En studie om europeisk identitet
Utrikes- och säkerhetspolitik i EU
Författare: Donika Asllani
Kandidatuppsats
Abstract
This study examines the European council and its connection to CFSP and the European identity. It will give a perspective of the change in common foreign-security policy from the Maastricht Treaty to the Lissabon treaty.
The study will reproduce a perspective through time and describe the main ideas in CFSP and make a connection to how it created a European identity.
The empirical material will conclude the European council results. To give more perspective, an idea analysis will be operating to capture the ideas of the various materials describing European identity and the CFSP. Henceforth using the empirical material to conclude a result for the analysis. For the analysis to be complete subjects such as normative power and actorness will have a part in the work in CFSP. Social constructivism as a theory will help to understand the power that European identity has in international
cooperation. To conclude this, abstract the study will structure a difference in the work of the CFSP and its strategy to promoted democracy, and peace.
Nyckelord: Europeiska Unionen, EU, europeisk identitet, Norm, Aktör, demokrati, fred, socialkonstruktivism, rättsstat, respekt för mänskliga rättigheter, frihet, solidaritet
Förord
Jag vill tacka min pappa under dessa 3 åren för allt stöd och motivation.
Min pappa du har fått mig hit jag är, och tack vare dig och ditt stöd har jag nått mina mål. Jag glömmer aldrig när du sa till mig ” Ge aldrig upp för senare i livet kommer du ångra att du aldrig försökte”. Jag vill tacka min mamma som har lyft mig upp i de dagar jag inte haft självförtroende och gjort mig starkare. Tack vare er har jag lyckats med mina studier.
Tack!
Vänligen, Donika Asllani
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 5
1.1 PROBLEMFORMULERING OCH SYFTE ... 6
2 TEORETISK RAMVERK ... 8
2.1 SOCIALKONSTRUKTIVISM ... 8
2.2 UTRIKES - OCH SÄKERHETSPOLITIKEN MED SOCIALKONSTRUKTIVISTISK TEORI .. 11
3 METOD & MATERIAL ... 12
3.1 MATERIALDISKUSSION ... 12
3.2 AVGRÄNSNING ... 13
3.3 FORSKNINGSDESIGN ... 13
3.4 KVALITATIV INNEHÅLLSLIG IDÉANALYS ... 13
3.5 INNEHÅLLSLIG IDÉANALYS ... 14
4 BAKGRUND OCH UTVECKLING: EU IDENTITET OCH GUSP ... 16
4.1 UTRIKES - OCH SÄKERHETSPOLITIKEN UNDER MAASTRICHTFÖRDRAGET ... 16
4.2 EUROPEISK IDENTITET ... 18
4.3 EU SOM GLOBAL AKTÖR ... 20
4.4 EU SOM NORMATIV MAKT ... 21
4.5 MAASTRICHTFÖRDRAGETS UPPBYGGNAD AV GUSP ... 23
4.6 EUROPEISKA RÅDETS SLUTSATSER UNDER 2000-TALET ... 27
4.7 LISSABONFÖRDRAGETS RELATION TILL GUSP OCH IDENTITET ... 29
4.8 LISSABONFÖRDRAGETS KOMPLIKATIONER ... 30
4.9 GUSP IDAG OCH PRIORITERINGAR FÖR FRAMTIDEN. ... 31
5 ANALYS ... 32
5.1 FÖRSTÅELSEN AV IDENTITETEN ... 32
5.2 GEMENSAM UTRIKES - OCH SÄKERHETSPOLITIKENS FÖRÄNDRING ... 36
5.3 HÖGSTA REPRESENTANT I RIKTNING TILL NORMATIV MAKT OCH AKTÖR ... 38
5.4 FÖRKLARINGEN TILL GUSP:S UTVECKLING SEDAN LISSABONFÖRDRAGET ... 40
6 DISKUSSION ... 42
6.1 RESULTATDISKUSSION ... 42
6.2 AVSLUTADE REFLEKTIONER ... 45
7 KÄLLFÖRTECKNING ... 45
1 Inledning
Europeiska Unionen är en organisation mellan liberaldemokratiska stater för att agera kollektivt som ett institutionaliserat organ. I Europeiska Unionen tas beslut i form av policy som medlemsstaterna ansluter sig till. Det är EU- fördragen, lagstiftningen och normer som är huvuddelarna i Europeiska Unionen (Cini & Pérez- Solórzano Borragán:2019;3). Det är med dessa tre som utgör Europeiska Unionens funktion. Därefter spelar de olika
policyområdena en stor roll i arbetet inom organisationens helhet. EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) är ett av policyområdena som har utgjort en stor del i det internationella samarbetet, som uppsatsen kommer handla om. GUSP inrättades i Maastrichtfördraget året 1993 med målet att bevara freden, stärka den internationella säkerheten, främja
internationella samarbeten och stärka de mänskliga rättigheterna (Europeiska parlamentet:2020). I enlighet med detta ska medlemsstaterna arbeta
gemensamt för att följa principerna och målen. I dokumentet står det att utveckla och definiera internationella arbeten som ett sätt att bevara och säkra freden. Detta skall göras genom att sprida stöd för demokrati och de mänskliga rättigheterna (Smith:2014; 4–5).
Ett decennium senare i Maastrichtfördraget fördjupades överstatliga aktiviteter samtidigt som ett mellanstatligt samarbete utökades i den gemensamma utrikes - och säkerhetspolitiken. Under Maastrichtfördraget omvandlades Europeiska Gemenskapen till Europeiska Unionen samt att allt fler länder anslöt sig till organisationen (Phinnemoor:2019;20). En anledning till att fler länder anslöt sig till EU är på grund av Maastrichtfördraget
strategier för att ena Europa. Fördraget framförde många nya institutioner i arbetet mellan länderna, speciellt under utrikes - och säkerhetspolitiken. Det Maastrichtfördraget medförde var att GUSP blev en del i ett allmänt
identitetsbyggande, parallellt med EMU och den inre marknaden, etc. etc.
(Hebel & Lenz 2015;3). Eftersom GUSP är en del av flera identitetsskapande i EU, kommer studien ta hjälp av socialkonstruktivismen som teori för att påvisa utvecklingen mellan åren 1995 till 2010 i GUSP och dess identitet.
Problemen som finns är att identiteten inom GUSP har blivit mer diffusts samt att informationen om GUSP inte är stark nog för att kunna följa utvecklingen, kommer uppsatsen påvisa skillnaderna mellan
Maastrichtfördraget och Lissabonfördraget. Därför kommer studien besvara frågorna som är följande:
- Hur medförde GUSP år 1995 en europeisk identitet ?
- Hur har Lissabonfördraget förbättrat GUSP identiteten fram till år 2010 ?
1.1 Problemformulering och Syfte
Utgångspunkten är att förmedla hur GUSP har förändrats genom tid, om det har fått mindre betydelse. Eftersom utrikes - och säkerhetspolitiken utgör en del av den europeiska identiteten betyder det att EU också står för
fredsbevarande, kommer jag forska förändringarna mellan Maastricht - och Lissabonfördraget från åren 1995 till 2010. GUSP blev en stor del när det grundades och fick en av de centrala delarna i europeiska rådet. Det intressanta med undersökningen är att se om EU faktiskt lever upp till vad som GUSP är menad till att fungera, samt om det fungerar på samma sätt idag. Målet med uppsatsen är att kvalitativt beskriva och analysera huvuddragen i idéerna om den utrikes- och säkerhetsidentiteten i EU.
Eftersom EU är en organisation som har ett stort inflytande i utrikespolitiken, innebär det att medlemsstaterna samarbetar kring en gemensam policy.
Uppsatsen ska fånga upp den europeiska identiteten som har formats genom
partnerskapet mellan medlemsstaterna. För att kunna framställa EU:s utrikespolitiska identitet, kommer jag undersöka Maastrichtfördraget och presentera huvudidéerna i andra pelaren av fördraget i utrikes- och
säkerhetspolitiken. Därefter kommer Lissabonfördraget undersökas för att vidare se hur utrikes- och säkerhetspolitiken har utvecklats när det gäller solidaritet, fred och mänskliga rättigheterna. Med denna metod av tillämpning ska skillnaderna i processen av GUSP identiteten framhäva tydliga skillnader mellan fördragen. Eftersom utrikes – och
säkerhetsidentiteten är en konstruktion som är påverkad av europeiska rådet kommer studien titta närmare på hur europeiska rådet agerat inom GUSP och dess riktlinjer. Syftet med uppsatsen är att utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv analysera etableringen och utvecklingen av GUSP som en del av en europeisk identitet under åren 1995 till 2010 med avseende europeisk identitet.
Huvudfrågorna i uppsatsen är:
- På vilket sätt försökte GUSP etablera en europeisk identitet vid dess tillkomst år 1995 ?
- På vilket sätt har GUSP därefter försökt med att utveckla den europeiska identiteten fram till 2010 ?
2 Teoretisk Ramverk
Socialkonstruktivismen är det teoretiska ramverket i studien för att förklara europeiska identiteten. Socialkonstruktivismen är passande i förståelsen för det teoretiska idéerna, integrationen och utrikes- och säkerhetspolitiken. På detta sätt kan vi närma oss den europeiska bilden. Genom att applicera Socialkonstruktivismen kan vi förstå integrationsprocessen som försiggår runt om Europa i relation till de politiska fördragen (Christiansen, Jorgensen
&Wiener:1999:3). Socialkonstruktivismen fokuserar på idéer och normer som framstår i utrikes- och säkerhetspolitiken. Det som är intressant är hur dessa termer frambringar konstruktionen av en identitet (Parsons: 2017;81).
Eftersom uppsatsen handlar om utrikes- och säkerhetspolitiken och den framhävande EU identiteten faller socialkonstruktivismen passande som en teoretisk förklaring. Det viktigaste byggstenarna med socialkonstruktivismen är att inkludera effekterna av normer och idéer som är sammankopplade med utrikes- och säkerhetspolitiken (Wiener m.fl.:1999;6).
2.1 Socialkonstruktivism
Socialkonstruktivismen är inte alltid en självklar teori och ger inte en tydlig definition. Däremot ger det en uppenbar illustration när man beskriver socialkonstruktivism baserat på social ontologi. Socialkonstruktivistisk ontologi påvisar att mänskliga agenter inte existerar oberoende av sin sociala miljö och dess gemensamma syn på mening (Wiener & Diez: 2009; 145). Ett socialkonstruktivistiskt argument skulle då kunna vara att vissa människor
väljer att följa något framför något annat beroende på idéer, normer, identiteter eller något annan tolkning för hur människor uppfattar världen (Parsons: 2017;75).
Detta gör att den sociala verkligheten är ömtålig, förändringsbar och
tävlingsbar. Förutom det så tenderar sociala verkligheter vara mer lokala än globala. I samband med konstruktivismens ontologier framstår sådana olika fenomen som exempel intersubjektiva betydelser, normer, regler,
institutioner, symbolisk politik, kollektiv identitetsbildning och kultur av nationell säkerhet (Wiener m.fl.:1999; 4). Institutionsbygge är en framväxt av nya sociala strukturer som betonar aktörernas intressen. Dessa aktörer spelar på en politisk kultur, diskurs och den socialkonstruktivismen av intressen och identiteters roller (Wiener & Diez: 2009; 146). Med hjälp av socialkonstruktivismen kommer den europeiska identiteten ur ett utrikes- och säkerhetsperspektiv presenteras.
Syftet är att beskriva och analysera argumenten om hur utrikes- och
säkerhetspolitiken bildar en europeisk identitet. Ur en socialkonstruktivistisk synvinkel är identiteten ihopkopplat med tankestrukturen genom aktörernas beteende. Det är konstruktionen av aktörernas beteende som utgör normen i identitetsskapandet (Rumelili & Cebeci :2016;3). Internationella aktörer genererar motivation och beteendetrender som antyder på att identitet är baserat efter en enhetsnivå som har sina rötter i aktörernas
självuppfattningar. Därutöver uppfattas identiteten både som interna och externa strukturer (Wendt:1999;224).
Europeiska identiteten är i stor utsträckning teoretiserat i konstruktivismen och utgör egenskaper som är de inre för EU som demokrati,
rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter. Den europeiska identiteten hänvisas till fredlig, pluralistisk och demokratiska normer som är sammanhängande med medlemsstaternas intressen och beteende. Den
europeiska identiteten som redan existerar är en genomtänkt konstruktion.
Detta uttrycks i relationen mellan identiteten och utrikespolitiken. Eftersom utrikespolitiken är en av de viktigaste praxis som finns, markerar
utrikespolitiken identiteten genom att bevara fred i skapandet av det inre och yttre relationerna. I EU är identiteten samt utrikespolitiken ömsesidigt konstruerande (Rumelili & Cebeci :2016;7–10). Utrikes- och
säkerhetspolitiken är numera en aktör i världspolitiken och har ett
övergripande perspektiv i konstruktivismen. Synen på europeisk integration som konstruktivism, är en process som fokuserar på frågor om identitet och sedan vilka europeiska normer som spelar en roll inom unionens institutioner och dess medlemsstater (Höjelid:2016;28). En av inriktningarna i
konstruktivismen är konventionella konstruktivismen. Enligt denna inriktning utgör identiteten av nationella intressen och formar staternas beteende.
Eftersom intresset hos aktörerna utgör stora effekter och sätter grunden för identiteten utgör intresset två kategorier: objektivt och subjektivt. Objektiva intresset implementerar de mål som utgör och sätter spår på
identitetsskapandet. Det subjektiva intresset hänvisar till aktörernas uppfattningar beträffade identiteten vilket ger motivation till beteendet. I Objektiva intressen behöver vissa krav uppfyllas för att en identitet att skapas, och stater behöver uppfylla kraven om solidaritet. Till skillnad från subjektiv ligger förväntningarna på att utforma identiteten som aktörerna satt grunden för.
På detta sätt kan vi se hur identiteten är förknippat till aktörernas uppfattning baserat på intresset (Wendt:1999;231-232). Syftet med studien är att
undersöka hur EU har format GUSP som sedan ger en förståelse kring EU:s identitet. Syftet är att förklara relationen mellan utrikes- och
säkerhetspolitiken i anknytning till EU:s identitet. Vidare förklara vilka grunder GUSP skapar som leder till idéerna av en europeisk identitet. Sedan
tydliggöra den europeiska arbetet i utrikes- och säkerhetspolitiken i integrationsprocessen. Därför är konstruktivismen passande för att studera utrikes- och säkerhetsidentiteten (Rumelili & Cebeci:2016;3).
2.2 Utrikes - och säkerhetspolitiken med socialkonstruktivistisk teori
Utrikes - och säkerhetspolitiken utgör en stor del i integrationsprocessen som antyder på att det politiska delområden i EU påverkar medlemsstaterna.
Europeiska politiken har varit progressivt i samarbetet med GUSP. Med hänsyn till konstruktivismen finns det två argument gällande GUSP. De första teoretiska karaktärsdragen i GUSP handlar om produkterna av internationella intressen. I förhållande till sociala konstruktioner förhandlar nationella diplomater avsiktligen till att främja politiska samarbeten. Det andra argumentet handlar om den empiriska följden av samarbetet som är integrationen, vilket råder inom europeiska politiska samarbetet i GUSP. Det gemensamma arbetet i utrikes - och säkerhetspolitiken bygger på
medlemsstaternas intresse som i sin tur bygger på sociala integrationer (Glarbo:2001;140–141).
Det Gemensamma utrikes - och säkerhetspolitiken är funktionellt djupare, väsentligt bredare, mer institutionaliserad och har en stor påverkan på nationell utrikespolitiks identitet. Utrikespolitiken i konstruktionens mening är socialt konstruerad av normer (Tonra:2003; 733). Konceptet för utrikes - och säkerhetspolitiken är en balans mellan europeiska länder för att förhindra ett europeiskt land att få mer makt över andra medlemsländer. I stället
genomför EU extern säkerhet och samarbete mellan medlemsstaterna. GUSP kan ses som en regim då principerna är uttryckliga på ett sätt genom normer,
regler och beslutsförfaranden. På så sätt påvisar aktörerna en relation mellan de olika medlemsstaterna i EU (Cross:2018; 916).
3 Metod & material
3.1 Materialdiskussion
Det empiriska materialet kommer innehålla europeiska rådets olika slutsatser i en tidslinje från 1995 till 2010. Empirin kommer framföra hur utvecklingen av utrikes - och säkerhetspolitikens process i arbetet. Det vill säga att titta närmare på hur utrikes – och säkerhetsidentiteten har förändrats genom tid.
Mellan dessa år har händelserika event skett för Europeiska Unionen. Dessa event har påverkat utrikes - och säkerhetspolitiken under tiden
Maastrichtfördraget och Lissabonfördraget ägde rum. Materialet kommer hjälpa studien att framhäva hur GUSP utvecklades från 1995 till 2010.
Slutsatserna kommer att presenteras i kronologisk ordning för att lättare följa med i tidslinjen. Detta blir som ett hjälpmedel för läsaren att orientera sig i analysdelen. För att uppfylla syftet kommer studien att upplysa idéerna som framhävs i europeiska rådets slutsatser. Koncentrationen kommer hamna hos europeiska rådet för att uppvisa vad för slags makt de har valt och gå samt att belysa om det har ändrats med tidens gång. Ändamålet är att ta fasta på argumenten som framhålls för att sedan förknippa det till gemensamma utrikes – och säkerhetsidentiteten i förhållandet till socialkonstruktivismen som teori. På så vis kommer framhållningen av frågeställningarna följas i uppsatsens gång.
3.2 Avgränsning
Europeiska identiteten är ett stort forskningsfält med oändligt material. För att ge studien ett fokusområde har jag valt att fokusera på den gemensamma utrikes – och säkerhetspolitiska identiteten som är en del av flera europeiska identiteter. Eftersom studien handlar om att se utvecklingsprocessen av den gemensamma utrikes – och säkerhetspolitiken i relation till identiteten har jag valt att fokusera på åren från 1995 till 2010. Därefter fokusera enbart på europeiska rådets slutsatser från Maastrichtfördraget till Lissabonfördraget.
3.3 Forskningsdesign
Denna uppsats bygger på en kvalitativ studie och huvuddelen är att framhäva idéerna som Europeiska Unionen framställer. Detta ska genomföras ur en kvalitativ textanalys. Det som är väsentligt med en textanalys är att ta fram de centrala delarna som forskaren fångar upp i texter vilket är nyckeln till analysen. Vidare så är en kvalitativ textanalys intresserad av mening och meningsskapande. För att vidare förklara det så kan man förknippa det till ett fenomen i relation till studien. En nackdel med en kvalitativ textanalys är problemformuleringen då meningen inte alltid är självklar eller att forskaren har svårt att ta fasta på forskningsfrågor för att klargöra idéerna och mening (Esaiasson m.fl.:2017;211–212). För att kunna besvara forskningsproblemet i textanalysen, behöver idéanalys appliceras i studien för att undersöka utrikes - och säkerhetspolitiken i formandet av en identitet.
3.4 Kvalitativ innehållslig idéanalys
I denna forskning kommer kvalitativ innehållslig idéanalys användas.
Innehållsanalys används för att förklara ett fenomen, i detta fall utrikes- och säkerhetspolitikens skapande av en identitet (Hsieh&Shannon:2005;1279).
En innehållsanalys är en metod som har många fördelar och anser öka tillförlitligheten i vetenskapliga undersökningar. Innehållsanalys bygger på observationer som tolkas för att underlätta för andra läsare att förstå
innehållet. På så sätt är resultatet mindre känslig för vem som genomför undersökningen. Däremot är det viktigt att påpeka att analysen påverkas av hur väl användningen av analysverktygen är nyttjade (Beckman:2005;46).
Innehållsanalys är lämplig att använda när man utför en undersökning av större material, som exempelvis debattinlägg, flera av partiernas valmanifest eller utrikesrapportering för att finna ett mönster i materialet. Innehållsanalys är en passande metod för undersökning i tidsförändring. Detta kan förklaras genom en förändring i samhället mellan årtal med hjälp av massmediedebatt, politikertal, rapporter och så vidare. Resultaten visar de centrala
förändringarna genom åren och idéer med inslag av syfte (Boreús &
Bergström:2018;54–55). I studien kommer fokus hamna på förändringarna mellan fördragen under åren 1995 till 2010. För att fånga upp förändringarna som genomförts av reformer, behövs inriktningen hamna på byggstenarna som är huvudidéerna i utrikes- och säkerhetspolitiken.
3.5 Innehållslig idéanalys
Eftersom studien handlar om GUSP, och europeisk identitet över tiden från 1995 till 2010, och från Maastricht till Lissabonfördraget är valet av
innehållslig idéanalys passande för att besvara frågeställningarna
(Beckman:2005;11). Termen idé har flera betydelser och kan syfta på en tillfällig tanke eller representation. Idéer är en tankekonstruktion som
betecknar en stabilitet samt varaktighet. På samma sätt innehåller GUSP idéer som är: fred, stabilitet, solidaritet och demokrati. Det är genom dessa tankekonstruktioner som innefattar verklighetsomdömen, värdeomdömen och handlingsföreskrifter (Boreús & Bergström:2018; 134).
Innehållslig idéanalys syftar mer till att förtydliga de centrala egenskaperna av fenomenet (Esaiasson m.fl. 2017: 140). Det innehållsmässiga i en
idéanalys är att betrakta politiska budskapen som en insamling av argument, som i detta fall europeiska rådets slutsatser om utrikes – och
säkerhetspolitiken. Vidare är avsikten att pröva och kritisera argumentens hållbarhet och trovärdighet dvs om europeiska rådet har lyckats med strategierna om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Innehållslig idéanalysen har som syfte i undersökningen att antingen beskriva, förklara eller ta ställning till material. Därför har man tre utfallspunkter som man kan tillämpa relaterat till syftet i studien (Beckman:2005;14).
Innehållslig idéanalys är lämplig i denna studie eftersom forskningen handlar om intresset för idéerna. Eftersom idéerna i GUSP handlar om fred, säkerhet, demokrati, rättsstaten, respekten för mänskliga rättigheter och de
grundläggande friheterna, genomförs en innehållslig idéanalys för att förstå utrikes - och säkerhetspolitiken i relation till europeiska identiteten. Idéerna är det som präglar människors världsbild och attityder som ofta är
förknippade till ett eller flera fenomen. Innehållslig idéanalys förklarar det sociala, kulturella och historiska förhållandena kring idéerna (Boreús &
Bergström:2018;138).
I en Innehållslig idéanalys kan tillämpningen av två olika analysnivåer användas. Första nivån är den grundläggande nivån. Denna nivå har att göra med människors samhällssyn och värderingar. Den andra nivån är den operativa nivån som är närmare vardagslivets problem. Som nämnt tidigare handlar idéanalysen i stor utsträckning om att kategorisera och sortera utsagor för bakomliggande tankestrukturer Ibid: 2018. För att påbörja en
idéanalys behöver man definiera de idéer som ska undersökas. Därefter samla in egenskaper som är utmärkande för en storts idésystem genom att skapa en tankebild Ibid: 2018. En sådan tankestruktur kan förknippas med ett enat Europa genom frihet, demokrati och solidaritet. Uppsatsen får en
innehållslig idéanalysmetod eftersom studien handlar om hur utrikes - och säkerhetspolitiken framställer en av flera europeiska identiteter. Därefter är det viktigt att utse vilka idealtyper som finns för att beskriva budskapet utifrån det empiriska materialet Ibid: 2018. Studien kommer tillämpa beskrivande innehållslig idéanalys som är en av kategorierna i innehållslig idéanalys. Syftet är att tolka innebörden av det politiska budskapet, i detta fall utrikes- och säkerhetspolitiken för att kunna ta ställning till hållbarheten och förändringar i utrikes - och säkerhetsidentiteten (Beckman;2005;14).
4 Bakgrund och utveckling: EU identitet och GUSP
4.1 Utrikes - och säkerhetspolitiken under Maastrichtfördraget
Utrikes - och säkerhetspolitiken har satt sin prägel i Maastrichtfördraget som är även kallad för Europeiska Unionen. Maastrichtfördraget medförde en stor förändring då europeiska gemenskapen omvandlades till Europeiska Unionen år 1993. Nya konceptet av en union skulle bringa människor i Europa närmare. Unionen bygger på europeiska gemenskapen och fortsätter arbeta med att komplettera och förbättra politiken i samarbetet med EU. Grundstenarna i detta fördrag handlar om en enighet för att främja solidariska förbindelser mellan medlemsstaterna
(Maastrichtfördraget:1992). Eftersom fördraget bygger på att bevara freden i Europa och dess gränser har GUSP artikulerats och sedan implementerats som eventuellt
kan formas till ett gemensamt försvar. Det gemensamma utrikes - och
säkerhetspolitiken förmedlar en europeisk identitet som påvisar styrkan för att arbeta för fred och säkerhet Ibid:1992. De mål som utrikes - och säkerhetspolitiken har är att: bevara freden, stärka internationella säkerheten, främja internationella samarbeten, och till sist utveckla och befästa demokratin som rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna. (Europeiska Unionen: 2010). Några av riktlinjerna för GUSP är att alla medlemsstater i unionen ska implementera dess riktlinjer i bestämda arenor. Alla medlemsstater ska tillta de gemensamma
värderingarna och de fundamentala intressen som är beroende av unionen. Därefter stärka den internationella säkerheten som finns i Förenta nationernas stadgar (Maastrichtfördraget:1992; J:1). Under Maastrichtfördraget är det europeiska rådet som bestämmer riktlinjerna för GUSP och ministerrådet implementerar dessa riktlinjer. Efter det behöver de nationella staterna implementera dessa direktiv på hemmaplan (Smith:2014;30). Med Amsterdamfördraget sker det förändringar i det institutionella ramverket då nya viktiga institutioner bildas. En av dem är den högsta representanten för GUSP. Den högsta representanten för GUSP är tillsatt av
europeiska rådet för att hjälpa till med att formulera och förbereda GUSP beslut som sedan ska implementeras och leda policyenheten. Representanten för GUSP har numera förbindelser med Kommissionen med anledning att ge GUSP mer
kontinuitet i internationella representationer Ibid: 1992. Amsterdamfördraget i sig kommer med en rad reformer då instrumenten för utrikes - och säkerhetspolitiken utvecklades i den gemensamma strategin (Europeiska parlamentet:2020).
Uppgifterna i enlighet med Amsterdamfördraget är till för att övervaka och analysera utvecklingen inom de områden som är relevanta för GUSP. Hädanefter tas bedömningar av unionens utrikes - och säkerhetspolitiska intressen för att identifiera områden där GUSP kan fokuseras in i framtiden
(Amsterdamfördraget:1997). Reformerna fortsätter in i Lissabonfördraget som träder i kraft 2009. Fördraget omvandlade tidigare bestämda institutioner av föregående fördrag och tillade nya institutioner. En av det nya institutionerna är posten som vice ordförande till den högsta representanten i EU kommissionen i GUSP för utrikeshandel och säkerhetspolitik (Lissabonfördraget: 2021). Däremot har europeiska rådet fått en större utsträckning i att ta beslut som är kopplade till
unionens strategiska och objektiva intressen (Smith 2014;33). Baktanken med Lissabonfördraget var att reformera tidigare fördrag för en större utveckling i relation till GUSP. Grunden till baktanken är att bilda ett gemensamt försvar (Lissabonfördraget: 2021).
4.2 Europeisk Identitet
Den gemensamma utrikes – och säkerhetsidentiteten har fått sin styrka i dessa olika fördrag och etablerats av internationella relationer under
utrikespolitiken. Identiteten är uttänkt som en bild av individualitet vilket är skapad av en aktör som i detta fall EU. Europeiska identiteten återfinns i policyskapandets miljö där ingen stat eller institution bestämmer utfallen av utformandet av identiteten. Ansamlingen av EU beslut skiljer sig från medlemsstater och internationella aktörer (Smith:2014;14). Huvudidéerna bakom den europeiska identiteten är att bevara freden, främja ett solidariskt samarbete, mänskliga rättigheter, och rättsstatsprincipen. Detta är en av anledningarna till att utrikes- och säkerhetspolitiken existerar. Eftersom utrikes- och säkerhetspolitiken är en policy som ska främja freden och friheten i Europa, förespråkar GUSP en identitet. Europeiska identiteten hamnar på spelbanan då utrikes- och säkerhetspolitiken samt
försvarspolitiken utgör en stor verksamhet bland medlemsstaterna (Maastrichtfördraget:1992).
Utvidgningen av utrikes- och säkerhetspolitiken i EU är resultatet av EU normer och identitet som har orsakssamband med den europeiska
utrikespolitiken. Eftersom GUSP identiteten främjar de mänskliga rättigheterna och demokrati, påtrycks ett beteende hos medlemsstaternas politik (Sedelmeier:2003;1). Historiska motivet i EU är freds motivet som är varit drivkrafterna i Europeiska Unionen och den fortsatta utvecklingen för
europeiska tankevärlden. Genom att utrikes- och säkerhetspolitiken skapar en integrationsprocess samarbetar medlemsstaterna till att motverka våld (Elgström:2009;1). EU ger instrument till utrikes – och säkerhetspolitiken för att stärka samarbetet med medlemsstaterna i fråga om integration
(Sedelmeier:2003;6). Forskningen kring den europeiska identiteten är oändlig om hur Europeiska Unionen vill förmedla den. Forskningen om den europeiska identiteten är eftertraktad och har många olika utgångspunkter, det vill säga flera akademiska undersökningar, teoretiska perspektiv och metoder. I denna studie används forskning om idéer och
socialkonstruktivistiska perspektivet för att fånga upp relationen mellan den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och europeiska
identiteten. Studiens primära syfte är att förklara bilden som utrikes- och säkerhetspolitiken ger i relation till europeiska identiteten. Framställningen av den europeiska identiteten är förknippad med mänskliga värden som mänskliga rättigheter, humanism för rättvisa. Konstruktionen av Europeiska Unionen är moraliska värden som är länkade med liberaldemokratisk
universal moral (Delanty:2002;4). Detta återspeglas i gemensamma utrikes - och säkerhetspolitiken då rollen är att skapa en identitet.
Däremot är det den skapade identiteten som främjar samarbetet i GUSP.
Identiteten och GUSP är starkt sammanlänkande och detta påvisas av högsta representanten i GUSP som för starka kopplingar mellan utrikes- och
säkerhetspolitiken strukturer och identitet inom EU (Hadfield:2007; 678).
Anthony D. Smith påpekar att det finns flera fundamentala anledningar som formar en europeisk identitet och GUSP är en av dem. Däremot berättar Anthony D. Smith att flera länder ansluter sig till ett internationellt system för att bilda en supermakt med ett gemensamt militärpolitiskt nätverk (Smith 1992;64). Detta ses i Europa då huvudidén är att bli en europeisk enhet. Men en europeisk enhet påverkar medlemsstaterna direkt av regionala och globala direktiv (Smith:1992;74). Europeiska Unionens regionala samarbete med
nationalstaterna har attraherat flera länder till att samarbeta med EU (McCormick: 2014; 12). Utrikes- och säkerhetspolitiken är ett område av europeisk politik som är riktad till den yttre miljön för att påverka dessa aktörer till att sträva efter samma intressen, värderingar och mål (McCloskey – Gholikhany :2019;10).
4.3 EU som global aktör
Debatten om Europeiska Unionen som en global aktör är en pågående debatt och är eftertraktad i forskningen. EU som en global aktör är svårdefinierat ämne och har i många år försökt sätta upp ett begrepp för hur EU är som aktör. Detta i sig visar sig i traditionella och internationella relationer för att framföra EU:s roll i världen (Rhinard & Sjöstedt:2019;4). En global aktör innebär en framväxande uppsättning av länder på den globala skalan. Den europeiska gemenskapen återspeglar den dåvarande globala spelbanan
eftersom principerna och de grundläggande kvaliteterna för att kvalificera sig som en global aktör redan är antagna. Det finns två aspekter för Europeiska Unionens potentiella roll i värden, vilka är aktörkapaciteten för de
strukturella egenskaperna, och den andra aktörbeteendet som innehåller många mer dynamiska funktioner.
Aktörkapaciteten har tre olika villkor som är funktionen att artikulera intressen, mobilisera resurser och att kunna ta snabba beslut under
krissituationer. I aktörbeteendet antas andra former av åtgärder i betydande grad för den europeiska identiteten ibid:2019. För att ge mer perspektiv för utrikes- och säkerhetspolitiken i förhållande till EU som aktör, förmedlas freden som en av huvudpunkterna. Frågan om humanitär intervention har militärfrågan lyfts och främjats för att fastställa karaktärsdragen i syfte att förhindra humanitära katastrofer (Europaperspektiv:2007;250). Europeiska
Unionen och deras globala strategier har blivit en fråga om identitet,
trovärdighet och legitimitet. Dessa globala strategier presenterar inte enbart strategiska metoder i krishantering utan att forma EU till en global aktör.
Den globala strategin för utrikes - och säkerhetspolitiken har en utformad vision för att stärka Europa (Ferreira:2020; 1). Ur ett utrikespolitiskt perspektiv är framgången för EU:s politik gentemot de centrala - och Östeuropa som är ett testfall av EU:s kapacitet som aktör i internationell politik. GUSP förmedlar en bild om hur EU är som aktör i internationell politik genom att hävda sig genom kollektiva utrikespolitiska mål
(Sedelmeier:2003;3). Europeiska Unionen har haft flera humanitära uppdrag för att främja freden. Däremot är EU:s primära roll som extern faktor att stabilisera demokratiska regimer i tredjeländer. Utrikes - och
säkerhetspolitiken försöker utöver att bevara freden, bekämpa brott och korruption. Det militära aktiviteterna som EU har etablerat är enbart menade till att hålla freden genom nedrustning, övervakning och rådgivning
(Kaplánová:2015;53).
4.4 EU som normativ makt
Normativa makten är relaterat till att normer formar intresset och beteendet för en situation. Anledningen till detta är att forma en motivation och energi för en handling (Wendt:1999;82). Många forskare förklarar uppfattningen för hur aktörer skiljer sig när det kommer till att visa en normativ makt i
internationella relationer. En förklaring är att de skiljer sig från aktör till aktör i deras intressen. Normativa makten konfronterar de teoretiska problemen. Den normativa makten bygger på idéerna som aktörerna har tolkat utifrån materiella aspekter, som militär eller civil makt. Det kan också handla om övertygelse som är ett av karaktärsdragen med att vara en
normativ makt. Konceptet av EU som normativ makt är inte bara konstruerat i normativ basis utan utgör en stor del i världspolitiken. EU har i stort sett identifierat och främjat universella normer som nya egenskaper vilket skiljer sig från andra aktörer. För att bli en normativ makt behövs olika kriterier uppfyllas. Med dessa kriterier behöver man uppfylla universella normer som betyder att normerna accepteras av deltagarna i en fri och öppen miljö som rör alla. Därefter så behövs dessa normer acceptans av lag, då dessa normer behöver vara legitima och enlighet med rättsliga principer Ibid:1999.
Europeiska Unionen har ofta blivit kategoriserad som en normativ makt i internationella debatter. Europeiska Unionen presenterar en typ av makt som har normativa inslag (Diéz:2013;195). I utrikes - och externpolitiken har etablerandet av normativa värderingar vuxit sig starka. Samtidigt bygger EU på dessa idéer och intressen för att förbli en normativ makt (Diéz:2013; 196–
197). Eftersom huvudidéerna är mänskliga rättigheter och demokratier påtvingar EU normativa värderingar som resulterar i handlingar. I historisk kontext är fred och frihet grunden för den normativa makten vilket
etablerades och satte grunden för Europeiska Unionen (Manner:2002; 243).
Under arbetets gång har EU vuxit sig starkare med integrationsprocessen med hjälp av de implementerade fördragen. Självaste utvecklingen riktar in sig åt en normativ förståelse som utgör grunden för EU (Wiener &
Diez:2009;18).
Det är EU fördragen som producerar och utgör objektiva värderingar vilket leder till en normativ globalisering. Länderna antar dessa fördrag som är uppbyggda på normer, därefter normaliserar länderna dessa normer på en internationell skala. Aktiviteterna i GUSP producerar internationella normer som har en effekt på beslutsfattandet i EU (Smith:2014;14). Utrikespolitikens process reflekterar mycket på värderingar och intressen som medlemsstaterna har utformat. Utrikespolitiken utstrålar en internationell identitet som baseras
på fredsutveckling. Det är ett resultat av att EU implementerar lagar som direkt påverkar medlemsstaterna. Beteendet kring utrikespolitiken härstammar i hur EU själv har utvecklat i en diplomatisk väg (Wiener &
Diez ;2009;19).
4.5 Maastrichtfördragets uppbyggnad av GUSP
Konferensen år 1995 framhävdes det utbyte om politiska synpunkter och det gemensamma intresset i europeiska rådet. Europeiska rådet har valt att samordna med internationella organisationer och en av dem är det Förenta nationerna. Det som utsägs är att medlemsländerna har varit ytterst positiva kring samarbetet om mänskliga rättigheter. Kommissionen har därefter ett större ansvar för de mänskliga rättigheterna (Europeiska rådet:
1995). Därefter kan man återse i Maastrichtfördraget att fördraget bekräftar fastsättningen av det mänskliga rättigheterna i artikel F som redan var antagna år 1950. Rådet vidare återger att parterna bör förbinda sig till att agera i enlighet med Förenta nationernas stadgar och det internationella deklarationerna (Europeiska rådet:1995). EU har på detta sätt påtryckt en identitet hos medlemsländerna. Europeiska Unionens utrikespolitiska
utformning fungerar som en identitetskonstruktion. Det vill säga att det EU:s utformning står intill den nationella och kollektiva formerna, det betyder att medlemsländer implementerar dessa för att producera resultat
(Hadfield:2007;676).
Året efter i rapporten 1996 står det tydligt att unionen arbetar med att främja och fastställa olika principer i arbetsområden. Det betyder att det rådet vill
uppnå är en större konsekvens och effektivitet i samspelet mellan de olika aktörerna (Europeiska rådet:1998). Synen ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv ser man att GUSP är en makt baserad regim och att de maktfulla aktörerna som sätter spelreglerna. Detta innebär att medlemsstaterna inte har något val än att vara med i spelet (Tonra:2003;733). Maastrichtfördraget och GUSP har med hjälp av socialkonstruktivismen som teori kunnat skapa en gemensam tro baserad på normer för att påverka inriktningen hos
utrikespolitiken. Det är aktörerna bakom Maastrichtfördraget som definierar deras förhållande med resten av världssamhället. Ett sådant sätt som EU använder är baserade på antaganden av att statliga intressen som kommer från social interaktion Ibid:2003.
År 1997 blev det mer effektivare beslut eftersom europeiska rådet agerar efter en kvalificerad majoritet. Det är på så vis europeiska rådet kan tillsätta eller avsätta specifika rättigheter genom majoritetsröstning. Argumenten tyder vidare på att säkerställa samarbetet med Europeiska Kommissionen som i stort sett återspeglar deras roll i GUSP och uppdraget för Europeiska Unionen (Amsterdamfördraget:1997). I europeiska rådet 1997 har politiska samrådet behandlat frågorna av deltagarnas intressen i samarbete med utrikes- och säkerhetspolitiken.
Meningen med detta är att stärka det rättsliga frågorna. Det återger i
rapporten 1997 att politiken bygger på en solidarisk rättvisa som konstruerar en hållbar miljö för att gynna alla medborgare. Rapporten förtydligar
utarbetningen om att förhindra brottsligheten och tillämpningen av
harmonisering från lagstiftningen samt det praktiska arbetet i polisiär nivå. I samma veva delade europeiska rådet oron över det internationella samfundet i arbetet för demokrati och respekt gentemot de grundläggande rättigheterna som utvecklades långsamt i forna Jugoslavien. Rapporten har också följt Kosovos framsteg till självständighet och respekten för de mänskliga
rättigheterna (Europeiska rådet: 1997). EU identiteten är ett faktum på försök att beskriva världen med skillnadsgränser som definierar “oss” och “dem “.
Detta återses hur europeiska rådet följer ländernas utveckling hos det mänskliga rättigheterna. Samtidigt skapas en känsla av utanförskap för de länder som inte är medlemmar i EU (Hadfield:2007; 677).
3 år senare med flera nya utnämningar i EU såsom den nya posten som högsta representant och nya rådets general för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, har resulterat till en rad förbättringar för GUSP. Inom utvecklingen i utrikes- och säkerhetspolitiken har europeiska rådet fått större ledning. Europeiska rådet uppmanandes till att diskutera allmänna frågor och aspekter som säkerhetsfrågan för att stärka unionen och medlemsstaterna icke militära krishanteringsresurser för att förbättra samarbetet. Rådet fokuserar på det civila resurserna och fackkunskaperna. Med antagandet av den gemensamma strategin har det nytillkomna instrumenten för den gemensamma och utrikes- och säkerhetspolitiken skapat ett förtroende om förbättring.
Sedan reformerna genomfördes har ett majoritetsbeslut gjort det möjligt att stärka grundavtalen i strategin för sammanhållningen och effektiviteten inom unionens, kommissionens och medlemsstaternas verksamhet ( Europeiska rådet:1999). Hur europeiska rådet agerar efter förändringarna i utrikes- och säkerhetspolitikens identitet, är själva verket konstruerad för hur aktörerna delar relationen med världen. Ett sådant tillvägagångssätt är antaganden på aktörernas intressen i detta fall EU. Det handlar mer om att skapa sociala interaktioner än att skapa en utanförkänsla.
Däremot är det aktören som skriver reglerna för vad för slags interaktion som tar plats, i detta fall utrikespolitiska aktörerna. Det är aktörerna som påverkar vad vi tänker och tror på när det kommet till utrikes- och säkerhetspolitiken (Tonra:2007; 737).
EU arbetade fram en förbindelse med Ryssland för att finna ett gemensamt svar på de utmaningar som rör säkerheten inom och utanför Europa. Här är det generalsekreterarens roll i GUSP att vara i ett samarbete med Ryssland för utformandet av utrikesinitiativ till stöd för gemensamma utrikespolitiska mål. Rådet fokuserade mest på att inrätta en permanent mekanism för en säkerhetspolitisk dialog mellan EU och Ryssland. Anledningen till detta är för att jobba fram ett konfliktbyggande krishantering i närområdet på Balkan och mellanöstern.
Rådet har strävat efter att skapa en stark gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik som skulle gradvis forma ett gemensamt försvar. Rådet har fått större makt i beslutsfattande i konfliktbyggnad och krishantering för att framträda EU. Själva målet är att stärka den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken genom att bilda en gemensam försvarspolitik. Detta kräver en självständig handling för en militär kapacitet till att kvalificeras som ett beslutsfattande organ. Beslutet som antogs ska följas inom ramen för GUSP och i deras riktlinjer. Det är europeiska rådet som fattar beslut om samtliga politiska, ekonomiska och militära instrument för att hantera krissituationer.
Europeiska Unionen har åtagit sig att bevara freden och förstärka den internationella säkerheten i enlighet med FN-stadgarnas principer (Europeiska rådet 1999).
4.6 Europeiska rådets slutsatser under 2000-talet
På ett år har mittpunkten hos europeiska rådet skiftat. Mötet i Köln december år 2000 prioriterades det mest att inrätta en civilmilitärmakt. Det som krävs av Europeiska Unionen är att kunna ta beslut om samtliga uppdrag för att kunna verka som en konfliktförebyggande makt. Detta ska tänkas tillämpas när Nato inte medverkar och inleder med militära operationer. Anledningen för detta är EU:s ledning till att bemöta de internationella kriserna
(Europeiska rådet: 2000). Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitikens uppgift är att övervaka den internationella situationen på områden som GUSP ska medverka för stabilitet. Syftet är för att bidra till att utforma politiken genom yttranden till rådet i begäran av att övervaka genomförandet av politiken som berör GUSP. Rådet i detta fall upprätthåller en effektiv och ständig samordning mellan arbetet i GUSP och instruktionernas arbete inom andra pelaren (Europeiska rådet; 2000).
År 2003 i december skriver rådet slutsatser i linje med andra pelaren om frihet, säkerhet och rättvisa. GUSP framträder inte utan uppmärksamheten hamnar på fredsbevarande, och stabiliserings processen i de olika länder som i forna jugoslaven och mellanöstern. Det som förhåller sig till GUSP är europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP). Det handlar om en säkerhetsstrategi. I säkerhetsstrategin är avsikten att bevara en frihet och en säkerhet i Europa för en bättre värld. Strategin innebär att ge Europeiska Unionen bättre förutsättningar till att hantera hot och globala utmaningar.
Genom de europeiska resurserna har EU en genomslagskraft på en global nivå. Med införandet av ett multilateralt system leder det till en mer
rättvisare och säkrare värld. Europeiska rådets generalsekreterare har tillämpat en samordning med kommissionen för att lägga fram konkreta förslag i genomförandet av säkerhetsstrategin. Däremot bildandet av GSFP har GUSP inte längre större utsträckning i det civila militära aspekterna i krishantering och konfliktförebyggande aspekterna (Europeiska rådet:
2004).
Året 2007 infördes åtgärd i det internationella sammanhanget och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken av särskilda förfaranden och regler. Grunden till detta ligger främst i framställningen av utrikes- och säkerhetspolitiken. Inrättandet av befattningen om unionens högsta representant för att GUSP inte påverkar medlemsstaternas utformning av utrikespolitik i deras representation i tredjeländer och internationella organisationer. Däremot kommer EU och medlemsstaterna fortsätta vara bundna till Förenta nationernas stadgar. Sedan konferensen år 2004 har ändringar i fördragen genomfört nya bestämmelser i demokratiska, institutionella principer samt bestämmelser för närmare samarbete. Med regeringskonferensen 2004 ledde till att det nya idéerna som infördes efter samråden med medlemsstaterna. Mer ingående handlade det om
medlemsstaternas befogenheter och begränsningar av den gemensamma utrikes -och säkerhetspolitiken i särskilda drag hos de nationella
parlamentens förstärkta roll.
Unionens befogenheter i fråga handlar om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta utrikespolitiska områden och alla frågor som rör unionens säkerhet, inbegripet av en utformning av ett gemensamt försvar (Europeiska rådet: 2007). Med Lissabonfördragets system år 2010 samt tjänsten som högsta representant för utrikes - och säkerhetspolitiken var höjdpunkten inom områden för yttre förbindelser, unionens viktigaste
innovation i utrikespolitik. Det är högsta representanten som bedriver och utövar områden för GUSP och yttre förbindelser. Förbindelserna mellan EU och Ryssland var ett antal positiva utvecklingar i partnerskapet för
modernisering samt processen mot avslutandet för bilaterala förhandlingar.
Med Lissabonfördraget var 2010 ett år av eftertanke med östliga
partnerskapet för att öka den utrikespolitiska politiken på grund av större förutsättningar för konfliktlösningar (Europeiska rådet 2010).
4.7 Lissabonfördragets relation till GUSP och identitet
Lissabonfördraget har haft implikationer med medlemsstaterna i relation till GUSP och GSFP. Irlands referendum påpekade att det finns stora förhinder i genomförandet av fördraget och därefter föll Polen och Tjeckien i samma riktlinje som Irland. Med införandet av högsta representanten som ansvarar för GUSP, behövde rollen säkerställa enhetlighet mellan EU, institutionerna och medlemsstaterna. Samarbetet har utvidgats till alla delar av fördraget och GUSP är inget undantag. Den gemensamma säkerhets- och
försvarspolitikens norm är att fatta beslut enhälligt. Det är GSFP som har fått större utsträckning i Lissabonfördraget. Den nya GSFP beskrivs vara en integrerad del av GUSP och ska dra nytta till de civila och militära tillgångarna.
För att utföra uppdragen till att främja fred och verka som
konfliktförebyggande, behöver GUSP följa principerna som är angivna av FN:s stadgarna. Däremot har GUSP fått kritik för brist av flexibilitet och budgeten, eftersom EU:s budget spenderades mer på militär krishantering och försvarsrelaterade uppgifter i tredjeländer (Europeiska parlament:
2010). GUSP har uppmärksammats att vara en traditionell del av EU
eftersom det står för fred och solidaritet. Däremot har det funnits länder som
blockerat GUSP till anledning av egoistiska statliga aktörer som är rädda för förlusten av sin suveränitet. Socialkonstruktivismen påpekar att GUSP är en konstruktion i sig snarare än produkter av nationella intressen
(Smith:1999;687). Detta syns tydligt i arbetet hos europeiska rådet och medlemsstaterna. Med den högsta representanten prioriterade europeiska rådet utrikespolitiken som en av de viktigaste åtgärderna. Europeiska rådet bekräftade att i framtiden skulle det ske flera förbindelser för att fastställa strategiska riktlinjer. I praktiken avstod europeiska rådet till en stor del från sin roll som GUSP:s struktur planerare först två år efter Lissabonfördraget trädde i kraft. Mycket av det europeiska rådets slutsatserna hänvisades till de utrikespolitiska frågorna (Devyst:2012;331). Europeiska rådet vill i stället påvisa deras styrka genom att sända ut en identitet genom ett sätt att agera på den internationella miljön inom den civila och militära makten.
Bestämmelserna för GUSP som är angivna av Lissabonfördraget har upprättat en växande och en global identitet som har stärkts i EU av de internationella aktörerna i arbetet för militär kapacitet. (Wessels & Bopp:
2008; 3,7) .
4.8 Lissabonfördragets komplikationer
Europeiska rådet under Lissabonfördraget har haft en mellanstatlig karaktär.
Den europeiska utgångspunkten har varit utrikespolitiska diskussioner som saknat varaktighet och expertis för anpassning av beslut. Det kräver från rådets sida att vara enhälliga och ha en god kommunikation och anpassning.
Vilket gör att institutionen är helt olämplig för rollen som GUSP i verkandet för krissituationer. Europeiska rådet har misslyckats med att utöva ledarskap i krismoment inom GUSP vilket är Europas viktigaste uppgift i långsiktiga strategin. På grund av svag kapacitet i enhetliga beslut av hantering och konflikt i krissituationer i tredjeländer, måste åtgärder tillämpas. GUSP satte
sin höjdpunkt på 90-talet med effektivitet och inriktningar men dock inte hela vägen under 2000-talet (Devyst: 2012;347).
4.9 GUSP idag och prioriteringar för framtiden.
Idag finns det många utmaningar i utrikes- och säkerhetspolitiken utöver det som sker i GUSP. Europeiska rådet har tagit fram en ny strategisk agenda för perioden 2019 - 2024. Agendan betyder att europeiska rådet förbinder sig till att göra flera resurser tillgängliga. EU-kommissionen ska däremot ha större roll när det kommer till yttre åtgärder. Å andra sidan är villkoren för agendan fortfarande svåra. Under de 10 år har Lissabonfördraget illustrerat hur svårt det kan var att hitta ett gemensamt samförstånd för en gemensam utrikespolitik. Europeiska rådet har oftast inte haft adekvata svar till att hantera kriser där resultatet hamnat på minskad inflytande av de
internationella systemen (Puglierin:2019;2).
Däremot har det brustit hos den europeiska strategin eftersom
underfinansiering av GUSP och GSFP som gav EU negativa resultat. Med EU reformerna kunde medlemsstaterna inte komma överens om fler bidrag till GUSP samt GFSP vilket i sig skapade en maktlöshet som gav destruktiva effekter (Baciu & Friede: 2020;404).
Trots de svåra situationerna fortsätter EU med målen att stärka utrikespolitiken genom att utnyttja EU:s rättsliga ram i
Lissabonfördraget. För att göra GUSP starkare har man skapat Barnier metoden som betyder att medlemsstaterna är beredda på att överlämna makten för en roll som ledarskap åt en aktör till att tala och agera enligt EU:s riktlinjer (Puglierin:2019;3).
5 Analys
Tanken med analysen är att besvara frågeställningarna som lyder : ” På vilket sätt etablerade GUSP en europeisk identitet vid dess tillkomst år 1995 ?” och
” På vilka sätt har GUSP därefter försökt att utveckla den europeiska identiteten fram till år 2010 ? ”. Detta för att ge en större inblick i
utvecklingen från Maastrichtfördraget till Lissabonfördraget. Med hjälp av europeiska rådet, kommer studien göra ansatser om utvecklingen för utrikes- och säkerhetsidentiteten med målet för ett fredsbevarande Europa. Det empiriska materialet kommer innehålla europeiska rådets olika slutsatser i en tidslinje från 1995 till 2010.
5.1 Förståelsen av identiteten
Startpunkten för uppsatsen korresponderar till det grundläggande intressen för vilken aktör EU blivit. Det är EU som har skapat identiteten i
föreställningarna om uppbyggnaden i GUSP. I denna kategori diskuterar jag om framställningen av den europeiska identiteten som EU konstruerat inom GUSP. Hädanefter kommer idéerna analyseras som är framtaget av EU. Det är självbilden under GUSP som kommer tittas närmare på under arbetet i europeiska rådet. EU som aktör har skapat normer vilket spelat en stor del i identitetsskapandet för GUSP (Sedelmeier:2003;1). Utrikes- och
säkerhetsidentiteten anknyter ofta ihop med att skapa och bevara freden, vilket är en av de yttersta prioriteringarna EU jobbar med. Det som tydligt framhävs i studien är att Europeiska Unionens intressen framkommer i
sociala konstruktioner. Det man ser är en påtvingad identitet hos
medlemsstaterna genom normer och makt, som samspelas av unionen som aktör (Rumelili &Cebeci:2016;3). Europeiska rådet samspelar med
medlemsländerna via normer för att frambringa ett visst beteende. På detta sätt har europeiska rådet satt sin prägel i militära och civila makten genom uttryckandet av normer (Wendt;1999;89). Detta syns tydligt i
Maastrichtfördraget. Det är kollektiva formerna gällande utrikes- och säkerhetspolitiken som uttryckligen är en maktbaserad regim. Återseendet i etablerandet av riktlinjerna som är givna av Maastrichtfördraget tyder på att skapa en identitet för att få länder till att arbeta mot fred och säkerhet. Det är grunden till varför GUSP identiteten etablerades är för att integrera
medlemsländerna till en gemensam policy, för att bringa säkerheten till Europa. Däremot ska GUSP identiteten generera ett främjande på demokratiska processer i tredjeländer.
Det är europeiska rådets intresse att samspela med andra aktörer i
tredjeländer för att genomföra GUSP:s riktlinjer (Europeiska rådet; 1995).
GUSP är grunden till varför vi har en europeisk identitet eftersom uppsättningen av GUSP drar nytta av det socialkonstruktivistiska
synsättet. Detta påverkar den internationella relationerna genom konstruktiva normer som kännetecknar EU:s kollektiva identiteter (Sedelmeier:2003;1).
EU som normativ makt har påvisat en stor basis i världspolitiken. Konceptet av normativa makten klargör deras förståelse med andra aktörer
internationellt.
På detta sätt har europeiska rådet arbetat med medlemsländerna genom att påtrycka utrikes- och säkerhetspolitik hos dem (Janusch:2016;505). GUSP är det viktigaste utrikespolitiska verktyget som används för att stärka EU som enskild politisk aktör. Indikationen på detta, är att EU får igenom sin vilja
genom att medlemsstaterna befäster utrikes- och säkerhetsidentiteten i deras hemländer.
Samförståndet mellan medlemsländerna har frambringat en intressebaserad stabilitet i tredjeländer. Med EU som aktör och normativ makt har politiken definierats som påtvingande akt genom makt principer i internationella arbeten. Däremot är faktumet att europeiska identiteten själv stärkt arbetet i GUSP. Det är med Europeiska rådets arbete som stärkts mestadels av normer. Identiteten är faktorn till främjandet av utrikespolitiken i arbetet av GUSP. Införandet av högsta representanten har medfört en starkare koppling till strukturerna av utrikespolitiken och identiteten i EU (Hadfield:2007;678).
GUSP:s påverkan hos nationella utrikespolitiska identiteter är framtaget av det kollektiva troendet av strukturer, socialkonstruktivism och normer. Med utvecklingen av politisk, militär kommittéstruktur och etableringen av politiskt sekretariat syns det en tydlig institutionalisering av GUSP (Tonra:2003;732).
GUSP handlar om fred, solidaritet och säkerhet som framhävs i europeiska rådets slutsats 2003 vilka är effekterna av identitetsbildandet inom GUSP.
För att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ska fungera som en fredsbevarande policy har resultatet inlett med en militär för krishantering.
Med Maastricht - och Lissabonfördraget från 1995 till 2010 har fördraget försökt befästa GUSP identiteten genom arbetet för att bringa fred med förhandlingar i tredjeländer. Med stabiliserings processen i forna Jugoslavien och mellanöstern är beviset av att identiteten är påtryckande (Europeiska rådet: 2003). Aspekterna av resultatet till den gemensamma säkerhets - och försvarspolitiken har varit direkt att främja demokrati och mänskliga rättigheter genom rad olika principer för att uppfylla målen inom GUSP:s riktlinjer likaså identiteten. Dessa principer innebär att en aktör som EU vars utrikes- och säkerhetsidentitet kännetecknas av ett engagemang för dessa principer. Med utvidgandet i samarbetet med tredjeländer, central- och
