Förväntningar

5.3.1 Förskollärarnas förväntningar på undervisning

När undervisningsbegreppet blev aktuellt och förskollärarna först kom i kontakt med begreppet så förväntade sig förskollärarna att de skulle få mer information än vad de fick. Informationen som förskollärarna efterfrågade uteblev vilket gjorde att förskollärarna kände sig splittrade och osäkra inför undervisningsbegreppet. Förskollärarna tyckte även att det var svårt att söka information om vad skolverket förväntade sig av förskollärarna och om undervisningsbegreppets innebörd för förskolan.

Jag var jätteskeptisk till en början. Till en början tänkte jag, jag jobbar i förskolan jag jobbar inte i skolan, det är i skolan man jobbar med undervisning. Sedan tycker jag inte att jag fick en bra definition. Det var ingen som sa, det här är undervisning i förskolan. Inte ens när vi var på första seminariet med Fundif i Stockholm fick jag någon definition. Det var i april förra året. Det var först senare när jag läste lite själv, och kommit vidare i Fundif-projektet, som det i höstas föll det på plats att, jaha det är det här det är. (Förskollärare 2)

Förskollärarna är besvikna på hur Lpfö 18 har förmedlats. När det kommer en stor förändring och informationen uteblir till förskollärarna, är det lätt att bli skeptisk istället för inspirerad. Vilket i sin tur har gjort att känslan att “jag jobbar inte i skolan” har förstärkts. Informationen kommer från olika håll. Dels uppifrån chefer och regelverk, dels från sociala medier och kollegor. Detta gör att alla får sin egen uppfattning om begreppet.

Dels får man information från influenser, och det är många som tycker och tänker på sociala medier kring detta. Sen har vi suttit i olika arbetsgrupper och jobbat med det. Det nya har väl varit digitaliseringen och just undervisningsbegreppet. Sen pratar man om det hela tiden. Någon som har läst en artikel och så diskuterar man det med sina kollegor. (Förskollärare 4)

På sociala medier sprids människors olika uppfattningar och erfarenheter snabbt. Som citatet ovan visar har förskollärarentagit del av debatterna som förts kring Lpfö 18. Utifrån Schütz (2002) är det delar av andras vardagliga livsvärldar vi tar del av genom artiklar och vad människor delar och skriver på sociala media. Vår egen livsvärld kan formas genom de erfarenheter vi får av hur andra upplever sin vardagsvärld. Inlägget på sociala medier grundar sig i författarens egna levda erfarenheter och är oftast inte teoretiskt grundade (ibid). Trots den vetskapen tar man på ett eller annat sätt till sig det som står på sociala medier. Informationen av vad andra tycker och tänker kan bli svår att sålla bland. Speciellt om förskollärarna känner sig besvikna och vilseledda i uteblivandet av information. Utifrån flerstämmig didaktik kan kollegorna ge varandra kunskaper och utbyta erfarenheter sinsemellan när de diskuterar

31

undervisning (Vallberg Roth m.fl. 2019a). Flerstämmig didaktik erbjuder olika infallsvinklar och bidrar med olika metoder för hur undervisning kan se ut (ibid).

Förskollärarnas förväntningar på undervisningsbegreppet kan kopplas till om de ser sig själva som undervisande lärare i förskolan. Tre av förskollärarna är helt säkra på att de är undervisade lärare, medan två förskollärare menar att “jag ska väl tänka så, men jag är inte där riktigt än”.

Jag tänker inte i begreppet undervisande lärare. Men jag måste säga ja, annars tycker jag nog att jag jobbar fel. Vi är ju här för att utveckla och utmana barnen. Ett lärande sker hela tiden. Sedan ser jag inte att just det här är undervisning och det här är inte undervisning, för lärande sker ju under hela dagen. Det kan vara spontana situationer, det kan vara planerad verksamhet. Så jag får väl säga att jag ser mig som en undervisande förskollärare, det tycker jag. (Förskollärare 3)

Ja det tycker jag. Jag är lyhörd och närvarande med barnen. Jag försöker lyssna in vad de är intresserade av och spinna vidare på det. Det är mycket att hinna med och fullfölja, alla ska hinnas med och man ska se alla barn. Det är ett stort ansvar och just undervisningen är att man tar tillvara på deras intresse och att man har det med sig. Jag vet vad som är bra att förbereda barnen på inför förskoleklass och det kanske inte barnen själva är medvetna om så då får man försöka leka in det i verksamheten. (Förskollärare 1)

Utifrån citaten ovan kan förskollärarnas förväntningar på undervisning förändras om de ser sig själva som undervisande lärare. Trots en viss tveksamhet ser förskollärarna sig som undervisande lärare, men om de blir säkrare så ökar även förväntningarna. För att undervisa behöver förskollärarna kunna de didaktiska frågorna. De behöver veta vad de undervisar om,

hur de undervisar, när de undervisar och varför de undervisar för att kunna vara en

undervisande lärare (Uljens 1997). Detta är något vi ser och som förskollärarna också anser att de gör, vilket gör att förskollärarna är undervisande lärare. Förskollärarna anser själva att de kan ta tillvara på situationer som uppstår och då krävs det en didaktisk kompetens för att lyssna in barnen och veta hur de ska komma vidare (Östman 2000). Utifrån ett flerstämmigt didaktiskt perspektiv kan förskolläraren se barnens olika behov i undervisningen och vet vad varje barn behöver (Vallberg Roth m.fl. 2019a).

En förskollärare har förväntningar på att statusen kommer höjas för förskolläraryrket och förskolan i och med införandet av Lpfö 18.

Som jag upplever det är det många som tycker att ”amen det blir ju skola” och att det blir något stort. Men jag tycker faktiskt inte det utan jag tycker att det ska bli bra. Vi får också ett begrepp på vad vi gör i förskolan. Det höjer statusen på vad det är vi gör här och vårt yrke. Det sker så mycket förändringar i verksamheten men jag tror att det är bra. Om vi nu går mot en skolifiering så ska vi också ha förutsättningarna till det. Alltså förutsättningar att vi ska kunna hålla i

32

undervisning, kunna planera det. Så länge det finns förutsättningar så tror jag att det kommer kunna bli bra. (Förskollärare 5)

Som citatet visar förväntar sig förskolläraren att undervisningsbegreppet kommer sätta ord på vad som faktiskt görs i förskolan och att statusen kring förskolan förändras. Det är inte bara för barnen det är viktigt med undervisningsbegreppet, även om det är det primära, utan även att synen på förskolan förändras. Utifrån flerstämmig didaktisk modellering kan förskolläraren hitta modeller för sin undervisning för att underlätta och skapa förutsättningar för undervisning (Vallberg Roth m.fl. 2019a). Med hjälp av flerstämmig didaktisk modellering hittar förskolläraren ett sätt att sätta samman sitt eget innehåll (ibid). Om förskolan ska skolifieras och ligga under samma lagar som skolan så säger förskolläraren att det behövs rätt förutsättningar. Rätt förutsättningar enligt förskolläraren är att det ska finnas tid till planering och reflektion av undervisning. De didaktiska frågorna (Uljens 1997) blir hjälpsamma i planeringen av undervisningen och ett bra redskap för att få rätt förutsättningar till undervisning.

En av förskollärarna betonar flera gånger att hon arbetar aktivt med att synliggöra läroplanen för föräldrarna. Förskolläraren menar att synliggörs inte läroplanen och dess innehåll för föräldrarna kan förskollärarna inte begära att föräldrarna ska ha förväntningar kring undervisning.

Vad jag försöker arbeta med när jag har inskolningar är att faktiskt berätta att vi har en läroplan och det är det här vi gör. Vårdnadshavarna blir uppmärksammade på vad vi faktiskt gör och jag tycker att det är jätteviktigt att de ser vad vi gör i verksamheten. Vi passar inte bara barn. Utan det är någonting som sker, det är en verksamhet, det är undervisning. Vi har gjort sådan PicCollage och satt på vägen ute i hallen och där har vi skrivit läroplansmålen. Allt för att trycka på läroplanen. Jag tycker att det är viktigt och det blir tydligt för vårdnadshavarna. (Förskollärare 5)

I citatet syns det att förskollärare 5 har tänkt utifrån den didaktiska frågan vem. Här går förskolläraren ett steg längre i sitt tankesätt genom att vem inte bara är barnen. Det är även vem som i föräldrarna. Detta för att synliggöra den didaktiska frågan vad i undervisningen. Genom att förskolläraren synliggör läroplanen för föräldrarna så ger hon föräldrarna möjligheten till kunskap av vad de kan förvänta sig av verksamheten. Uljens (1997) förklarar att de didaktiska

frågorna används som hjälpmedel vid både planeringar och utvärderingar av undervisning.

Genom att förskolläraren arbetar utifrån de didaktiska frågorna så hittar hon den metod som fungerar för hur hon vill arbeta med undervisning och hur de kan synliggöra verksamheten för föräldrarna (ibid).

33

5.3.2 Föräldrarnas förväntningar på undervisning

Alla föräldrar uttrycker att de är väldigt nöjda med sina respektive avdelningar och förskolor. Föräldrarna uttrycker att det inte har några förväntningar på undervisning i förskolan. Deras förväntningar handlar om sociala kompetenser och att barnen ska lära sig hur man behandlar varandra. Allt annat är bara en bonus.

Jag har inga förväntningar på att mitt barn ska lära sig något mer i förskolan. Det sker i skolan. Läsa, räkna och skriva, det tror jag man kan komma till första klass och inte kunna. Det handlar mer om att väcka ett intresse och hela den sociala kunskapen. Det blir på något sätt en kulturell grej hur vi lär barn saker, man lär sig av någon annan. (Förälder 2)

Jag har förväntan på det här med att lära sig vänta på sin tur och se andras behov, att vara i en grupp. Annars har jag inga förväntningar på att mitt barn ska ha en massa kunskaper med sig härifrån. Jag vill att mitt barn ska vara trygg i miljön. (Förälder 5)

Föräldrarna förväntar sig pedagoger som är lyssnande och skapar trygghet. Utifrån föräldrarnas perspektiv blir det tydligt att det är barnets sociala kompetens och relationen till sig själv som är det viktigaste. Föräldrarna påpekar att det är barnets intresse och var de är i sin utveckling som ska vara i centrum. Förskollärarna kan utifrån flerstämmig didaktik arbeta med barnens utveckling på detta vis. Föräldrarna förväntar sig att förskollärarna utformar vardagen i förskolan efter varje barns behov. Om förskollärarna tar in barnets behov och arbetar för att utveckla varje enskilt barn utifrån flerstämmig didaktik så sammanflätar förskollärarna omsorgen kring barnet och omsorgen till varandra med ett lärande (Vallberg Roth m.fl. 2019a).

Resultatet visar även att det är de vardagliga rutinsituationerna som föräldrarna har förväntningar på.

Det kan vara att sitta och dela köttbullar i halvor och fjärdedelar. Det räcker för mig, det är både matte och sortering av mat. Jag tycker inte att det behöver vara en konkret undervisningssituation som är planerad.. Matsituationerna är kanske inget som förskollärarna planerar utan det sker mer spontant. Det sker ju dagligen och det tycker jag på sitt sätt är det viktigaste. De är fortfarande ganska små. Jag tror att det blir det mest naturliga för barnen, där de på något sätt bara är istället för att de ska gå ifrån och ha en specifik undervisningssituation. De kommer inte ens märka att de lär sig saker i situationen. För mig räcker det. Det betyder så mycket mer. (Förälder 1)

Utifrån citatet visar föräldern att vardagssituationer är grundläggande för barnets fortsatta utveckling. För föräldern är det tillräckligt att barnet lär sig saker på förskolan som gör att barnet klarar av vardagen. Föräldern vill att barnet ska utvecklas där det är. Vid en rutinsituation som vid matsituationen blir den didaktiska var frågan synlig (Uljens 1997). Det går att göra varje

34

plats till ett undervisningstillfälle så länge det finns ett syfte, ett varför, till undervisningen (ibid).

Föräldrarna är skeptiska till förändringen och tror att verksamheten kommer bli lidande.

Jag tror ibland att det kommer hämma förskollärarna att hela tiden behöva tänka i det här. Istället för att bara vara. Jag tror att barnen mår bra av att bara vara med lite och sopa golvet och torka av bordet eller jag vet inte men att bara vara och det är inte helt fel. (Förälder 1)

Föräldrarna tror att förskollärarna kommer bli begränsade i sitt arbete. Föräldrarna är rädda att ett stort fokus kommer ligga på undervisning så att förskollärarna glömmer bort de vardagliga situationerna med barnen. Ur ett flerstämmigt didaktiskt perspektiv kan förskollärarna se dessa vardagliga situationer som en möjlighet till undervisning (Vallberg Roth m.fl. 2019a). De kan erbjuda verktyg som passar för det enskilda barnet. Förskolläraren kan göra dessa situationer till ett tillfälle där lek, omsorg, utveckling och lärande sammanförs. Om förskollärarna blir hämmade i sitt arbete är det bra att vara medveten om detta så att man kritiskt kan reflektera över det. Den medvetenheten gör att man kan blicka framåt och ta tillvara på dessa situationer (ibid).

De flesta föräldrarna ser förskollärarna som undervisande lärare på ett eller annat sätt. Dock förväntar sig föräldrarna inte att förskollärarna behöver vara undervisande lärare utan det är viktigare hur barnet blir bemött.

Njaa, undervisande lärare? Jo det är klart de är det på ett vis men jag tycker förskolläraryrket är mer komplext än så. Det är så små barn, att undervisa för större barn som förstår är en sak. De mindre barnen måste man möta på ett helt annat sätt. Visst ingår det undervisning men som sagt är det mycket mer jämfört med en grundskollärare. (Förälder 4)

Jag ser förskollärare som undervisande lärare och framför allt ser jag dem som stöttepelare. Att de hela tiden stöttar och hjälper till i det vardagliga. I små och enkla saker de säger eller gör, lär de barnen saker hela tiden. Sen är det klart att det är många situationer under en och samma dag som jag kan tänka mig är planerade också. Så ja både och men det tycker jag är situationsberoende. (Förälder 1)

Utifrån ovanstående citat förväntar sig inte föräldrarna att förskollärarna behöver vara undervisande lärare utan det finns så mycket annat de förväntar sig av förskolan som inte har med undervisning att göra. Ur ett didaktiskt perspektiv kan vi se att föräldrarna anser att förskollärarna besitter didaktisk kompetens, trots att föräldrarna inte förväntar sig det (Sheridan, Sandberg & Williams 2017). De är så pass kompetenta att de kan bedriva en verksamhet med

35

undervisning. Den didaktiska kompetensen syns hos förskollärarna när de möter barnen, oavsett ålder, i undervisningen. Undervisningens grund ligger på barnets nivå och intresse (ibid). Föräldrarnas syn på förskollärarna som undervisande lärare eller inte kan spegla att de inte har så stora förväntningar på undervisning i förskolan. Därför lägger föräldrarna inte heller så stor vikt vid om förskollärarna är undervisande lärare eller inte.

5.3.3 Sammanfattning förväntningar

När förskollärarna för första gången kom i kontakt med undervisningsbegreppet så förväntade sig förskollärarna mer information kring begreppet och dess innebörd. Detta ansåg förskollärarna uteblev, vilket har gjort förskollärarna besvikna. Förskollärarna hade svårt att veta vad förändringen skulle innebära samtidigt som de förväntar sig att det ska höja statusen för förskollärare. Föräldrarna uttrycker att de var nöjda med sina respektive avdelningar och har inga förväntningar på att deras barn ska lära sig mer. De har inga förväntningar på undervisning i sig utan deras förväntningar ligger på att barnen ska lära sig social kompetens. För förskollärarna blir det ett begrepp som sätter ord för vad de gör i förskolan och på det sättet kan de synliggöra läroplanen för föräldrarna. Föräldrarna känner en viss tveksamhet till förändringen då de tror att det kan komma att hämma förskollärarna och att verksamheten kommer bli för målinriktad. Förskollärarna ser sig själva som undervisande lärare och menar att de undervisar under dagen. Föräldrarna tror att förskollärarna är undervisande lärare, men det är inget föräldrarna förväntar sig att förskollärarna är.