Forskningen om förtroende är omfattande och förtroende diskuteras ofta i mycket skilda bemärkelser inom olika akademiska forskningsfält. Socialpsykologer diskuterar förtroende som en personlig egenskap, och då innebär förtroende oftast individers förtroende gentemot andra individer eller grupper av individer (se vidare Rotter 1971, 1967).3 Förtroende inom denna forskning benämns ofta även med tillit, men termer som trovärdighet, lojalitet och pålitlighet har också använts (Blomqvist 1997:279). Ett begrepp som har använts mycket av antropologer, och som har fått stor användning även inom andra forskningsfält, är begreppet reciprocitet. Reciprocitet, eller ömsesidighet, användes ursprungligen i antropologiska analyser av utbytesförhållanden mellan olika ursprungsfolk. Utbytet av gåvor mellan folkgrupper, stammar eller byar var en symbolisk manifestation av den förtroenderelation som rådde mellan byarna. Till gåvan fanns knutet normer som reglerade gåvoinstitutionen. Dessa normer kunde handla om återgäldande, förpliktelser, heder och ära, giltiga motiv för gåvor, regler för uppvisande av generositet och så vidare (Mauss 1972, Schrift 1997). Antropologer menar att detta gåvoutbyte, inklusive dess normsystem, är analogt med ett primitivt samhällskontrakt (i Rosseaus eller Hobbes mening), där detta normsystem ersätter vad som i senare samhällsformer har kallats för "staten" (Sahlins 1988:169). Även i dessa samhällen var förtroendet en viktig komponent för det gemensamma samhällets stabilitet. Alla samhällen, även tidiga kulturer, har oftast haft någon person eller grupp som ansvarat för att uttolka samhällets rådande normsystem och regler. Sådana personer kan ha kallats för vise män, shamaner, kungliga rådgivare eller jurister (Wilson 1992:21, cf Boholm 2003).
2 Dessa författare representerar studier på makronivå, där man antar att det finns en politisk anda, en politisk kultur eller ett politiskt deltagande som är specifikt för vissa geografiska områden.
� Vad menas med politiskt förtroende? �
17
Begreppen förtroende och reciprocitet har också fått stor betydelse inom företagsekonomisk forskning och organisationsforskning. Ett centralt antagande inom ekonomisk forskning har varit antagandet om den egennyttigt rationella aktören, där man har antagit att individers rationalitet och nyttomaximering har legat till grund för ekonomisk blomstring och tillväxt (Becker 1976, Buchanan 1975, Downs 1957, Eriksson 2005, Holmberg & Oscarsson 2004:kapitel 10, Lewin 1988). På senare år har detta antagande dock kommit att ifrågasättas starkt.4 Kritikerna menar att egenintresse endast är ett bland många andra faktorer som styr individers handlande och ekonomiska framgång. Andra sådana faktorer som inverkar på ekonomiska verksamheter kan vara självuppskattning, makt, status, plikt, reciprok altruism, tillit och trygghet, och man talar därför om begränsad rationalitet (eng.
bounded rationality) (jfr Jones 1999, Ziegler 1998). Idag har till exempel kundernas
förtroende för olika varumärken, miljöpolicys eller rättvisemärkningar fått en växande betydelse för marknadsaktörerna (Boström 2002, Lagergren 1998, Micheletti 2003).
Förtroendeforskningen inom ekonomiämnet har fått betydelse både då det handlar om relationer mellan olika enheter inom organisationer och relationer mellan en organisation och andra organisationer (t ex leverantörer och kunder till ett givet företag). Transaktionskostnadsekonomi5 används för att tydliggöra de kostnader som finns förbundna med de transaktioner som sker mellan aktörer och ett centralt resultat är hur förtroendet mellan aktörer bidrar till att minska transaktionskostnaderna eller
riskerna. En av de viktigaste osäkerheterna inom komplexa organisationer, är
in-formationsosäkerheterna, eller informationsasymmetrierna (Miller 1996, North 1990). Dessa osäkerheter kan minimeras genom riskspridning, genom att bädda in sociala relationer i agenturrelationerna, eller � där så är möjligt � att utveckla formella kontrakt6 (vilka i praktiken ofta är svåra att specificera och att använda). Den sociala kontrollen, som bygger på informations- och förtroenderelationer, bidrar
4 En viktig tidskrift som diskuterar dessa frågor är Rationality & Society. En mycket god översikt kring kritiken mot rational choice-antagandena i relation till statsvetenskap är Mansbridge (1990).
5 Transaktionskostnadsteori härrör ur nobelpristagaren Ronald H. Coase's Theory of the Firm (1937). En modernare forskare på området är t ex Oliver E. Williamson (1996). År 2001 belönades även Joseph Stiglitz med ekonomipriset till Alfred Nobels minne för sina insatser på området assymmetrisk information och transaktionskostnadsteori.
6 Att jämföras med funktionen av kontraktsrätt på företagsnivå, såväl som med konstitutionell rätt på medborgar- och nationsnivå. Formell kontraktsrelation är svår att upprätthålla utan den informella, reciproka relationen mellan aktörer, vilken inte kan framtvingas utan bygger på ett frivilligt samtycke hos aktörerna.
� Vad menas med politiskt förtroende? �
till stabilitet och minimerande av risker. I komplexa miljöer där aktörer ständigt har ofullständig information skapar vi institutioner, regler och rutiner som fungerar som genvägar (eng. short cuts) (jfr Downs 1957, Goto 1996, Luhmann 1979, Oscarsson 1998, Popkin 1991). På detta sätt kan aktörer lättare hantera komplexa miljöer och komplex information, och därmed minska riskerna. För att förtroende skall uppstå mellan parter krävs upprepad interaktion och följaktligen ett minne av föregående möten. Förtroende hänger också samman med en individs eller en aktörs rykte och ett sådant måste successivt förvärvas (Dasgupta 1988:59). Efter upprepade interaktioner uppstår relationer som bygger på förtroende, och detta förtroende bidrar till att ge aktörerna en något bättre information, sänkta transaktionskostnader och lägre risk. Förtroende ligger till grund för varje affärsuppgörelse, kapitalinvestering, marknadsföring via varumärken (eng. trade marks), vid relationsmarknadsföring eller vid etablerandet av personliga nätverk. Förtroende är en grundläggande komponent i varje mänsklig interaktion (Gambetta 1988).
Förtroenderelationer är relevanta studiefenomen för varje samhällsvetenskaplig forskare, och olika discipliner har bidragit med olika pusselbitar. Hur högre eller lägre politiskt förtroende i praktiken omsätts i politiska handlingsmönster hos medborgaren är dock främst teoretiskt utforskat, medan antropologer, sociologer och ekonomer också har fastställt konkreta konsekvenser av förtroendets vara eller icke vara. Förtroenderelationer i mer statsvetenskapligt hänseende kan dock ännu sägas vara relativt vagt utforskade. Jag skall snart utveckla detta närmare, men jag skall ännu en stund uppehålla mig vid begreppens generella mening innan jag benar ut det i olika underkategorier.
Förtroendets natur
Begreppet förtroende kan inte existera utan att även omfatta risk (Baier 1986). För den person som har perfekt information om de personer som han eller hon har relationer med är förtroende inte en fråga, denne person vet hur han eller hon skall kalkylera sina kommande relationer med andra personer. Detta blir då en rationell kalkyl. Eftersom perfekt information aldrig existerar i verkligheten måste sannolika bedömningar göras. En vanlig term i amerikansk forskning är mellanmänskligt förtroende (eng. interpersonal trust) och det definieras enligt följande: aktör A hyser förtroende för att aktör B kommer att göra X. Aktör A har förtroende för B eftersom han/hon antar att det är i B:s intresse att agera på ett sätt som överensstämmer med
� Vad menas med politiskt förtroende? �
19
A:s intresse. På detta sätt är förtroendet ett uttryck för en relation och denna relation kommer att upprätthållas om förväntningen uppfylls. B:s utförande av X bekräftar relationen, medan icke-uppfyllandet kan bryta förtroendet (Baier 1986:236, Hardin 2000:35, 1999:26, Levi 1998:78, Warren 1999:324).7
Förtroende är inte samma sak som samarbete, även om förtroende kan resultera ur ömsesidigt samarbete. Förtroende i denna generella mening innefattar alltså aktörer, relationer och förväntningar. Förtroendet har en historisk komponent, det består av ett rykte8 eller ett minne av tidigare erfarenheter eller föregående spel (Axelrod 1984, Blau 1967, Dasgupta 1988, Holmberg 1996, Rothstein 2000, Yamagishi 1994). På samma gång är förtroendet en skugga av framtiden (eng. shadow of the future) eftersom en relation även kan innebära framtida transaktioner (Blomqvist 1997). På detta sätt kan förtroendet ses som en bro mellan förflutna erfarenheter och framtida förväntningar (Salamond 1994). Förtroendet i det moderna samhället gör dess komplexitet möjlig (Giddens 1990, Luhmann 1979, Simmel 1990, Warren 1999). Genom förtroendet kan vi lita på att flygledare och piloter gör sitt bästa för att landa flygplan, att hjärtkirurger inte fejkar operationer eller att vi får ta ut våra pengar på de banker där vi har satt in dem.
Förtroende delas i forskningen upp i två huvudkategorier, horisontellt förtroende och
vertikalt förtroende.9 Utifrån den litteratur som behandlar begreppet förtroende i olika avseenden, har jag i figur 1.1 illustrerat hur begreppet förtroende kan uppdelas i fyra olika avseenden, a) politiskt förtroende, b) förtroende för övriga institutioner, c) generaliserat förtroende, och d) partikulärt förtroende. Denna uppdelning ligger också till grund för den fortsatta diskussionen i detta kapitel.
7 Även Williamson använder en snarlik definition, "When we say we trust someone or that someone is trustworthy, we implicitly mean that the probability that he[or she] will perform an action that is beneficial or at least not detrimental to us is high enough for us to consider engaging in some form of cooperation with him [or her]" (Williamson 1993:463).
8 Ett stiliserat exempel på vilken betydelse en persons rykte kan ha, kan hämtas från maffians anatomi: "Den mest kritiska perioden för en maffiafamilj inträffar när ledarskapet ska överföras från en person till en annan. Problemet med vem som ska 'ärva' företaget är nämligen större inom beskyddarbranschen än i andra industrier. (…) När det gäller ett maffiaföretag är dess främsta tillgång i stället det 'rykte' som förvärvats med tiden. Det är omgivningens tilltro till att företaget kan tillverka beskydd som skapar inkomster." (Lappalainen 2000:110f, se även Webster 2003).
9 Distinktionen är en relativt vedertagen term inom förtroendelitteraturen, där ingen ”upphovsrätts-innehavare” har kunnat spåras. Distinktionen används till exempel Hadenius 1999:62, Offe 1999:81ff, Rothstein 1996:317 och av SOU 2000:1 s. 196).
� Vad menas med politiskt förtroende? �
Figur 1.1 Förtroendebegreppets uppdelning i underkategorier
Förtroende
Vertikalt förtroende a) Politiskt förtroende b) Förtroende för övriga institutioner
Horisontellt förtroende (tillit) c) Generaliserat förtroende (socialt kapital) d) Partikulärt förtroende Avhandlingens definition av politiskt förtroende
De två huvudkategorierna, horisontellt förtroende och vertikalt förtroende skall nu redovisas och problematiseras var för sig.
Horisontellt förtroende
Hittills har jag talat om förtroende i mer generella termer eller utifrån ett antagande om jämlika aktörer. Detta slags förtroende har i forskningen kallats för horisontellt förtroende, vilket oftast används då det gäller förtroende mellan personer, men det är även tänkbart att tala om ett horisontellt förtroende mellan elitgrupper eller mellan företag i samma storlek (Offe 1999:44, 84). I denna bemärkelse diskuteras även socialt förtroende (eng. social trust) (Cvetkovich & Löfstedt 1999, Miztal 1996, Newton 1999).
Förtroendet medborgare emellan är av två slag, generaliserat och partikulärt förtroende (jfr Cohen 1999:220f, Uslaner 1999:122f, Warren 1999:8, 318, 356).10
Det partikulära förtroendet innebär mindre risktagande och att man litar på sina medmänniskor i den mån "de är som jag". Man litar till dem som tillhör samma "grupp" eller "stam", det kan innebära samma klan, folk, ras, stam eller föreningskamrater. "Gruppen" kan i extremfallen utgöras av personer som tillhör Ku Klux Klan, Hells Angels eller någon terrorgrupp. De partikulära relationerna baseras
10 Analogt språkbruk för dessa termer är också tjockt förtroende eller tunt förtroende (Barber 1983, Hardin 1993, Williams 1988). En mer betydelsefull distinktion i diskursen är bridging and bonding (Gittell & Vidal 1998, Narayan 1999, Putnam 2000, Warren 2001, Zmerli 2003). Bridging refererar till generaliserat förtroende och bonding till det partikulära förtroendet.
� Vad menas med politiskt förtroende? �
21
huvudsakligen på relationer ansikte mot ansikte (eng. face-to-face relations) och att man identifierar sig kring vissa strikta symboler eller värden. Offe beskriver det så här:
"The logic supporting this (…) is this: As I know the tradition, culture and values of a particular group, I can generalize trust to everyone belonging to that group" (Offe 1999:63)
Denna typ av förtroende befästs genom ritualer och kan inramas i en pseudofamiljär dramaturgi, där man till exempel använder förnamn eller smeknamn, avsätter tid för gemensamt ätande eller drickande, namn på potentiella förtroendebekräftande bekanta nämns i förbifarten och man utbyter gåvor eller konfidentiellt skvaller (Offe 1999:65). Denna typ av föreningsverksamheter använder sig ofta av olika slags trösklar för medlemskap, där medlemskapet är villkorat till vissa egenskaper eller inträdesprov.
Det generaliserande förtroendet å andra sidan är tvärtom tolerant gentemot det annorlunda och avvikande. Inom dessa föreningar eller verksamheter är inklu-deringen allmän, alla som vill vara med är välkomna. Ett generaliserat förtroende förväntar sig inte vi-specifika attribut och det kräver inte heller att man 'känner till' de personer som förtroendet utsträcks till. Det generaliserade förtroendet refererar huvudsakligen till okända främlingar. Deras attribut, fritidsaktiviteter, sexuella eller religiösa läggning, ras eller seder är ovidkommande faktorer vid avgörandet av förtroendet.11
Statsvetaren Eric Uslaner menar att denna distinktion mellan partikulärt och gene-raliserat förtroende är nödvändig för att kunna urskilja vad som i debatten har kallats för 'bra' socialt kapital och 'dåligt' socialt kapital. Föreningsaktiviteter av olika slag behöver inte alls bidra till medborgarandan12 (eng. civic good) i samhället, även
11 Det är främst den här typen av generaliserat förtroende forskare försöker att komma åt genom enkät- eller intervjufrågor av typen ”Generellt sett, hur stort förtroende har du för människor i allmänhet?” I World Value Studies (WVS) och andra internationella undersökningar ställs frågan: "Generally speaking, would you say that most people can be trusted or that you can't be too careful in dealing with people?"
12 Begreppet medborgaranda härrör från Putnams begreppsanvändning där han hänvisar till civic virtues och civicness. Medborgaranda och medborgerlig gemenskap beskrivs enligt den svenska översättningen
Den fungerande demokratin med följande: "De som ingår i en medborgerlig gemenskap är i regel mer än
enbart aktiva, samhällstillvända och jämlika. Dygdiga medborgare är hjälpsamma och aktningsfulla och hyser förtroende för varandra, även när de har olika uppfattningar i viktiga frågor[…] Sammanslutningar bland medborgarna bidrar till demokratins effektivitet och stabilitet […] både på grund av sina interna effekter på enskilda medlemmar och på grund av sina "externa" på staten" (Putnam 1996:110f).
� Vad menas med politiskt förtroende? �
Hells Angels har föreningsmöten, insamling av ekonomiska medel, och kan idka sociala aktiviteter (Wijkström 1998). De delar många karaktäristika med andra föreningsverksamheter, ändå så främjar de partikulära vi-intressen och motverkar en tolerant syn gentemot människor och grupper i allmänhet (Uslaner 1999:125). Vid undersökningar av mellanmänskligt tillit (synonymt med horisontellt förtroende) borde alltså hänsyn tas till den här distinktionen mellan partikulärt och generaliserat förtroende. Jag kommer att pröva betydelsen av generaliserat förtroende för det politiska förtroendet senare i avhandlingen, och kommer även att återkomma till en diskussion om partikulära föreningsaktiviteter.
Uslaner gör ett annat viktigt påpekande. Det mellanmänskliga förtroendet hos en individ bestäms inte enbart av graden av tolerans eller av ett generellt förtroende för främlingar. Även den miljö en person befinner sig i kan komma att vägas in i den rationella kalkyl som avgör individens förtroendeposition. En så kallad 'höglitande' person i Sverige som förflyttas till Kosovo eller Albanien kanske reviderar sin litandekalkyl till en betydligt lägre nivå, med hänsyn tagna till de potentiella riskerna i den nya kontexten (Rothstein 2003:99-102, Uslaner 1999:123, jfr Offe 1999:69). Kunskaper om miljön (grundade eller ogrundade) kan komma att internaliseras i personens förtroendekalkyl. Det finns även andra kontextuella faktorer som har diskuterats som betydelsefulla för uppkomsten av mellanmänsklig tillit eller socialt kapital. Ronald Inglehart visar t ex att ökat välstånd mätt i BNP ger ett ökat horisontellt förtroende, att protestantiska och konfucianska länder har ett relativt sett högre horisontellt förtroende än vad katolska, islamistiska och ortodoxa länder har (Inglehart 1999:91), samt att länder som har en relativt sett högre nivå av politiska fri- och rättigheter också har en högre nivå av horisontellt förtroende (s. 106). Även politisk stabilitet är en betydelsefull faktor, enligt Inglehart.
Utifrån den omfattande litteraturen om framför allt horisontellt förtroende, eller om förtroende som ett mer allmänt begrepp, har jag här redovisat de viktigaste funktionerna och komponenterna i det horisontella förtroendet och dess två underkategorier, generellt och partikulärt förtroende. En av de kritiska punkter som framkommit gentemot teorin om det sociala kapitalet, är just att Putnam inte skiljer mellan generaliserat och partikulärt förtroende. Å ena sidan diskuterar Putnam balanserad och generaliserad reciprocitet (Putnam 1993:172) vilket liknar
� Vad menas med politiskt förtroende? �
23
diskussionen om generaliserat och partikulärt förtroende13 och Putnam förespråkar den balanserade reciprociteten eftersom denna typ inte är överförbar till patron-klientförhållanden (jfr s. 174f). Å andra sidan finns det flera föreningsformer som har partikulära karaktärsdrag, och dessa liknar mycket mer just sådana patrimoniala14
relationer, där maffians organisationslogik kanske är ett av de mest utstuderade exemplen.
Vertikalt förtroende
Forskarna är oeniga om det över huvud taget är möjligt att ha förtroende för institutioner (till exempel politiska). Russell Hardin menar att detta inte är möjligt, eftersom förtroende för honom är detsamma som ett inkapslat intresse (eng.
encapsulated interest). Med inkapslat intresse menar Hardin en relation där båda
parter har något att vinna ur situationen, det kan vara en kärlekshistoria, vänskap eller ett annat utbyte av mer affärsmässig karaktär (Hardin 1999:28f). Ett sådant förtroendeförhållande kan inte uppnås mellan institutioner och medborgare enligt Hardin, eftersom förtroende enligt Hardin definieras genom nära personliga band, sådana som man utvecklar med familj och vänner (eng. thick trust). Hardin menar istället att vi skall använda begreppet trovärdighet (eng. trustworthiness) eller
politiskt förtroende (eng. political confidence) när vi talar om förtroende för de
politiska institutionerna (Hardin 2000, 1998). Hardins tolkning av begreppet för-troende baseras på en ansikte mot ansikte-förståelse av förför-troendet i en mer patrimonial bemärkelse, och tar inte hänsyn till diskussionen om det generaliserade förtroendet.15 Hardins tolkning av förtroende löper alltså stor risk att likställas med det partikulära förtroendet.
13 Även om jag menar att generaliserad reciprocitet är ett dåligt begrepp som dessutom inte har med generaliserat förtroende att göra. Distinktionen borde vara balanserad respektive obalanserad (eller skev) reciprocitet (jfr Hastrup & Ovesen 1982:198-201).
14 Ordet patrimonial kommer av patron, som refererar till 'fader' eller 'beskyddare'. Med ett patrimonialt samhälle avses ett samhälle som är organiserat kring en beskyddare som tar ansvaret för ett givet lokalsamhälles väl och ve. Ett svenskt exempel är det gamla brukssamhället där brukspatronen styrde och ställde med sina bruksinvånare, där daglönearbetet utbyttes mot beskydd och säkerhet. Motsvarande system rådde mer utpräglat inom de europeiska feodalsystemen, och inom antropologin benämns också många samhällen som patrimoniala samhällen när de baseras på att vissa klaner eller familjer har en motsvarande beskyddarroll (jfr Eisenstadt & Roniger 1984). Även maffiasamhällen av siciliansk typ kan benämnas som patrimoniala eller som patron-klientförhållanden (jfr. Putnam 1993:142-48).
15 Hardins ståndpunkt känns igen, även i en artikel 1998 diskuterade han att endast institutionernas agenter kan bedömas i trovärdighet (en person som jobbar på socialbyrån kan vara trovärdig eller ej i förhållande till sin klient, men det var enligt Hardin irrelevant att diskutera huruvida klienten har förtroende för socialbyrån som institution eller ej). Då det gäller det vertikala förtroendet föredrar alltså Hardin, precis
� Vad menas med politiskt förtroende? �
Sociologen Claus Offe understryker å sin sida att lita på sin granne inte är samma sak som att lita på en institution. Att lita på sin granne involverar någon form av reciprocitet, medan att lita på en institution istället innebär att känna till och acceptera institutionens grundläggande idé. Om denna idé är tillräckligt angelägen för människor, kommer också detta att motivera deras stöd och lojalitet för densamma (Offe 1999:70f). Offes position kan exemplifieras med följande:
"[I]nstitutions mediate trust because they are seen to 'stand for' and represent certain values and operate so as to provide arguments, as well as incentives, which condition loyalty and effective compliance with these values." (s. 73)
Jag ger Hardin rätt i att begreppet förtroende (eng. trust) används alldeles för vidlyftigt, och de specifikationer av vilka slags förtroenderelationer vi talar om som Offe gör här, är helt nödvändiga om detta teorifält skall kunna utvecklas i någon riktning.
Även Mark Warren och Bo Rothstein går på Offes linje i denna fråga (Rothstein 2000b, 1998, Warren 1999:347f). Rothstein argumenterar att förtroende för staten inte kan vara detsamma som det inkapslade intresse som Hardin talar om. Det inkapslade intresset kan tillskrivas mellanmänskliga förtroenderelationer, medan det krävs ett annat slags förtroende för att kunna fatta beslut om att överlämna sina barn till privat eller offentlig skola, att ta emot vård från ett privat eller offentligt sjukhus etc. Vad Rothstein diskuterar är just skillnaderna mellan det horisontella och det
vertikala förtroendet. Rothstein ger Hardin rätt i att regeringar och även demokratin
bygger på ett antagande om checks and balances, regeringar skall granskas, kritiseras och emellanåt bytas ut. Samtidigt hävdar Rothstein att det inte går att stödja en regering som man saknar förtroende för, förtroende och stöd går hand i hand. Hardin hävdar att man inte kan stödja en regering eftersom den potentiellt kan skada sina medborgare eller missköta sina åtaganden gentemot medborgarna. Rothstein å sin