Förvaltningsreformen

Förvaltningsreformen som trädde i kraft 1 januari 1999 är ett led i den

decentraliseringsprocess som startade i Polen i och med de politiska förändringarna 1989. Vid ett flertal intervjuer diskuterade vi vad reformen har inneburit för

folkbiblioteken. Inledningsvis redogör vi för de faktauppgifter som delgivits oss av respondenterna. Eftersom samma saker har upprepats av olika respondenter anger vi här ingen källa.

Som tidigare nämnts minskades antalet provinser i Polen den 1 januari 1999 från 49 till 16 stycken. Dessa kan jämföras med de svenska länen när det gäller uppgifter, de har dock större befolkningsmängd. Varje provins styrs av en landshövding som är utsedd av regeringen. Ett annat led i förvaltningsreformen var att föra in en tredje

organisationsnivå, distrikt, eller powiat på polska. Landet delades in i 374 distrikt. Före 1999 fanns det i Polen 49 provinsbibliotek, varje provinsbibliotek ansvarade för biblioteksverksamheten i provinsen. I och med förvaltningsreformen har antalet provinsbibliotek minskat till 18. Egentligen skulle det bara finnas 16, men i två

provinser har två olika bibliotek fortsatt som provinsbibliotek. Fram till genomförandet av reformen finansierades provinsbiblioteken av staten, men nu har provinserna det ekonomiska ansvaret. Samtidigt som provinsbiblioteken minskar i antal pågår arbetet med att öppna distriktsbibliotek. Oftast är det ett stadsbibliotek som också får ta på sig

rollen som distriktsbibliotek. Tanken är att det ska finnas ett distriktsbibliotek i varje distrikt, men hittills finns bara 60.

Provinsbiblioteken ansvarar för samarbetet i provinsen. Deras uppgifter är att hjälpa

ELEOLRWHNSnOlJUHQLYnGHVNDJHUnGRFKLQVWUXHUD(QOLJW%XG]\VNDlU

provinsbibliotekets uppgift gentemot de mindre biblioteken att ”supervise the style, but

QRWJLYHWKHPPRQH\«´%XG]\VNDEHUlWWDURFNVnDWWHIWHUVRPELEOLRWHNDULHUQDSn

provinsbiblioteken ofta har bättre utbildning än bibliotekarierna på de mindre landsortsbiblioteken kan de hjälpa till vid budgetförhandlingarna med politikerna. Distriktsbiblioteken ska så småningom ta över en stor del av provinsbibliotekens uppgifter.

I följande modell försöker vi illustrera de olika ansvarsnivåerna i det polska

folkbibliotekssystemet. Som vi redan nämnt kan ett fysiskt bibliotek fungera både som till exempel stadsbibliotek och provinsbibliotek, men här visas den organisatoriska hierarkin.

%XG]\VNDEHVNULYHUGHQQ\DVLWXDWLRQHQVRPP\FNHWRVlNHU1lUGHWJlOOHU

utvecklingen av distriktsbibliotek finns ännu bara frågor, inga svar. Hon bad oss att återkomma om ett år när de vet hur det hela har utvecklats. Att bestämma vilket

bibliotek som ska utgöra distriktsbibliotek är problematiskt, många slåss om uppgiften.

%XG]\VNDDQVHUDWWGHWlURULPOLJWPHGGLVWULNWVELEOLRWHN(QGHORPUnGHQlU

mycket små och det finns varken behov av eller pengar till ett distriktsbibliotek. Enligt Kolodziejska har förvaltningsreformen lett till att många bibliotekarier har förlorat sina jobb. De bibliotek som tidigare var provinsbibliotek har idag omvandlats till distriktsbibliotek. När ansvarsområdet minskar anser de lokala myndigheterna ofta att bibliotekets budget kan krympas och att en del bibliotekarier bör avskedas. Ett annat

Nationalbiblioteket

Provinsbibliotek

Distriktsbibliotek

Stadsbibliotek Landsortsbibliotek

Stadsdelsbibliotek

problem som Kolodziejska tar upp är budgetsamordningen när ett stadsbibliotek också ska bli distriktsbibliotek. Stadsbiblioteket får sin budget från det lokala styret i staden, medan distriktsbiblioteket ska ha sin budget från distriktets politiska ledning.

Situationen skulle ha varit lysande om detta inneburit att biblioteket fick dubbla budgetar, så är dock inte fallet, istället ska distriktets och stadens politiker försöka komma överens. Kolodziejska säger att om de styrande representerar olika politiska partier kan svåra konflikter uppstå. De har ofta dålig kontakt, och istället för att samarbeta kämpar de emot varandra. Resultatet blir en stor osäkerhet för bibliotekets del: ”Poor librararian, sit and wait, what to do, what will be the future”.

På stadsbiblioteket i Warszawa berättar respondent W2 något otydligt om hur

förvaltningsreformen har påverkat bibliotekets budget. Vi tolkar det som att biblioteket idag får pengar från provinsstyret, istället för från staten. Den ekonomiska situationen har därmed försämrats väsentligt. De får pengar till inköp av böcker, men däremot inte till renovering eller modernisering av biblioteket.

Stadsbibliotekets ansvarsområde har vuxit, i provinsens nätverk ingick tidigare 336 bibliotek, idag ingår 1104. W2 menar att det vore rimligt att bibliotekets personalstyrka utökats och att avdelningen som är ansvarig för stödet till biblioteken i provinsen fått ökade resurser. De hade väntat sig mer pengar bland annat till att ordna konferenser och möten och för att besöka bibliotek i området. W2 är besviken över att de inte har fått ekonomiska bidrag som står i proportion till deras växande arbetsuppgifter.

W2 tar upp biblioteket där W3 arbetar som ett exempel på ett stadsbibliotek som ska omvandlas till distriktsbibliotek. När W3’s bibliotek blir distriktsbibliotek kommer uppgifterna att preciseras och ”also money for it hopefully will be given”, säger W2 något tvekande. W2 förespråkar öppnandet av så många distriktsbibliotek som möjligt, så fort som möjligt. Provinsbibliotekets arbetsuppgifter kommer lätta när

distriktsbiblioteken har öppnats. W1 sammanfattar situationen: “as soon as powiat library [distriktsbibliotek] is organised for province library it’s a big plus, because in order to organise many, many, many libraries in the county, in the smallest region, they have only to contact this powiat library”. W2 säger att distriktsbiblioteken inte har organiserats så fort som de borde ha enligt vad som sägs i reformen. Orsaken är att distrikten inte har nog med pengar. Liksom Kolodziejska talar W2 om problemet med att de som är ansvariga för att organisera distriktsbiblioteken representerar olika partier och inte kan komma överrens av politiska skäl. I Masoviaprovinsen ska det finnas 42 distriktsbibliotek men det finns bara tre. Så än så länge är provinsbiblioteket tvunget att vända sig direkt till alla de små biblioteken och klara sig utan mellanhänder.

bYHQ7RUXVVWDGVELEOLRWHNIXQJHUDUVRPSURYLQVELEOLRWHN3RPHUDQLDSURYLQVHQlUHQ DYGHSURYLQVHULODQGHWVRPKDUWYnSURYLQVELEOLRWHNHWWL7RUXRFKHWWL%\GJRV]F] 7VlJHUDWW7RUXRFK%\GJRV]F]WlYODUSnDOODSODQRFKWURUDWWDQOHGQLQJHQWLOODWWGHW

finns två provinsbibliotek antagligen är politisk. Bydgoszcz har betydligt fler invånare

RFKKDUHWWVWRUWELEOLRWHNPHGDQ7RUXVELEOLRWHNKDUHQOnQJKLVWRULD(NRQRPLVNWlU

det dock ingen bra situation med två provinsbibliotek. T1 tror att det kommer fortsätta att finnas två provinsbibliotek åtminstone de fem kommande åren. Hon är osäker på om det är bra eller inte, men när hon tänkt efter ett tag konstaterar hon att fördelarna nog överväger, eftersom provinsen sträcker sig över en stor area och det finns över 500 bibliotek i området.

7EHUlWWDUDWWGHWQXILQQVIHPGLVWULNWVELEOLRWHNUXQW7RUXEDUDHQVWDGlUVHQPHQ

förhoppningsvis ska detta bibliotek bli klart i år. Situationen är dock sämre i andra delar av provinsen, många distrikt är små, bibliotekarierna har låg utbildning och biblioteken har mycket begränsade budgetar. Provinsbibliotekets uppgift är att samordna och organisera nätverket. T1 betonar att distriktsbiblioteken är helt självständiga i och med reformen 1 januari 1999, ingen högre instans övervakar. Även provinsbiblioteket i

7RUXlUKHOWVMlOYVWlQGLJWJHQWHPRW1DWLRQDOELEOLRWHNHW´,GRQ¶WNQRZLILW¶VJRRGEXW

I test it, and we haven’t got [any supervisor], only God is our supervisor.”

3n*GDVNVWDGVELEOLRWHNWLOOGHODGHVYLHQGHOVNULIWOLJWPDWHULDOVRPLQQHK|OOVYDUSn

några av våra frågor, dock saknar dokumentet upphovsuppgifter. Enligt detta material

DQVYDUDU*GDVNVWDGVELEOLRWHNVRPSURYLQVELEOLRWHN|YHUIRONELEOLRWHNRFK

filialer. Som ett resultat av förvaltningsreformen ska nu 15 nya distriktsbibliotek öppnas. Dessa ska ta över en del av stadsbibliotekets plikter.