Härigenom föreskrivs att 1 § marknadsföringslagen (2008:486) ska ha följande lydelse.
Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets in-tressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.
Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i valuta-växling och annan finansiell verk-samhet, valuta-växling och annan finansiell verk-samhet,
kom-pletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och kom-pletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2018.
Prop. 2017/18:225
24
3 Ärendet och dess beredning
En ny paketreselag
Den 25 november 2015 utfärdades Europaparlamentets och rådets direk-tiv (EU) 2015/2302 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG). Direktivet börjar tillämpas den 1 juli 2018. Direktivet finns i svensk lydelse som bilaga 1.
Regeringen gav i juni 2015 en särskild utredare i uppdrag att analysera direktivet och föreslå hur det ska genomföras i svensk rätt. Utredaren gavs vidare i uppdrag att analysera dagens system för att ställa resegaran-tier och överväga vilka ändringar som kan behövas. Utredaren skulle även överväga behovet av resegarantier för andra typer av resear-rangemang än paketresor och assisterade researresear-rangemang.
Utredningen, som antog namnet Paketreseutredningen, överlämnade delbetänkandet Ny paketreselag (SOU 2016:56) till regeringen i sep-tember 2016. I delbetänkandet lämnades dels förslag till en ny paketrese-lag, dels de författningsförslag som utredningen i övrigt bedömde vara nödvändiga för att genomföra paketresedirektivet. En sammanfattning av delbetänkandet finns i bilaga 2. Delbetänkandets lagförslag finns i bilaga 3.
Paketreseutredningens slutbetänkande Ny resegarantilag (SOU 2016:84) överlämnades i november 2016. Slutbetänkandet avser huvud-sakligen frågor om resegaranti, som behandlas i propositionen Ny resegarantilag (prop. 2017/18:226) som regeringen lägger fram parallellt med denna proposition. Den propositionen innehåller förslag till genomförande i svensk rätt av direktivets regler om skydd vid obestånd.
Slutbetänkandet innehåller vissa begränsade ändringar i delbetänkandets förslag till en ny paketreselag. Slutbetänkandets förslag till ny paketreselag finns i bilaga 4.
Betänkandena har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-serna finns i bilaga 5. Remissyttrandena finns tillgängliga i Regerings-kansliet (Ju2016/06139/L2 och Fi2016/04295/KO).
I EU-kommissionens regi har ett antal möten hållits om genomförandet av direktivet. Överläggningar har dessutom hållits med företrädare för berörda departement i övriga nordiska länder om tolkningen och genom-förandet av direktivet.
En jämförelsetabell med en sammanställning av bestämmelserna i direktivet och närmast motsvarande bestämmelser i förslaget till paket-reselag finns i bilaga 6.
Boverkets tillsyn över intygsgivare
Högsta förvaltningsdomstolen fann i ett avgörande den 8 maj 2017 att bostadsrättsförordningens (1991:630) bestämmelse om varning för intygsgivare som missköter sitt uppdrag inte får tillämpas eftersom det saknas ett bemyndigande i lag för regeringen att besluta föreskrifter om disciplinära åtgärder mot intygsgivare (rättsfallet HFD 2017 ref. 22). I en skrivelse till Justitiedepartementet framförde Boverket därefter att det
25 Prop. 2017/18:225 finns ett behov av ändringar i bostadsrättslagen (1991:614) och lagen
(2002:93) om kooperativ hyresrätt för att återställa verkets möjlighet att besluta om disciplinära åtgärder (Ju2017/04441/L1).
Inom Justitiedepartementet har det tagits fram en promemoria med förslag till nödvändiga författningsändringar. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 7. Promemorians lagförslag finns i bilaga 8.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss-instanserna finns i bilaga 9. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstift-ningsärendet (Ju2017/0813/L1).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 15 mars 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 10.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 11. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.4.1, 5.4.2, 5.6.6, 5.7 och 5.8 och i författningskommentaren.
Regeringen följer i huvudsak Lagrådets synpunkter.
I förhållande till lagrådsremissens förslag görs dessutom vissa språk-liga och redaktionella ändringar.
4 Direktivet om paketresor och sammanlänkade researrangemang
Sedan det tidigare paketresedirektivet (90/314/EG) trädde i kraft har resemarknaden förändrats. I allt större utsträckning köps resor via internet och resetjänster kombineras på ett mer kundanpassat sätt än vad som förutsattes i det tidigare direktivet. Vissa kombinationer av rese-tjänster täcks inte alls av det gamla direktivet, medan det beträffande andra kombinationer är mer oklart. Dessutom innehåller det tidigare direktivet bestämmelser om informationskrav i kataloger och broschyrer som inte längre framstår som ändamålsenliga. Vidare har direktivet genomförts på ett sådant sätt att lagstiftningen i medlemsstaterna skiljer sig åt på ett betydande sätt. Mot denna bakgrund utfärdades i november 2015 ett nytt direktiv om paketresor och sammanlänkade researrange-mang.
Direktivet är indelat i åtta kapitel och har tre bilagor.
Kapitel I innehåller artiklar som behandlar direktivets syfte, tillämp-ningsområde, definitioner och harmoniseringsnivå.
Syftet med direktivet är enligt artikel 1 att bidra till en väl fungerande inre marknad och till att uppnå en så hög och enhetlig konsumentskydds-nivå som möjligt.
I artikel 2 anges direktivets tillämpningsområde. Direktivet ska tilläm-pas på paketresor som erbjuds eller säljs av näringsidkare till resenärer och på sammanlänkade researrangemang som underlättas av näringsidkare för resenärers räkning. Direktivet är dock inte tillämpligt på resor som varar kortare tid än 24 timmar, såvida inte inkvartering över natten ingår.
Vidare är resor som erbjuds eller underlättas tillfälligt, på ideell basis och endast för en begränsad grupp resenärer undantagna från direktivets
Prop. 2017/18:225
26
tillämpningsområde. Slutligen undantas resor som köps på grundval av ett allmänt avtal för anordnande av affärsresa mellan en näringsidkare och en annan fysisk eller juridisk person som agerar för ändamål som avser den egna närings- eller yrkesverksamheten.
Artikel 3 innehåller definitioner av centrala uttryck i direktivet, såsom vem som anses utgöra resenär, näringsidkare, arrangör eller återförsäljare. I artikeln klargörs också vad som avses med resetjänst, paketresa och det nya uttrycket sammanlänkat researrangemang, som vissa av direktivets bestämmelser är tillämpliga på. Ett annat centralt uttryck som definieras är oundvikliga och extraordinära omständigheter, som har betydelse för bl.a. arrangörens skadeståndsskyldighet om han eller hon bevisar att bristande överensstämmelse beror på sådana omständigheter.
Artikel 4 ger uttryck för att direktivet innebär fullharmonisering. Med-lemsstaterna får inte i sin nationella lagstiftning behålla eller införa be-stämmelser som avviker från bebe-stämmelserna i direktivet.
Kapitel II reglerar informationsskyldigheter och innehåll i paketrese-avtalet.
I artikel 5 föreskrivs en skyldighet för arrangören, och i förekommande fall återförsäljaren, att lämna förhandsinformation om paketresan till rese-nären innan han eller hon binds av ett paketreseavtal. I artikeln föreskrivs också att resenären ska få information genom särskilda informationsformu-lär som finns bifogade till direktivet.
I artikel 6 anges att medlemsstaterna ska se till att den förhandsin-formation som lämnas blir bindande för arrangören och, i tillämpliga fall, återförsäljaren.
Artikel 7 reglerar innehållet i paketreseavtalet och handlingar som arran-gören eller återförsäljaren ska tillhandahålla resenären före paketresans början.
Enligt artikel 8 har näringsidkaren bevisbördan för att informations-skyldigheten har fullgjorts.
Kapitel III i direktivet reglerar ändringar av paketreseavtalet före paket-resans början.
Artikel 9 reglerar under vilka förutsättningar och på vilka villkor rese-nären har rätt att överlåta paketreseavtalet till en annan resenär.
Artikel 10 anger under vilka förutsättningar ändringar får ske av priset på paketresan efter att paketreseavtalet har ingåtts.
Artikel 11 reglerar dels förutsättningarna för arrangören att ändra andra villkor i paketreseavtalet än priset, dels resenärens rättigheter vid en änd-ring.
I artikel 12 föreskrivs att resenären ska ha en rätt att säga upp paket-reseavtalet när som helst före paketresans början. Vidare regleras arran-görens rätt att ta ut en uppsägningsavgift när resenären säger upp avtalet före paketresans början. I artikeln regleras också arrangörens rätt att under vissa förutsättningar säga upp paketreseavtalet när alltför få personer har köpt resan eller när oundvikliga och extraordinära omständigheter gör det omöjligt att fullgöra avtalet.
Kapitel IV innehåller artiklar om paketresans fullgörande.
Enligt artikel 13 ska medlemsstaterna se till att arrangören är ansvarig för fullgörandet av de resetjänster som inbegrips i paketreseavtalet, oavsett om tjänsterna ska utföras av arrangören eller andra resetjänstleverantörer.
Medlemsstaterna ges en möjlighet att föreskriva ett motsvarande ansvar för
27 Prop. 2017/18:225 återförsäljare. Resenären ska enligt artikeln åläggas en skyldighet att utan
onödigt dröjsmål påtala bristande överensstämmelse som resenären upplever under fullgörandet av en resetjänst som omfattas av paketrese-avtalet. Arrangören ska avhjälpa bristande överensstämmelse, såvida det inte är omöjligt eller medför oproportionella kostnader med beaktande av den bristande överensstämmelsens omfattning och värdet av de påverka-de resetjänsterna. I artikeln föreskrivs en skyldighet för arrangören att, utan extra kostnader för resenären, ordna lämpliga alternativa arrange-mang om en betydande del av resetjänsterna inte kan tillhandahållas enligt överenskommelsen i paketreseavtalet. Om de alternativ som erbjuds resenären leder till en paketresa av lägre kvalitet, ska han eller hon ha rätt till en skälig prissänkning. Artikeln reglerar också under vilka förutsättningar resenären har rätt att avvisa föreslagna alternativa ar-rangemang och i vilka fall resenären har rätt att säga upp paketreseavtalet utan uppsägningsavgift. Arrangören åläggs också att i vissa fall anordna hemtransport åt resenären. Arrangörens skyldigheter att stå för kostnaden för nödvändig inkvartering i de fall det på grund av oundvikliga och extraordinära omständigheter är omöjligt att säkerställa resenärens hem-resa enligt överenskommelsen i paketreseavtalet begränsas till en period om högst tre nätter, såvida inte mer långtgående skyldigheter följer av unionslagstiftning om passagerarrättigheter för det aktuella transport-medlet. Mer långtgående skyldigheter kan under vissa förutsättningar finnas i förhållande till resenärer med särskilda behov, t.ex. personer med nedsatt rörlighet, gravida, eller ensamresande minderåriga.
Artikel 14 reglerar förutsättningarna för prissänkning och skadestånd.
Resenären ska ha rätt till en rimlig prissänkning för perioder under vilka det rådde bristande överenstämmelse, om inte arrangören bevisar att den bristande överensstämmelsen beror på resenären. Resenären ska ha rätt till skälig ersättning från arrangören för eventuella skador som resenären drabbas av till följd av bristande överensstämmelse. Resenären ska inte ha rätt till skadestånd, om arrangören bevisar att den bristande överens-stämmelsen kan tillskrivas resenären eller en tredje part som inte har nå-gon anknytning till paketreseavtalet, eller har uppkommit på grund av oundvikliga och extraordinära omständigheter. I artikeln finns också be-stämmelser om relationen mellan paketresedirektivet och internationella konventioner och EU-förordningar om resenärers rättigheter. Vidare anges att medlemsstaterna inte får föreskriva en kortare preskriptionstid än två år för att framställa anspråk enligt artikeln.
Artikel 15 reglerar möjligheterna för resenären att kontakta arrangören via återförsäljaren.
I artikel 16 finns regler om arrangörens skyldigheter att tillhandahålla assistans till resenärer som befinner sig i svårigheter.
Kapitel V innehåller regler om skydd vid obestånd.
Enligt artikel 17 ska medlemsstaterna se till att arrangörer ställer säkerhet för återbetalning av alla betalningar som gjorts av resenärer eller för deras räkning i den mån som de relevanta tjänsterna inte fullgörs som en följd av arrangörens obestånd. Om transport av passagerare inbegrips i paketreseavtalet, ska arrangörerna även ställa säkerhet för hemtransport av resenärerna. En fortsättning på paketresan får erbjudas. Skyldigheten att ställa säkerhet ska omfatta arrangörer som är etablerade på medlems-statens territorium eller som säljer eller erbjuder paketresor i en
Prop. 2017/18:225
28
medlemsstat eller som på något sätt riktar sådan verksamhet till en medlemsstat. Skyddet ska också omfatta samtliga resenärer som arran-gören har sålt paketresor till, oavsett var de är bosatta, var resan har sålts eller i vilken medlemsstat det organ som svarar för skyddet vid obestånd är beläget. När fullgörandet av paketresan påverkas av arrangörens obestånd ska säkerheten vara tillgänglig utan kostnader för att säkerställa hemtransporter och, om så krävs, finansiering av inkvartering före hem-transporten. För resetjänster som inte har fullgjorts ska återbetalning göras utan onödigt dröjsmål på resenärens begäran.
Av artikel 18 framgår att medlemsstaterna ska garantera ett ömsesidigt erkännande av nationella system för skydd vid obestånd samt att upprätta en strukturerad samarbetsmekanism i form av centrala kontaktpunkter för ett effektivt utbyte av information.
Kapitel VI innehåller bara en artikel, artikel 19, som reglerar samman-länkade researrangemang. Det är fråga om resetjänster som inte är en paketresa, men som kombinerats på ett sådant sätt att de ändå har viss likhet med sådana resor. I artikeln föreskrivs bl.a. att medlemsstaterna ska införa ett krav för näringsidkare som underlättar sammanlänkade researrangemang att tillhandahålla skydd vid obestånd. Näringsidkaren ska också åläggas att informera resenären om att han eller hon inte omfattas av de rättigheter som gäller vid paketreseavtal, men får ett visst skydd vid obestånd. För det fall att den näringsidkare som underlättar ett sammanlänkat researrangemang inte informerar resenären i enlighet med direktivets krav ska de rättigheter och skyldigheter som fastställs i artiklarna 9 och 12 och i kapitel 4 tillämpas när det gäller de resetjänster som ingår i det sammanlänkade researrangemanget. Det innebär i prak-tiken att näringsidkaren i många avseenden får samma skyldigheter som en arrangör har vid en paketresa.
Kapitel VII innehåller allmänna bestämmelser.
Artikel 20 anger att medlemsstaterna ska se till att den återförsäljare som är etablerad i en medlemsstat och som erbjuder eller säljer resor för en arrangör som är etablerad utanför Europeiska ekonomiska samarbets-området (EES) ska omfattas av de skyldigheter som fastställs för arrangörer i kapitlen om paketresans fullgörande och skydd vid obestånd, såvida inte återförsäljaren lägger fram bevis för att arrangören uppfyller kraven i dessa kapitel.
Artikel 21 innehåller en regel om ansvaret för bokningsfel.
Artikel 22 föreskriver en rätt för den arrangör eller återförsäljare som har fullgjort sin skyldighet gentemot resenären att kräva gottgörelse från en tredje part som bidrog till den händelse som utlöste skyldigheten.
Artikel 23 anger bl.a. att direktivet är tvingande till förmån för resenären.
Artikel 24 innehåller regler om tillsyn.
Artikel 25 anger att överträdelser ska sanktioneras med effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner.
Artiklarna 26 och 27 rör rapportering och översyn när det gäller tillämpningen av direktivet och vissa följdändringar i dels Europa-parlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen, ”förordningen om konsu-mentskyddssamarbete”, dels Europaparlamentets och rådets direktiv
29 Prop. 2017/18:225 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om
ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, det s.k. konsument-rättighetsdirektivet.
Kapitel VIII innehåller slutbestämmelser.
I artikel 28 anges medlemsstaternas tidsfrist för införlivandet av direk-tivet och vissa därmed sammanhängande frågor.
Av artikel 29 framgår att det tidigare paketresedirektivet ska upphöra att gälla. Vidare anges att hänvisningar till det tidigare direktivet ska anses som hänvisningar till det nya direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III. Artikel 30 föreskriver när direktivet träder i kraft. Artikel 31 anger att direktivet riktar sig till medlemssta-terna.
Bilaga I till direktivet innehåller tre olika varianter av standardinforma-tionsformulär att användas när resenären köper en paketresa.
Bilaga II innehåller fem varianter av standardinformationsformulär att användas när resenären köper ett sammanlänkat researrangemang.
I bilaga III finns en tabell med jämförelser mellan det tidigare paket-resedirektivet och det nya paketpaket-resedirektivet.