KRIGSHISTORISKA AVDELNINGENS FÖRHISTORIA
3. KRIGSHISTORISKA AVDELNINGEN 1884-
Personal
Krigshistoriska avdelningens chef 1884 var som nämnts Björlin och han kvarstod i denna egenskap ända
till
1895. Han var den ledan de svenske krigshistorikern på sin tid och därtill vid sidan av sin mili tära tjänst en framstående författare, publicist och politiker. Björlin tog som avdelningschef många värdefulla initiativ och satte sin prägel på det stora arbetet om 1808 och 1809 års krig. Hans intresse för krigsarkivet och tillväxten av dess samlingar kan inte nog understry kas: Björlin gjorde i det hänseendet en pionjärinsats av stora mått. Hans väl förberedda och effektivt genomförda "arkivresor" bl. a. till västra Sverige 1883 och 1884 gav goda skördar för krigsarkivet. Hans efterlämnade papper är en viktig källa också för kunskapen om arbetena i krigshistoriska avdelningen och krigsarkivet.Björlin efterträddes av en ingenjörofficer Nils Gustaf Stedt, som var avdelningschef 1895-1900. Stedt hade författat en på grundliga forskningar fotad historik om Bohus fästning, som publicerats i Göte borgs och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift 1891-1892. Stedts efterträdare blev Emil Melander, som varit placerad vid avdelningen 1884-1890 och var avdelningschef 1900-1903. Han var en sär-
präglad gestalt med starka religiösa intressen och en rik litterär ådra, som kom till uttryck bl a i en serie reseskildringar. Melanders för fattartalanger blev till stort gagn för avdelningens krigshistoriska ar beten. Från chefskapet för denna avdelning övergick han till mot svarande befattning vid topografiska avdelningen.
Efter Melander följde Carl Johan Birger Sergel 1903-1905 (en del av tiden var han samtidigt chef för krigshögskolan)13 och Claes
Emil Sundin 1905-1909. Den sistnämnde hade 1886-1888 och 1899-1901 tjänstgjort vid avdelningen och var en av de verksam maste medarbetarna i Sveriges krig 1808-1809. Sundins efterträdare var Gabriel Hedengren (1909-1913), Erik Conrad Eriksson (1913- 1915) och Carl August Pontus Axelsson Sjögreen (1915-1917). Av dessa tre - alla framstående militärer - var knappast någon ut� präglat krigshistoriskt inriktad. Slutligen blev i nov 1917 för en tid av knappa tre månader Reimers Torpadie avdelningschef; han hade tjänstgjort vid avdelningen 1882-1883 och 1886-1892.
Tjänstgöringen vid krigshistoriska avdelningen ansågs länge som en betydelsefull del av generalstabsofficerens utbildning. B jörlins ar betsplan för 1883 ger ett intressant uttryck för denna uppfattning, nämligen att generalstabsofficeren hade nytta både för egen och sta bens del av att studera och göra sig förtrogen med Sveriges krig och ktigslitteratur och därmed förenade arbetsuppgifter. Enligt Björlin borde det efter några års förlopp finnas en fullständig tradition och kunskap inom generalstaben om våra senare århundradens krig, från vilka man helt visst då skulle kunna välja många lärorika exempel i avseende på så att säga karaktären av grannarnas krigföringssätt m m, vilket aldrig ändrade sig hur än krigskonsten utvecklades - _uttalan det har i marginalen kommenterats av generalstabens dåvarande befäl havare Axel Rappe med anteckningen "mycket sant".
Under den här behandlade perioden var det många generalstabs aspiranter och generalstabsofficerare som kommenderades till avdel ningen. Ett par av dem, som avancerade till avdelningschefer, är nyss nämnda. Ytterligare hörde till denna kategori Henning Rutger Wij kander (son till den tidigare nämnde krigshistorikern generalmajor Anders Laurentius Theodor Wijkander) 1884-1885, Erik Carl Gab riel Oxenstierna.H-84-1886 och 1891-1892, Per Axel Bergenzaun 1884-1885, 1890-1895, Johan Gustaf Fabian Wrangel (son till
krigshistorikern överste Erik Fredrik Wrangel) 1885-1890, Bror Birger Emil Mörcke 1889, Constantin Magnus Hugo Fallenius 1892- 1899, Pehr Richert Hasselrot 1895-1897, Knut Erik Wilhelm Söder hielm 1897-1898, 1900, Carl Christian Alaric Wachtmeister 1898, 1899, Gustaf Richard Joachim (Jockum) Åkerman 1898-1901, Knut Otto Hjalmar Säfwenberg 1900-1901, Carl Anders Gustaf Linden crona 1899, 1900, Gustaf Julius Rabe 1901, Axel Israel Lyström 1901 (senare avdelningschef 1920-1922), Arvid Magnus Theodor Evald Wester 1903-1905, Nils Conrad Nilsson Ringertz 1906-1908,14
Carl August Westerlund 1907-1910, Gustaf Carl Wilhelm (Gösta) Hult 1910-1913 (senare avdelningschef 1918-1919), Carl Benne dich 1912-1913, 1916-1919 (senare avdelningschef 1922-1928), Erik Rikard Salwen 1913, 1914, 1917-1918, Lars Erik Gustaf Mell quist 1917-1918, Jakob Alarik Nordström 1918-1919.15 Anmärk
ningsvärt är, att en av tidens främsta militärskribenter och krigshisto riker, nämligen Carl Otto Nordensvan, som i många år tillhörde generalstaben, aldrig var kommenderad till avdelningen.
Det synes inte vara möjligt att få fram några regler för general stabsaspiranternas och generalstabsofficerarnas placering på olika av delningar inom staben. Inte heller torde man kunna utläsa några grun der för meritvärdering av sådana placeringar. Under alla förhållanden kan man konstatera, att åtskilliga av de officerare som ovan uppräk nats som tillhörande krigshistoriska avdelningen skulle komma att göra sig gällande på ledande befattningar inom armen. Under den tidsperiod som här behandlas ansågs uppenbarligen - det har nyss framhållits - krigshistorisk forskning vara en god merit för stabs och trupptjänst. Traditionen skulle länge göra sig gällande i general staben och kan väl sägas ha brutits först under andra världskriget.
I avdelningens omfattande och kvalificerade arbetsuppgifter deltog emellertid också många andra än generalstabsofficerarna och aspiran terna. Under här ifrågavarande period kommenderades under längre eller kortare tider bortåt ett hundratal officerare från olika förband till krigsarkivet, bl a för att ordna och förteckna regementsarkiven. En redogörelse för denna verksamhet faller utanför krigshistoriska avdelningens egentliga arbetsområde men det kan nämnas, att på den vägen många officerare leddes in på regementshistoriska forskningar, som avsatt inte obetydliga resultat i den tryckta litteraturen. Produk-
ter av sådana arbeten är E Lind af Hageby, Officerskårer vid till fälligt uppsatta inhemska regementen under stora nordiska kriget, 1, 2 (Personhistorisk tidskrift 1908, 1909) och E Leijonhufvud, V Hamil ton och C H Kreiiger, Namnlistor över officerskårerna vid svenska s k männingsregementen till häst och ståndsdragoner under stora nor diska kriget (Skrifter utgivna av Personhistoriska samfundet, 9, 1916). Andra arbeten kommer att nämnas nedan.
Andra av de till avdelningen kommenderade officerarna var där emot mer eller mindre engagerade i de där bedrivna historiska forsk ningsarbetena, under denna period framför allt i tillkomsten av verket Sveriges krig 1808-1809. Johannes Petrelli, som allsedan 1882 tjänst gjort vid avdelningen, var både före och efter sin utnämning till krigsarkivarie 1898 mycket verksam i fråga om förberedelserna
till
det stora verket om kriget 1808-1809. Hans kunskaper i ryska språket kom härvidlag till stor nytta. I övrigt kan här nämnas föl jande:underlöjtnanten vid Dalregementet, sedermera kaptenen Claes Al bert Herbert Pihlström 18 8 3-18 8 5;
löjtnanten vid flottan, sedermera generallöjtnanten Herman Georg Valdemar Wrangel 1885-1888, 1898-1899, 1902-1903;
batal jonsläkaren Gustaf Herman Johnson 18 86;
underlöjtnanten vid Skaraborgs regemente, sedermera överstelöjt nanten Erik Stenfelt 1895-1900, 1904;
löjtnanten vid Bohusläns regemente, sedermera generallöjtnanten Peter Josias Hegardt (innan han kom in i generalstaben) 1895-1897, 1901;
kaptenen Axel Ferdinand Leijer 1895-1906;
löjtnanten vid Västernorrlands regemente, sedermera majoren Artur Zettersten 1895-1903, 1905-1911;
löjtnanten vid Västgöta regemente, sedermera överstelöjtnanten Gustaf Henrik Vilhelm Planting-Gyllenbåga 1896-1900;
underlöjtnanten vid Blekinge bataljon, sedermera kaptenen Ivar Hult 1896-1900;
underlöjtnanten vid Västmanlands regemente, sedermera majoren Harald Lundquist 1896, 1897;
underlöjtnanten vid Bohusläns regemente, sedermera kaptenen Ja kob Ivar Dahl 1896-1906 (amanuens i krigsarkivet 1901-1905);
underlöjtnanten vid Södermanlands regemente Ivar Otto Daniel Indebetou 1898;
fördelningsläkaren Axel Ulrik Quennerstedt 1898-1900; kaptenen vid Norra skånska infanteriregementet, sedermera majo ren Johan Magnus Rikard Melander 1899, 1904-1908;
löjtnanten vid Skaraborgs regemente, sedermera överstelöjtnanten Rolf Herman Söderberg 1899-1900, 1902;
löjtnanten vid Svea livgarde, sedermera envoyen Carl Einar Ture af Wirsen 1899, 1910-1915;
underlöjtnanten vid Alvsborgs regemente, sedermera majoren Peter Olof Carlander 1900;
löjtnanten vid Vaxholms grenadjärregemente, sedermera majoren Hjalmar Falk 1902-1904;
kaptenen vid V:istgöta regemente Ernst Conrad Wester 1902- 1905;
majoreQ Carl Emanuel Nygren 1904-1907;
löjtnantpn vid Kronobergs regemente, sedermera överstelöjtnanten Carl Henrik Erik Magnus Henning Kreiiger 1905-1915, 1917- 1919;
löjtnanten vid Västerbottens regemente, sedermera majoren Viktor Axel Unander 1906-1909;
löjtnanten vid Värmlands regemente, sedermera överstelöjtnanten Erik Johannes Zeeh 1909-1921;
kaptenen vid Livregementets grenadjärer, sedermera översten Carl Adolf Forsberg 1910-1913;
löjtnanten vid Svea artilleriregemente, sedermera översten Carl William (Willy) Kleen 1910-1913, 1917, 1919, 1921, 1922;
översten Oscar Thomas Erhard Byström 1913-1917;
löjtnanten vid Upplands artilleriregemente, sedermera majoren Axel Torsten Lindfors 1915;
kaptenen vid Svea artilleriregemente, sedermera majo.ren Johan Carl Stiernstedt 1917, 1918.
Dessutom anges kaptenen vid Gotlands artillerikår Erik Rudolf Eneroth ha deltagit i utarbetandet av del 7 av Sveriges krig 1808- 1809 men 't:idpunkten för hans tjänstgöring vid avdelningen har inte kunnat utrönas.
Projektet Sveriges krig 1808-1809
Med år 1884 hade avdelningen äntligen kommit fram till en kraft samling på ett stort och mera omfattande projekt. Redan tidigare
tycks tankarna ha gått till att författa en historia om 1808-1809 års krig. De energiskt bedrivna arbetena att hopbringa handlingar rörande detta krig till krigsarkivet pekade i viss mån hän mot denna uppgift. I 1884 års årsberättelse, undertecknad av Björlin> heter det helt kort: "Den L Oktober har afdelningen börjat sitt arbete med författandet af historien om 1808 och 1809 årens krig mot Ryss land och äro dermed sysselsatta> utom undertecknad, Löjtnanterne Wijkander, Melander samt underlöjtnanterna Oxenstjerna och Ber genzaun".
Det var i arbetsplanen för 1884 och mera detaljerat i en prome moria den 7 april 1884 ställd till befälhavaren för generalstaben översten Adam Viktor von Vegesack som Björlin första gången lade fram sin plan. Han säger där, att Vegesack bestämt, att kriget mot Ryssland 1808-1809 skulle utgöra krigshistoriska avdelningens första större arbete. Ehuru det inte klart framgår av handlingarna, torde man kunna utpeka Björlin som initiativtagaren till projektet. Han hade två år tidigare publicerat ett bekant populärt arbete om finska kriget 1808-09 och · hans arkivverksamhet hade särskilt varit in riktad på att samla material om detta krig. I ovan nämnda prome moria skisserade han en disposition i fem huvudavdelningar och be räknade en tid av tio år för att färdigställa arbetet under förutsätt ning av att viss personal ställdes till avdelningens förfogande.
Frågan har ställts, varför historiken över 1808-1809 års krig blev krigshistoriska avdelningens första större arbetsuppgift. Som svar kan endast uttryckas en förmodan, att generalstaben bedömde ett studium av detta i tiden tämligen närliggande krig med dess då fort farande aktuella strategiska och taktiska problematik som särskilt ändamålsenligt för utbildningen av stabsofficerare. Förmodan ankny ter till det tidigare citerade yttrandet av Björlin om nyttan för sta ben av historiska forskningar om Sveriges krig, en synpunkt som återkommer nedan i omnämnandet av Jockum Akermans recension av del 3 av historieverket.
Det kan här vara värt att inskjuta, att i olika länder vid denna tid generalstaber och motsvarande organisationer utförde liknande
arbeten. I Preussen hade generalstabens krigshistoriska avdelning tidigt behandlat befrielsekriget mot Napoleon. Under åren 1874- 18 81 publicerade samma avdelning "Der deutsch-französische Krieg 1870-71." På 1880-talet började man i Preussen arbetet på det stora verket om Fredrik den stores krig, varav första delen utkom 1890. Osterrikiska krigsarkivets krigshistoriska avdelning publicerade 1877-1893 i 20 delar "Feldziige des Prinzen Eugen von Savoyen". Källinsamlingen till det svenska historieverket var imponerande. Till dess största förtjänster hör bredden och djupet i fråga om forsk ningen. I krigsarkivet förvarades sedan gammalt rester av arkiv från staber och förband, som deltagit i 1808-1809 års krig. Av betydelse var vidare generaladjutantsexpeditionens arkiv från denna tid. En del arkiv bärrörande från enskilda personer och belysande kriget fanns likaledes sedan äldre tid i krigsarkivet. Det mesta av detta material var inordnat i en på 18 30-talet upplagd ämnesgrupperad manuskript samling, som dock omsystematiserats i den katalog över generalsta bens handskrifter och böcker som publicerades 1879. Här utgjorde handlingarna avseende 1808-1809 års krig omkring 200 volymer. Till dessa källbestånd bör läggas det 1878 till krigsarkivet från arme förvaltningen överlämnade krigskollegiets arkiv, som bl a innehöll ett stort antal räkenskapsvolymer berörande kriget och med ursprung lig proveniens från kammarkollegiets arkiv. Generalstabsverket har i flera avsnitt förstått att utnyttja räkenskapsmaterialets exakta vitt nesbörd bl a om styrkeförhållanden. Leveranserna av de äldre rege mentsarkiven började också dessa år. Av årsberättelsen 1885 fram går att Pihlström var sysselsatt med att förteckna alla svenska och finska regementshandlingar 1808-1809. Regementsarkiven är i vissa delar flitigt citerade. Ett par för historieverket betydelsefulla arkiv förvärv nämner Thulstrup i sin tidigare omtalade uppsats i Historisk tidskrift 18 8 2. I utredningsförrådet på Skeppsholmen hade man 18 80 funnit åtskilliga handlingar rörande norra finska armen 1808-1809. I armeförvaltningen anträffades en av Döbeln på sin tid i krigskol legiet deponerad träkista, innehållande handlingar rörande norra ar men och norra och södra fördelningarna 1809.
Krigshistoriska avdelningen och krigsarkivet fick en särskild profil genom den aktiva insamling av arkivhandlingar rörande 1808-1809' års krig som gick hand i hand med forskningsarbetena för krigets
�,
Forskarsalen�iaet med generalstabens krigs �istoriska avdelning förenade krigsarkz-vet den 4 april 1898. (Genera sta ens us, irger jarls torg JO.) Avdelningschefen och flera av avdelningens officerare saknas. En del av de p& fotografin förekommande personerna är offi cerare, kommenderade till avdelningen för arbeten i krigsarkivet, eller forskare. J) f d kapten Leijer, 2) löjtnant ]. I. Dahl (I 17), 3) kapten K. K. A. R. Lindbteck (Fort/.), 4) kapten C. M. H. Fallenius (Gst), 5) expeditionsvakten Björkman 6) underlöjtnant I. 0. D. Jn debetou ( I JO), 7) krigsarkivarien kapten D. T. ]. Petrelli ( I 4), 8) löjtnant I. Hult (1 30), 9) underlöjtnant C. 0. af Sillen (K 4), 10) ryttmästare K. R. G. Montgomery (K 2), 11) ryt�mästare C. G. Platten (K 6), 12) ryttmästare G. A. U. von Strussenfelt (K 1), 13) löjt nant A. Zettersten (I 29), 14) fröken Haustedt. (Krigsarkivet)
historia. Denna insamling grep även in på statliga arkiv som föll utom försvarets råmärken. Sålunda överlämnades handlingar från riksarkivet och flera länsstyrelser. Det redan tidigare påbörjade upp spårandet av privata arkiv fortsatte och ledde till många värdefulla förvärv.16
Det är givet, att forskningarna utsträcktes också till andra arkiv och handskriftssamlingar. Excerpter och avskrifter är i regel bevarade och finns dessutom ofta antecknade i krigsarkivets accessionskata loger. I årsberättelserna 1885 och 1886 omtalas exempelvis att man tagit avskrifter i Uppsala universitetsbibliotek och av privatägda dokument. Några forskningar bör kanske särskilt uppmärksammas. Redan i arbetsplanen för 1884 skisserade Björlin en resa till Finland och Ryssland, som genomfördes samma år. Petrelli besökte 1896 finska statsarkivet och universitetsbiblioteket i Helsingfors, "huvud stabens krigsarkiv" i S:t Petersburg och utrikesministeriets arkiv i Moskva samt Rigsarkivet, krigsministeriets, generalstabens och ut rikesministeriets arkiv och Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn. Från flera av dessa institutioner föreligger avskrifter. Detta gäller också om norska riksarkivet, där Stedt forskade 1896 och 1897 och Forsberg 1912, och "Trondhjems arkiver" d v s statsarkivet i Trond heim. De viktigaste avskrifterna torde vara de som förvärvades ge nom Petrellis försorg fdn de ryska arkiven, utom de ovan nämnda också från marinministeriet i S:t Petersburg. För verket spelade exempelvis de ryska operationsjournalerna och tillhörande handlingar en viktig roll. Petrellis insatser härvidlag kan inte nog understrykas. Som översättare användes vidare kaptenen vid Västmanlands rege mente Karl Erik Peterson, som bl a var lärare i ryska vid krigshög skolan, och den ovannämnde Hult.17
Huvudparten av källorna originalen lika väl som avskrifterna och excerpterna ordnades på tidens obesvärade sätt utan hänsyn till förvärvs- och proveniensförhållanden i en systematiskt upplagd samling Krigshandlingar 1808-1809, som ännu förvaras tämligen intakt i krigsarkivet. När det gäller originaldokumenten styckades ofta gamla volymer och de olika delarna lades ut på olika enheter i det nya systemet.
De egentliga ordningsarbetena avseende här ifrågavarande material påbörjades 1881 men avbröts snart, sattes åter i gång 1892 men gick
ganska långsamt. Först med år 1900 kom arbetet med att ordna och förteckna samlingen i gång på allvar. Det sträckte sig över en ovanligt lång tidsperiod och är redovisat i årsberättelserna 1900-1906, 1910-1913 och 1915. Främst sysselsatta med arbetet var Petrelli, Zettersten, Dahl, Carlander, Zeeh och Kreuger. Samlingen Krigs handlingar 1808-1809 omordnades varsamt 1937.
Generalstabsverkets hänvisningar är många gånger mycket ofull ständiga och svåra att i dagens läge identifiera. Detta har framhållits av flera historiker, t ex av Eirik Hornborg i det stora arbetet När riket sprängdes (1955). Han menar att samlingen Krigshandlingar inte synes innehålla allt vad man kunde hoppas finna i den. Hornborg har i talrika fall försökt återfinna i generalstabsverket använda hand lingar utan att lyckas. Däremot säger han sig ha funnit och använt en del källor, som inte lämnat spår i verket. Till detta sista påpekande kan fogas en anmärkning av Gunnar Samuelsson i hans gradualav handling om lantvärnet att den stora samling av lantvärnshandlingar 1808-1809 som hopbragtes i krigsarkivet och där började ordnas 1892 endast i begränsad utsträckning kommit till användning i ge neralstabsverket.
Genomgång av den in- och utländska tryckta litteraturen och upp rättande av en bibliografi uppdrogs på ett tidigt stadium åt Torpadie och Bergenzaun. Arbetet kompletterades sedermera av Petrelli.18
Björlin räknade i sin promemoria 1884 om historieverket med att det var ett nödvändigt led i forskningarna att besöka övergångarna vid Abborfors och Elimä och stridsfälten, där gränsstriderna utkäm pades. Vi finner också under arbetets gång exempel på flera studie besök. Fallenius besökte hösten 1898 under tre veckor vissa slagfält från Sandels operationer i Finland och Stenfelt året därpå under en månad finska huvudbärens slagfält eftersommaren och hösten 1808. Sundin besökte 1900 slagfälten i Abo-Björneborgs och Vasa län. Mera kinkigt var att få tillstånd att studera norska krigsskådeplatser. En underhandsframställning från Stedt blev avslagen men han lyc kades ändå i sept 1898 komma till Lier .19
Det var ett långt steg från den av B jörlin ursprungligen skisserade planen till det stora slutgiltiga verket. Enligt den första planen skulle verket innefatta endast kriget mot Ryssland och det beräknades inte kräva så många band. Redan efter något år räknade man emellertid
med att behandla kriget 1808-1809 i dess helhet. När andra delen kommit ut 189 5 ansåg då varande avdelningschefen Stedt i sin arbets plan för påföljande år, att arbetet skulle komma att omfatta ännu två a tre delar. Redan innan del 3 kom ut (1902) fann sig emellertid Stedt nödsakad att ändra på sina beräkningar. I ett vördsamt förslag till "ungefärlig plan" för det fortsatta utgivandet 1900 räknade han med sammanlagt tolv delar.20 Med år 1909 hade beräkningarna kommit att stanna vid nio band eller det omfång som skulle bli det slutgiltiga.21 Arbetet drog självfallet ut på tiden långt över vad man tänkt sig från början. Del 1 publicerades 1890 och den nionde och sista delen 1922. Enligt Kleens memoarer hade generalstabschefen Lars Tingsten satt en ära i att avsluta verket under sin chefstid, var för den nionde delen fick skrivas på mycket kort tid före juni 1922.22 Arbetsmetodiken var den vanliga militära. Ofta beordrades ut redningsarbeten, som sedan lades till grund för utarbetande av ma nuskript genom annan befattningshavares försorg.23
Av intresse för kännedom om planläggningens utveckling är en promemoria angående del 8 av verket som 1915 enligt order i gene ralstaben utarbetats av Bennedich, som då några år varit knuten till avdelningen.24 Aktstycket är grundat på studier av källor och litte ratur och är i viss utsträckning en kritik av tidigare volymer, särskilt del 4, till vilken del 8 skulle anknytas. Typiskt för författaren var kommentaren till Edens arbete om revolutionen 1809, vilket han läst ehuru "endast för att lära känna modern svensk partipolitiks önskningar och behof om färgläggning af sanningen om 1809 års händelser". Med Bennedichs anknytning till historieverket fick detta en mer personlig prägel än. tidigare. Hans promemoria rymmer många värdefulla paralleller, bl a med stora nordiska krigets histo ria. Det kan här inskjutas att Bennedich redan flera år tidigare börjat syssla med förberedelserna till det verk som skulle bli hans magnum opus, nämligen Karl XII på slagfältet.
En översikt skall h1ir ges av de olika delarnas huvudinnehåll med syfte också att försöka - så långt det låter sig göra - fastställa medarbetare i och författare av de skilda avsnitten. I betydande omfattning föreligger utredningar och i någon mån manuskript be varade, framförallt i samlingen Krigshandlingar 1808-1809 vol.
liggande framställning har någon analys av tillkomsten av de olika partierna i verket inte företagits. Däremot har uppgifter hämtats ur årsberättelserna, som dock ofta är mycket sparsamma på notiser, och ur en sammanställning av författarskapsfrågorna som gjordes då verket var färdigställt. 26 I ett bevarat "normalexemplar" av det fär diga historieverket har anträffats några strödda blyertsanteckningar med f örfattarnamn. Avdelningscheferna har i regel gjort den sista stilistiska avslipningen av var je volym.
Redan från början fäste man vid avdelningen stor vikt vid att få de sjömilitära partierna av verket utarbetade av en sakkunnig sjö officer. Som redan antytts föll valet härvid på Herman G W Wrang el (bror till den också vid avdelningen flitigt verksamme Gustaf Wrangel; en tredje broder var den kände professor Ewert Wrangel i Lund), som från 1885 i många år var knuten till avdelningen och intensivt forskade i de sjömilitära arkiven i Stockholm och Karlskro na.27 Björlin tog initiativet till att utverka hjälp från generalstabens