kritisk mot verkets framställning .av de inre politiska förhållandena i Finland under 1700-talet och framåt men mycket erkännsam mot de krigshistoriska partierna. Av intresse är en recension av del 3 i Krigs vetenskapsakademiens tidskrift 1903 av Jockum Åkerman, därför att den trycker på den aktuella betydelsen för vårt försvars före trädare av ett studium av kriget 1808-1809.
Harald Hjärne gav i en understreckare i Svenska Dagbladet 1902 (omtryckt i Östanifrån, 1905, s. 91 ff.) ampla lovord åt det arbete som utförts av generalstabens krigshistoriska avdelning. Anledningen var närmast del 3 av Sveriges krig 1808-1809 men artikeln var en dast i mindre utsträckning att fatta som en recension utan snarast som en politisk essay, som f ö skarpt bemöttes från finländskt håll. En från historisk synpunkt tungt vägande recension publicerade Ludvig Stavenow i Historisk tidskrift 1905. Den behandlar främst
delarna 3 och 4. Han är i vissa avseenden mycket positiv. General stabens verk har "i viss mening gjort epok i vårt lands krigshistoriska litteratur." Recensenten understryker arkivforskningens noggrannhet och fullständighet och betonar värdet av de uppgifter som ryms i bi lagorna. Kartmaterialet får en särskild eloge. Samtidigt som Stavenow ger sitt erkännande åt den militära sakkunskap som präglar verket kan han dock inte underlåta att peka på brister föranledda av för fattarnas avsaknad av historisk fackutbildning. Detaljerna får ofta fördunkla sammanhanget och försvårar översikten. Recensenten an märker också på dispositionen av verket, som alltför mycket upplösts i en följd av monografier över speciella fälttåg och från varandra isolerade krigsföretag på bekostnad av sammanhanget i Sveriges strid för sitt bestånd mot mäktiga grannar.
Av stort intresse är Eirik Hornborgs recension av del 5 i Finsk tidskrift 1911 under den talande rubriken "Det sista ordet om 1808- 1809 års krig." Hornborg återkommer i sitt arbete När riket spräng des (19 5 5) till generalstabsverket som enligt hans mening visserligen genom sitt stora omfång inte kunde bli populärt men genom sin ve derhäf tighet erbjöd en solid grund för fortsatta studier av kriget. Några kritiska synpunkter hos Hornborg kan vara värda beaktande. Han menar, att verket alltför litet behandlat krigets psykologiska sida. Han betraktar det vidare som en lucka, att arbetet inte redogör för truppernas nyrekrytering under fälttåget. Hornborg vill inte heller alltid godta siffrorna för stridsförluster.
Av stort intresse är den eminente kännaren av tiden Sam Clasons recension av verkets sjätte del, om kriget i Norge 1808, i Svenska Dagbladet 29 aug. 1915. Han sparar inte på beröm och talar bl a om "den klara och koncisa form som utmärker svenskt militärskrif tstäl leri i våra dagar". Clason framhåller bla värdet av den noggranna framställningen av de militärtopografiska förhållandena.
En författare som Gunnar Samuelsson i Lantvärnet 1808-1809 (1944) hämtar viktigt stoff i generalstabsverket men påpekar, att där ej tillräckligt utnyttjats det s k Lantvärnsarkivet i krigsarkivet (s. 6). Han menar också att verket inte med erforderlig kritik utnytt jat källorna för redogörelsen för användningen och placeringen av vissa lantvärnsförband (s. 167). I Sten Carlssons samma år utkom na grundliga doktorsavhandling Gustaf IV Adolfs fall hämtas lika-
ledes åtskilliga faktiska upplysningar ur Sveriges krig 1808-1809 och några gånger korrigeras där lämnade uppgifter. Sture M Waller cite rar i sitt lärda arbete om Georg Carl von Döbeln (1947) flitigt gene ralstabsverket. Här och var anmärker författaren på någon detalj men huvudintrycket är att han anser arbetet för vederhäftigt och pålitligt. Generalstabens stora arbete om Sveriges krig 1808-1809 har sin givna betydelse i vår historiografi. Ingen som sysslar med de där behandlade historiska sammanhangen kan gå förbi verket. Brister i historisk skolning hos många av författarna uppvägs av förtjänster i fd.ga om kännedomen om befintligt källmaterial och en framstående insikt i strategiska och taktiska förhållanden, Med massiv detalj rikedom skildras de militära operationerna. De politiska och diplo matiska sammanhangen har d:iremot blivit mera styvmoderligt och ibland inte så väl behandlade. Karaktäristisk för verkets knapphet i sådana hänseenden är den mycket kortfattade behandlingen av Gustaf IV Adolfs degradering av gardesregementena. Kritiken av verkets disposition, antydd i det föregående, måste anses berättigad. Det är inte lätt att orientera sig i de olika delarna och vissa partier präglas av en plottrighet som skymmer blicken för sammanhangen. Man saknar person- och ortsregister.
Till arbetets mest förtjänstfulla partier hör den i del 1 lämnade översikten av Sveriges försvarskraft, som fortfarande kan tjäna som ett militärhistoriskt kompendium väl värt att studera som ett själv ständigt arbete. Även översikterna av Danmarks och Rysslands här och flotta i band 2 har bestående värde. Väl förtjänta av .ett studium även i våra dagar är de i samma band ingående partierna om utrust ning, underhåll och sjukvård.
Utredningar om inskriptioner på fanor och standar
I det föregående har skymtat 1845' års fankommitte och dess för slag om åtgärder för att främja krigshistorisk forskning. Frågan om inskriptioner av segernamn på truppförbandens fanor och standar fortsatte att vara aktuell även sedan nämnda kommitte avgett sitt betänkande. För flera förbands vidkommande rådde ovisshet om deras deltagande i olika fältslag. Den nyinrättade krigshistoriska avdelningen fick snart på sin lott undersökningar av här antytt slag.
Från 1882 finns sålunda en utförlig utredning om "Liitzen" på våra fanor, från 1884 om Värmlands fältjägarregementes deltagande i sla get vid Leipzig 1813 och 1886 och 1887 en undersökning av seger namnen på Kronobergs regementes fana. Det var sistnämnda spörsmål som gav generalstabschefen anledning att hos Kungl. Maj:t föreslå en systematisk granskning av inskriptionerna på förbandens fanor och . standar; Genom generalorder den 9 november 1887 fick generalstabs
chefen i uppdrag att verkställa nämnda granskning och inkomma med förslag till ändringar eller tillägg i befintliga inskriptioner. Med an ledning härav beordrades Torpadie s å att biträda Björlin vid krigs historiska avdelningen med forskningar om faninskrifter. Han fort satte härmed under 1888. Detta år tillsattes en särskild gransknings kommitte att pröva de utarbetade förslagen. I denna kommitte blev Björlin sekreterare. På grundval av de forskningar som utförts i krigs historiska avdelningen avgav kommitten 1892 ett tryckt och ofta citerat betänkande med förslag till ändringar i och tillägg till de på armens fanor och standar befintliga inskriptionerna.32
A ven efter det att kommitten avgett sitt betänkande fick avdel ningen i uppdrag att utreda faninskriptioner, så 1897 beträffande Västgöta regemente och 1899 beträffande Andra livgrenadjärrege mentet. I båda dessa fall gällde det frågan om anbringandet av seger namnet Helsingborg 1710 på fanorna och utförliga undersökningar, bl a i Rigsarkivet i Köpenhamn och av själva slagfältet utfördes av Petrelli.33 Slutligen kan nämnas en utredning 1909 om vissa rege
mentens fanor.
Diverse utredningar
Det är naturligt, att krigshistoriska avdelningen som traditions vårdare inom armen kom att åläggas diverse utredningsarbeten ut över de hittills redovisade. Några exempel skall anföras.
Avdelningen utredde 18 8 3 frågan om förment rättighet för Små lands husarregemente att rekrytera genom skvadronscheferna mellan generalmönstringarna. År 1892 presterades en utförlig undersökning om Drottningens livregemente till fot och von Engelbrechtenska regementet och 1899 en utredning om svenska trupper i Pommern 17 5 8. På anhållan av preussiska generalstabens krigshistoriska a vdel-