Efter granskning av materialet kan vi se att omsorg beskrivs på olika sätt och är ett brett begrepp som innefattar mycket. För att sammanfatta vårt resultat har vi delat upp följande del i två avsnitt som benämns: Klassisk omsorgsdiskurs och Att se varje individ - en förhållningsdiskurs.
5.2.1 Klassisk omsorgsdiskurs
När våra respondenter tillfrågades om hur de skulle beskriva begreppet omsorg i förskolan var de eniga om att det bland annat handlar om situationer som till exempel toalettbesök, matsituationer, byta blöjor, snyta näsan och omhändertagande. Vi tolkar deras beskrivningar till att handla om barns basala behov. Det kan ses som en diskurs om, som Astrid berättar det, “den klassiska omsorgen” eller “de riktiga omsorgsbitarna” som Elias uttrycker det. Utsagorna tyder på att det kan finnas en stark diskurs om vad begreppet omsorg innebär i förskolan. En anledning till det kan vara att begreppet omsorg är mer sammankopplat med förskolan än vad begreppet undervisning är. Begreppet omsorg har funnits med under en längre tid i förskolans kontext. Begreppet har genom kommunikation mellan personal, så kallade dekonstruktiva samtal, konstruerats och rekonstruerats under tid. I det poststrukturella förhållningssättet ses språket, alltså dessa samtal, som det som påverkar hur verksamheten bevaras och förändras.
Omsorgen beskrivs av några förskollärare som en grund i förskoleverksamheten och Lilly menar att “det finns en anledning till att vi har grundverksamhet först”. Med det menar hon att vid de tillfällen då det till exempel är inskolning eller saknas personal bedrivs endast grundverksamhet. Lilly är tydlig med att hon sätter omsorgsdiskursen i centrum av verksamheten och fortsätter berätta att:
Min kollega är här bara för undervisning och inget annat. Vi jobbar mot samma mål, men tänker väldigt olika. (Lilly)
Genom ett poststrukturalistiskt synsätt kan det uppfattas som om Lilly och hennes kollega arbetar med fokus på varsin diskurs. Lilly sätter omsorgsdiskursen i centrum och kollegan undervisningsdiskursen. Detta synsätt kan också låta oss tolka att Lilly konstruerar verksamheten till att handla om det som hon tycker är viktigt och meningsskapande då hon betonar att omsorgen måste komma först då det är en grund för att skapa trygga relationer och gemenskap med barnen.
Vi tolkar vårt resultat till att uttrycka ett litet underförstått motstånd mot begreppet omsorg i förskolan då vi kan se att respondenterna vill betona att förskolan handlar om något mer.Vi tolkar några av respondenternas svar som att de verkar tro att andras uppfattning om omsorg är detsamma som barnpassning då till exempel Lucas och Astrid berättar att:
Jo men omsorg det förknippas ju med barnpassning, att liksom att föräldrar lämnar för att vi ska ta hand om barnen medans de jobbar. Nu går man in med det här med undervisning, på nått sätt är det ju här i förskolan som det livslånga lärandet börjar. (Lucas)
Jag tror ofta att det är den klassiska omsorgen som de flesta tänker på kanske kan ha en negativ klang [...] Om vi pratar om omsorg kanske utomstående tänker att vårt uppdrag bara går ut på att snyta näsor och byta blöjor, men vi ska ju även lägga grunden för till exempel matematik och språkinlärning. (Astrid)
Deras utsagor tolkas som att de vill betona att förskolan innebär mycket mer än klassisk omsorg och kommer även in på förskolans undervisningsdiskurs. Astrid kan tolkas mena att den klassiska omsorgen är viktig men att den kanske inte uppfattas som så statusfylld. Vi tolkar det underförstådda motståndet som en del av spåret ovan, Höja förskolans status, då det kan ses som att förskollärarna vill betona undervisning för en statushöjning och då blir resultatet att omsorgen underordnas undervisning. Det kan således uppfattas som respondenterna har ett motstånd till att omsorg enbart ses som barnpassning eller som klassisk omsorg.
Det framkommer även att många av respondenterna vill uttrycka att omsorgen är något mer än den klassiska omsorgen. De beskriver att det till exempel kan handla om att skapa relationer och att skapa trygghet för barnen. Det kan tolkas som att den klassiska omsorgen inte “räcker till” när de vill beskriva begreppet och att förskollärarna därmed väljer att utveckla begreppet till att innehålla något mer. Omsorgsdiskursen skulle kunna tolkas som om den omförhandlats genom språklig kommunikation över tid och har gått från en klassisk omsorg till att innefatta något mer. Då språket är i ständig förändring och tillskrivs nya betydelser över tid (Assarson 2007) kan det tolkas ha lett till en omsorgsdiskurs som omfattar så mycket mer än den klassiska omsorgen, det handlar också om ett förhållningssätt. Många av respondenterna är inne på samma spår och vi har valt att kalla det för en förhållningsdiskurs.
5.2.2 Att se varje barn - en förhållningsdiskurs
Respondenterna vill i sina utsagor om omsorgsdiskursen tillägga att det handlar om någonting mer än den klassiska omsorgen. Vi tolkar den till en förhållningsdiskurs. Det kan enligt många av våra respondenter handla om att ge barnen till exempel stöd och trygghet. Just trygghet är ett framträdande spår i många av intervjuerna. Bland annat så uttrycker Maja att: “Tryggheten, om du inte är trygg fungerar ingenting”. Begreppet nämns både i bemärkelsen att barnen ska vara trygga på förskolan men också att pedagogerna ska vara trygga i sig själva, då till exempel Elias beskriver att det är viktigt att vara en trygg pedagog i sin profession så att barnen känner en trygghet när de är med honom. Andra egenskaper som nämns är att vara stöttande och att anta ett lyssnande förhållningssätt. Olivia menar att det handlar om att visa intresse och engagemang i barnen och när barnen kommer på morgonen är bemötandet i hallen viktigt. Elias är inne på samma spår och menar att:
Vi tar alltid emot våra barn med en kram på morgonen. Ögonkontakten då, det är den viktigaste stunden på hela dagen, att de är sedda, hörda och kända på. (Elias)
Olivia påpekar att:
[…] även om de inte är vuxna så får man tänka att man inte kan prata till dem hur som helst bara för att de är barn, utan man får tänka att de ska lära sig av oss hur man bemöter varandra. (Olivia)
Det Olivia och Elias beskriver i citaten ovan handlar om bemötandet gentemot barnen. Olivia menar vidare att det även handlar om hur barnen bemöter varandra och att pedagogerna på förskolan ska visa barnen hur vi ska behandla varandra. Ebba berättar om en liknande situation
och tar upp att pedagogerna i förskolan finns som stöd för barnen och hjälper dem med till exempel konflikthantering. Hon menar att omsorg ibland hör samman med fostran, att hjälpa barnen med hur vi ska behandla varandra. Tre av respondenterna tar även upp att omsorg innefattar att se barnen lyckas och få dem att tro på sig själva. Det framkommer att det är viktigt att visa omtanke för barnen och att lyfta fram dem och uppmuntra dem. Lucas beskriver även: “att vara närvarande med barnen är a och o.” Att bry sig om och vara närvarande med barnen är något som många av förskollärarna betonar.
Att läsa av barn, deras personlighet, sånt man lär sig när man haft dem ett tag […] Omsorg är också att förstå barns olika behov och att man tillgodoser dem, och inte drar alla över en kam för det är inte omsorg. (Maja)
Här beskriver Maja att omsorg handlar om att se varje individ och tillmötesgå varje barns behov. Hon pratar vidare om att det handlar om att skapa en samhörighet och gemenskap med varje individ och menar att det handlar om att skapa relationer. Lilly talar också om relationer och menar att “har man inga relationer blir det svårt i längden”.
Sammanfattning
Vi kan i ovanstående resultat utläsa att omsorgen tilldelas fler betydelser än förskollärarna beskrev i sina inledande resonemang, då det talas om barns grundläggande behov som till exempel mat- och toalettsituationer, en klassisk omsorgsdiskurs. Men vid ytterligare förklaring av begreppet tillade respondenterna att omsorgen handlar om mycket mer än så. Det handlar om, som vi tolkar det, en förhållningsdiskurs, där förskollärarna beskriver att bland annat närvaro, bemötande, trygghet och stöttning är en del av omsorgen. Det tolkas som att diskursen är i ständig omförhandling och påverkas av vilka diskurser som får råda på den specifika förskolan, men också i förskolan som institution.