Den sista delen av analysen fokuseras på den fjärde, sista akten. Avsnittsrubriken syftar till den utveckling som dels sker i texten, dels väntas ske vid tiden efter intrigen. Det förstnämnda rör den utveckling som skett mellan Blom, John, Pelle och Åke som synts i den föregående analys- delen. Det andra syftar till vad Direktören säger om Blom tidigt i dramat: att han är en streber som först klättrar men som slutligen kommer falla.125
I den fjärde akten förekommer inte John, Pelle eller Åke i scenrummet. De omnämns dock och kan på så vis fortfarande analyseras i relation till Blom. Fru Nilsson, som varken förekommer eller omnämns, kan inte ses aktuell för analys, men kan utifrån sin position i föregående analysdelar placeras i relation till de förändringar som sker för de andra karak- tärerna, framförallt i relation till John. Mellan akt 3 och akt 4, utanför texten, har det hunnit gå en viss tid. Hur lång tid framgår inte. Däremot inleds den första scenen i akt 4 med att beskriva att det är lördag kväll. De tidigare scenerna har utspelat sig under en och samma dag, vilken förstås till en vardag. Relationen mellan huvudkaraktärerna och de övriga karaktärerna kan vidare bäst ses genom att följa de sista scenerna i kronologisk ordning, utifrån vilken de också är skrivna.
Föreståndare Blom
I den första scenen förekommer sekreteraren Eva, Direktören och Blom. Utifrån en av Bloms repliker går det att förstå att det har gått ett par dagar mellan akt 3 och akt 4: ”[…] Nu är det en annan som är föreståndare, sa jag, och kom för helvete ihåg det! Och dom teg, direktörn, teg
45 som morsans radio. Och nu ligger dom i så svetten forsar bara man öppnar kontorsdörrn och tittar på dom.”126 Detta är den enda indikation som finns för hur lång tid som passerat mellan
akterna. Att Blom har hunnit notera att de andra ”ligger i så svetten forsar” när han öppnar kontorsdörren indikerar att de har hunnit arbeta några dagar utifrån den nya konstellationen i verkstaden. Repliken visar vidare på att Blom fortsatt har en auktoritär position gentemot sina tidigare kompanjoner. ”Dom” i citatet syftar till John och Pelle. Åke har inte visat sig i verk- staden sedan Blom blev föreståndare, så honom kommer analysen att återkomma till senare. Att John och Pelles respons var att tiga kan härledas till den delaktiga maskuliniteten de två karaktärerna sedan tidigare kunnat kategoriseras till. Genom att tiga fortsätter de att godta Bloms överordnade position. Vidare kan det sätt på vilket de två karaktärerna agerar relateras till lojalitetsprincipen, då de båda förhåller sig lojala till den för verkstaden nya ordningen. I den första scenen är det Blom och hans nya roll som föreståndare som är mest centralt för dramat och således också för analysen.
Scenen inleds med en beskrivning av hur Blom är ”klädd i hyrd smoking”.127 Eva och
Direktören kommer in ”i betydligt enklare utstyrsel”.128 Inledningsvis kontrasteras han mot de
två andra karaktärerna på ett liknande sätt som i andra aktens första scen, när han ska komma på möte hos Direktören för första gången. Ett begrepp som gör sig relevant för denna scen är ”nyrik”,129 vilket karaktäriserar Blom vid flera tillfällen genom scenen. Bloms nya yrkesroll har
påverkat honom ur ett socioekonomiskt perspektiv, men också ur ett könshierarkiskt. I den tidigare scenen där Blom mötte Direktören och Eva kunde man se att könsperspektivet var nästintill obefintligt på grund av hur Evas yrkesroll på ett avgörande sätt påverkade hur Blom förhöll sig till henne. I denna scen ser deras relation annorlunda ut, vilket kommer behandlas senare under detta avsnitt. Först kommer Blom att analyseras i relation till sin nyrikedom. I en av scenens beskrivningar står det att han sätter sig på ett bord ”bredbent och säker”.130 Detta indikerar en trygg position i sammanhanget. Sett till hur han uppfattats av Eva och Direktören vid deras första möte, så har hans självsäkerhet ökat. Han är inte längre osäker och försiktig i deras sällskap, utan vågar ta plats. Vid en pågående dialog slår han handen i bordet. Bordet knakar och han reser sig och tittar ”nerlåtande på bordet”131 innan han fortsätter sin
126 Dagerman, 1949, s. 139. 127 Ibid., s. 133.
128 Ibid.
129 Ett begrepp som – ibland nedsättande – används om någon som nyligen blivit rik och på grund av detta beter
sig ”mindre kultiverat” och ibland till och med vräkigt. Nationalencyklopedin, nyrik.
http://www.ne.se.e.bibl.liu.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/nyrik[hämtad 2020-10-14].
130 Dagerman, 1949, s. 133. 131 Ibid., s. 140.
46 replik på följande vis: ”Skapliga bord det här. Jag har beställt ett själv. Men ett stabilare. Och så ska det vara hjul på’t. Så man kan rulla det. Det är min modell. Hjul på allting. Så man kan rulla det vart fan man vill. […] Det där, det var en skaplig tavla. […] Och en förbannat stilig ram också. Den har direktörn fått betala dyra pengar för.”132 Detta exemplifierar det nyrika förhållningssätt på vilket Blom agerar. Han fokuserar på att prata om föremålens värde, samt lägger vikt vid att berätta vad han har köpt för kontorsmöbler till sitt kontor. Det är de materiella tingens ekonomiska värde som intresserar honom mest.
Av dessa exempel framgår det vidare att föreståndaren Blom har fått en förbättrad ekono- misk situation, och att han genom denna erhåller nya möjligheter att spendera som han tidigare inte haft. Hans klasstillhörighet har således flyttats uppåt. Han är inte längre verkstadsarbetare, utan arbetar i stället på kontor. Hans klassposition är nu närmare sekreteraren Evas än den tidi- gare varit. Den är också längre ifrån de tre andra huvudkaraktärernas, då de arbetar kvar i verk- staden, nu under hans ledning. Däremot har han inte samma förutsättningar som Direktören, som dels står över honom genom sitt ägarskap av verkstaden, dels har en van relation till sin ekonomiska position, något som påverkar hur han uppfattas av andra och således har en delvis betydande roll för hans sociala status. På så sätt skiljer sig Blom från Direktören sett från ett socioekonomiskt perspektiv. Bloms nya rikedom är just det: ny. Han har fortfarande samma sociala och ekonomiska bakgrund som tidigare, även om han nu har en avsevärt bättre ekonomi och en finare yrkestitel och -position. Detta påverkar hans sociala status i relation till Direktören, som redan sedan tidigare har en god ekonomi och sin yrkestitel.
Som det presenterats i metodavsnittet för den här uppsatsen är ett sätt att skriva fram en social status eller klass hos en karaktär att använda ett särskilt språkbruk i replikerna för respek- tive karaktär.133 I relation till John, Pelle och Åke skiljer sig inte Bloms sätt att tala, vilket det däremot gör i relation till Eva och Direktören. Det exempel som tydligast illustrerar detta är när Eva och Blom använder olika ord för samma uttryck: när hon använder uttrycket ”jäklar anacka”134 svarar han med att säga ”jävlar anamma”.135 Språkbruket är en indikator på den
socioekonomiska bakgrund de båda kommer ifrån och inom vilka kretsar de är vana att befinna sig. Detta har synts även i tidigare repliker och karaktärsmöten, men gör sig mest relevant här, då Blom har lyckats göra en klassresa men ändå påverkas märkbart av den bakgrund han kommer ifrån, nämligen arbetarklassen.
132 Dagerman, 1949, s. 140. 133 Sjöberg, 2006, s. 69 ff. 134 Dagerman, 1949, s. 135. 135 Ibid., s. 136.
47 Förutom att Blom har börjat uppvisa en större självsäkerhet i sällskap av Direktören och Eva så börjar han också i denna scen visa sig mer oförsiktig i sitt sätt att prata och vad han berättar om. Bland annat uppvisar han en karaktärisering av aggressionsprincipen: tanken om att upp- visa mod genom att kunna försvara sig med våld från yttre hot.136 Han berättar för Eva och Direktören om hur han varit i slagsmål ensam mot tre poliser, varpå han menar att det var de som slogs mot honom och att han försvarade sig.137 Detta berättar han för att exemplifiera att han är och alltid har varit orädd, när karaktärerna talar om hur han gick tillväga för att övertala sina tidigare kamrater till försäljningen av verkstaden. Denna våldstendens ökar sedan genom hela sista akten och kommer således att synas genom hela denna analysdel.
Bloms statusförskjutning och nyfunna självsäkerhet påverkar här främst hans relation till Eva. När Direktören lämnar scenrummet blir Eva och Blom ensamma. Han försöker då att få henne att dansa med honom. Han blir otålig och hårdhänt när hon nekar honom. Till slut säger han: ”[…] Jag blev bara förbannad ser du när du var dum den där dan. När jag inte fick svar på tal en gång. Den tjejen ska jag kväsa, tänkte jag. Bara en annan får på sej vita rocken så blir det annat ljud i pipan. Och det var just vad det blev. För i kväll har du varit riktigt skaplig.”138
Genom sina repliker försöker han visa sig överlägsen. Han förklarar bland annat att han är före- ståndare i samma firma som Eva är ”kontorsråtta”, i ett försöka att framstå som likvärdig eller till och med högre stående än henne inom firman.139 Utöver hans sätt att tala till henne, finns mycket att hämta i scenanvisningarna av hur han beter sig mot henne.
I scenen beskrivs det bland annat hur en av Bloms repliker ska sägas ”brutalt”,140 hur han ”drar upp flickan” och ”fångar in henne” samt senare ”tränger upp [henne] mot väggen och håller henne fast”.141 Detta medan Eva i sin tur ”gör en våldsam men misslyckad kraftansträng-
ning för att komma loss” och ”försöker vrida sig lös, men förgäves”.142 Den relation han i den
första analysdelen uppvisar gentemot henne är nu förändrad och han behandlar henne på ett sätt som kan relateras till hur han tidigare talat om andra kvinnor. Längre fram säger han vidare till Eva att: ”Varenda lördag skulle jag kunna låna en kärra, den snyggaste vi har inne på verkstan. Och sen kunde vi sticka iväg nånstans, du och jag, och ta in på ett förbannat flott hotell över
136 Priftis, 2014, s. 75. 137 Dagerman, 1949, s. 137 ff. 138 Ibid., s. 143. 139 Ibid. 140 Ibid., s. 141. 141 Ibid., s. 142. 142 Ibid., s. 144.
48 natten, ser du. För pengar spelar ingen roll. Dej skulle jag kosta på vad som helst. Så det skulle löna sej ser du att vara vän med mej.”143
Utifrån den yrkesroll som karaktären Eva har, bör hennes sätt att hantera och bemöta de hon kommer i kontakt med skifta baserat på vilken roll de spelar för Direktören. Utifrån denna aspekt är det därför möjligt att utgå ifrån att hennes sätt att bemöta Blom ändrades efter det att han blev föreståndare. Detta dock på grund av vad den roll han har som föreståndare betyder för Direktörens arbete och inte på grund av hans ökade ekonomiska status. Hans replik indikerar att han förhåller sig till sin nya ekonomiska position som något han antar att alla runt omkring honom ser upp till. Han förutsätter att hans status har höjts och att han förtjänar ett annat bemötande än tidigare, när han ”bara” var arbetare i verkstaden.
Genom detta kan man också se att John och Pelle utifrån Bloms perspektiv är lägre stående än honom, då de fortfarande arbetar i verkstaden på samma sätt som förut. De har fortsatt en arbetarklasstillhörighet och befinner sig i samma socioekonomiska sammanhang som tidigare. Blom, som nu ser sig ha en högre position än sina tidigare kompanjoner fortsätter dock att förhålla sig lojal mot den högre position Direktören fortfarande har gentemot honom. Detta kan ses genom det sätt på vilket han behandlar Eva som lägre stående först efter att Direktören lämnat rummet. Hur han behandlar Eva avtar dock inte helt när Direktören åter intar scen- rummet. Han förklarar för Direktören att han bara ”gjorde fröken Eva ett förslag” som han menar var ”förbannat gott”.144 Det som utspelar sig mellan de två karaktärerna, under tiden som
Direktören är borta från scenrummet, visar på hur Blom har fått ett övertag över Eva, som tidi- gare inte fanns. Han förhåller sig således annorlunda till henne sedan dess han blivit förestån- dare. Mellan de tre karaktärerna är Direktören fortfarande den mest auktoritäre, medan Blom har gått från att vara underlägsen Eva till att nu stå över henne.
Vidare kan man se att det som tidigare hindrade Blom från att våga behandla Eva så som han önskade, nämligen den ekonomiska och klassrelaterade statusen, inte längre är ett hinder. I interaktionen mellan Blom och Eva har det genomgående varit begreppsramen för det marxist- iska perspektivet som antingen hindrat eller möjliggjort Bloms sätt att agera utifrån sin egen maskulinitet i mötet med sekreteraren. Denna scen stärker således tesen från den första analys- delen, där det intersektionella perspektivet visade sig vara nödvändigt för att helt kunna under- söka maktstrukturen mellan de två karaktärerna. Avsaknaden av ekonomisk status resulterade tidigare i en avsaknad av maskulin överordning för Blom. Nu visar det sig således att närvaron av ekonomisk status resulterar i en närvaro av maskulin överordning.
143 Dagerman, 1949, s. 144. 144 Ibid., s. 145.
49 Relevant dock, för relationen mellan Blom och Eva, är att hon vet att han inte kommer vara kvar som föreståndare i verkstaden en längre tid, utan kommer att falla. Han faller dock inte innan intrigens slut, men det antyds i fjärde aktens första scen att det kommer ske inom kort:
EVA: Är det inte dags snart?
DIREKTÖREN: Med Blom?
EVA: Ja. Med Blom.
DIREKTÖREN: Jo. Snart kommer Krans.
EVA: En Krans åt Blom?
DIREKTÖREN: Just. Och sen en krans åt Krans när Krans har blivit för stor. – Skål fröken Eva.145
Detta är något som inte Blom vet om, vilket har en påverkan på hur Eva förhåller sig till det sätt på vilket Blom behandlar henne genom scenen. Framförallt spelar det roll för hur man kan se på de positioner karaktärerna har i förhållande till varandra. Genom den marxistiska analysen kan Blom och Eva antas vara jämlika varandra. De båda lyder under Direktören och medan Eva arbetar direkt under Direktören på hans kontor, arbetar Blom som högsta chefen på plats i verk- staden. Utan att veta mer om deras faktiska ekonomiska tillgångar är det utifrån de tidigare positionerna i relation till deras nuvarande yrkesroller de måste placeras inom den schematiska modellen.
Den marxistiska analysen spelar inte bara en viktig roll utifrån ett klassperspektiv utan även, kanske till och med mer, från ett socioekonomiskt perspektiv. Den position Blom har i relation till Eva påverkas ytterligare av hur hans sociala status utvecklar sig. Det sätt på vilket han förhåller sig till sin nyrikedom, och samtidigt låter sin bakgrund skina igenom genom hans sätt att tala, gör att han placerar sig utanför det socioekonomiska sammanhang som Direktören och Eva utgör. Detta är relevant för det intersektionella perspektivet. Den relation som Blom har till Direktören och Eva även efter sin ekonomiska och klassmässiga statushöjning kan man se utifrån Marx idé om klassernas definitiva relation, oberoende av individens vilja.146 Något som ytterligare förstärker förståelsen av deras relation är Rousseaus idé om det krigstillstånd i vilket erövraren och den erövrade alltid stannar kvar.147 Även om det inte uttrycks lika starkt mellan de tre karaktärerna i scenen, så innebär det sätt på vilket Blom förhåller sig till sin nyrikedom,
145 Dagerman, 1949, s. 146 f. 146 Tenngart, 2010, s. 96.
50 tillsammans med Direktörens plan att göra sig av med Blom i firman, exempel på just en sådan relation. Blom tror sig ha uppnått något varaktigt, medan Direktören vet att han ännu har makten över Bloms framtid i verkstaden.
Genom den maskulinitetsteoretiska analysen kan man däremot se hur Blom står över Eva, nu när han vågar utöva sin manligt kopplade auktoritet även mot henne. Som karaktär vet hon dock om att han inte kommer finnas kvar på sin position under en längre tid, vilket stärker hennes position, inte utifrån Bloms perspektiv, men utifrån läsarens. Bloms könsrelaterade auktoritet är således bara tillfällig vilket påverkar hur man bör förhålla sig till resultatet av analysen. Sett ur ett intersektionellt perspektiv kan Blom och Eva placeras till likvärdiga posit- ioner. Detta baserat på den betoning som måste göras av att Bloms framgångar bara är tillfälliga och att Eva vet om det. Vidare innebär det att om Blom faller så kommer han, som redan till stor del står utanför Eva och Direktörens sociala sammanhang, helt att uteslutas från detsamma.
Åkes död – och misslyckande?
I den andra scenen har Blom gått från Direktören och direkt vidare till verkstaden, där han ska möta Inga. I verkstaden väntar hon på honom medan han är försenad. Hon sitter tyst i mörkret. Inledningsvis för Blom en lång monolog fördelad på fyra repliker där han försöker få henne att prata med honom. Det framgår av monologen att hon har gynnats av hans ekonomiska uppgång. Han säger bland annat att ”ett tag rände vi på krogen varenda kväll för att du inte hade ro att sitta hemma, sa du. Och dom noterna var inte så förbannat små heller”.148 Vidare har han
bekostat kläder och accessoarer åt henne: ”…nog fan hade man kunnat hitta nån som bättre hade förtjänat den där tvåhundraspännsringen än en sån förbannad surlimpa som du! […] Jaså. Du slänger den ifrån dej. […] om du tänker efter kanske det finns lite till som du har mej att tacka för? Så varför slänger du inte kappan i golvet till exempel? För du har väl inte glömt bort vem som fixade sista avbetalningen på den.”149
Genom Bloms förändrade ekonomiska förutsättningar har således Ingas ekonomiska status förbättrats. Utan att veta hur hennes ekonomiska möjligheter förhåller sig till John och Pelle är det svårt att med säkerhet klargöra hennes klasstillhörighet och relation till dem, utifrån en ekonomisk aspekt. Vad man däremot kan se är att hon har bättre förutsättningar nu än tidigare, där hon var beroende av sin familjs försörjning, vilket hon inte är i samma utsträckning längre. Däremot står hon nu i beroendeposition till Blom, vilket placerar henne lägre än honom. Utifrån
148 Dagerman, 1949, s. 149. Repliken antyder att deras krogbesök pågått sedan innan dess Blom blivit föreståndare
för verkstaden, men är relevant för förståelsen av Ingas ekonomiskt kopplade relation till Blom.
51 detta kan hon ur en enbart ekonomisk aspekt positioneras till samma nivå som John och Pelle. Placeringen baserar sig på hur de tre påverkas av olika men samtidigt, förhållandevis, likvärdiga faktorer: John och Pelle ur ett yrkesmässigt sammanhang, Inga genom sin relation till Blom. Då John och Pelle ännu arbetar i verkstaden har de en lön utifrån den grunden, medan Inga tillgodogör sig en livsstil baserad på Bloms inkomst, vilken måste antas vara högre än John och Pelles.
Till sist tar Blom fram en klänning, räcker den till Inga och ber henne ta på sig den. Hon tar emot klänningen men slänger den sedan på honom och utbrister att hon inte vill.150 Detta resulterar i att han hugger tag i hennes armar och säger: ”Jaså. Det är tacken. Det är tacken för att man kastar ut pengar på en sån som du. En sån förbannad…”151 Denna inledning av dialogen
mellan Inga och Blom visar på liknande tendenser som i hur han i scenen innan har behandlat Eva. Bloms våldsnära och aggressiva tendenser börjar således utvecklas ännu mer, framförallt