Startpunkten för uppsatsen korresponderar till det grundläggande intressen för vilken aktör EU blivit. Det är EU som har skapat identiteten i
föreställningarna om uppbyggnaden i GUSP. I denna kategori diskuterar jag om framställningen av den europeiska identiteten som EU konstruerat inom GUSP. Hädanefter kommer idéerna analyseras som är framtaget av EU. Det är självbilden under GUSP som kommer tittas närmare på under arbetet i europeiska rådet. EU som aktör har skapat normer vilket spelat en stor del i identitetsskapandet för GUSP (Sedelmeier:2003;1). Utrikes- och
säkerhetsidentiteten anknyter ofta ihop med att skapa och bevara freden, vilket är en av de yttersta prioriteringarna EU jobbar med. Det som tydligt framhävs i studien är att Europeiska Unionens intressen framkommer i
sociala konstruktioner. Det man ser är en påtvingad identitet hos
medlemsstaterna genom normer och makt, som samspelas av unionen som aktör (Rumelili &Cebeci:2016;3). Europeiska rådet samspelar med
medlemsländerna via normer för att frambringa ett visst beteende. På detta sätt har europeiska rådet satt sin prägel i militära och civila makten genom uttryckandet av normer (Wendt;1999;89). Detta syns tydligt i
Maastrichtfördraget. Det är kollektiva formerna gällande utrikes- och säkerhetspolitiken som uttryckligen är en maktbaserad regim. Återseendet i etablerandet av riktlinjerna som är givna av Maastrichtfördraget tyder på att skapa en identitet för att få länder till att arbeta mot fred och säkerhet. Det är grunden till varför GUSP identiteten etablerades är för att integrera
medlemsländerna till en gemensam policy, för att bringa säkerheten till Europa. Däremot ska GUSP identiteten generera ett främjande på demokratiska processer i tredjeländer.
Det är europeiska rådets intresse att samspela med andra aktörer i
tredjeländer för att genomföra GUSP:s riktlinjer (Europeiska rådet; 1995).
GUSP är grunden till varför vi har en europeisk identitet eftersom uppsättningen av GUSP drar nytta av det socialkonstruktivistiska
synsättet. Detta påverkar den internationella relationerna genom konstruktiva normer som kännetecknar EU:s kollektiva identiteter (Sedelmeier:2003;1).
EU som normativ makt har påvisat en stor basis i världspolitiken. Konceptet av normativa makten klargör deras förståelse med andra aktörer
internationellt.
På detta sätt har europeiska rådet arbetat med medlemsländerna genom att påtrycka utrikes- och säkerhetspolitik hos dem (Janusch:2016;505). GUSP är det viktigaste utrikespolitiska verktyget som används för att stärka EU som enskild politisk aktör. Indikationen på detta, är att EU får igenom sin vilja
genom att medlemsstaterna befäster utrikes- och säkerhetsidentiteten i deras hemländer.
Samförståndet mellan medlemsländerna har frambringat en intressebaserad stabilitet i tredjeländer. Med EU som aktör och normativ makt har politiken definierats som påtvingande akt genom makt principer i internationella arbeten. Däremot är faktumet att europeiska identiteten själv stärkt arbetet i GUSP. Det är med Europeiska rådets arbete som stärkts mestadels av normer. Identiteten är faktorn till främjandet av utrikespolitiken i arbetet av GUSP. Införandet av högsta representanten har medfört en starkare koppling till strukturerna av utrikespolitiken och identiteten i EU (Hadfield:2007;678).
GUSP:s påverkan hos nationella utrikespolitiska identiteter är framtaget av det kollektiva troendet av strukturer, socialkonstruktivism och normer. Med utvecklingen av politisk, militär kommittéstruktur och etableringen av politiskt sekretariat syns det en tydlig institutionalisering av GUSP (Tonra:2003;732).
GUSP handlar om fred, solidaritet och säkerhet som framhävs i europeiska rådets slutsats 2003 vilka är effekterna av identitetsbildandet inom GUSP.
För att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ska fungera som en fredsbevarande policy har resultatet inlett med en militär för krishantering.
Med Maastricht - och Lissabonfördraget från 1995 till 2010 har fördraget försökt befästa GUSP identiteten genom arbetet för att bringa fred med förhandlingar i tredjeländer. Med stabiliserings processen i forna Jugoslavien och mellanöstern är beviset av att identiteten är påtryckande (Europeiska rådet: 2003). Aspekterna av resultatet till den gemensamma säkerhets - och försvarspolitiken har varit direkt att främja demokrati och mänskliga rättigheter genom rad olika principer för att uppfylla målen inom GUSP:s riktlinjer likaså identiteten. Dessa principer innebär att en aktör som EU vars utrikes- och säkerhetsidentitet kännetecknas av ett engagemang för dessa principer. Med utvidgandet i samarbetet med tredjeländer, central- och
östeuropeiska länder har utvidgningen av politiken bidragit till en stark utrikes – och säkerhetspolitiskidentitet (sedelmeier:2003; 3). Utrikespolitik kan säga att identiteten föregår i intresset, vilket betyder att nationella självuppfattningar förmedlar intresset på ett sätt genom att uppnå dessa policy. Identiteter är i en tät relation med intressen och preferenser med avseende på handlingar i vissa situationer. Resultatet blir att man framhäver en respekt för vissa aktörer. På samma sätt har GUSP identiteten skapat ett intresse för medlemsstaterna till att influera GUSP. Det som GUSP kräver är ett medlemskap av stater som avsätter särskilda diskurser i innehållet av GUSP (Hadfield:2006;687).
Tankesättet blir att vissa idéer omvandlar krafterna i GUSP genom processer för socialt lärande och skapandet av en gemenskap i GUSP. Idéerna har kapaciteten att bli ansvarskännande i diskursiva processer eller övertalning (Tonra:2003;747).
Utrikes – och säkerhetsidentiteten påtvingar ett konstruktivistiskt tankesätt till att lämna sin komfortzon. GUSP identiteten är själva analysen av kollektiv identitet, särskild med frågor om hur den relaterat till nationella identiteter (Rumelili & Cebeci:2016;18). EU:s politiska praxis när det gäller den östra utvidgningen fungerar som en kontaktperson för EU:s
identitetsbildning. EU:s politiska praxis fungerar genom metoder, vilket motiverar det gemensamma aktiviteterna till att vissa normer och
grundläggande aspekter bildar kollektiva självbilder (sedelmeier:2003:20).
EU:s utrikes- och säkerhetsidentiteten har skapat utrymme för politiska förespråkare till att främja politiska alternativ som ska vara presenterande i identiteten. GUSP identiteten kan dock också begränsa policy alternativen då det inte är acceptabelt eller ett lämpligt agerande inom GUSP. Identiteten ger enbart förutsättningar för aktörer till att agera och göra anspråk på GUSP identiteten (Sedelmeier:2003;21).
Slutligen har GUSP hanterat nyckelbegreppen i roller, regler, idéer och identiteter. Man hävdade att de roller som spelas av de nationella aktörerna inom GUSP var varken hjälpsamma instrument eller uteslutande strategisk.
De nationella intressena som framtogs till förhandlingar kan ses ha utvecklats med linje inom GUSP (Tonra:2003:738). Utan den europeiska identiteten hade inte GUSP blivit stark. Beteendet är påtvingad hos medlemsstaterna vilket påverkar dem att agerar med EU:s riktlinjer. Detta påvisas att EU som aktör har en väldigt stor makt genom karaktärsdragen av identiteten och självuppfattningen som internationell aktör (Wessels & Bopp:2008;3). EU:s utrikes- och säkerhetsidentitetens grundstenar är normer som manipulerat fram ett själviskt intresse för att anta särskild politik. Den särskilda politiken antas sedan av kollektivet och respektive medlemsregeringar utan att skapa oro för mänskliga rättigheter, demokratiska principer, vilket är attributen för den utrikespolitiskaidentiteten. Förklaringen är överensstämmande i den konstruktivistiska teorin av dynamiska normer i identitetspolitiken eftersom självintresset hos aktörerna är huvuddelen i arbetet.
(Sedelmeier:2003;21). GUSP provision av Lissabonfördraget blev ett framsteg mot växande global identitet. Trots det komplexa arbetet med fördraget har resultatet bidragit till en stärkt internationell identitet med en aktör med militära kapaciteter (Wessels&Bopp:2008;3).