Linköpings universitet | Institutionen för kultur och samhälle (IKOS) Magisteruppsats, 15 hp | Litteraturvetenskap Höstterminen 2020
Dagermans arbetande män
– En marxistisk och maskulinitetsteoretisk analys av Stig
Dagermans Streber
____________________________________________________
Dagerman’s Working Men
– A Marxist and Masculinity Theoretical Analysis of Streber by
Stig Dagerman
Emilia Nilsson
Handledare: Bengt-Göran Martinsson
Examinator: Johanna Vernqvist
Linköpings universitet SE-581 83 Linköping 013-28 10 00, www.liu.se
2
Innehållsförteckning
1. Inledning ________________________________________________________________ 3 1.1. Syfte och problemformulering __________________________________________________ 5 1.2. Disposition _________________________________________________________________ 5 1.3. Metod _____________________________________________________________________ 6 1.4. Teori ______________________________________________________________________ 8 1.4.1. Marxistisk teori __________________________________________________________________ 8 1.4.2. Maskulinitetsteori _______________________________________________________________ 10 1.4.3. Intersektionellt perspektiv ________________________________________________________ 13 2. Material ________________________________________________________________ 15 3. Tidigare forskning _______________________________________________________ 16 4. Dramat Streber och dess maktstrukturer ____________________________________ 20 4.1. Streber som drama __________________________________________________________ 20 4.2. Streber utifrån ett intersektionellt perspektiv ______________________________________ 22 5. Sammanfattning och avslutande diskussion ________________________________ 59 6. Referensförteckning _____________________________________________________ 63
3
1. Inledning
År 1948 skriver Stig Dagerman (1923–1954) Streber som publiceras tillsammans med Ingen
går fri i Judasdramer, 1949.1 Dramat sattes upp i Malmö på Bioteatern Amiralen2 och
Stadsteatern3, 1948 och Dramaten, 1949.4 1971 sattes det upp på Göteborgs stadsteater.5 Den
idag6 senaste uppsättningen spelades inledningsvis under hösten 2013, återigen på Dramaten.7
2014 togs samma uppsättning ut på turné med Riksteatern.8 Uppsättningen från 2013–2014
hyllades av recensenter och publik. Man skrev saker som: ”som publik kan vi se och reflektera över hur de karaktärsdrag som strebern kännetecknas av en gång så tveklöst var omoraliska, men i dag har försetts med hjältegloria”9 och ”[i]nnehållet går […] lätt att applicera på dagens
samhälle, där egennyttan och girigheten belönas allt som oftast och där solidaritet är ett ord som känns sorgligt osynligt”, ett citat taget ur en artikel med rubriken ”Dagermans Streber lika aktuell nu.”10 Li Oskarson Kindstrand skriver följande om uppsättningen: ”Regissören Olle
Jansson väcker frågor som är väldigt aktuella i dagens samhälle då vi blir uppfostrade att hela tiden vilja nå ännu högre.”11 Med sina strax över 70 år, talar publik och recensenter om ett
drama som känns aktuellt än idag.
Vad är det med Streber som skapar denna upplevelse idag? De valda citaten talar om karaktärsdrag hos strebern som något som idag har hjältegloria och om en uppfostran till att alltid vilja nå högre. Det finns säkert många svar på den frågan, men jag tror att ett av dem går att hitta genom en marxistisk och maskulinitetsteoretisk läsning av dramat. Handlingen rör fyra
1 Det råder delade meningar om huruvida Streber skrevs 1947 eller 1948. Detta syns även i de källor som
används i den här uppsatsen. På baksidan av, samt inuti, samlingsverket Teater 1 Stig Dagerman från 2017 anges 1948 som årtal för dramat. Härvid får samlingsverkets årtalsangivelse anses ha störst bäring.
2 Sven Wistrand, ”Scen: Streber av Stig Dagerman (Riksteatern/Dramaten)”, i Kulturdelen 26/2 2014, http://www.kulturdelen.com/2014/02/26/scen-streber-av-stig-dagerman-riksteaterndramaten/ [hämtad 2020-09-18].
3 Malmö Stadsteater, Streber, u.å., https://www.malmostadsteater.se/arkiv/intiman-48-49/streber [hämtad
2020-09-18].
4 Dramaten, Arkivet Rollboken, sökord: Streber, u.å., https://www.dramaten.se/medverkande/rollboken/Play/618
[2020-09-18].
5 Göteborgs Stadsmuseum Samlingar, Streber, 1971 :: föreställning, u.å.,
https://samlingar.goteborgsstadsmuseum.se/carlotta/web/object/753063 [hämtad 2020-09-18].
6 2020-11-27.
7 Dramaten, Arkivet Rollboken, sökord: Streber, u.å., https://www.dramaten.se/medverkande/rollboken/Play/2039
[hämtad 2020-09-18].
8 Dramaten, Streber av Stig Dagerman, u.å., https://www.dramaten.se/Repertoar-arkiv/Streber/ [hämtad
2020-09-18].
9 Claes Wahlin, ”Stolthet och klassförakt i Dagermans Streber”, i Aftonbladet 7/10 2013,
https://www.aftonbladet.se/kultur/teater/a/0EWL46/stolthet-och-klassforakt-i-dagermans-streber [hämtad
2020-09-18].
10 Lisa Pehrsdotter, ”Dagermans Streber lika aktuell nu”, i Gefle Dagblad (GD) 12/2 2014,
https://www.gd.se/artikel/dagermans-streber-lika-aktuell-nu [hämtad 2020-09-18].
11 Li Oskarson Kindstrand, ”Streber”, i Gevaliensis 24/2 2014,
4 män som tillsammans äger en bilverkstad där deras syfte är att fungera som jämlikar utan chef. Syftet med verkstaden är att bevisa att det går att driva en helt igenom socialistisk firma, utan kapitalägare.
Dramat har i första hand fokus på de ekonomiska klassystemen som råder vilket gör det lämpligt för en marxistisk analys. De fyra huvudkaraktärernas relation till varandra och andra förekommande karaktärer, baserat på deras ideologi och ekonomiska förutsättningar, utgör grunden för att undersöka maktstrukturer i texten. Resultatet av en sådan analys skulle då sannolikt kunna identifiera faktorer som tilltalar även vår samtid, där ekonomiska förutsättningar och maktstrukturer ännu är aktuella i samhällsdebatten. Ett marxistiskt perspektiv tar bara analysen en bit på vägen. För att kunna identifiera fler maktstrukturer mellan dramats karaktärer finns det ett värde i att inkludera ytterligare ett teoretiskt perspektiv, i det här fallet maskulinitetsteori.
Den marxistiska teorin menar att människor med olika ekonomiska tillgångar hör till olika grupper; klasser. Maskulinitetsteorier delar i sin tur in män i olika grupper baserat på hur de förhåller sig till olika mansideal och dess kriterier. Indelningarna karaktäriseras av på vilket sätt och i vilken utsträckning män lever upp till de normer som förväntas av dem. Strävan efter att alltid vilja nå ännu högre, som Oskarson Kindstrand skriver, är ett sådant karaktärsdrag som kan härledas till tävlingsprincipen, ett begrepp som får närmare presentation under avsnittet för maskulinitetsteori.
Viktigt att notera är att uppsatsen inte kommer att göra en jämförelse mellan Dagermans samtid och vår. Detta då Dagermans samtid blir en för analysen irrelevant aspekt. Däremot kan undersökningens perspektiv öppna upp för en aktualisering av både klass och maskuliniteter som perspektiv för en litteraturanalys av den äldre litteraturen. Det finns perspektiv inom de två forskningsområdena som applicerat på äldre litteratur kan identifiera faktorer som kan bidra till att viss litteratur fortsätter att kännas aktuell trots att årtionde efter årtionde passerar. Framförallt finns det mycket att hämta i en intersektionell analysmetod.
Fanny Ambjörnsson har skrivit en avhandling om genus, klass och sexualitet hos gymnasietjejer där hon i inledningen skriver: ”En kritik som bland annat feminister riktat mot marxistisk klassanalys belyser faran i att alltför strikt uppehålla sig vid en viss sorts social kategorisering. […] Klass, enligt Bourdieu, handlar minst lika mycket om stratifiering utifrån stil, smak, sociala relationer och kroppsliga rörelsemönster som om fördelning av ekonomiska
5 resurser.”12 Det Ambjörnsson13 beskriver, som idag skulle benämnas som ett intersektionellt
perspektiv, är talande för hur en analys gynnas av att se till mer än ett perspektiv.
I vår tids samhällsdebatt är det aktuellt att tala om mer än bara en maktasymmetriaxel för människans (grupp)tillhörighet och hur det påverkar omgivningens uppfattning såväl som behandling av densamma. Detta har inneburit en relevant förändring av marxismen och klassbegreppet. Man talar, som Ambjörnsson menar att Bourdieu också gör, om ett klassbegrepp där inte bara ekonomiska tillgångar definierar klasstillhörighet. Definitionen av en persons existensvillkor i förhållande till klass påverkas idag av var man bor, hur man klär sig, hur man pratar och vad man arbetar med. I sin tur påverkar och påverkas klassbegreppet av nationalitet, etnicitet och genus. Klassanalysen kommer i huvudsak att utgå ifrån ekonomiska tillgångar och socioekonomiska förutsättningar. Maskulinitetsanalysen kommer i huvudsak att utgå ifrån manlighet i relation till kvinnlighet och olika maskuliniteter. Tillsammans ämnar de två perspektiven visa på hur hierarkier formas och omformas beroende på från vilken eller vilka maktstrukturer karaktärerna analyseras, samt vad som händer när de undersöks gemensamt.
1.1. Syfte och problemformulering
Syftet med den här uppsatsen är att identifiera klasstillhörighet och maskulinitetstyp hos de fyra huvudkaraktärerna i Streber och därigenom undersöka hur detta påverkar karaktärernas relation och ställning till varandra. Karaktärerna kommer analyseras utifrån socioekonomiska aspekter och manlighetsnormer för att slutligen kunna placeras i schematiska modeller som visar deras relation till varandra samt andra karaktärer. Modellerna baseras på hur de två för analysen valda teorierna sammanförs i ett intersektionellt perspektiv.
För att uppfylla syftet har två forskningsfrågor formulerats – dessa är:
1. Vilka klasskillnader framställs i Streber och hur påverkar dessa huvudkaraktärerna? 2. Vilka maskuliniteter förekommer i Streber och hur påverkar dessa huvudkaraktärerna?
1.2. Disposition
Uppsatsen har inletts med en inledning samt uppsatsens syfte och problemformulering. Nästa avsnitt av inledningen kommer att presentera metoden för analysen. Därefter följer presentationerna av de för uppsatsen valda teorierna, utifrån ordningen: marxistisk teori,
12 Fanny Ambjörnsson, I en klass för sig: genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer (Stockholm: Ordfront,
2004) s. 35 f.
6 maskulinitetsteori och intersektionellt perspektiv. Därefter presenteras materialet, det vill säga Dagermans drama, följt av tidigare forskning i avsnitt 3. Avsnitt 4 utgör analysen, där 4.1 utgör en analys av dramats uppbyggnad och dramatiska disposition och i 4.2 presenteras den teoretiska analysen. I avsnitt 5 sammanfattas resultatet och en avslutande diskussion förs.
1.3. Metod
I detta avsnitt följer en presentation av metoden för genomförandet av analysen. Grunden utgörs av en dramatikanalytisk metod utifrån två texter: en av Istvan Pusztai samt en av Birthe Sjöberg. Uppsatsen utgår från en karaktärsanalys för att undersöka för syftet relevanta perspektiv. Syftet utgår från hur socioekonomiska faktorer och manliga ideal påverkar relationen mellan de fyra huvudkaraktärerna. För att kunna undersöka hur de förhåller sig till varandra, och andra karaktärer, kommer person- och scenbeskrivningar samt repliker att analyseras. Med hjälp av begrepp och perspektiv från marxistisk teoribildning och maskulinitetsteori kommer maktstrukturer mellan karaktärerna undersökas och sammanställas ur ett intersektionellt perspektiv.
I huvudsak kommer teoretiska begrepp och principer att lyftas in i karaktärernas tillvaro för att möta och undersöka vad deras sätt att prata eller agera på kan säga om deras relationer till varandra. Analysen kommer delas in i tre delar utifrån textens dramaturgi, vilket gör dramaturgiska begrepp relevanta för uppsatsens metod. För detta används Berättarteknik:
Dramaturgiska begrepp från A till Ö av Istvan Pusztai. Ett drama kan vanligen delas in i fem
akter.14 Streber innehåller dock endast fyra akter. De fyra akterna utgår däremot från samma
modell och innehållsliga ordning som presenteras av Pusztai som följande: Akt 1: Karaktärerna och handlingens motsättning presenteras. Akt 2: Stridande parter möts, konfronteras med varandra. Akt 3: Motsättningen når kulmen.
Akt 4: Konfrontationen avgörs, fördel för någon part. Akt 5: Upplösningen och den nya situationen.15
Applicerat på Streber, kan följande indelning ses: akt 1 samt akt 2 scen 1 utgör den del där karaktärerna och motsättningen presenteras. Akt 2 scen 2 utgör den del där parterna möts och konfronteras med varandra. I akt 3 når motsättningen sin kulmen och konfrontationen avgörs
14 Istvan Pusztai, Berättarteknik: Dramaturgiska begrepp från A till Ö [Elektronisk resurs], (Recito Förlag,
2014), s. 16.
7 till fördel för någon av parterna. Den sista, fjärde akten utgör den del där upplösningen och den nya situationen presenteras.
Utifrån detta kommer den teoretiska analysen göras i tre delar: den första delen utgår från första akten och andra aktens första scen och förhåller sig till ”planen” för dramats vändpunkt, vilken presenteras tillsammans med karaktärernas utgångspunkt för intrigen. Den andra delen utgår från andra aktens andra scen samt tredje akten och förhåller sig således till ”uppgången”, genom vilken vändpunktens utveckling påbörjas, nås fram till och avgörs. Den tredje delen utgår från den fjärde akten och förhåller sig därmed till ”fallet” efter vändpunkten, vilket visar den nedåtgående utvecklingen som sker för flera karaktärer som konsekvens av den nya situationen. I slutet av varje del kommer de identifierade maktstrukturerna sedan ställas upp i en schematisk modell.
Som redskap för metoden kommer vidare Birthe Sjöbergs Dramatikanalys: En introduktion användas. När det kommer till drama, liksom egentligen all litteratur där karaktärer och personbeskrivningar är viktiga, så är det mer regel än undantag att en viss kunskap om författaren och dennes samtid behövs för att få en så god förståelse som möjligt av dramat. Sjöberg tar upp Antigone som ett exempel och menar att utan kunskap om ”antikens uppfattning om familjeband, kvinnor, män och fortplantning blir några textpartier” svårare att förstå.16
Dock, enligt Pusztai, har en metod uppkommit som motreaktion mot analyser präglade av författarbiografiska hänvisningar, nämligen närläsningen.17 Närläsningen utgår från dramat
som en helt egen enhet där syftet är att hitta strukturer eller genomföra analys enbart på innehåll uteslutande ur verket.18 Det är utifrån denna metod analysen kommer genomföras.
Sjöberg lyfter vidare värdet av att läsa in och försöka visualisera för sig själv textens scenhänvisningar, i huvudsak vid dess öppning. Scenhänvisningarna, som beskriver möbler, inredning, placeringar och kanske till och med karaktärer, är bidragande till vilken bild vi får av dramat, hur vi uppfattar dess kommande dialoger och monologer samt hur vi upplever dess budskap. Vissa dramatikförfattare använder dock inte scenhänvisningar i samma utsträckning, vilket innebär att det finns andra moment i texten som kan komma att berika en analys.
Eftersom den här uppsatsen syftar till att göra en karaktärsanalys så har replikerna stor relevans. Replikerna, menar Sjöberg, kan många gånger vara utformade på ett sätt som låter läsaren eller publiken förstå mer om karaktärens bakgrund. Språket och formen för replikerna kan vara skrivna så att viss social förståelse för karaktären står inskriven i dennes sätt att tala.
16 Birthe Sjöberg, Dramatikanalys: En introduktion, 2. rev. uppl. (Lund: Studentlitteratur, 2006 [1999]), s. 17. 17 Pusztai, 2014, s. 116.
8 Det kan till exempel röra sig om inkorrekt grammatik, avhuggna ord eller slarvigt uttal, som visar på en till karaktären tillskriven klasstillhörighet, ålder eller annan faktor som är relevant för karaktären.19 Pusztai presenterar samma funktion genom begreppen ”ideolekt”
och ”sociolekt”. Ideolekt används för att visa karaktärens sociala klass, eventuell bildning eller var denne är uppvuxen.20 Sociolekt används för att visa på en samhällsklass eller subkultur
genom vilken rollfigurerna kan karaktäriseras.21 De metodiska verktyg som här presenterats
kommer fungera som redskap för uppsatsens analys och utgör således metoden för uppsatsen.
1.4. Teori
I detta avsnitt presenteras de teoretiska perspektiv och begrepp som ligger till grund för uppsat-sens analys. Presentationsordningen följer den ordning i vilken analysen kommer att genom-föras. Utgångpunkt i analysen är den marxistiska teorin, som kommer att kompletteras med maskulinitetsteorin. Sammantaget ger dessa möjligheten att, utifrån ett intersektionellt perspektiv, sammanställa en schematisk modell över hur karaktärerna förhåller sig till varandra.
1.4.1. Marxistisk teori
De viktigaste grundbegreppen inom den marxistiska litteraturteorin är bland annat ”ideologi” och ”klass”. Klass är ett av de begrepp som kommer direkt från den marxistiska grunden. En kort beskrivning av klassbegreppets betydelse ger Paul Tenngart i Litteraturteori, där han skriver att ”[d]et viktigaste begreppet i den marxistiska litteraturanalys som direkt härstammar från Marx och Engels är klass. För Marx är relationen mellan klasser en så kallad definitiv relation, det vill säga att den är oberoende av individens vilja och makt”.22
I Politiskt tänkande: En introduktion berättar Peri Roberts och Peter Sutch om Jean-Jacques Rousseaus skildringar av det moderna samhällets utformning och uppkomst. De skriver bland annat: ”Befolkningsökningen leder till knappa resurser. De knappa resurserna leder till äganderätt, egendomsrätt och ekonomi. Äganderätten leder till ojämlikhet och ojämlikhet till underordning och konkurrens.”23 Rousseau berör inte begreppet klass, men beskrivningen
stämmer väl in på idén om klass, hur begreppet klass används och de relationer klass syftar till. Roberts och Sutch fortsätter med att förklara att det för Rousseau ter sig så att ”en erövrare
19 Sjöberg, 2006, s. 69 ff. 20 Pusztai, 2014, s. 76. 21 Ibid., s. 146.
22 Paul Tenngart, Litteraturteori, 2. uppdaterade uppl. (Malmö: Gleerup, 2010 [2008]), s. 96.
23 Peri Roberts & Peter Sutch, Politiskt tänkande: En introduktion, 2. uppl., (Lund: Studentlitteratur, 2016 [2007]),
9 och den erövrade alltid [stannar] kvar i ett krigstillstånd och att tala om rättigheter i en sådan situation skulle göra alla diskussioner om rättigheter absurda”.24 Denna beskrivning liknar den
som Tenngart ger av Marx tanke om att relationen mellan klasser är definitiv. Den av lägre stående klass ses alltid som underordnad den av högre klass. Rousseaus tankar är i sig inte marxistisk teori, men stämmer väl överens med den och bidrar därmed till en djupare förståelse av den marxistiska begreppsramen inför analysen. Rousseaus tankar presenteras som komplement till klassbegreppet och för att bidra till en djupare förståelse för klass och socioekonomiska strukturer.
Roberts och Sutch redogör vidare för Marx, Engels och marxismen. De beskriver bland annat att Marx menar att inom ramen för klassbegreppet står förtryckare och de förtryckta ständigt i motsättning till varandra.25 För Marx finns främst två huvudklasser – borgare och
proletariat – vilka står i motsats till varandra. Därmed inte sagt att det endast finns två klasser inom den marxistiska teorin. I uppsatsen kommer klassbegreppet förhålla sig till en nutida förståelse av klassindelningar. Det begrepp som främst är relevant är arbetarklass.
Nästa begrepp relevant för den marxistiska analysen är det socioekonomiska. Vad som kategoriserar en socioekonomisk grupp avgörs inte bara av en utan flera, om än inte helt separata, definitioner beroende på hur begreppet ämnas användas. Till exempel är begreppet mer begränsat för demografisk statistisk än inom andra användningsområden. Den definition som uppsatsen kommer använda utgår från den Karolinska Institutet använder sig av i sin forskning: ”Sociala och ekonomiska faktorer som utmärker individer eller grupper inom den sociala strukturen.”26
Begreppet kommer användas där klassbegreppets fokus på ekonomiska tillgångar inte räcker för att identifiera maktstrukturer mellan karaktärerna. De sociala och ekonomiska faktorer som avses kommer då bland annat röra yrkesrelaterad status och auktoritet, sociala sammanhang baserade på ekonomiska tillgångar och arbetsmässiga relationer samt karaktärsdrag påverkade av de sociala och ekonomiska förutsättningarna.
Slutligen ligger grunden för den marxistiska teorin i förståelsen av begreppet ideologi. En teoretiker som berör detta begrepp är Raymond Williams. I ett av sina verk, Marx och kulturen:
en diskussion kring marxistisk kultur- och litteraturteori, förklarar Williams att begreppet
ideologi i sig inte är sprunget ur eller begränsat till marxismen, men att det är ett begrepp som
24 Roberts & Sutch, 2016, s. 123. 25 Ibid., s. 166.
26 Svensk MeSH & Karolinska Institutet, Socioeconomic Factors,
10 är viktigt för marxismens tankar kring kultur och litteratur.27
Ett viktigt redskap för att förstå människan är att studera våra idéer. Detta eftersom idéerna också formar varför vi gör som vi gör.28 Inom ett klassamhälle ligger föreställningarna grundade i klasstillhörighet och klassens hierarkiska ställning, vilket betyder att olika klasser har olika föreställningar om samhället och samhällets bästa. Ideologi, som formas av en särskild klass, bygger på klassens egenintresse, vilket i sin tur, från klassens egna perspektiv, måste förstås som ett allmänt gemensamt intresse för samhället. På så sätt får den aktuella klassen en ideologi att förhålla sin kamp till.29 Ett exempel där dessa tankar gjorts gällande är inom leninismen: man är socialist för att man är arbetare och en kapitalist kan inte bli socialist.30
Klasstillhörighet är således avgörande för ideologisk övertygelse, vilket innebär att ideologi i sig handlar om den idévärld som inte hänförs till en ren vetenskaplig och faktisk kunskap.31 Den ideologiska övertygelsens förhållande till klasstillhörighet gör det också omöjligt att ändra ideologisk uppfattning utan att också ha andra materiella och sociala förutsättningar. Att bara sluta tro på en ideologi ändrar inte den egna gruppens egenintresse och materiella verklighet. Till exempel är den socialistiska ideologin en arbetarideologi för att dess innehåll förhåller sig till arbetares materiella och sociala förutsättningar.32
Ideologi-begreppet kommer att användas i analysen för att gå djupare in i relationen mellan karaktärerna där den påverkas inom ramen för ett marxistiskt perspektiv, men inte nödvändigt-vis på grund av ekonomiska förutsättningar. I första hand kommer dock klassbegreppet att användas, tillsammans med det socioekonomiska begreppet.
1.4.2. Maskulinitetsteori
Maskulinitetsforskning syftar till att identifiera olika mansroller eller olika typer av män och vilken ställning dessa har gentemot varandra. I huvudsak kommer analysen använda sig av Raewyn Connells teoribildning. Connell är mest känd för teorin om och kategoriseringen av maskuliniteter, som beskrivs i boken Maskuliniteter.
Connells forskning och arbete rör mansrollen, eller mansrollerna. Maskulinitet är inte begränsat till en mansroll, även om det liksom för femininiteten finns en förväntad normstyrd
27 Raymond Williams, Marx och kulturen: en diskussion kring marxistiska kultur- och litteraturteorier (Stockholm:
Bonnier, 1980), s. 49. 28 Ibid., s.50. 29 Ibid., s. 59 ff. 30 Ibid., s. 50. 31 Ibid. 32 Ibid., s. 52.
11 bild av vad maskulinitet innebär. I bokens andra och tredje kapitel lägger Connell fram teorin om de olika mansrollerna. Det är dessa två kapitel som har störst relevans för uppsatsens analys. Den maskulinitet som placeras högst inom hierarkin är den hegemoniska maskuliniteten. Den beskrivs av Connell på följande vis: ”Hegemonisk maskulinitet kan definieras som den konfiguration av genuspraktik som innehåller det för tillfället accepterade svaret på frågan om patriarkatets legitimitet. På så sätt garanteras (eller förmodas gör det) mäns dominanta position och kvinnornas underordnande.”33 Detta innebär att den som lever upp till kriterierna för
rådande norm bibehåller den manliga överordnade positionen.
Efter den hegemoniska kommer den delaktiga maskuliniteten, vilken utgår från en patriarkal delaktighet. Den kategoriseras av män som inte lever upp till den normativa hegemoniska maskulinitetsbilden, men som ändå drar nytta av patriarkatets förmåner som ges till mannen över den underordnade kvinnan.34 Den kan dock ses som mer jämställd än den hegemoniska.
Connell beskriver bland annat att ”[m]ånga män som erhåller en utdelning av patriarkatet respekterar sina fruar och mödrar, och brukar aldrig våld gentemot kvinnor. De gör sin del av hemarbetet [och] de överlämnar sin lön till familjen...”.35
Den tredje kategorin är den underordnade maskuliniteten. Den berör främst homosexuella män, men kan även innefatta heterosexuella män: ”Den homosexuella maskuliniteten är den mest iögonfallande, men den är inte den enda underordnade maskuliniteten. Vissa heterosexuella män och pojkar är också utestängda från legitimitetscirkeln.”36 De drag som
Connell menar tillhör den underordnade maskuliniteten är bland annat hur mannen behandlas av andra män. Det rör sig om smutskastning, ekonomisk diskriminering, personlig bojkott och ord av nedsättande klang, så som mes eller tönt.37
Connells maskuliniteter utgör en grund för analysen. Som komplement kommer Det otäcka
könet, en analys av manlighetens förväntningar och kriterier, skriven av Marcus Priftis,
användas. Priftis använder sig av Deborah David och Robert Brannons bok The forty-nine
percent majority (1976), vilken beskriver mansidealet genom fyra principer. Priftis har dock
lagt till en femte princip, och den totala listan lyder således:
Tävlingsprincipen: att vara bättre än andra män och stå i sin tillvaros centrum. Autonomiprincipen: att vara oberoende, oberörd och klara sig själv.
Homofobiprincipen: att undvika allt ’fjolligt’ eller kvinnligt beteende.
33 Raewyn Connell, Maskuliniteter, 2. uppl. (Göteborg: Daidalos, 2008 [1996]) s. 115. 34 Ibid., s. 117.
35 Ibid., s. 118. 36 Ibid., s. 116 f. 37 Ibid., s. 117.
12
Aggressionsprincipen: att vara utmanande och inte backa för fysisk konfrontation. Lojalitetsprincipen: att sätta plikten, gruppen och det högre syftet före sig själv.38
Tävlingsprincipen beskrivs som det mansideal som kräver andras beundran. Den ställer kravet
på en man att uppnå högst status, vilket kräver att tillräckligt många beundrar det man gör. Rikedom är en av de viktigaste punkterna, för vilken målet är att ses som den bäste. För detta utgör status vägen dit. Principen utgår ifrån vad som ses statusbringande inom en särskild krets och vem som uppnår störst beundran, från flest människor, i relation till övriga inom samma krets. Det kan förutom rikedom handla om akademiska meriter eller annan stor kunskapsbank. Den gemensamma nämnaren är målsättningen: ”att vara herre på täppan i varje aspekt av livet”.39
Autonomiprincipen handlar om den stabilt trygga, fria och oberoende mannen. Priftis skriver: ”En riktig karl kan meka med bilen själv och behöver inte lämna in den för minsta lilla, han kan lägga golv, tapetsera, måla om och bygga möbler till sommarstugan.”40 Priftis menar
att detta också ger ”den händige mannen ett syfte, en betydelse”.41 Den autonoma mannen ska
ha full kontroll över sig själv och ägna sig endast åt nödvändigt arbete. Hög arbetsmoral, hårt arbete och beslutsamhet är några punkter Priftis nämner.42 Inom autonomiprincipen är
självdisciplin starkt sammanlänkat med ett behärskat yttre. Ett yttre som inte visar känslor och en karaktär som håller huvudet kallt.43
Homofobiprincipen bygger på motsatsförhållandet manligt-kvinnligt och män som uppvisar kvinnligt kopplade attribut får motta glåpord och hån. Homofobi som princip, beskriver Priftis, har använts framförallt av auktoritära män i fostringssammanhang avseende unga pojkar. Syftet är att få pojkarna att, genom att utmålas som omanliga, agera som auktoriteten vill.44 Det är de
som står högst i rang inom sin sociala krets som formar kraven för att passera som manlig nog eller fallera som för ”bögig” för gruppen.
Aggressionsprincipen. Denna är tanken om att kunna försvara sig själv, sina nära eller andra för en själv värdefulla personer, platser eller föremål. Det handlar inte nödvändigtvis om att först bruka våld, utan om att försvara med våld vid en attack. Ett exempel på detta är att bryta ett slagsmål eller försvara någon som blir förtryckt. Manligheten består av det faktum att man
38 Marcus Priftis, Det otäcka könet: en bok om manlighet, (Stockholm: Leopard, 2014), s. 54. 39 Priftis, 2014, s. 57. 40 Ibid., s. 62. 41 Ibid., s. 63. 42 Ibid., s. 64. 43 Ibid., s. 66. 44 Ibid., s. 72.
13 kan försvara eller ta för sig. Priftis använder vidare ordet mod.45 Mod sammankopplas till
tanken om att våga stå på sig, ta sin plats och försvara något värdefullt från ett yttre hot. Den man som vågar ta till de metoder som krävs för att vinna över förtryckaren eller hotet uppvisar mod.
Lojalitetsprincipen handlar enligt Priftis om att vara lojal inför gruppen. Jämför man lojalitetsprincipen med aggressionsprincipen så uppmanar den senare till konfrontation och revirförsvar medan den tidigare kräver lydnad av order. Tävlingsprincipen kräver uppgörelse av rang och hierarki medan lojalitetsprincipen bygger på en sammanhållen grupp. Den autonoma förväntas av princip vara oberoende och den lojale förväntas höra ihop med sin grupp och dess gemensamma regler.46
Lojalitetsprincipen kan samverka med de övriga principerna. För aggressionsprincipen innebär det att vara beredd att offra sig för gruppen och att sätta gruppen före sig själv. För tävlingsprincipen innebär det att en intern hierarki görs upp som gruppen håller sig lojal till och använder i tävlan mot andra grupper. Den autonoma mannens karaktärsegenskaper kan, oavsett rang inom gruppen, göras till nytta, så som måttfullhet, rationalitet, självdisciplin och pokeransikte.47 Hierarkin spelar ingen roll, avseende vem som skyddar vem eller hur.
Lojaliteten lockar på grund av den samhörighet en grupp skapar liksom en försäkran om skydd mot potentiella fiender eller hot. Den som inte finner stöttning inom gruppen är fri att lämna den.
Principerna kan relateras till Connells maskuliniteter. Ett exempel är lojalitetsprincipen, som uppvisar kriterier för den delaktiga maskuliniteten genom idén om en starkt sammanhållen grupp möjliggjord genom att vidmakthålla en hegemonisk maskulinitet. De fem principerna kommer tillsammans med Connells teorier användas för att ytterligare nyansera bilden av de fyra huvudkaraktärerna som analyseras i uppsatsen.
1.4.3. Intersektionellt perspektiv
I sin artikel ”Intersektionalitet – ett användbart begrepp för genusforskningen” i
Kvinnoveten-skaplig tidskrift behandlar Nina Lykke begreppet intersektionalitet, som inbegriper flera
makt-asymmetrier för mänskliga relationer och grupperingar, så som ålder, sexualitet, hudfärg, etnicitet, klass och genus. I artikeln skriver Lykke hur intersektionalitetsbegreppet rymmer ”en
45 Priftis, 2014, s. 75. 46 Ibid., s. 81. 47 Ibid.
14 förståelse för att maktasymmetriernas olika dimensioner (och deras effekter) är oupplösligt förbundna med varandra genom en dynamisk interaktion”.48
Vidare skriver Lykke att ”[i]ntersektionalitetsbegreppet genererar uppmärksamhet på olika avgörande maktasymmetriaxlar. Men begreppet öppnar inte för någon stormarknad, där de enskilda analyskategorierna valfritt kan bytas ut mot varandra. In/exklusionerna av analytiska axlar måste företagas medvetet och välavvägt i förhållande till analysens kontext”.49 För den
här uppsatsen har en marxistisk teori valts ut på grund av materialets innehåll och handling. Dramat har en politisk tendens relaterad till socioekonomiska faktorer och en begreppsram som direkt relaterar till den marxistiska teorins begreppsbildning. Vidare har det maskulinitets-teoretiska perspektivet valts ut för att karaktärerna i huvudsak består av män, varav de fyra huvudkaraktärerna består enbart av män, vilka står i relation till varandra i vardags- och arbetsliv.
Viktigt att notera är att ett intersektionellt perspektiv inte enbart kan fördjupa en analys. Begreppet är komplext och i kapitlet ”Intersektionalitet”, från Ett delat samhälle: makt
intersektionalitet och social skiktning, skriver Göran Arhne att ”korsningen mellan olika
skiktningsdimensioner [också kan] ge mer komplexa mönster om de olika dimensionerna av över- och underordning inte sammanfaller”.50 Ahrne exemplifierar här med relationen mellan en manlig anställd som lyder under en yngre, kvinnlig chef med utländsk bakgrund.51
Som det beskrivits i uppsatsens inledning är en analys som involverar flera perspektiv ett bra sätt att fördjupa och berika analysens resultat. Intersektionalitet lämpar sig väl för en analys som fokuserar på klass och maskulinitet. Detta perspektiv kommer således att ge en förståelse för hur flera – i detta fall två – maktasymmetrier tillsammans verkar och påverkar karaktärerna i relation till varandra.
48 Nina Lykke, ”Intersektionalitet – ett användbart begrepp för genusforskningen”, i Kvinnovetenskaplig tidskrift.,
4(2003):1, s. 48.
49 Ibid., s. 54.
50 Göran Ahrne, ”Intersektionalitet”, i Ett delat samhälle: makt, intersektionalitet och social skiktning, Christofer
Edling & Fredrik Liljeros (red.), 2. rev. utök. uppl. (Stockholm: Liber, 2016 [2010]), s. 178.
15
2. Material
Primärmaterialet för den här uppsatsen kommer att vara Streber, ett drama skrivet av Stig Dagerman år 1948. För analysen kommer exemplaret i Judasdramer från 1949 att användas, som innehåller ”Streber” och ”Ingen går fri”. Streber innefattar tio karaktärer. Samtliga spelar, om än i olika grad, en relevant roll för handlingen. Det innebär att det inte förekommer några statister eller utfyllnadskaraktärer. Samtliga karaktärer används för att driva intrigerna framåt. Analysen kommer att fokuseras på de fyra huvudkaraktärerna, men de övriga karaktärerna kommer att användas i analysen då de också bidrar till bilden av huvudkaraktärerna.
I den fjärde akten framkommer det att en av huvudkaraktärerna, Åke Lundgren, slutat dyka upp i verkstaden sedan en av de andra huvudkaraktärerna, Blom, blivit föreståndare. Senare framkommer det att han inte längre lever. Detta gör det relevant att ta ställning till huruvida han ska involveras i den sista analysdelen, samt dess schematiska modell. Att helt utesluta Åke ur analysdel 3 kan motiveras av att det för den marxistiska analysen inte längre finns några socio-ekonomiska faktorer eller socio-ekonomiska tillgångar att analysera, då han inte längre kan använda sig av dem och som karaktär existerar han inte längre i scenrummet, utan endast genom att omtalas i repliker från andra karaktärer.
Att välja att låta Åke vara med i den tredje analysdelen, samt föra in honom i den schematiska modellen motiveras av att hans karaktär fortsatt spelar en relevant roll för utveckl-ingen genom de två sista scenerna och att hans död fortsätter att påverka relationer mellan andra karaktärer.
16
3. Tidigare forskning
Det första stora verket om Stig Dagerman är Stig Dagerman av Olof Lagercrantz. Det är en biografi över Dagermans uppväxt, liv, engagemang och författarskap. Verket utkom för första gången 1958, fyra år efter Dagermans bortgång. Den senaste nyutgåvan kom 2004. I förordet skriver Lagercrantz: ”När jag sysslat med Stig Dagermans öde har jag växlat mellan att se honom som en representativ gestalt för den tid han verkade i, som mönsterelev i den europeiska fyrtiotalismens hårda diktarskola och som tidlös psykologisk gåta.”52 En förklaring som sätter
fingret på mångsidigheten i Dagerman som författare men också som en person av allmänintresse under en lång tid efter den egna. Detta syns också i motiven och perspektiven i den samlade Dagerman-forskningen.
År 2014 kom en ny övergripande publikation om Stig Dagermans författarskap, person och verk. Den är skriven av Lars Åke Augustsson och innehåller en efterskrift av Dagermans egen dotter, Lo Dagerman. Lever Stig Dagerman? är, som det står på baksidan, ”en populärt hållen presentation av författaren och hans verk” och boken beskriver även Dagermans relevans än idag, samt håller en diskussion om hans framtida betydelse.53
Även här återknyts till samma Dagermanska aktualitet som recensenter och publik påpekat i samband med nyuppsättningarna av Streber, som ägnas sex sidor. Främst beskrivs dramats handling, men mot slutet skrivs det kort om uppsättningarna av Streber. Det framkommer också att Dagerman tillsammans med redaktören för Folket i Bild ska ha bestämt sig för att göra en följetong med samma innehåll som dramat, men detta förverkligades aldrig då Dagerman hann ta sitt liv innan projektet påbörjades.54
Forskningen kring Dagermans litterära verk behandlar vanligen de verk som fått störst spridning. Som perspektiv är existentialismen det som är vanligast förekommande. Ett exempel på detta är avhandlingen Begärets irrvägar: existentiell tematik i Stig Dagermans texter av Kerstin Laitinen. Laitinen behandlar författarskapet genom i huvudsak de fyra romanerna
Ormen (1945), De dömdas ö (1946), Bränt barn (1948) och Bröllopsbesvär (1949), men tar
också in andra texter i andra format för att kunna följa den tematiska linjen i författarskapet.55
Avhandlingen syftar till att beröra de existentiella frågorna ångest, kärlek och död, vilka är
52 Olof Lagercrantz, Stig Dagerman, ny utg. (Stockholm: Pan, 2004 [1958]), s. 9.
53 Lars Åke Augustsson & Lo Dagerman, Lever Stig Dagerman?: en presentation för vår tid (Stockholm: Carlsson
i samarbete med Stig Dagermansällskapet, 2014), baksidestext.
54 Ibid., s. 129.
55 Kerstin Laitinen, Begärets irrvägar: existentiell tematik i Stig Dagermans texter, doktorsavhandling, (Umeå:
Umeå Universitet, 1986), https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:609309/FULLTEXT02.pdf [hämtad 2020-10-02], s. 13.
17 centrala i Dagermans texter. Den ”dagermanska ångesten” beskriver Laitinen i avhandlingens första del och ser då hur ångest, fruktan och skräck för Dagerman används som synonymer i hans litterära verk.56 Laitinens forskning visar också att ångesten som fenomen är tydligast och
främst närvarande i Dagermans tidiga verk, medan den i efterkommande litteratur uttrycks mer i de effekter ångesten åstadkommer.57
När det kommer till kärlek beskriver Laitinen hur den erotiska kärleken ”nästan alltid [är] sammankopplad med svartsjuka, och understundom framställs den uteslutande i den inverterade form som svartsjuka utgör”.58 Kärleken förekommer inte enbart i en heterosexuell form utan
syns även som homosexuell samt ”som en typ av autoerotik förbunden med en incestuös aspekt”.59 Avsnittet om kärlek berör sexuella liksom emotionella nivåer av begreppet och
kopplas samman med avhandlingstitelns begrepp begär.
”Dödsmotivet i någon form intar en framträdande plats i alla fyra romanerna, och det förekommer i varierande utformning i mer än hälften av de sjutton novellerna i Nattens lekar”.60
Laitinen inleder sin tredje del av avhandlingen med att berätta att Dagerman kallats dödsbesatt, både som författare och som person, och att självmordshandlingar har hög närvaro i hans texter liksom i hans liv. Hon skriver också att dödsmotivet har en central ställning i bland annat
Streber.61 Här skriver hon vidare att dödsmotiven kan delas in i olika kategorier, så som naturlig
död, olyckshändelse, mord, dråp eller självmord, men att gränserna inte alltid är klara. Här nämns också Åke Lundgrens död i Streber som ett exempel, där olyckan i trapetsen kan vara ett maskerat självmord.62 Teman som ångest, kärlek och död är centrala i Dagermans
författarskap och bidrar också till vad som syns, explicit liksom implicit, i de historier som berättas genom textens existens. Dagermans litterära tematik är dock inte av relevans för den här uppsatsen och kommer vidare inte att användas för dess analys.
En iakttagelse som gjorts i samband med eftersökningen av Dagerman-forskning är att en stor del berör Dagerman som person, författare i sin helhet och som politiskt aktiv. Laitinen gjorde en liknande iakttagelse i sin avhandling: ”[s]om forskningsöversikten visat råder en viss brist på mera omfattande textcentrerade undersökningar av Dagermans diktning, medan inte bara författaren själv som person utan också hans produktion insatta i sitt tidssammanhang är
56 Laitinen, 1986, s. 26. 57 Ibid., s. 69 ff. 58 Ibid., s. 74. 59 Ibid. 60 Ibid., s. 171. 61 Ibid. 62 Ibid.
18 rätt väl utforskade.”63 Denna iakttagelse stämmer också väl överens med den fortsatta
utvecklingen av Dagerman-forskningen efter det att avhandlingen publicerades 1986.
Manlighet, som är ett av de teoretiska perspektiv som kommer att användas i den här uppsatsen, förekommer i några tidigare examensarbeten om Stig Dagermans verk. Bland annat återfinns detta perspektiv i Linnéa Liwenius kandidatuppsats Män med karaktär: De
polariserade mansidentiteterna i Stig Dagermans novellsamling Nattens lekar. I sin uppsats
använder Liwenius samma utgångspunkt som den här uppsatsen; nämligen ett fokus på texten. Detta innebär att studien inte använder någon biografisk bakgrundsinformation avseende Dagerman, som person såväl som författare. Liksom denna uppsats använder Liwenius sig av Connells Maskuliniteter. Liwenius använder sig vidare av Michael Kimmels Manhood in
America: A Cultural History och av tidigare analyser av novellsamlingen och Dagermans
författarskap.
Liwenius kommer i sin analys fram till att Dagerman genom sina noveller gestaltar två manlighetstyper, där den ena är överlägsen, den andra underlägsen. Kvinnorna i novellerna står kluvna och söker manliga män, samtidigt som de ska vara omtänksamma och osjälviska. Slutligen kommer Liwenius fram till att de analyserade novellerna visar att Dagerman i grunden framför kritik mot samhällets mansideal.64
Den tidigare forskningen kring Streber är knapphändig. Vid sökningar återfinns en kandidatuppsats skriven av Barbarella Bravomalo Svensson vid Högskolan i Halmstad. Uppsatsen heter ”Killar som du har inga förnamn”: En teatersemiotisk studie av manlig
gestaltning i Stig Dagermans drama Streber. Uppsatsen undersöker manlighet i dramat och hur
den påverkar männens relationer till varandra samt vilka konsekvenser manligheten har för dess kvinnliga karaktärer. Liksom i den här uppsatsen och i Liwenius uppsats används här Connells
Maskuliniteter – i huvudsak den hegemoniska maskuliniteten – för att undersöka manligheten.
Vidare använder sig Bravomalo Svensson av ”existentialismens idéer som var den dominerande filosofin under fyrtiotalet” för att belysa konsekvenserna av manligheten.65
Bravomalo Svensson väljer för uppsatsen att använda dramats tryckta text samt en TV-sänd uppsättning från 1978 för att få in aspekten av kroppsspråkets gestaltning av manlig hierarki. Detta är en metod som skiljer Bravomalo Svenssons uppsats från den som används i detta
63 Laitinen, 1986, s. 12 f.
64 Linnéa Liwenius, ”Män med karaktär: De polariserade mansidentiteterna i Stig Dagermans
novellsamling Nattens lekar”, kandidatuppsats, (Kalmar, Växjö: Linnéuniversitetet, 2016),
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:935188/FULLTEXT01.pdf [hämtad 2020-10-02], s. 24.
65 Barbarella Bravomalo Svensson, ”’Killar som du har inga förnamn’: En teatersemiotisk studie av manlig
gestaltning i Stig Dagermans drama Streber”, kandidatuppsats, (Halmstad: Högskolan i Halmstad, 2008),
19 arbete. Valet att här avstå att involvera en uppsättning som material beror i första hand på att en uppsättnings gestaltande av ett drama innebär skådespelarnas och regissörens tolkning av det implicita i materialet de arbetar med. Det innebär att analysen delvis formas efter skådespelarnas iscensättande och inte uteslutande efter Dagermans ordval och formuleringar. Därför kommer den här uppsatsen inte följa samma materialhantering som Bravomalo Svensson. Däri ligger också att det finns en distinktion mellan att analysera ett drama och att analysera en dramatext, varav den senare utgör målet för den här uppsatsen.
I sitt resultat kommer Bravomalo Svensson fram till att Åke Lundgren och Blom står i motsats till varandra i flera avseenden, men att de båda uppvisar sidor som innebär att de inte uppfyller kriterierna för manlighet i enlighet med den hegemoniska maskuliniteten. Blom visar på fler och tydligare manlighetskrav, men även Åke uppvisar vissa tendenser att uppfylla dessa. Slutligen kommer Bravomalo Svensson fram till att till skillnad från Blom och Åke, som stiger och faller genom intrigen, så står kvinnorna starka och stärks på ett solidariskt plan genom dramat. Manligheten misslyckas med att vara solidarisk och slutligen blir det kvinnlighetens roll att försöka uppnå solidaritet i stället. Bravomalo Svenssons analys ger några intressanta aspekter av manligheten hos Åke och Blom, som kommer hållas i bakhuvudet under den här uppsatsens analys.
Vad som blir tydligt i den tidigare forskningen är att många av verken behandlar Dagerman i relation till hans engagemang och politiska åsikter och att de av hans egna verk som tas upp i samband med detta är de verk som blivit störst och fått mest spridning, så som Tysk höst, Bränt
barn, Skuggan av Mart, Nattens lekar med flera. Det verk som omnämns minst, vilket tidigare
nämnts i avsnittet, är dock Streber. Förhoppningsvis kan den här uppsatsen bidra till att bringa nytt ljus över Streber inför framtida forskning.
20
4. Dramat Streber och dess maktstrukturer
Analysen är indelad i två avsnitt. I det första avsnittet analyseras textens dramaturgiska upp-byggnad. Ett resultat av denna är att tre nedslagspunkter för den följande analysen i nästa avsnitt görs. I detta avsnitt kommer de fyra huvudkaraktärerna analyseras utifrån de teoretiska perspek-tiven. Analysen kommer delas in i tre underrubriker vilka har motiverats i uppsatsens metod-avsnitt. I analysen kommer dramat att följas kronologiskt och kan därigenom undersöka hur de fyra karaktärernas ställning gentemot, samt relationer till, varandra och andra karaktärer utvecklas genom intrigen. Analysavsnitten kommer att se till socioekonomiska och av maskuli-nitet påverkade relationer och maktstrukturer före, genom och efter intrigens vändpunkt.
4.1. Streber som drama
Dramats intrig är förlagd till endast ett par dagar, vilken inleds klockan 06.00 en vardagsmorgon och slutar under natten mellan lördag och söndag samma vecka. Antalet dagar som passerar mellan start och slut uppges inte, men baserat på händelseförloppet rör det sig om några dagar under samma vecka. I texten finns en tydlig vändpunkt. Det korta tidsförloppet, vändpunkten och handlingens nedåtgående kurva gör att Streber lämpligen kategoriseras som tragedi. Dramat handlar om fyra huvudkaraktärer. Två år innan dess intrig har de gått ihop och köpt en verkstad. Målet med verkstaden är att driva den tillsammans i socialistisk anda, utan chefer och direktörer inblandade i kontakten mellan arbetare och kunder. Under de två år som gått innan intrigen tar vid har verkstaden gått sämre och när dramats intrig börjar står de fyra karak-tärerna inför en ekonomiskt ohållbar situation.
I dramat förekommer totalt tio karaktärer. De fyra huvudkaraktärerna är John Nilsson, Åke Lundgren, Pelle Lind och Blom, som enbart nämns vid efternamn. Förutom dessa förekommer också Bloms fru, Johns fru och deras dotter Inga, samt Direktören, hans sekreterare Eva och Falskspelaren. Alla karaktärer, förutom Falskspelaren, är viktiga för analysen då de bidrar till att placera och förklara placeringarna av huvudkaraktärerna schematiskt. De kommer således involveras i analysen.
Intrigen är fördelad på fyra akter. I den första förekommer tre scener. De tre scenerna utspelar sig parallellt med varandra, klockan 06.00 på morgonen, en vardag innan huvud-karaktärerna ska till verkstaden. Scenerna utspelar sig i tre snarlika hem, och beskrivs vara möblerade med samma möbler under olika möblering. I den första scenen förekommer John och fru Nilsson, som oroar sig för Inga som varit borta hela natten. I den andra scenen före-kommer Åke och Inga, som somnat hos Åke utan sina föräldrars vetskap. I den tredje scenen
21 förekommer Pelle och Falskspelaren, som blivit kvar hemma hos Pelle efter att de tillsammans med tre andra spelat poker och druckit kvällen innan. Pelle har under spelkvällen fått en skuld till Falskspelaren, som innan scenens slut uppkommer till samma värde som hans andel i verk-staden, 4 000 kronor. De tre scenerna ger en inblick i tre av de fyra huvudkaraktärernas rådande livssituationer och inleder dramats intrig.
I den andra akten förekommer två scener. Den första utspelar sig under förmiddagen, samma dag som den första akten. Scenen är förlagd till Direktörens kontor, dit Blom kommer för att ha ett möte om verkstaden, där de gemensamt diskuterar planen för att få John, Åke och Pelle att gå med på att låta Direktören lösa ut deras delägarskap i verkstadens firma, men låta dem arbeta kvar i verkstaden. Scenen utgör således inledningen på det som blir dramats vändpunkt. Blom får vidare Direktören att gå med på att han ska inneha positionen som föreståndare för verkstaden när Direktören övertar firman. Det framkommer under dialogen att Blom använt sig av Inga för att senare kunna övertala John och Åke att låta sig köpas ut. Direktören har av samma skäl använt sig av Falskspelaren mot Pelle. Innan scenen tar slut talar han med sin sekreterare, Eva, efter att Blom lämnat scenrummet, och förklarar för henne att Blom är en streber, som till slut kommer att falla.
Den andra scenen är dramats längsta. Den utspelar sig efter mötet hos Direktören, på kontoret inne i verkstaden. Scenen kan delas in i fyra delar, på grund av dess karaktärsbyten. Blom förekommer genom hela scenen, till en början tillsammans med fru Nilsson. När hon sedan lämnar kommer John Nilsson in. När han i sin tur lämnar kommer Pelle Lind in, och kort innan han går ut gör Åke Lundgren entré. Denna scen blir det sista steget innan vändpunkten. Det är Bloms sista chans att få sina kompanjoner på sin sida och genom dialogerna vrider han sin egen personliga övertygelse och sina ord för att framstå som välvillig och sympatisk, detta för att få sin plan att verka som det enda möjliga alternativet för verkstadens överlevnad. Den tredje akten består av endast en scen. Den utspelar sig på kvällen, samma dag som de tidigare, hemma hos Blom. Dit har John, Åke och Pelle kommit för att diskutera verkstaden och hitta en lösning. Blom lägger korten på bordet vad gäller sitt framtagna avtal med Direktören och efter en oenig dialog mellan huvudkaraktärerna, blir resultatet som han hoppats: att de alla ska träffa Direktören för att göra upp och skriva under avtalen. Fru Blom har varit hemma under tiden mötet utspelat sig och för en kort dialog med Blom innan han går efter de andra för att ta sig till Direktören. Dialogen avslöjar att hon inte gillar hur han har behandlat sina kollegor. I den fjärde, sista akten förekommer tre scener. Dessa utspelar sig på kvällen, lördagen efter att Direktören övertagit firman och Blom blivit föreståndare för verkstaden. Den första scenen utspelar sig hemma hos Direktören, i sällskap av sekreteraren Eva och Blom. De firar affärerna
22 och Blom stoltserar med hur han gick tillväga för att få allt att gå som önskat. Han och Eva blir en stund ensamma i scenrummet och han försöker tvinga henne till dans. Mot slutet av scenen kommer Direktören tillbaka och Blom lämnar den. Det framkommer att Direktören och Eva har använt Blom som redskap, att han har blivit för stor och att de inte längre har användning av honom. De antyder att de avser ta ner honom från sin position. Detta sker dock inte före intrigens slut.
I nästa scen har Blom tagit sig från Direktören till verkstaden, där han träffar Inga. Det fram-kommer att Åke avlidit genom vad som kan vara en olycka, men som antyds vara planerat av honom själv, genom ett fall från en trapets. Inga är upprörd och vill inte längre ha med Blom att göra. Det framkommer att hon utvecklat känslor för Åke, samtidigt som Blom försett henne med ekonomiska förmåner för att hon från början skulle börja gå till Åke.
Dramats sista scen utspelar sig kort efter den föregående, där Blom just kommer hem från verkstaden. Han hamnar i bråk med sin fru, som han till slut med hjälp av alkohol får att somna vid bordet. Han sätter sig sedan vid ett öppet fönster och för en monolog ut mot gatan. Han framstår vara stolt över det han gjort och lyckats med och ser sig själv som en framgång, omedveten om det (förmodat) kommande fallet.
4.2. Streber utifrån ett intersektionellt perspektiv
Analysen kommer att delas in i tre delar. Den första delen kommer att fokusera på tiden innan vändpunkten, där läsaren får en inblick i de fyra huvudkaraktärernas livssituationer, verkstadens ekonomiska tillstånd och Bloms plan för att ändra förutsättningarna. Den andra delen kommer att fokusera på tiden då Bloms plan slutligen går i lås, det vill säga tiden för dramats vändpunkt. Den tredje delen kommer att fokusera på tiden efter vändpunkten, när Blom blivit föreståndare, Direktören äger firman och John, Pelle och Åke, till sin död, kvarstår som arbetare i verkstaden. Analysen utgår genomgående från det marxistiska och det maskulinitetsteoretiska perspektivet och sammanförs vidare i ett intersektionellt perspektiv.
1. Planen : en analys av akt 1, scen 1–3 och akt 2, scen 1
Denna första analysdel kommer att fokusera på den första akten, samt den första scenen i andra akten. Rubriken för avsnittet syftar till det stadium av intrigen som skildras i det valda materialet. Det är i dessa scener som den plan som Blom har utformat tillsammans med Direktören blir presenterad för läsaren. Analysen tar sin utgångspunkt från tiden innan dramats intrig tar vid. Utifrån vetskapen om att huvudkaraktärerna gemensamt har köpt och drivit en
23 verkstad under två år – vilken har gått dåligt, vilket i sin tur har inneburit en negativ ekonomisk utveckling – kan man anta att huvudkaraktärerna är jämlika varandra och att det dem emellan inte förekommer några (större) ekonomiska skillnader. Vid starten kan de antas befinna sig vid en punkt där de tillhör samma klass. Deras av kontexten indikerade vänskap pekar ytterligare på denna jämlikhet karaktärerna emellan. Sammantaget utgår således den första analysdelen från en gemensam utgångspunkt för de fyra huvudkaraktärerna.
Familjen Nilsson
Den första scenen utspelar sig hemma hos familjen Nilsson. Här kan man se John i relation till fru Nilsson och dottern Inga, vars förutsättningar antyds i dialogen trots att hon själv inte när-varar i scenen. I en av replikerna framhålls det att hon är sjukskriven och att det har inneburit att fru Nilsson har blivit tvungen att börja jobba.66 Då hon dessutom bor hemma är hon beroende
av sina föräldrars försörjning. Redan så här långt kan man därför börja ana hur familjens makt-fördelning ser ut. John och fru Nilsson är föräldrar och försörjare av Inga, två faktorer som tillåter makarna att inta en maktposition över dottern.
Genom scenanvisningar och karaktärsbeskrivningar ger Dagerman indikationer på social och ekonomisk klass hos karaktärerna.De flesta av dramats scener inleds med att beskriva de olika rum eller platser där den kommande scenen utspelar sig. Detta görs för att relatera karaktärerna som bor eller arbetar i dessa rum till en specifik samhällsklass. Scenanvisningarna är förutom informativa avseende rekvisita och dekor skrivna med, i huvudsak klassrelaterade eller socioekonomiskt, värderande ord. Ett exempel på detta är första scenens inledande beskrivning: ”Ett rum i ett arbetarhem, trist möblerat.”67 Detta exempel uppger en korrelation
mellan ”arbetarhem” och en ”trist” möblering. Makarna Nilssons hem avspeglar deras ekonomiska förutsättningar, samt vilka dessa förutsättningar är. De kan redan här börja misstänkas tillhöra arbetarklassen.
Efter att ha diskuterat dotterns frånvaro från hemmet leds dialogen snart in på hur verkstaden går sämre och att John misstänker att något snart kommer att hända med den. I dialogen fram-håller han följande:
JOHN: […] det är nån av oss fyra arbetare som satte till våra sista
besparingar för att få igång den här verkstan. […]
66 Stig Dagerman, Judasdramer : Streber ; Ingen går fri (Stockholm, Norstedt, 1949), s. 11. 67 Ibid., s. 9.
24 JOHN: […] det har varit två hårda år…68
Utifrån dessa repliker kan man ana att de fyra huvudkaraktärerna inte enbart befinner sig i en jämlik ekonomisk situation sedan verkstaden börjat gå sämre, utan att detta var något som före-kom redan innan de investerade i densamma. John framhåller att de alla fyra använde sina sista
besparingar, vilket tyder på att de sedan dess har varit i ett behov av framgång med verkstaden
– något som inte skett. Huvudkaraktärernas gemensamma klasstillhörighet börjar således skymta i texten.
Vidare avslöjar scenen inget om hur den ekonomiska fördelningen ser ut inom familjen Nilssons hushåll. Däremot kan man anta att de tre karaktärerna, i egenskap av familj, lever gemensamt av de inkomster som finns, då inget annat ekonomiskt upplägg anges. Att fru Nilsson måste börja arbeta på grund av Ingas sjukskrivning indikerar dessutom att hushållet är i behov av en inkomst till utöver Johns för att klara sig. Således går det att kategorisera såväl fru Nilsson som Inga till samma klasstillhörighet som huvudkaraktärerna. Ur ett vidare perspektiv är dock Ingas ekonomiska beroendeställning till föräldrarna av relevans, framförallt för placeringen i den schematiska modellen. Inom den gemensamma klassen skapar beroende-positionen ett utrymme för en maktstruktur som resulterar i att Inga kan placeras som lägst stående av de tre karaktärerna.
Hur familjens medlemmar förhåller sig till varandra påverkas ytterligare av maskulinitets-perspektivet. I scenen hittas exempel på en för dramat förekommande könshierarki, där John placerar ansvaret för parets gemensamma dotter hos fru Nilsson, vilket framkommer av hur hans repliker är formulerade:
JOHN: […] Nej, hur skulle man kunna begära att en mor vet var
hennes dotter håller hus om nätterna!
[…]
FRU NILSSON: Du är oresonlig.
JOHN: Javisst. Din dotter kommer inte hem om nätterna – och jag är oresonlig.
[…]
(En bil hörs nerifrån gatan. Stannar under Nilssons fönster. En bildörr öppnas och slås igen. John vänder sig och tittar ner. Står kvar med ryggen åt rummet.)
25 JOHN: Nej! Det var inte din dotter.69
De valda citaten pekar på hur John lägger det faktiska ansvaret över dottern hos fru Nilsson och på så sätt distanserar sig från sitt eget ansvar. Utöver detta uppvisar han ett annat känslomässigt förhållande till den situation de befinner sig i än vad fru Nilsson gör. Medan hon i replik förklarar för John att hon är orolig, svarar han med att förklara att han är förbannad.70
Detta förhållningssätt visar på ett könsseparerat känslomässigt ansvar, där fru Nilsson uppvisar en moderligt förväntad reaktion; att reagera med oro gentemot dotterns kvälls-aktiviteter. John uppvisar således en manligt förväntad reaktion genom att reagera med ilska.71 Genom scenen uppvisar paret Nilsson en könshierarki där manligt står över kvinnligt, och det förväntade känslomässiga familjeansvaret ligger hos fru Nilsson. John kan i huvudsak relateras till hegemonisk och delaktig maskulinitet, främst på grund av avsaknaden av attribut kopplade till den underordnade maskuliniteten. De attribut som kan kopplas till den hegemoniska maskuliniteten är i huvudsak det sätt på vilket John lägger över ansvaret för dottern på sin fru.72
De attribut som kan kopplas till den delaktiga maskuliniteten är i huvudsak relaterat till deras ekonomiska situation, som antas utgå från en gemensam fördelning av de ekonomiska tillgång-arna inom hushållet.73 Slutligen kan man konstatera att maktstrukturerna inom familjen påverkas av i huvudsak två saker: dotterns beroendeställning till föräldrarna och mannens relation till kvinnorna.
Åke och Pelle
Aktens andra och tredje scen innehåller inte ett lika rikt material för analysens teoretiska perspektiv som den första scenen har gjort. I scenerna förekommer inget som tyder på något annat än vad som visat sig i den första scenen: att de fyra huvudkaraktärerna inledningsvis befinner sig inom samma ekonomiska klass. Därför analyseras de två scenerna här tillsammans. I den andra scenen står Åke i relation till Inga. Under dialogen framkommer det att Åke miss-tänker Blom för att vara skyldig till den fortsatt nedåtgående utvecklingen för verkstaden:
69 Dagerman, 1949, s. 11 f, 15, uppsatsförfattarens kursivering. 70 Ibid., s. 11.
71 Connell, 2008, s. 115. 72 Ibid.
26 ÅKE: […] Blom försöker bromsa […] Sen klagar han över att
vi har dåliga dagskassor…74
Förutom att anklaga Blom för att vara skyldig till huvudkaraktärernas nuvarande situation, pekar Åkes replik ytterligare på de förutsättningar som han, John, Pelle och Blom har att förhålla sig till, på grund av de dåliga dagskassorna. Ett sista exempel på huvudkaraktärernas ekonomiska situation syns i den tredje scenen, då Pelle berättar för Falskspelaren att verkstaden ”blir man inte fet på”.75 Utifrån vad som visat sig i de tre första scenerna, sett från det
marxist-iska perspektivet, kan dramats huvudkaraktärer, tillsammans med fru Nilsson och Inga, kate-goriseras till en arbetarklasstillhörighet.
Vad den första scenen inte kunnat visa, men som till viss del går att analysera i den andra och tredje scenen, är Åkes och Pelles maskuliniteter. Det är i relationen till Inga man i huvudsak kan läsa Åke ur detta perspektiv. I scenen uppvisar han en kärleksfull sida mot henne. Mot slutet av scenen hoppar han ner från sin trapets och landar bredvid henne i ottomanen, varpå han konstaterar att deras ”ungar ska få lära sej gunga i stället för att gå”, för att det är roligare.76 Detta kan läsas som ett tecken på den delaktiga maskuliniteten, då han talar om deras
gemensamma barn och således indikerar ett hopp om att tillsammans med Inga kunna bilda
familj. En familj de gemensamt kan ta hand om och ansvara för. Av scenens två karaktärer är det enbart Åke som kan använda trapetsen, vilket innebär att om de får barn tillsammans som ska lära sig att gunga i stället för att gå så hamnar ansvaret att lära dem det på honom. Det är genom avsaknaden av fler och bättre exempel på karaktärsegenskaper som Åke måste relateras till de olika maskulinitetstyperna. I scenen uppvisar han inga tecken på egenskaper relaterade till den underordnade maskuliniteten. Samtidigt uppvisas inga attribut relaterade till den hegemoniska maskuliniteten. Det är således den delaktiga som ligger honom närmast, även om exemplen för detta är få.77
I nästa scen, i vilken Pelle för en dialog med Falskspelaren, berättar de bägge om varsin dröm, som utifrån kontexten kan antas beskriva delar av faktiska och av dem upplevda händelser från det senaste dygnet. Pelle berättar om en dröm där någon spelade falskt under ett pokerspel och säger bland annat: ”Killar som spelar falskt kan jag inte med ser du, så jag böjde mig fram över bordet för att lappa till honom […] det jävliga var att jag vaknade då. Så det blev
74 Dagerman, 1949, s. 19. 75 Ibid., s. 23, 28. 76 Ibid., s. 22.
27 inte av.”78 Han fortsätter sedan med att berätta att han kommer ihåg hur den som spelade falskt såg ut, och att han skulle kunna ”lappa till” honom nu, i stället; han syftar här på Falskspelaren. Något faktiskt slag förekommer dock inte.
Pelles önskan om agerande kan härledas till aggressionsprincipen. Genom att uttala en
önskan om att slåss utsätter han Falskspelaren för hot om fysisk konfrontation och uppvisar en vilja att utmana och försvara det som är av värde för honom, vilket i detta fall är insatsen han har spelat och förlorat mot den som har spelat falskt. Det faktum att han retirerar och på så vis låter hotet förefalla som tomma ord talar dock emot aggressionsprincipen, som bygger på ett mod att våga ta till våld eller andra metoder i försvarssyfte. Genom att dra sig undan blir resultatet att han inte kommer närmare chansen att lyckas upphäva sin skuld och han misslyckas således med att försvara sin ekonomiska egendom. Utöver detta resulterar Pelles agerande i att han inte kan relateras till den hegemoniska maskuliniteten. Han uppvisar inte en auktoritär position och han retirerar från konfrontationen. Vidare förekommer inga egenskaper som pekar på en underordnad position. Således är den delaktiga maskuliniteten den som bäst kan relateras till Pelle vid denna del av dramats intrig.79
Utifrån den första akten har tre av dramats fyra huvudkaraktärer kunnat analyseras. Genom analysen kan man se att varken Pelle eller Åke uppvisar några specifika maskulinitetsdrag åt vare sig underordnat eller överordnat håll. Den maskulinitet som ligger närmast deras karaktärs-egenskaper är den delaktiga. De kan därmed kategoriseras som jämlika inom ramen för den maskulina maktstrukturen. Där kan man se dem tillsammans med John, som i relation till fru Nilsson uppvisar en manlig överordnad position, och som endast delvis uppvisar tecken på hegemonisk maskulinitet. Vidare kan man genom analysen se att de tre karaktärerna förhåller sig olika till mansrollen, till exempel Pelle, som relateras till kriterier för aggressionsprincipen. Vidare har man genom det marxistiska perspektivet kunnat se att de fyra huvudkaraktärerna inledningsvis tillhör arbetarklassen. För den fortsatta analysen innebär detta att då de tillhör samma klass, och sociala sammanhang, kan de vid individuella möten med andra karaktärer representera sina kompanjoner som en gemensam grupp. För den schematiska modellen innebär det till exempel att Åke, Pelle och Blom kan relateras till fru Nilsson och Inga tack vare analysen av den första scenen.
Blom hos Direktören
78 Dagerman, 1949, s. 26. 79 Connell, 2008, s. 117.
