6. Resultat och analys
6.2 Förskollärarnas användning av barnboken
Anna berättar att förskollärarnas arbete kring barnboken ofta sker på barnens egna initiativ. När de väl sätter sig ner för att läsa är det ofta i mindre grupper och då läses det gärna kapitelböcker för att barnen ska kunna sitta en lite längre stund, en förberedelse för förskoleklassen. Anna berättar vidare att när boksamtal väl sker brukar de ställa
31
några frågor och gå tillbaka i handlingen, för att utmana barnen ett steg längre i deras tankar. 4Flanosagor är även ett verktyg som de använder sig av, då behovet av bildstöd i
barngruppen synliggjorts. Vidare menar Anna att barnen på detta vis får det verbala talet och bilder i ett, vilket medför att barn som har svårare att uppfatta långa meningar eller har svårt med språket får bildstöd samtidig.
“För att kunna sitta en liten stund längre har vi lite mer kapitelböcker som är förberedelse för förskoleklassen, sen lite grann så att det blir en vana också. Ja sen har vi haft matte påsar med tärningar, lärt dem läsa av antal prickar. Är det för lätt så får man avancera det. Flano har vi även tagit till oss för vi har sett behovet av bildstöd, det är väldigt viktigt för att många barn kräver det konkreta” (Anna).
Fast (2007) menar att den miljön som barn växer upp i är betydelsefull för barns vägar in i läsandet. Barn som är i färd mot läsandet, tar hjälp av bilderna för att skapa
meningsfulla sammanhang (ibid). Anna berättar i linje med Fast, betydelsen av att barn får bildstöd som ett verktyg för ett meningsfullt sammanhang. Literacy har länge uppfattats som bara läs och skrivförståelse, men idag innebär det mycket mer än det. Multimodala texter, där bild och den tryckta texten vävs in och skapar ett sammanhang (Fast, 2007). Detta menar Anna att de på avdelningen arbetar med, genom bildstöd och kapitelböcker för att ge barnen de bästa förutsättningarna för den stundande
förskoleklassen. Literacy är synnerligen komplext och varierande då det ständigt pågår i våra liv (ibid).
På frågan hur avdelningen arbetar vidare med barnboken svarar Henrik att om de väljer att läsa för läsandets skull, så återkopplar dem till vad de läser. Ibland har detta mynnat ut i att förskollärarna spelat 5stoppteater kring det som lästs. Detta beskriver Henrik
främjar barns utveckling till att prata inför grupp, och menar att de arbetar mycket med att barnen ska våga öppna upp sig. Vidare menar Henrik att om förskollärarna visar barnen att man vågar och att man kan, samt att allt inte behöver vara perfekt, medför detta att barnen vågar vara sig själva.
4Flanosaga eller flanellografsagor är en form av saga där man sätter upp illustrationer på en filttavla samtidigt som
man berättar sagan
5 Stoppteater används av pedagoger i förskolan för att gestalta situationer som kan uppstå exempelvis barn emellan.
32
“Speciellt dem som inte har jättebra språk, just det här att gå tillbaka, vad var det som hände? Och liksom knyta ihop säcken, och hela boken alltså, under tiden och efteråt, om man kan. Det här att få barnen att prata inför grupp, det har vi gjort med overhead också och ritat och så får man gå fram och berätta om det för sina kompisar. Det är också bra inför att de ska börja skolan” (Henrik).
Fast (2019) menar att barns läs- och skrivinlärning börjar tidigt och sker i ett socialt samspel med andra människor. Henrik menar att om barn får lov att tala inför grupp, utvecklar det deras sociala samspel och självständighet, som han menar är bra
egenskaper att ha med i skolvärlden. Fast (2019) menar att läsandet inte behöver vara förknippat med böcker, utan att det kan ske i samband med aktiviteter där symboler, bilder och texter förekommer. Detta arbetssätt synliggörs även i Henriks uttalande om att gå tillbaka i barnboken och ställa frågor för att knyta ihop säcken. Vidare menar Fast att läsa och skriva är en aktivitet som en person gör, där tanken och texten lokaliseras. Kress (2010) menar att för att kommunikationen ska bli meningsfull bör den först och främst formas av sociala sammanhang och konstrueras utifrån multimodala
uttrycksformer.
Lotta beskriver att arbetet med barnboken startar hos förskollärarna själva. Valet av bok spelar stor roll samt att förbereda sig och läsa in sig på boken. Detta för att få möjlighet att i efterhand kunna återberätta, stanna upp och ställa frågor. Lotta förklarar vidare att det är viktigt att barnen får en tydlig början och ett tydligt slut. Bild och text och hur de hänger ihop är av stor vikt att förstå och vara tydlig kring menar Lotta. Barnboken ger även barnen ett utökat ordförråd och en naturlig samvaro, samt en nyfikenhet som inte går att jämställa med det barn får från exempelvis nätet. Vidare nämner Lotta att litteraturen ger de yngre barnen förutsättningar till nya ord och flera ord, vilket i sin tur är förberedande för den tidiga skolklassen.
“Jag menar man har ju forskat på detta med ordförråd och läsförståelse osv hur mycket det betyder för de yngre barnen, också läskulturer och
därigenom har man nog också sett i förskolan att vi behöver mycket av litteraturen för att få förberedande i den tidiga skolklassen. Barn anammar väldigt mycket och det är nya ord och flera ord att lära av andra men vi
33
behöver boken mycket i botten för samtalen kring boken, förutom det vi då läser i boken osv” (Lotta).
Fast (2019) förklarar att under läsningen vandrar tankar fram och tillbaka mellan vad barnen har för erfarenheter kring det som läses och mötet med den nya texten. Det är således en praktik som är beroende av kulturella, sociala, religiösa och ekonomiska sammanhang. Lotta beskriver även detta med att barn lär av varandra, och i dessa sammanhang är det viktigt att samtala om barns tankar kring det lästa. Multimodala sammanhang menar Kress (2010) är att arbeta utifrån bild, text och uttrycksformer vilket bidrar till att språket blir meningsfullt för barnen. I detta ser vi en tydlig koppling till Lottas uttalande om barnbokens betydelse för utveckling av barns ordförråd.