Nedanstående förslag till förändringar i Sollentuna kommuns sätt att arbeta med frågor rörande heder baseras på de slutsatser vi har dragit från samtalen vi har haft med
representanter för olika verksamheter i kommunen. Förslagen ska också ses mot bakgrund av den erfarenhet som finns i andra kommuner, som har arbetat systematiskt med frågan, samt från de perspektiv och insikter som finns i forskning och utvärderingar, vilka redovisats tidigare i denna rapport.
Ett tydligt uppdrag som sätter frågan på agendan
I samband med det politiska uppdraget om hedersförtyck och hedersvåld och föreliggande rapport har ett första steg tagits till att aktualisera frågan om HRV på bredare front i kommunen och att den hamnar på agendan över tid. Vår erfarenhet efter intervjuer med personal i verksamheter i kommunen är att det funnits tillfällen för fortbildning, men att frågan glömts bort något, och inte har varit särskild prioriterad. Många har påpekat att frågan har väckts och har börjat diskuteras i samband med denna utredning.
Verksamheter som bedöms vara berörda (framförallt socialkontoret, barn- och
utbildningskontoret och kultur- och fritidskontoret) bör via respektive nämnder få ett tydligt uppdrag och ansvar – att tillsammans med andra berörda aktörer (andra kommunala
verksamheter, den ideella sektorn och hälso- och sjukvården) – utveckla kunskap, metoder, rutiner och samverkan. Ett särskilt ansvar bör ges till socialnämnden att samordna hela arbetet med HRV.
Det är avgörande att det ges ett mandat att arbeta med frågorna, organisera verksamheten på ett lämpligt sätt, och att erforderliga resurser avsätts för att arbeta med uppdraget sytematiskt och långsiktigt. När frågan har aktualiserats krävs att det finns tids- och budgetmässigt utrymme för kompetensutveckling, till att etablera rutiner och ta fram handlingsplaner samt bygga upp en organisation för samverkan.
Kunskaps- och kompetensutveckling
För att kunna lyfta in perspektivet kring hedersproblematik i befintliga verksamheter som exempelvis rör sociala frågor, trygghet och integration behöver kunskap och kompetens finnas. Som nämnts, har många tjänstepersoner idag en viss kunskap om vad hedersrelaterat förtryck och våld är, även om betoningen oftast ligger på flickor, dvs. att man lätt missar att se de särskilt sårbara grupperna.
Trots ett viss generell grundkunskap upplever vi att det finns en begränsning gällande att veta hur, det som vi tidigare benämnt som ”vardagsheder”, ska hanteras. Det innebär att ha
kompetens och rutiner för att ta i frågor som rör begränsningar av individers frihet, dvs.
sådant som kan stå i strid med mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Ett uttryck för att den oro och rädsla att agera på vardagshedern, är de få orosanmälningar rörande HRV som görs till socialtjänsten i Sollentuna. Skolor måste bli bättre på att göra orosanmälningar om HRV, vilket flera utvärderingar visar och dessutom understryks av flera informanter.
Att det är en svår balansgång mellan att inte ägna sig åt kulturell relativism å ena sidan och att vara etnocentrisk å andra sidan, är uppenbart. Att personal kan riskera att vara utpekande i förhållande till exempelvis vissa etniska grupper, och skapa dåliga relationer till en misstänkt utsatt och någon som tros utsätta, är uppenbar. Att lägga sig interna familjeangelägenheter och bedöma vad som ”nödvändig gränssättning” (sund uppfostran) och ”överdriven
övervakning” kan vara problematiskt. Det kan finnas oklarheter kring offentlighet, sekretess
38
och informationsskyldighet. För skolans vidkommande kan de lokala utvecklingscentrumen (LUC) vara ett lämpligt forum för att organisera kompetensutvecklingen.
För att möta ovanstående utmaningar, finns erfarenheter från myndigheter och från den kommunala sektorn att luta sig mot. Andras erfarenheter är av vikt att lyfta i en bred kompetensutvecklingsinsats. Många har uppmärksammat oss om – och erfarenheter från andra kommuner pekar också på samma sak – att aktörer, såsom förskola och skola, behöver lära sig se signaler och våga ställa, vad som upplevs som, kontroversiella frågor. Risken annars är det ”icke-agerande” som vi tagit upp tidigare. Även socialtjänstens utredare och andra verksamma behöver ha bättre verktyg och metoder vid screening och kartläggning för att fånga aspekter som rör hedersproblematik.
Att socialtjänsten i Sollentuna har arrangerat föreläsningar och andra typer av insatser kring frågan är lovvärt. Vi får dock uppfattningen av att det handlar om enstaka tillfällen för en begränsad skara deltagare. Därför behövs en större satsning på kompetensutveckling om hedersrelaterat våld och förtyck. En plan för vilka kunskaper och vilken kompetens som olika verksamheter och funktioner är i behov av, bör upprättas. Alla som arbetar i kommunen har behov av grundläggande kunskap om frågorna. Det finns specificerat av bl.a. Länsstyrelsen vad sådan kunskap innebär. Andra grupper eller personer behöver fördjupade eller
yrkesanpassad kompetens och några behöver ha spetskompetens i frågorna.
Erfarenheter visar att det är av stort värde att ha en långsiktig plan för fortbildning och vilka moment den ska innehålla. Vissa kommuner, som redovisats ovan, har satsat brett på
utbildning, föreläsningar, seminarier, webbkurser och workshops och parallellt tagit fram rutiner och handlingsplaner. Att våga satsa brett på utbildning i frågan, medför att risken minimeras för att fortbildning enbart blir en ”engångsåtgärd”.
När personal har en solid och gemensam kunskapsbas och när det råder samsyn, finns en uppsjö av material och metoder som kan användas. Vi har nämnt några i denna rapport, men sådana metoder bör förstås också vara del av innehållet i ett fortbildningsprogram.
Det finns många externa resurser som kan stödja med både utbildning och strukturer för ett långsiktigt arbete. Här bör kommunen dra nytta av den kompetens som finns samlad hos bl.a.
Länsstyrelsen, Origo, Elektra och olika ideella föreningar. Elektra är exempelvis också en verksamhet som kan erbjuda ett långsiktigt engagemang bestående av kunskapsutveckling och implementering under ett s.k. idéburet offentligt partnerskap (IOP).
Det kan vara avgörande att en fortbildningsinsats genomförs utifrån de olika verksamheternas villkor. Vissa verksamheter, såsom skolan, är redan hårt belastad och har begränsat med tid avsatt för kompetensutveckling. Därför finns det anledning att se över hur en sådan kan underlättas, exempelvis genom att fortbildningen genomförs tillsammans med personalen på skolorna, nära verksamheten och inte bara sker genom externa förläsningar och
seminariedagar, även om dylika förvaltningsövergripande arrangemang också behövs för utveckling av samverkan. Poängen är att skolor, förskolor och andra relevanta verksamheter inte bör lämnas ensamma åt att implementera nya kunskaper i organisationen.
Samverkan och samordning
Hedersfrågor är komplexa att hantera och ingen verksamhet bör göra det på egen hand, utan kunskaper och kompetens måste komma samordnat från olika håll. För ett framgångsrikt främjande och förebyggande arbete behöver således olika aktörer inom och utanför kommun samverka för ett helhetsgrepp i frågan. Även i mer akuta situationer är det viktigt att t.ex.
skolpersonal, elevhälsa, socialtjänst och polis vet hur de ska agera. Alla verksamheter måste ha god kännedom om varandras mandat, rörelseutrymme och roll i sådana lägen.
39 Det särskilda perspektivet
HRV har specifika aspekter och perspektiv som man måste beakta och det är av stor vikt att insatser görs tidigt i förebyggande syfte. Förskolan spelar därför en central roll i detta arbete, såväl gentemot barn som mot föräldrar. Det är viktigt att tidigt i barnens liv prata om
värderingar, attityder, relationer och rättigheter. En fråga som också förskolan behöver adressera är könsstympning, då det är något som kan komma in tidigt i livet hos de barn som drabbas.
Även om hedersproblematik har särskilda aspekter som behöver beaktas, ska frågan för den sakens skull inte behandlas ensamt. Det är viktigt att samtliga de verksamheter som är aktuella ska känna till varandra och ha kunskap om och förtroende för varandras
handlingsutrymme och perspektiv. Det är helt enkelt viktigt att alla vet vem som gör vad.
Komplettera befintliga forum och styrdokument
Frågan kan med fördel behandlas inom ramen för många av verksamheter som redan är uppbyggda i kommunen. HRV har beröringspunkter med våld i nära relationer (VINR), med integrationsarbetet och med trygghetsfrågan/våldsprevention. För dessa områden finns projektgrupper, råd och samverkansforum. Dessutom har styrande dokument – policys, rutiner, handlingsplaner och strategier – i stor utsträckning tagits fram för det befintliga arbetet. För ett arbete med vad som kan ingå i en handlingsplan rörande HRV finns ett antal kommuner att hämta inspiration ifrån. Exempelvis har Stockholms stad tagit fram ett program mot våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck 2017-2020116
En annan viktig anledning till att förlägga HRV-arbetet inom ramen för ett övergripande paraply – utan att perspektivet för den sakens skull drunknar i den övergripande frågan – är att det är känsligt och direkt olämpligt att använda begreppen heder och förtryck när man
samtalar om dessa frågor.
Flera aktörer viktiga i samverkan
Samverkan kring HRV finns idag i viss mån i Sollentuna, vilket har beskrivits ovan, men den behöver utvecklas och fördjupas. Hur kan information mellan olika parter föras över? På vilket sätt kan man samarbete kring särskilda fall? Vilka metoder kan utvecklas och användas över kontorsgränserna? Det är exempel på frågor som kan ställas vid ett fördjupad samverkan.
Erfarenheter talar för att skolan behöver utveckla samverkan med socialkontoret. Inte sällan är det skolkuratorer som hör av sig till regionala resurscentrum för råd och stöd. Det är inget märkligt i sig, men i de fall det beror på att man inte har förtroende för sin egen socialtjänst, blir det mer problematiskt. Finns särskilda kontaktpersoner för skolan att vända sig till, utöver den konsultativa funktion som socialkontoret erbjuder?
De kontaktytor som finns mellan skolan och ungdomsmottagningen kan fördjupas till att behandla attityder och värderingar. Hur kan elever få tillgång till stöd och vård av hälso- och sjukvården? Det berör inte minst frågan om könsstympning. På vilket sätt kan polisen medverka till att skapa en bättre situation för dem som är utsatta? Även fritidsgården som möter många ungdomar, i synnerhet pojkar, kan utveckla sina kontaktytor mot andra kommunala verksamheter och den ideella sektorn.
Just föreningslivet får inte glömmas bort, då de ofta möter ungdomar på ett annat sätt än vad kommunala verksamheter/myndigheter kan göra. Vi har berört vikten av att skapa tillitfulla relationer till drabbade, men också dem som utsätter för hedersförtryck. Att skapa en
116 Stockholms stads program har sin utgångspunkt i en rad övergripande policydokument och innehåller både långsiktiga mål och delmål för hela kommunen eller för olika nämnder.
40
förtroendefull relation kan ta lång tid. Här kan aktörer i civilsamhället spela en avgörande roll, för t.ex. attitydpåverkan i skolan eller som resurspersoner i kontaktskapande med enskilda utsatta. Det gäller inte enbart aktörer som har frågan om HRV, eller angränsande frågor på sin agenda, utan också t.ex. idrottsföreningar, som möter många barn och unga och har en
potential för att främja integration.
Implementering
Att arbeta med hedersrelaterat förtryck och våld på ett systematiskt, strategiskt och långsiktigt sätt ställer krav på en god implementering i organisationen i stort. Erfarenheter har visat att det sällan är fruktbart att jobba med tillfälliga insatser eller att bedriva förebyggande arbete i projektform. Det är svårt att implementera resultat från projekt i ordinarie strukturer. Ska arbetet drivas i projektform, måste projektet spänna över lång tid. Korta projekt innebär i regel att det saknas finansiering för långsiktig implementering. Arbetet behöver bli en del av verksamheternas ordinarie arbete. Det finns exempel på skolor som har t.ex. tagit in
förebyggande arbete i sin ordinarie undervisning.
Om kommunen tar ett större helhetgrepp kring frågan om HRV är det därför centralt att arbete med förankring av insatser, projekt eller nya arbetsmetoder i ordinarie verksamhet. Först då kan arbetet med perspektivet få kontinuitet. Just att omsätta kunskap, som byggs upp om hur främjande och förebyggande arbete kan bedrivas, till handling, har för många kommuner visat sig vara svårt. Det är emellertid avgörande att den kunskap som förvärvas blir en del av ordinarie arbete.
Erfarenheter visar att det är värdefullt att utse en person som får ett särskilt ansvar för hedersfrågor och som kan driva frågorna strategiskt. I Sollentuna finns en sådan person i relationsvåldssamordnaren. I ett fåtal kommuner finns särskilda HRV-strateger. Det kan också finnas anledning att se över om någon ytterligare person bör ha ett särskilt ansvar för frågan om könsstympning eller om frågan också fortsättningsvis kan rymmas inom
relationsvåldsamordnarens tjänst. Regionala resursteam är viktiga som stöd och bollplank för dessa funktioner. För Sollentunas del finns Origo som en sådan resurs.
Inte bara när uppdrag om HRV ges och frågan ska prioriteras i den kommunala verksamheten, är förankring hos politiken och i ledningsgrupper nödvändig. Sådan förankring måste fortlöpa också i implementeringsfasen av frågan.
Information och dialog
Vi har tidigare pekat på vikten av att skapa goda relationer med dem som är utsatta för HRV i syfte att främja tillit och förtroende, som ett medel för att skapa dialog. Relationsskapande aktiviteter gäller också i förhållande till vuxna, men inte endast vuxna som är utsatta eller utsätter, utan i största allmänhet, när det kommer till att lyfta och diskutera värderingar.
Som nämnts har Sollentunas skolor ett välutvecklat värdegrundsarbete. På många andra håll i kommunen ges också information om gällande lagar och regler samt om mänskliga
rättigheter. CIFS är ett forum där information ges till vuxna nyanlända. Enheten för flyktingstöd har informationstillfällen, detsamma gäller familjecentralerna.
Samhällsinformation ges också från olika aktörer, lokalt i Sollentuna genom Träffpunkt Sollentuna. Det finns anledning att se över om information kan ges på ett mer samlat sätt, i synnerhet till vuxna, genom att utnyttja befintliga verksamheter i större utsträckning.
Allmän information och upplysning är viktigt, men än viktigare är att etablera dialog för att få till stånd faktiska förändringar i värderingar och synsätt, i förekommande fall. Dialog bör ta sin utgångspunkt i svenska lagar och regler, i de mänskliga rättigheterna samt i
barnkonventionen. Samtidigt är det viktigt att inte ducka för, utan våga adressera, de särskilda
41
aspekter som rör HRV, i den typen av diskussioner. Att förändra värderingar som är djupt, rotade är förstås oerhört svårt och tar lång tid. Kommunens kommunikation bör vara samstämmig och entydlig i dessa frågor, jämför med förhållningssättet i Vetlanda kommun dvs. att vara saklig, tydlig och rak i kommunikation, och inte öppen och försiktig.
I detta sammanhang kan det vara av stort värde att inkludera civilsamhällets organisationer och andra specialiserade organisationer. De har en annan roll och kompetens än vad
kommunala verksamheter har. Dessutom har de möjligheten att adressera frågor rörande heder på ett kvalitativt annorlunda sätt än vad myndighets- och/eller tjänstemannaperspektivet erbjuder.
Socialtjänstens åtgärdande arbete
Mot bakgrund av de få ärendena gällande HRV i Sollentuna, valde vi att lägga fokus på det främjande och förebyggande arbetet, men också åtgärdande arbete som sker på t.ex. skolor.
Även om socialtjänstens hantering ligger utanför fokus för denna rapport vill vi peka på att det är angeläget att även den del som rör utredning, samt bemötande av klient och
familj/nätverk, inkluderas i det större helhetsgrepp kommunen nu bör ta kring frågan.
I utvärdering och forskning har konstaterats att socialtjänsten hela tiden måste gå balansgång på olika vis. Ibland kan barnets och vårdnadshavarens intressen står i konflikt. Om barnet antas lida men av att vissa uppgifter röjs, råder sekretess i förhållande till vårdnadshavare.
Huvudregeln är dock att vårdnadshavaren företräder sitt barn om den underårige inte uppnått tillräcklig mognad för att själv råda över sekretessen. Vårdnadshavare ska känna till det som gäller barnet för att kunna fullgöra sina åligganden, enligt Föräldrabalken.
Föräldrabalken pekar ut vårdnadshavares ansvar för barnens välmående, men samtidigt ska hänsyn tas till barnets önskemål och synpunkter i takt med stigande ålder. Det här är en balansgång socialsekreterare måste hantera. Socialtjänstens utgångspunkt är ett familje- och nätverksfokus, men kritik har riktats mot att detta kan vara problematiskt när det rör sig om hedersproblematik. När föräldrars rätt till sina barn är den övergripande principen, kan barn bli bemötta med misstro. Om inte socialtjänsten har tillräcklig kunskap om de särskilda hot och mekanismer som finns när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck, finns risken att barn far illa som ett resultat av felaktigt bemötande. Socialtjänsten måste bli bättre på att menpröva och riskbedöma, menar kritiker. Skolan kan t.ex. tycka att socialtjänsten har ett för tungt familjeperspektiv som inte tillräckligt skyddar barnet genom att vilja återförena barnet med familjen så fort som möjligt. De arbetssätt och verktyg för utredning eller bedömning av risk som används på lokal nivå är ofta inte anpassade för att utreda eller bedöma skydd och stöd eller hot och risk för målgruppen.
Samtidigt finns en kritik mot att socialtjänsten inte gör tillräckliga ansträngningar till att etablera förtroendeingivande förhållanden och inte ser tillräckligt till möjligheterna att påverka relationerna inom familjen. Bakom ett sådant agerande finns en stereotyp syn på vissa andra kulturer och brist på förståelse, menar kritiker. Socialarbetare måste därför jobba med sina förutfattade meningar och uppfattningar. I utredningar görs subjektiva bedömningar om vad som är rimliga gränssättningar. Kritikerna anser att felaktiga utredningar i värsta fall kan leda till felaktiga omhändertaganden. Enligt denna kritik ligger problemet i en för svag förståelse och hänsyn till familj och nätverk – ett för litet familjefokus.
Vi kan i denna utredning inte uttala oss om hur socialsekreterare i Sollentuna kommun hanterar dessa dilemman och ställningstaganden, men kan konstera att det är viktigt att se över sina rutiner för en rättsäker bedömning i den här typen av fall.
42
Uppdrag
Socialnämnden ges ett tydligt och brett uppdrag, med utpekat huvudansvar för att samordna ett tvärsektoriellt arbete med hedersrelaterat våld och förtryck samt för att implementera detsamma.
Insatser
Ta fram en plan för hur en generell utbildningssatsning ska genomföras. Specificera dessutom i planen de olika behoven av kunskap och kompetens beroende på
verksamhet/funktion.
Samordna arbetet så att perspektivet kring hedersrelaterat våld och förtryck får en plats i befintliga samverkansstrukturer och inkluderas i de styrdokument som finns kring t.ex. våld i nära relation, integration och trygghetsarbete.
Ta fram lokala handlingsplaner för olika verksamheter av relevans. Genomför arbetet tillsammans med andra verksamheter och kontor, för att säkerställa att lokala
handlingsplaner innefattar samverkan med andra aktörer.
Samordna arbetet så att olika verksamheters kommunikation och information rörande HRV, och därtill relaterade ämnen, blir entydlig och sammanhängande.
Samverkan bör ske med föreningar och organisationer för att tillvara deras speciella kompetens och kontaktytor.
Uppdraget bör också innefatta ett strategiskt arbete för att skapa lämpliga arenor för dialog med och information till i synnerhet vuxna.
Socialtjänsten bör med anledning av en samlad insats, i syfte att stärka arbetet med hedersfrågor, se över sina rutiner för utredning av ärenden samt följa upp de beslut som utredningar mynnar ut i. Detta görs med fördel inom ramen för den
utbildningssatsning som också föreslås i denna utredning.
43