Förslag på förbättringar av verksamheten

Informanternas allmänna omdömen om vägkrogbiblioteken och dess verksamhet är överlag väldigt positiva. Många tycker att vägkrogsbiblioteken är lättåtkomliga och behändiga att använda, eftersom de passerar dem med lastbilen vilket gör det enkelt att bara köra in och hämta upp en bok på samma gång som man äter eller tankar bilen. Flera av våra informanter passerar ett vägkrogsbibliotek varje dygn, vilket förstås underlättar användningen då de smidigt kan låna och lämna böcker. En fördel som många nämner är att det är så enkelt att låna på vägkrogsbiblioteket. ”Ett väldigt bra och enkelt upplägg utan krånglig byråkrati” är till exempel Bennys utlåtande. Också Conny är positivt inställd och tycker att verksamheten fungerar som den ska. ”Inga problem, vi har ju pärmen, det är ju bara att skriva upp.” Utlåningsrutinerna på

vägkrogsbiblioteken är som vi tidigare skildrat enkla. Låntagaren skriver upp sitt namn och telefonnummer samt titel på bok, och när boken lämnas tillbaka stryker han eller hon bara sitt namn på listan. På så vis kan man säga att vägkrogsbiblioteken utlåning i princip sköts av låntagarna själva.

Gällande förslag på förbättringar så nämner nästan alla att de vill att det köps in ett större antal ljudböcker. Man tycker ofta att det är utplockat på hyllorna, och att det mesta verkar vara utlånat. Många uppger även att de tycker att vissa ljudböcker

förefaller vara utlånade väldigt länge. Något som begränsade utlåningstider kunde råda bot på. Kalle säger att han tycker det borde finnas ett större antal vägkrogsbibliotek,

och nämner att det också borde vara möjligt att lämna tillbaka ljudböckerna på vilket vägkrogsbibliotek som helst, inte bara det vägkrogsbibliotek man har lånat ljudboken på. Utöver dessa konkreta önskemål finns fler funderingar kring hur verksamheten kan förbättras. Samtidigt som många nämner det enkla förfarandet vid utlån som en av vägkrogsbibliotekets förtjänster, så finns också de som efterlyser en ökad och bättre kontroll över utlåningen. Sven är en av dem som säger att han skulle vilja att

verksamheten kontrollerades bättre. Han tycker att verksamheten fungerar ”rätt bra”, men understryker att verksamheten har sina brister. ”Det är i princip bara att gå och hämta en, och skriva vad som helst i pärmen och gå ut. Om jag förstår det rätt så är det är ingen som kontrollerar”. Lisa är inne på samma linje trots att hon är entusiastisk gällande vägkrogsbibliotekens verksamhet i stort och säger att idén är ”kanon”. Så länge böckerna lämnas in så är det bra, menar hon. Som exempel på förbättring säger hon att det borde finnas tidsbegränsning på hur länge man får ha böckerna. Hon tycker det är dåligt att de inte ringer och påminner de som har kvar böckerna för länge. Lisa uttrycker en misstänksamhet om att det finns folk som håller kvar böckerna lite väl länge. Jesper tycker precis som de andra två att systemet kunde förbättras på något sätt. Han säger att det är synd att ”några lånar sju böcker på en gång”. Efter att ha funderat ett tag tillägger Jesper att han tycker att det borde införas någon slags krav på att bevisa sin identitet. ”Man borde legitimera sig när man lånar, så att man på något sätt blir ansvarig för det man lånar.”

Vägkrogsbibliotekens enkla utlåningsrutiner bygger på att man faktiskt litar på att chaufförerna ska sköta sig, och till exempel inte ta med sig ljudböcker utan att registrera dem i pärmen eller strunta i att lämna tillbaka dem. De yrkesförare vi har intervjuat verkar uppskatta systemet trots att de påtalar vissa brister. Utifrån våra informanters utsagor så verkar det också som att chaufförerna känner ett visst ansvar över ”sina” vägkrogsbibliotek och de håller koll på verksamheten. Pärmarna med lånelistor som ligger framlagda på vägkrogsbiblioteken möjliggör också en viss översikt av varandras lån och tillbakalämning. En öppenhet vi tror kan ha den effekten att man faktiskt vill sköta sina lån på ett bra sätt.

Trots att vi visar på att en av fördelarna med vägkrogsbibliotekens verksamhet var att det kunde leda till en ökad sammanhållning mellan kollegor, fick vi samtidigt ta del av en del klagomål från våra informanter riktade mot andra ljudbokslyssnande förare. Några var upprörda angående andra yrkesförares beteenden. Jesper talar öppet om att han anser att många av hans kollegor ”beter sig svinaktigt, det försvinner väldigt mycket böcker, många är väldigt dåliga på att lämna tillbaka”. Även Sven tycker att vissa kollegor är slarviga med ljudböckerna och säger att man alltid måste kolla att alla skivorna är med, och att de inte är repiga efter att någon av de andra chaufförerna lånat dem. Flera menar som tidigare nämnt att det ofta är väldigt utplockat i hyllan då de kommer för att låna, och några av informanterna säger sig misstänka andra för att stjäla. Samtidigt framgår av intervjuerna att det är vanligt att populära ljudböcker cirkulerar mellan läsande kollegor utan att lämnas tillbaka till vägkrogsbiblioteket. En av dem som erkänner att han brukar utbyta ljudböcker direkt med kollegorna är Benny: ”Utbudet är ju inte så stort på dom här vägkrogarna och ofta är dom ute och åker dom här böckerna.” Han menar att det därför är enklare att byta med en arbetskamrat då man träffar dem. ”Det gör ju inte att det blir bättre på biblioteken naturligtvis... Man är sig själv närmast ibland.”.

Vi har tidigare redogjort för vad informanterna föredrar att läsa, där bland annat deckare, kriminalromaner, historiska skildringar och facklitteratur av olika slag nämndes. När det kommer till yrkesförarnas förslag på förbättringar av verksamheten var det ingen som uppgav att de tyckte att man skulle bredda utbudet och öka

valmöjligheterna. Det var i alla fall var ingen som tydligt lade fram det som önskemål under intervjuerna. Kalle nämnde att han tyckte det borde finnas språkkurser i

sortimentet. Ljudböcker som handlar om chaufförsyrket och åkeribranschen finns också med bland de mer specifika önskemålen. Jack var nog den som var tydligast med att betona att han inte var nöjd med de ljudböcker vägkrogsbiblioteken tillhandahöll, när han efterlyste mer action- litteratur. Vi tyckte dock att överraskande många verkade nöjda med utbudet. Det kan självklart tolkas som att informanterna faktiskt är väldigt nöjda. Men vi tänker också att det kan bero på att man kanske inte är så insatt att man reflekterat över utbudet och ens egna personliga önskemål utan nöjer sig med vad som erbjuds. Många säger samtidigt att de är väldigt öppna i sin inställning och villiga att läsa det mesta. Vi ser att det här finns möjligheter för studieorganisatörerna att reflektera ytterligare över hur utbudet utformas, och kanske bredda sortimentet för denna nyfikna och tillmötesgående läskrets.