ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för humaniora, utbildning och samhällsvetenskap
Huvudområde: pedagogik
____________________________________________________________________________
Den goda modern
- en kvalitativ studie om samverkan mellan förskollärare och vårdnadshavare ur ett jämställdhetsperspektiv
Rebecca Unnerud
Självständigt arbete: Förskolepedagogik V
15 högskolepoäng
Förord
Det här är en studie som ligger mig varmt om hjärtat. Ämnet kom tidigt till mig och det känns som ett viktigt och outforskat område som jag hoppas kan öppna upp för nya tankesätt hos såväl
vårdnadshavare som förskollärare.
Tack till min handledare Britt Tellgren som har gett mig värdefulla råd och uppmuntrande
kommentarer. Det har varit en konstig vår när coronan tog över våra liv men vi har tillsammans löst det på ett bra sätt genom våra Zoom-möten.
Tack till de personer som har ställt upp på intervjuer för att delge sina tankar och åsikter.
Tack till min Karl som alltid stöttar mig och som är den bästa korrekturläsare man kan önska sig.
Tack till mamma Rakel som i sin karantän har fått lyssna och lugna i telefonen när jag behövt det som mest.
Tack till svärmor Eva som har gjort en utomordentlig korrekturläsning.
Slutligen vill jag rikta mitt allra största tack till Vide och Love som ger mig gränslöst med kärlek, energi och perspektiv på livet. De har denna vår fått se sin mamma sitta vid datorn mer än vanligt men jag har försökt att behärska den mammaskuld som jag beskriver i studien.
Örebro, maj 2020
Abstract
Syftet med uppsatsen är att bidra med mer kunskap och en djupare förståelse för hur förskollärare och vårdnadshavare uppfattar sin samverkan utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Upprinnelsen till ämnet är att det finns stora brister i den aktuella kunskapsmassan. Syftet och frågeställningarna har undersökts genom kvalitativa intervjuer, bestående av fyra förskollärare och tre vårdnadshavare. Det empiriska materialet har transkriberats och analyserats med hjälp av en fenomenografisk metodansats. Ett teoretiskt begrepp i studien är ett normkritiskt perspektiv. De huvudsakliga resultaten är att alla förskollärare ser genus och jämställdhet som viktiga frågor men att det inte är något som genomsyrar kontakten med vårdnadshavarna utan endast barnen. Vårdnadshavarna uppfattar att bemötandet skiljer sig beroende på deras könstillhörighet, exempelvis genom att mammor förväntas ta ett större ansvar kring praktiska saker rörande barnet och att personalen är mjukare mot papporna. Vårdnadshavarnas uppdelning av formella och informella möten skiljer sig då mammorna oftare lämnar och hämtar barnen medan det är mer jämställt på formella möten som föräldramöten. Resultatet visar också att förskollärarna gärna ser fler män bland sina kollegor medan vårdnadshavarna har mer dubbeltydiga känslor. Vårdnadshavarna uttrycker också många fördelar med en mindre könssegregerad arbetsplats, men det lyfts både att kvinnor har en
naturligare trygghet än män och att det finns en rädsla för pedofili. Min slutsats är att om förskollärare reflekterar mer kring jämställdhet och att det ska gälla alla kan det synliggöra
samhällsstrukturer som styr hur vi ska vara som kvinna/mamma respektive man/pappa. Därigenom kan invanda föreställningar och förväntningar ifrågasättas och ett gemensamt förändringsarbete kan ske.
Nyckelord: den goda modern, förskola, förskollärare, jämställdhet, normkritiskt perspektiv,
1. Inledning
...
1
1.1 Syfte och frågeställningar ...2
1.2 Centrala begrepp ...2
1.3 Studiens disposition ...3
2. Bakgrund
...
4
2.1 Debatt ...4
2.1.1 Debatter rörande vårdnadshavare och förskollärare ...4
2.1.2 Debatter rörande moderskap ...5
2.2 Samverkan mellan förskollärare och vårdnadshavare ...6
2.2.1 Formella möten ...7
2.2.2 Informella möten ...8
2.3 Vad säger styrdokumenten? ...8
3. Tidigare forskning
...
10
3.1 Sökning ...10
3.2 Samhällsmodern i historien ...10
3.3 Den goda modern ...12
3.4 Partnerskap mellan förskollärare och vårdnadshavare ...13
3.5 Genus- och jämställdhetsperspektiv i förskola och samhälle ...15
3.6 Sammanfattning av tidigare forskning ...17
4. Teoretisk referensram
...
19
4.1 Normkritiskt perspektiv i förskolan ...19
4.2 Mothering ...19
4.3 Fenomenografi ...20
5. Metod
...
21
5.1 Val av metod ...21
5.3 Genomförande ...22
5.4 Etiska aspekter ...23
5.5 Databearbetning och analysmetod ...25
5.6 Pålitlighet och trovärdighet i studien ...27
6. Resultat
...
29
6.1 Den vardagliga kontakten i förskolan ...29
6.2 Ansvarsfördelning mellan könen i informella och formella möten ...31
6.3 Förskollärares bemötande utifrån ett jämställdhetsperspektiv ...34
6.4 Kvinnodominerat arbetsfält ...37
7. Diskussion
...
41
7.1 Metoddiskussion ...41
7.2 Resultatdiskussion ...43
7.2.1 Partnerskap i de informella och formella samtalen ...43
7.2.2 Förskollärarnas bemötande och vårdnadshavarnas ansvarsfördelning ...44
7.2.3 Kvinnodominerat arbetsfält ...47
8. Slutsats
...
49
8.1 Förslag på vidare forskning ...50
9. Referenser
...
51
Bilagor
...
57
Bilaga 1 ...57
Bilaga 2 ...58
1. Inledning
En god mor har tid, så heter Jutta Balldins kapitel i ”Föräldrar, förskola och skola: om mångfald, makt och möjligheter” (2013). Balldin skriver om olika diskursiva trender och att det idag finns ett ökat krav på ett engagerat och aktivt föräldraskap. Forskaren diskuterar kring moderns roll och sociokulturella föreställningar över tid.
Sverige innehar första plats när European Institute for Gender Equality, EIGE, (2019) rankar jämställdheten i EU. Jämställdhet ingår i den värdegrund som förskola och skola ska bygga sin verksamhet på och nuvarande läroplan (Skolverket, 2018) visar att arbetet med jämställdhet i förskolan tas på ett större allvar än tidigare. Det finns nyskrivna avsnitt, omformuleringar eller strykning av ord och begreppet jämställdhet går som en röd tråd genom all verksamhet, inte minst att det nu är inkluderat i det systematiska kvalitetsarbetet. Det står också om hur förskolan ska samarbeta på ett nära och förtroendefullt sätt med hemmen. Ett av arbetslagets riktlinjer är att de ”…ska ta ansvar för att utveckla en tillitsfull relation mellan förskolan och hemmen” (Skolverket, 2018, s. 17). Samverkan mellan förskollärare och vårdnadshavare sker genom formella möten som utvecklingssamtal, inskolningssamtal och föräldramöten samt informella möten, vid till exempel lämning och hämtning (Markström & Simonsson, 2013).
Det finns mycket forskning kring samverkan mellan förskollärare och vårdnadshavare och hur den har förändrats över tid, men jag saknar ett jämställdhetsperspektiv i forskningen. Jag upplever att förskolan numera har ett mer medvetet förhållningssätt till att inte begränsa barnen utifrån invanda könsroller och de har en läroplan med tydliga jämställdhetsmål att följa. Men målen och riktlinjerna kring jämställdhet i läroplanen rör barnen och inte vårdnadshavarna. Eftersom jag hittat brister i den aktuella kunskapsmassan tycker jag att det är ett viktigt och intressant forskningsobjekt att fördjupa sig i. Borde ett jämställdhetsperspektiv i mötet med vårdnadshavarna finnas med i förskolans läroplan?
Med denna studie vill jag synliggöra förhållningssätt gentemot vårdnadshavarna vilket kan bidra till att förskollärare och övrig personal ser över om de arbetar jämställt med alla parter eller om de behöver göra några förändringar. I studien har jag som avsikt att diskutera föräldraskapet och undersöka om det finns skilda föreställningar och förväntningar på vårdnadshavarna beroende på om de är kvinna eller man. Jag kommer att applicera ett normkritiskt perspektiv och genomföra
kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare respektive tre vårdnadshavare. Genom att använda mig av intervjuer får jag fram individers upplevelser, åsikter och tankar kring bemötandet i formella och informella möten. På så sätt är min avsikt att få fram om den historiska bilden av den goda modern spelar någon roll i dagens jämställda samhälle och förskola.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att bidra med mer kunskap och en djupare förståelse för hur förskollärare och vårdnadshavare uppfattar sin samverkan utifrån ett jämställdhetsperspektiv.
• Hur tycker vårdnadshavarna och förskollärarna att en värdefull samverkan ska se ut?
• Vad har förskollärarna för erfarenheter och uppfattningar om att bemöta vårdnadshavarna ur ett jämställdhetsperspektiv?
• Hur uppfattar vårdnadshavare förskollärares bemötande i informella och formella möten i förskolan utifrån ett jämställdhetsperspektiv?
1.2 Centrala begrepp
Begreppslistan innefattar olika termer som används i studien och är relevanta för det valda området.
Vårdnadshavare: Vårdnadshavare är den eller de personer som har den rättsliga vårdnaden (det vill
säga är juridiskt ansvariga) för ett barn (NE.se).
Förskollärare: Eftersom alla informanter som arbetar i förskolor är förskollärare så benämns
personalen med denna titel.
Jämställdhet: Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och
möjligheter inom alla väsentliga områden i livet (NE.se).
Normkritiskt perspektiv: Att inta ett normkritiskt perspektiv innebär att uppmärksamma rådande
normer och gör det möjligt att förändra de normer som begränsar individers handlingsutrymme (Lenz Taguchi, 2011).
Samverkan: ”För att skapa bästa möjliga förutsättningar för att barnen ska kunna utvecklas rikt och
mångsidigt ska förskolan samarbeta på ett nära och förtroendefullt sätt med hemmen” (Skolverket, 2018, s. 17).
Formella och informella möten: Formella möten mellan vårdnadshavare och förskollärare är
utvecklingssamtal, inskolningssamtal, föräldramöten och sommar- och julsammankomster. Informella möten är den dagliga kontakten som sker vid framförallt lämning och hämtning (Markström & Simonsson, 2013).
Samhällsmoder: Samhällsmoder var Ellen Keys begrepp för kvinnor som arbetade i förskolan.
Omhändertagande egenskaper stod högt i kurs, inom vård och skola för yngre barn, och kvinnorna skapade sig ett arbetsfält där de genom sin biologiska könstillhörighet kunde göra sig överlägsna mannen (Tellgren, 2008).
Den goda modern: Den goda modern är ett begrepp som Jutta Balldin (2013) diskuterar kring som
rör de sociokulturella förväntningar som mammor har på sig. Att vara en god mor är synonymt med att vara en människa med moral. Det handlar, enligt Balldin, bland annat om tidsprioritering, när mammor lämnar och hämtar sina barn och varför hon lämnar bort sina barn.
1.3 Studiens disposition
Studien består av åtta kapitel. För att uppnå syftet med studien följer i kapitel två en bakgrund av hur ämnet framskrivs i såväl aktuella debatter som i styrdokument för att sedan, i kapitel tre, göra en granskning av den tidigare forskning som finns. Tidigare forskning kommer röra litteratur, avhandlingar och artiklar inom samverkan mellan förskollärare och vårdnadshavare, arbetet med genus- och jämställdhetsfrågor i förskolan samt synsätt på modern och kvinnor genom historien fram tills idag. I kapitel fyra redogörs för studiens teoretiska utgångspunkter och valda metodansats. I kapitel fem diskuteras metoden och dess genomförande och urval, etiska överväganden samt ett analysförfarande. I kapitel sex finns resultatredovisningen av det empiriska materialet. I kapitel sju följer en metoddiskussion och en resultatdiskussion, där det empiriska resultatet ställs mot tidigare forskning. Kapitel åtta består av en slutsats som beskriver vad som framkommit i studien samt hur vidare forskning i ämnet skulle kunna fortskrida.
2. Bakgrund
Följande del tar upp aktuella debatter som rör samverkan mellan vårdnadshavare och förskollärare samt moderskap. Sedan följer en redogörelse för vad som framkommer i litteraturen i ämnet för att slutligen avsluta med vad det står i förskolans styrdokument.
2.1 Debatt
2.1.1 Debatter rörande vårdnadshavare och förskollärare
Maria Nöjd (2010) skriver i tidningen Förskolan att många förskollärare anser att de saknar kompetens när det gäller professionella föräldrakontakter. De flytande gränserna mellan
förskollärare och vårdnadshavare rörande ansvarsfördelning leder till spännande möten, men det blir också svårt med gränsdragning. En expert som tidningen har varit i kontakt med är Lisbeth Flising, universitetslektor vid institutionen för pedagogik och didaktik i Göteborg. Hon har tidigare forskat kring föräldrasamverkan och det psykologiska mötet mellan människor som
föräldrakontakterna innebär. Flising menar att det pratas mycket om vikten av föräldrakontakter, men att det i praktiken ser annorlunda ut. Hon menar att när ämnet tas upp så handlar det mest om individuella utvecklingsplaner och utvecklingssamtal medan vikten av en bra dialog, att varje dag växla några ord med föräldrarna, reduceras.
I förskoletidningen har Anna Hallberg skrivit en artikel, ”Föräldrasamverkan - inte alltid
enkel” (2018) där hon beskriver att föräldrasamverkan är en naturlig del i förskolans arbete och att samarbetet ofta fungerar bra, men att det inte likställs med att det alltid är enkelt. Hallberg beskriver den obalans som finns mellan vårdnadshavare och personal där vårdnadshavare agerar i förskolan i sin privata roll, medan personalen alltid är i en professionell roll. Konsekvensen blir att ansvaret för samverkan är ojämnt eftersom det inte går att tvinga en vårdnadshavare till samverkan, men
däremot kan man som pedagog inte undvika föräldrakontakt. Pedagoger har också enligt förskolans läroplan (Skolverket, 2018) en skyldighet att upprätthålla en god samverkan. Hallberg skriver att det mest naturliga kommunikationstillfället med vårdnadshavare är vid lämning och hämtning. Genom att ställa frågor och visa intresse uppmuntras vårdnadshavare att berätta eller fråga om sådant som berör deras barn. Genom en dialog stärks förtroendet mellan hem och förskola och bidrar till att verksamheten lättare kan möta barnets behov. Om vårdnadshavare och personal har en god stämning emellan sig ökar det också känslan av trygghet för barnet.
2.1.2 Debatter rörande moderskap
Debatter som kretsar kring moderskap och vårdnadshavares uppdelning av formella och informella möten, kan bidra till ökad förståelse av samverkan utifrån ett jämställdhetsperspektiv.
I Kommunals rapport ”Alla andra hämtar tidigt” (2011) står det att utbyggnaden av barnomsorgen i Sverige har varit grundfundamenten för jämställdhet och kvinnors möjlighet till egen försörjning. Det var i och med dåtidens barnträdgårdar som kvinnor på allvar kom ut på arbetsmarknaden. Kommunals undersökning ”Alla andra hämtar tidigt” (2011) är genomförd av Novus Opinion. Rapporten bygger på en enkätundersökning om förskolors öppettider och tider för lämning och hämtning. Enkäten har besvarats av ett representativt urval av Kommunals medlemmar. Resultatet visar att hälften av vårdnadshavarna i undersökningen upplever en stress att hämta tidigt på förskolan och den främsta orsaken som framhävs är för att många andra gör det. Huvudskälet till den här pressen har således varken med barnens eller vårdnadshavarnas behov att göra, utan handlar om vad alla andra gör. I enkätundersökningen framkommer att över 50 procent av mammorna ”alltid eller nästan alltid” hämtar barnen på förskolan medan samma stapel för pappor motsvarar strax över 20 procent. Pappors högsta stapel ligger över 50 procent vilket står för att de ”ofta eller ibland” hämtar. Balldin (2013) diskuterar också kring Kommunals rapport och ger möjliga
förklaringar till att vårdnadshavarna känner sig pressade att hämta tidigt på grund av andra
vårdnadshavare. Några faktorer som betonas är tidsandan och att det finns en kommersialisering av hemmafruidealet. Under 2000-talet växte det fram en naturalistisk anda, med ett särskilt fokus på barn och dess mödrar, och här lyfts bilden av den goda modern fram. Balldin beskriver att den goda modern ammar länge, gör hemgjord mat och går ner i tjänst för att få mer tid över till barnen och minska vistelsetiden på förskolan.
Sofia Mirjamsdotters (2015) krönika för Sundsvalls tidning tar avstamp i att hon hade sett en undersökning där föräldrar fått sätta betyg på sig själva. Resultatet visade att en övervägande majoritet av männen tyckte att de var utmärkta pappor, medan endast en minoritet av kvinnorna ansåg sig vara bra mammor. I undersökningen framkommer att mammorna oftare hade dåligt samvete kopplat till föräldraskapet, medan papporna sällan uttryckte liknande känslor. Samtidigt visar statistiken, i form om uttag av föräldraförsäkring, deltidsarbete och VAB-dagar, att mammor generellt ägnar mer tid åt sina barn. Mirjamsdotter resonerar att män, i jämförelse med kvinnor, inte har några förväntningar alls på sig vad gäller föräldraskap. Män som tar ut halva föräldraledigheten och lämnar på förskolan får inte sällan höra att han är en duktig pappa, medan en kvinna som gör detsamma endast gör vad som förväntas av henne.
En ny rapport som har gjorts för Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (2020) har studerat långsiktiga effekter av stressen av att kombinera familj och arbete. Kvinnorna i urvalet är födda 1925–1935 och majoriteten fick sitt första barn mellan 1950–1970. Det betyder att deras resultat inte nödvändigtvis representerar det livspussel kvinnor står inför idag men forskarna menar att utmaningarna kvarstår. Kvinnor tar fortfarande ett större ansvar för hemmet och familjen än män, medan män förvärvsarbetar i större utsträckning. Skillnaderna mellan kvinnor och män är som störst för hushållsarbete och omsorg om egna barn. Dessa skillnader är särskilt tydliga för sammanboende småbarnsföräldrar. Att kvinnor har ett huvudansvar för familjen skapar ett dubbelt ansvar för arbete och familj, vilket kan leda till negativa hälsokonsekvenser på både kort och lång sikt.
2.2 Samverkan mellan förskollärare och vårdnadshavare
Helle Jensen och Elsebeth Jensen (2008) beskriver att samverkan mellan förskola och hem rör barnens trivsel (omsorg), utveckling (psykisk och fysisk) och lärande. Ramverket som personalen ska arbeta utifrån är de nationella styrdokumentens innehåll. Historiskt sett har vårdnadshavare haft en svag position i det svenska skolsystemet och läraren hade en stark auktoritet som inte
ifrågasattes. Men i och med läroplanens införande 1998 blev det fastställt att vårdnadshavare har rätt till information, inflytande och deltagande i verksamheten. Argument lyfte fram vikten av delaktighet som uttryck för demokrati och rättigheter samt delaktighet som stödjer barnets utveckling och lärande (Markström & Simonsson, 2013). Tallberg Broman (1995) skriver att förskolan även har gjorts till intresse för jämlikhets- och kvinnofrågor. Synen på barn och familjens roller har förändrats över tid vilket påverkar förskolan.
Ann-Marie Markström och Maria Simonsson (2013) beskriver att vårdnadshavare tidigare sågs som informationsmottagare medan de nu betraktas som mer aktiva och deltagande. Markström och Simonsson använder sig av begreppet det ”kompetenta föräldraskapet”, vilket skrivs fram i olika styrdokument och i debatten. Förr var det mer envägskommunikation där läraren fungerade som en auktoritet medan det i dagens förskola finns en tydligare dialog. Vårdnadshavarens och
förskollärarens relation ska genomsyras av ett demokratiskt förhållande och partnerskap som bygger på en gemensam auktoritet. Ingegerd Tallberg Broman (2013) menar att när
ömsesidighet och delat ansvar kan uppnås. Markström och Simonsson (2013) redogör också för att det också ställs ökade förväntningar på att vårdnadshavarna tar ansvar för barnens vardag.
Möjligheter till inflytande och partnerskap utgår från att vårdnadshavarna kan och vill ingå i detta partnerskap. De förväntas ha synpunkter på verksamheten och vara delaktiga på föräldramöten, utvecklingssamtal och andra aktiviteter på förskolan. Markström och Simonsson menar att det alltid är den professionella som har det största ansvaret för kvalitén i relationen i och med sin kraft av maktposition. För att detta ska uppnås i förskolans verksamhet krävs att förskolläraren har en relationskompetens. När ett önskvärt och konstruktivt samarbete beskrivs nämns värden som lika värde och respekt för olikheter, tillit och ansvarstagande. Jensen och Jensen (2008) menar att som förskollärarna har man ett ansvar att se till alla parter får komma till tals och uttrycka sig.
Förskolans uppgift är att nå fram med sina värderingar på ett tydligt sätt för vårdnadshavarna, men samtidigt vara öppna för att det, efter en dialog med vårdnadshavarna, kan behöva göras justeringar.
2.2.1 Formella möten
Formella möten innebär bland annat föräldramöten, utvecklingssamtal och inskolningssamtal. I och med att förskolan fick en läroplan 1998 tillkom begreppet utvecklingssamtal och istället för att bara utbyta allmän information blev detta en arena med fokus på barns lärande och utveckling
(Markström & Simonsson, 2013). Jensen och Jensen (2008) menar att till skillnad från de
vardagliga mötena mellan pedagog och vårdnadshavare är utvecklingssamtalen mer strukturerade och målinriktade. Ann-Marie Markström (2016) beskriver utvecklingssamtalet som en av
förskollärarens uppgifter, men också som en del i vårdnadshavarens åtaganden gentemot förskolan.
Markström och Simonsson (2013) beskriver hur föräldramöten startade under 1910- och 1920-talet, men att det på den tiden såg annorlunda ut. Då var det barnträdgårdarna som anordnade en plats där de kunde informera och fostra föräldrarna, vilket i praktiken var mödrarna. Även om vår tids föräldramöten också kan innehålla inslag som kan tolkas som fostrande är dagens föräldramöten mer samarbetsinriktade mellan personal och vårdnadshavarna och nu förväntas både mammor och pappor att delta. Föräldramöten är något som förskolan förväntar att vårdnadshavarna är delaktiga i, men föräldramöten är, enligt Jensen och Jensen (2008), i huvudsak lärarnas möten. Det är de som bjuder in till möten och det är de som har huvudansvaret för kvalitén, både innehållsmässigt och rörande samspelets kvalité.
2.2.2 Informella möten
Informella möten innebär den vardagliga kontakten som oftast förekommer vid lämning och hämtning, exempelvis på förskolegården eller i hallen (Markström & Simonsson, 2013). Dessa möten kan också benämnas som vardagssamtal och har en ”här-och nu-karaktär”. Jensen och Jensen (2008) skriver att den vardagliga kontakten mellan förskollärare och vårdnadshavare är större än den som är mellan lärare och vårdnadshavare i skolan. Markström och Simonsson (2013) menar att vid dessa tillfällen delar parterna information om alltifrån praktiska saker som kläder, sovtider och hur mycket barnet har ätit till eventuella problem som har uppstått under dagen.
2.3 Vad säger styrdokumenten?
Vad föreskrivs om jämställdhet och samverkan för förskollärares yrkesutövning? Ett av de viktigaste dokumenten för förskollärare är förskolans läroplan. I detta styrdokument står mål och riktlinjer angivna som ska följas i professionen. I och med den nuvarande läroplanen, Lpfö 18, framgår det att jämställdhet i förskolan har blivit mer prioriterat än tidigare. Till skillnad från tidigare läroplaner går jämställdhet som en röd tråd genom alla områden och inte bara i likabehandlingsuppdraget. I jämförelse med tidigare läroplaner finns det nyskrivna avsnitt, exempelvis under ”2.8 Rektorns ansvar”, där det står att arbetet med jämställdhet ska inkluderas i det systematiska kvalitetsarbetet (Skolverket, 2019). Det var Skolinspektionens kvalitetsgranskning ”Förskolans arbete med jämställdhet” (2017) som visade på brister när det kom till jämställdhet och således var upprinnelse till denna förändring. Genom ett systematiskt kvalitetsarbete skapas
förutsättningar för arbetslaget att bli mer medvetna om strukturer som riskerar att begränsa barn utifrån vilket kön de har.
Samverkan har också en central plats i läroplanen och har ett eget avsnitt, ”2.4 Förskola och Hem”, där det framgår i riktlinjerna att förskollärare ska ansvara för att ”utvecklingssamtalets innehåll, utformning och genomförande överensstämmer med de nationella målen” och ”vårdnadshavare ges möjlighet att vara delaktiga i utvärderingen av utbildningen” (Skolverket, 2018, s. 17). Hela
arbetslaget har fyra riktlinjer där det bland annat står att de ska ”ta ansvar för att utveckla en tillitsfull relation mellan förskolan och hemmen” och ”föra fortlöpande samtal med barns vårdnadshavare om barnets trivsel, utveckling och lärande samt genomföra
utvecklingssamtal” (Skolverket, 2018, s. 17). Även i Skollagen (SFS 2010:800) finns det flera passager som rör förskolans personal och vårdnadshavare. Förskolepersonalen ska erbjuda barnens
vårdnadshavare minst ett utvecklingssamtal per år samt att det är förskollärare som har det yttersta ansvaret för dessa samtal. Det finns flera riktlinjer som rör vilket ansvar förskolans pedagoger har gentemot vårdnadshavarna för att skapa tillitsfulla relationer och få dem att känna sig delaktiga i barnens vardag på förskolan. Även om det, i förskolans styrdokument, står att pedagogerna ska värna om en bra samverkan med vårdnadshavarna står det inte hur de ska göra det. Debatterna som inledde bakgrunden-kapitlet visar att många tycker att relationen med vårdnadshavarna stundtals kan uppfattas som problematisk och snårig. Läroplanen ska vara målstyrd och inte detaljstyra men det kan upplevas som svårt att veta hur man som förskollärare ska handla i vissa situationer. Som jag tidigare har tagit upp finns det inte heller någon riktlinje hur bemötandet kan anta ett
3. Tidigare forskning
I detta kapitel presenteras tidigare forskning som bedrivits inom området. Först redogörs det för sökningsprocessen och sedan följer tidigare forskning i underrubrikerna; samhällsmodern i
historien, den goda modern, partnerskap mellan förskollärare och vårdnadshavare samt genus- och jämställdhetsperspektiv i förskola och samhälle. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av den tidigare forskning som det har redogjorts för.
3.1 Sökning
När jag tog mig an detta ämne var jag beredd på att det skulle finnas tämligen lite tidigare forskning eftersom det inte var något jag hade stött på i tidigare kurser. Detta fick jag bekräftat under studiens gång. Det finns forskning som kretsar kring förskolans historia, forskning kring samverkan mellan vårdnadshavare och förskollärare samt forskning kring jämställdhet och genus i förskolan men ytterst lite om mitt specifika undersökningsområde. Till min hjälp för att hitta forskning användes databasen Eric (Ebsco) och sökorden var ”collaboration with parents in preschool”, ”motherhood in preschool" och ”gender perspective parents preschool”. Sedan begränsades artiklarna till peer reviewed och academic journals för att säkerställa att artiklarna var vetenskapliga och publicerade i vetenskapliga tidskrifter. Som ett sista steg valde jag att endast välja artiklar som har publicerats 2015 och framåt eftersom jag ville begränsa sökningen och framförallt var intresserad av aktuell forskning som rörde samverkan ur ett jämställdhetsperspektiv. Jag har även hittat artiklar och avhandlingar i databasen Nordic base of early childhood education and care och då var sökorden ”föräldrasamarbete”, ”utvecklingssamtal” och ”jämställdhet”.
Utöver att hitta artiklar och avhandlingar i databaser har tidigare forskning hittats i referenslistor i andras självständiga arbeten samt i kurslitteratur som har ingått i utbildningen.
3.2 Samhällsmodern i historien
Förskollärare är ett kvinnodominerat yrke. Skolverket (2019) visar att könsfördelningen bland alla som är anställda i förskolan är fortsatt mycket ojämn, drygt fyra procent av heltidstjänsterna är män. Detta har sin förklaring i historien. Britt Tellgren (2008) diskuterar i sin avhandling kring att
förskollärarutbildningen är förankrad i en kvinnligt grundad tradition. Hon beskriver att en
föreställning om kvinnan och hennes ställning växte fram i Europa under 1800-talet. Detta synsätt gick ut på att kvinnans uppgift var att reproducera egna barn eller ägna sig åt att vårda eller utbilda
andras barn, i eller utanför hemmet. Tellgren berättar att Fredrika Bremer talade om ”andliga mödrar” och förgrundsgestalten Ellen Key beskrev kvinnor som ”samhällsmodern” med omhändertagande egenskaper och därför ansågs kvinnor vara skapta för yrket.
Ann-Christine Vallberg Roth har i sin studie ”Läroplaner för de yngre barnen Utvecklingen från 1800-talets mitt till idag” (2011) sammanställt forskning med fokus på jämförelse mellan den pedagogik som gällt för de yngre barnen och skolan från mitten av 1800-talet till idag. Vallberg Roth har valt att dela in materialet i läroplansmönster som sammanfattas i fyra begrepp och perioder; Guds läroplan, Det goda hemmets och hembygdens läroplan, Folkhemmets läroplan och Världsbarnets läroplan. Genom att titta på historien och de olika tidsperioderna framkommer hur samhället såg på kvinnan och lärarollen och det kan sedermera jämföras med nutid.
Guds läroplan sträcker sig från mitten till slutet av 1800-talet och innefattar uppkomsten av
småbarnsskolan. En huvudaktör under denna period var Carl af Forsell och enligt af Forsell bestod de flera småbarnsskolorna till mer än hälften av ”fruntimmer”. Lärarinnan i småbarnsskolan skulle vara gudfruktig, älska barn, vara ordentlig och tålig. Lina Morgenstein har skrivit ”Barndomens Paradis”, med Fröbels idéer som förebild, och här förespråkades en äkta småbarnslärarinna. Detta var synonymt med en kärleksfull kvinna som hade ett glatt och livligt sinne samtidigt som hon skulle kunna fungera som en myndighetsperson gentemot barnen. Det goda hemmets och
hembygdens läroplan sträcker sig från slutet av 1800 till 1900-talets mitt. Begreppet ledarinna och barnträdgårdsledarinna användes under denna period och denna skulle, till skillnad från lärarinna som drillat barnen till kunskap, vara en god mor som utvecklade och vårdade barnet. Folkhemmets läroplan sträcker sig från mitten av 1900-talet till mitten av 1980-talet. Under denna tid sökte sig kvinnorna ut i förvärvslivet och utbyggnaden av barnomsorgen påbörjades. Den största prioriteten var avlastning för modern men samtidigt kunna erbjuda en pedagogisk miljö (Vallberg Roth, 2011).
I Sverige var det först under 50- och 60-talen som samtalet kring mannens rätt i att få tillträde till kvinnodominerade institutioner som förskolan lyftes (Havung, 2005). Yrkesbeteckningen ledarinna och lärarinna ändrades 1955 till förskollärare men det var underförstått i yrket och i utbildningen att det var ett kvinnoyrke (Tellgren, 2008). Tellgren beskriver att kvinnorna skapade sig ett arbetsfält där de genom sin biologiska könstillhörighet kunde göra sig överlägsna mannen. De olika könen utgjorde två separata världar som bestod av hem/privat och samhälle/offentligt.
Världsbarnets läroplan med Skolverket som gemensam huvudman sträcker sig från 1980 till nutid. Pedagogen beskrivs som reflekterande praktiker och handledare, snarare än en allvetare. I dagens förskola är pedagogerna mer medvetna i sitt förhållningssätt mot barnen och när de utformar miljöer och köper in leksaker (Vallberg Roth, 2011).Dock är förskollärare och barnskötare fortfarande yrken som betraktas som feminina eller kvinnliga. Genusforskaren Christian Eidevald diskuterar i sin avhandling ”Det finns inga tjejbestämmare - Att förstå kön som position i förskolans
vardagsrutiner och lek” (2009) kring genus och jämställdhet, både historiskt och i nutid. Eidevald menar att män som söker sig till yrkeskategorier som dessa kommer att utmärka sig och dra till sig uppmärksamhet, såväl positiv som negativ. Det är även något Margareta Havung (2005) resonerar kring och hon menar att det finns tydliga föreställningar som råder i samhället om vad som anses vara kvinnliga respektive manliga yrken vilket sedermera har en avgörande betydelse för hur arbetslivet ser ut.
Anette Hellman (2010) har genomfört ett fältarbete på en förskola där hon observerade hur barnen förhandlade om vad som hör ihop med pojkighet. Hon lyfter i avhandlingen att det i debatten om manliga förebilder för pojkar finns en förekommande åsikt att män behövs för att skapa jämvikt i förskolans miljö. Eftersom förskolan antas vara kvinnligt kodad, genom att vara en omsorgsinriktad miljö och att vara övervägande kvinnor i personalen, antas förskolans praktik behöva en speciell typ av manlighet. Detta är något som även Steen Baagöe-Nielsen (2005), forskare kring maskulinitet och familjeliv vid Roskilde Universitet, belyser i sin studie. Baagöe-Nielsen har genomfört en studie i danska förskolor och han beskriver att fokuset på att män och kvinnor är olika, skapar förväntningar och föreställningar på män i förskolan. Det är inget som sammankopplas med barn och omsorg utan mäns inträde utgår från att männen ska tillföra något maskulint till barnen. I resultatet visar Baagöe-Nielsen att manliga förskollärare valt att arbeta med omsorg, men sedermera sökt sig bort ifrån omvårdnaden för att istället anta mer administrativa uppgifter, chefsuppdrag och liknande för att de inte trivts med den rollen de blivit tilldelad.
3.3 Den goda modern
Psykologen Ylva Elvin-Nowak har skrivit en avhandling, ”Accompanied By Guilt – Modern motherhood the swedish way” (1999) som i sin tur hennes bok ”I sällskap med skulden: om den moderna mammans vardag” (2001) bygger på. Elwin-Nowak (1999) analyserar normen för hur en moder och en yrkesarbetande kvinna bör vara utifrån samhällets krav. Även om
den praktiska omsorgen vilket genererar att mödrar får skuldkänslor av att inte vara tillräckligt bra i sin roll som moder.
Elvin-Nowak (2001) intervjuar yrkesarbetande kvinnor som alla har det gemensamt att de har en enorm skuld gentemot sina barn för att få ihop livspusslet. Författaren exemplifierar själv hur sociokultuella föreställningar och förväntningar av den goda modern kan se ut i förskolans
verksamhet. En pappa som arbetar 60 timmar i veckan kan fortfarande vara en bra pappa medan en mamma som har samma beteende aldrig kan uppfattas som en bra mamma. En pappa som kommer 17.30 och hämtar sitt barn samtidigt som han avslutar sitt telefonmöte kan ändå uppfattas som en bra pappa. ”Tänk att han tar ansvar för hämtningen trots sitt ansvarsfulla arbete”. Elvin-Nowak (2001) diskuterar hur män kan vara barnvakt åt sitt eget barn eller hjälpa till med dammsugningen vilket inte en kvinna kan. När en kvinna tar hand om sina egna barn och sin egna städning så heter det något annat och därmed uppfattas det som något annat. Moderns identitet konstrueras genom att vara tillgänglig för barnet så mycket som möjligt medan en pappa, i en högre utsträckning, får sin identitet som man bekräftad även utanför familjen, exempelvis i arbetslivet. Elvin-Nowak menar att positionerna sakta börjar förändras men att vissa saker ser likadana ut.
Elwin-Nowak (2001) menar att barn fortfarande anses vara kvinnors angelägenhet även om män på ett helt annat sätt än tidigare tar ut föräldraledighet och är delaktiga i förskolan, i form av lämningar och hämtningar. Elvin-Nowak anser att det inte handlar om förutbestämda roller utan om en aktiv och dynamisk process där vi alla är med och aktivt skapar föreställningar om kvinnlighet och manlighet. Hon fastslår att kön spelar roll trots att vi lever i ett samhälle som säger att det inte gör det.
3.4 Partnerskap mellan förskollärare och vårdnadshavare
Ann-Marie Markström (2005) skriver i sin etnografiska studie att samtal ska ske fortlöpande men att det också ska genomföras i form av särskilda utvecklingssamtal. Markström menar att ett av utvecklingssamtalets syften är att vårdnadshavare och förskollärare utbyter information och skapar en bild av barnet. I såväl dagliga möten som formella möten, likt utvecklingssamtal, närmar sig parterna varandra och försöker komma fram till en bild av hur barnet har det och hur det är i förskolan.
Lars Erikson (2004) behandlar, i sin avhandling, relationen mellan vårdnadshavare och förskola/ skola och hur samverkansformen har förändrats över tid. Erikson lyfter fram fyra principer när det kommer till samverkan; partnerskapsprincipen, isärhållandets princip, brukarinflytandeprincipen och valfrihetsprincipen. Partnerskapsprincipen strävar efter att minska avståndet mellan
vårdnadshavare och förskola och ha ett så nära samarbete som möjligt. Detta synsätt på vårdnadshavare har medfört att det har vuxit fram ett partnerskap där parterna ska ses som jämbördiga och där de har valmöjligheter och stort inflytande i verksamheten. Erikson menar att även om vårdnadshavarnas engagemang och delaktighet är välkommet ställer det också ökade krav på personalens kompetenser. Erikson beskriver att många pedagoger upplever att det är svårt med gränsdragningen för det gemensamma ansvaret och hur man skapar en förtroendefull relation. Detta är något som även Christina Gars (2002) betonar i sin avhandling där hon ger perspektiv på
vårdnadshavares och förskollärares samverkan. Hon har undersökt gränser för föräldraskap och förskollärares uppgifter och lyfter fram att föräldrasamtalet i förskoleverksamheten har fått en allt centralare plats i samhället. Det är något mer än bara ett möte mellan två parter; relationen som skildras mellan förskollärare och vårdnadshavare är som delad vårdnad där vårdnadshavarna delar den vardagliga omsorgen av barnet med pedagogerna. Förskolan och hemmet är sammanlänkade av att båda parter är i ett beroendeförhållande vilket har skapat otydliga gränser när det kommer till ansvar. Vad är deras gemensamma ansvar och hur fördelar de den delade vårdnaden?
Anette Sandberg och Tuula Vuorinens (2008) syfte med studien ”Preschool–home cooperation in change” är att få fram förskolelärarnas och vårdnadshavarnas syn på både etablerade och framtida samarbetsformer mellan förskolan och hemmet. De lyfter att den största kommunikationen och samverkan sker i den vardagliga praktiken som vid lämning och hämtning. Kvalitén på samtalen beror på vilken tid som samtalen sker. Om det är vid en tidpunkt på dagen då många barn lämnas och hämtas samtidigt begränsas kommunikationen ofta till det mest nödvändiga. De undersöker både redan etablerade och framtida former av föräldrasamverkan och föräldrasamarbete. Författarna menar att faktorer såsom förskollärarens tid, sociala kompetens, språkbarriärer och kulturella
skillnader spelar in i samarbetet med vårdnadshavare. De belyser att ansvaret ligger på båda parter för att samarbetet ska kunna fungera. Dock menar Sanja Berčnik och Tatjana Devjak (2017) att även om vårdnadshavarna kan vara initiativtagare till dialogen så är det förskollärare som har det primära ansvaret för att skapa och upprätthålla relationer som möjliggör samarbete mellan förskolan och hemmen. Berčnik och Devjak betonar att förskolan måste skapa utrymme för dialog och
samarbete för att säkerhetsställa respekt för familjen vilket även Sandberg och Vourinen (2008) fastslår.
3.5 Genus- och jämställdhetsperspektiv i förskola och samhälle
Eidevald (2011) berättar i sin avhandling hur begreppet jämställdhet under 1960-talet kopplades till att flickor och kvinnor ska ges mer rättvisa förutsättningar i utbildning, arbetsliv, familjeliv och politik. Några områden som lyftes fram var utbyggnad av daghem, ekonomisk självständighet och rätten till sin egen kropp och sexualitet.
Alva och Gunnar Myrdals bok ”Kris i befolkningsfrågan” (1934) ses av många som startpunkten för en aktiv familjepolitik och några reformer som genomfördes under de följande decennierna var att barnomsorgen utvecklades och att moderskapspenning, barnbidrag och mödrahjälp infördes (Johansson, 2011). 1970 byttes moderskapsbegreppet ut mot begreppet föräldraskap, vilket skedde under en tid då jämställdhet blev centralt i den svenska familjepolitiken (Bäck-Wiklund &
Johansson, 2003). Idag ses det som naturligt att både mammor och pappor ansvarar för
föräldraledigheten och att mammors och pappors roller har förändrats över tid (Eidevald, 2009). Eidevald skriver att i den första propositionen som rörde jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet framkom att jämställdhet hade gått för långsamt. Detta ledde fram till att när skollagen ändrades 1995 fick jämställdhet en mer framträdande roll. Sara Frödén (2010) skriver att flera olika utbildningspolitiska åtgärder initierades under 2000-talet för att främja jämställdhet i förskolan och skolan. Christian Eidevald och Hillevi Lenz Taguchi (2011) exemplifierar att regeringen 2003 beslutade att tillsätta en delegation för jämställdhet i förskolan eftersom
jämställdhetsarbetet visade brister. Projektet hade som utgångspunkt att jämställdhet måste börja med de allra yngsta för att skapa en grundläggande förståelse för jämställdhet när barnen sedan blir vuxna
Eidevald (2009) beskriver genus som människans sociala kön som ser barnen utifrån deras personligheter och intressen snarare än deras biologiska kön för att undvika begränsningar och diskrimineringar utifrån stereotypa könsroller. Eidevald har i sin avhandling intervjuat förskollärare och observerat barngrupper och i resultatet framkommer hur omedvetna förskollärarna kan vara om normer och hur de formar de möjligheter som barnen har att göra kön på. Eidevald menar att en stor utmaning för förskollärare är att bli medvetna om sina förväntningar och föreställningar eftersom dessa ofta är just omedvetna. Trots att en person kan tycka att den bemöter flickor och pojkar lika
kan ens bemötande vara oreflekterat eftersom de härleds som självklarheter. Om vuxna bär upp föreställningar och förväntningar om hur flickor och pojkar ska vara finns risken att det ojämställda blir normaliserat.
Det finns en rad forskning och litteratur som beskriver hur förskollärare bemöter flickor och pojkar olika och hur det kan motverkas. Men detsamma gäller inte hur bemötandet gentemot
vårdnadshavarna ser ut ur ett liknande perspektiv. Tim Rohrmann (2009) skriver i studien ”The Role of Male Caretakers and Pre-school Teachers for Father Involvement in ECEC” att det finns ett växande medvetande i samhället att fäder är viktiga för barns utveckling och att många fäder numera är fullt närvarande i sina barns liv redan från början. Den västerländska idén om aktiva och engagerade fäder har nått global uppmärksamhet, men situationen inom förskola speglar inte dessa förändringar där förskolan fortfarande är ett kvinnodominerat fält världen över. Debatten bygger på två teoretiska motstridiga perspektiv av män och kvinnor i barns liv, att män och kvinnor är
fundamentalt olika samt att båda är lika kapabla att ta hand om och utbilda barn. Rohrmann betonar att vi måste hålla i åtanke att attityder gentemot män och kvinnor är djupt förankrade i
könsstereotypa traditioner - även om han hänvisar till forskningsbevis som visar att det är tydligt att föräldraskap är något som man kan lära sig och att det inte är en medfödd färdighet. Oavsett så sammanfattar det idén som kvarstår i många länder över hela världen, att det är kvinnans uppgift att uppfostra barn och i synnerhet de allra yngsta.
Även om vår svenska förskola är jämställd på ett helt annat plan än många andra världens länder betonar Eidevald (2009) att det vanligaste är att det är mammorna som engagerar sig i inskolningen. Det är också de som tar del av all praktisk information runtomkring barnet. I hans studie visar det sig att flera arbetslag försöker få papporna mer involverade genom att systematiskt i första hand vända sig till papporna när det rör frågor om exempelvis barnens kläder. De berättar även att de alltid ber om båda vårdnadshavarnas kontaktuppgifter för att båda ska få ta del av samma
information. Några pedagoger uppger dock att de av ren rutin ringer mamman (”mammans namn brukar stå överst på listan”) när barnet behöver hämtas medan de flesta svarar att de i förstahand alltid försöker kontakta pappan först.
Gizem Günçavdı, Şöheyda Göktürk, Oğuzhan Bozoğlus (2017) kvalitativa fallstudie i Turkiet hade syftet att utforska de utmaningar akademiska kvinnor, särskilt de som är mödrar till förskolebarn, gick igenom. De sex kvinnor som intervjuades i studien betonade att det var svårt för dem att
balansera deras karriär med moderskapet och de framhävde att som kvinna har man många ansvarsområden. De lyfte fram att de inte bara har huvudansvaret för barnen utan även att upprätthålla relationer med släktingar och hushållsarbete. Denna syn på akademiska kvinnor kan tolkas, enligt forskarna, som en internalisering av könsroller som går tillbaka till de primitiva samhällena, där män jagade och kvinnor stannade kvar i grottan och tog hand om barn.
3.6 Sammanfattning av tidigare forskning
I tidigare forskning kring ämnet beskrivs hur förskollärarutbildningen alltid har varit förankrad i en kvinnligt grundad tradition. Förgrundsgestalten Ellen Key beskrev kvinnor som ”samhällsmodern” med omhändertagande egenskaper. Genom att kvinnor hade dessa egenskaper ansågs de vara skapta för förskolläraryrket (Tellgren, 2008). Genom historien synliggörs bilden av hur en ”god kvinna” respektive en "god förskollärare" skulle vara, exempelvis skulle barnträdgårdsledarinnan vara en god mor som utvecklade och vårdade barnet (Vallberg Roth, 2011). Även om många fäder är närvarande i sina barns liv redan från början speglas inte förskolan av dessa förändringar då förskolan fortfarande är ett kvinnodominerat fält världen över (Rohrmann, 2009).
Forskningsfältet visar att förskolan, och samhället i stort, genomsyras av attityder gentemot män och kvinnor som är djupt förankrade i könsstereotypa traditioner. Fokuset på att män och kvinnor är olika skapar förväntningar på och föreställningar om mannen, att denna ska tillföra något maskulint till barnen på förskolan (Baagöe-Nilesen, 2005). Även om vår svenska förskola är jämställd på ett helt annat plan än i många andra världens länder är det vanligare att det är mammorna som
engagerar sig i inskolningen och tar del av all praktisk information runtomkring barnet (Eidevald, 2009). Det är svårt för kvinnor att balansera yrkeskarriär med moderskap eftersom de har
huvudansvaret för barnen och hushållsarbete (Günçavdı, Göktürk och Bozoğlu, 2017).
Förskollärare är ofta omedvetna om normer och hur de formar de möjligheter som barnen har att göra kön på. I tidigare forskning finns mycket avhandlingar och artiklar som rör genus och jämställdhetsarbete kring barnen men jag menar att samma tankesätt även kan kopplas till
vårdnadshavare. Det finns sociokulturella föreställningar och förväntningar för hur en god mor bör vara, där en mamma förväntas vara tillgänglig för barnet så mycket som möjligt medan en man får sin identitet bekräftad även utanför familjen (Elvin-Nowak, 1999). Detta tycker jag är intressant att ta vidare till förskolans verksamhet för att se hur synen på den goda modern tar sig uttryck där. Jag
vill se hur de jämbördiga parterna förskollärare och vårdnadshavare, som Erikson (2004) diskuterar kring, ser ut i praktiken. Finns det ett jämställdhetsperspektiv i samverkan eller existerar skillnader i bemötandet beroende på om vårdnadshavaren är kvinna eller man? Förskolan är en
kvinnodominerad arbetsplats och är fylld av normer, hur speglas det? Jag upplevde i min läsning av tidigare forskning att det finns stora luckor rörande samverkan ur ett jämställdhetsperspektiv vilket jag fördjupar mig inom i mitt forskningsfält.
4. Teoretisk referensram
I följande kapitel diskuteras normkritiskt perspektiv och hur det kan användas i en studie av samverkan mellan vårdnadshavare och förskollärare. Därefter sker en redogörelse för metodansatsen fenomenografi som jag använder i min databearbetning och analys.
4.1 Normkritiskt perspektiv i förskolan
Jag har valt att analysera studiens empiriska material utifrån ett normkritiskt perspektiv. Normkritik är metoder och teorier som används för att arbeta mot diskriminering och exkludering. ”Normkritisk pedagogik syftar på ett pedagogiskt förhållningssätt, inspirerat av bland annat queerteori och
intersektionalitet, som sätter normer - det som anses vara normalt, rätt och riktigt - under lupp, snarare än att fokusera på det som anses avvika från dessa normer.” (Dolk 2011, s. 60).
Inom förskolans område fick genuspedagogiken sitt genombrott i början på 2000-talet och den normkritiska pedagogiken växte fram under samma tid. Hillevi Lenz Taguchi (2011) beskriver att inta ett normkritiskt perspektiv innebär att uppmärksamma rådande normer och göra det möjligt att förändra de normer som begränsar individers handlingsutrymme. Det handlar om att utmana och ifrågasätta tillsynes vardagliga saker som egentligen är normer och värden som kräver att vi dekonstruerar dem tillsammans med barnen. Ett sätt att genomföra detta på är att pedagoger reflekterar över hur de kommunicerar med barnen. Anette Hellman (2010) skriver i sin avhandling att kunskap om hur normer, som exempelvis genus men även andra områden som klass och
etnicitet, verkar i förskolan är viktigt för att pedagoger ska fullfölja sitt uppdrag. Hellman skriver att det är avgörande att pedagogerna lär sig metoder för reflektion för att kunna arbeta normkritiskt. Förskolan har ett uppdrag att följa läroplanens normer om att motverka stereotypa könsroller. Samtidigt finns bland individer i förskolan, liksom i samhället i övrigt, normer som betonar uppdelning mellan könen där flickor och pojkar har vissa naturligt könade egenskaper och bemöts därefter (Hellman, 2010). Jag har valt att anta ett normkritiskt perspektiv i min studie men istället för att praktisera det på barnen så är det riktat mot bemötande av vårdnadshavarna. Teorin kommer att användas i diskussionen för att uttyda resultatsvaren.
4.2 Mothering
I diskussionen används även teorin mothering och jag kommer att utgå ifrån det som Elvin-Nowak (1999, 20001) skriver om, att bilden av den goda modern hänger kvar även i dagens moderna och
jämställda samhälle. Elvin-Nowak menar att kvinnlighet delvis definieras utifrån moderskapet och betonar att kvinnor som har barn spenderar omkring dubbelt så mycket tid åt arbete i hemmet än vad männen gör. Samtidigt förväntas kvinnor utöva yrkesarbete och att de inte får låta något gå ut över sitt moderskap. Om kvinnor inte ger tillräckligt med tid till sina barn blir deras kompetens som mamma ifrågasatt, något som pappor inte berörs av. Eva Magnusson (2006) diskuterar hur det historiskt alltid varit naturligt att det är kvinnan som är hemma med barnen. Magnusson lyfter att orsaken till att det ställs högre krav på kvinnor än män i föräldrarollerna är att det fortfarande ses som mest naturligt att kvinnor tar det största ansvaret kring såväl barn som hem. Det är således ett synsätt som hänger kvar även 2020 och genom att anta ett normkritiskt perspektiv kan samhällets bild av ”normalt” och ”det enda rätta” ifrågasättas.
4.3 Fenomenografi
Varje metodansats definierar vilken typ av datamaterial som är lämplig att använda, det vill säga styr valet av metodansats in på olika sorters datainsamlingsmetoder (Fejes & Thornberg, 2015).
Eftersom studien är att bidra med mer kunskap och en djupare förståelse för hur förskollärare och vårdnadshavare uppfattar sin samverkan utifrån ett jämställdhetsperspektiv är studien inspirerad av en fenomenografisk ansats. Lars-Owe Dahlgren och Kristina Johansson (2015) beskriver att fenomenografin inriktar sig på att beskriva människors sätt att förstå sin omvärld. Essensen är individers variation att se på fenomen, både mellan varandra men även att en individ kan ha olika uppfattningar av ett fenomen samtidigt. Vidare är fokuset inte på vilken uppfattning som är mest förekommande utan det är variationen av uppfattningar som är det viktiga. Eftersom jag på förhand trodde att mitt undersökningsområde inte rörde frågor med givna svar var jag intresserad av att synliggöra variationen av uppfattningar. Uppfattningarna är kvalitativt skilda sätt att erfara
omvärlden och Dahlgren och Johansson (2015) menar att om man frågar ett antal människor hur de uppfattar något kommer man med största sannolikt kunna urskilja ett antal olika sätt att uppfatta ett fenomen. Jag intervjuade både förskollärare och vårdnadshavare för att se om det fanns några variationer i deras uppfattningar och på så sätt ansåg jag att fenomenografin är en ändamålsenlig metodansats. Den fenomenografiska analysen är således induktiv där forskningen utgår utifrån empiri där flera olika sätt att uppfatta sin omvärld bildar underlag för analys, till skillnad från deduktiv analys som utgår ifrån teori (Larsson, 1986). Urvalet kan inte säga något om hur alla uppfattar fenomenet men utifrån deras individuella utsagor kan jag sätta fenomenet i en större kontext.
5. Metod
I detta kapitel presenteras metoden som har använts och varför den passar studiens valda syfte och frågeställningar. Därefter kommer en beskrivning för hur urvalet gick till, en redogörelse för hur intervjuerna förbereddes, vilka etiska överväganden som har tagits i beaktande samt hur
databearbetningen och analysmetoden har gått till.
5.1 Val av metod
Strävan med min studie var att få en djupare förståelse för hur förskollärare och vårdnadshavare upplever sin samverkan utifrån ett jämställdhetsperspektiv. För att uppnå ett resultat som speglar studiens syfte och frågeställningar har därför metoden kvalitativa intervjuer använts. Eftersom studiens ämne kan uppfattas som känsligt för informanterna anser jag att det är bättre med enskilda intervjuer, med såväl förskollärare som vårdnadshavare, än fokusgrupper för att informanterna ska känna att de vågar prata fritt. Syftet med intervjuer är att få nya kunskaper och erfarenheter genom att samtala om personers enskilda upplevelser, åsikter och tankar (David & Sutton, 2016).
5.2 Urval och avgränsning
I kvalitativa metoder görs små, strategiska urval med sikte på kvalitativa data och att utveckla begrepp och teorier. Urvalet resulterade i sex kvinnor och en man i åldersspannet 25-50 år. Vårdnadshavarna har barn på tre olika förskolor, en privat och två kommunala, medan förskollärarna arbetar på tre kommunala förskolor och en privat.
I urvalet av förskollärare valde jag både ett selektivt urval och ett ändamålsenligt urval. Ett selektivt urval väljs utifrån forskarens egen uppfattning om vilka människor som kan passa för
ämnesområdet (David & Sutton, 2016). Jag ville endast intervjua förskollärare och hörde av mig till förskollärare som jag känner till. Ändamålsenligt urval innebär att man som forskare handplockar urval baserat på deras relevans för forskningsprojektet och baserat på deras kunskap eller erfarenhet inom området. Matthew David och Carole D. Sutton (2016) beskriver urvalsmetoden som att forskaren väljer de objekt som man känner till sedan tidigare och som man tror kan ge största möjliga värde. Mitt urval av förskollärarna var således också ett ändamålsenligt urval eftersom jag valde personer i min närhet som jag vet besitter stora kunskaper och passar för studien.
När jag skulle kontakta vårdnadshavare skrev jag ihop en beskrivning av min studie som jag sedan skickade via e-post till mina valda förskollärare som de i sin tur skrev ut och lade på barnens hyllor. I denna beskrivning redogjordes för studiens syfte, information om praktiska detaljer kring
intervjun, om sekretess samt kontaktuppgifter (se bilaga 2). Jag fick inget svar från några vårdnadshavare genom detta tillvägagångssätt och kontaktade istället vårdnadshavare via mina barns förskola. Det är ett så kallat bekvämlighetsurval och Martyn Denscombe (2018) beskriver att denna urvalsmetod passar småskaliga forskningsprojekt under en begränsad period.
Jag har valt att avgränsa studien till att endast intervjua förskollärare och inte barnskötare eller personer som inte är utbildade. Detta för att begränsa urvalet men också för att det inom
förskollärarutbildningen finns kurslitteratur som rör genus- och jämställdhetsperspektiv och det är intressant att se hur den kunskapen tillämpas i praktiken. Det står även i riktlinjerna att det är
förskollärarna som ska ansvara för att ”aktivt inkludera ett jämställdhetsperspektiv så att alla barn
får likvärdiga möjligheter till utvidgade perspektiv och val oavsett könstillhörighet” och ”utveckla normer och förhållningssätt för arbetet och samvaron i barngruppen” (Skolverket, 2018, s. 17).
Jag har även valt att intervjua förskollärare i olika åldrar för att se om det finns några skillnader i tankesätt utifrån ålder. I urvalet av vårdnadshavare har jag medvetet valt bort de som är
ensamstående eller har delad vårdnad. Eftersom ensamstående har all vårdnad över sina barn och föräldrar som har delad vårdnad har allt ansvar de veckor/dagar som är deras ansåg jag att de inte passade in för syftet.
5.3 Genomförande
Jag gjorde två intervjuguider, en för förskollärarna och en för vårdnadshavarna (se bilaga 1 och 2). Guiderna var semistrukturerade och innehöll halvstandardiserade frågor med tre fastställda teman. Inom denna metod finns det ett visst mått av struktur, men också en flexibilitet under intervjuns gång, exempelvis genom att ändra frågorna eller ändra ordningsföljden på frågorna. Jag ville
framhäva varje enskild intervjus djupvaliditet, det vill säga låta personerna prata fritt och inte styras för mycket av mina frågor (David & Sutton, 2016). Samtidigt ville jag genomföra intervjuerna med en viss styrning för att kunna besvara studiens syfte och underlätta det följande resultat- och
Jag inledde med bakgrundsfrågor av en mer sluten karaktär för att sedan fortsätta med samverkan, jämställdhet och historia, (i nämnd ordning) för att avslutningsvis ha en övrig-kategori. Om intervjuobjekten upplevde att de hade saker att delge som inte hade kommit upp under intervjun kunde denna avslutande fråga öppna upp för det. I guiderna fanns flera frågor uppskrivna men ordningen kunde ändras och nya frågor kunde läggas till under intervjuns gång. Det fanns även flera följdfrågor uppskrivna. Följdfrågornas funktion är att försöka få fram ytterligare information om en kärnfråga (David och Sutton, 2016). Exempel på följdfråga; ”Det står inget i läroplanen om hur man kan arbeta med vårdnadshavarna ur ett jämställdhetsperspektiv. Är det något ni i arbetslaget
reflekterar kring?” Följdfrågan blir då: ”Hur skulle ett sådant perspektiv kunna omsättas i praktiken?”.
Jag skrev medvetet flest öppna frågor vilket enligt Eidevald (2017) möjliggör att informanterna ger längre svar och uttrycker tankar, känslor och åsikter på ett annat sätt än slutna frågor som man bara kan svara “ja” och “nej” på. Slutna frågor kan även riskera att rikta informantens uppmärksamhet i den riktning som intervjuaren önskar.
Innan jag genomförde intervjuerna gjorde jag en pilotintervju som inte redovisas i resultatdelen. David och Sutton (2016) förklarar att pilotintervjuers syfte är att pröva frågorna på en person utanför studien för att se att språket är förståeligt och att frågorna inte misstolkas. Denna feedback var värdefull innan jag kunde genomföra de befintliga intervjuerna. Mina informanter fick sedan bestämma en tid och plats som passade dem. Två genomfördes på förskollärarnas arbetsplats i ett avgränsande rum från verksamheten, två hemma hos mig och resterande tre på telefon. Intervjuerna spelades in med hjälp av en röstmemon på min telefon och för de intervjuer som genomfördes via telefon användes en annan inspelningsapparat på min telefon. Intervjuerna varade i 30 minuter vilket jag även hade upplyst om i det inledande mejlet. Informanterna upplevdes inte stressade i situationen eftersom den tidsram jag hade satt upp i förväg hölls. Att inte överstiga en
överenskommen tidsgräns hör till god ton menar David och Sutton (2016).
5.4 Etiska aspekter
Annica Löfdahl (2014) skriver att forskningsetiska frågor handlar om hela forskningsprocessen, från att välja ett område och bestämma urval och genomförande till hur resultatet ska presenteras. ”Respekten för dem man forskar på kan minskas om de behandlas som forskningsmaterial” (David & Sutton, 2016, s. 51). Eftersom jag gjorde kvalitativa intervjuer där informanterna öppnade upp sig
om sina tankar och åsikter var en viktig del i forskningsetiken att skydda deltagarna och få dem att känna sig trygga. Innan intervjuns start ska informanten ge ett informerat samtycke. Här ska det framkomma information om studien, dess syfte och var den ska publiceras, att det inte är bindande deltagande utan att hen får avbryta när som helst, utan särskild förklaring och även efter intervjuns start. Om intervjun ska bandas och/eller det ska användas videoinspelning ska även detta
framkomma (Vetenskapsrådet, 2017). När jag kontaktade förskollärarna och vårdnadshavarna mejlade jag ut en skriftlig beskrivning av syftet av studien och vilka frågeställningar den kretsar kring (informationskrav) samt upplyste om de etiska reglerna och att deltagaren har rätt att själv bestämma över sin medverkan (samtyckeskrav). Vid varje intervjutillfälle berättade jag mer om studien, var resultaten skulle presenteras och hur deras identiteter skulle skyddas samt tillfrågades informanterna huruvida de ville bli inspelade eller ej. En av mina informanter nekade till att spelas in och därför valde jag att skriva på datorn samtidigt som jag intervjuade hen.
En annan viktig aspekt är integritetsskyddet hos dem som jag forskar om. Jag använde mig av
konfidentialitet vilket innebär att informationen är känd och registrerad för forskaren men inte
avslöjas i studien (David & Sutton, 2016). Datan ska inte vara detaljrik så att läsarna kan identifiera någon individ. Åtgärder måste vidtas för att försvåra detta och det kan göras genom att inte skriva ut förskolans placering eller andra specifika kännemärken (Vetenskapsrådet, 2017). Alla namn på förskollärare och vårdnadshavare som omnämns i studien har avidentifierats och fått fingerade namn och jag har valt att kalla de fyra förskollärarna för A, B, C och D och de tre vårdnadshavarna för 1, 2 och 3. Det finns inte heller någon information som beskriver var förskolorna är belägna eller vilken pedagogisk profil de eventuellt har. I citaten har jag även tagit bort saker som kan avslöja den intervjuades identitet, exempelvis när informanterna hänvisar till vilket universitet de studerat på. Dock har jag valt att använda mig av ”hon” och ”han” i resultatet eftersom det i studien är viktigt om det är en kvinna eller man som delger information och sina tankar/åsikter.
Nyttjandekravet innebär att insamlandet endast får användas för forskningsändamål. Lagringen och
hanteringen av data ska därför ske med stor försiktighet vilket innebär att anteckningar och ljudfiler inte sparas efter att arbetet är klart (Vetenskapsrådet, 2017). I intervjuerna berättade jag att det som framkom under mitt empiriska insamlande endast skulle användas för forskningsändamål, det vill säga min studie. Efter examination av studien raderades därför inspelningarna för att inte kunna spåras.
Vetenskapsrådet (2017) skriver att forskningsetiken rör just överväganden av etiska frågor som berör dem som medverkar i forskningen, medan resonemang om etiska frågor som gäller forskarens ansvar kallas forskaretik. Hit hör exempelvis frågor om forskarens ansvar i samband med
publicering. De etiska aspekterna inom forskning är viktigt för att skydda personerna som forskningen kretsar kring och för att förtroendet för forskning ska kunna upprätthållas. De
forskningsetiska överväganden som man har gjort ska framkomma i all forskning och det fungerar
som en kvalitetsindikator. Detta reflekterade jag över både innan och under studien och praktiserade det bland annat genom att precisera i frågeställningen, så att mina informanter inte missuppfattade studiens syfte, och att jag inte utelämnade något i intervjuerna som inte passade in med eventuella teser som jag på förhand hade.
I de etiska överväganden hade jag även tagit hänsyn till dataskyddsförordningen (General Data Protection Regulation, GDPR) vilket innebär att allt som kunde knytas till personuppgifter har skyddats. Jag lagrade inte heller mina filer i molntjänster (Datainspektionen, 2020). Slutligen skickade jag in en personbehandlingsblankett till Örebro universitet som bekräftar att studien har genomförts och att personuppgifter har samlats in under de kvalitativa intervjuerna.
5.5 Databearbetning och analysmetod
Begreppet kvalitet är ett överordnat begrepp för att beskriva att det är en noggrann, systematisk och väl genomförd kvalitativ studie. Studien ska både bestå av en sensitiv och empatisk närhet och en analytisk distans (Fejes & Thornberg, 2015).
Efter intervjuerna transkriberades de inspelade ljudupptagningarna ordagrant. Jag markerade även betoningar, högt tal, skatt och liknande vilket har följande ordförklaringar i resultatdelen:
ord= betoning ORD= talar högt
(ord) = verbala uttryck som inte är ord, exempelvis skratt.
Som ett första steg efter transkriberingen, och innan analysen inleddes, valdes irrelevant material bort. Det var sådant som inte berörde undersökningsområdet, som samtal om informanternas arbetsliv och diskussioner om förskolor ur andra aspekter som inte var kopplade till min studie. I
den efterföljande analysprocessen användes Dahlgren och Johanssons (2015) fenomenografiska analysmodell som består av sju steg.
Det inleddes med att bekanta sig med materialet, vilket innebär att läsa igenom sitt transkriberade material ett flertal gånger och därigenom få en uppfattning av det i stora drag. Därefter markerade jag passager och formuleringar ur datan som spontant kändes som användbara för min studie.
Nästa steg var kondensation, där analysarbetet påbörjades, och då urskiljdes mer noggrant betydelsefulla citat som speglar studiens syfte och representerar det fenomen som jag valt att undersöka. Jag gick tillbaka till mina frågeställningar för att hela tiden ha i åtanke vad som var signifikant och vad som var stickspår och således kunde tas bort. De kärnfulla meningarna och styckena kopierades från mitt dokument med transkriberingar för att klistras in i ett nytt för att få en tydlig överblick inför fortlöpande analysarbete.
Tredje steget var en jämförelse, vilket är en jämförelse mellan de identifierade passagerna från samtliga informanter inom varje fråga. Här letade jag efter likheter och skillnader mellan
informanternas svar för att sedan gå över till fjärde steget som är gruppering, vilket innebär att de funna likheterna och skillnaderna relaterades till varandra och samlades i grupper/kategorier.
I femte steget, artikulera kategorierna, försökte jag finna essensen i de olika kategorierna. Här avgjordes var gränser för uppfattningarna skulle gå, ifall kategorier skulle föras samman eller delas upp i flera. Detta arbete såg jag som det mest utmanande då mycket av det informanterna sa gick in i varandra men slutligen resulterade det i kategorier med en lagom variation utan att jag behövde lägga till ytterligare en kategori.
I det sjätte steget, namnge kategorierna, togs det fram passande namn för de olika kategorierna. Utifrån vad som framkom i intervjuerna bestämdes beskrivande och innehållsrika underrubriker. I detta steg var namnen bara preliminära och dess funktion i det här läget var att de underlättade mitt arbete genom att se att rätt material hade placerats under rätt kategori/underrubrik. Under
processens gång förtydligades namnen eller ändrades helt vid ett flertal tillfällen för att det skulle bli en tydlig överblick för läsaren vad kategorierna som identifierats innehöll. De slutliga
kategorierna blev följande; den vardagliga kontakten i förskolan, ansvarsfördelning mellan könen i informella och formella möten, förskollärares bemötande utifrån ett jämställdhetsperspektiv och
