Förskollärares bemötande utifrån ett jämställdhetsperspektiv

I samtalen med informanterna diskuterade vi om förskollärarna uppfattar att de arbetar utifrån ett jämställdhetsperspektiv i samverkan med vårdnadshavarna samt hur vårdnadshavarna uppfattar förskollärarnas bemötande. I resultatet framkommer också hur förskollärarna resonerar när barnet blir sjukt och de ska kontakta vårdnadshavarna.

Förskollärare A tog förskollärarexamen för fyra år sedan och är knappt 30 år. Hon berättar att det endast fanns en obetydlig del genus i utbildningen, men eftersom hon själv är intresserad av de frågorna läste hon en kurs i genuspedagogik efter utbildningen. Att bemöta vårdnadshavarna med ett jämställdhetsperspektiv är dock inget som hon har reflekterat kring.

Nej, inte reflekterat kring det. Det borde vara lite samma sak som när man arbetar med

barnen, att man inte ska göra någon skillnad om det är en kille eller tjej eller om det är en mamma eller pappa. För mig är det personen och inte könet. (Förskollärare A)

Förskollärare B är i 50-års åldern och har arbetat som förskollärare i snart 30 år. Hon minns att det då inte fanns något fokus på genus i utbildningen utan att tyngdpunkten låg på psykologi. När hon tog förskollärarexamen låg förskolan under socialtjänstlagen, vilket innebar att förskolan skulle spegla en mer hemlik miljö istället för ett komplement till hemmet. Eftersom förskolläraren kände att hon ville läsa om genus gick hon en kurs på kvällstid på universitetet. Hon beskriver kursen som användbar och hur hon har tillämpat sin nyfunna kunskap i verksamheten.

Det har varit nyttigt, jag jobbar fortfarande med genusfrågorna och framförallt att inte benämna saker med hon och han utan göra det så neutralt som möjligt. En figur är en figur, det är inte han eller en hon, inte lägga några värderingar i det. Könet har ingen betydelse. Det har jag fått upp ögonen för men det är ju genom att själv ha läst, att jag själv har intresse och vill lära mig. (Förskollärare B) Även om förskollärare B och hennes arbetslag arbetar med genusfrågor i barngruppen har de inte reflekterat eller lyft samverkan ur ett jämställdhetsperspektiv som ett eget ämne eller område. Förskollärare C är i 30 års-åldern och har arbetat som förskollärare sedan sommaren 2018. På det universitet som hon studerade upplever hon att de var väldigt måna om jämställdhet och att de fick in det i de flesta kurser. Den kurs som gick in mer på djupet var kursen mångfald och genus där de läste om genus, genussystemet, normer och värden. Här fick hon och hennes kurskamrater verktyg

till hur de som blivande förskollärare kan påverka både utbildning och arbete i jakten på ett mer jämställt samhälle samt hur man kan vara med att förebygga undervisning med barnen om

jämställdhet. I arbetslaget försöker hon och arbetslaget vara måna om att båda vårdnadshavarna får information. På deras förskola har de digitala verktyg som Tempus och Unikum där den enskilda vårdnadshavaren är med just för att de ska kunna följa statistik om jämställdhet. Hon lyfter också vikten av att pedagoger har en medveten tankegång och profession i samtal med båda

vårdnadshavarna.

Förskollärare D är i 40 års-åldern och har arbetat som förskollärare i cirka 15 år. Hon berättar att de mer än någonsin pratar om samverkan med vårdnadshavarna eftersom det har fått ett stort utrymme i läroplanen, men inte hur samverkan kan anta ett jämställdhetsperspektiv.

Det finns inte riktigt öppna samtal kring det. Sedan kan det ju vara så att det funkar bättre att prata med en av vårdnadshavarna och då kanske det blir så att jag har längre och bättre samtal med den men det har med personkemi att göra…inte kön. (Förskollärare D)

Vårdnadshavare 1 berättar att hon lämnar och hämtar oftare och tar sig tid att fråga personalen medan hennes man är stressad de tillfällen han hämtar. Detta är något som hon tror kan påverka relationen med personalen och att bemötandet på så sätt skiljer sig.

Jag tror att de pratar mer med mig och berättar mer för mig. x hämtar inte lika ofta, han är ofta sen vid hämtning och stressar så det kan bero på många saker. När jag frågar om hur barnen har haft det säger han ”bra” och han vet inte mer än så. (Vårdnadshavare 1)

Vårdnadshavare 3 tycker att det bästa med sitt barns förskola är de oftast har mycket tid för barnen och att de har roliga miljöer att vistas i. Men hon ser gärna att de skulle bli mer medvetna om könsroller.

Jag skulle vilja att de jobbade mer med könsroller och inte delar upp barnen och inte tänka så binärt. Jag kan märka en del på ljudnivån och lekarna, att personen låter de typiska könsrollerna verkligen vara och inte reflekterar över det. De har tvingats att göra det nu eftersom min son säger att han är en flicka och då dök det upp som en grej och så började de läsa på om genus apropå honom.

(Vårdnadshavare 3)

Vårdnadshavare 2 är nöjd med personalen och tycker att han blir bemött på ett vänligt sätt men i samtal med sin fru har de kommit fram till att de inte bemöts på samma sätt. Han upplever personalen som mjukare än vad hans fru har uttalat och de har pratat hemmavid att det är en viss skillnad i hur de bemöts av personalen.

Vi har känt att det har skavt lite mer i kommunikationen mellan den pedagog som är ansvarig för vårt barn, och min fru. Vi vet inte om det handlar om osäkerhet eller vad men det är så vi har upplevt det. Jag har känt att jag har fått gehör rörande vår dotter som läggningsrutiner medan min fru har känt att hon inte fått lika mycket gehör. Vi har fått den känslan utan att förstå varför.

(Vårdnadshavare 2)

Vårdnadshavare 3 uppfattar att hon blir bemött på ett bra och vänligt sätt men att det också är personbundet. En i arbetslaget visar engagemang genom att lyssna och reflektera medan hon uppfattar de andra två som att de avfärdar henne när hon kommer med något som hon är orolig för eller har funderat över. Hon har också fått en uppfattning att de oftare vänder sig till henne än pappan när det dyker upp något.

Jag har haft en känsla och en upplevelse att personalen har vänt sig till mig om barnet behöver byta garderob där eller så. Olika fix-grejer. Men det är nog också så att det är ett ansvarsområde som jag har fått påtvingat mig som jag inte vill ha hemifrån eftersom x (informantens man) inte tar det (skratt) (Vårdnadshavare 3)

Vid frågan vem förskollärarna kontaktar när barnet blivit sjukt eller skadat sig berättar samtliga intervjuade förskollärare att de har alla vårdnadshavarnas nummer och skickar sms till båda. Om de behöver få tag i någon akut väljer de att ringa den som är föräldraledig eller som de tror har lättast att komma ifrån jobbet. De exemplifierar det med att om en har kontorstjänst och en arbetar på sjukhus ringer de den förstnämnda. Vårdnadshavarna berättar att det är sällan de har blivit

kontaktade, men de gånger det har skett har det varit till båda eller till mamman. Vårdnadshavare 2 berättar att de båda har blivit kontaktade men att de generellt har försökt få tag i hans fru först och han tror att orsaken är för att de är medvetna om att han jobbar inom sjukvården och har svårare än sin fru att svara närsomhelst. Vårdnadshavare 1 kommer bara ihåg att de har behövt ringa en enstaka gång och då var det till henne vilket hon uppfattar som naturligt. Hon har ofta kontakt med personalen om det är något de behöver veta och då är det logiskt att de ringer tillbaka till henne och inte hennes man.

Sammanfattning

Tre av förskollärarna har inte reflekterat över samverkan med vårdnadshavare ur ett

jämställdhetsperspektiv. De hoppas och tror att samma tankesätt som de har på barngruppen även gäller de vuxna ”för mig är det personen och inte könet” som förskollärare B uttrycker sig. Den fjärde förskolläraren fick med sig mycket kunskap om genus och jämställdhet i sin

förskollärarutbildning och tycker att det är viktigt att pedagoger har en medveten strategi i samtal med båda vårdnadshavarna. Dock är det inget som hon och arbetslaget har satt ord på när de är ute i verksamheten.

Samtliga vårdnadshavare visar hur bemötandet kan skilja sig mellan dem och deras partner. Vårdnadshavare 1 upplever att de pratar mer med henne och berättar om det är något särskilt som ska kommuniceras. Hon tror själv att det kan bero på att hennes man ofta är sen vid hämtning och stressar och därför inte tar sig tid att fråga. Vårdnadshavare 2 tycker att han har en bra relation med personalen och upplever som han får bra gehör om det är något han vill ta upp. Men när hans fru tar upp samma saker som sin man får hon inte lika mycket gehör och de har kommit fram till att

personalen är mjukare mot honom än frun. Vårdnadshavare 3 tycker att det är personbundet i hur hon bemöts av personalen. En sak som skiljer sig i bemötandet med hennes man är att hon har fått en uppfattning att det är till henne personalen vänder sig om barnet behöver kläder eller andra praktiska saker rörande barnet. Men hon har svårt att säga om det beror på personalen eller om det handlar om att hon har blivit tilldelad den rollen hemifrån.

Alla fyra förskollärare säger att de kontaktar båda vårdnadshavarna vid behov men hos samtliga intervjuade vårdnadshavare är det oftast kvinnorna som blir uppringda. Även här synliggörs variationer av uppfattningar mellan vårdnadshavarna och förskollärarna.