Bild 7 89
Olivia beskrev sin bild såhär:
Han liknar mig mest. Jag tänker att han är en annan version av mig.
I iscensättningen på bild nr 7, visas en bild på ett tvillingpar där informanten hade fotograferat sig själv som både bror och syster och monterade ihop bilderna med bildbehandlingsprogrammet Photoshop. Tvillingbrorsan blev en annan sida av henne själv.
Ellen beskrev sitt porträtt såhär:
Då skulle jag framhäva killen i mig. Man ska ändå se att jag är tjej så att man ser att jag är en grabbig tjej och inte en kille.
I iscensättningen på bild nr 6 ville informanten uttrycka killen inom henne, det grabbiga, men ändå visa att hon är en tjej. Hon gillade att ha killkläder och kände sig fri i dem.
Bild 6 90
Tjejinformanterna menade att de hade en killsida inom sig men att de samtidigt ville visa att de var tjejer på bilderna, bland annat med det långa håret. Flera av tjejerna uttryckte att de gillade att se grabbiga ut, gillade att göra samma saker som killarna och några föredrog att umgås med bara killar som en i ett kompisgäng, samtidigt som de hade pojkvän som de träffade vid andra tillfällen. De upplevde en frihet att vara och se ut som killarna, att slippa bli bedömd och att någon pratade om ens sätt att klä sig och att inte behöva prata problem och inte ta allt så allvarligt. Detta hittade jag i bilderna och citaten som blev en feminin
maskulinitetsdiskurs som jag kallar: Cool och fri i killkläder. Diskursen handlade om att se ut som en cool kille, oftast med ledigt sittande killkläder och att få känna sig fri. Denna diskurs berättar om att vara mer sig själv fortfarande som tjej, uppvisat med kroppen i killklädstilar.
Genom att härma killarna både med kroppen och med kläderna kände sig tjejerna just fria och coola i sina maskulina positioner.
89 Se bilaga 2.
90 Se bilaga 2.
Undersökningen visade tydligt att kläder blev ett språk för identitetskapande som Maja Jacobsen beskrev på 1990-talet i sin avhandling.91 En dominerande Modediskurs
synliggjordes i studien som ett ceremoniellt sätt, ett uppträdande, en performance genom iscensättningarna där identitetsskapandet kunde ses som en estetisk praktik, vilket Göthlund redan beskrev i sin avhandling 1997.92 Under kapitlet Tidigare forskning skrev jag att Lars Holmberg lyfter fram vikten av att titta närmare på kvinnors användande av manskläder och manliga attribut, men då inom modeforskning.93 I min uppsats synliggjordes vikten av att studera tjejer och manskläder och bildernas intertextualitet som ett uttryck för en visuell kultur och vad det gjorde med maskulinitetsbegreppet både ur ett normkritiskt- och bildpedagogiskt perspektiv.
I materialet hittade jag även uttryck för en överordning och underordning mellan killar och tjejer. Flera av informanterna beskrev det som något positivt att ta efter det maskulina och förknippade det med självsäkerhet och att det hade bättre status i samhället.
Ellen berättade följande:
Om killar, de står högre upp i samhället och om de försöker vara som tjejer så går de liksom ner i nivå.
Om en tjej är grabbig så går de liksom upp i nivå i samhället. Tjejerna, de försöker vara coolare och de som bestämmer, istället för att gå ner sig själv till en sämre nivå.
Pedagogikforskaren Ann Sofie Holm skriver om detta såhär: ”Samtidigt som normerna för ideal femininitet och maskulinitet å ena sidan talar för likhet mellan könen framträder å andra sidan också en komplexitet där relationer av över- och underordning ryms.”Bland
skolmotiverade tjejer och sportiga killar från medelklassenhittar Holm enflexibel maskulinitet,där könsöverskridande relationer ingår.94 Hon lyfter fram en stark
individualiseringsdiskurs i samhället bland annat genom att säga: ”Elevernas beskrivningar av ideal femininitet och maskulinitet ger sammantaget en bild av en stark, självständig och synlig individ.”95Denna studiesempiri och de diskursiva praktikerna berättade om styrka,
självsäkerhet och det individuella med en personlig stil som maskulina tecken men också att Killdiskursen hade en gräns för informanterna. Det var tydligt i min analys att tjejerna i uppsatsen inte ville bli helt maskulina. Det sminkade ansiktet, det långa håret och leendet
91 Jacobson (1994)
92 Göthlund (1997)
93 Holmberg (2008), s. 241.
94 Holm (2008), s. 197.
95 Ibid., s. 199.
fanns med på flera av tjejernas iscensättningar som feminina markörer. Deras klädstilar blev uttryck för crossdressing men med feminina inslag. Det maskulina värderades ändå som något bättre och detta fanns delvis dolt och outtalat i denna studie, vilket Anna-Sofie Holm även visar i sin avhandling.96
Iscensättningarna handlade om att både vara och se stark och tuff ut med ett stoneface. Flera artikulationer berättar om en maskulinitet som en delaktig position av de hegemoniska
maskulinitetsidealen med den starka, tävlande machokillen. Samtidigt visade flera
iscensättningar på omförhandlingar av de maskulinitetsideal som dominerade, men också på underordnade maskulinitetspositioner då det var tjejer som intog den positionen och närmade sig killarna för att gå högre upp i nivå, på väg upp i hierarkin till hegemonisk maskulinitet.
Negativa företeelserna av det feminina, som att bli bedömd för sina kläder var något flera tjejer ville slippa när de omförhandlade maskulinitetsbegreppet och konstruerade en feminin maskulinitet. Queerforskaren Halberstam beskriver de visuella iscensättningarna i sin bok som en feminin maskulinitet med kvinnor som liknar män nästan helt och hållet.97 Mot bakgrund av detta är mitt resultat också uttryck för en feminin maskulinitet, där jag ville beskriva vad som hände med maskulinitetsbegreppet när just tjejer omförhandlade det och positionerade sig mot en feminin maskulinitetsdiskurs, men även skapade nya
subjektskonstruktioner.
Ibland blev det maskulina något flytande och föränderligt och empirin med bilderna och dess intertextualitet visar på flera maskuliniteter och diskursen tilldelade tjejerna olika subjektspositioner av feminin maskulinitet, som ibland överlappade varandra. Alla dessa positioner handlade om kroppen som visades upp i olika stilar för att iscensätta sig som en tjej med killsidan inom sig, som grabbiga tjejer.
Olivia beskrev det såhär:
Det är klart man kan se ut som en tjej. Det fanns en tid då jag bara umgicks med killar. Då kände jag mig lite som en Tomboy, man var en del av killgänget liksom. Nu har jag börjat umgås mer med tjejer också. Jag är fortfarande mer bekväm med att umgås med killar. Det är nog mest för att vi inte pratar om så seriösa saker. Det känns som att med tjejer då ska det alltid vara allvarligt, man pratar alltid om känslor, någon börjar gråta och det är världens såhär deepsnack, medans med killar då tar man det bara lugnt, tar saker rätt oallvarligt. Det är skönt att ha en del av båda, så man jämnar ut det lite.
96 Holm (2008), s. 207.
97 Halberstam (2014)
För hennes del handlade det om att både få vara feminin och maskulin, att positionera sig olika beroende på kontext. Kläderna och kommunikationen med de visuella inslagen var en del av identiteten men att det handlade om så mycket mer.