Förutsättningar för högläsning .1 Digitala verktyg och val av böcker

Utifrån förskollärarnas beskrivningar i resultatet kan digitala verktyg (iPad) ses som en artefakt som används flitigt i förskolan. Förskollärarna ger exempel på appen Polyglutt där böcker finns på flera olika språk samt teckenspråk för de barn som behöver den typen av stöd. Vidare i resultatet beskrivs det att förskollärare har förutsättningar att både läsa från det digitala verktyget och även få böckerna upplästa av den specifika funktionen som

finns i appen. Detta blir då som ett komplement till fysiska böcker och bör finnas tillgängligt. Resultatet visar även att förskollärarna gör medvetna val kring högläsningsböcker och att böckerna anpassas utefter barngruppens behov i olika sammanhang. Det framhävs att valet av bok har en påverkan på barns lärande och att förskollärare försöker ta hänsyn till varje barns behov i verksamheten. Tolkningar av resultatet och den tidigare forskningen som presenteras visar att digitala verktyg har blivit en stor del av barns liv och förskollärare behöver få kunskap om att digitala verktyg är en artefakt som går att använda vid undervisningstillfällen i verksamheten (Walldén Hillström, 2014). Vidare framställs det att förskollärare använder digitala verktyg i verksamheten som ett alternativ i valet av böcker avseende högläsning. Detta i enlighet med vad läroplanen för förskolan (2018) ger uttryck för, att förskollärare ansvarar för att barns utveckling och lärande stärks genom digitala verktyg. Utifrån det sociokulturella perspektivet betonar Vygotskij (1978) att barns utveckling och lärande sker i samspel med andra individer samt redskap i barnets närmiljö vilket kan förstås som den proximala utvecklingszonen. Utifrån detta sätt att beskriva anses digitala verktyg vara ett hjälpmedel inom högläsning (Skolverket, 2018).

Utifrån det studien beskriver kan digitala verktyg vara en fördel i förskolans verksamheter då det finns ett stort urval av böcker i bok-appen Polyglutt. Detta blir då ett komplement för de förskolor som inte har ett lika stort urval av böcker som andra förskolor har. Digitala verktyg kan även komma att problematiseras då den verbala kommunikationen och interaktion med barnen riskerar att minska när förskollärare använder sig av exempelvis Polyglutt. När röst-funktionen används på digitala verktyg vid högläsning går det att förstå som att barnen enbart sitter och lyssnar istället för att det sker lärorika boksamtal mellan barn och förskollärare som vid läsning ur en fysisk bok. Det handlar om att förskollärarna bör vara närvarande oavsett om högläsningen sker digitalt eller ur en fysisk bok. Därav behöver förskollärare se till att både barngruppens- och varje enskilt barns behov tillgodoses för att främja deras lärande i val av böcker.

5.2.2 Den fysiska högläsningsmiljön

Förskollärarnas beskrivningar kring den fysiska miljön och val av högläsningsmiljö lyfts fram i resultatet. Det visar på hur miljön har en inverkan på högläsningen och hur barnen bearbetar informationen från den aktiva läsaren. Resultatet visar att om böcker finns tillgängliga på barnens nivå främjar det till en gemensam fantasi och kreativitet i barngruppen. Det påtalas att böckerna bör placeras i alla rum beroende på hur miljön i de olika rummen är utformade för att underlätta valet av bok för barnen. Resultatet visar att den fysiska miljön har en inverkan på förskollärarnas val av böcker beroende på var högläsningen sker. Det exemplifieras i studien att högläsningen sker i varierande miljöer som till exempel både utomhus och inomhus därför faller det sig naturligt att ta med en bok som handlar om utomhusmiljön när barngruppen vistas ute i naturen. En möjlig

tolkning av detta är att relatera till det sociokulturella perspektivet, eftersom det där finns ett exempel som påvisar att fysiska miljöer påverkar barns lärande utifrån den miljö de befinner sig i (Strandberg, 2006). Detta med att fånga barngruppens gemensamma intressen och behov jämförs med det som betonas av Simonsson (2004) som framställer vikten av att vara en lyhörd förskollärare. Vidare synliggör Simonsson att olika val av högläsningsmiljöer är beroende på barns intresse och behov. Strandberg (2006) uttrycker att utformningen av rummen på förskolan skapar möjligheter för lärande hos barnen och att uppbyggnaden av miljön antingen kan stjälpa eller hjälpa barns lärande. Även Thulin och Jonsson (2018) framhäver att beroende på vilken miljö barnen vistas i, skapar det olika förutsättningar för att lärande sker. Utifrån det sociokulturella perspektivet beskriver Strandberg (2006) att fysiska miljöer bidrar till olika kunskaper och lärande hos barnen. Barn lär av det som är tillgängligt i deras omgivning och gör det meningsfullt för sin utveckling och lärande vilket benämns som den proximala utvecklingszonen. I den proximala utvecklingszonen framhävs mediering som handlar om ett lärande som sker mellan tänkandet och interaktionen (Säljö, 2000).

Utifrån studiens resultat går det att förstå att miljön har betydelse för barns lärande och att det finns flera faktorer som påverkar ifall miljön stöttar barns intresse för högläsning eller inte. Ett exempel kan vara att böckerna står på en hylla högt upp så de inte är tillgängliga på barnens nivå vilket kan minska intresset för läsning hos barnen. Därför är det av stor vikt att förskollärarna är medvetna om hur de anpassar miljöerna utefter barnens intressen samt böckernas tillgänglighet för barnen. Även förskollärarnas förhållningssätt gällande miljöombyten bör vara en central del och ske naturligt i verksamheten för att väcka nyfikenhet, få ut lärande samt fånga barnens gemensamma intressen eftersom högläsning är en daglig aktivitet.

5.2.3 Hanteringen av böcker i förskolan

Det framkommer i resultatet att böcker(artefakter) har tagits bort i den fysiska miljön på grund av att barnen river sönder böckerna. Däremot har det även diskuterats bland vissa respondenter om hur barn bör få kunskap om hur de ska hantera böcker på ett omsorgsfullt sätt istället för att böckerna ska tas bort på de berörda avdelningarna. En möjlig tolkning av detta är att relatera det till Simonsson (2004) som exemplifierar en händelse där förskollärare valde att ta bort böcker på grund av att barnen inte var försiktiga med böckerna. För att högläsningen ska bli en del av verksamheten behöver boken vara en central artefakt där böckernas tillgänglighet är en del av den fysiska miljön (Björklund, 2008). Detta i enlighet med Simonsson (2004) som framställer att böckerna bör vara framme, men att förskollärare behöver göra val och ge barn möjlighet till att förstå bokens värde genom en lämplig introduktion. Vidare tolkningar av resultatet utifrån det sociokulturella perspektivet kan förstås genom kommunikationens betydelse och vikten av att utveckla olika kunskaper hos individer för att skapa en förståelse (Säljö,

2000). Utifrån det sociokulturella perspektivet beskrivs det även att genom kommunikation och interaktion med andra individer uppkommer språk, utveckling och lärande, vilket kan förklaras som den proximala utvecklingszonen, enligt Strandberg (2006).

Utifrån studiens resultat gällande den fysiska miljön går det att förstå att miljön har en central roll i var högläsningsstunderna sker. Det är av stor vikt att förskolepersonalen introducerar böckerna på nytt och kommunicerar med barnen om vad som förväntas när böckerna finns tillgängliga på barnens nivå i verksamhetens miljö. Om böckerna tas bort och inte introduceras om finns risken för att intresset för högläsning minskar vilket kan påverka barns fantasi och lärande. Därav blir kommunikationen viktig mellan den vuxna och barnet då förskollärarna bör vara tillmötesgående och tålmodiga.

5.2.4 Lärarnas kompetenser och samverkan med hemmet

Det framkommer i studien att vissa respondenter fått möjlighet att medverka och fört vidare kunskap genom fortbildning till vårdnadshavarna om högläsningens betydelse. I resultatet framförs det även att goda relationer mellan förskollärare och vårdnadshavare är en viktig del för barns lärande. Vidare påvisas det i studien att bokpåsar(artefakterna) tagits fram vilket har bidragit till ett ökat intresse för böcker hos barnen och vårdnadshavarna samt en tydlig utveckling av språket. I det sociokulturella perspektivet påtalas det att den som fått kunskap om något kan föra det vidare och lära ut till andra vilket kan förstås som den proximala utvecklingszonen (Strandberg, 2006). Hultgren och Johansson (2016) poängterar att syftet med samverkan mellan förskola och hem är en central del där förskollärare är tillmötesgående i kommunikationen med vårdnadshavare för att stärka barns utveckling och lärande. Detta i enlighet med Skolverket (2018) som beskriver att det är förskollärarnas ansvar att etablera en god samverkan med vårdnadshavarna.

Det framgår i studien att kommunikationen är en central del för en god samverkan mellan förskola och hem. Det har visat sig att goda relationer har en viktig roll för barns lärande och att bokpåsar tagits fram på flera språk för att utveckla läsaktiviteterna i hemmet och på så sätt involvera både barn och vårdnadshavare. Det går att skapa sig en förståelse gällande framtagandet av bokpåsar och hur det har blivit ett hjälpmedel för att öka samverkan mellan förskola och hem. Detta eftersom vårdnadshavare även har en del i att läsningen är tillgänglig för barnen utanför förskolan.

5.3 Metoddiskussion

Studien utgår från det sociokulturella perspektivet för att studien riktar in sig på förskollärares förhållningssätt gällande högläsning och hur det främjar barns lärande och

omsorg. Det sociokulturella perspektivet handlar om lärande i interaktion med andra människor, artefakternas och medieringens betydelse samt den proximala utvecklingszonen (Vygotskij, 1978; Strandberg, 2006). Vi har förstått utifrån resonemang av studiens innehåll och det teoretiska perspektivet att om vi valt att utgå utifrån ett annat perspektiv hade studien fått andra utgångspunkter och resultatet hade blivit ett annat.

Denna studie har utgått utifrån en kvalitativ forskningsansats eftersom vi ville undersöka förskollärarnas förhållningssätt genom deras egna beskrivningar. Vi har förståelse för att om studien utgått från en kvantitativ ansats hade möjligheten funnits att betrakta studien utifrån andra perspektiv. Dock var en kvalitativ ansats mer relevant eftersom studien utgår från tolkningar av de svar som framkommit vid intervjuerna som sedan transkriberats, och inte utifrån siffror som kvantitativa ansatser bygger på (Bryman, 2018). Vi valde att använda oss av semistrukturerade intervjuer för att undersöka hur förskollärarna beskriver sina uppfattningar av högläsning och val av böcker för att främja barns lärande och omsorg. Semistrukturerade intervjuer innebär att intervjuguiden möjliggör för korta men innehållsrika frågor. Det finns även potential att ställa följdfrågor.

Då vi ville uppnå så innehållsrika svar som möjligt från respondenterna var semistrukturerade intervjuer mest lämpliga för studien. En svårighet som vi har överlagt i efterhand är att det var svårt att avgöra vilka intervjufrågor som var mest relevanta för studien. Dock anser vi att de intervjufrågor som valdes ut av oss var tillräckliga för att få innehållsrika svar som även kunde bidra till följdfrågor och ge oss ett relevant och fylligt resultat.

Urvalsgruppen för denna studie var utbildade förskollärare. En problematik som vi har fått en förståelse för är att studien enbart utgår utifrån ett mindre antal deltagare ur en yrkesgrupp. För att studien ska få ett bredare innehåll förstår vi att studien behöver fler deltagare och fler yrkesgrupper. När studien kritiskt granskades i vår transkriberingsprocess insåg vi att det kunde varit bättre att transkribera varandras intervjuer för att vara transparenta och objektiva i vår roll som intervjuare. Intervjuerna varierade mellan telefonintervjuer och fysiska möten med respondenterna på grund av den rådande pandemisituationen. Hälften av intervjuerna utfördes i möte med respondenten och andra hälften utfördes över telefon. Under intervjumötena var det endast en intervjuare och en respondent som deltog. Intervjuerna spelades in med hjälp av ljudupptagning via en telefon. Vid diskussioner kring problematiken med att genomföra intervjuer och använda oss av ljudupptagningar framkom risken med att inspelningen försvinner ifall något händer med den. Vi har skapat en förståelse för att anteckningar blir ett viktigt komplement till det inspelade materialet. Vidare resonemang framställs om de olika skillnaderna med att utföra telefonintervjuer och intervjuer i möte med respondenter. Fördelarna med att genomföra intervjuerna via telefon är att nervositeten minskar hos deltagarna, enligt Bryman (2018). Dock blir nackdelarna att den som intervjuar går miste om att uppfatta och tolka respondentens ansiktsuttryck, gester

och kroppsspråk. Det kan resultera i att intervjuaren tolkar svaren annorlunda än om intervjun skett i möte med respondenten. Vi har en förståelse för att det finns nackdelar med att utföra intervjuer då Kvale, Brinkmann och Torhell (2009) påtalar att formuleringarna av frågorna som ställs av intervjuaren kan förstås som ledande vilket riskerar en påverkan på resultatet. I genomförandet av intervjuerna redogörs det att respondenterna har fått tagit del av ett missivbrev (se bilaga 1) där de får information om att intervjuerna kommer att spelas in för att sedan transkriberas. Vi har fört diskussioner om hur inspelningarna har en betydelse för transkriberingarna och även hur transkriberingarna har bearbetats i efterhand. I datainsamlingsmetoden exemplifieras det hur vi valt att göra färgkodningar av innehållet för att få en struktur och förtydliga teman.

Även Bryman (2018) ger uttryck för hur den tematiska analysen som metod utgår från att söka efter teman i det insamlade materialet. En förståelse är att vårt insamlade material hade kunnat innehålla andra möjliga tolkningar och därmed andra teman. Vi ser dock att de teman som redogjorts är rimliga och med relevans för studiens syfte och frågeställningar.