45.4. PM - hedersförtryck och hedersvåld i Sollentuna

(1)

Hedersförtryck och hedersvåld i Sollentuna

Rapport från KLK 2018.

www.sollentuna.se

(2)

Innehåll

1. Inledning ... 3

Uppdraget ... 3

Angreppssätt ... 3

Avgränsningar ... 3

Underlag ... 4

Disposition ... 6

2. Utgångspunkter ... 7

En omdebatterad fråga ... 7

Definition av begreppet ... 7

Vem blir utsatt och vem utsätter? ... 8

Särskilt sårbara grupper ... 9

Könsstympning och äktenskap mot någons vilja ... 9

Relaterat till särskilda länder, områden och till religion? ... 11

Hederskultur i etniskt svenska familjer? ... 11

Våld i nära relationer och hedersvåld ... 12

Hur vanligt förekommande är HRV? ... 12

Mänskliga rättigheter och barnkonventionen... 13

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna ... 13

3. Forskning, utvärdering och praktiska exempel ... 15

Olika perspektiv på HRV ... 15

Kritik av kulturperspektivet ... 15

Likabehandlingsprincip och särartsprincip ... 16

Barnets bästa och familjeorientering ... 17

Icke-agerande ... 18

Socialtjänstens utredningar, familjearbete och skyddsplaceringar ... 18

Skolans och förskolans roll och ansvar ... 21

Skolans förbyggande arbete ... 23

Generellt främjande och förebyggande arbete ... 24

Kunskap och kompetens ... 25

Implementering ... 25

Vad gör andra kommuner? ... 26

Vetlanda ... 26

Norrköping ... 27

Botkyrka ... 28

(3)

2

Söderhamn ... 28

4. Arbetet med hedersfrågor i Sollentuna kommun ... 30

En tudelad bild ... 30

Å ena sidan… ... 30

…å andra sidan ... 31

Hedersperspektivet behöver lyftas in ... 32

Kompetens och kunskap ... 33

Styrdokument ... 34

Samverkan ... 34

Relationsskapande ... 35

5. Förslag till uppdrag och insatser i Sollentuna kommun ... 37

Ett tydligt uppdrag som sätter frågan på agendan ... 37

Kunskaps- och kompetensutveckling ... 37

Samverkan och samordning ... 38

Implementering ... 40

Information och dialog ... 40

Socialtjänstens åtgärdande arbete ... 41

Uppdrag ... 42

Insatser ... 42

6. Underlag ... 43

Forskning och utvärdering ... 43

Styrdokument ... 43

Webbsidor ... 44

7. Informanter ... 45

(4)

3

1. Inledning Uppdraget

Kommunstyrelsen beslutade 2017-12-11 att ge kommunledningskontoret i uppdrag att 1. göra en kartläggning av hur kompetensen kring hedersfrågorna ser ut inom relevanta förvaltningar i kommunen.

2. utifrån kartläggningen ta fram en handlingsplan för konkreta åtgärder för att säkerställa att Sollentuna kommun blir en kommun i vilken det finns en bred upplysning om

hedersproblematik och där en rad insatser görs för att motverka konsekvenser av hedersförtryck och hedersvåld.

Bakgrunden till uppdraget är uppgifter från Kompetenscentrum mot hedersförtryck vid Länsstyrelsen i Östergötland, som tyder på att hedersförtryck och -våld (HRV) som fenomen ökar. Myndigheten menar att HRV förekommer i samtliga kommuner i Sverige och bedömer dessutom att mörkertalet är stort. Kommunstyrelsen pekar på att Sollentuna kommun även på detta område borde visa att vi har ambitionen att vara ett föredöme.¹

Angreppssätt

En första fråga som behöver klarläggas är hur hedersförtryck och hedersvåld kan definieras och hur det kan ta sig uttryck. Vilka specifika aspekter utgörs fenomenet av? Vilka är det som är utsatta, respektive utsätter och hur vanligt förekommande är det? Genom att inledningsvis försöka besvara dessa frågor kan vi få en bild av vad det är som personal på relevanta

förvaltningar förväntas ha kunskap och kompetens om.

Ett annat ställningstagande som behöver göras rör vilka som behöver ha kunskap och kompetens. Eller annorlunda uttryckt; vilka är de relevanta förvaltningarna och

verksamheterna i kommunen? Hedersförtryck och hedersvåld handlar, precis som andra frågor, om att arbeta proaktivt med främjande och förebyggande insatser, men också att kunna hantera uppkomna situationer och arbeta reaktivt och åtgärdande.

Kartläggningen av kunskaps- och kompetensläget i kommunen ska, enligt uppdraget, mynna ut i en handlingsplan med åtgärder och insatser. Frågan om hedersförtryck och hedersvåld har beröringspunkter med många andra sakfrågor som kommunen redan arbetar intensivt med.

Det gäller exempelvis våld i nära relationer (VINR), generell brottsprevention, social ohälsa, trygghet och integration. För nämnda områden finns styrdokument, såsom handlingsplaner, framtagna. Det vi föreslår i denna rapport är snarare än en detaljerad handlingsplan, ett uppdrag med tillhörande insatser och åtgärder, som behöver genomföras inom ramen för det redan pågående arbetet.

Avgränsningar

Kommunens arbete med HRV består alltså av olika former av såväl proaktivt som reaktivt arbete. I ett tidigt skede av denna utredning visade det sig att socialtjänsten i Sollentuna ytterst sällan utreder ärenden som handlar om HRV.² Vi fattade därför initialt beslutet att framförallt fokusera på det främjande och förebyggande arbetet, men också det åtgärdande arbete som utförs av olika verksamheter, innan det blir ett ärende för vidare utredning av socialtjänsten.

1 Dnr 2017/0733 KS-1

2 Det finns ingen tillförlitligt statistik över hur många ärenden per år som handlar om HRV. Ett par stycken till maximalt fem ärenden är uppgifter vi har fått ta del av. Även om ett ärende inte är anmält och kodat som HRV, så kan det visa sig under utredningens gång att ärendet innehåller aspekter av HRV. Ett sådant ärende är dock inte sökbart som ett HRV-ärende i socialtjänstens databas.

(5)

4

Ett sådant åtgärdande arbete kan t.ex. avse att upptäcka utsatthet och att agera därefter. Vi har emellertid inte studerat hur socialtjänstens utredningar genomförs och sådant som är relaterat därtill (perspektivval, bemötande, skyddsplaceringar, familjearbete m.m.). Avgränsningen är gjord utifrån de få ärenden som utreds, inte för att det är mindre relevant. Det är snarare mycket angeläget att också se över socialtjänstens reaktiva arbete, vilket vi återkommer till i slutet av rapporten.

Med ett främjande och förebyggande (med också det åtgärdande) arbete involveras många aktörer, såväl inom som utanför den kommunala sektorn. Som vi ska se, är hedersrelaterat våld och förtryck inte något som enbart drabbar tonårsflickor, vilket är den gängse mediala bilden, utan problemtiken berör en betydligt bredare målgrupp än så. Det betyder att alla de verksamheter som möter grupper, såväl unga som vuxna, där HRV kan förekomma, har varit i fokus i vår kartläggning. Det finns emellertid några aktörer som vi av tidsmässiga skäl inte hunnit med att träffa och det gäller framförallt förskolan samt hälso- och sjukvården, i landstingets regi. Båda dessa har en stor roll att spela för att lyckas med det som

kommunstyrelsen skriver fram i uppdraget: att motverka konsekvenser av hedersförtryck och hedersvåld.

Underlag

Länsstyrelsen Östergötland har sedan 2005 haft olika regionala och nationella

regeringsuppdrag för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck samt förhindra att unga blir gifta mot sin vilja såväl som att motverka könsstympning.³ Inledningsvis handlade uppdragen primärt om att främja och lämna stöd, i form av medel och vägledande material, till regionala insatser för att motverka HRV. Från 2008 inbegriper uppdraget också att ge konsultativt stöd, främst till socialtjänsten.⁴ Länsstyrelsen Östergötland har bland annat tagit fram stödmaterial och handböcker samt utvärderat insatser och projekt. En del av materialet som myndigheten producerat har varit till stor användning för denna utredning.

Regeringen gav 2013 Länsstyrelsen Östergötland i uppdrag att utveckla ett nationellt kompetensteam. Det nationella kompetensteamet ska samordna och stödja arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck och dess olika uttrycksformer, som t ex barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning av flickor och kvinnor. De som ingår i kompetensteamet kommer bland annat från Länsstyrelsen Östergötland, Socialstyrelsen, Inspektionen för vård och omsorg och bland dem finns utredare, HRV-strateger, poliser, psykologer,

socialsekreterare och forskare.⁵

En annan aktör som arbetar med frågan är Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet. De har regeringens uppdrag att höja kunskapen på nationell nivå om mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer.⁶ 2010 publicerade NCK en kunskaps- och forskningsöversikt om hedersrelaterat våld och förtryck, som vi tagit del av för inläsning och för förståelse av det vi har hört och sett under våra samtal och intervjuer.⁷

Vi har också tagit del av vad andra myndigheter, såsom Skolverket och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, publicerat inom området. Därtill har vi översiktligt skannat av forskningsläget och de olika förklaringsmodeller som finns till de bakomliggande anledningarna till hedersförtryck och -våld.

3 http://www.hedersfortryck.se/lansstyrelsen-ostergotland/lansstyrelsens-uppdrag/

4 Länsstyrelsen Östergötland 2015

5 http://www.hedersfortryck.se/

6 http://nck.uu.se/

7 Nationellt centrum för kvinnofrid 2010.

(6)

5 Regeringens satsningar

Efter millennieskiftet hamnade frågan om HRV alltmer på kartan. Under en femårsperiod satsade regeringen omkring 180 miljoner kronor för att bland annat inrätta jourboenden och låta länsstyrelserna genomföra kartläggningar och andra insatser. Ytterligare medel tillsattes i samband med regeringens handlingsplan⁸ för att bekämpa mäns våld mot kvinnor,

hedersrelaterat våld samt våld i samkönade relationer.⁹ 2010 publicerades regeringens handlingsplan för att förebygga och förhindra att unga blir gifta mot sin vilja, vilket är ett uttryckssätt för en hederskontext.¹⁰ Från och med den 1 juli 2014 gäller nya straffrättsliga och civilrättsliga bestämmelser som stärker skyddet mot tvångsäktenskap och barnäktenskap. Två nya brott infördes då i brottsbalken¹¹

2017 presenterande den nuvarande regeringen en nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, vilket också inbegriper arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.¹² Regeringen har beslutat att, inom ramen för den nationella strategin, genomföra en samlad, flerårig satsning för att förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck.

Insatserna omfattar åtgärder för 100 miljoner kronor 2018 samt 57 miljoner kronor årligen 2019-2020.¹³

Socialstyrelsen har fått i uppdrag att inom socialtjänst samt hälso- och sjukvård stödja genomförandet av den nationella strategin. I uppdraget ingår bland annat att genomföra en nationell kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck och planera för en fördjupad

fortbildning om hedersrelaterat våld och förtryck i socialtjänst och hälso- och sjukvård. Därtill ska Socialstyrelsen utveckla metoder för socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens

behandlingsarbete med våldsutövare.¹⁴

Hösten 2018 ska, en av regeringen utsedd, utredare redovisa om det finns behov av åtgärder i syfte att säkerställa ett starkt skydd mot barnäktenskap, tvångsäktenskap och brott med hedersmotiv.¹⁵

Informanter

Det material som är producerat inom akademin och av myndigheter är en bra bas att stå på för att förstå ämnesområdet. Det huvudsakliga underlaget, för att kunna besvara uppdragets fråga om kunskap och kompetens, är emellertid de samtal vi haft med verksamheter, inom och utanför den kommunala sektorn.

I kommunen har vi träffat representanter för en rad olika verksamheter, framförallt inom socialtjänsten och från barn- och utbildningskontoret, men också från kultur- och

fritidskontoret och utbildnings- och arbetsmarknadskontoret. Därtill har vi också träffat ett par föreningar som är verksamma i Sollentuna.

Utanför kommunen har vi samtalat med och intervjuat företrädare för Länsstyrelsen i Stockholm, Fryshusets verksamhet Elektra samt resurscentrumet Origo. Vi har också varit i kontakt med fyra kommuner, med olika förutsättningar och erfarenheter från arbete med hederförtryck och -våld. En fullständig förteckning över samtliga informanter finns i kapitel åtta.

8 Regeringen 2007/08

9 Nationellt centrum för kvinnofrid 2010:1.

10 Regeringen 2009/10:229

11 http://www.regeringen.se/informationsmaterial/2014/05/faktablad-ju-14.02/

13 http://www.regeringen.se/artiklar/2017/02/regeringens-arbete-mot-hedersrelaterat-vald-och-fortryck/

15 Regeringen 2017

(7)

6 Disposition

I denna inledande del presenteras uppdraget, hur vi tagit oss an det samt det underlag som vi läst in oss på och som hjälper oss att beskriva och tolka bilden av läget i Sollentuna.

Nästkommande del innehåller ett resonemang om begreppet hedersförtryck och hedersvåld, vilka uttryckssätt det har samt var och när det förekommer.

Därefter går vi igenom en del av de regleringar som gäller på området samt delar av den forskning som har bedrivits om HRV. I kapitel tre presenteras också hur olika aktörer kan förhålla sig i frågan, bland annat mot bakgrund av andra kommuners erfarenheter av att arbeta med hedersförtryck och hedersvåld.

Vår teoretiska förståelse, kombinerat med empiriska erfarenheter, har stakat ut vägen för vilka frågor vi har ställt under våra samtalsintervjuer. Bakgrunden har också hjälp oss att analysera materialet för att kunna föreslå relevanta insatser för Sollentuna, där kommunen behöver utvecklas (kapitel 4 och 5).

(8)

7

2. Utgångspunkter En omdebatterad fråga

Hösten 2017 publicerade forskaren Rúna í Baianstovu boken Heder – hedersrelaterat våld, förtryck och socialt arbete. Lars Åberg, är kritiskt mot boken i en gästledare i SvD. Han skriver att det i tjugo års tid har det pågått ett krypskytte mot dem som vet lite mer, som exempelvis Sara Mohammad eller Länsstyrelsen i Östergötland. Åberg menar Baianstovu med sin bok blåser nytt liv i denna backlash.¹⁶ Det Baianstovu gör, enligt Åberg, är att rikta udden mot de socialarbetare som tar mer hänsyn till vad som är bra för barnen än för dem som upprätthåller hedersförtryckets repressiva normer.

Åbergs kritik går i huvudsakligen ut på att boken tar ställning för vårdnadshavarna och att det finns ett familjeperspektiv på bekostnad av de utsatta barnens bästa. Baianstovu svarar på kritiken och menar att hon istället resonerar kring olika typer av lösningar som socialarbetare försöker hitta för att kunna balansera olika påbud i det dagliga arbetet - i syfte att skapa goda förutsättningar för att hjälpa de utsatta.¹⁷

Åberg skriver vidare att Baianstovu varnar för att socialtjänsten inkräktar i familjelivet och att de som lever i hederskulturen känner sig hotade av de svenska tjänstemän som uppför sig oförstående inför deras uppfostran. Baianstovu menar istället att hon beskriver att

socialarbetare möter föräldrar som inte förstår vad de utsätter barnen för när de utövar våld mot och begränsar dem, föräldrar som är svåra att komma överens med i

utredningssituationer. Baianstovu menar att hon är tydlig med att socialtjänstens roll är att se till barns bästa, men att det är svårt att alltid fastställa vad som är barnets bästa i en

situation.

Polemiken runt Baianstovus bok belyser på ett bra sätt de olika skiljelinjer som finns kring hur man bör förstå och agera på hedersförtryck och hedersvåld. Utgångspunkter i forskning och perspektivval i den allmänna debatten varierar. Det finns olika syn på vad som är grunden till hedersproblematik och vilka mekanismer som gör att den upprätthålls. Det innebär också att det finns varierande uppfattningar om hur socialtjänsten hanterar frågan och ärenden som uppkommer och hur de faktiskt borde arbeta med frågan. Vi försöker nedan bena ut de viktigaste delarna som de olika förhållningssätten består i.

Definition av begreppet

Utifrån att det finns flera olika perspektiv på frågan om hederförtryck och hedersvåld, i regel förkortat HRV, följer att det inte är okomplicerat att enas om en entydig definition av

begreppet. En av de definitioner som används som utgångspunkt i många sammanhang är den som regeringen använder i handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor,

hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Den lyder i sin helhet:

Hedersrelaterat våld och förtryck har, liksom mäns våld mot kvinnor generellt, sin grund i kulturella föreställningar om kön, makt och sexualitet. I hederstänkandet står föreställningar om oskuld och kyskhet i fokus och familjens rykte och anseende ses som avhängigt flickors och kvinnors faktiska eller påstådda beteende. Kontrollen kan sträcka sig från begränsningar i vardagen som rör exempelvis klädval, socialt umgänge och rörelsefrihet till livsval som utbildning, jobb, giftermål och skilsmässa. Det är inte ovanligt att kontrollen utvecklas till hot

16 SvD 171230. Förtryckets apologeter möjliggör hedersvåldet

17 SvD 171231. Rasism påverkar hur vi ser på hederskultur

(9)

8

om våld, våld inklusive dödligt våld. Pojkar samt homosexuella, bisexuella och personer med könsöverskridande identitet och uttryck kan också drabbas.¹⁸

Vad hedersrelaterat våld och förtryck bottnar i (t.ex. föreställningar om oskuld och kyskhet) och de sätt på vilka det tar sig uttryck (begräsningar och hot) är relativt oomstritt. Naturligtvis måste socialarbetare och andra som hanterar frågan brottas med dilemmat om hur en

begränsning ska definieras och var en sådan början och var en (sund) uppfostran slutar – det är ju detta dispyten mellan Baianstovu och Åberg (ovan) till del handlar om. Om det finns relativ enighet kring uttryckssätt, så råder desto ljudligare diskussioner om grunderna till uppkomsten av HRV. Att regeringens definition pekar ut kulturella föreställningar är inte helt okontroversiellt. Den utgångspunkten implicerar att HRV finns i vissa kulturer, men inte i andra. Många delar uppfattningen, medan andra kritiserar utgångpunkten i kultur och menar att det mörkar förtryckets och våldet egentliga orsaker, som istället handlar om genus och sociala skillnader – mer om det nedan.

Länsstyrelsen i Östergötland arbetar med hedersfrågor på uppdrag av regeringen. På deras webbsida, som enbart fokuserar på den aktuella frågan, görs också definition eller beskrivning av fenomenet. Den lyfter också upp flickors och kvinnors sexualitet som central, men den kompletterar också regeringens definition, eftersom den inkluderar den kollektiva aspekten. I en hederskontext förväntas man leva i ett kollektivistiskt familjesammanhang, dvs. att sätta familjens och/eller släktens intressen före sina egna.¹⁹ Aspekten är viktig att förstå, bland annat eftersom det är en av de aspekter som särskiljer HRV från våld i nära relationer i allmänhet:

Det hedersrelaterade våldet och förtrycket kännetecknas bland annat av att det oftast är kollektivt utövat, att kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet är central och att valet av partner inte är individens eget val utan en angelägenhet för familjen eller hela släkten. Våldet och förtrycket drabbar både flickor och kvinnor samt pojkar och män och det är både män och kvinnor som är förövare. Ibland är en och samma person både själv utsatt och förövare, detta gäller inte minst pojkar och unga män.²⁰

Med denna skrivning pekar Länsstyrelsen också på och att det inte bara är flickor i tonåren som är utsatta, utan att det kan vara olika grupper som är utsatta och som utsätter. En person kan också vara utsatt och förövare samtidigt. Vi ska nu se närmare på vilka det kan tänkas röra sig om.

Vem blir utsatt och vem utsätter?

En gängse uppfattning om hedersförtryck och hedersvåld är att det är en flicka eller ung kvinna som är offer och en man, oftast kvinnans far, som är förövare. Sådan ser i regel den massmediala bilden av problematiken också ut. Det har säkert sin förklaring i den

uppmärksammade fallen med Pela och Fadime i slutet på 90- och i början av 00-talen.

Även om det kanske är mest vanligt att offret är unga kvinnor, behöver bilden av offret nyanseras, menar NCK.²¹ Våld och förtryck kan också riktas mot vuxna kvinnor från etniska minoriteter. Vuxna män och unga män/pojkar kan också utsättas.

Gällande den som utsätter, pekar NCK i sin en forskningsöversikt på vikten av förstå att andra aktörer, jämte familjefadern, kan spela en stor roll inom det utvidgade familjenätverket.

Kvinnor och mödrar kan också utöva kontroll och hota sina familjemedlemmar. Det finns

21 Nationellt centrum för kvinnofrid 2010

(10)

9

exempel på när fäder skyddat sin utsatta dotter från hot och våld från andra familjemedlemmar.²²

Särskilt sårbara grupper

Det är således fler grupper som kan drabbas av hedersförtryck och -våld. Därtill finns det personer som lever under ett extra påtagligt förtryck och personer eller grupper som brukar betecknas som särskilt utsatta. Dit räknas ensamkommande barn och unga, funktionsnedsatta, barn och unga som lever med skyddade personuppgifter, homo- och bisexuella samt trans- och queerpersoner, pojkar och unga män samt vuxna kvinnor.²³

Pojkar och unga män kan, som tidigare konstaterats ha dubbla roller som offer och förrövare.

Personer med funktionsnedsättning kan vara dubbelt utsatt pga. sin starka beroendeställning till närstående och hbtq-personer drabbas av den tydliga heteronormativitet som råder i hederskulturer.

Vuxna kvinnor kan begränsas för att kunna leva ett självständigt liv. Hedersnormen kan t.ex.

brytas om den vuxna kvinnan vill skilja sig eller gifta sig med en icke godkänd man. I detta sammanhang är det viktigt att våldet eller förtrycker inte förväxlas med våld i nära relation i allmänhet, utan att hänsyn tas till hederskontexten. Risken är annars överhängande att felaktiga hot- och riskbedömningar görs.

Om professionella inte har kännedom om att frågan berör flera grupper än unga kvinnor så finns stor risk att de missar att hantera andra målgrupper som drabbas av HRV. Gällande särskilt sårbara grupper finns stora kunskapsluckor, bedömer Länsstyrelsen Östergötland.²⁴ Könsstympning och äktenskap mot någons vilja

Definitionen av hedersförtryck och hedersvåld ovan pekar ut några särskilda kännetecken som bland annat inkluderar en kollektiv kontroll över närstående flickor och unga kvinnors

sexualitet. Kontrollen sker på en lång rad olika sätt, som att inte få välja vänner, inte få delta i skol- och fritidsaktiviteter och inte få ha flick-/pojkvän. Pojkar kan också vara utsatta genom att indirekt kontrolleras eftersom att de kan tvingas att kontrollera sina systrar.

Några ytterligare specifika kännetecken som kan förekomma är barn-, kusin- eller tvångsäktenskap. Kontrollen kan också ske i form av könsstympning.

Könsstympning

Könsstympning handlar om att kontrollera flickors sexuella beteende för att mäns och familjens heder ska vara intakt.²⁵ I Sverige är det sedan början av 1980-talet förbjudet enligt lag att genomföra könsstympningar.²⁶ Länsstyrelsen Östergötland ser ett behov av ökade kunskaper på området. Man har sett att det finns en utbredd rädsla bland professionella att fråga och prata om könsstympning. Hur kan t.ex. förskolan och ungdomsmottagning adressera frågan? På vissa håll i landet gör skolor besök på ungdomsmottagningen där frågan om

26 Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Sverige var det första landet i Europa som lagstiftade mot könsstympning av flickor och kvinnor. Sedan 1 juli 1982 är könsstympning av flickor och kvinnor förbjudet enligt lag i Sverige. Lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor omfattar alla typer av könsstympning av flickor och kvinnor enligt WHO:s klassificering (2008)

(http://www.hedersfortryck.se/).

(11)

10

könsstympning lyfts. Det förekommer också att skolsköterskor frågar flickor specifikt om könsstympning. Det finns också ett behov av mer neutrala platser där hjälp kan sökas.²⁷

Socialstyrelsens kartläggning av vilka verksamheter som är i behov av ökad kompetens för att bättre kunna identifiera flickor och kvinnor som är utsatta för könsstympning, pekar på

behovet av en samlad informationsinsats för att sprida det material som redan finns

tillgängligt på området. Därtill behövs en fördjupad utbildning för hälso- och sjukvården och socialtjänsten om hedersrelaterat våld och förtryck, där könsstympning ingår som en del.²⁸ Barn- och tvångsäktenskap

Att bli gift mot sin vilja innebär att någon, ofta föräldrar, pressar eller tvingar en person att gifta sig med en utsedd person. Att bli gift mot sin vilja behöver inte enbart drabba barn, utan kan vara en realitet också för vuxna. Hot och påtryckningar om uteslutning ur

familjegemenskapen är ofta en realitet. Barn kan också bli lurade att åka utomlands för att bli gifta mot sin vilja.

Arrangerade äktenskap används ibland som synonym till att bli gift mot sin vilja. Att använda det sistnämnda begreppet kan peka på att ungas rättigheter kan begränsas och kränkas utan att handlingen bakom är straffbar. Tvångsäktenskap innebär att de handlingar som vidtagits för att förmå någon att gifta sig är straffbara. Begreppet barnäktenskap innebär att äktenskap har ingått av en person under 18 år. Detta kan ha förgåtts av påtryckningar och straffbart tvång.²⁹ Mellan februari och september 2017 fick det nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck in 46 samtal om att ungdomar förts ut ur landet mot sin vilja. I nästan samtliga fall hade en eller flera myndigheter redan kännedom om ungdomens utsatta situation. Myndigheter hade då tagit kontakt med vårdnadshavare, istället för att vidta ordentliga åtgärder, menar Juno Blom, samordnare på nationella kompetensteamet. Det har resulterat i att processen istället påskyndats och att barnen har blivit förda ur landet.³⁰

Kritik har framförts mot att det finns brister i att uppmärksamma risken för personer att giftas bort mot sin vilja. I Ungdomsstyrelsens rapport från 2009 framkommer kritik mot

socialtjänsten³¹ och Dagens Samhälle menar att skolor kan ha bättre kontroll och upptäcka och ge fler elever hjälp. Tidningen genomförde 2017 en enkätundersökning bland landets kommuner och i minst13 kommuner finns misstankar om att elever, som inte kom tillbaka i efter sommarlovet, har blivit bortgifta. Mörkertalet bedöms dock vara stort och man

uppskattar att barn som lever under hot om att bli bortgifta sannolikt finns i samtliga kommuner.³²

Från och med den 1 juli 2014 gäller nya straffrättsliga och civilrättsliga bestämmelser som stärker skyddet mot tvångsäktenskap och barnäktenskap. Två nya brott införs i brottsbalken (Brottbalken 4 c §, 4 d §). Vidare avskaffas möjligheten för barn att få dispens att gifta sig.

Reglerna om erkännande av utländska äktenskap skärps också.³³ Därtill finns en handlingsplan för att förebygga och förhindra att unga blir gifta mot sin vilja.³⁴

27 Länsstyrelsen Östergötland 2015/ Länsstyrelsen Östergötland 2015b

28 http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20912/2018-3-32.pdf

30 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6853627

31 Ungdomsstyrelsen 2009

32 https://www.dagenssamhalle.se/node/19909

(12)

11

Relaterat till särskilda länder, områden och till religion?

Under våra samtal har vi ibland hört att HRV förekommer i vissa grupper och i vissa områden i Sollentuna. Det är dock sällan någon uttrycker att frågan skulle vara kopplad till en särskild religion. NCK pekar också i sin forskningsöversikt att HRV inte är relaterat till någon särskild religion, men att religiositet däremot kan ha en inverkan.³⁵

Att hedersfrågor däremot förekommer i specifika områden/regioner eller länder i världen hörde vi desto oftare i våra samtal. Forskning och utvärderingar visar på detsamma. NCK menar att Jordanien och Pakistan är de länder där hedersmord är mest vanligt förekommande, enligt internationell forskning.³⁶ NCK skriver vidare på sin hemsida att forskning tyder på att hederskulturer har sitt geografiska ursprung främst i Medelhavsområdet och Asien.³⁷

Institutet mot hederförtryck listar på sin webbplats olika länder där hederförtryck och -våld förekommer. Primärt handlar det om länder i Afrika och Mellanöstern.³⁸ Tidningen Dagens samhälle pekar på att hederskulturen är relativt utbredd i länder som Syrien- och Afghanistan.

Många mindre kommuner, med relativt liten erfarenhet av hedersförtryck, måste nu hantera denna komplexa fråga när tusentals människor från dessa länder har flyttat in.³⁹

Ungdomsstyrelsen (nu: MUCF) skriver om sin rapport ”Gift mot sin vilja” att i socialt utsatta områden som Hjällbo, Araby, Rosengård och Husby upplever 27 procent av 16–25-åringarna att föräldrarna, religionen eller kulturen begränsar deras val av partner. I dessa områden bor primärt människor med annan etnisk bakgrund än svensk.

Vad gäller könsstympning menar Unicef att det förekommer på många håll i världen, från Indonesien i öst till Peru i väst.⁴⁰ Länsstyrelsen Östergötland pekar ut stora delar av Afrika och länder i Mellanöstern, där könsstympning förekommer.⁴¹

De utgångspunkter och perspektiv som anläggs på ämnet heder varierar och att utgå från vissa länder, områden/regioner ger en skev bild av problemet, menar vissa forskare. Poängen är att man behöver se att människor från en och samma plats är olika – det handlar således inte om kultur. Man måste också ta i beaktning de sociala, ekonomiska och relationella faktorer som påverkar individer i sin gamla och nya kontext (efter flytt till annat land).

Hederskultur i etniskt svenska familjer?

I Sverige finns en historia av hederstänkande. I det tidigmoderna Sverige gick förändringar långsamt eftersom samhället var mer homogent när det gällde könsuppfattningar och religiöst grundade föreställningar. Då framtonar heder och ära som centrala delar i människors liv.⁴² Påbudet om att flickor och kvinnor ska avstå från föräktenskapligt sex var grundläggande.

Dock har i Sverige inte förekommit öppna mord på egna barn i syfte att återskapa familjens heder.⁴³ Inte förrän 1970 fick barn födda utom äktenskap samma arvsrätt som

inomäktenskapliga⁴⁴ och homosexualitet klassades som sjukdom fram till 1979.⁴⁵

37 http://nck.uu.se/kunskapsbanken

38 http://www.institutetmothedersförtryck.se/internationellt-6091045

40 https://unicef.se/fakta/kvinnlig-konsstympning

41 http://www.hedersfortryck.se

42 Lindstedt Cronberg, M. & Stenqvist, C. (red.) 2008

43 Schlytter, A. ur Dahlén, A. & Bodell, M. 2017

44 http://www.arkivochlarande.se/anklagad-for-fosterfordrivning/att-fa-oakta-barn/

45 http://www.rfsu.se/sv/Sex-och-politik/Debattartiklar/30-ar-sedan-homosexualitet-slutade-vara-en-sjukdom-i- Sverige/

(13)

12

Värderingar kring hedersrelaterade frågor har emellertid förändras i Sverige. Idag är heder snarare kopplat till religiösa sekter. Det är något som vi, under denna utrednings gång, stött på under ett par samtal. Samma erfarenhet har man i Vetlanda där ett par medarbetare påpekar att individer med rötter i Sverige kan utsättas för begränsningar liknande de hedersrelaterade, men att det då handlar om sekter.⁴⁶ Psykologen Håkan Järvå, tidigare scientolog, menar att det är precis samma orubbliga könsmönster, syn på sexualitet och begränsningar i val av partner och umgänge i sekter, som i hederskulturer.⁴⁷

Våld i nära relationer och hedersvåld

Företrädare för ett genusperspektiv på hedersfrågor menar att våldet i det som betecknas hedersvåld och våld i nära relationer i allmänhet härstammar från patriarkala strukturer och i grund och botten handlar om mäns våld mot kvinnor. NCK skriver emellertid i sin

forskningsöversikt att än finns ingen konsensus kring hedersbegreppets betydelse och relation till våldsutövning. Det är framförallt förklaringarna till våldet som är omtvistade, inte

våldsutövandets former.⁴⁸ Det betyder, enligt NCK, att det finns en konsensus kring att hedersvåldet uttrycks kollektivt och att såväl män som kvinnor kan drabbas.

I den statliga utredning om mäns våld mot kvinnor 2014 uppmärksammas de olika perspektiv på förklaringarna till våldet, alltså det som är omstritt. Utredningen konstaterar dock att det är viktigt att undvika generaliseringar, men också att inte fastna i begreppsdiskussioner. Det finns behov av att använda begreppet hedersrelaterat våld och förtryck. Våld och

begränsningar i hederns namn har sina specifika uttryck och kräver delvis en annan form av myndighetsbemötande än annat partnervåld eller misshandel av barn.⁴⁹

Länsstyrelsen Östergötland och flera av de externa aktörer, som lämnat underlag till denna utredning, kommer fram till samma slutsats. Myndigheten menar att risken men att integrera hedersrelaterat våld och förtryck i arbetet med mäns våld mot kvinnor är att förståelsen för hedersvåldets olika uttryck och hederskontextens komplexitet kan gå förlorad. Om arbetet med våld generaliseras och det inte tydligt framgår att det krävs särskilda kunskaper, insatser och handlingsplaner kring hedersrelaterat våld och förtryck, kan spetskompetens kring HRV falla bort. Om kompetens saknas finns dessutom risk för att barn och unga far illa, som ett resultat av felaktigt bemötande.⁵⁰

Hur vanligt förekommande är HRV?

Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck i landet. Resultatet av kartläggningen har ännu inte presenterats. Det innebär att det saknas tillförlitliga siffror på hur vanligt förekommande problematiken är.

Det finns emellertid andra kartläggningar som gjorts genom åren, bland annat av just

Socialstyrelsen, som 2007 genomförde en nationell enkätundersökning till ungdomar i årskurs 2 i gymnasiet. Knappt sex procent av flickorna och fyra procent av pojkarna uppgav då att de hade begränsningar i sitt val av vem de kan ingå äktenskap med. Mellan 25-30 procent av alla flickor och nästan 25 procent av alla pojkar uppgav att de minst en gång drabbats av

kränkande behandling, hot eller våld av föräldrar eller andra vuxna nära anhöriga, sedan de

46 Dahlén, A. & Bodell, M. 2017

47 https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jWGze/hedersfortryck--en-gammal-svensk-tradition

49 SOU 2014

(14)

13

började på gymnasiet. Omkring 10 procent av de utsatta ungdomarna svarade att kränkningarna och hoten berott på att de dragit skam över familjen.⁵¹

Stockholms universitet genomförde 2007 en enkätundersökning bland ett par tusen niondeklassare. Resultatet visade att tre procent av pojkarna och sju procent av flickorna upplever att de lever under hedersrelaterade begränsningar, där hot och våld ingår.⁵² 2009 kom Ungdomsstyrelsens rapport som pekade på att cirka 70000 ungdomar i åldern 16–

25 år upplever att de inte fritt kan välja vem de ska gifta sig med. Av dem var det 8500 som ofta oroar sig över att inte kunna välja partner.⁵³

En översiktlig bedömning gjordes också i en statlig utredning från 2014⁵⁴. Den kommer fram till att över 100000 personer bara bland unga, under 25 år, lever under hedersförtryck. Utöver det tillkommer alltså utsatta vuxna, kvinnor och män.

Vad gäller könsstympning är statistiken också otillförlitlig och siffror baseras på

uppskattningar. Enligt en bedömning som Socialstyrelsen gjorde 2015 kan närmare 38000 flickor och kvinnor i Sverige ha varit utsatta för könsstympning, varav cirka 7000 är flickor under 18 år.⁵⁵ Enligt Origo finns beräkningar om att cirka 19000 är i riskzonen för

könsstympning i landet.⁵⁶

Slutligen kan det vara av intresse att se på de antal samtal om hedersrelaterat våld och förtryck som nationella kompetensteamet fått till sin stödtelefon. Siffrorna visar att det totalt inkommit 1364 samtal mellan mars 2014 och september 2017. De flesta samtalen kommer från socialtjänst och skola. Under perioden har antalet samtal ökat för varje år.⁵⁷

Mänskliga rättigheter och barnkonventionen

Ett brott, en lagöverträdelse, kopplat till hedersförtryck, är förhållandevis enkel att hantera.

Könsstympning, barnäktenskap och fysiskt våld är i en mening tydliga fall att agera på.

Däremot är det betydligt svårare att arbeta förebyggande med det som handlar om

begräsningar i hederns namn. Hur ska jag som personal i en kommunal verksamhet veta vad som är uttryck för en annan uppfostran (än den jag personligen är van vid) och vad som är en överdriven kontroll och övervakning? I vilket läge ska jag agera? Kan jag framstå som utpekande genom att göra en felaktig riskbedömning?

En viktig utgångspunkt när vi diskuterar olika uttryck av heder, bör därför vara FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, samt FN:s konvention om barnets rättigheter. Båda är ratificerade av Sverige. Gällande barnkonventionen förväntas en än större tonvikt framgent, då regeringen i juli 2017 beslutade om en lagrådsremiss med förslag om att göra FN:s

barnkonvention till svensk lag.

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna

Deklarationen om de mänskliga rättigheterna består av en mängd olika artiklar, varav några är centrala för frågan om hedersförtryck. Förklaringen uttrycker bland annat att envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. En artikel uttrycker rätten för vuxna män och kvinnor att utan någon inskränkning på grund av sin ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och

51 Socialstyrelsen 2007

53 Ungdomsstyrelsen 2009

54 SOU 2014

55 http://nck.uu.se/

56 Samtal med Origo, mars 2018

(15)

14

bilda familj. De äger lika rättigheter vid giftermål, under äktenskapet och vid äktenskapets upplösning. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke.

Det står vidare att var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i förklaringen, utan åtskillnad av något slag, exempelvis. p.g.a. kön. Artikel 30 uttrycker avslutningsvis att ingen grupp eller person får ägna sig åt något som syftar till att omintetgöra någon av fri- och rättigheter, som skrivs fram i förklaringen.⁵⁸

I relation till hedersfrågor kan de uttryck som handlar om att begränsa den personliga friheten och om att sätta upp inskränkningar för val av partner eller att tvinga någon till äktenskap, stå i strid med de mänskliga rättigheterna. Detsamma kan sägas gälla den utsatthet som kvinnor ofta tvingas uthärda i hederskontexter. Deklarationen uttrycker att ingen åtskillnad i

rättigheter ska göras utifrån kön.

FN:s konvention om barnets rättigheter

De uttryck som hederskultur kan ta sig står i strid med FN:s konvention om barnets rättigheter. Det blir tydligt utifrån några av de centrala punkterna:

- Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet.

Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.

- Varje barn har rätt till yttrandefrihet, att tänka, tycka och uttrycka sina åsikter.

- Alla barn har rätt att tro på vilken gud de vill, eller ingen alls.

- Barn har rätt att starta och delta i föreningar och organisationer.

- Varje barns rätt till privatliv ska respekteras.

Hedersförtryck tar sig bland annat uttryck genom inskränkningar i barns privatliv genom att diktera vem eller vilka barnet får umgås med, eller att barnet inte får delta i föreningsliv, utan istället tvingas gå hem direkt efter skolan för att vara en resurs i hemmet. Att tänka, tycka och uttrycka sina åsikter fritt är inte heller alltid möjligt för den som lever med

hedersbegränsningar. Att lyssna till barnets åsikter och uppfattningar, och beakta dessa i takt med stigande ålder och mognad, står ofta i strid med uppfattningar i en hederskontext. Vi har inte sällan i utredningen stött på uppfattningen att begränsningarna blir mer påtagliga ju äldre barn, som lever med hedersbegränsningar, blir. Det är något som Elektra erfarit och det hänger samman kyskhetsnormen och att kuva den kvinnliga sexualiteten, vilket framförallt sker när barnet kommer in i tonåren eller puberteten.⁵⁹

59 Samtal med Elektra, mars 2018

(16)

15

3. Forskning, utvärdering och praktiska exempel Olika perspektiv på HRV

Vi har tagit upp att det råder samstämmighet bland forskare och praktiker kring formerna för utövandet av hedersförtryck och -våld. Däremot råder det brist på konsensus om

förklaringarna till våldet. De olika förklaringsmodeller som presenteras är ideologiskt laddade och beroende på vilket perspektiv man företräder, får det konsekvenser på synen för hur socialtjänsten agerar och hur de borde arbeta.

Förenklat kan sägas att det finns tre huvudsakliga perspektiv. Det ena belyser kulturens roll för hedersuttryck, det andra framhåller genusaspekten och det tredje perspektivet betonar den sociala kontextens betydelse. Gemensamt för de tre perspektiven är emellertid förståelsen av våld som grundat i patriarkal makt.

Det kulturella perspektivet betonar kulturella och värderingsmässiga skillnader mellan grupper i samhället. Hedersförtryck och -våld har sin grund i en hedersideologi, menar förespråkarna.

I könsperspektivet kopplas våldet till mäns globala strukturella överordning. Perspektivets företrädare pekar på likheterna mellan mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld.

Det intersektionella perspektivet menar att man behöver analysera hur sådant som etnicitet, klass, ekonomi och kön hänger samman, för att förstå våldets mekanismer.⁶⁰

Kritik av kulturperspektivet

En vanlig kritik mot att utgå från kulturella skillnader mellan grupper av människor är att kultur är något som ständigt förändras. Istället för att utgå från kulturell essens för att förklara skillnader, bör de relationer som finns mellan olika grupper människor fokuseras – vilka skiljelinjer och maktperspektiv finns?

Forskare som representerar det intersektionella perspektivet menar att socialtjänsten alltför ofta utgår från en kulturell föreställning om hur ”den andre” är. I det ingår förutfattade meningar, stereotyper och värderingar om andra kulturer. En sådan kulturspecifik

likabehandlingsprincip, tar inte hänsyn till det unika fallet och den kontext det utspelas i. Det får bland annat till konsekvens att våldsutsatta personer upplever att de behöver anpassa sig till socialtjänstens syn på heder som kulturellt betingat, skriver Pérez.⁶¹

Från feministiskt håll kommer också kritik av det kulturella perspektivet. Invändningarna handlar framförallt om att kulturperspektivet förklarar vissa etniska gruppers våld med deras kultur. Samtidigt ses etniskt svenska mäns våld inte som kulturellt betingat. Det är en orimlig form av kulturalisering av människor, menar kritikerna.

Kritik mot kulturförespråkare handlar också om att de inte tillräckligt beaktar de skillnader som finns inom en (t.ex. etnisk eller religiös) grupp. Det är därför viktigt att socialarbetare har en kontextuell kulturförståelse för att förstå hur relationerna mellan en viss social grupp och majoritetssamhället ser ut. En viss social grupp kan ha väldigt olika bakgrund till sin

landsflykt, ha olika ekonomiska, politiska och sociala resurser, ha varierande intresse av att bilda nätverk samt ha olika relation till myndigheter och majoritetssamhället, menar Pérez.⁶²

61 Pérez, E. 2014

62 Pérez, E. 2014

(17)

16

Pérez pekar, mot bakgrund av detta resonemang, på att kulturell distans (dvs. att det är svårare för människor som står längre från ”det svenska” att delta i samhället och dela gemensamma värderingar) inte är ett bra analyriskt begrepp. Återigen, skillnaderna betonas framför

likheterna inom en grupp. Pérez understryker detta eftersom det är angeläget att skola, socialtjänst eller annan aktör inte låter en enskild elev/klient bli representant för en kultur.

I det sammanhanget behöver socialarbetare arbeta med självreflektion, dvs. att t.ex. kunna se sin egen position och egna förutfattade meningar i relation till klienten. Det här är ett sätt att frångå problematiken med likabehandlingsprincipen – att enskilda individer blir

representanter för en kultur.⁶³

Hedersuttryck kan förstärkas i diaspora

Huvudpoängen i kritiken mot det kulturella perspektivet är att socialarbetare och andra, när de möter hedersvåld och -förtryck, behöver ta människors kontext och livsvillkor i beaktande.

NCK skriver att den stora merparten av den internationella forskningen tonar ned kulturbegreppets betydelse och istället relaterar våldets orsaker till lokala kontexter.⁶⁴ Ett fenomen som kan sägas underbygga det resonemanget är att viss forskning tyder på att hedersförtryck kan förstärkas när människor hamnar i en ny social kontext som inte gynnsam i förhållande till majoritetssamhället. Det innebär rent konkret att grupper kan dra sig tillbaka och värna, vad man uppfattar som, gruppens ”traditioner”.⁶⁵ Unni Wikan menar att det finns processer i västerländska samhällen som gör att risken för kvinnan att bli utsatt för

hedersvåld är större i Europa än på de platserna de här grupperna kommer ifrån.⁶⁶

Likabehandlingsprincip och särartsprincip

I forskningen diskuteras olika paradoxer som behöver hanteras, inte minst av medarbetare inom socialtjänsten.⁶⁷ Svårigheterna består i att hantera och balansera mellan de båda principerna; likabehandling och särart.

Det universella förhållningssättet – likabehandlingsprincipen – att alla former av våld i familjen ska behandlas lika, kan få till konsekvens att socialtjänsten inte förmår att

uppmärksamma vissa familjer och specifikt våld, på ett ändamålsenligt sätt. Det finns då risk att människors skilda kulturella identiteter inte uppmärksammas och att ungas individuella berättelser inte kommer fram ordentligt.

Det partikulära förhållningssättet, dvs. särartprincipen, riskerar att uppmärksamma vissa grupper endast utifrån deras specifika särart. Nackdelen med det förhållningsättet är att universella rättigheter, egenskaper och behov kan sättas ut spel. En annan typ av svårighet med särartsprincipen är att problematiska patriarkala eller religiösa föreställningar kan legitimeras i kulturens namn – minoritetsgruppers makt att utöva internt förtryck. Det kan uppstå om särartstanken slår över i en kulturell relativism.

Vad betyder detta för den som möter HRV i sin yrkesutövning? Det innebär svårigheter mellan att balansera lagens krav om likabehandling å ena sidan, och hänsynstagande till de speciella omständigheter som dessa familjer lever under. Socialarbetare kan känna en konflikt mellan att ”göra för mycket” eller att ”göra för lite”, dvs. att agera för starkt eller för svagt.

63 Pérez, E. 2014

65 Pérez, E. 2014

66 Wikan, U. ur Pérez, E. 2014

67 Í Baianstovu, R. 2017/ Wikan, U. ur Pérez, E. 2014

(18)

17 Barnets bästa och familjeorientering

I Socialtjänstlagen poängteras barns bästa, barns vilja och barns rätt att komma till tals. Enligt 1 kap. 2 § SoL stadgas att när åtgärder rör barn (upp till 18 år) ska hänsyn till barnets bästa beaktas. Att barns bästa ska beaktas framgår också av Barnkonventionen.

I föräldrabalkens sjätte kapitel; ”Om vårdnad, boende och umgänge” står att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.⁶⁸ Det framkommer också att vårdnadshavare kan och ska bestämma över barnets personliga angelägenheter, men att barnets inflytande ska öka i takt med stigande ålder.

Som noterats tidigare har hedersproblematik en tendens att bli svårare ju äldre ungdomar som lever i en sådan kontext, blir. Det finns således en konflikt mellan föräldrabalkens skrivningar och ett agerande som ökar inskränkningar i takt med att barn blir äldre. En annan diskrepans rör den mellan barnets bästa samt att barnet blir lyssnat på, å ena sidan, och vårdnadshavarens bestämmanderätt över sitt barns privata angelägenheter, å den andra sidan.

I de situationer då barnets och vårdnadshavarens intressen står i konflikt, gäller sekretess gentemot vårdnadshavaren om det kan antas att den underårige lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren. Huvudregeln är dock att vårdnadshavaren företräder sitt barn om den underårige inte uppnått tillräcklig mognad för att själv råda över sekretessen, enligt Föräldrabalken.⁶⁹

I en nulägesbeskrivning från 2015 pekar Länsstyrelsen Östergötland på att insatser av t.ex.

socialtjänst ofta präglas av ett föräldraperspektiv där barnens rätt till ett liv fritt från våld får stå åt sidan för föräldrars rätt till sina barn. Bristen på barnperspektiv, rutiner och kunskaper om hederkontexten kan leda till att det finns en stor osäkerhet kring hur man bäst hjälper barn och unga i relation till deras vårdnadshavare.

Föräldraperspektivet kan också resultera i att barn kan bli bemötta med misstro och misstänksamhet och att personal förhåller sig till vårdnadshavare som enbart föräldrar och inte som gärningspersoner. I vissa fall leder det även till att den unga tvingas delta i medlingssamtal med föräldrarna.⁷⁰ Länsstyrelsen skriver att studier visar att det

relationsorienterade arbetssättet där betydelsen av den ursprungliga bindningen mellan föräldrarna och barnet betonas, blir problematiskt.⁷¹

Pérez är till del är kritisk till Länsstyrelsen och deras, som han anser, kulturperspektiv. Att socialtjänsten tenderar att arbeta utifrån en idé om att hålla ihop familjen på bekostnad av barnets intressen, ser han inte är fallet – ibland snarare det omvända. Han menar att

socialsekreterare alltför sällan försöker etablera förtroendeingivande förhållanden och få ser möjligheter till att påverka relationerna inom familjerna. Bakom detta ligger ett generellt misstänkliggörande av föräldrar med invandrarbakgrund, enligt Pérez.⁷²

Pérez erfarenheter är att det finns fall där socialtjänsten använder subjektiva antaganden och personliga erfarenheter när de gör bedömningar av vad som är ”överdriven övervakning”

respektive ”nödvändig gränssättning”. Detta kan ibland leda till att ett omhändertagande sker

68 Lag (1983:47) Föräldrabalken, 6 kap. Om vårdnad, boende och umgänge.

72 Pérez, E. 2014

(19)

18

enligt LVU⁷³, när det egentligen inte är en bra lösning. Det som ibland saknas är en ordentlig utredning där socialtjänsten tagit hänsyn till familj och nätverk.⁷⁴

Här framkommer alltså en bild av att socialtjänsten i alltför stor utsträckning kan ta den ungas parti, och inte alls ha familjeperspektivet, som forskare och andra, tycker kan vara

problematiskt, dvs. utgöra en riskfaktor för den unga. Företrädare för ett kulturellt perspektiv menar ju exempelvis att socialtjänsten borde våga benämna våldet som hedersrelaterat i större utsträckning. Den typen av våld skiljer sig från annan typ av våld. Eftersom den anses vara ideologiskt grundad och familje-/släktcentrerad uppfattar perspektivets förespråkare att socialtjänsten borde tona ner betoningen på familjen och sammanhållning av det ”naturliga nätverket”.⁷⁵

Icke-agerande

Länsstyrelsen Östergötland konstaterar att många ärenden rörande HRV drabbas av icke- agerande, i meningen att personal väntar för länge med att sätta in aktiva åtgärder.⁷⁶ Längre fram i rapporten ska vi se att skolan ibland har svårigheter med att hantera frågor som har med HRV att göra. Det kan få till konsekvens att aktiva åtgärder kommer in för sent. Vikten av att sätta in insatser tidigt berör dock inte bara skolan och deras sätt att arbeta med frågorna.

Det saknas emellanåt tillräcklig kompetens för att kunna se hedersrelaterat våld och förtryck annat än i dess yttersta form. Det kan också finnas en rädsla bakom bristfälligt och sent agerande. En sådan rädsla kan bottna i risken att göra felaktiga riskbedömningar. Det kan vidare handla om att personal inte vill stigmatisera och kränka vissa grupper. Att belysa olika norm- och värderingssystem utan att ställa vissa normer och värderingar över andra är en svår avvägning. Det kan också finnas en rädsla för människors reaktioner om hedersfrågor tas upp.⁷⁷ En stor del av svårigheterna i balansgången kan sannolikt handla om att adressera frågor som rör hedersproblematik, utan att för den sakens skull använda termen ”heder”, men samtidigt inte bli för generell och prata om värderingar i allmänhet.

Socialtjänstens utredningar, familjearbete och skyddsplaceringar

Rubriken fångar det som händer efter att hedersrelaterat förtryck och våld upptäckts och anmälts. Den delen av det åtgärdande arbetet ligger egentligen utanför ramen för detta uppdrag, men eftersom det är angeläget att den delen av insatserna genomförs på ett

professionellt sätt, ska vi ägna några rader åt vad vi vet om socialtjänstens och andra aktörers arbete med detta.

Socialtjänsten behöver i samband med utredning ofta hämta in information från andra

myndigheter och verksamheter. För att kunna bedöma om behov av stöd och skydd föreligger kan dokumentation från skolkurator eller skolsköterska vara till stor hjälp. Gällande unga under 18 år bör socialtjänsten alltid initiera kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin.

Bedömningar bör göras av ett fåtal särskilt utsedda personer, som fått utbildning specifikt i strukturerade bedömningar och som också övar upp en kompetens och erfarenhet specifikt för uppgiften, dvs. erhåller särskild kompetens kring hedersrelaterat våld och förtryck. Härvidlag behöver också metoder och verktyg för riskbedömningar utvecklas och anpassas till

målgruppen. Centralt för att öka den utsattas benägenhet att vilja berätta och våga tala om sin situation är möjligheterna till att skapa förtroende- och tillitsfulla relationer.

73 Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

74 Pérez, E. 2014

(20)

19

Länsstyrelsen pekar i en utvärdering på att det i kommuner finns brister vad gäller att bedöma hotbild och skyddsbehov för de utsatta. Det är inte sällan som ideella organisationer får ta ett stort ansvar för stöd och skydd initialt. I arbetet med att stödja och skydda betonar

Länsstyrelsen vikten av samverkan mellan olika parter inom och utanför kommunen och att det finns tydliga rutiner för hur denna samverkan ska gå till. Det är viktigt att någon part, föreslagsvis socialtjänsten har en samordnande roll i samverkan. Exempel på en

samverkanspart är ungdomsmottagningen, som kan spela en stor roll vid en skyddsplacering, samt hälso- och sjukvården. Landstingen har dock sällan visat sig vara särskilt involverade vid t.ex. behandlingsinsatser.

Många får inte det stöd och skydd de är i behov av, menar Länsstyrelsen. Det beror

exempelvis på att insatserna ofta inte är anpassade för andra grupper än unga flickor. Många verksamheter och boendeformer saknar dessutom särskild kompetens om hedersrelaterade frågor. Arbetet med bearbetning, rehabilitering och utslussning efter det akuta skyddet är också sämre utvecklat, enligt Länsstyrelsens kartläggning 2011.

Vid en skyddsplacering och efter uppbrottet från familjen behöver den som utsatts mycket stöd och hjälp. Den utsatta kan lida av isolering och ensamhet. Han eller hon kan tappa ork, vilja och initiativförmåga och i värsta fall kollapsa. Det finns en rad försvårande faktorer i arbetet med den utsatta efter ett uppbrott. Det kan röra sig om allt från att sakna de positiva delarna av den tidigare gemenskapen inom familjen/släkten, rädsla för repressalier från familj och släkt och brist på kunskaper om hur man orienterar sig i samhället.⁷⁸ För att adressera dessa frågor på ett framgångsrikt sätt krävs, som ovan nämnts, kunskap, kompetens och väl fungerande samverkan.

Familjearbete

Det finns ett stort behov av att arbeta förebyggande med vuxna, understryker Länsstyrelsen Östergötland. Dessutom behöver socialtjänsten arbeta åtgärdande med vårdnadshavare.⁷⁹ Socialnämnden har ett ansvar för att tillgodose att personer som utövar våld får rätt till stöd och hjälp med beteendeförändring. Innehållet och kvaliteten på kommunernas insatser för våldsutövare bedöms dock variera.⁸⁰

Att arbeta med medling som metod är emellertid kontroversiellt. Astrid Schlytter, docent i rättsociologi och kopplad till Länsstyrelsen Östergötland, ställer sig stark kritisk till att bedriva familjearbete i hederskonflikter. Hon menar att det saknas evidens för att någon metod är framgångsrik. Istället finns en risk att ett utsatt barn flyttar hem igen och då kanske det blir bortgift eller försvinner.⁸¹

Linnamottagningen⁸² i Stockholm har arbetat med att försöka förändra norm- och

värderingssystem bland vårdnadshavare, men konstaterar att inga värderingsförändringar har skett genom insatserna. Istället kan det rent av få motsatt effekt för den utsatta, vilket

Schlytter antyder. Linnamottagningen avråder därför från alla former av medling och alla andra typer av familjearbete i fall av hedersrelaterat våld och förtryck. Denna syn delas av många professionella.⁸³

81 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/282541?programid=1316

82 Linnamottagningen är en mottagning för unga personer som blivit utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld och/eller blivit gifta eller riskerar att bli gifta mot sin vilja (https://kvinnonet.net/om-oss/).

(21)

20

Länsstyrelsen Östergötland är tydlig med att familjeåterförening bara får ske om det är

bortom allt tvivel att våld inte kommer att förekomma. Finns inte den garantin ska åtgärdande arbete inte bedrivas, menar man. Då ska istället skyddsåtgärder ske vidtas utifrån ett

brottsofferperspektiv.⁸⁴

Kriminalvården noterar också att det råder delade meningar om familjearbete/medling är en användbar metod, men beskriver samtidigt att det finns en annan inställning till metoden i t.ex. Danmark och Norge, där medlingsarbete rönt viss framgång.⁸⁵

85 Kriminalvården 2015

(22)

21

Skolans och förskolans roll och ansvar

Två centrala aktörer i en kommun vad gäller hedersfrågor är förskola och skola. Dessa verksamheter möter i stort sett samtliga kommunens barn och ungdomar samt deras

vårdnadhavare. Inom ramen för denna utredning har vi av tidsmässiga skäl valt att fokusera skolan. Vi gör så mot bakgrund av de erfarenheter som pekar på att hederproblematik tenderar att accentueras med stigande ålder. Äldre barn är alltså i regel mer utsatta än yngre barn.

Skolans viktiga roll gör att vi väljer att uppehålla oss lite extra kring den verksamheten i rapporten.

Det ska poängteras att förskolan har en viktig roll att spela, genom att adressera frågan om ungas rättigheter och dess innebörd med både barn och vårdnadshavare. Förskolan har också viktig funktion i att hantera frågan om könsstympning. För de barn som drabbas av det, sker ingreppen ofta tidigt i livet – i förskoleålder. Det påpekas av Elektra och Origo, och har också framkommit i Länsstyrelsens utvärderingar.⁸⁶

Kunskapen hos skolpersonal om hedersrelaterat våld och förtryck, tvångs- och barnäktenskap och könsstympning är allt för låg. Så skriver Dagens Samhälle med anledning av en

enkätundersökning tidningen har genomfört.⁸⁷ Att skolor har kunskap om fenomenet, kompetens att arbeta förebyggande och kunna hantera ärenden, är oerhört viktigt.

Länsstyrelsen Östergötland kan i utvärderingar konstatera att alltför få förskolor och skolor arbetar främjande, men att det är angeläget att det blir en del av ordinarie verksamhet. Det finns emellertid exempel på skolor som med fördel tagit in förebyggande arbete i sin ordinarie undervisning.⁸⁸

Hederförtryck och -våld är emellertid ingen enkel fråga att hantera. Av den anledningen finns behov av fortbildning inom området. Som ett stöd för skolorna finns också olika material framtagna av bland annat Länsstyrelsen Östergötland och Skolverket.

Skolverkets stödmaterial från 2011, Hedersrelaterat våld och förtryck - skolans ansvar och möjligheter, håller på att revideras, men det allmänna innehållet äger alltjämt giltighet.

Skolverket understryker vikten av att skolor förstår de kollektiva mekanismerna som ligger bakom hedersförtryck av barn och ungdomar. Hedersförtryck och -våld, till skillnad från annan typ av våld i nära relationer, utövas av fler än en person: det hedersrelaterade våldet backas upp av ett kollektiv, av familj och släkt.⁸⁹ Det får implikationer för hur det bör, och kan bemötas och hanteras. Det har också betydelse för socialtjänst och rättsväsende, som kan har svårt att hantera våld, som förväntas utövas av en individ i det fördolda.⁹⁰

Att upptäcka utsatthet

Att ha kunskap om frågorna är central, poängterar Skolverket. Kunskap kan bland annat inhämtas genom kollegialt lärande och erfarenhetsutbyte, studiecirklar och genom att bjuda in föreläsare av olika slag. Föreningar, organisationer och f.d. utsatta personer kan bidra med mycket kunskap, menar myndigheten.

Att göra en riskbedömning ställer krav på kompetens hos personalen men också att ha bearbetat egna värderingar, skriver Skolverket. I rapporten poängteras att personalen på skolan måste vara uppmärksamma på varningstecken, av vilka det finns flera. Det listas också några enkla frågor som kan ställas till eleven om graden av kontroll i hemmet och vilka

86 Länsstyrelsen Östergötland 2015/samtal med Elektra och Origo, mars 2018

89 Skolverket 2011

90 Ertürk, Y. ur Nationellt centrum för kvinnofrid 2010.