Sammanfattning av resultat - Resultat och analys

6. Resultat och analys

6.4 Sammanfattning av resultat

Resultaten visar att förskollärarnas tolkning av barnboken är att den i nuläget inte tar så mycket plats i verksamheten. Boken läses ofta spontant och när den väl tas in i

undervisningen sker det genom pågående projekt. En konsekvens av detta visade sig vara att det enbart är böcker inom projektet som lästes. Lässtunden upplevs som en avancerad aktivitet där både avskild plats, gruppindelning och det projekterande arbetet ska ingå. Utifrån förskollärarnas uttalanden anses det således vara en problematisk stund att få till.

Förskolan har vid några tillfällen fått böcker skickade till det egna biblioteket och till de olika avdelningarna, detta ses av förste förskolläraren Lotta som positivt, medan

förskollärarna ser det som en belastning då det upplevs inte finnas tid eller plats att gå igenom det skickade materialet. Tillgängligheten av böcker upplevs inte ge de fördelar

som förste förskolläraren hoppats på, istället upplevs det av förskollärarna som oreda och stress.

Förskollärarnas användande av barnboken uppfattas i intervjuerna som ett förberedande verktyg dels för skolan, dels som ett mål för lärande, och att det alltid finns en förväntan att det ska ske ett lärande i aktiviteterna. Detta tycks stressa förskollärarna.

Kapitelböcker anses ge goda förutsättningar för barnen att kunna sitta ner och lyssna en längre stund, vilket förskollärarna menar gör barnen vana inför den stundande

förskoleklassen där detta krävs. Förhållandet till boksamtal uttrycker förskollärarna som ett sätt att utmana barnen i deras tankar, vilket delvis har varit en öppning till det

projekterande arbetet. Barnboken används även som ett redskap för att öka barnens ordförråd och nyfikenhet. Förutsättningarna för detta är att förskollärarna är väl förberedda och insatta i boken som ska läsas, för att ge barnen de bästa förutsättningar för boksamtal. Detta menar förskollärarna även är en förberedande aktivitet inför skolan. Vidare använder förskollärarna drama och flanosagor i syfte att stödja barnen i deras språkutveckling. Barnen är i behov av att få se det konkreta, vilket de menar att bild och text ger för att förstå och tolka sammanhang. Flanosagor menar förskollärarna även förser barnen med möjligheten att prata inför grupp, vilket även förskollärarna menar är en förberedelse för skolan.

Förskollärarna förklarar vidare att förutsättningarna och strategierna för att arbeta språkutvecklande med barnboken är nära och engagerade pedagoger. Engagemanget från arbetslaget kan i vissa fall menar förskollärarna resultera i att de möts av en förskola som ser helt annorlunda ut än när de gick därifrån. Förskollärarna uttrycker vikten av att ta tillvara på hela arbetslagets idéer och kompetens, dock uttrycker de att vid vissa situationer kan någon behöva ta ett steg tillbaka då en annan pedagog är starkare i en viss aktivitet som utförs. Förskollärarna menar att en förutsättning för att arbeta språkutvecklande med barnen är att dela in dem i lagom stora grupper. Detta för att ge barnen förutsättningar att utvecklas på individuella nivåer, inte minst barn med svenska som andraspråk. Inspiration till språkaktiviteter såsom sånger och rim och ramsor kan förskollärarna nyttja från ett språkmaterial skickat från Kulturrådet. En annan förutsättning som förskollärarna menar är språkutvecklande för barnen är samarbetet med en barnboksförfattare. Författaren kommer till förskolan och läser sina böcker med hjälp av bildstöd, vilket förskollärarna menar ger en djupare förståelse för

barnen att utveckla sitt språk. Ett annat sätt som även gett förskolan möjlighet att arbeta språkutvecklande är att en rytmikpedagog som utgår från böcker besökt de yngsta barnen. Det egna och det lokala biblioteket som finns tillgängligt för förskolan, menar förskollärarna är en god ingång till arbetet med språkutveckling i barngruppen.

I följande kapitel kommer vår diskussion av studiens resultat, metod, yrkesrelevans samt vidare forskning presenteras.

7. Diskussion

Kapitlet inleds med en diskussion kring vad studiens resultat kan säga om förskollärares arbete med barnboken i förskolan. Sedan följer en metoddiskussion, varpå kapitlet avslutas med vad vår studie har för yrkesrelevans. Vi gör även en framåtblick mot vidare forskning.

7.1 Resultatdiskussion

Enligt forskning är det tydligt definierat hur viktigt det är att tidigt börja läsa för barn (Eidevald & Engdahl, 2018). Läsningen menar författarna innebär mer än att bara läsa, mötet kring en bok kan även stimulera till närhet och omsorg. Detta ger i sin tur upphov till avkoppling och trygghet för barnen. Resultatet av vår studie gällande frågan;

Barnbokens plats på avdelningen, visar att läsningen på förskolan upplevs som en oplanerad och svår aktivitet att få till. Heimer (2016) beskriver vikten av att läsa vid många tillfällen under dagen och att ha planerad högläsning i verksamheten i förskolan, så att den inte faller bort. Förskollärarnas syfte med högläsningen är i nuläget att lugna gruppen, och använda barnboken till vilostunden efter lunch samt knyta an till

nuvarande projektarbete. Simonsson (2004) menar att när läsningen vid lunch blir en samlingsstund för läsandet, är syftet för pedagogen och inte för barnen. Innehållet i boken blir således inte i centrum för barnen. Vidare menar Edwards (2019) att läsning under vilan har ett motsatt syfte än vad en planerad pedagogisk läsaktivitet har.

Läsningen under vilan främjar avslappning eller är till för att sysselsätta de äldre barnen som inte vilar. En planerad läsaktivitet är bra att lägga när barnen är aktiva och alerta (ibid).

Det vi sammantaget kan konstatera är att de intervjuade förskollärarna använder barnboken för andra syften än språkutveckling. Oftast sker högläsningen spontant på barnens egna initiativ, utan att genomföra boksamtal som bjuder in barnen till

berättelsens värld. Heimer (2016) menar att det är viktigt att låta högläsningen få ta sin plats och skapa utrymme i verksamheten i både tid och rum, vilket leder till att barnen får möjligheter att bearbeta boken på olika sätt. Att mötas kring en bok upplever

förskollärarna är en komplicerad aktivitet att få till, då det både ska vara avskilt och i mindre grupp. Resultatet visar även att förskollärarnas läsmiljö är en ouppnåelig

föreställning. En plats som existerar på förskolan, men som det skapats en barriär kring. Antalet böcker på förskolan har inte fått den effekt gällande högläsning eller ordentliga förutsättningar att arbeta multimodalt utifrån barnboken, som Kulturrådet haft för avsikt när de skickat ut bokpaket. Om högläsningen planerats som vilken aktivitet som helst på förskolan, skulle böckerna väcka barnens intresse för berättelser. Bokpaketen är något som Heimer (2016) menar har varit en satsning som verkar för att öka läslusten och öka litteraturvalet för alla barn, oavsett bakgrund. Resultatet visar att oavsett antalet böcker förskolan har att tillgå, har högläsning utifrån barnboken inte stor plats på avdelningen. Antalet böcker får således inte någon effekt om strukturen för att använda dem inte finns på plats. Barnboken som ett multimodalt verktyg i den pedagogiska verksamheten är inte något förskollärarna anammat. I relation till Kårelands (2005) studie som menar att pedagogernas uppfattningar och arbetssätt i högläsning skiljer sig åt i vissa frågor, vilket vi i vår studie även kan relatera till. Detta genom att vissa förskollärare är starkare i vissa aktiviteter, vilket gör att andra backar. Istället visar studiens resultat att antalet böcker medverkat till att förskollärarna upplever högläsningen som avancerad och ett stressmoment, där böcker finns överallt och ingenstans.

Vidare utifrån studiens andra intervjufråga; Vilket sätt förskollärarna väljer att utveckla arbetet med barnboken kan vi se att barnboken används som en förberedande aktivitet för den tidiga skolklassen. Resultatet visar detta genom att förskollärarna berättar att barnen ska tränas i att stå och tala inför en grupp, lyssna till kapitelböcker, där fokus är att kunna koncentrera sig en längre stund, vilket kan ses som att träna upp en form av disciplin. Bartan (2018) & Cummins (2000) menar att det är av stor vikt att barn får samtala kring vad det är de har läst för att förstå sammanhanget. Att barn får möjlighet att kommunicera kring en bok, vilket ger viktiga förutsättningar för ett livslångt lärande kring läs- och skrivförmåga. Böcker bör läsas för barnen på olika sätt, genom att

exempelvis dramatisera sagan. Detta för att ge barnen förutsättningar att bearbeta viktiga händelser i boken (ibid).

Vidare ser vi i vår studie att det förekommer boksamtal i den spontana högläsningen, där förskollärarna menar är att utmana barnen vidare i deras tankar och språkutveckling. Resultatet visar därav att boksamtalen enbart sker i syfte att utveckla ordförråd,

läsförståelse, återberättande, snarare än en plats för barns eget språkande, fantiserande och byggande på egna inre bilder som kan leda till andra aktiviteter. Att föra boksamtal kring en barnbok menar Heimer (2016) är mer än bara språkutvecklande, där de även får uttrycka och bearbeta sina tankar som inspirerar till samtal och utvecklar deras fantasi och kreativitet. Barnböckerna på förskolan som används språkutvecklande är i samband med det projekt som är aktuellt på avdelningen. De böcker som används i projektet på förskolan blir således de enda barnböckerna som läses och bearbetas. Konsekvenserna av att arbeta projekterande leder till att förskollärarna har svårt att ta till andra barnböcker som en planerad aktivitet i verksamheten. Heimer (2016) menar att i förskolans verksamhet får aldrig högläsningen prioriteras bort, oavsett personalbrist etcetera. Arbetet kring barnbokens förutsättningar för språkutveckling framhåller förskollärarna flanosagan som ett viktigt verktyg. Söderbergh (1988) menar att det är i en god bas som kommunikationen mellan vuxen och barn ger en god språkutveckling. Förskollärarna anser att det viktigaste redskapet för att arbeta språkutvecklande är genom flanosagor, där olika bilder finns som stöd, inte minst för barn med svårigheter i språket. Barnboken som språkutvecklande verktyg där samtal, känslor och vidare aktiviteter erbjuds är inte detsamma som att berätta en flanosaga. Flanosagor anser vi snarare vara en gruppaktivitet, som har bestämda strukturer av hur berättelsen

fortskrider. I barnbokens bild och text menar Jönsson (2007) att barn behöver få bygga föreställningar utifrån tankar som de skapat från berättelsen. Vidare menar Jönsson att detta behöver få ta mer plats än vad det gör i det muntliga och skriftliga, såsom i drama, lek och gester.

Resultatet utifrån vår tredje intervjufråga; Barnbokens förutsättningar och förskollärarnas strategier för språkutveckling menar förskollärarna att det krävs engagerade och närvarande pedagoger. Heimer (2016) menar att läsande förebilder i förskolan måste bidra med mer än bara att utveckla läsandet. Vuxna behöver läsa och visa för barn vad det är de läser, genom samtal om bild och text, vid många tillfällen under dagen (ibid). Detta menar Heimer bidrar till att utveckla nya perspektiv om omvärlden, samt till ett större ordförråd. I förskollärarnas svar om förutsättningarna att arbeta språkutvecklande och strategiskt med barnboken, skildras samarbeten med barnboksförfattare och rytmikpedagoger i det egna biblioteket. Förutsättningarna att arbeta med barnboken multimodalt överlämnas såldes till andra sakkunniga.

Enligt Skolverkets (2020) fortbildningsinsats Läslyftet spelar pedagogernas egen läsning och läskompetens en stor roll, inte bara om hur en bok läses för barn utan hur själva läsningen upplevs för pedagogerna. Detta gör att vi undrar om högläsningen tas för given i förskolan? Någonstans ställs förväntningar på förskollärarna som de inte riktigt kan leva upp till. Kåreland (2005) menar att det är pedagogernas ansvar att barnen får möta barnboken på ett lustfyllt och naturligt sätt. Kåreland anser vidare att arbetet med barnboken bör utgå från ett multimodalt arbetssätt. Förste förskolläraren nämner att det på förskolan finns en folder från Kulturrådet med språkutvecklande aktiviteter, såsom sånger rim och ramsor, som förskollärarna har att tillgå. Dock nämner inte de övriga intervjuade förskollärarna att detta verktyg används, vilket gör att vi frågar oss om de är medvetna om folderns existens eller väljer att inte använda sig av den? Selander (2010) menar att det är av stor vikt att barn får möjlighet att genom barnboken avkoda och förena bild och text. Multimodala verktyg genererar att det blir lättare för barn att tolka sin omgivning (ibid).

Resultatet av studien visar även att högläsning av barnboken är en aktivitet som förskollärarna anser vara avancerad och besvärlig som därav bortprioriteras. När läsmiljön är prioriterad och stimulerande, är det viktigt att vi som förskollärare är läsande och skrivande förebilder genom att på olika sätt ge barnen förutsättningar för detta (Skolverket, 2020). Dock påpekar Edwards (2019) att det i grund och botten handlar om oss själva, vilket är det enda vi alltid kan påverka. All personal måste vara med på tåget att möjliggöra arbetet med högläsningen och förstå vikten av det (ibid).

7.2 Metoddiskussion

I studien har vi använt oss av kvalitativ analysmetod, vilket ger en viss typ av kunskap som kan medföra att undersökningen riskerar att bli ensidig, samt att transkriberingen inte blir tillräcklig (Bergström & Boréus, 2005). Vår studie tyder på en låg reliabilitet, då det vi undersökt inte är uppreningsbart. Dock är studien av hög validitet, då det som mätts är relevant för studiens sammanhang. Det hade varit intressant att observera förskollärarnas arbete med barnboken för att bilda egna uppfattningar kring det förskollärarna talar om. Alvehus (2014) menar att observationer studerar ”naturligt förekommande situationer”, vilket en intervju inte gör på samma sätt. Vid intervjuer

styr och initierar forskaren situationen genom frågorna som ställs. Under rådande omständigheter med Covid-19 har det inte varit möjligt att utför observationen i barngruppen, vilket hade varit en förstärkning till vår studie.

Vårt urval av intervjupersoner gav endast delvis den variation som vi önskat. Med ett större antal intervjupersoner hade undersökningen kunnat ge en mer omfattande bild av arbetet med barnboken. Det begränsade urvalet har medverkat till att det inte går att dra några allmängiltiga slutsatser av undersökningen. Intervjupersonernas berättelser och svar bör därför ses som exempel på hur barnboken kan arbetas med som ett multimodalt verktyg i praktiken. Faktum är dock att resultatet av studien kan relateras till tidigare forskning, vilket leder till att metodvalet därav även kan tyda på vissa tendenser till ett påverkat resultat. Trots detta gav resultatet oss en inblick i hur arbetet med barnboken kan se ut på förskolan.

7.3 Yrkesrelevans

I vår studie var syftet att titta på stödstrukturer, mekanismer och faktorer som krävs för att barnboken ska kunna fungera som ett språkutvecklande verktyg i förskolan. Detta genom att anlägga ett multimodalt perspektiv på högläsning och barnboken i förskolan. Vi valde därför att utföra intervjuer på en förskola där detta till synes var ett pågående arbete. Istället fann vi en verksamhet där barnboken och högläsningen kommit i skymundan. Läroplanen för förskolan talar om vikten av att “barn ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter” (Lpfö, 2018. s.8). Studiens resultat visar även att barnboken finns på plats och läses spontant, dock huvudsakligen utifrån det pågående projektet på avdelningen. Den traditionella synen på barnboken verkar fortfarande vara den dominerande där läsningen ska tillföra ett lugn i

barngruppen. Vidare visar vårt resultat att högläsning och barnboken är avancerad och komplex att använda som ett multimodalt verktyg. Högläsning i förskolan är knappast en självklarhet eftersom dess verksamhet och pedagogernas arbete och beredskap inte riktigt ser ut som det kanske förväntas i Läslyftet. För att barnboken, menar vi i detta fall, ska tillämpas och läsas mer i den dagliga verksamheten, bör det ligga som en planerad aktivitet. Högläsning som en planerad aktivitet, både inom och utanför

avdelningens projekt är således ett verktyg att närma sig ett multimodalt arbete som främjar språkutveckling. Anna S Pihlgren menar tolkat av Almegård (2020) i

Lärarförbundets tidning Förskolan att pedagoger behöver bli uppmärksammade på att högläsningen är en aktivitet som kräver förberedelser. Högläsningen är till för att barnen ska få skapa fantasivärldar och lära dem att förstå vad en berättelse handlar om och på samma gång fungera som en språkutvecklande stund (ibid). Trots att bokpaket skickats till förskolan i olika omgångar har detta inte främjat högläsningen. Förskollärarna upplever att de har fått för många böcker, och inte haft eller givits tid till att gå igenom materialet. Vår studie visar att om det inte finns någon mottagare för böckerna som skickas, får böckerna inte heller sin avsedda funktion. Skolverket och Kulturrådets intentioner må vara goda, men i praktiken inte alltid realistiska. En kritisk aspekt som blev synlig är om mängden böcker är förutsättningen för att arbeta språkutvecklande i förskolan? Vi anser att förskollärarutbildningen skulle behöva lägga större fokus på betydelsen av högläsning i förskolan och barnboken som ett multimodalt verktyg. Barn behöver bli lästa för på många olika sätt för att förstå och se kopplingar i texten de lyssnar till. För att vi ska utveckla barns tankar och stimulera deras språkutveckling behöver vi ge dem förutsättningar att arbeta vidare med sina tankar efter bokens slut. Detta genom multimodala aktiviteter såsom samtal, inre bilder, sång, rim och ramsor etcetera.

7.4 Vidare forskning

För att få en tydligare och mer generell bild av arbetet med barnboken hade det varit intressant att intervjua fler förskollärare. Vi hade också tyckt det varit spännande att höra hur barnen själva tolkar barnboken och jämföra resultatet med förskollärarnas tolkningar. Studien hade kunnat kompletteras med observationer, för att skapa

ytterligare en tydligare bild av arbetet kring barnboken i verksamheten. Vidare skulle en studie kunna utföras om vad för många böcker kan innebära för arbetet med literacy och multimodalt perspektiv, även ytterligare forskning kring strukturer och mekanismer för högläsning såsom kompetens, attityder och mod.

Referenslista

Almegård, Mats (2020) Läsa med barnen och se dem växa. Lärarförbundets Tidning Förskolan. 8 april 2020. Tillgänglig på internet; https://forskolan.se/las-med-barnen- och-se-dem-vaxa/ (Hämtad: 2020-05-04)

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: En handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber AB

Bartan, Murat (2018). “Determination of Preschool Teachers’ Preference Reasons for Children’s Books Used by Them in Their Classes”, World Journal of Education, 8(6), 187-195 Tillgänglig på internet: https://files.eric.ed.gov/fulltext/EJ1203298.pdf

(Hämtad: 2020-04-03)

Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red.) (2005). Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. 2., [omarb.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Bergöö, Kerstin & Jönsson, Karin (2012). Glädjen i att förstå. Språk-och textarbete med barn. upplaga 1:3. Denmark: Eurographic Danmark A/S

Bryman, Alan (2008). Samhällsvetenskaplig metod. 3 uppl. Stockholm: Liber Chambers, Aidan (2011). Böcker inom och omkring oss. 3. uppl. Litauen: Bulls Graphics

Cummins, Jim (2000). Language, Power and Pedagogy. Bilingual Children in the Crossfire. Upplaga 3:1. Great Britain: Cromwell Press Ltd. E-bok. Tillgänglig på internet:

https://books.google.se/books?hl=sv&lr=&id=LKMUaubxL9cC&oi=fnd&pg=PA1&dq =jim+cummins+language+power+and+pedagogy&ots=XABB5zWAeG&sig=bg15Q9H yeu3WBehQ9y7hSEC6g9Q&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false (Hämtad: 2020-04- 03)

Damber, Ulla, Nilsson, Jan & Ohlsson, Camilla (2013). Litteraturläsning i förskolan. uppl. 1:4. Denmark: Eurographic Danmark A/S

Davidson, Bo & Patel, Runa (2019). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Upplaga 5:1. Poland: Dimograf

Edvardsson, Jenny & Godhe, Anna-Lena & Magnusson, Petra (2018). Diagnostisering, literacy och multimodalitet. Upplaga 1:1. Lund: Studentlitteratur AB

Edwards, Agneta (2019). Bilderbokens mångfald och möjligheter. Stockholm: Natur & kultur.

Eidevald, Christian & Engdahl, Ingrid (2018). Utbildning och undervisning i förskolan omsorgsfullt och lekfullt stöd för lärande och utveckling. Upplaga 1:1 Polen: Interak Fast, Carina (2007). Sju barn lär sig läsa och skriva. Familjeliv och populärkultur i möte med förskola och skola. Uppsala Universitet. Stockholm: Elanders Gotab Fast, Carina (2008). Literacy- i familj, förskola och skola. upplaga 1:7. Sverige: Holmbergs i Malmö AB

Fast, Carina (2011). Att läsa och skriva i förskolan. uppl. 1:3. Estonia: PAGROUP

In document ”Vi har fått så många böcker, så många böcker att vi inte vet var vi ska göra av alla” - Ett slag för barnboken i förskolan (Page 35-53)