Det finns ett samband mellan den här studien och Vallberg Roths m.fl. (2018) studie. I båda studierna kände förskollärarna till en början ett motstånd till undervisning och menade att det inte sker undervisning i förskolan. Nu har oron kring undervisningsbegreppet lagt sig i båda studierna. Det finns dock fortfarande en viss osäkerhet bland några av förskollärarna i vår studie, men framför allt finns denna oro hos föräldrarna. Föräldrarna uttrycker en viss rädsla kring hur undervisningsbegreppet kommer förändra verksamheten. I Vallberg Roths m.fl. (2018) studie har samma förskolor varit med från start i FoU-programmet Undif. Det motstånd förskollärarna i FoU-programmet Undif kände 2016 när studien startade, det har våra intervjuade förskollärare precis känt men är på väg förbi det. Däremot är föräldrarna där nu och känner det motstånd som deltagarna i FoU-programmet Undif kände 2016. Förskollärarna i Vallberg Roths m.fl. (2018) studie har en fördel med att de redan i några år har arbetat med undervisning via FoU-programmet Undif. Därför kan resultatet i den här studien spegla de förskolor som inte har varit med i något forskningsprojekt av undervisning. En av förskollärarna som deltagit i vår studie arbetar på en förskola som är med i FoU-programmet Fundif och hon är trygg i undervisningsbegreppet och har kommit ett steg längre i sitt tänkande kring undervisning.
6.1.1 Uppfattningar
För att svara på vår första frågeställning, “Hur uppfattar förskollärare och föräldrar begreppet
undervisning i förskolan?”, så upplevs förskollärarna som eniga i sina uppfattningar av vad
undervisning kan vara i förskolan. Föräldrarna har en mer splittrad syn och behöver mer information i framtiden om vad det innebär för deras barn i verksamheten.
38
Förskollärarna visar förståelse för att undervisning kan ske både i spontana och planerade situationer. Det är deras egna erfarenheter och viljan till att undervisa både i det spontana och det planerade som avgör om de kan göra det till undervisning. Enligt Rosenqvist (2000) behöver pedagogerna ha ett öppet förhållningssätt till barnen för att kunna möta barnen i den spontana undervisningen. I vår studie lyfter förskollärarna också att deras sätt att bemöta barnen, att de är nyfikna och närvarande, har påverkan för hur undervisning sker. Förskollärarna är tydliga med att det behövs ett tydligt syfte om vad som ska förmedlas till barnen för att undervisning ska ske. Även om pedagogerna är närvarande och lyssnande, så blir det svårt att genomföra undervisning utan ett syfte. Syftet behöver inte vara förutbestämt utan det kan uppkomma i det spontana.
Det finns några likheter mellan förskollärarnas och föräldrarna uppfattningar men det finns även stora skillnader. Föräldrarnas uppfattningar skilde sig mer åt, då de inte har samma gemensamma tydliga uppfattning som förskollärarna. Att föräldrarnas uppfattningar skiljer sig från förskollärarnas kan beror på att föräldrarna inte visste om att det skulle komma en ny läroplan. I deras olika uppfattningar om vad undervisning är, speglas de erfarenheter de har i sin vardagliga livsvärld och därför blev svaren olika. Att förskollärarnas uppfattningar är lika varandra kan bero på att de har ett yrkesspråk och en praktikgemenskap. I Vallberg Roth m.fl (2019b) syns denna praktikgemenskap. I studien från 2019 har förskollärarna fått en mer gemensam förståelse för begreppet undervisning, deras svar liknar mer varandra då de har fått mer kunskap kring undervisning och förskollärarnas yrkesspråk är mer likt varandra än från studien 2016 (Vallberg Roth m.fl 2018; Vallberg Roth m.fl 2019b).
I vår studie finns det en variation som spänner mellan föräldrarnas uppfattningar i att undervisning är något som sker hela dagen till att det inte förekommer alls. En anledning till detta kan vara att föräldrarna kopplar undervisning antingen till lärande och då kan undervisning ske hela dagen. Eller till katederundervisning och då anser föräldrarna att undervisning inte sker i förskolan. Detta syns även se i Vallberg Roths m.fl. (2018) där deltagarna i deras studie till en början uttryckte att undervisning i förskolan var att skolifiera verksamheten. Det blir en konsekvens av föräldrarnas synsätt på undervisning. Hade föräldern som ser undervisning som katederundervisning fått en inblick i förskolans verksamhet så hade kanske föräldern ändrat sin uppfattning och sett att undervisning är något som kan ske i förskolan. Det finns ett utvecklingsbehov för förskolan. Förskollärarna behöver få klarhet inåt i verksamheten och ta makten över begreppet undervisning och fylla det med relevant mening.
39
I vår framtida yrkesroll finns behovet av att vi som förskollärare också förmedlar undervisning utåt till föräldrarna för att undvika missuppfattningar. Det finns en utvecklingsmöjlighet för förskolan, det vill säga, förskolan bör bli bättre på att synliggöra sitt uppdrag för föräldrarna. Förskollärare måste vara medvetna om att det som görs i verksamheten inte alltid speglas ut till föräldrarna.
6.1.2 Tillämpningar
Både förskollärare och föräldrar anser att undervisning tillämpas i projekt och i de spontana situationer som uppstår. Vilket kopplas till frågeställningen, “Hur tillämpas undervisning i
verksamheten enligt förskollärare och föräldrar? För att det ska kunna ske i det spontana måste
förskollärarna vara nyfikna och ta tillvara på barnens intresse och skapa undervisning där och då. För någon förälder kan undervisning ske mellan barnen, utan någon vuxen, den tillämpas då i samspelet mellan barnen.
Alla förskollärarna är överens om att undervisning redan tillämpas i förskolan. Den tillämpas genom projekt och teman. Majoriteten av förskollärarna är eniga om att undervisning även kan tillämpas spontant och de gav oss tydliga förslag på spontana undervisningstillfälle. Resultat visar på att både förskollärare och föräldrar anser att ett spontant undervisningstillfälle kan ske om förskolläraren tar tillvara på dessa situationer. Det finns en likhet med Pallas och Vallberg Roths (2018) studie där undervisning anses kunna ske både spontant och planerat. En likhet mellan förskollärarna och föräldrarna i vår studie var att de trycker på att så länge du är en lyhörd och närvarande pedagog kan undervisning tillämpas i det spontana. Även i resultatet av Pallas och Vallberg Roths (2018), Thulins och Jonssons (2018) och Rosenqvists (2002) studier lyfts vikten av närvarande förskollärare för att spontana undervisningstillfällen ska kunna genomföras. Den förskollärare som var tveksam till om det spontana kan räknas som undervisning, beskriver samma situationer som de andra förskollärarna, men väljer att kalla det ett lärande. Ur ett undervisningsperspektiv kan även hennes spontana situationer kallas för undervisning. Att förskollärarna är mer trygga i undervisning vid de planerade situationerna än de spontana kan ha att göra med att det är ett nytt begrepp. Förskollärarna känner sig säkrare på att undervisning verkligen sker när förskollärarna planerar sin undervisning innan själva undervisningstillfället. På det sättet är förskollärarna medvetna om att det är undervisning de kommer att hålla i.
40
6.1.3 Förväntningar
Vår tredje frågeställning, “Hur beskriver förskollärare och föräldrar sina förväntningar av
undervisning i verksamheten?”, kan kopplas till att förskollärarna fortfarande tycker att det
finns en viss oklarhet och bredd på begreppet som gör att det finns olika förväntningar. Förskollärarna önskar till viss del fortfarande tydligare information kring vad begreppet förväntas innebära för verksamheten. Nu ligger förväntningarna snarare på att det kan höja statusen för förskolan och förskolläraryrket. Föräldrarna är noga med att uttrycka att de inte har några förväntningar på undervisning i förskolan då föräldrarna anser att det finns annat som är viktigare.
Föräldrarna visar en rädsla att undervisningsbegreppet ska komma att hämma förskollärarna i deras arbete och att verksamheten ska bli för målinriktad. Detta var inget som förskollärarna lyfte eller visade någon rädsla för. Resultatet i Jonsson, Williams och Pramling Samuelssons (2017) studie visade att förskollärarna var oroliga att de målstyrda planerade situationerna kommer bli fler och de spontana situationerna färre. Detta är inget som syns i vår studie utan förskollärarna tror att både planerade och spontana situationer kan uppstå och fortsätta precis som vanligt. Föräldrarna var även rädda att de vardagliga situationerna som till exempel rutinsituationerna kring matbordet inte kommer tas tillvara på som undervisningstillfälle. Palla och Vallberg Roth (2018) belyser att rutinsituationer går att tas tillvara på och göras till ett undervisningstillfälle. Så länge förskollärarna fortsätter arbeta på samma sätt som idag, och att förskollärarna inte hamnar i tänket “undervisning måste ske i de uppstyrda, planerade situationerna”, så kan undervisningstillfällena fortsätta ske både i spontana situationerna och i rutinsituationerna. I vårt resultat synliggörs att det endast är föräldrarna som uttrycker en oro över vad undervisning kan komma att innebära för verksamheten och barnens lek och omsorg. Det väcker frågor kring varför föräldrarna uttrycker det men inte förskollärarna. Det kan vara så att förskollärarna inte vill säga något på grund av deras yrkesprofession eller att undervisning ingår i deras yrke eftersom läroplanen är något de måste följa. Därför vågar de kanske inte uttrycka sina tankar fullt ut. Det kan även vara en kompetensfråga. Förskollärarna innehar kompetens kring undervisning och vet vad verksamheten kräver av dem som inte föräldrarna har kunskap om än. Förskollärarna i denna studie visar på god kompetens i att bedriva undervisning även i det spontana så den oro föräldrarna känner kan dämpas genom tydligare information till föräldrarna om vad förskollärarna gör i verksamheten och hur undervisning bedrivs.
41
Palla och Vallberg Roth (2018) lyfter att deras deltagare anser att relationen barn - barn och barn - vuxna har betydelse för undervisningen. Jämfört med den här studien är det ingen förskollärare som har nämnt några relationer för att undervisning ska kunna ske. Indirekt anser också förskollärarna, då förskollärarna pratar om att lyssna på barnen, vara nyfikna och lyhörd som förskollärare men de säger inte rakt ut att relationen har betydelse för undervisningen. Däremot lyfter majoriteten av föräldrarna vikten av relationer i förskolan och under undervisningen. Att föräldrarna lyfter detta men inte förskollärarna kan bero på att för förskollärarna är relationerna mellan barn-barn och barn-vuxna en självklarhet under hela dagen. Det kan även bero på hur frågorna vid intervjuerna ställdes till föräldrar och förskollärare. Det kan ha varit ledande frågor som gjort att föräldrarna tryckte på att för de är relationer viktigare än undervisning i förskolan.