I en aktivitet deltog sju barn och en pedagog. Åldern på barnen var fyra till sex år. Aktiviteten som pedagogen valt var att lyssna på en ljudbok för att sedan reflektera tillsammans med barnen. Redan efter ett tag blev aktiviteten dock avbruten. Avdelningen ligger nära den s. k. ateljén varifrån det kom mycket ljud då några barn höll på att leka där. Detta gjorde att själva aktiviteten blev rörig. Då stängde pedagogen av cd-spelaren.
Pedagogen diskuterade sedan med sin kollega att den här aktiviteten inte gick så bra för att det var ganska stor barngrupp och det var mycket ljud som påverkade aktiviteten. Då gav den andra pedagogen förslaget att de kunde testa den här aktiviteten imorgon igen i ett annat rum. Pedagogerna ville fortfarande se hur barnen reflekterar nästa gång när de ändrar miljö. (Antecknat, 2019-01-08, kl. 12.30-15.00)
Nästa dag efter lunch provade de två pedagogerna samma aktivitet igen i ett lugnt rum i andra sidan av lokalen. Rummet är inte så stort, men fint möblerat. Den här gången var det sju barn och två pedagoger som deltog. Barnens åldrar var fortfarande mellan fyra och sex år.
Den här gången gick aktiviteten väldigt bra. Barnen lyssnade ca 10 minuter utan paus. När de lyssnat klart på boken frågade en av pedagogerna: “Vem kan berätta vad ni har lyssnat?”
Många barn ville svara och de kände sig lugna.
Pedagogerna blev imponerade. De tittade på varandra och insåg att barnen kunde återberätta de viktiga delarna som de lyssnat på. Huvudsaken var att de hade förstått själva innehållet i boken när de berättade. (Antecknat 2019-01-09, kl. 12.30-15.00)
26
Min tolkning av situationen är att en ganska stor barngrupp och en suboptimal miljö påverkade aktiviteten negativt. Men här spelade pedagogernas vilja en stor roll för möjligheten till reflektion. Vi såg under observationen att det inte gick bra den första dagen under aktiviteten. Så reflekterade pedagogerna med varandra och hittade felet och valde att testa den här aktiviteten nästa dag igen. Pedagogerna var måna om att barnen skulle få lära sig reflektera trots att ett problem uppstått.
I den sociokulturella lärandeteorin menar Vygotskij att barnen klarar av en del kognitiva aktiviteter när barnen har sociala samspel med vuxna. På så sätt skapas en medvetenhet utifrån aktiviteten vilket direkt stödjer barnens kognitiva utveckling. Språket har en viktig roll när barn och vuxna för en dialog och kommunicerar under aktiviteten. I processen blir barnen delaktiga och medvetandegörs utifrån aktiviteten. Vygotskij betonar också vikten av att barnen i skolan möter nya miljöer. Där får barnen nya tankar, nya kunskaper och erfarenheter. Således får barnen vetenskaplig kunskap utifrån undervisningen (Thurmann-Moe 1998, s. 132). Vygotskij menar att pedagogen är viktig i det sociala lärandet. Barnen behöver samspel med pedagogen och de kan alltså lättare utveckla sig och erhålla kunskaper från sina pedagoger. Här har språket stor en betydelse för barns lärande. Jag bevittnade i den tredje observationen hur barn och pedagoger samspelade. Med hjälp av språket berättade barnen vad de hade lyssnat på och visade på så sätt vad de hade förstått.
En pedagog som intervjuades menade att det är viktigt att pedagogen har en tanke bakom varför man reflekterar tillsammans med barnen.
Pedagog 3
Det handlar om också tanke liksom när man är i verksamheten. Under tiden händer det någonting så funderar jag inte bara över att klockan är 08.00 jag bara reflekterar utan reflektion pågår hela tiden. På något vis reflekterar man att man också något sätt behöver göra. Antingen med synen eller skriver man på pappret vad barnen gör eller säger (intervju, 2019-02-27).
Min tolkning är att pedagogens tanke är viktig för reflektionen. Det är inte så att man har några bestämda tider för att reflektera med barnen. På förskolan händer det saker och ting hela tiden så hinner man inte alltid med. Det är därför viktigt att pedagogerna själva har en tanke på att man på något sätt ändå kan reflektera med barnen trots problem och tidsbrist.
27
Som jag beskrev i observationen av den första dagens aktivitet uppstod problem och sedan planerade pedagogerna nästa dag igen. Detta visar att pedagogens egna tankar och aktiva val också påverkade hur reflektion fungerar i skolmiljön i praktiken.
Även om reflektion kan ske överallt så är djupare reflektion tidskrävande och det märktes tydligt att det behövs tillräckligt med personal för att det ska bli ett bra resultat. I den andra omgången som jag observerade fanns två pedagoger med sju barn. Vikten av personal och tillräckligt med tid håller den intervjuade pedagogen med om när denne beskriver vad som kan stå i vägen för reflektion:
Pedagog 6
Tidsbrist tycker jag och att det saknas personal. Det är väldigt många barn vill berätta om man kunde lyssna på alla. Ibland känner jag att tiden inte räcker till för det och jag hinner inte förbereda och att tänka igenom allt. Om man inte reflekterar som planerat då blir det kanske inte en djupare reflektion. Sen finns det kanske tekniska saker som krånglar som att vi tänkte kolla på bilder som vi har som projekt, men det går inte. Det finns en del hinder (intervju, 2019-03-01).
Det är tydligt att pedagogerna inte har tillräckligt med tid. Det är ganska många barn i barngruppen och därmed råder personalbrist på förskolan. Det finns också tekniska problem som kan ändra en planerad aktivitet med reflektion. Den intervjuade pedagogen nämnde att på grund av dessa problem blir det kanske inte någon djupare reflektion. Här beskriver två pedagoger hur miljön kan påverka när man reflekterar med barnen:
Pedagog 8 och 9
Barn är olika och en del barn behöver en lugnande miljö för att reflektera. Några barn blir stört av andras aktivitet och kan då inte reflektera när många barn leker omkring. Reflektionen kräver en lugn miljö och en lugn hörna där man kan samtala och reflekterar tillsammans. Då lyssnar man lugnt på deras frågor och intressanta samtal (intervju, 2019-03-07).
Här är min tolkning att barnen är olika och en del barn behöver lite lugnare miljö för att kunna reflektera ordentligt. Annars kan de inte dela med sig till andra barn vad de tycker och tänker utifrån en aktivitet. Under observationen såg jag hur miljön påverkade aktiviteten. Barnen blev störda av andra barn och en del barn blev påverkade av när andra lekte bredvid. Det störde helt klart aktiviteten och det blev inte något reflekterande lärande. Dessutom var
28
pedagogen ensam med sju barn och själva aktiviteten behövde avbrytas. Med ytterligare en pedagog kunde man analysera själva aktiviteten och se vad problemet var och varför aktiviteten inte fungerade. På det viset ändrade pedagogerna aktiviteten nästa gång. Så utvecklade de en god undervisningssituation i barngruppen. Pedagogernas eget reflekterande i lärandet utvecklade en god undervisning.
Något liknande förklaras i Vygotskijs centrala begrepp byggnadsställningsteori. Vygotskij menar att barnen uppnår sin potentiella utveckling utifrån god undervisning från sin lärare. En god undervisning har möjlighet att utveckla barnen. Enligt Vygotskij är läraren en mediator som har erfarenhet och fungerar som en bro mellan eleven och lärandet. Med en lärarens hjälp kan barnen lära sig att handla på egen hand nästa gång (Lindqvist 1999, s. 278). Här är min tolkning att pedagogerna behöver reflektera själva först om vad och hur undervisning ska gå till och utveckla en god undervisningsmiljö så att alla barn kan känna sig trygga och säkra i sitt lärande. Pedagogen har en viktig roll i barns lärande och behöver fungera som en länk mellan barnen och kunskapen. Här menar Vygotskij att pedagogerna kan stödja barnen så de lär sig att själva kan klarar uppgiften nästa gång.
Mina observationer visar också att en god undervisning kräver en god lärandemiljö. I likhet med min observation har pedagogerna beskrivit i sina intervjuer att om det saknas personal eller råder tidsbrist, finns tekniska problem eller annars råder en bristande undervisningsmiljö, så blir även möjligheterna till reflektion lidande.
6. Diskussion
Ett syfte med min studie har varit att visa vilken betydelse reflektionen har för barns lärande på förskolan idag. Ytterligare ett syfte har varit att undersöka hur pedagogerna rent faktiskt arbetar med reflektion som begrepp. Ytterligare ett syfte var att identifiera faktorer av betydelse för reflektionens kvalitet. Därför ställde jag före undersökningen tre frågor: Vilken betydelse har reflektionen för barns ärande?, Hur reflekterar pedagogerna med barnen? Samt: vilka faktorer är det som påverkar reflektionen?
I det följande beskriver jag vilka resultat jag har kommit fram till. Jag tar en i taget upp de frågor som jag ställt och vad som visar sig i resultatet. Dessutom kopplas studiens resultat samman med tidigare forskning.
29
På frågan om vilken betydelse reflektionen har i barns lärande idag måste svaret bli stor. Åberg & Lenz Taguchi (2018) tar i sin forskning upp att pedagogerna behöver dokumentera, lyssna och reflektera för att kunna förstå barns lärande. Först genom att lyssna på barnen kan pedagogerna förstå hur barnen lär sig och hur det är lämpligt att gå vidare. Forskarna betonar även vikten av att barnen och pedagogerna kan ses som reflektionspartners dvs. att pedagoger och barnen reflekterar tillsammans. Så kan pedagogerna lättare tillgodogöra sig från barnen vad de har förstått utifrån en aktivitet eller utifrån en dokumentation (Åberg & Lenz Taguchi 2018, s. 19, 21, 74, 75, 80, 86, 87, 196-199). Mina intervjuade pedagoger 1, 3 och 5 nämner också vikten av reflektion för att förstå barns lärande. I observationen visar det sig också hur lärare och barnens samspel behövs för att kunna reflektera. Teorin, svaren från mina intervjuer och mina egna observationer bekräftar vikten av reflektion i barns lärande.
Jag ser en koppling mellan den tidigare forskningen där Doverberg & Pramling Samuelsson (2012) har visat hur pedagogerna kan förstå barns tankar och kommunikationens betydelse. Samtal med barnen används för att förstå deras tankar och idéer. Författarna menar också att genom att ställa öppna frågor utmanas pedagogerna att reflektera kring barnens lärande och uppmuntras till att förstå om barnen har lärt sig något utifrån aktiviteten. På detta sätt kan pedagog och barns samtal vara ett stöd för att reflektera i barns lärande (Doverberg & Pramling Samuelsson 2012, s. 15, 16, 18, 22, 31, 35, 63, 64, 67, 78, 79).
I enlighet med teorin beskriver också mina intervjuade pedagoger 1, 3 och 5 vikten av att samtala med barnen för att förstå deras tankar. Det har jag sett i mina observationer där pedagogerna samtalar med barnen för att förstå vad de har lärt sig. Det visar sig också i teorin att barnen för en djupare förståelse behöver reflektera med sin pedagog. Mot bakgrund av tidigare forskning visar studiens resultat att reflektionen har stor betydelse för lärandet i förskolan idag.
I den andra frågan om hur pedagogerna praktiskt arbetar med reflektion framgår av studien att pedagogerna gärna reflekterar med barnen i samling, använder öppna frågor, delar in barnen i små grupper samt använder digitala verktyg.
Reflektion med barnen ställer krav på pedagogens egen förståelse och kunskaper. Därför skapar pedagogerna strategier för att kunna reflektera tillsammans med barnen. Här ser jag en koppling mellan tidigare forskning där Bjervås (2011) tagit fram i sin forskning om
30
pedagogiska dokumentation som ett arbetsmaterial. Pedagog och barnen kan reflektera tillsammans för att se barns lärande. Forskaren tog också upp att pedagogiska dokumenten som en process för pedagogerna. Med denna process kan barn och pedagog reflektera tillsammans och det viset kan pedagogerna vara stödjande i barnets lärande (Bjervås 2011, s. 56- 61). Det nämnde också mina intervjuade pedagoger 1, 3, 8 och 9 att de reflekterar i samlingen eller med öppna frågor om det som barnen har gjort, varit med om eller dokumenterat. Den sociokulturella teorin visar också på kommunikationens och samspelets betydelse när barn och pedagoger reflekterar tillsammans.
Mitt resultat visar också att flera pedagoger gärna delar in i små grupper för att reflektera med barnen. På det viset känner sig barnen delaktiga och får möjlighet att friare uttrycka det som de tycker och tänker. Där ser jag en koppling mellan tidigare forskning som Eriksson (Eriksson 2014, s. 55, 62) tog upp angående förskolans arbetsvillkor. Detta nämnde också pedagog 2 och pedagog 4 att de delar in barnen i mindre grupper för att underlätta arbetet med reflektion. Så får pedagogerna samspela med barnen och ges bättre möjligheter att reflektera tillsammans med barnen. Och det visar sig också stämma överens med teorin att barn lär av varandra genom att härma i ett sociokulturellt lärandeperspektiv.
I mitt resultat har jag funnit att pedagogerna använder olika kulturella digitala verktyg för att reflektera. Här finns en koppling till forskningen av Helgesson & Wiberg (2016). I forskningen visade författarna hur olika digitala verktyg har betydelse för barns och pedagogers reflektion. Författarna har beskrivit utifrån Pramlig Samuelsson och Sheridan (1999) att man kan filma barns aktiviteter för att tydliggöra och reflektera över barns lärande. Pedagogen och barnen kan reflektera och analysera tillsammans kring det som spelats in (se Helgesson & Wiberg 2016, s. 9). Det togs även upp av mina intervjuade pedagoger 3, 4 och 7 som beskrev hur de arbetar utifrån denna förståelse.
Jag har också funnit att pedagogerna reflekterar och samarbeta med sina kollegor. I observationerna lades märke till att pedagogerna samarbetar och diskuterar om hur aktiviteten ska gå till. Här ser jag en koppling till Mollbergs ( Mollberg 2006, s. 32, 56, 57, 75, 85) studie. Forskaren visar i sin forskning utifrån berättelse av några pedagoger hur den egna reflektionen behövs som pedagog. I forskningen belyses hur forskaren utvecklar sina yrkeskunskaper när pedagogerna reflekterar över sina egna erfarenheter. Forskaren visar på behovet av reflektionen inom yrkesområdet. I och med reflektionen kan man se sitt eget
31
arbete. Det är därför av vikt att öka dialog och samtal mellan sina kollegor. (Mollberg 2006, s. 32, 56, 57, 75, 85). Samspelet kollegor emellan såg man hos de intervjuade pedagoger och detta lades också märke till i observationerna.
När det gäller den tredje frågan om vilka faktorer som påverkar reflektionens kvalitet visar undersökningen att barnens och pedagogens reflektion påverkas negativt när det inte finns en god lärandemiljö. Tydligt var också att pedagogens vilja och förståelse för reflektionens betydelse spelar stor roll för hur reflektionen fungerar i praktiken. Här ser jag en koppling med den tidigare forskning som författare och forskare Frelin (2012) presenterat. Här tas upp hur pedagogerna behöver planera för att skapa en god lärandemiljö. I sin forskning lägger författaren även fokus på att lärarna behöver vara lyhörda och skapa en god relation med barnen. I sammanhanget beskriver författaren hur lärarna kan få praktiska kunskaper genom reflektionen. Genom att konstruera problemet först kan man planera hur man kan gå vidare. Forskaren menar också att i reflektionen saknas det ofta tillräckligt med tid för lärarna, för sig själv och för andra (Frelin 2012, s. 18, 19). Det finns här en tydlig koppling till mitt resultat som visar att pedagogerna behöver tid för att kunna skapa en god lärandemiljö. I den tredje observationen lades märke till hur pedagogerna reflekterar över sin egen pedagogik. På så sätt kan de planera i förväg hur lärandet ska gå till. Det tas upp i teorin att lärare behöver skapa en god lärandemiljö. Min intervjuade pedagog 6 nämnde att reflektionen behöver tid. Detta visade sig i även mina observationer.
Studien visar också att pedagogernas egen vilja och förståelse spelar roll när man reflekterar med barnen. Detta speglas av Mårdsjö Olsson (2010). Forskaren tar upp att pedagogerna behöver skapa en förutsättning för barns lärande samt behöver utveckla sitt eget lärande. Forskaren menar också att reflektion är ett viktig verktyg för förskollärare. Man kan analysera och kritiskt granska för att ge goda förutsättningar till barns lärande. Forskaren säger att det ständigt händer mycket omkring oss och vilket kan påverka vår medvetenhet på ett negativt sätt. Man har således inte alltid en förståelse för att man behöver tänka och reflektera för sig själv. Forskaren tar också upp att pedagogerna behöver ha ett färskt minne och god överblick över det som händer i barns lärande. Man behöver tänka kring vad man har gjort och hur har det gått till i barns lärande (Mårdsjö Olssons 2010, s. 94, 95). Det visade sig i den tredje observationen att pedagogerna analyserade sin aktivitet när det inte gick bra vid det första försöket. Så planerade de att göra om samma aktivitet igen under andra
32
förutsättningar. Där ser jag en förståelse för det pedagogiska arbetet. Det går också att utläsa ur teorin att lärarens kunskap är grundläggande för att utveckla barns lärande.
Avslutningsvis kan som ytterligare botemedel mot en suboptimal miljö påminnas om att pedagog 3, 8 och 9 i intervjuer nämner att man inte alltid behöver ha någon utsatt tid för reflektion utan att reflektion pågår hela tiden och att möjligheter till reflektion ständigt öppnas med sådan kunskap.
7. Slutsats
Syftet med denna studie är att utreda vilken roll och vilken betydelse reflektionen har för barns lärande och om detta kan ses i förskolan idag. Ytterligare ett syfte är att undersöka hur pedagoger praktiskt arbetar med reflektionen som instrument och ett tredje syfte har varit att identifiera faktorer som är av betydelse för reflektionens kvalitet.
Studien kommer fram till att barns reflektion har betydelse och relevans för undervisningen i dagens förskola. Pedagoger arbetar på olika sätt för att reflektera med barnen. Vanliga sätt är i samling, med hjälp av öppna frågor, genom grupparbeten eller med digitala verktyg. Reflektion används som medel för att tolka och visualisera barns lärande. Barnen får generellt sett utrymme att berätta om sina tankar och att reflektera utifrån pedagogernas frågor.
Studiens visar hur en aktivitet blir mer meningsfull när pedagogerna och barnen reflekterar tillsammans. Att endast leka eller ensamt läsa böcker är av värde och har sin plats, men möjliggör inte någon djupare reflektion. Reflektionen är även viktig som instrument för att se om barnen har förstått samt för att förstå vad de faktiskt lärt sig utifrån undervisningen (Erling 1998, s. 51-53).
Av studien framgår att pedagogerna gärna väljer att arbeta i små barngrupper och att barnen således lär sig bättre genom att kunna imitera varandra. Pedagogen reflekterar tillsammans med barnen för att bättre förstå varje barns lärande.
I enlighet med litteraturen framgår att språket är en viktig utgångspunkt för reflektionen. Det är viktigt att barnen kan leka, samarbeta, lära sig och trivas på förskolan och det är pedagogerna ansvar att se till om barnen har förstått genom reflektion. Därför är pedagogens medvetenhet om begreppet och hur det kan användas av stor betydelse.
33
Resultatet visar vidare att barns möjligheter till reflektion påverkas när det inte finns en god lärandemiljö. Andra faktorer av betydelse för reflektionens kvalitet och djup är huruvida det finns tillräckligt med tid för planering av reflekterande aktiviteter och om tillräckligt med personal finns att tillgå. Dessutom behöver pedagogerna redskap för att underlätta reflektion i lärandet och för att göra den tillgänglig för så många som möjligt. Avslutningsvis kan nämnas pedagogernas egen vilja och förståelse för begreppet så detta spelar en helt avgörande roll för huruvida reflektion kan användas på förskolan på ett medvetet sätt.
Som motvikt till de hinder som identifierats finns möjligheten att med uppmärksamhet nappa på barnens intresse för att med t. ex. öppna frågor främja reflektion bland barnen. Reflektion är inte bundet till någon specifik plats eller till ett planerat tillfälle utan kan av insiktsfulla pedagoger användas på ett enkelt och medvetet sätt under helt vardagliga aktiviteter.
Med denna uppsats har jag velat vill bidra med kunskaper till förskoleverksamheten. Projektet har varit givande och intressant och mig såsom en blivande förskollärare. Jag har fått olika idéer och erfarenhet genom studien som jag kan tillämpa vidare i min kommande yrkesroll och hoppas studien även kan erbjuda andra liknande insikter.