Enligt Tylers teori kommer medborgarna att hysa ett större förtroende för de politiska institutionerna om de på samma gång uppfattar de rättsvårdande institutionerna som rättfärdiga och att procedurerna inom dessa kännetecknas av förutsägbarhet och allas likhet inför lagen (Tyler 1996, 1995, 1990). Sådana effekter hittades på individnivå i både kapitel fyra och fem, och frågan är om vi nu kommer att hitta motsvarande på aggregerad nivå i de västsvenska kommunerna. Dessa faktorer är inte alltid helt lätta att mäta empiriskt och de försök som jag genomför här är begränsade. Vad jag vill undersöka är huruvida det finns någon bärighet i följande tre hypoteser:
• Om KPF ökar när andelen anmälda brott i befolkningen är lägre (hypotes 3a) • Om det aggregerade förtroendet för rättsstaten samvarierar med KPF
(hypotes 3b)
Aggregerat politiskt förtroende
• Om den aggregerade uppfattningen att det går att påverka politiska beslut i den egna kommunen samvarierar med KPF (hypotes 3c)
Antalet anmälda brott mäts genom statistik från BRÅ år 2000. Förtroendet för rättsstaten mäts på samma sätt som redan beskrivits i kapitel fyra, men detta tål en återupprepning. Följande fråga ställdes i Väst-SOM 2000:
Nedan följer några frågor som rör Din tilltro till det svenska rättssystemet. Vad anser Du om följande påståenden om svenska domstolar?
Svenska domstolar…
a) utdömer straff som är rimliga för de brott som har begåtts b) utdömer mycket olika straff för samma slags brott c) utdömer alltid straff på sakliga grunder
d) utdömer lindrigare straff till personer med hög status
Svarspersonerna ombads att för varje fråga sätta ett kryss på en 11-gradig skala huruvida påståendet var 'helt felaktigt' eller 'helt riktigt'. Eftersom denna fråga endast ställdes år 2000 kan svaren på denna fråga endast tillämpas på de 19 kommuner som har ett minsta antal svarspersoner om 50, därmed blir denna analys mer begränsad jämfört med övriga analyser.
Tabell 5.8 Tylers förklaringar och KPF i Västra Götalands kommuner 1998-2001 (bivariat)
(min/max)47 Pearsons r R
2 b n Sign.
3A: Antal anmälda brott per kommun per
100 000 invånare (2000)48 (-5.352/+4.183) ,01 ,00 ,00 46 ,96 3B: Förtroende för rättsstaten (VästSOM 2000)49 (-,06/+,05) ,01 ,00 1,3 19* ,97 3C: Aggregerad åsikt ’att man kan påverka kommunala
beslut i den egna kommunen’ 1999-200150 (-,08/+,09) ,68 ,46 95 43 ,00
Kommentar: (*) Eftersom dessa frågor endast har ställts i Väst-SOM-undersökningen 2000 blir antalet
respondenter per kommun lägre, och antalet kommuner som har n>50 blir färre. Därav det lägre n-talet. =indikerar att denna förklaringsfaktor är så kallade ’hårda fakta’ som finns tillgänglig genom officiell statistik.
47 Variablerna har centrerats kring sitt medelvärde, vilket motsvarar 0.
48 Denna statistik är hämtad från BRÅ 2000, och omfattar anmälda brott mot brottsbalken och brott mot person. Min=3.668 (Öckerö) och Max=19.037 (Göteborg). Dessa data har jag fått del av efter personlig kontakt med BRÅ.
49 Indexet som består av fyra frågor, där svar har getts på en 11-gradig skala, har sedan transformerats till en skala mellan 0 och 100 för varje person. På kommunnivå varierar det aggregerade förtroendet för
50 Frågan var ’Vilka möjligheter anser Du att Du har att påverka politiska beslut i den kommun där Du bor?’ a) mycket goda möjligheter (1), b) ganska goda möjligheter (0.75), c) varken goda eller dåliga möjligheter (.50), d) ganska dåliga möjligheter (0.25) och d) mycket dåliga möjligheter (0). Svarsal-ternativet ’ingen uppfattning’ ingår ej i basen. Denna fråga har ställts i Väst-SOM-undersökningarna 1999-2001 och används här på aggregerad nivå i de 43 kommuner där antalet svarspersoner överstiger 50 stycken. Högsta värdet är 44 (Strömstad) och lägsta värdet är 27 (Lilla Edet).
Aggregerat politiskt förtroende
183
Den tredje hypotesen mäts genom den aggregerade Väst-SOM-frågan som ställts åren 1999, 2000 och 2001, Vilka möjligheter har Du att påverka politiska beslut i
den kommun där Du bor?51
Låt oss börja med att närmare granska resultaten av Tylers hypoteser i tabell 5.8. Resultatet för Tylers del blev magert, både med avseende på hypotesen om brotts-nivåns betydelse och med avseende på betydelsen av kommunbefolkningens sam-mantagna bedömning av rättsstaten (hypotes 3a och 3b). I båda fallen kan effekt utläsas med avseende på KPF. Det tredje avseendet, kommunbefolkningens uppfattning om möjligheten att påverka kommunala beslut, är den mest övertygande förklaringsfaktorn hittills. Det ostandardiserade b-värdet blir så högt som 95 (,00), vilket innebär att KPF ökar med 95 procent om möjligheten att påverka kommunala beslut ökar från sitt lägsta till sitt högsta värde. Detta resultat ligger också i linje med politiska kultur som Putnam har diskuterat? Betydelsen av att kunna göra sin röst hörd i den politiska processen har här argumenterats med utgångspunkt från Tylers arbete. Samtidigt är detta också en central komponent i arbeten som redovisats av andra forskare. Verba, Slozman och Brady diskuterar till exempel betydelsen av att göra sin röst hörd, och detta arbete återknyter till samma arv som Putnam står på, nämligen The Civic Culture (Verba, Slozman & Brady 1995, Brady, Verba & Slozman 1995, Almond & Verba 1963). Vad som faktiskt ligger bakom medbor-garnas bedömning i detta avseende är sannolikt en mycket viktig väg till att få ytter-ligare klarhet i det kommunala politiska förtroendets variation.
Multivariat analys
Det är dags att samla upp de viktigaste resultaten från detta kapitel. Jag kommer i det följande att redovisa en multivariat modell som tar hänsyn till de bakgrundsfaktorer som har diskuterats, samt de viktigaste av Putnams och Tylers hypoteser. I denna slutliga redovisning, tar jag inte hänsyn till faktorer som bivariat är uppenbart ointressanta (b-värden nära noll) eller där två olika förklaringar är näraliggande (som där föreningslivsaktivitet mäts på två olika sätt). Genom den multivariata redovisningen i tabell 5.10 nedan sammanfattas de förklaringar som står till buds på makronivå för fält II och III enligt Mishler och Roses uppdelning. Den modell som ligger till grund för denna analys på makronivån, efterliknar den modell som
51 Denna frågeställning ingick ej i 1998 års Väst-SOM-undersökning.
Detta frågeinstrument diskuterades i kapitel fyra (s. 150).
resultatet från kapitel fyra (se s. 156f). Kanske är detta en användbar indikator på den
Aggregerat politiskt förtroende
tillämpades på mikronivå (jfr figur 2.1). Modellen har dock anpassats för förhållandena för den aktuella analysnivån, kommunerna.52
Figur 5.2 Den preliminära modellen för att förklara KPF på kommunnivå (makro)
Kommentar: Principmodell för hur den multivariata prövningen genomförs.
Tidigare i detta kapitel prövades flera olika bakgrundsfaktorer i samband med både Putnams och Tylers analyser. De mest relevanta av dessa prövas nu i tabell 5.9. Kontrollvariablerna utgörs av: kommungrupp (storlek), andel av befolkningen som
befinner sig mellan 19 och 64 år, andel av befolkningen som har minst tre års eftergymnasial utbildning samt andel socialdemokratiska mandat av kommunens full-mäktigeplatser. Tillsammans ger dessa faktorer inte mer än fem procents förklarad
varians.
De variabler som används som indikatorer för Putnams teori är de som visade någon slags effekt i de bivariata analyserna, nämligen föreningsengagemangsnivå, tillit till andra människor och bokutlåning. Tillsammans tillför dessa faktorer inte mer än ytterligare cirka en procents förklarad varians, vilket inte är mycket att hurra för. Det ska dock noteras att av dessa tre, visar sig föreningsengagemangsnivå vara den
52Även denna modell inbegriper en antagen men begränsad kausalitet. I de enklare modellerna förutsätts att högre medborgaranda och civil kultur också orsakar ett högre förtroende för den kommunala politiken (Putnam). Ett motsatt antagande som prövas, är om det är så att lägre brottslighet, högre förtroende för rättsstaten och större möjligheter att göra sin röst hörd också orsakar ett högre KPF (Tyler). När den fulla modellen ovan tillämpas, kontrolleras Putnams och Tylers utsagor för en rad bakgrundsfaktorer, där orsakssambandet kontrolleras för kommunbefolkningarnas utbildningsnivå, ålder, befolkningsstorlek, politiska förhållanden etc. Genom dessa kontroller kan vi säkrare pröva vilken effekt Putnams respektive Tylers utsagor eventuellt har.
Kontrollfaktorer: • Kommungrupp • Befolkningsandel 19-64 år • Andel eftergymnasial utbildning (>3år) • Andel S-mandat 1998 Putnams förklaringsfaktorer (aggreggerat) Tylers förklaringsfaktorer (aggreggerat)
KPF
Aggregerat politiskt förtroende
185
viktigaste faktorn, så som Putnam har hävdat. Även tillit till andra människor har en viss effekt som dessutom har en bättre signifikansangivelse.
När indikatorerna för Tylers teori prövas, visar sig antal anmälda brott per kommun inte ha någon betydelse alls. Däremot har uppfattad möjlighet att påverka kom-munala beslut en mycket stark effekt även på aggregerad nivå, precis som vi noterade på mikronivå i kapitel fyra.
Tabell 5.9 Multivariat modell för att förklara kommunalt politiskt förtroende, KPF (1, 2, 3)
Beroende variabel:
Index för kommunalt politiskt förtroende, KPF (1, 2, 3)53 (medel: 50,2) Multivariat regression, kontroll- variabler (A) Kontrollvariabler + Putnam (B) Kontrollvariabler + Tyler (C) Kontrollvariabler + Putnam + Tyler (D) Multivariat slutmodell (E)
hypotes Antal variabler i modellen: 8 12 10 14 4 Kontrollvariabler: Kommungrupp Befolkningsandel 19-64 år b .10 38 (t) .23 .55 b .05 26 (t) .10 .36 b ,00 5.3 (t) -,01 .10 b -,01 7.0 (t) -.03 .13 b - - (t) - - Eftergymnasial utbildning
Andel s-mandat i valet 1998 1.5 17 .05 1.3 -8.7 16 -.27 1.2 -13 12 -.58 1.2 -1.8 12 -.07 1.2 - - - -
Putnams faktorer:
H 2a Föreningsengagemangsnivå
per kommun (1, 2, 3, 4) 2.1 .85 .46 .23 - -
H 2b Tillit till andra människor 1.1 .03 -32 -.95 - -
H 2d Bokutlåning per kommun 2000 .57 1.3 -.26 -.72 - -
Tylers faktorer:
H 3a Antal anmälda brott per kommun
per 100.000 invånare .00 .29 .00 -.00 - -
H 3c Uppfattad möjlighet att påverka kommunala beslut 99 5.3 107 5.1 96 5.8
Konstant 50 50 50 50 50
F .53 .65 5.5 3.6 33 Korr. R2= .05 .06 .40 .38 .45 Durbin-Watson54 2.2 2.2 1.9 2.0
Antal kommuner (n): 46 46 41 41 42
Kommentar: I analysen ovan används variabler som centrerats kring sina medelvärden, enligt tidigare
bivariata redovisningar. Undantaget är kommungrupp som är kodad mellan 2 och 9. Göteborg ingår inte i analysen. (b) anger ostandardiserade b-väden. t-värden motsvarar Student's t, ju större värde desto mer signifikant. Värden nära 0 är i princip ej signifikanta. Durbin-Watson testar för korrelationer mellan residualer, 0<D-W<4, där förväntat värde är 2. Källor: Datakällorna består av många olika hänvisningar till officiella data samt VSOM-data för åren 1998-2001. Se hänvisningar tidigare i kapitlet för specifika variabler.
53
54 Durbin-Watson testar för korrelationer mellan residualer. D-W kan anta värden mellan 0 och 4, där vär-det 2 innebär att residualerna är okorrelerade med varandra (Field 2000:137).
Detta motsvarar kommunbefolkningarnas aggregerade politiska förtroende, KPF. se s. 171f.
Aggregerat politiskt förtroende
När jag ber datorn slänga ut alla icke-signifikanta faktorer återstår endast en för-klaringsfaktor, uppfattad möjlighet att påverka kommunala beslut. Den förklarade variansen på 45 procent förklaras av denna enda variabel, vilket gör att denna faktor intar en särställning. Modellen kan därmed förutsäga KPFmin=50+96*(-.08)=42, och ett högsta värde KPFmax=50+96*(.09)=59. I viss mån utgör uppfattad möjlighet att
påverka politiska beslut i kommunen en orättvis jämförelse i förhållande till övriga
faktorer, då denna kan antas ligga betydligt närmare den beroende variabeln jämfört med övriga förklaringar. Inte desto mindre är det ett viktigt resultat för att förstå varför det politiska förtroendet varierar, att känna till att denna faktor bidrar så pass mycket till denna förklaring.
Ett centralt resultat från den aggregerade analysen är att Putnams förklaringar är så pass svaga i sammanhanget (cirka en procents förklarad varians). KPF ökar med cirka två procentenheter när föreningsengagemangsnivån ökar från det lägsta till det högsta värdet (2.49 till 2.86) och KPF ökar med cirka en procentenhet när den mellanmänskliga tilliten ökar från 0,60 till 0,70. Resultaten här är dock små och osäkerheterna i analyserna är ganska stora eftersom varianserna hos förklarings-faktorerna är relativt begränsade, och olika analyskörningar ger instabila resultat (förutom beträffande möjligheten att påverka beslut). Min slutsats beträffande Put-nams hypoteser är att inga stabila förklaringar har gått att finna på aggregerad kommunnivå. Denna slutsats gäller i synnerhet det Civic Community index (hypotes 2d) som tidigare användes i Italienstudien, men slutsatsen baseras även på det obefintliga stödet för medborgaranda (hypotes 2c) och det mycket svaga stödet för hypotes 2 a och b.
Beträffande Tylers hypotes på aggregerad nivå, har 3c bekräftats, betydelsen av att kunna göra sin röst hörd, eller att ha kommungemensam uppfattning om att det finns en möjlighet att påverka den egna kommunens beslut. Hypotes 3a, att KPF skulle vara lägre i kommuner med högre andel anmälda brott, visade sig inte stämma. Inte heller hypotes 3b stämde, att det skulle finnas ett högre KPF i kommuner där den genomsnittliga proceduriella tilltron var högre.55Vid sidan om dessa effekter är det också värt att notera att befolkningsstrukturen och andelen s-mandat i fullmäktige är ytterligare faktorer som i viss mån också bidrar till att förklara varför det kommun-politiska förtroendet varierar.
55Hypotes 3b redovisas inte i tabell 5.10 eftersom antalet ingående kommuner endast blir 19. Analysen har dock gjorts, och inga signifikanta effekter visas, precis som vi noterade i den bivariata analysen i tabell 5.8.
Aggregerat politiskt förtroende
187
I detta kapitel har särskilt makronivån stått i fokus för diskussionen, och varken Putnams eller Tylers teori har kunnat bekräftas entydigt på denna nivå. En central slutsats är att socialt kapital inte förklarar variationen i politiskt förtroende mellan
kommuner, givet de indikatorer och mätsätt som har redovisats. Genom att pröva
betydelsen av skillnader mellan kommunerna med avseende på kultur på makronivå (genom indikatorer som föreningsliv, aggregerad tillit, Civic Community Index) stod inga eller mycket små signifikanta förklaringar att finna till varför KPF varierar. Det är tänkbart att de resultat som Newton och Norris fann då de jämförde förtroendet för olika institutioner i Europa var spuriöst. Alejandro Portes har till exempel diskuterat denna möjlighet (Portes 2000), och jag själv hävdar med vägledning utifrån Ingleharts resultat, att Newtonoch Norris lika gärna kan finna högre förtroende i de länder där BNP är högre och den protestantiska etiken56 har haft sin inverkan på befolkningens normer om offentliga institutioner (se Inglehart 1999, 1997). Centrala komponenter som förs fram enligt Putnams teori avfärdas härmed beträffande den aggregerade nivån i Västsverige.
Prövningen av Tylers teori enligt fält III i Mishler och Roses indelning har varit den där minst data har funnits tillgängliga. Här har endast antal anmälda brott i
förhållande till befolkningen, förtroende för rättsstaten, samt aggregerad åsikt ’att man kan påverka politiska beslut’ kunnat bedömas i den aggregerade analysen (tabell
5.8). Den sistnämnda förklaringen är den enda som visar tydlig signifikans gentemot KPF i de Västsvenska kommunerna. Denna aspekt av Tylers teori var inte min huvudambition att pröva. Jag ville i första hand undersöka effekten av uppfattningar
om rättsstatens procedurer på både mikro- och makronivå, vilket genom
redovisningarna i kapitel tre och fyra har bekräftats på mikronivå. På makronivå har inte sådana effekter kunnat beläggas. Däremot är resultatet att den aggregerade uppfattningen om politikens påverkbarhet ett mycket intressant resultat som bör inspirera till fortsatt forskning.
Den sammantagna slutsatsen från dessa undersökningar är att det finns ett mycket svagt stöd för Putnams hypoteser på makronivå. De effekter som står att finna
56Begreppet anspelar på Max Webers arbete Den protestantiska etiken och kapitalismens anda, där han hävdar att den industriella utveckling som nåddes i Nordeuropa under 1800-talet i hög grad beror på den arbetsmoral som nedärvts under normer som protestantismen förde med sig (Weber 1958/1978). Ronald Inglehart hänvisar också till detta sammanträffande då han diskuterar förtroende för andra människor (Inglehart 1999).
Aggregerat politiskt förtroende
handlar om knappa två procent, och då är faktiskt bakgrundsfaktorer som åldersstrukturen i befolkningen och andel s-mandat i fullmäktige något bättre som förklaringsfaktorer. Den enskilt bästa förklaringen för att förstå varför det politiska förtroendet varierar mellan olika kommuner, kommer från Tylers hypotes om möjligheten att kunna göra sin röst hörd. De kommunbefolkningar som i högre grad anser att det finns en möjlighet att påverka kommunala beslut, är de befolkningar där KPF ligger högre (jfr Appendix E).