Förslag till nya delmål

För de tre delmål som tillhör Säker strålmiljö föreslås ändringar av delmålet om minskade utsläpp av radioaktiva ämnen och av delmålet om kontroll över riskerna med EMF. För del­ målet om minskad förekomst av hudcancer föreslås inga ändringar.

75 SSI FS 1998:4, Föreskrifter om dosgränser vid verksamhet med joniserande strålning 76 ”växter och djur” används som samlingsbegrepp för andra organismer än människan 77 Proposition 2004/05:150, Sveriges miljömål – ett gemensamt uppdrag

6.2.1 Delmål 1 blir nytt delmål om omhändertagande av allt

radioaktivt avfall

Förslag till nytt delmål

År 2020 ska det finnas lösningar för säkert omhändertagande av allt radioaktivt avfall.

Motiv till förslaget

Delmål 1 som det är formulerat i dag, omfattar utsläpp av radioaktiva ämnen från verksam­ heter, framtagande av en lösning för slutförvar av radioaktivt avfall samt att förebygga och begränsa riskerna vid en eventuell radiologisk olycka. SSI bedömer att de delar av delmålet som rör utsläpp från verksamheter samt beredskap och förmåga att begränsa effekterna av en eventuell olycka är uppfyllda. Det som kvarstår är omhändertagandet av allt radioaktivt av­ fall78_{, vilket är den fråga som SSI bedömer är viktigast att prioritera när det gäller strålning}

från radioaktiva ämnen. Det är angeläget såväl ur miljö­ och hälsoskyddssynpunkt som ur ekonomisk synpunkt. För att inte överlämna detta arbete till kommande generationer är det viktigt att samhället arbetar för att finna en lösning.

Det nya delmålet skulle inte innebära att kopplingen mellan Säker strålmiljö och kontrol­ len över de radioaktiva utsläppen från verksamheter försvinner, utan utsläppens utveckling kommer även fortsättningsvis att följas upp inom miljömålssystemet; Enligt Miljömålsrå­ dets riktlinjer ska delmål som har uppnåtts följas upp vart fjärde år i samband med utvärde­ ringen av miljökvalitetsmålen.

Förslag till tolkning av när delmålet kan anses vara uppfyllt

• Det finns beslut om hur allt radioaktivt avfall tas omhand enligt en nationell avfallsplan, inklusive beslut om hur det använda kärnbränslet ska tas om hand. • Det långsiktiga ansvaret för omhändertagande och slutförvar för alla typer av radioaktivt avfall är fastlagt. • Det finns en lösning för det långsiktiga informationsbevarandet kring slutförvar av långlivat radioaktivt avfall, innefattande förvarslokalisering och innehåll. • Det historiska radioaktiva avfallet utan ägare är omhändertaget.

Bakgrund till förslag till tolkning

I och med den föreslagna målformuleringen vill SSI betona vikten av att det tas ett samlat grepp för omhändertagandet av allt radioaktivt avfall. Det innefattar allt från praktiska lös­ ningar för de olika förvaren till att fastställa det långsiktiga ansvaret och hur information om förvaren ska kunna bevaras under en mycket lång tidsperiod.

SKB har i uppgift att utveckla en säker metod för slutligt omhändertagande av det radioak­ tiva avfallet från kärnkraftverken och att hitta en lämplig plats för detta. År 2009 avser SKB att lämna in ansökningar till myndigheterna för att få bygga en inkapslingsanläggning och ett slutförvar för använt kärnbränsle. Detta innefattar en prövnings­ och beslutsprocess där

flera aktörer har en viktig roll. Myndigheternas granskning och deltagande i denna omfat­ tande och komplexa process kommer att kräva stora resurser och är beroende av att en god kompetens finns tillgänglig hos alla berörda aktörer.

I dag saknas en övergripande strategi för omhändertagande av samtliga typer av radioaktivt avfall. En nationell avfallsplan av det slag som SSI föreslår i utvärderingen skulle utgöra en grund och ange inriktningen för det vidare arbetet.

Mot bakgrund av att det långsiktiga ansvaret för omhändertagande och slutförvar för alla typer av radioaktivt avfall inte är fastställt, har SKI och SSI tagit fram ett underlag för ett til­ lägg om statens sistahandsansvar i lagen om kärnteknisk verksamhet. För att säkerställa detta behövs, såsom nu planeras, att regeringen tar ställning till förslaget om lagändring.

När det gäller det långsiktiga informationsbevarandet kommer ett internationellt arkiv inne­ bära ett värdefullt bidrag till avfallssäkerheten i ett internationellt perspektiv. På lång sikt kan det inte garanteras att nuvarande nationsgränser består. Ett myndighetsarkiv enligt de allmänna krav förvaltningslagen ställer på arkivering av handlingar hos myndigheter, utgör en utgångspunkt för informationsbevarande, men arkiv av denna typ upprättas inte med särskild hänsyn till behovet av mycket långsiktigt informations bevarande. Arkivet utgör där­ utöver en viktig utgångspunkt för framtida samhälleliga överväganden om förvaret.

Det finns ett behov att lokalisera och omhänderta strålkällor som saknar ägare eller som kommit på avvägar av olika anledningar, så kallat historiskt avfall. Eftersom det finns en risk att människor utsätts för stråldoser från sådant avfall, som inte enkelt kan identifieras som radioaktivt, disponerar SSI en miljon kronor per år för att kunna trygga omhänder­ tagandet av det.

6.2.2 Delmål 3 omformuleras till ett delmål om exponeringen för EMF

Förslag till ny formulering av delmål 3

År 2020 ska exponeringen för elektromagnetiska fält i arbetslivet och övrig miljö vara så låg att människors hälsa och miljön är fortsatt skyddade.

Motiv till förslaget

I den senaste miljömålspropositionen79 _{fick SSI i uppdrag att se över formuleringen av delmå­}

let om kontroll över riskerna med EMF, så att det blir tidsbestämt och därmed uppföljnings­ bart. Miljömålsrådets riktlinjer för utvärderingen understryker dessutom vikten av att del­ målen är formulerade så att de anger effekt, resultat eller miljökvalitet snarare än åtgärder. I avsnitt 3.2.3 bedömer SSI att nuvarande delmål 3 är uppfyllt, eftersom riskerna kontinuerligt har kartlagts och nödvändiga åtgärder vidtagits när risker identifierats. Behovet av att ha ett delmål om EMF kvarstår dock, inte minst på grund av den snabba utvecklingen och utbred­ ningen av nya tillämpningar med EMF. Detta medför att samtliga myndigheter som arbetar med frågan behöver ha relevant och uppdaterad kunskap. Genom det nya delmålsförslaget blir målet tidsbestämt och ger uttryck för en kontinuerlig begränsning av människors och

miljöns exponering. Arbetsmiljön inkluderas, i linje med förslaget till breddning av miljökva­ litetsmålet och mot bakgrund av den i vissa fall höga EMF­exponeringen i arbetslivet.

Förslag till tolkning av när delmålet kan anses vara uppfyllt

• Det finns ett program för en kontinuerlig miljöövervakning av allmänhetens och arbets- tagares exponering för EMF med regelbunden rapportering. Rapporteringen ska omfatta exponering till allmänhet och arbetstagare i olika miljöer och för olika tillämpningar för fält från 0 Hz till 300 GHz. • Det finns ett program för en kontinuerlig och effektiv tillsyn för verksamheter där risk för skadlig exponering för EMF föreligger. • Det finns miljömedicinskt grundade riskbedömningar, baserade på det samlade veten- skapliga kunskapsläget samt kunskap om exponeringsnivåer för olika tillämpningar av EMF. Bedömningarna uppdateras årligen. • Alla lokala och regionala tillsynsmyndigheter ska ha relevant kunskap om EMF. • En riskkommunikationsplan till allmänheten har tagits fram av berörda myndigheter i samverkan med verksamhetsutövare. • Landstingen och primärvården hålls informerade om kunskapsläget och en gemensam syn råder om hur personer med besvär eller oro för hälsoskador ska omhändertas.

Förtydligande av tolkningen till när delmålet kan anses vara uppfyllt

Med ett miljöövervakningsprogram för EMF skapas grunden för en god överblick av nu­ läge och trender för allmänhetens och arbetstagares exponering för EMF. Programmet bör kontinuerligt registrera variationer i den allmänna exponeringsnivån i så stor utsträckning som rimligt möjligt. Nya applikationer bör mätas och bedömas årligen eller när de blir till­ gängliga. Faktaunderlaget, det vill säga mätningarna med en grundläggande analys, bör publiceras i en för allmänheten tillgänglig databas. Alla delprogram inom miljöövervak­ ningsområdet EMF (förslagsvis ny teknik, personexponering, hushållsmaskiner, kropps­ nära apparater, kroppsnära kommunikationsutrustning, detektionssystem, vagabonderande strömmar, transportmedel och kraftledningar) gås igenom en eller flera gånger under längre tidsperioder. De delprogram som förväntas ha lägst variation i mätvärden över tiden behöver inte mätas lika ofta som andra.

SSI har enligt miljöbalken sedan 2006 ansvar för tillsynsvägledning inom bland annat EMF­området. Det är viktigt att det bedrivs en kontinuerlig tillsyn över verksamheter med EMF. Tillsynsmyndigheterna på lokal och regional nivå är i första hand kommuner och läns­ styrelser och Arbetsmiljöverkets distrikt. Kunskaper om EMF hos tillsynsmyndigheter är av avgörande betydelse. Relevant kunskap kan definieras som den kunskap som krävs för att kunna bedriva tillsyn och kunna kommunicera med allmänheten om EMF­frågor. En faktor att följa upp kan vara om det har upprättats lokala tillsynsplaner i kommunerna. För att un­ derlätta kommunernas tillsynsarbete planerar SSI exempelvis att ta fram en EMF­handbok. SSI och Arbetsmiljöverket bör samarbeta med miljömedicinsk expertis när riskbedömningar görs inom EMF­området för att säkerställa att medicinska synpunkter inte förbigås. Ett vik­ tigt underlag för riskbedömningarna är rapporterna från SSI:s vetenskapliga råd och andra sammanställningar av det vetenskapliga kunskapsläget.