Förskollärarnas betydelse för utvecklingen av demokratiska medborgare

Samtliga förskollärare i studien poängterar att det ska finnas ett syfte med användningen av digitala verktyg. Det handlar om att använda verktygen i undervisningssyfte och inte bara för att spela spel på olika appar. Det överensstämmer med Elyoussoufi (2018) som talar om en medvetenhet och ett tydligt syfte med användandet. Pedagoger har ett stort ansvar att tillsammans med barnen kunna undersöka och stanna upp för att barnen ska få fördjupade kunskaper kring digitalisering. Elyoussoufi framhåller även att pedagogens ansvar är att vara medforskande, närvarande samt stöttande i barnens lärprocesser. Elyoussoufis sätt att se på digitalisering i förskolan återkommer också bland förskollärarna i denna studie. De menar på att arbetet med digitaliseringen blir meningsfullt när barn och pedagog tillsammans utforskar och lär. Förskollärarna anser att barn behöver stödjas vid användningen med digitala verktyg. I förhållande till pragmatismen ska kunskapen utvecklas utifrån varje individ för att det är den inre drivkraften som vill uppnås. Det handlar om att barn själva ska upptäcka sin kunskap. Pragmatismens filosofi ställer sig emot studiens resultat eftersom förskollärarna anser att barn ska stödjas i sitt lärande med digitala verktyg. En problematik med att förskollärarna stödjer barnen i deras lärprocess kan vara att barnen utvecklar ett beroende av stöd vid användandet av digitala verktyg, vilket är något som gäller generellt i barns utveckling oberoende aktivitet. Det kan leda till att barnens tillit till sin egen förmåga går förlorad. Att barn får utveckla självständighet och tillit till sig själv är ett mål i Lpfö 18 (Skolverket, 2018). Det står även i Lpfö 18 att förskollärarna har ansvaret att barns användning av digitala verktyg sker så att lärandet och utvecklingen stimuleras. Det framkommer endast att förskollärarna har ansvaret men inte på vilket sätt det ska utföras. Detta kan vara en konsekvens av den ökade mål- och resultatstyrningen i förskolan, att det finns en avsaknad av medel för hur förskollärare ska arbeta mot målen. Därav kan det vara en orsak till att samtliga förskollärare var intresserade av att ha tillgång till en idébank med konkreta tips. Det kan också vara en anledning till att majoriteten

33

av förskollärarna i studien anser att barns digitala användande ska ske med stöd av en pedagog. Att det råder olikheter kring huruvida barn ska få sitta själva med en iPad eller inte kan grunda sig att läroplanen ger ramar och fastställer mål och ansvar, men att läroplanen måste transformeras och realiseras.

Framträdande i studiens resultat är det faktum att digitalisering är en viktig del i förskolans vardag för att förbereda barnen inför det ständigt förändrade samhället. Det handlar också om att barnen ska få förutsättningarna att bli demokratiska samhällsmedborgare. Bjurulf (2013) förklarar att dagens samhälle är beroende av digitala verktyg och medier, men också att fler och fler arbeten kräver en digital kompetens. Förskollärarna i studien förklarar att de inte vet vilka jobb framtiden kommer erbjuda och därför måste de ge barnen förutsättningar att lyckas i en oförutsägbar framtid. Förskollärarna vill därför att digitala verktyg ska bli en naturlig del i förskolans vardag. Det går i enlighet med pragmatismens syn på att skolväsendet har ett ansvar att förbereda barnen inför samhället (Månsson, 2014). Månsson belyser även att utvecklingen inte kommer att avstanna och den inblicken är också framträdande för förskollärarna i studien. Skolverket (2018) skriver i Lpfö 18 att barnen ska få förutsättningarna att utvecklas till samhällsmedborgare för att kunna vara en del av ett demokratiskt samhälle. Studiens resultat kommer också in på begreppet adekvat digital kompetens som innefattar den förändrade kunskapen. Där talar förskollärarna om att barnen ska få möta olika verktyg samt att barnen ska få en förståelse för tankesättet bakom verktygen. Jäverbring (2019) som talar om adekvat digital kompetens förklarar att digitala kunskaper utvecklas över tid och därför behöver utvecklas i sitt sammanhang. Begreppet adekvat digital kompetens visar sig vara ett svårdefinierat begrepp enligt förskollärarna i studien. Det kan bero på att det inte finns en fastställd förklaring på vad det innebär. Adekvat digital kompetens i dagens 2020 är inte samma sak om 30 år. Att det inte finns en officiell definition gör att förskollärare måste uppdatera sig om vad som är relevant nu. Bjuruf (2013) förklarar att det är av stor vikt att barnen redan i förskolan ska få förutsättningar att utveckla kunskaper som de kan ta med sig i fortsatta skolgång och i arbetslivet. I vår studie framkommer en ambition av en digital röd tråd genom hela skolväsendet. Jäverbring (2019) beskriver att adekvat digital kompetens inte innebär samma sak i alla skolformer, utan att de måste utvecklas i takt med skolgången. En förskollärare i studien uttrycker att de kunskaper man lär sig i förskolan ska inte vara främmande när man kommer upp i skolan, utan att kunskaperna hela tiden ska fördjupas. För att det ska kunna vara möjligt ställer det också krav på förskollärare att ständigt lära sig nya saker som är relevanta för den värld som förskollärarna och barnen lever i. Valet av att arbeta i förskolan innebär att ständigt vara beredd på att uppdatera och förnya sina kunskaper (Jäverbring, 2019). Resultatet i studien visar att förskollärarna är medvetna om och känner sig ansvariga för att följa med i den digitala utvecklingen. Svårigheten med det är definitionen av att vara uppdaterad, kan se olika ut beroende på vilket utgångsläge förskollärare har. En annan fråga som uppkommer är om förskolläraryrket innebär ett måste att ändra sitt levnadssätt hemma eller om det räcker med att vara digitalt uppdaterad på sin arbetsplats. Det eftersom förskollärarna som anser att de är digitalt kompetenta i sin profession använder i hög grad även digitala verktyg hemma, medan de förskollärare som känner sig mer osäkra använder inte digitala verktyg hemma i samma utsträckning. Om fallet skulle vara så hade den aspekten behövt tas i beaktande i yrket vilket hade skapat en klassfråga i huruvida digitala resurser ser ut hemifrån. Studiens resultat visar att

34

några förskollärare upplever en tidsbrist i att läsa in sig på området digitalisering, eftersom det uttryckts att apparna som finns på förskolan inte är något som förskollärarna arbetar med hemifrån.

I studiens resultat uppkommer även olika aspekter av hur förskollärarna arbetar med att utveckla barnens digitala kompetens. Både Elyoussoufi (2018) och Kristensen (2018) beskriver digitaliseringskommissionens fyra aspekter av digital kompetens, vilka även framträder i vårt resultat. Den första aspekten innefattar hur digitaliseringen påverkar samhället vilket i resultatet visas genom att förskollärarna uttrycker att digitalisering förekommer överallt i samhället och därför måste de förbereda barnen för alla dessa intryck. Den andra aspekten handlar om att barn ska få använda och förstå digitala verktyg (Kristensen, 2018). Förskollärarna i studien poängterar vikten med att barn ska få möjligheten att använda en variation av verktyg och medier. Det för att kunna bredda sina kunskaper och vara rustade för de utmaningar de kan komma ställas inför i framtiden. Dock finns en ekonomisk aspekt, då alla förskolor inte har tillgång till en mängd olika verktyg. I resultatet var det något som också kommer fram, där vissa förskollärare talar om alla praktiska verktyg såsom beebot, projektor eller iPad medan andra förskollärare talar om medvetenheten och tänkesättet bakom verktygen. Den tredje aspekten innebär att man kan ställa sig kritisk till att medier kan ha en dold agenda samt att man kan använda medier på ett ansvarsfullt sätt (Kristensen, 2018). Studien visar att förskollärarna anser att det är viktigt att barnen lär sig källkritik med tanke på att de omges av medier, både i samhället men också hemifrån. Det för att barnen ska utveckla sin kompetens att ifrågasätta, fundera och resonera om en film, bild eller text kan vara på riktigt eller inte. Förskollärarna nämner källkritik som en av de viktigaste förmågorna att barnen utvecklar så att det inte ska bli vilseledda och tro på fenomen som inte är sanna. I studien framkommer det dock skillnader kring vem som bär ansvaret för att barnen ska utveckla källkritiskförmåga på grund av den ökade tillgängligheten. Skillnaden som framkommer är att somliga förskollärare anser att ansvaret ligger på förskolan men att det finns en annan aspekt av att vårdnadshavarna har de ansvaret. I enlighet med Lpfö 18 ska förskolan ge barnen förutsättningar att utveckla ett kritisk och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik (Skolverket, 2018). Det innebär att oavsett hur mycket barnen tar med sig hemifrån när det gäller digitala medier är det förskolan som bär ansvaret när barnen är i verksamheten. Om förskolan inte tar det ansvaret och inte heller vårdnadshavarna kan det bidra till att barnen går miste om kunskapen att vara källkritisk, vilket skulle kunna påverka deras framtida medievanor. Den fjärde aspekten beskriver Kristensen (2018) handlar om att kunna lösa problem och att på ett kreativt sätt omsätta idéer i handling. En förskollärare i studien lyfter hur viktigt det är att barnen får öva på problemlösning för framtidens skull. Det handlar också om att förstå att tekniken är till för att hjälpa och förbättra. Genomgående är att dessa fyra aspekter – medvetenhet om digitaliseringens påverkan, barns användning av och förståelse för digitala verktyg, källkritik och problemlösning och tillämpning – är viktiga att utgå ifrån i arbetet med att utveckla barns adekvata digitala kompetens. Den slutsatsen kan dras i den här studien, eftersom samtliga aspekter framkommer i resultatet.

35