Förslag på fortsatt forskning - Slutsats och diskussion

7. Slutsats och diskussion

7.5 Förslag på fortsatt forskning

Denna studie har kunnat svara på vilka av de valda upper echelon-egenskaper hos hållbarhetschefen samt vilka roller som påverkar innehållet och mängden i hållbarhetsredovisningen, dock kan denna studie inte svara på hur mycket plats varje hållbarhetsområde ges i hållbarhetsrapporten samt om det skrivs mest om positiva eller negativa effekter. Chu et al. (2012) gjorde en studie på kinesiska företag som fann att företagen tenderar att redovisa mer om de positiva effekterna än de negativa från deras hållbarhetsarbete. Det skulle vara relevant att studera om detta förekommer även för svenska bolag och på vilket sätt hållbarhetschefens olika egenskaper och roller påverkar.

Ett annat förslag på en framtida studie är en studie applicerat på hur hållbarhetschefer påverkar hållbarhetsrapporternas innehåll och mängd med fokus på att inkludera fler upper echelon-egenskaper. Det är relevant för att utveckla teorin samt öka förståelsen för vilka egenskaper hos hållbarhetschefen som påverkar innehållet och mängden i hållbarhetsrapporterna. Denna studie kunde inte på grund av tidsaspekten ta med alla egenskaper och kom fram till att två av tre egenskaper inte påverkar innehållet och mängden i hållbarhetsrapporterna. Relevanta upper echelon-egenskaper att ta med i framtida studier är exempelvis aktieinnehav och tidigare karriärserfarenheter.

En tredje framtida studie som är relevant att genomföra är en kvalitativ komperativ studie eller fallstudie om hur hållbarhetschefer med och utan ett annat ansvar utöver hållbarhet upplever att de påverkar hållbarhetsarbetet och därmed hållbarhetsrapporten. Även en vidare förstålse är relevant kring företagens skäl att ge hållbarheschefen mer än ett ansvarsområde.

Ett fjärde inslag till framtida forskning som identifierats är att genom en kvalitativ studie undersöka varför företagen placerar hållbarhetscheferna i ledningen trots att det visat sig i denna studie att det inte har någon betydelse. Placeras hållbarhetschefen i ledningen av legitimitetsskäl eller utav andra anledningar? En sådan studie skulle vara intressant för företag men även för hållbarhetschefer för att förstå syftet med en hållbarhetschef i ledningen och om det är lättare för hållbarhetschefen att påverka hållbarhetsrapporteringen om den sitter i ledningen jämfört med om den inte gör det. Studien kan förslagsvis genomföras som en fallstudie där hållbarhetschefer intervjuas för att förstå deras upplevelser mer ingående eller för att få en mer täckande uppfattning om argumenten (jmf David & Sutton, 2016).

Referenslista

Amran, N. A., Yusof, M. M., Ishak, R., & Aripin, N. (2014). Do Characteristics of CEO and Chairman Influence Government- Linked Companies performance? Procedia-Social

and Behavioral Sciences, 109, 799-803. doi:10.1016/j.sbspro.2013.12.546

Banbhan, A., Cheng, X., & Din, N. U. (2018). Financially qualified members in an upper echelon and their relationship with corporate sustainability: Evidence from an emerging economy. Sustainability, 10(12), 1-19. doi:10.3390/su10124697

Belkaoui, A., & Karnik, P. G. (1989). Determinants of the Corporate Decision to Disclose Social Information. Accounting, Auditing & Accountability Journal, 2(1), 36-51. doi:10.1108/09513578910132240

Boiral, O. (2013). Sustainability reports as simulacra? A counter-account of A and A+ GRI reports. Accounting, Auditing & Accountability Journal, 26(7), 1036-1071. doi:10.1108/AAAJ-04-2012-00998

Boman, D., & Röhne, J. (2018). Hållbarhetscheferna lämnar när ambitionerna brister.

Aktuell hållbarhet, 4, 28-29.

Borglund, T. (2018). Nedprioriterar näringslivet hållbarhetsarbetet? i Aktuell hållbarhet. [video]. Hämtat från https://vimeo.com/278355855 den 5 februari 2019

Borglund, T., De Geer, H., Sweet, S., Frostensson, M., Lerpold, L., Nordbrand, S., . . . Windell, K. (2012). CSR-En guide till företagets ansvar (1 ed.). Stockholm: Sanoma Utbildning AB.

Borglund, T., Frostenson, M., & Windell, K. (2010). Effekterna av hållbarhetsredovisning: En studie av konsekvenserna av de nya riktlinjerna om hållbarthetsinformation i statligt ägda företag. Regeringskansliet. Hämtat från https://www.regeringen.se/contentassets/ae1b2a3db1a34b6491f2324ed526a657/ef fekterna-av-hallbarhetsredovisning-n2010.30 den 6 januari 2019

Branco, M. C., & Rodrigues, L. L. (2006). Corporate Social Responsibility and Resource- Based Perspectives. Journal of Business Ethics, 69(2), 111-132. doi:10.1007/s10551- 006-9071-z

Broberg, P., Tagesson, T., & Collin, S.-O. (2010). What explains variation in voluntary disclosures - a study of annual reports from corporations listed at the Stockholm Stock Exchange. Journal of Management and Governance, 14(4), 351-377. doi:10.1007/s10997-009-9104-y

Bryman, A., & Bell, E. (2014). Företagsekonomiska forskningsmetoder (2:2 uppl.). Stockholm: Liber AB.

Campbell, J. L. (2007). Why would corporations behave in socially responsible ways? An institutional theory of corporate social responsibility. Academy of Management

Chaudhri, V. (2016). Corporate Social Responsibility and the Communication Imperative: Perspectives From CSR Managers. International Journal of Business

Communication, 53(4), 419-442. doi:10.1177/2329488414525469

Chu, C. I., Chatterjee, B., & Brown, A. (2012). The current status of greenhouse gas reporting by Chinese companies : A test of legitimacy theory. Managerial Auditing Journal,

28(2), 114-139. doi:10.1108/02686901311284531

Civilutskottet (2016). Företagens rapportering om hållbarhet och mångfaldspolicy (2016/17:CU2). Stockholm. Sveriges riksdag.

Clarke, J., & Gibson-Sweet, M. (1999). The use of corporate social disclosures in the management of reputation and legitimacy: a cross sectoral analysis of UK Top 100 Companies. Business Ethics - Oxford, 8(1), 5-13. doi:10.1111/1467-8608.00120 Colombelli, A. (2015). Top management team characteristics and firm growth evidence from

a sample of listed companies. International Journal of Entrepreneurial Behaviour

and Research, 21(1), 107-127. doi:10.1108/IJEBR-10-2013-0181

Cooke, T. E. (1989). Voluntary Corporate Disclosure by Swedish Companies. Journal of

International Financial Management and Accounting, 1(2), 171-195.

doi:10.1111/j.1467-646X.1989.tb00009.x

David, M., & Sutton, C. D. (2016). Samhällsvetenskaplig metod (1:2 uppl.). Lund: Studentlitteratur AB.

de Villiers, C., & van Staden, C. J. (2006). Can less environmental disclosure have a legitimising effect? Evidence from Africa. Accounting, Organizations and Society,

31(8), 763-781. doi:10.1016/j.aos.2006.03.001

Deegan, C. (2002). Introduction: The legitimising effect of social and environmental disclosures – a theoretical foundation. Accounting, Auditing & Accountability

Journal, 15(3), 282-311. doi:doi.org/10.1108/09513570210435852

Deegan, C., & Unerman, J. (2011). Financial Accounting Theory, Second European edition (2 uppl.). Glasgow: McGraw-Hill Education.

Dey, B., & Dey, N. B. (2018). Environmental Performance and Influence of Select Variables on Environmental Disclosure of Major Industrial Units of Assam: An Empirical Study. IUP Journal of Business Strategy, 15(4), 28-44. doi:10.1002/csr.197

DiMaggio, P. J., & Powell, W. W. (1983). The Iron Cage Revisited: Institutional Isomorphism and Collective Rationality in. American Sociological Review, 48(2), 147-160. doi:10.2307/2095101

Djurfeldt, G., Larsson, R., & Stjärnhagen, O. (2003). Statistisk verktygslåda-

samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. Stockholm:

Studentlitteratur.

Dong, S., & Xu, L. (2016). The impact of explicit CSR regulation: evidence from China’s mining firms. Journal of Applied Accounting Research, 17(2), 237-258. doi:10.1108/JAAR-03-2014-0030

Duarte, F. (2010). Working with Corporate Social Responsibility in Brazilian Companies: The role of Managers´ Values in the Maintenance of CSR Cultures. Journal of Business

Ethics, Spring(96), 355-368. doi:10.1007/s10551-010-0470-9

Eliasson, A. (2013). Kvantitativ metod från början (3:1 uppl.). Lund: Studentlitteratur AB. Epstein, M. J. (2017). Making sustainability work- Best practices in managing and mesuring

corporate social, environmental and economic impacts. (1). London: Taylor & Francis Group. doi:10.4324/9781351280129

Falkman, P., & Tagesson, T. (2008). Accrual accounting does not necessarily mean accrual accounting: compliance with standards in Swedish municipal accounting.

Scandinavian Journal of Management, 24(3), 271-283.

doi:10.1016/j.scaman.2008.02.004

FAR. (u.å). Bilaga 2 - FAQ Hållbarhetsrapportering enligt ÅRL. Hämtat från https://www.far.se/contentassets/ac5e71ee7b0e4febb126cfd07a05fa29/bilaga-2- faq-hallbarhetsrapportering-enligt-arl.pdf den 15 april 2019

Fernando, S., & Lawrence, S. (2014). A Theoretical framework for CSR Practices: Integrating Legitimacy Theory, Stakeholder Theory and Institutional Theory. The Journal of

Thepretical Accounting, 10(1), 149-178.

Fifka, M. S., & Drabble, M. (2012). Focus and Standardization of Sustainability Reporting – A Comparative Study of the United Kingdom and Finland. Business Strategy and the

Environment, 21(7), 455-474. doi:10.1002/bse.1730

Finkelstein, S., & Hambrick, D. C. (1990). Top-Management-Team Tenure and Organizational Outcomes: The Moderating Role of Managerial Discretion.

Administrative Science Quartely, 35(3), 484-503. doi:10.2307/2393314

Frostenson, M., & Helin, S. (2017). Ideas in conflict: a case study on tensions in the process of preparing sustainability reports. Sustainability Accounting, Management and

Policy Journal, 8(2), 166-190. doi:10.1108/SAMPJ-02-2015-0015

Global reporting initiative. (2018a). GRI 302: Energy. Hämtat från https://www.globalreporting.org/standards/gri-standards-download-