Hur hållbarhetschefer påverkar hållbarhetsrapporter

Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sverige 013-28 10 00, www.liu.se

Hur hållbarhetschefer

påverkar

hållbarhetsrapporter

Erika Iwarsson

Ellen Nesterud

Förord

Examensarbetet är skrivet vid Linköpings universitet under vårterminen 2019.

Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Pernilla Broberg för all konstruktiv kritik, vägledning och engagemang under arbetets gång. Vi vill även tacka våra studiekamrater för idéutbyten samt värdefulla tips och råd. Ett sista tack riktas till Simon Nesterud för korrekturläsningen.

Linköping, den 27 maj 2019

. . .

Sammanfattning

Titel Hur hållbarhetschefer påverkar hållbarhetsrapporter Författare Erika Iwarsson och Ellen Nesterud

Handledare Pernilla Broberg

Nyckelord Hållbarhetschef, Upper echelon, Hållbarhetsrapport, GRI.

Introduktion Den 1 december 2016 trädde en ändring av årsredovisningslagen (ÅRL, SFS 1995:1554) i kraft vilken innebär att stora företag ska upprätta en hållbarhetsredovisning från och med räkenskapsår efter den 31 december 2016. Påtagliga brister har uppmärksammats i hållbarhetsrapporternas innehåll efter utredningar av det första rapporteringsåret 2017, trots försöket att öka öppenheten. Flera studier har undersökt hållbarhetschefens effekt på hållbarhetsarbetet, däremot har få studier fokuserat på huruvida hållbarhetschefers egenskaper och roller påverkar innehållet och mängden redovisning i hållbarhetsrapporterna.

Syfte Syftet är att förklara hur hållbarhetschefers olika egenskaper och roller påverkar innehåll och mängd i svenska noterade företags hållbarhetsrapporter.

Metod En kvantitativ tvärsnittsstudie har genomförts på svenska noterade bolag med en anställd hållbarhetschef. Studien utgår från en deduktiv ansats där hypoteser formulerades med hjälp av Upper Echelon Theory, legitimitetsteori, institutionell teori samt tidigare studier. Datainsamlingen har samlats in genom en dokumentsstudie. Mängden operationaliserades till antal sidor och hållbarhetsrapporternas innehåll med hjälp av en checklista, där elva indikatorer från Global Reporting Initiative (GRI) användes för att bedöma innehållet.

Slutsats Studien hittade ett signifikant samband att företag med hållbarhetschefer som suttit en längre tid på posten påverkar innehållet positivt i hållbarhetsrapporterna. Ett signifikant negativt samband hittades även mellan hållbarhetschefer med annat ansvar och innehållet i hållbarhetsrapporterna, det vill säga att innehållet påverkas negativt av att hållbarhetschefen har ett annat ansvar (HR, kommunikation eller marknad) utöver hållbarhet. Om hållbarhetschefen sitter i ledningen finner denna studie inget samband med att innehållet blir bättre i hållbarhetsrapporterna. Resultatet visade att hållbarhetschefers egenskaper och roller inte påverkar mängden redovisning i hållbarhetsrapporterna.

Abstract

Title How do sustainability managers affect sustainability reports? Authors Erika Iwarsson och Ellen Nesterud

Supervisor Pernilla Broberg

Keywords Sustainability manager, Upper echelon, Sustainability reporting, GRI. Introduction On December 1st 2016, the Swedish regulation regarding mandatory

sustainability reporting was legislated for large companies, starting with financial years after December 31st 2016. The legislation is the first step for companies to be more transparent towards the society. Despite the initiatives, investigations have shown deficiencies in the content of the sustainability reports in the first reporting period. Earlier studies have focused on how sustainability managers affect the sustainability activities. However, only a few studies have focused on how the sustainability managers characteristics and roles affect the number of pages and the content of the sustainability reports.

Aim The aim is to explain how sustainability managers’ characteristics and roles affect the content and number of pages of Swedish listed companies’ sustainability reports.

Method This study has a quantitative approach with a cross-cultural design and focused on Swedish listed companies with an employed sustainability manager. A deductive approach was used to formulate hypothesis from Upper Echelon Theory, legitimacy theory, institutional theory and earlier studies. This study used archival data in order to collect information about the variables. The variable content was operationalized through a checklist method where eleven GRI-indicators was used to determine the content of the sustainability report. Conclusion If a sustainability manager has held the position for a longer time, it

positively influences the content of the sustainability reports. Furthermore, if the sustainability manager has another responsibility than sustainability issues (HR, communication or marketing) it negatively influences the content of the sustainability reports. If the sustainability manager is a part of the management team, this study finds that it has no effect on the content in the sustainability reports. Sustainability managers’ characteristics and roles does not affect the number of pages in the sustainability report.

Innehållsförteckning

2.1 Vetenskaplig ansats och forskningsdesign ... 5

2.3 Teorival och teorianvändning ... 5

3. Institutionalia ... 7 3.1 GRI ... 7 3.1.1 Miljö ... 7 3.1.2 Sociala ... 8 3.1.3 Personal ... 9 3.1.4 Mänskliga rättigheter ... 9 3.1.5 Korruption ... 9

4. Teoretisk referensram och tidigare forskning ... 11

4.1 Upper Echelon Theory ... 11

4.1.1 Ålder ... 11 4.1.2 Utbildning ... 12 4.1.3 Kön ... 13 4.1.4 Tid på posten ... 13 4.2 Systemorienterade teorier ... 14 4.2.1 Legitimitetsteori ... 14 4.2.3 Institutionell teori ... 14 4.3 Hållbarhetschefens roller ... 15 5. Empirisk metod ... 17 5.1 Datainsamlingsmetod ... 17 5.2 Urval ... 17 5.3 Operationalisering ... 18 5.3.1 Beroende variabler ... 18 5.3.2 Oberoende variabler ... 21

5.3.3 Kontrollvariabler: ... 22 5.3.4 Sammanställning av variabler ... 26 5.4 Förstudie ... 26 5.5 Bortfallsanalys ... 27 5.6 Analysmetoder ... 28 5.7 Etik ... 28 6. Analys ... 29 6.1 Beskrivande statistik ... 29 6.2 Korrelationsmatris ... 33 6.3 Multivariat regressionsanalys ... 35 6.4 Hypotesprövning ... 42

7. Slutsats och diskussion ... 45

7.1 Hållbarhetschefens egenskaper ... 45

7.2 Hållbarhetschefens roller ... 46

7.4 Studiens bidrag ... 47

7.5 Förslag på fortsatt forskning ... 47

Referenslista ... 49

Tabell- och figurförteckning

Tabell 1. Använda indikatorer ... 7

Tabell 2. Sammanfattning av förväntat samband ... 16

Tabell 3. Populationsurval ... 17

Tabell 4. Exempel på uppbyggnad av en indikator ... 19

Tabell 5. Sammanställning av variabler ... 26

Tabell 6. Bortfallsanalys ... 27

Tabell 7. Beskrivande statistik beroende och oberoende variabler ... 29

Tabell 8. Beskrivande statistik kontrollvariabler ... 31

Tabell 9. Korrelationsmatris ... 33

Tabell 10. Fortsättning korrelationsmatris ... 34

Tabell 11. Regression med kriterier ... 36

Tabell 12. Regression med indikatorer ... 37

Tabell 13. Regression med kort och generellt ... 38

Tabell 14. Regression med totalt redovisat ... 39

Tabell 15. Regression med antal sidor ... 41

Tabell 16. Hypotessammanställning för beroende variabeln innehåll ... 42

Tabell 17. Hypotessammanställning för beroende variabeln mängd ... 43

1

1. Inledning

Inledningskapitlet ger en introducering till studien där en bakgrund och en problematisering presenteras av det valda ämnet som sedan mynnar ut i ett syfte.

1.1 Bakgrund

“The challenge has moved from “whether” to “how” to integrate corporate social, environmental, and economic impacts- corporate sustainability- into day-to-day management decisions when managers at all levels have significant incentive pressures to increase short-term earnings” (Epstein, 2017, s. 19).

Corporate Social Responsibility (CSR) eller hållbarhet som det kallas på svenska, är ett vedertaget begrepp som syftar till det ansvar företaget har för miljön och samhället i stort genom företagets värdekedja (Borglund, et al., 2012). En hållbarhetsrapport är en sammanställning av företagens hållbarhetsinformation, där företagens hållbarhetsarbeten och aktiviteter är källan till hållbarhetsinformationen. I och med att företagen kan välja det som presenteras i hållbarhetsrapporten, behöver inte hållbarhetsredovisningen nödvändigtvis motsvara allt hållbarhetsarbete och aktiviteter som företagen utför. Det innebär att ett företag med mycket hållbarhetsarbete inom flera områden inte nödvändigtvis behöver ha en innehållsrik hållbarhetsrapport. För att hållbarhetsrapporten ska fylla sitt syfte är det viktigt att företagen försäkrar sig om att intressenterna förstår hållbarhetsrapporten (Lock & Seele, 2016). Det är först när företagen uppnått det som de kan sträva mot en mer rättvisande bild där de visar intressenterna sitt engagemang för att ge ut en trovärdig hållbarhetsrapport (Lock & Seele, 2016).

I och med att hållbarhetsredovisningen tidigare var frivillig, fanns det stora variationer i innehållet av den redovisade hållbarhetsinformationen menar Civilutskottet (2016) i utskottsbetänkandet 2016/17:CU2. Genom att lagstadga vilken hållbarhetsinformation företagen ska upplysa om ökar transparensen och jämförbarheten mellan företag, samtidigt som det underlättar för intressenterna att få relevant information om hur företagen arbetar med hållbarhetsfrågor i sin verksamhet (Civilutskottet, 2016). Den 1 december 2016 trädde en ändring av årsredovisningslagen (ÅRL, SFS 1995:1554, 6 kap. 10-14 §§) i kraft vilken innebär att stora1 _{företag ska upprätta en hållbarhetsredovisning från och med räkenskapsår}

1 _{Gäller för företag som under de två senaste räkenskapsåren uppfyller fler än ett av följande kriterier: medelantalet}

anställda i företaget uppgått till fler än 250 stycken, balansomslutningen i företaget uppgått till mer än 175 miljoner kronor och/eller nettoomsättningen i företaget uppgått till mer än 350 miljoner kronor (6 kapitlet 10§ Årsredovisningslagen, SFS 1995:1554).

2

efter den 31 december 2016. Lagändringen bygger på EU-direktivet 2014/95 (PwC, 2018) där en förändring mot en hållbar ekonomi förespråkas (PwC, 2017). Förändringen innebär att företag som uppfyller storlekskravet ska göra:

”… hållbarhetsupplysningar som behövs för förståelsen av företagets utveckling, ställning och resultat och konsekvenserna av verksamheten, däribland upplysningar i frågor som rör miljö, sociala förhållanden, personal, respekt för mänskliga rättigheter och motverkande av korruption” (ÅRL, SFS 1995:1554, 6 kap. 12 §).

Upplysningarna ska bland annat ange affärsmodell och den policy som tillämpas i frågorna och resultatet av den, samt upplysa om de risker som är kopplade till verksamheten och hur företaget hanterar dem (ÅRL, SFS 1995:1554, 6 kap. 12 § pkt. 1–5). Det nya rapporteringskravet är utformat som följa eller förklara vilket betyder att företag kan utelämna upplysningar inom ett område, givet att företaget förklarar varför (PwC, 2016).

Trots försöket att öka företagens öppenhet, uppmärksammas det i en lägesrapport från PwC (2018) att det finns förbättringspotential. Påtagliga brister finns i företagens riskbeskrivningar av företagets verksamhet, risker associerade med framtida omvärldsförändringar samt i upplysningar kring mänskliga rättigheter och antikorruption. I vissa fall brister rapporteringen redan i första steget genom att hållbarhetsrapporten inte finns tillgänglig för intressenterna (PwC, 2018). Hållbarhetsexperten Malin Lindfors Speace påpekade i en intervju i Dagens industri (Röhne, 2018) att det finns problem med att företagen i deras långsiktiga målsättningar inom hållbarhet oftast inte redovisar faktiska åtgärder för hur målen ska uppnås. Lindfors Speace menar vidare att en anledning till att företagens hållbarhetsredovisning brister det första rapporteringsåret kan bero på att hållbarhetsrapporten är en del av årsredovisningen, vilket kan medföra att noterade bolag har en mer varsam hållbarhetrapportering då det kan ge en kurspåverkan.

1.2 Problematisering

Syftet med en hållbarhetsrapport är att hjälpa företag att ta ansvar, uppfylla intressenters förväntningar (Boiral, 2013) samt visa intressenterna att företagen gör det (Borglund, Frostenson, & Windell, 2010). Av dessa anledningar är det viktigt att hållbarhetsrapporterna är transparenta och ger en rättvis bild (Boiral, 2013). Flera faktorer påverkar hur företagens hållbarhetsredovisningar utformas, exempelvis lagstiftning (Campbell, 2007; Fifka & Drabble, 2012; Dong & Xu, 2016) eller olika personer i företaget (se exempelvis: Hambrick & Mason, 1984; Lee, Kim, Moon, & Yoon, 2017; Banbhan, Cheng, & Din, 2018; Lee, Sun, & Moon, 2018). Vid reglering förväntas transparens, trovärdighet och mängden redovisad

3

hållbarhetsinformation i hållbarhetsrapporterna öka (Campbell, 2007; Fifka & Drabble, 2012; Dong & Xu, 2016). Ledande positioner i företagen som tidigare studier funnit påverka hållbarhetsredovisningen är främst VD (se exempelvis: Hambrick & Mason, 1984; Banbhan et al., 2018; Lee et al., 2018) och styrelseposter (se exempelvis: Lee et al., 2017).

Flera studier (Gray, Kouhy, & Layers, 1995; Campbell, 2007; Fifka & Drabble, 2012; Boiral, 2013; Dong & Xu, 2016) fokuserar på innehåll och/eller mängd rapporterad hållbarhetsinformation när hållbarhetsrapporter undersöks. Vid frivillig hållbarhetsrapportering finner Boiral (2013) att mängden hållbarhetsredovisning av positiva effekter av hållbarhetsarbetet tar större plats än de negativa i hållbarhetsrapporten. Företagen tenderar därmed vara mer intresserade av att redovisa det som de gör bra framför det som de gör mindre bra, vilket inte ger en rättvisande bild av företagets hållbarhetsarbete. Enligt Gray et al. (1995) kan mängden hållbarhetsredovisning inom ett specifikt område i hållbarhetsrapporten visa hur företaget värdesätter frågan genom hur många sidor som skrivs om det. När hållbarhetsredovisningen är reglerad finner Campbell (2007) , Fifka och Drabble (2012) samt Dong och Xu (2016) att mängden redovisad hållbarhetsinformation i hållbarhetsrapporterna ökar. Dong och Xu (2016) som genomförde sin studie på kinesiska företag, fann att innehållet av den redovisade informationen blev ett nytt problem efter regleringen. Forskarna menar dock att en reglering är enda sättet att få företagen att ändra på sitt sätt att redovisa för att bli mer transparanta.

Enligt Hesselbarth och Schaltegger (2014) kan hållbarhetschefens roll liknas med ”change

agent for sustainability” (Hasselbarth & Schaltegger, 2014, s. 26) vilket betonar

hållbarhetschefens ansvar att kunna förändra och utveckla ett företags hållbarhetsarbete. I stora företag är det vanligt att ha en hållbarhetschef ansvarig för hållbarhetsfrågor som i de största företagen placeras i företagsledningen (Strand, 2014). En tidigare studie har visat att företagets hållbarhetsarbete påverkas positivt av att företaget har en hållbarhetschef (Kanashiro & Rivera, 2017) samt att låta personen sitta i ledningen kan ses som ett sätt för företaget att signalera att hållbarhet är särskilt viktigt för företaget (jmf Greve, Nielsen, & Ruigrok, 2009). I en intervju menar hållbarhetsexperten Tommy Borglund att en hållbarhetschef i ledningen kan öka sannolikheten för att hållbarhetsfrågorna integreras i företagens strategier (Persson, 2018). Bland de största noterade bolagen i Sverige förekommer det även att hållbarhetschefer har annat ansvar, exempelvis HR, kommunikation eller marknad (Persson, 2018). I en intervju menar hållbarhetsexperten Sophie Nachemson Ekwall att om hållbarhetschefen har ett annat ansvar än hållbarhet kan det vara negativt beroende på vilken bransch företaget befinner sig i (Persson, 2018). Det på grund av att om hållbarhetsfrågorna integreras med en kommunikation- och marknadsstrategi (Persson, 2018) kan göra att hållbarhetsfrågorna nedprioriteras.

4

Tidigare studier (Duarte, 2010; Perkins & Serafeim, 2014; Wesselin, Blok, van Leur, Lans, & Dentoni, 2015; Chaudhri, 2016; Kanashiro & Rivera, 2017; Peters, Romi, & Sanchez, 2018) har undersökt hållbarhetschefers påverkan på hållbarhetsarbetet. Hållbarhetschefernas värderingar, såsom respekt för människor och miljö (Duarte, 2010), expertis och tidigare erfarenheter (Peters et al., 2018), förmåga att engagera anställda (Wesselin et al., 2015) och organisationen (Duarte, 2010; Wesselin et al., 2015) är viktiga för ett framgångsrikt hållbarhetsarbete. Effekterna av att ha en hållbarhetschef i organisationen varierar mellan företag och kan bland annat påverkas av hur långt de har kommit i sitt hållbarhetsarbete (Michaels & Grüning, 2018). Företag med bristande hållbarhetsarbete verkar ha svårare att få effekter av att anlita en hållbarhetschef. Peters et al. (2018) fann inte någon koppling mellan att anställa en hållbarhetschef och förbättring av hållbarhetsarbetet i företag med begränsat hållbarhetsarbete. De fann även att företag med mycket hållbarhetsarbete däremot ska påverkas positivt på sikt av att anställa en hållbarhetschef oberoende av om den har tidigare erfarenhet eller inte. Dock ska hållbarhetschefer utan erfarenhet initialt ha en negativ påverkan på hållbarhetsarbetet (Peters et al., 2018).

Tidigare studier (Manner, 2010; Lee et al., 2017; Lee et al., 2018) har gjort undersökningar på hur VD:s eller styrelsens karaktärsdrag har påverkat hållbarhetsarbete i företaget men få studier finns där liknande undersökning har tillämpats på hållbarhetschefer. Peters et al. (2018) menar dock att vi vet lite om hur hållbarhetschefers egenskaper faktiskt påverkar hållbarhetsarbetet. Många hållbarhetsexperter, däribland Tommy Borglund (2018), anser att hållbarhetschefer kommer ha en större och viktigare roll i framtiden och vara lika självklar för företaget som VD och ekonomichef är idag. Hållbarhetschefen är ansvarig för hållbarhetsarbetet, varför en undersökning om hur de påverkar hållbarhetsredovisningen är av högsta relevans. I och med att inte alla företag väljer att placera hållbarhetschefen i ledningen samt att en hållbarhetschef kan ha fler ansvarsområden (Persson, 2018), är det relevant att undersöka huruvida hållbarhetschefernas olika roller påverkar det redovisade innehållet och mängden i hållbarhetsrapporterna. Tidigare studier visar att det finns samband mellan VD:s karaktärsdrag (såsom ålder, tid på posten och utbildningsnivå) och företagets hållbarhetsarbete (Lee et al., 2018), samt att ledningens medelålder och aktieinnehav påverkar vilka hållbarhetsbeslut som fattas (Lee et al., 2017). Då få liknande studier har förklarat hur hållbarhetschefers attribut påverkar hållbarhetsrapporter, såvitt denna studie har hittat, är det relevant att utreda detta genom att undersöka hur hållbarhetschefernas egenskaper och roller påverkar innehållet och mängden i hållbarhetsrapporterna.

1.3 Syfte

Syftet är att förklara hur hållbarhetschefers olika egenskaper och roller påverkar innehållet och mängden i svenska noterade företags hållbarhetsrapporter.

5

2. Vetenskaplig metod

Vetenskaplig metod ger en beskrivning av vald forskningsansats och forskningsdesign. Vidare beskrivs vald teoretisk utgångspunkt och en vidare förklaring till vad teorierna bidrar med i studien.

2.1 Vetenskaplig ansats och forskningsdesign

Studien syftar till att förklara hur hållbarhetschefers olika egenskaper och roller påverkar innehållet och mängden i svenska noterade företags hållbarhetsrapporter. Undersökningar som utgår från teorin och formulerar hypoteser kännetecknar en kvantitativ studie (Newman & Benz, 1998). Enligt Eliasson (2013) lämpar sig en kvantitativ ansats när studien ämnar dra generella slutsatser över en större grupp istället för att få en förståelse för fenomenet. Denna studie har därmed en kvantitativ ansats med deduktion då den har en teoretisk utgångspunkt samt undersöker fenomenet på bredden. En begränsning med metodvalet kvantitativ deduktion är att möjligheterna till en större förståelse för fenomenet förloras (David & Sutton, 2016). Studien syftar till att förklara innehållet och mängden i hållbarhetsrapporterna vid en tidpunkt, vilket kännetecknar en tvärsnittsstudie (jmf Levin, 2006; Bryman & Bell, 2014; David & Sutton, 2016). En tvärsnittsstudie lämpar sig då en studie strävar efter att bestämma relationen av ett fenomen (Levin, 2006; Bryman & Bell, 2014). Likt kvantitativ deduktion kan en tvärsnittsdesign innebära att orsakssambanden förloras och därmed även viss validitet (Bryman & Bell, 2014). Då denna studie syftar till att förklara hur hållbarhetschefers olika egenskaper och roller påverkar innehållet och mängden i svenska noterade företags hållbarhetsrapporter, är en tvärsnittsstudie där informationen samlas in genom en dokumentstudie passande.

2.3 Teorival och teorianvändning

Denna studie har sin teoretiska utgångspunkt i legitimitetsteori, institutionell teori samt Upper Echelon Theory. Bland tidigare studier har flera utgått från legitimitetsteori (se exempelvis; O'Dwyer, 2002; de Villiers & van Staden, 2006) och institutionell teori (se exempelvis; Fernando & Lawrence, 2014) för att förklara varför företag väljer att hållbarhetsredovisa. Legitimitetsteori förklarar att hållbarhetsrapportering är ett sätt för företaget att bibehålla, vinna eller återfå sin legitimitet (Deegan, 2002) oavsett om det innebär att redovisa om positiva effekter av deras hållbarhetsarbete (Deegan, 2002; Gray, Owen, & Adams, 2010; Chu, Chatterjee, & Brown, 2012) eller mindre om de negativa effekterna (Fernando & Lawrence, 2014). Institutionell teori förklarar att företag väljer att hållbarhetsredovisa för att de känner press och krav från olika delar i samhället att likna andra företag för att bli homogena (DiMaggio & Powell, 1983; Deegan, 2009 i Fernando & Lawrence 2014; Fernando & Lawrence, 2014). Deegan och Unerman (2011) menar att

6

institutionell teori ger ett vidgat och kompletterande perspektiv, jämfört med legitimitets- och intressentteori, till varför företag väljer att rapportera om frivilliga upplysningar. Dock är det få studier som har använt sig av institutionell teori för att förklara hållbarhetsrapportering (Fernando & Lawrence, 2014). Då ovan nämnda studier använt teorierna i hållbarhetskontexten anses dessa teorier vara av högsta relevans även för denna studie. Deegan och Unerman (2011) skriver att de systemorienterade, främst legitimitetsteori, ofta används för att förklara hållbarhetsupplysningar, vilket därmed är ett ytterligare argument för att använda den teorin.

Upper Echelon Theory är en teori om ledande positioner i ett företag såsom företagsledningen, styrelsen eller andra ledande positioner, vilka denna studie fortsättningsvis väljer att benämna upper echelon. Hambrick och Mason (1984) menar att Upper Echelon Theory förklarar hur upper echelons egenskaper och värderingar påverkar organisationen och dess prestation. Grunden för den information som presenteras i en hållbarhetsrapport är hållbarhetsarbetet som företaget genomför, av den anledningen förväntas hållbarhetsarbete återspeglas i innehållet och mängden i hållbarhetsrapporten. Enligt Strand (2014) är hållbarhetschefer i många fall en del av ledningsgruppen i stora företag, vilket yrkar på att Upper Echelon Theory även är relevant att applicera på hållbarhetschefer. I denna studie förväntas Upper Echelon Theory att bidra med en förklaring till hållbarhetsrapporteringarnas variationer i innehåll och mängd.

7

3. Institutionalia

Denna del ger en beskrivning av vilka GRI-indikatorer studien använt.

3.1 GRI

Tabell 1. Använda indikatorer

Område Indikator Beskrivning

Miljö 302–1 Energikonsumtion i organisationen 302–4 Reducering av energikonsumtion 305–1 Direkta (scope 1) växthusgasutsläpp 305–5 Reducering av växthusgasutsläpp

Sociala 413–1 Verksamheter med samhällslokala engagemang

419–1 Icke efterföljande av lagar och regler inom sociala och ekonomiska områden Personal 401–1 Nyanställda och personalomsättning

403–6 Främjande av anställdas hälsa

404–1 Genomsnittliga utbildningstimmar per år och anställd Mänskliga rättigheter 412–2 Anställdas utbildning i mänskliga rättigheter Korruption 205–1 Verksamheter utsatta för korruptionsrisker

GRI är en oberoende internationell organisation som genom sina standarder hjälper företag i hela världen att bättre förstå och kommunicera sina hållbarhetsarbeten (Global reporting initiative, u.å). GRI har utvecklat sina indikatorer inom tre huvudområden: sociala, miljö- och ekonomiska standarder (Global reporting initiative, u.å). Denna studie har i sin tur fördelat indikatorerna på egna rubriker (miljö, sociala, personal, mänskliga rättigheter och korruption), det vill säga de områden årsredovisningslagen kräver att företagen ska redovisa om. Denna studie har inte inkluderat alla indikatorer utan valt ut ett antal generella inom varje område, vilket resulterade i totalt elva stycken indikatorer. Dessa elva indikatorer redovisas i tabell 1 och utvecklas vidare nedan.

3.1.1 Miljö

302–1 Energikonsumtion i organisationen2

Indikator 302–1 (Global reporting initiative, 2018a) innebär att företaget ska redovisa om energikonsumtionen i organisationen. Det som efterfrågas är både förnybar och icke-förnybara bränslen, förbrukningen och försäljningen av elektricitet, värme, kyla och ånga. Dessutom förväntas standarder, metoder, antaganden och/eller beräkningsverktyg samt källor till konverteringsfaktorer redovisas.

302–4 Reducering av energikonsumtion2

Indikator 302–4 (Global reporting initiative, 2018a) innebär att företaget ska redovisa reduceringar i energikonsumtion som uppnåtts genom ett direkt resultat av

8

effektivitetsinitiativ. Den efterfrågade informationen är vilken typ av energi (elektricitet, värme, kyla och ånga) som reducerats, basår eller baslinje inklusive motivering samt standarder, metoder, antaganden och/eller beräkningsverktyg som använts.

305–1 Direkta (Scope 1) växthusgasutsläpp2

Indikator 305–1 (Global reporting initiative, 2018b) innebär att företaget ska redovisa sina direkta växthusgasutsläpp. Den efterfrågade informationen är vilka gaser som ingår i utsläppen, hur mycket biogent utsläpp företagen har, basår inklusive motivering samt utsläpp under basåret, källor till utsläppsfaktorerna och konsolideringsmetod. Dessutom förväntas standarder, metoder, antaganden och/eller beräkningsverktyg redovisas.

305–5 Reducering av växthusgasutsläpp2

Indikator 305–5 (Global reporting initiative, 2018b) innebär att företaget ska redovisa reduceringar i växthusgasutsläpp som uppstått som ett direkt resultat av reduceringsinitiativ. Den efterfrågade informationen är vilka gaser som ingår i beräkningen, basår eller baslinje inklusive motivering samt var reduceringen ägde rum, det vill säga direkt (Scope 1), indirekt (Scope 2) eller andra indirekta (Scope 3) utsläpp. Dessutom förväntas standarder, metoder, antaganden och/eller beräkningsverktyg redovisas.

3.1.2 Sociala

413–1 Verksamheter med samhällslokala engagemang2

Indikator 413–1 (Global reporting initiative, 2018c) innebär att företaget ska redovisa om sina lokala samhällsengagemang. Den efterfrågade informationen är att företaget ska redovisa vad de gör för att påverka de sociala och miljömässiga frågorna i de lokala områdena samt resultaten av dessa. Vidare efterfrågas lokala utvecklingsprogram baserat på lokala samhällets behov och företagets intressentengagemang. Dessutom förväntas lokala samhällsgrupper och processer som inkluderar utsatta grupper, företagsråd, arbetsmiljökommittéer eller annan arbetstagarrepresentation samt lokala formella klagomålsprocesser redovisas.

419–1 Efterföljande av lagar och regler inom sociala och ekonomiska områden2

Indikator 419–1 (Global reporting initiative, 2018d) innebär att företaget ska redovisa om betydande böter och icke-monetära sanktioner inom sociala och ekonomiska områden samt fall som väckts genom tvister. Det efterfrågas även att företaget redovisar i vilket sammanhang betydande böter och icke-monetära sanktioner uppstod. Även om företaget inte haft några betydande böter, icke-monetära sanktioner eller tvister förväntas även ett uttalande om det redovisas.

9

3.1.3 Personal

401–1 Nyanställda och personalomsättning2

Indikator 401–1 (Global reporting initiative, 2018e) innebär att företaget ska redovisa antalet nyanställda och personalomsättning under perioden per åldersgrupp, kön och region.

403–6 Främjande av anställdas hälsa2

Indikator 403–6 (Global reporting initiative, 2018f) innebär att företaget ska redovisa på vilket sätt de underlättar för sin personal att få tillgång till icke-yrkesmedicinska och hälsovårdstjänster samt i vilken omfattning. Dessutom förväntas en beskrivning av frivilliga hälsofrämjande program som erbjuds till de anställda redovisas.

404–1 Genomsnittliga utbildningstimmar per år och anställd2

Indikator 404–1 (Global reporting initiative, 2018g) innebär att företaget ska redovisa hur många genomsnittliga utbildningstimmar varje anställd har under året per kön och arbetskategori.

3.1.4 Mänskliga rättigheter

412–2 Anställdas utbildning i mänskliga rättigheter2

Indikator 412–2 (Global reporting initiative, 2018h) innebär att företaget ska redovisa totala antalet timmar under året som ägnats till utbildning i policys och procedurer inom mänskliga rättigheter som är relevant för verksamheten. Dessutom förväntas andelen av de anställda som utbildats i policys och procedurer inom mänskliga rättigheter redovisas.

3.1.5 Korruption

205–1 Verksamheter utsatta för korruptionsrisker2

Indikator 205–1 (Global reporting initiative, 2018i) innebär att företaget ska redovisa antal och andel av verksamheten som är utsatt för korruptionsrisker. Dessutom förväntas signifikanta korruptionsrisker som upptäckts genom riskbedömning redovisas.

11

4. Teoretisk referensram och tidigare forskning

Denna del tar upp teorierna Upper Echelon Theory, legitimitetsteori, institutionell teori samt hållbarhetschefens roller. Vad som särskilt bör uppmärksammas är att hållbarhetschefens roller inte är en utformad teori utan en sammanställning av resonemang kopplade till legitimitetsteori, institutionell teori samt tidigare studier.

Figur 1. Sammanfattande modell för teoretiska referensramen

4.1 Upper Echelon Theory

Enligt Hambrick och Mason (1984) är sambandet mellan upper echelons egenskaper och strategiska val avgörande för hur en organisation presterar. Upper Echelon Theory har tidigare använts för att förklara hur upper echelon påverkar ett företags hållbarhetsarbete (Manner, 2010; Lee et al., 2017; Lee et al., 2018). De upper echelon som tidigare undersökts är VD (Manner, 2010; Lee et al., 2018) och styrelse (Lee et al., 2017). Hambrick och Mason (1984) fann flera egenskaper relevanta för upper echelon; ålder, utbildning, arbetsområde, tidigare karriärserfarenheter, socioekonomisk bakgrund, aktieinnehav och mångfald i styrelsegrupper. Det finns dock svårigheter att fånga alla egenskaper upper echelon har, varav en förenkling kan göras genom att endast ta med observerbara variabler (Hambrick, 2007). Risken med att enbart ta med några egenskaper är dock att resultat som kan påvisa andra samband förloras (Lawrence, 1997). I denna studie används enbart observerbara variabler som tidigare studier använt vid tillämpningen av Upper Echelon Theory i ett hållbarhetssammanhang. Dessa variabler är upper echelons ålder (Lee et al., 2017; Lee et al., 2018), utbildning (Manner, 2010; Lee et al., 2017; Lee et al., 2018), kön (Manner, 2010) och tid i organisationen eller på posten (Thomas & Simerly, 1994; Lee et al., 2017; Lee et al., 2018).

4.1.1 Ålder

Hur ett företag presterar kan påverkas av vilken ålder upper echelon i ett företag har (Hambrick & Mason, 1984). En tidigare studie (Hambrick & Mason, 1984) har visat att en

12

äldre chef är sämre på att fatta beslut grundat på fakta genom informationssökande, trots att det även visat sig att äldre chefer är bättre på att leta mer information än yngre. Beslutfattande som inte är välgrundat på information kan anses vara ett risktagande. Carlsson och Karlsson (1970, i Hambrick och Mason 1984) visade på att äldre chefer tenderar att vara mindre riskbenägna än yngre rörande beslutsfattande. Vid beslut om strategiska förändringar, fann Wiersema och Bantel (1992) ett negativt samband att en företagsledning med högre medelålder gör färre strategiska förändringar än yngre. Lee et al. (2017) fann i sin studie å ena sidan ett positivt samband mellan ålder och utövande av hållbarhetsarbete, där upper echelon med högre ålder tenderar att utöva mer hållbarhetsarbete än upper echelon med lägre ålder. Lee et al. (2018) upptäckte å andra sidan ett negativt samband mellan ålder och antal hållbarhetsaktiviteter, där en äldre VD tenderar att initiera färre hållbarhetsaktiviteter i områden som rör miljön, personal, samhället samt jämlikhet och mångfald i företaget jämfört med en yngre VD. Med anledning av att en äldre chef tenderar att initiera mindre hållbarhetsarbete och är mindre benägen för strategiska förändringar har följande hypoteser formulerats:

Hypotes 1a: Hållarhetschefens ålder har ett negativt samband med redovisat innehåll i hållbarhetsrapporterna.

Hypotes 1b: Hållbarhetschefernas ålder har ett negativt samband med mängd redovisning i hållbarhetsrapporterna.

4.1.2 Utbildning

Enligt Hambrick och Mason (1984) kan en utbildning visa vilka kunskaper och färdigheter en person besitter. Lee et al. (2017) finner dock inget signifikant samband mellan VD:s utbildningslängd och det utförda hållbarhetsarbetet. En annan tidigare studie har däremot hittat ett positivt samband mellan längden på utbildningen och mottagligheten för nyskapande i organisationen (Hambrick & Mason, 1984). Colombelli (2015) fann i sin studie ett samband mellan företagets finansiella prestationer och upper echelons utbildningsnivå. Studien fann vidare att en VD med masterutbildning hade ett signifikant positivt samband med företagets tillväxttakt men att det inte fanns något signifikant samband om en VD hade kandidatutbildning istället (Colombelli, 2015). Med anledning av ovan beskrivna studier samt brist på studier i hållbarhetssammanhang har följande samband för hållbarhetschef antagits:

Hypotes 2a: Hållbarhetschefens utbildningsnivå har ett positivt samband med redovisat innehåll i hållbarhetsrapporterna.

13

Hypotes 2b: Hållbarhetschefens utbildningsnivå har ett positivt samband med mängden redovisning i hållbarhetsrapporterna.

4.1.3 Kön

Flera studier (Khan & Vieito, 2013; Peni, 2014) fann ett positivt signifikant samband mellan att företag presterar bättre finansiellt med en kvinnlig VD. Vidare fann Khan och Vieito (2013) ett signifikant negativt samband mellan riskfyllda investeringar och en kvinnlig VD. Andra studier hittar å andra sidan att den finansiella prestationen (Amran, Yusof, Ishak, & Aripin, 2014) och företagets marknadsvärde (Vintilă, Onofrei, & Gherghina, 2015) inte påverkas signifikant av kön på VD. I ett hållbarhetssammanhang fann Manner (2010) ett positivt signifikant samband mellan mängden hållbarhetsarbete i företag för både en kvinnlig och manlig VD, det vill säga att mängden hållbarhetsarbete inte skiljde sig mellan företag med en manlig eller kvinnlig VD. På grund av den oenighet rådande huruvida kön på VD påverkar företagets finansiella prestation samt bristen på studier i ett hållbarhetssamanhang, antas följande hypoteser applicerat på en hållbarhetschef och hållbarhetsrapporter:

Hypotes 3a: Hållbarhetschefens kön påverkar inte redovisat innehåll i hållbarhetsrapporterna.

Hypotes 3b: Hållbarhetschefens kön påverkar inte mängden redovisning i hållbarhetsrapporterna.

4.1.4 Tid på posten

Hambrick och Mason (1984) menar att tid i organisationen är ett exempel på en upper echelon-egenskap för chefer i Upper Echelon Theory. I sin uppföljning av Hambrick och Mason (1984) menar Hambrick (2007) att man vet att en VD som suttit länge på posten slutar göra stora förändringar men att man inte vet varför. Dock har man funnit positiva samband mellan hur länge upper echelon varit anställda i en organisation och strategiska resultat (Finkelstein & Hambrick, 1990) samt hållbarhetsarbete (Lee et al., 2018). Även Lee et al. (2017) fann ett positivt samband mellan genomsnittstid på posten för upper echelon och ett företags hållbarhetsranking, däremot var sambandet inte signifikant. Lee et al. (2018) fann att VD i större företag utförde mer hållbarhetsarbete om den har suttit på posten en längre tid, vilket även Thomas och Simerly (1994) fann i sin studie på alla typer av storlek på företag när de mätte den totala tiden VD har varit i företaget. Vidare menar Thomas och Simerly (1994) att hur länge en högt uppsatt har befunnit sig i organisation är ett sätt att se hur väl kännedom den har om företagets aktiviteter och dess intressenter. Med anledning av ovan beskrivna studier antas följande samband på hållbarhetschef:

14

Hypotes 4a: Hållbarhetschefens tid på posten har ett positivt samband med redovisat innehåll i hållbarhetsrapporterna.

Hypotes 4b: Hållbarhetschefens tid på posten har ett positivt samband med mängden redovisning i hållbarhetsrapporterna.

4.2 Systemorienterade teorier

4.2.1 Legitimitetsteori

Legitimitetsteori grundar sig i att det finns en social överenskommelse mellan företaget och det samhälle där företaget verkar (Deegan & Unerman, 2011; Fernando & Lawrence, 2014). Överenskommelsen handlar om hur företaget påverkas av samhället att utföra sin verksamhet (Deegan & Unerman, 2011). Det varierar hur mycket bevis tidigare studier funnit för att legitimitetsteori skulle vara anledningen till att företagen hållharhetsredovisar (Fernando & Lawrence, 2014). Varken Guthrie och Parker (1989 i Fernando & Lawrence, 2014) eller O'Dwyer (2002) fann att legitimitetsteori primärt kan förklara varför företag hållbarhetsrapporterar eller att hållbarhetsrapportering är en framgångsrik strategi för att uppnå legitimitet. Enligt Deegan (2002) kan företag välja att hållbarhetsredovisa för att behålla, vinna eller återfå sin legitimitet, dock menar de Villiers och van Staden (2006) att företag som strävar efter att vara legitima kan använda sig av begränsad hållbarhetsrapportering. Generellt brukar företag enbart redovisa det hållbarhetsarbete som genererar positiva effekter (Deegan, 2002; Gray et al., 2010) vilket företagen gör för att uppnå legitimitet (Deegan, 2002). På samma sätt fann Chu et al. (2012) att börsnoterade kinesiska företag med stora utsläpp väljer att hållbarhetsredovisa av legitimitetsskäl. Vidare fann studien att de flesta kinesiska företagen fokuserade på redovisning av positiva effekter och utelämnade de negativa trots att de anses som relevanta i stora företag för att öka legitimiteten. Även Fernando och Lawrence (2014) menar att företag oftast redovisar en liten mängd av de negativa effekterna för att ytterligare öka sin legitimitet.

4.2.3

Institutionell teori

Institutionell teori förklarar att företag känner sig pressade till att ändra på deras frivilliga rapportering till att likna andra företag i samma bransch för att på så sätt bli mer homogena (Fernando & Lawrence, 2014) och för att skapa legitimitet (Deegan & Unerman, 2011). I institutionell teori finns två dimensioner, isomorfism och frikoppling. DiMaggio och Powell (1983) menar att isomorfism är den del i institutionell teori som främst förklarar hur företagen går mot att bli mer homogena. De olika mekanismerna i isomorfism är tvingande isomorfism, härmande isomorfism och normativ isomorfism (DiMaggio & Powell, 1983). Tvingande isomorfism innebär att företaget ändrar sina metoder vid exempelvis hållbarhetsrapportering för att de känner sig pressade av betydelsefulla intressenter

15

(Deegan, 2009 i Fernando & Lawrence 2014). Det tvingande sättet skapar homogena rapporteringar genom att intressenterna ställer liknande krav på företag, vilket medför att många bolag går mot liknande rapporteringssätt (Deegan, 2009 i Fernando & Lawrence 2014). Härmande isomorfism innebär att företag som är osäkra på hur de ska rapportera försöker efterlikna hur andra organisationer gör för att uppnå legitimitet (DiMaggio & Powell, 1983). En hållbarhetsrapport kan företag välja att upprätta för att andra företag gör det i hopp om att förbättra och upprätthålla sin legitimitet (Fernando & Lawrence, 2014). Normativ isomorfism innebär att företaget känner press från professioner, exempelvis revisorer, att redovisa på ett visst sätt för att uppfylla deras förväntningar, standarder och praxis (Deegan, 2009 i Fernando & Lawrence 2014). Den andra dimensionen, frikoppling, innebär att bilden företagen vill förmedla inte alls behöver stämma överens med hur det faktiskt ser ut i företaget, där skillnaden kan vara medveten eller omedveten (Moll, Burns, & Major, 2006). Deegan (2009, i Fernando & Lawrence 2014) kopplar frikoppling till legitimitetsteori samt hållbarhetsredovisning och menar att den bild företaget vill förmedla genom sociala och miljömässiga upplysningar inte nödvändigtvis är en rättvisande bild av företaget.

4.3 Hållbarhetschefens roller

Flera studier (Kanashiro & Rivera, 2017; Peters et al., 2018) har uppmärksammat hur hållbarhetschefer influerar hållbarhetsarbetet. Kanashiro och Rivera (2017) fann att hållbarhetschefen påverkade hållbarhetsarbetet positivt om hållbarhetsredovisningen är reglerad samt att en högre institutionell press råder. Peters et al. (2018) menar att hållbarhetschefer måste sätta upp mer långsiktiga mål för att skapa värde för sina intressenter vilket motstrider många andra positioner i företaget som arbetar med kortsiktiga mål. Det kan anses uppmärksamma hållbarhetschefens problematik att utforma ett långsiktigt och lönsamt hållbarhetsarbete. I näringslivet noterades ett fall där en hållbarhetschef som suttit i ledningen upplevde att idéer och förslag som inte var direkt resultatgivande inte fick tillräckligt med uppmärksamhet av resterade i ledningen, varvid personen valde att lämna sin post på företaget (Boman & Röhne, 2018). Kanashiro och Rivera (2017) föreslår att en anställd hållbarhetschef har en legitimitetsgivande roll för företaget. Hambrick och Mason (1984) menar att företagsledningens bakgrund påverkar strategin och besluten som tas i företaget. Till exempel förväntas en VD med bakgrund som finansiell chef eller verksamhetschef påverka besluten i företagsledningen på olika sätt (Hambrick & Mason, 1984). Greve et al. (2009) fann att företag tenderar att anpassa företagsledningen till företagets strategier, exempelvis fann studien att bolag som expanderar till nya marknader tenderar att ha chefer i företagsledningen med mer internationell erfarenhet. Det kan tolkas som att om en hållbarhetschef sitter i ledningen är hållbarhetsarbete något som företaget prioriterar och därmed borde återspeglas i hållbarhetsrapporten. Med anledning av ovan beskrivna studier antas följande samband på hållbarhetschef:

16

Hypotes 5a: Hållbarhetschef i företagsledningen har ett positivt samband med redovisat innehåll i hållbarhetsrapporterna.

Hypotes 5b: Hållbarhetschef i företagsledningen har ett positivt samband med mängden redovisning i hållbarhetsrapporterna.

Kanashiro och Rivera (2017) föreslår att hållbarhetschefer anställs på grund av legitimitetsskäl för att få en förbättrad bild av företaget, vilket kan tolkas att vissa företag inte tar posten på allvar. Det finns en risk att hållbarhetschefer med andra ansvar utöver hållbarhet, exempelvis HR, kommunikation och marknad, nedprioriterar hållbarhetsfrågorna (Persson, 2018). Dock såvitt denna studie har hittat, finns det ingen forskning kring hållbarhetschef med annat ansvar varför denna studie formulerar följande hypoteser:

Hypotes 6a: Hållbarhetschef med annat ansvarsområde i organisationen än hållbarhet har ett negativt samband med redovisat innehåll i hållbarhetsrapporterna.

Hypotes 6b: Hållbarhetschef med annat ansvarsområde i organisationen än hållbarhet har ett negativt samband med mängden redovisning i hållbarhetsrapporterna.

Nedan presenteras en sammanställning av studiens förväntade samband i tabell 2.

Tabell 2. Sammanfattning av förväntat samband

Hypotes Variabel Beroende variabel Förväntat samband H1a Ålder Innehåll Negativt

H1b Ålder Mängd Negativt

H2a Utbildning Innehåll Positivt H2b Utbildning Mängd Positivt H3a Kön Innehåll Påverkar ej

H3b Kön Mängd Påverkar ej

H4a Tid på posten Innehåll Positivt H4b Tid på posten Mängd Positivt H5a Ledning Innehåll Positivt H5b Ledning Mängd Positivt H6a Annat ansvar Innehåll Negativt H6b Annat ansvar Mängd Negativt

17

5. Empirisk metod

Denna del förklarar hur datainsamlingen genomförts, beskrivning av urvalet samt operationaliseringen av studiens variabler. Vidare inkluderas en förstudie, bortfallsanalys, vilka analysmetoder som använts samt ett etikavsnitt.

5.1 Datainsamlingsmetod

Denna studie är en dokumentstudie där empiriskt data avseende innehåll och mängd i hållbarhetsrapporter har samlats in utifrån den redovisade informationen i företagens publicerade hållbarhetsrapporter. I enstaka fall har information insamlats i andra rapporter när företagen själva har hänvisat till dem i hållbarhetsrapporterna. Informationen om hållbarhetschefens, VD:s och styrelseordförandens egenskaper (ålder, utbildning, kön och tid på posten) har hämtats från företagens hemsidor, hållbarhetsrapporter, årsredovisningar, Bloomberg, databasen Retriever Business samt hållbarhetschefernas öppna Linkedin-profiler. Linkedin har använts i fall då enbart namn och inga uppgifter rörande utbildning, tid på posten eller annat ansvarsområde funnits på företagets hemsida. I de fall där Linkedin varit en del av källan till informationen har det säkerställts att rätt profil har använts genom en kontroll av namn och aktuell arbetsplats på företagets hemsida. Endast företag med en förmedlad hållbarhetschef inkluderades i studien. Med förmedlad hållbarhetschef ansågs att företagen har en hållbarhetschef om det fanns presenterat på deras hemsida eller i finansiella/hållbarhetsrapporten, alternativt att en tidningsartikel publicerat en intervju varav den intervjuade personen presenterades som företagets hållbarhetschef. Uppgifter rörande hållbarhetschefernas ansvarsområde samt om de sitter i företagsledningen har primärt hämtats från företagens hemsidor och årsredovisningar. Finansiell information om företagen har hämtats från publicerade årsredovisningar och sedan har egna nyckeltalsberäkningar genomförts för att få jämförbara nyckeltal. Finansiella informationen räknades om till miljoner svenska kronor om det stod i utländsk valuta i finansiella rapporterna. Omräkningskursen togs från datumet 2018-12-28.

5.2 Urval

Tabell 3. Populationsurval

Antal

Population 330

Ingen hållbarhetschef -227 Inte offentliggjort årsredovisning för 2018 -4 Brutet räkenskapsår -5

Övrigt bortfall -1

18

De studerade företagen är noterade bolag på Nasdaq Stockholm år 2019. Nasdaq Stockholm är uppdelad i tre kategorier, Large cap, Mid cap samt Small cap, vilka alla är inkluderade i studien. En lista med de noterade bolagen hämtades från Nasdaq den 10 april 2019. Bolag utan en förmedlad hållbarhetschef uteslöts då denna studie fokuserade på hållbarhetschefers påverkan på hållbarhetsarbetet. Även om företagen utan hållbarhetschefer exkluderades har denna studie samlat in information avseende storlek, lönsamhet samt skuldsättning för dessa företag och jämfört gruppen med urvalet för att säkerställa att studiens urval inte är snedvridet i och med det stora bortfallet (se avsnitt 5.5 bortfallsanalys). Rapporter från räkenskapsåret 2018 användes för att inkludera den mest aktuella informationen i studien. Denna avgränsning tillsammans med tidsaspekten innebar att bolag som inte offentliggjort sina rapporter senast den 21 april 2019 sorterades bort. Ytterligare bolag exkluderades på grund av att de inte var noterade under undersökningsperioden eller haft brutna räkenskapsår och därmed inte är jämförbara med bolag med räkenskapsåret 2018. Sammanfattningsvis exkluderades 227 företag på grund av att de inte har en hållbarhetschef, fyra företag för att hållbarhetsrapporten inte släpptes innan den 21 april 2019, fem företag på grund av brutet räkenskapsår samt ett företag på grund av övrigt bortfall.

5.3 Operationalisering

Den insamlade informationen ska enligt David och Sutton (2016) användas för att redogöra och kartlägga relationen mellan den beroende och oberoende variabeln. De beroende variablerna, innehåll och mängd, ställdes i relation till den oberoende variabeln, hållbarhetschefer, då tidigare studier indikerat på att innehåll och mängd är två sätt att mäta en rapport på (se Boiral, 2013; Dong & Xu, 2016) och studien ville undersöka hur dessa variabler påverkades av företagets hållbarhetschef. Även kontrollvariabler användes för att säkerställa att hållbarhetschefens egenskaper och roller var förklaringen på variationerna i innehåll och mängd och inte andra variabler.

5.3.1 Beroende variabler

Denna studie operationaliserade två beroende variabler; innehåll och mängden redovisning i hållbarhetsrapporterna.

Innehåll

För att mäta innehållet i hållbarhetsrapporterna använde tidigare studier (Skouloudis, Evangelinos, & Kourmousis, 2010; Hu, Chen, Hsu, & Ao, 2011; Romolini, Fissi, & Gori, 2014; Yadava & Sinha , 2016) sig av indikatorer från GRI för att poängsätta innehållet, vilket även denna studie valde att använda sig av.

19

Tabell 4. Exempel på uppbyggnad av en indikator

Område Indikator Kriterier Underkriterier Sociala 419-1

a. Betydande böter, icke-monetära sanktioner och inte efterföljande av lagar och regler inom sociala och ekonomiska områden.

1. Totala monetära värdet av betydande böter.

2. Totalt antal av icke-monetära sanktioner.

3. Fall som väckts genom tvister. b. Om företaget inte har haft problem med

efterföljande av lagar såsom i a), ge en kort beskrivning om detta.

c. Sammanhanget där betydande böter och icke-monetära sanktioner uppstod.

För att välja ut indikatorer gjorde författarna till denna studie en egen gruppering där alla indikatorer från GRI placerades ut inom årsredovisningslagens områden, det vill säga miljö, sociala förhållanden, personal, mänskliga rättigheter samt korruption (se ÅRL, SFS 1995:1554, 6 kap. 12 §). På grund av tidsaspekten var det inte möjligt att ta med alla indikatorer i undersökningen inom varje område, varför indikatorer valdes ut propotioneligt inom varje område för att spegla fördelningen av antalet indikatorer inom varje område i den första indelningen. Ett kriterium vid valet av indikatorer var att de skulle vara generella och applicerbara på flera branscher för att öka jämförbarheten, då tidigare studier funnit branschskillnader i omfattningen av hållbarhetsredovisningen (Dey & Dey, 2018; Mohammadi, Mardani, Khan, & Streimikiene, 2018). Författarna till denna studie valde var för sig ut indikatorer från GRI som de ansåg vara branschgenerella. Därefter gjordes en jämförelse mellan författarnas val och enbart indikatorer som båda ansett var generella togs med i studien. Antalet indikatorer bestämdes till elva stycken totalt vilket innebar fyra avseende miljö, två avseende sociala förhållanden, tre avseende personal, en avseende mänskliga rättigheter och en avseende motverkande av korruption. Värt att påpeka är att om andra indikatorer valts istället skulle studien kunnat visat ett annat resultat. I varje indikator har GRI listat kriterier som denna studie använde för att utläsa om företagen har uppfyllt dessa genom att redovisa dem i sina hållbarhetsrapporter. Företagen fick sedan en procentuell poäng tilldelad för varje indikator utifrån hur många kriterier företagen uppfyllde i förhållande till antal kriterier i varje indikator. I enstaka indikatorer finns det underkriterier till kriterierna och i de fallen uppfylldes ett kriterium om företagen redovisade majoriteten av tillhörande underkriterier. Tabell 4 visar ett exempel på hur en indikator kan vara uppbyggd enligt GRI. Indikator 419-1 behandlar efterföljande av lagar och regler inom sociala och ekonomiska områden och har tre olika kriterier (a, b, c) där kriterier a har tre underkriterier (1, 2, 3). Fullständig tabell över alla indikatorer som använts i studien går att återfinna i bilaga 1.

20

Flera studier har urskilt huruvida information redovisas i frivilliga upplysningar genom en checklista (se exempelvis; Cooke, 1989; Broberg, Tagesson, & Collin, 2010). Liknande tillvägagångssätt användes även i denna studie. Checklistan utvecklades efter de utvalda indikatorerna där varje kriterium i indikatorn fick (1) om det uppfylldes respektive (0) om det inte uppfylldes. Antalet kriterier summerades sedan och sattes i procent i förhållande till hur många kriterier indikatorn har. Därefter beräknades hur många indikatorer som uppfyllts för respektive område, vilka även här angavs i procent (jmf Broberg et al., 2010). Om ett företag inte redovisade enligt en indikator fast tog upp ämnet kort och generellt, togs detta hänsyn till genom att rubriken kort och generellt operationaliseras som (1), medan om det fanns redovisat enligt indikatorerna eller om företagen inte alls tog upp indikatorn kort och generellt har det operationaliserats som (o). Andelen redovisade indikatorer med kriterier och indikatorer som redovisats kort och generellt sammanfogades sedan till andelen totalt redovisat. Den beroende variabeln innehåll bryts därmed ner till följande: andel redovisade kriterier, andel redovisade indikatorer, andel indikatorer som redovisats kort och generellt sam totalt redovisat i procent. Vid hypotessammanställningen tas sedan alla fyra sätten i beaktning vid avgörande om hypotesen ska förkastas eller ej.

David och Sutton (2016) menar att mätfel är omöjligt att undvika helt i datainsamlingen. För att begränsa problem med mätskillnader gjordes en kalibrering där författarna till denna studie granskade cirka 20 % av varandras mätningarna av innehåll. Insamlingen av data för de fyra första bolagen gjordes gemensamt för att säkerställa att innehållet mättes på samma sätt. Utöver detta fördes även en kontinuerlig dialog mellan författarna till denna studie under hela datainsamlingen.

Mängd

En hållbarhetsrapport kan upprättas integrerat i årsredovisningen eller i en fristående rapport beroende på hur företagen väljer att kommunicera informationen (FAR, u.å). Företagen ska själva sidhänvisa omfattningen av hållbarhetsrapporten om den är integrerad i årsredovisningen (FAR, u.å). Att räkna antal sidor kan ifrågasättas då innebörden av ett ord inte fångas i analysen (Dong & Xu, 2016). I denna variabeln är det endast relevant att fånga mängden redovisning då innebörden av orden fångades i den andra beroende variabeln innehåll. Antal sidor visar hur mycket utrymme företaget ger till ett område, vilket indikerar hur viktigt området är för dem (Gray et al., 1995). Den beroende variabeln mängd operationaliserades till en kvantitativ variabel där antal sidor på hela fristående rapporten räknades exklusive framsida, innehållsförteckning samt eventuella sidor utan innehåll i slutet av rapporterna. I de fall där hållbarhetsrapporten var integrerad i årsredovisningen räknades antal sidor genom att företagen själva eller revisionsberättelsen hänvisade till vad som utgjorde hållbarhetsrapporten.

21

5.3.2 Oberoende variabler

Denna studie operationaliserade sex stycken oberoende variabler; ålder, utbildning, kön, tid på posten, företagsledning samt annat ansvar för hållbarhetschefer.

Ålder

Ålder är en kvantitativ variabel där ett numerisk införande av ålder sker direkt i datasamlingen (David & Sutton, 2016). Den numeriska siffran av åldern gavs av nuvarande år (2019) subtraherat med födelseåret på varje hållbarhetschef (2019-19XX). Denna beräkningsmetod kan anses missvisande då hållbarhetscheferna kan ha fått en ålder de inte har fyllt ännu. Denna metod har dock använts av förenklingsskäl då företagen vanligtvis redovisar endast födelseåret och ytterst sällan födelsedatum, därför behandlades alla hållbarhetschefer på samma sätt för att undvika att variabeln operationaliserades på olika sätt.

Utbildning

Utbildning operationaliserades efter vilken högsta nivå av utbildning som personen i fråga har slutfört. Det gör att utbildningsvariabeln är kategorisk och ordinal (jfm David & Sutton, 2016). Utbildningsnivån operationaliserades till dummyvariabler enligt följande; ingen universitets- eller högskoleutbildning, kandidatutbildning, magister- eller masterutbildning och högre än masterutbildning. Magister- och masternivå grupperades tillsammans då båda nivåerna omfattar kurser på masternivå och därmed möjliga att operationaliseras tillsammans. Högre än masterutbildning operationaliserades i en samlad grupp oberoende av vilken nivå på efterföljande utbildning, då antalet var få och därmed inte skulle kunna ge något generaliserande resultat var för sig.

Kön

Hypotesen för kön är ställd att kön inte påverkar de beroende variablerna innehåll och mängd, varvid denna studie delade upp kön på två grupper. Variabeln klassificeras därmed som kategorisk och nominal då det inte finns någon rangordning mellan de två grupperna. Ett antagande denna studien gjorde vid klassificeringen var att namnet avgjorde vilket kön hållbarhetschefen hade. Då enbart två kön togs med i studien anses variabeln även vara dikotom då det endast finns två grupper att välja mellan (David & Sutton, 2016). Grupperna operationaliserades till en dummyvariabel, där kvinna kodades till (1) och man till (0). Även en tidigare studie (Manner, 2010) använde dummyvariabel för att koda kön på detta sättet.

Tid på posten

Tid på posten mättes i antal år som en kvantitativ variabel där ett numerisk införande av tiden gjordes i datainsamlingen. Tiden på posten beräknades på liknande sätt som för ålder,

22

det vill säga nuvarande år subtraherat med året hållbarhetschefen tillträdde på sin post (2019-XXXX). Detta innebar att en hållbarhetschef som tillträdde under 2019 antagits varit på posten i 0 år oavsett när på året hållbarhetschefen tillträdde. Denna metod användes dock av förenklingsskäl då företagen vanligtvis redovisar det tillträdande året och inte datumet, därför behandlades alla hållbarhetschefer på samma sätt för att undvika att variabeln operationaliserades på olika sätt.

Företagsledning

Om hållbarhetschefen satt i företagsledningen eller inte formulerades till ja eller nej i operationaliseringen och räknades därmed som en kategorisk och nominal variabel. I variabeln går det inte att urskilja någon rangordning därför är variabeln likt kön även dikotom (jfm David & Sutton, 2016). Variabeln operationaliserades till en dummyvariabel där ja kodades till (1) och nej kodades till (0).

Annat ansvarsområde

Liknande kön och företagsledning är annat ansvar en kategorisk och nominal variabel som är dikotom (jfm David & Sutton, 2016) samt formulerades som ja eller nej. Även denna variabel operationaliserades till en dummyvariabel där ja kodades till (1) och nej kodades till (0). Annat ansvarsområde i organisationen kan exempelvis vara HR, kommunikation eller marknad utöver hållbarhetsansvaret.

5.3.3 Kontrollvariabler:

Denna studie inkluderade 14 stycken kontrollvariabler. Då VD och styrelseordförande är inkluderade i upper echelon operationaliserades dessa till åtta kontrollvariabler med samma upper echelon-egenskaper som tillämpats på hållbarhetschefer nämligen ålder, utbildning, kön och tid på posten för respektive post (se kommande avsnitt andra upper echelon i företagen). Övriga inkluderade kontrollvariabler är revisionsbyrå, kommunikationsbyrå, storlek, lönsamhet, bransch och skuldsättning.

Andra upper echelon i företagen

Denna studie gjorde en analog tillämpning av hållbarhetschefer i ett upper echelon- sammanhang genom studier gjorda på VD (Manner, 2010; Lee et al., 2018) och styrelse (Lee et at., 2017). Med anledning av att tidigare studier undersökte upper echelon-egenskaper på VD och styrelse kontrollerade denna studie för detta genom att använda samma upper echelon-egenskaper för VD och styrelseordförande; ålder, utbildning, kön samt tid på posten. Denna studien använde styrelseordförande istället för hela styrelsegruppen då VD och hållbarhetschef mättes på individnivå. Upper echelon-egenskaperna (ålder, utbildning, kön

23

och tid på posten) för VD och styrelseordförande operationaliserades till dummyvariabler på samma sätt som upper echelon-egenskaperna på hållbarhetschefen gjordes.

Revisionsbyrå

Valet av revisionsbyrå har tidigare visat sig påverka företagens redovisningsprinciper (Falkman & Tagesson, 2008). Yrjö Collin, Smith, Umans, Broberg och Tagesson (2013) visade att ingen av Big 4 (PwC, EY, KPMG och Deloitte) hade någon påverkan på företagens prestationer. Då alla studerade bolag i denna studie hade någon av Big 4 som revisor var det relevant att undersöka om skillnader i innehåll och mängd i hållbarhetsrapporterna berodde på vilken av byråerna företagen har. Revisionsbyrå mättes genom fyra olika dummyvariabler där PwC sattes som referens (jmf Falkman & Tagesson, 2008; Tagesson, Gujic, & Petrovic, 2012). Denna studie valde att operationalisera revisionsbyrå på liknande sätt genom dummyvariabler av PwC, EY, KPMG och Deloitte.

Kommunikationsbyrå

Informationen som företagen förmedlar till intressenterna kan presenteras på många olika sätt, exempelvis genom text, bilder, tabeller och grafer (Merkl-Davies & Brennan, 2017). Många olika aktörer är inblandade i processen att producera hållbarhetsrapporterna där externa konsulter ofta står för stora delar av texten samt det förberedande jobbet (Frostenson & Helin, 2017). Kommunikationsbyråer kan variera mellan åren och de olika konsulterna kan anse att en viss information är mer eller mindre viktig i rapporten (Frostenson & Helin, 2017), vilket skulle kunna innebära att informationen kan presenteras på olika sätt. Innehållet och mängden redovisning i hållbarhetsrapporterna skulle därmed kunna variera beroende på vem som ansvarar för produceringen av hållbarhetsrapporten. Därför ansågs det relevant att kontrollera för om innehållet och mängden påverkades av att företagen anlitade kommunikationsbyråer för att producera deras hållbarhetsrapporter. Variabeln operationaliserades till en dummyvariabel där ja kodades till (1) och nej kodades till (0).

Storlek

En tidigare studie (Cooke, 1989) fann att större företag tenderade att redovisa mer frivillig information än mindre företag. Deegan et al. (2012, i Deegan & Unerman 2011) fann ett positivt samband med att större företag med medial uppmärksamhet redovisade större mängd hållbarhet i årsredovisningarna, vilket kan förklaras av den institutionella pressen som samhället sätter på företagen. Lee et al. (2018) fann i sin studie att storlek hade ett positivt samband med hållbarhetsaktiviteter, vilket indikerade att större företag tenderade att utöva fler hållbarhetsaktiviteter. Ett mer omfattande hållbarhetsarbete leder till att mer hållbarhetsinformation kan redovisas, vilket i sin tur skulle kunna påverka innehållet eller mängden redovisning i hållbarhetsrapporterna. En studie har använt storlek som

24

kontrollvariabel (Mohammadi et al., 2018) och kan mätas på flera sätt, däribland genom antal anställda, omsättning och balansomslutning. Denna studie valde att mäta storlek genom balansomslutning, vilket är vad tidigare studier har gjort (Lee et al., 2017; Lee et al., 2018).

Lönsamhet

Broberg et al. (2010) fann samband som tyder på att lönsamma företag verkar vara mer positiva till att ge ut frivilliga upplysningar. Vidare menar Tagesson, Blank, Broberg och Collin (2009) att lönsamma företag har mer ekonomiska resurser för att ge ut upplysningarna. Hur mycket frivilliga upplysningar företaget förmedlar kan bero på ledningens kunskap (Belkaoui & Karnik, 1989). Lönsamma företag anses vara mer utsatta för granskning av allmänheten (Ljungdahl, 1999) vilket skulle kunna innebära att de redovisar mer i legitimerande syfte (Clarke & Gibson-Sweet, 1999; Branco & Rodrigues, 2006). Flera studier (Lee et al., 2017; Lee et al., 2018) har tidigare använt lönsamhet som kontrollvariabel varför även denna studie gjorde detta. Lönsamheten kan mätas på två sätt; räntabilitet på eget kapital (ROE) eller räntabilitet på totala tillgångar (ROA). ROE lämpar sig bäst i studier där bolag från samma branscher jämförs (Sierra, Zorio, & Garcia-Benau, 2013) varför denna studie valde att mäta lönsamhet genom ROA. Beräkningen av ROA gjordes på samma sätt som tidigare studier inom hållbarhet gjort (se exempelvis Lee et al., 2017; Lee et al., 2018), det vill säga genom att dividera nettoomsättningen med totala tillgångar.

Bransch

Omfattningen av redovisad hållbarhetsinformation har visat sig variera mellan branscher (Deegan & Unerman, 2011; Dey & Dey, 2018; Mohammadi et al., 2018). Institutionell teori föreslår att företag utsatta för institutionell press redovisar mer mängd hållbarhetsinformation för att bli accepterad av samhället (Deegan & Unerman, 2011). Det har visat sig att branscher som är utsatta för press från samhället tenderar att redovisa inom fler hållbarhetsområden än företag som inte är utsatta för den pressen (Mohammadi et al., 2018). Även företag verksamma i industrier med större miljöpåverkan har visats vara bättre på att redovisa mer mängd frivillig redovisning jämfört med företag i industrier med lägre miljöpåverkan (Dey & Dey, 2018).

Då tidigare studier (Deegan & Unerman, 2011; Dey & Dey, 2018; Mohammadi et al., 2018) funnit att bransch har en påverkan på mängden hållbarhetsinformation som redovisas har denna studie använt detta som en kontrollvariabel. Studiens urval, noterade bolag på Nasdaq Stockholm, delades in i 10 branscher utifrån en branschindelning gjord av Avanza Bank. Indelning är enligt följande: dagligvaror, sällanköpsvaror- och tjänster, material, industrivaror- och tjänster, energi, kraftförsörjning, hälsovård, finans och fastighet,