Förslag till vidareutveckling

I redogörelsen ovan har många synpunkter och förslag till ändringar och utveckling framkommit implicit. Vår bedömning är att dessa förslag i allt väsentligt utgår från det faktum att man är positiva till kursen, men att man vill öka mervärdet av den. Samtidigt noterar vi att den kritik vi lyft fram och de förslag till utveckling som inkommit rör i grunden samma fråga – hur få än

Vårt förslag till utveckling handlar därför om att öka det konkreta och direkta utbytet av programmet för deltagarna och deras organisationer. Syftet är att få ett program som i ännu högre grad än idag och i alla delar motsvarar de för­ väntningar och behov som deltagarna och deras organisationer har. Annorlunda uttryckt – det handlar om att öka nyttan av kurserna. Vi har därför valt att hålla samman de många små förbättringsförslagen, som också speglats i den hittillsva­ rande texten, till ett samlat större utvecklingsförslag. Detta kan tyckas djärvt, när så mycket är positivt. Men vi betonar att vi inte är ute efter att genomföra större förändringar i innehåll och upplägg utan att det vi vill åstadkomma mera hand­ lar om att skapa en tydligare ram för och sammanhang mellan programmets olika delar.

en tydligare kursstrategi för programmet: insikt – kunskap – förändring

För det första kan vi konstatera att den nuvarande modellen med grundkurser och fördjupningskurser inom sakområden och inom kommunikations området behöver ses över och fås att fungera bättre. Deltagarna efterlyser en större skillnad mellan grund­ och fördjupningskurserna. De vill helst se att fördjupningskurserna är tydligt orienterade och anpassade efter de olika behov som anställda inom olika delar av naturvården har. De menar att kommunikationsformerna i stor utsträckning varierar med vilka roller man har. En som arbetar med rovdjurs­ frågor har ett annat behov av att hantera konflikter än den som arbetar med förvaltning av reservat. Även sätten man kommunicerar på varierar i stor utsträckning med vilka roller man har. Detta talar, enligt Swecos bedömning, för att fördjupningen bör vara mer sakområdesanknuten och därigenom få möjlig­ heten att tydligare adressera de olika deltagarnas behov.

För det andra kunde vi i våra intervjuer konstatera att det fanns en svaghet inom grundkurserna som delvis återspeglade samma problematik. Det handlar om balansen mellan träff 1 och träff 2 där det finns en tendens till att träff 2 inte riktigt har motsvarat de högt ställda förväntningarna efter träff 1, enligt de intervjuade deltagarna. Även här handlar det om att kunskapsinnehållet inte ansetts tillräckligt och att nyttan varit mer begränsad, jämfört med den aha­upplevelse som träff 1 förefaller ha skapat.

I bägge dessa fall handlar det om att programmet blir svagare när det kommer till fördjupning och särskilt till en fördjupning som skall kännas relevant för många deltagare.

För det tredje finns det ett förbättringsutrymme när det gäller chefskurserna som handlar om att stärka innehållet vad gäller stödet till cheferna att stödja sina medarbetare. Detta framkom framför allt implicit via intervjuerna med medarbetarna hos de deltagande cheferna.

Även här handlar det således om att fördjupa kunskapsinnehållet, men inte i kommunikationsfrågan i sig utan om hur cheferna bäst kan stödja sina medarbetare i svåra situationer.

För det fjärde finns en förbättringspotential i hur man kan stödja en imple­ mentering av de nyvunna kunskaperna både i den individuella yrkesrollen och i den organisation som medarbetarna verkar inom. I den här frågan finns det

naturligtvis en diskussion om hur långt uppgifterna för ett kompetensutveck­ lingsprogram skall sträcka sig och var det ordinarie utvecklingsansvaret för organisationen tar vid. Denna syn delas både av de intervjuade deltagarna och av kursansvariga.

Vi tror att nyckeln till ännu bättre effekt av programmet ligger i en effektiv implementering i de aktuella organisationerna och arbetsrutinerna. Vi har därför samlat ihop våra förbättringsförslag i det vi kallat för en tydligare kurs­ strategi för dialogprogrammet. Syftet är inte att föreslå en total omorientering av programmet. Som vi konstaterat i den här rapporten är ju de huvudsakliga omdömena mycket goda. Det vi vill åstadkomma med vårt förslag är en tyd­ ligare koppling mellan de olika kursernas innehåll, syften och målgrupper för att skapa en ökad praktisk nytta av insatserna.

Vårt förslag till strategisk utveckling handlar om att se att programmet har tre överordnade syften. Inget av dessa är nya, utan det vi vill göra är att koppla kurser och kursinnehåll tydligare till dessa syften. De tre överordnade syftena handlar om att skapa insikt, förmedla kunskap och bidra till förändring.

Att skapa insikt handlar om att få deltagarna att uppmärksamma behovet av en systematisk och genomtänkt kommunikationsprocess och dialog. Det handlar om att med exempel se att man kan nå helt olika resultat beroende på hur man kommunicerar, vilka ord man väljer i en skrivelse eller hur man arrangerar ett möte och så vidare. I korthet handlar det om vad vi upplever har varit syftet och innehållet i träff 1 och i stora delar av chefskurserna. Att skapa insikt handlar särskilt om att uppnå den aha­effekt vi menar att dessa kurser har resulterat i hos dem som har gått dem.

Att förmedla kunskap handlar om att ge teoretisk förståelse för varför människor agerar olika och hur man kan få olika resultat beroende på det sätt man kommunicerar. Att förmedla kunskap handlar också om att ge deltagarna praktiska verktyg för att hantera de situationer de ställs inför. Här tror vi att det är en riktig väg att gå att anpassa innehållet i kurserna mera till de olika

chef. För att undvika en överlappning mellan insiktsdelen och kunskapsdelen tror vi att det är bra om en del av det som idag har ingått i träff 1 och träff 2 för grundkurserna kunde delas upp och genomföras inom ramen för mer spe­ cialiserade kurser inom denna del av programmet, d.v.s. den insiktsdel som vi föreslår skulle därmed göras kortare och mer avgränsad.

Att bidra till förändring slutligen skulle handla om att stödja implemente­ ringen av de nyvunna kunskaperna både hos individer och i organisationerna. Vi tror att denna del mycket liknar det som man hittills arbetat med i träff 3, men med en större betoning också på det individuella stödet, d.v.s. mera av att kursledningen också coachar individerna i deras planering av arbetsrutiner.

Sammantaget menar vi att figuren ovan illustrerar vårt förslag till en tydligare kursstrategi. Detta leder oss till att föreslå att programmets olika delar läggs upp efter denna strategi, vilket innebär att innehållet genomförs i tre steg.

Noteras kan också att dialogprogrammet med ett sådant upplägg bör kunna öppnas upp för flera myndigheter, genom den variationsbredd som skapas i det vi nedan kallar Steg Kunskap.

Steg insikt

Steg Insikt skulle vara inledningen för alla som vill gå dialogprogrammet. Syftet med steget är att fungera som en ’eye­opener’, d.v.s. att skapa en aha­ effekt av att detta är viktiga frågor, att kommunikation gör skillnad och att kunskap om kommunikation gör att jag kan genomföra mitt arbete bättre och effektivare.

Innehållet i detta steg skulle vara baserat på det som idag är innehållet i grundkursens träff 1. Vi tror dock att Steg Insikt skulle kunna begränsas till en en­dags­övning om fokus framför allt låg just på insiktsdelen. Vi tror vidare att detta är en tämligen generell aktivitet, d.v.s. den behöver inte skräddarsys för olika grupper eller yrkesroller, även om det naturligtvis är en fördel om de exempel som används är varierande att så många som möjligt kan känna igen sig i dem.

Vidare tror vi att det är en fördel om en hel avdelning, inklusive cheferna, samtidigt genomgår detta steg. Därför menar vi att ett förslag är att pröva att genomföra en sådan heldag arbetsplats för arbetsplats, alternativt för ett par eller tre närbelägna arbetsplatser samtidigt. Vi tror att den eftersökta aha­ effekten skulle förstärkas om samtliga på en arbetsplats samtidigt genomgick detta steg.

För att svara upp mot behovet av att låta nyanställda gå programmet kan de arbetsplatsbelägna Steg Insiktsdagarna med fördel också kompletteras med återkommande centralt arrangerade dagar.

Steg kunskap

Steg Kunskap syftar till fördjupning och kunskapsförmedling, både i form av att få en något djupare teoretisk kunskap om kommunikationens betydelse för utfall och resultat men framför allt till att få kunskap om metoder och verktyg att hantera kommunikation av olika slag. Man ska dock inte missförstå ordet

kunskap här. Det handlar i hög grad om att träna sig och att genom deltagande i forumspel och liknande övningar ’lära sig’ hur man kan hantera olika situa­ tioner. Vi tror således inte på att utveckla innehållet bort från den typen av inslag.

I detta steg handlar det sannolikt om att planera och genomföra ett antal mer specialiserade kurser grundade på de olika roller som olika personer har och de behov av kunskap som varierar med dessa roller. För att undgå alltför mycket överlappning mellan Steg Insikt och Steg Kunskap tror vi att en del i det som idag varit innehållet i grundkurserna skall ingå i Steg Kunskap. Det betyder visserligen att det kommer att vara ett visst överlapp mellan de olika kurserna inom ramen för Steg Kunskap, men här är det då inte tänkt att samma person ska välja kurser som helt överlappar innehållsligt.

Inom ramen för Steg Kunskap bör också särskilda chefskurser kunna ges. En målsättning bör vara att dessa förutom att förmedla kunskap om kommu­ nikation och kommunikationsmetoder också bör handla om hur man som chef kan stödja sina medarbetares kommunikationsarbete och också om hur man kan skapa en organisation där kommunikationsfrågorna har en centralare del.

Steg Kunskap skulle med ett sådant upplägg kunna arrangeras som flera olika centrala kurser där deltagarna möts på tvärs mellan olika arbetsplatser och även i vissa delar mellan olika myndigheter. Kursernas längd bör kunna variera, men genomgående tror vi att det finns ett värde i att de åtminstone spänner över två dagar. Vissa av kurserna kan säkert behöva genomföras under fler än ett tillfälle.

Som en del i ett sådant kunskapssteg skulle man också kunna pröva det av Naturvårdsverket och kursledningen efterfrågade momentet att arrang­ era gemensamma möten mellan myndigheter och intresseorganisationer, t.ex. under rubriken Att mötas konstruktivt trots att man tycker olika! Genom ett sådant upplägg skapas en frivillighet kring ett sådant moment, som många av deltagarna i programmet annars helst inte skulle vilja se.

Steg Förändring

Steg förändring handlar om att implementera kunskapen i individernas arbets­ uppgifter och i organisationerna. Det är vår bedömning att detta handlar om att komma nära de konkreta arbetsuppgifterna och organisationerna. Detta kan sannolikt göras på flera olika sätt, men vi bedömer att den modell man hittills har arbetat med inom ramen för träff 3 har fungerat väl, d.v.s. att kurs­ ledarna kommer ut till de olika organisationerna och låter erfarenheterna från deltagarnas egen vardagspraktik styra arbetet.

Det vi möjligen vill notera är att vi tror att ansatsen här skulle vara lite bredare, d.v.s. att man dels arbetade vidare individuellt och i grupp med dem som genomgått olika delar i Steg Kunskap, men att man också arbetade med hela avdelningen aktivt och gemensamt, att man såg över rutiner och arbets­ former ur ett kommunikations­ och dialogperspektiv och bistod aktivt och coachande i att skapa förändrade arbetssätt. Detta betyder sannolikt att något större vikt behöver läggas vid detta steg jämfört med vad som idag läggs vid träff 3. Det kan också betyda att man till kursledningen behöver knyta mera

Referenser

litteratur

En samlad naturvårdspolitik, regeringens skrivelse 2001/02:173, mars 2002 Regeringens proposition 2000/01:57, Sammanhållen rovdjurspolitik

Dialog för naturvården ­ kompetensutveckling i dialog, lokal delaktighet och förvaltning samt konfliktlösning inom naturvård och naturresursförvaltning (2008), Naturvårdsverket, Stockholm, Rapport 5809. ISBN 978­91­620­ 5809­8, ISSN 0282­7298

intervjuade programdeltagare

Louise Ellman Kareld, Länsstyrelsen i Kronobergs län Maria Forslund, Länsstyrelsen i Uppsala län

Peter Post, Länsstyrelsen i Västra Götalands län Johan Nyqvist, Länsstyrelsen i Västerbottens län Maria Karlsson, Länsstyrelsen i Västra Götalands län Lena Strömvall, Länsstyrelsen i Västmanlands län Oskar Norrgrann, Länsstyrelsen i Västernorrlands län Hanna Wallén, Länsstyrelsen i Jämtlands län

Robert Sandberg, Länsstyrelsen i Norrbottens län Daniel Hansson, Länsstyrelsen i Gävleborgs län Karin Fager, Länsstyrelsen i Gotlands län

Pontus Ekman, Länsstyrelsen i Västernorrlands län Anki Alfredéen, Länsstyrelsen i Dalarnas län Henrik Berg, Länsstyrelsen i Uppsala län Elisabet Ardö, Länsstyrelsen i Kronobergs län Annika Bladh, Länsstyrelsen i Kronobergs län Michael Schneider, Länsstyrelsen i Västerbottens län Mia Kristersson, Länsstyrelsen i Skåne län

Pierre Ahlgren, Länsstyrelsen i Västmanlands län Linnea Wikström, Länsstyrelsen i Östergötlands län Fabian Mebus, Länsstyrelsen i Gotlands län

Jennifer Hood, Länsstyrelsen i Västra Götalands län Emma Johansson, Länsstyrelsen i Västerbottens län Bengt-Åke Strömquist, Länsstyrelsen i Jämtlands län Per-Magnus Åhrén, Länsstyrelsen Hallands län Martina Kluge, Länsstyrelsen i Gävleborgs län Dick Östberg, Länsstyrelsen i Värmlands län Erik Brimse, Länsstyrelsen i Kronobergs län Kristoffer Sivertsson, Länsstyrelsen i Jämtlands län Anna Pettersson, Länsstyrelsen i Uppsala län

Therese Holmberg, Länsstyrelsen i Östergötlands län Linda Stöberg, Länsstyrelsen i Värmlands län

Tomas Staafjord, Länsstyrelsen i Västerbottens län Ulf Larsson, Naturvårdsverket

Johan Jannert, Länsstyrelsen i Västra Götalands län Kajsa Berggren, Länsstyrelsen i Västerbottens län Jemt Anna Eriksson, Länsstyrelsen i Dalarnas län Ruben Johansson, Länsstyrelsen i Jämtlands län Claes Svedlindh, Länsstyrelsen i Östergötlands län Lena Lundevaller, Länsstyrelsen i Västerbottens län

övriga intervjuer

Cecilia Persson, Naturvårdsverket Susanne Kolare, Naturvårdsverket Lotten Westberg, Kursansvarig Agneta Setterwall, Kursansvarig

Utkast intervjuguide