I den här magisteruppsatsen har vi uppmärksammat yrkesgruppen lastbilsförare och deras användning av vägkrogsbibliotek. Bakgrunden till detta är att vi velat rikta blicken på ett fenomen som visar en positiv utveckling gällande gruppen lågutbildade mäns läsvanor, en form av läsning som annars ofta brukar beskrivas i negativa termer. De frågeställningar vi vill besvara med studien är: hur yrkesförarnas förhållningssätt till läsning ser ut, och vilken funktion vägkrogsbiblioteken fyller för dem. Vi har också
tagit tillvara på åsikter om hur vägkrogsbibliotekens verksamhet kan förbättras enligt yrkesförarna. Vårt empiriska material består av kvalitativa intervjuer via telefon med fjorton yrkesförare. Perspektivet i uppsatsen ligger huvudsakligen på yrkesförarens, men vår ambition med studien har också varit att vidga perspektivet från ett renodlat individplan och placera yrkesgruppen i ett större sociokulturellt sammanhang. Av den anledningen genomlyser vi vår empiri med Yvonne Hirdmans genusteorier och Robert W. Connells tankar om maskulinitet. Det övergripande syftet med uppsatsen är öka kunskapen och förståelsen kring yrkesförare och deras förhållningssätt till läsning, och på så vis önskar vi erbjuda de som arbetar med liknande former av uppsökande
biblioteksverksamhet och läsförmedling ett bättre redskap att förstå sina användare. När det gäller yrkesförarnas förhållningssätt till läsning är det endast ett fåtal som uppger att de läste i hemmet under uppväxten. Vårt material visar att föräldrarnas läsning i någon mån även påverkar barnens framtida läsvanor, även om det finns enstaka undantag. När det gäller föräldrarnas läsning är det ofta moderns läsning yrkesförarna erinrar sig. Vi ser också att många yrkesförare tenderar att placera sig själva i ett underläge, och att de uttrycker sig osäkert kring sina tidigare
läserfarenheter. Somliga ger även uttryck åt för att beskriva sin tidigare läsbakgrund i negativa ordalag. Det visade sig att den tidigare läserfarenheten egentligen inte
påverkade i vilken grad yrkesförarna använde sig av ljudböcker och vägkrogsbibliotek. Vi ser inte heller något klart samband mellan läsning av pappersböcker på fritiden och användning av vägkrogsbibliotek och ljudböcker. Läsningen på fritiden uppvisade en jämn fördelning mellan de som sade sig läsa ofta, sällan eller aldrig. Samtliga av de yrkesförare vi har intervjuat lyssnar ofta på ljudböcker och använder sig av
vägkrogsbiblioteken i förhållandevis hög utsträckning.
När det gäller vilken genre man föredrog att lyssna på var smaken väldigt homogen bland våra informanter. De flesta uppgav att de tyckte om att lyssna på deckare,
kriminalromaner, historiska skildringar eller facklitteratur, och de sade sig överlag vara nöjda med vägkrogsbibliotekens utbud. Informanterna uppgav att de inte gjorde någon skillnad mellan kvinnliga och manliga författare, och framhöll att det istället var viktigare om det var en bra ljudbok eller inte. Vi tolkar detta som att det finns en grad av medvetenhet hos våra informanter, och att det möjligen kan ha med samhällets alltmer uttalade krav på jämlikhet att göra. För trots det faktum att man sade sig inte göra någon skillnad mellan manliga och kvinnliga författare visade det sig att så gott som samtliga yrkesförares favoritförfattare utgjordes av en med manligt kön. Några informanter sade sig välja bort genres som brukar anses som traditionellt kvinnliga, det vill säga kärleksnoveller och romantiska saker. Att yrkesförarna distanserar sig från dessa genres skulle kunna svara mot det Hirdman beskriver som det stereotypa
genuskontraktet och det strukturella tvång som hon menar båda könen tyngs under i en kultur.
Som skäl för att läsa eller lyssna på böcker framhöll så gott som samtliga
allmänbildning och kunskap som en anledning till varför man skulle läsa böcker. När det handlade om deras personliga läsupplevelse var det istället tidsfördriv, avkoppling och underhållning som nämndes. Vi tolkar denna skillnad i svaren på att många av informanterna faktiskt känner krav på sig att de bör läsa för att förkovra sig, även om det inte är deras personliga val till varför de gör det. På så vis kan man säga att folkbildningstanken verkar leva kvar hos yrkesförarna. Det faktum att
vägkrogsbiblioteken har startats på initiativ av facket är troligen också en anledning till att man uppfattar att läsningen bör alstra någon slags bildning.
Vår studie visar att de yrkesförare vi har intervjuat överlag är nöjda med verksamheten och de allra flest använder det i hög utsträckning. Resultatet från våra intervjuer visar en positiv trend gällande läsning. När det sedan kommer till vilken funktion
vägkrogsbiblioteken kan tänkas fylla för yrkesförarna har vi lyft fram att de kan bidra till att stärka användarnas självbild och till en viss grad ökat sammanhållningen inom yrkesgruppen mellan de kollegor som läser. En ökad frihetskänsla, och förbättrad arbetsmiljö är också något som vägkrogsbiblioteken verkar ha bidragit till. Förutom tidsfördriv, avkoppling och nöje, ser vi informanternas uttalade vilja och öppenhet till att läsa sådant som de säger att de annars inte skulle ha läst som en god bonus av verksamheten. Beträffande förbättringar av verksamheten lyfter informanterna lyfter fram att beståndet borde utökas eftersom de ofta möts av tomma hyllor. Dock är de överlag nöjda med utbudet som mest består av deckare, kriminalromaner och viss facklitteratur. En annan aspekt som verkar vara angelägen att göra något åt var begränsade utlåningstider och bättre kontroll av vart ljudböckerna tar vägen. Flera informanter säger att de tycker att sortimentet många gånger är väldigt utplockat. I uppsatsen lyfter vi fram Eddy Nehls tankar om att lastbilsförarna är en yrkesgrupp som många människor tenderar att ha fördomar om. En av förhoppning vi hade inledningsvis med uppsatsen var att bidra till att presentera en mer nyanserad bild av denna yrkesgrupp och deras läsning – något vi tycker oss ha åstadkommit med studien.