Högskolan fick en ny rektor, Lillemor Kim, 1989 och högskolestyrelsen arbetade fram ett måldokument där man bland annat lanserade begreppet Mälardalens högskola. 1990 inrättades institutionen för Barn- och ungdomsvetenskap – IBU vid högskolan Eskilstuna/Västerås, prefekt var Tore Jansson. Institutionsnamnet aviserade att uppdraget var mer än att ge grundutbildningar. Utbildningspolitiskt förbereddes en övergång från förskollärar- och fritidspedagogutbildning till Barn- och ungdoms- pedagogiskt program. Från riksdagen (Budgetprop. 1990/91) kom ett beslut om utökning med 540 platser vid högskolornas 100- och 50-poängs förskollärarutbild- ningar.
Förskollärarutbildningen 25-årsjubilerade och bjöd in seminariets första kull lärarkandidater till ett föreläsningsprogram vilket uppmärksammades i ortspressen (VLT 16 mars 1990). Metodiklärare Märta Jonasson intervjuades. Hon berättade att
hon började arbeta som förskollärare 1951 i Västerås då det fanns två daghem och åtta deltidsförskolor/lekskolor. Föreläsningsprogrammet bestod av tre huvudföreläsningar
Leken är nödvändig
Lektor Birgitta Knutsson vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm Barnets två världar. Uppväxtvillkor i det moderna samhället
Socialpsykolog och forskningsledare Lars Dencik vid Roskilde universitet Barnet den musiska människan
Professor i musikvetenskap Jon Roar Björkvold vid Oslo universitet. En föreläsning som ställdes in och ersattes med
Lek och rörelse – utveckling och inlärning
Högskoleadjunkt och rörelsepedagog Gun Sandborgh-Holmdahl högskolan Eskilstuna/Västerås
Personalen vid fritidspedagog- och förskollärarutbildningarna 1990
Högskolans personalkatalog från 1989/90 är ett häfte om 42 sidor där personalen presenteras under respektive utbildningsområde och utifrån campusort. Därutöver finns information om högskolestyrelsens och linjenämndernas ordförande, sekreterare och ledamöter liksom övriga kommittéer, fackliga företrädare, student- kåren och hälsovården. I slutet av häftet finns hela personalen i bokstavsordning med privata adresser och telefonnummer.
Kansliet för fritidspedagog- och förskollärarlinjerna
Jansson, Tore Prefekt
Eriksson, Jan Biträdande prefekt
Fagerudd, Carita Samordnar tvåspråkig utbildning
Ekberg, Margareta Lärar- och studerandeservice Hedelin, Gunnel Lärar- och studerandeservice
Undervisande lärare Omvärldsorientering
Alven, Bengt Högskoleadjunkt i naturvetenskaplig omvärldsorientering Undervisningen i social omvärldsorientering uppdrogs åt lärare inom psykologi- /pedagogikblocket
Högskoleadjunkter i förskolestadiets metodik
Siv Anstett, Carita Fagerudd, Gerd Gajditza, Päivi Hällström, Märta Jonasson, Anette Sandberg, Eva Wictorson-Hederström, Kerstin Åman
Högskoleadjunkter i fritidsverksamhetens metodik:
Solveig Eklund (tj.ledig), Susanne Hiller, Gunnel Lundin, Kajsa-Lena Palazzi Högskoleadjunkter i psykologi och pedagogik
Eva-Lena Borg, Barbro Eriksson, Lennart Hellerstedt, Tore Jansson, Britt Lindberg Kommunikationsblocket:
Högskoleadjunkter i musik Jan Eriksson, Göran Widell,
Högskoleadjunkter i rörelse Yvonne Jansson, Gun Sandborgh-Holmdahl Högskoleadjunkter i bild och form Ulla Wahlgren, Torgny Östlund
Högskoleadjunkt i slöjd Inge Henriksson Högskoleadjunkt i röst–och talvård Marianne Stenmark Lärare i pedagogiskt drama Elisabet Persson
Rektor, (personlig tjänst) undervisar i svenska SvenBertil Magnusson
De båda utbildningarnas kollegium utgjordes av 27 tillsvidare anställda lärare. Därutöver tjänstgjorde fem timlärare i spansk metodik, spanska, finska, medicinsk barnavård samt i röst och talvård. Flera av högskoleadjunkterna var tjänstlediga på kortare och längre tid. Till kollegiet hörde också förskollärare som gjorde praktik i anslutning till att de genomgick metodiklärarutbildning. Två av dem, MarieLouise Hedborg och Agneta Niklasson, hade från 1990 tidsbegränsade förordnanden som metodiklärare.
Tjänstebeteckningen högskoleadjunkt ändrades 1994 till universitetsadjunkt. Tjänstebeteckningar för lärare med tjänst i metodik, från 1977 till 1999 hade därmed varit
Metodiklärare
Högskoleadjunkt i förskolestadiets metodik Högskoleadjunkt i barn- och ungdomsvetenskap Universitetsadjunkt i barn- och ungdomsvetenskap
Fram till 1990-talet hade förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna inte några tillsvidareanställda lektorer. Flera av lärarna deltog i forskarutbildning, inskrivna vid olika universitet eller i enstaka kurser.
Ett nytt Campus i Västerås
Under 1990-talet förbereddes högskolans nybyggnation av ett gemensamt campus på Gåsmyrevreten i Västerås. En projektgrupp med representanter för olika utbildningsprogram deltog i lokalplaneringen. Från förskollärarlinjen fanns många specifika önskemål som gällde främst kommunikationsämnen och metodik. Metodiken var i behov av lokaler med utrustning som vattenhoar och arbetsbänkar som gav möjlighet till experimenterande övningar. För rörelseämnet, byggdes ett specialgolv förutom funktionella omklädningsrum och för musikämnet ett flertal övningsrum. Lärarlagsprincipen gjorde att metodiklärarnas arbetsrum hade utrymme för dubbla arbetsplatser och mötesbord. IBU byggdes utifrån en utbildningsmodell med möten mellan lärare och studerande i projektarbeten, undervisning, studiesamtal och handledning. När högskolan flyttade in 1994 var det med förskollärar- och fritidspedagogutbildningar under avveckling.
Politiska processer – nedläggning av utbildningarna
I februari 1993 kom information om att dimensioneringen av fritidspedagog- och förskollärarutbildningarna skulle minska samt att utbildningen skulle förlängas till 120 poäng. Det var delar av den borgerliga regeringens förslag till högskolereform formulerad i ”Högre utbildning för ökad kompetens” proposition 1992/93:169. Tesen var att utbildningar mot den privata sektorn och näringslivet behövde förstärkas. De mindre och mellanstora högskolorna ansågs alltför inriktade på den offentliga sektorns behov. Strategin var att lägga ned all utbildning mot exempelvis barnomsorg vid vissa högskolor. När det gällde fritids- och förskollärarutbildningarna gällde det högskolorna i Falun/Borlänge, Halmstad och Eskilstuna/Västerås. I den parlamentariska diskussionen i utbildningsutskottet, i maj 1993, där det borgerliga blocket var i majoritet (Riksdagens diskussionsprotokoll 1993/93:16 § 4) stred socialdemokraterna för ett annat beslut än total nedläggning. De befarade att Mälardalen skulle få problem med såväl rekrytering till högre utbildning generellt som av utbildade förskollärare till förskoleverksamheten.
För oss som då var verksamma inom fritidspedag- och förskollärarutbildningarna var uppfattningen att högskolans ledning valde att bli ett lärosäte med främst teknisk högre utbildning i utbyte mot att ge upp fritidspedagog- och förskollärarutbild- ningarna, något som dock rektor Lillemor Kim förnekade. Riksdagens diskussionsprotokoll (a.a.) ger belägg för kollegiets uppfattning. Margareta Israelsson socialdemokrat och ledamot i Mälardalens högskolestyrelse gjorde följande inlägg i riksdagsdiskussionen.
Vid institutionen för barn- och ungdomsvetenskap vid högskolan i Eskilstuna/Västerås ser man nedläggningen som en klar politisk viljeinriktning. Jag skall citera en skrivelse därifrån: ''Det absolut enda argument som verkar finnas är: Mälardalens högskola specialiseras mot privat arbetsmarknad, alltså skall alla utbildningar för offentlig sektor bort. Det är ett nyliberalt ideologiskt hugskott från den moderate utbildningsministern.'' Ja, detta tycker jag att Per Unckel visade med all önskvärd tydlighet redan i debatten den 16 mars kring frågor ställda av Alf Egnerfors och mig. Då hade utbildningsministern den dåliga smaken att hota mig: Om ni fortsätter att driva kravet på bibehållen förskollärar- och fritidspedagogutbildning kanske jag omprövar mitt beslut att ge er mer teknisk utbildning. (1992/93:16 §4)
Förslaget om nedläggning av fritidspedagog- och förskollärarutbildningarna vid Mälardalens högskola tycks ha föregåtts av diskussioner och löften om utökning av de tekniska utbildningarna mellan högskolans ledning och utbildningsministern.
Protokollet från utbildningsutskottets diskussion visar att också andra ledamöter oroade sig för utvecklingen. Någon befarade att en så stor ort som Västerås skulle komma att stå utan fort- och fördjupningsutbildning, för barnomsorgens personal, om högskolans utbildningsprofil utarmades. Under debatten redovisades olika motionärers argument för att låta just Mälardalens högskola få behålla examinations- rätten. Främst gällde det regionens behov av högskoleutbildning:
510 utbildningsplatser vid högskolan försvinner och Mälardalsregionen åderlåts på 53 % av sina utbildningsplatser. Främst får det konsekvenser för regionens kvinnor, då de av sin sociala situation är geografiskt bundna
Den befarade bristen på förskollärare inom Mälardalsregionen framhölls liksom risken för en sämre pedagogisk verksamhet inom förskola och skolbarnomsorg på sikt. Därutöver gällde argumentationen också den specifika profil som högskolans utbildningsprogram erbjöd:
Det nya framarbetade utbildningsprogrammet med särskild inriktning mot naturvetenskap och teknik kan ej genomföras.
Möjligheterna att utbilda förskollärare och fritidspedagoger med särskild kompetens att stödja barn med annat hemspråk och annan kultur än den svenska, en av högskolans specialiteter, kommer att upphöra
Argumenten från högskolans studentkår var att man befarade en förändrad jämvikt mellan könen bland studenterna som t.o.m. skulle kunna påverka studiemiljön. (1992/93:16 §4)
Under våren pågick olika aktioner i försök att ändra det föreslagna nedläggnings- beslutet. Det genomfördes möten med övriga hotade högskolors lärarutbildare. Högskolan i Gävle vars utbildning också var nedläggningshotad inledningsvis fick behålla utbildningen om än förminskad. I Eskilstuna och övriga Sörmland engagerade sig politiker och kommunala tjänstemän i kampen för att behålla fritidspedagog- och förskollärarutbildningarna. Bland annat var det kommunala ledamöter i högskole- styrelsen från Sörmland som efter nedläggningen, vid ett HS-sammanträde, såg till att punkten med förslag om att lägga ned ämnena pedagogik och barn- och ungdomsvetenskap tillbakavisades. Därmed möjliggjordes fort- och vidareutbildning av regionens yrkesverksamma i förskolor, fritidsverksamheter och skolor. En motion till riksdagen av Lena Hjelm Wallén (1992/93:s1 3070) framhölls vikten och argumenten för att behålla utbildningen underskriven av femton politiker från Västmanland och Sörmland. Socialdemokraterna hade tio namnunderskrifter däribland Göran Perssons. Folkpartiet, centern och kristdemokraterna hade tillsammans fem underskrifter. En av dem var Larz Johansson centerpartistisk politiker från Sörmland som liksom Margareta Israelsson var ledamot i högskolestyrelsen. Lena Hjelm Wallén var vid den tiden vice ordförande i utbildningsutskottet. Alla tre gjorde vad som var möjligt för att rädda kvar utbildningarna vid Mälardalens högskola.
Vid röstningen i riksdagen i juni 1993 får det borgerliga förslaget stöd av Ny demokrati, vilket gör att det fattas beslut om nedläggning av utbildningarna vid Mälardalens högskola. Rätten att ge examen för de studerande som antagits till utbildningar med antagning t.o.m. januari 1993, kvarstår. Det innebär att tidigare studerande med resterande examinationer kontaktades för att ges möjlighet att slutföra sina studier.