Torkel bor i en större kommun i södra Sverige, han är en pojke på 15 år. Han bor till- sammans med sin mamma och sin äldre syster. Båda föräldrarna kommer från familjer med akademisk bakgrund. Torkel har diagnosen lätt utvecklingsstörning med autistiska drag. Diagnosen fick Torkel i samband med att han började förskolan.
Detta innebär att Torkel är i behov av en tydlig struktur med klara besked för att han inte ska bli passiv och att det ska låsa sig för honom. Torkel är impulsstyrd och kan hastigt bli aggressiv. För att han ska visa rätt sida är han i behov av bekräftelse. När Torkel får denna bekräftelse är han väldigt social och gentlemannamässig. Torkel är i
33
behov av extra stöd i skolan. Detta tillgodosågs i resursskolan, där han även hade till- gång till en lugn avskärmad studieplats. Nu har han lämnat resursskolan och håller på att anpassa sig till sin nya skola. Han är en praktiskt lagd person och det största intresset är bilar och motorer. Detta intresse sträcker sig från att hitta tekniska fel till att tvätta och putsa upp bilarna. Torkel köper ständigt nya biltidningar och har lätt för att uppskatta vilket värde begagnade bilar har.
Även musiken är ett stort intresse för Torkel och då är det framförallt pop från bandet Gyllene tider som gäller, men även lugna ballader uppskattas. Torkel hamnar ibland i konflikter med både sina klasskompisar och lärare på skolan. Torkel pratar gärna ofta och länge om sitt stora bilintresse. Hans svårigheter är att avläsa och avgöra de sociala signalerna som gör att hans kamrater och sociala omgivning inte orkar lyssna. Torkel har väldigt starka sociala normer och det visar han genom att vara kamratlig och plikt- trogen.
5.2.1 Tillståndsbedömning
Mamman reagerade inte direkt på att Torkel skulle ha något funktionshinder och det var inget som hon direkt tänkte på. Innan skolstarten blev Torkel utredd. Detta resulterade i att Torkel fick en elevassistent, som arbetade i klassen deltid. Mamman berättade själv om Torkels diagnos vid det första föräldramötet vilket upplevdes som positivt. Mam- man säger: ”Allt kändes förberett även om klassföreståndaren inte var inriktad mot barn med denna problematik.” (4)
Det är ingen självklarhet att klassläraren får reda på eventuell diagnos eller diagnoser på eleven som börjar i klassen. Denna information kan läraren få tillgång till vid över- lämnande konferenser, av psykologen, skolsköterskan eller att läraren själv söker informationen. För att detta ska vara möjligt krävs det att föräldrarna har gett sitt godkännande eller att informationen sker direkt till läraren. ”Föräldrarna avgör hur mycket och till vem som information ska föras vidare.” (5)
Till resursskolan kommer de elever som är i behov av extra stöd. Detta stöd kan bero på många faktorer såsom inlärningsproblem, sociala problem och andra hinder som gör att de inte kan tillgodogöra sig ordinarie undervisning i stor klass. ”Vid en diagnos kan man mer tydligt peka på svaga och starka sidor.” (6)
34
5.2.2 Nätverk
Nätverket runt Torkel består enligt mamman av föräldrar, skolan (klassläraren och elevassistenten) och kontaktpersonen genom socialtjänsten. Under tiden han gick på resursskolan var de också med. Mamman anser att alla har en stor del i Torkels nätverk. Det finns inget forum för detta nätverk utan kontakten sker mellan parterna per telefon om något akut skulle dyka upp. ”Föräldrarna måste ta egna initiativ.” Kontaktpersonen har tagit en roll som manlig förebild, eftersom Torkel inte alltid har möjligheten att träffa sin pappa. Detta initiativ togs av mamman och efter tips från skolan tog hon kontakt med socialtjänsten, eftersom hon tyckte att Torkel var i behov av en manlig förebild. Skoltiden på resursskolan var bra ur socialt hänseende. Torkel trivdes och utvecklades socialt och tog för sig mer i kamratumgänget. (4)
Klassläraren anser att ett nätverk består av familjen, specialpedagogen, psykolog, kurator och klassläraren själv. Föreningar och avlastning av något slag kan i vissa fall utgöra en del i nätverket. I en del fall kan även barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och socialtjänsten kopplas in. BUP blir aktuellt när det rör sig om fastställande av diagnoser. Kontakter med socialtjänsten sker när eleven far illa. Vilka som är med i nätverket beror på elevens förutsättningar. ”Man är olika.” (5)
Läraren på resursskolan menar att eftersom de inte har någon fast elevorganisation på skolan, så finns inte något nätverk tillgängligt i dagsläget: ”Beredskap finns, men den är inte tillfredsställande.” När problem dyker upp kallar rektorn till möte där läraren, specialpedagogen, psykologen, skolsköterskan och kuratorn ansluter. Föräldrarna och läraren har dock fasta möten varannan vecka. Detta är något som upplevs positivt från föräldrarna sida. Föräldrarna samarbetar med BUP, vilket även skolan kan göra, då med föräldrarnas godkännande. (6)
5.2.3 Samarbete
Det finns inget forum där nätverket träffas, utan kontakten sker oftast via Torkel genom eventuella medelanden och telefonsamtal. Samarbetet kräver och bygger på att föräld- rarna kämpar på enligt mamman. Just nu fungerar det bra med Torkel och mamman upplever att hon inte har haft några kontroverser med skolan. Men som förälder får man driva på. ”Han kräver särskilda resurser.” (4)
35
Klassläraren påtalar att de på skolan inte har någon mall för hur samarbete och nätverk med andra ska se ut. Detta beror helt på elevens situation och förutsättningar. Kontakter med andra tas efter att skolan bedömt att det finns ett behov. Det kan innebära sam- arbete med BUP och sociala myndigheter. I Torkels fall har detta bara skett vid ett enstaka tillfälle. Samarbete med andra klasser sker ytterst sällan, men i specifika fall sker ett visst utbyte. Exempel på detta kan vara temadagar som skolan arrangerar men detta kräver förberedelser för att fungera p.g.a. elever inom autismspektrumets proble- matik. ”De har väldigt svårt för oförutsedda saker.” (5)
På resursskolan kan eleven i vissa fall integreras i den vanliga klassen för att motivera och sporra elevens utveckling. Det finns ingen mall för hur samarbete ska bedrivas, ej heller något speciellt forum för detta. ”Föräldrarna är kärnan.” Samarbete med andra blir det framförallt om det behövs akuta åtgärder. (6)
5.2.4 Insatser och planer
Mamman anser att det viktigaste är att Torkel får lugn och ro, en struktur över tillvaron samt en chans att arbeta i sin egen studietakt. Det kräver enskilda resurser och ibland upplever hon skolan som lite fyrkantig: ”De främjar helt enkelt inte individualiteten.” Lärarna vet inte alltid hur man ska bemöta problemen. Det ska vara ett öppet och ärligt klimat och ett bra förhållningssätt. Någon plan finns inte för arbetet. (4)
De viktigaste insatserna enligt klassläraren är att Torkel får känna trygghet och ha en tydlig struktur samt få träna sina sociala färdigheter. Det sociala måste fungera för att undervisningen ska flyta på. Assistenten arbetar mycket med den sociala kompetensen. Instruktionerna ska vara tydliga och i ett led enligt läraren: ”Delmål är viktigt.”
TEACCH är en pedagogik som används. Strukturen är viktig så att eleven vet i förväg vad som ska hända under dagen.En tydlig arbetsplan med deluppgifter och en enskild arbetsplats gör att Torkel kan fokusera bättre på arbetet. Belöningssystem är också något som används vilket i många fall kan vara datorn. Datorn kan vara ett hjälpmedel på många sätt och ett sätt kan vara att hämta kraft och lugna ner sig enligt klassläraren. På skolan arbetar de med IUP och åtgärdsprogram. (5)
På resursskolan är den viktigaste insatsen att det finns tid för det enskilda samtalet. Seriesamtal är bra för att förtydliga verkligheten och konkretisera problematiken.
36
Det allra viktigaste är att träna de sociala färdigheterna så att hela dagen fungerar. ”Det sociala brister och de behöver handledning i detta.” Undervisningen i klassrummet kräver struktur. Eleven vill veta hur dagen ser ut och klarar inte stora förändringar. Strukturen för veckan lägger läraren och eleven upp tillsammans. Samlingarna sker varje morgon därefter arbetar eleven till största del enskilt. Gemensamt schema i grup- pen, men i vissa fall kan eleven få individuellt schema beroende på vilka behoven är. Någon plan för arbetet med enskilde eleven vid uppkomna problem finns inte. (6)
5.2.5 Skolans roll
Erfarenheten är att skolan generellt sätt är dåligt insatt i sådan problematik som Torkels. I bland upplever mamman skolan som lite fyrkantig. Mamman menar att lärarna tidvis har ett lite begränsat synsätt, där de ofta anser att de vet bäst. Undervisningen har under vissa delar varit bristfällig och utrymme för stimulerande uppgifter fanns inte för Torkel. ”Han hade mäktat med mer normal undervisning.” Mamman är dock generellt nöjd med skolan och har aldrig haft några kontroverser, men anser att föräldrarna alltid får trycka på för att få några resurser. (4)
Klassläraren upplever att det finns brister bland personalen för att professionellt kunna bemöta elever med dessa behov. Ett fungerande nätverk är också efterlängtat. I arbetet med dessa elever är struktur viktigt. Det gäller även att få dem att fokusera på uppgiften. Deluppgifter och delmål är det centrala i undervisningen och att eleverna emellanåt får möjlighet att hämta kraft. ”Det är pressande allt som omgivningen kräver.” (5)
Läraren på resursskolan anser att det finns för dålig kunskap i skolan om dessa elever. Det är för mycket klassrumsperspektiv. Det är väsentligt att utgå från elevens förut- sättningar och behov samt att vara flexibel. ”Ofta är det brist på resurser.” Ett funge- rande nätverk är också efterlängtat. Från skolans sida är det rektorn som har det yttersta ansvaret. Det är väsentligt med struktur i undervisningen. Elever inom autismspektru- met fungerar bäst när allt är som vanligt. (6)
5.2.6 Framtidsutsikter
Mamman hoppas att Torkel ska fortsätta att utbilda sig. ”En snickare hade varit toppen att ha i sin familj.” Mamman anser vidare att det är svårt för unga människor att välja
37
rätt i dagens samhälle. Hon ser även att Torkel flyttar till egen lägenhet i framtiden och tror att han växer och utvecklas med den uppgiften. (4)
Klasslärarens uppfattning om framtiden för Torkel är att hon ser honom arbeta med bilar på ett eller annat sätt. Hon är övertygad om att Torkel kommer att klara ett vanligt arbete. Torkel har bra förutsättningar för att klara av det. ”Han är mycket social och gentlemannamässig.” (5)
Läraren på resursskolan säger: ”På ett vis ser det mörkt ut, finns inte resurserna i skolan så är frågan hur det ser ut i samhället sen när eleven ska börja arbeta.” En skola för alla är bra och ett funktionshinder finns bara om miljön tillåter detta. Det behöver inte finnas hinder för framtida arbeten. Det beror på hur samhället ser på dem. (6)
5.2.7 Slutsatser
De olika delarna i nätverket kring Torkel förefaller vara föräldrar, skola (klassläraren och elevassistenten) och kontaktpersonen från socialtjänsten. Skolan kan ibland representeras av flera olika yrkeskategorier såsom specialpedagog, kurator och psykolog. Under skoltiden på resursskolan var dessa ett betydande inslag i nätverket. Torkel hade under denna tid en gynnsam social utveckling.
Mamman förefaller vara nöjd med resurserna som finns runt Torkel. Dock är det mycket upp till mamman att trycka på för att Torkel ska få stöd. Från skolhåll finns det en oro över otillräckliga resurser. Samverkan existerar dock inte i någon större grad. Några gemensamma planer för hur arbetet med Torkel ska fortgå finns inte, däremot arbetar skolan med IUP. Parterna i nätverket kring Torkel förefaller att komplettera varandra. De arbetar alla med den sociala kompetensen på olika sätt. Det förefaller som att denna träning varit lyckosam, då Torkel fungerar bra i det sociala samspelet.
De viktigaste insatserna är att skapa struktur i Torkels tillvaro, att stödja honom i utvecklandet av sociala färdigheter och att han får arbeta ostörd. En tydlig arbetsplan underlättar dagen i skolan. De olika parterna i nätverket fyller alla en viktig funktion. De arbetar med Torkel utifrån olika perspektiv, men alla förefaller vara betydande för Torkels utveckling. Tiden på resursskolan var viktig ur ett socialt perspektiv, då Torkel utvecklades i kamratumgänget.
38
Skolans och därmed lärarens roll i nätverket förefaller att vara betydande. Arbetet formas efter elevens villkor och behov. Dock är det upp till föräldern att driva arbetet med Torkel framåt. Fokus i arbetet med Torkel är att stödja honom i utvecklandet av social kompetens, i övrigt handlar det om insatser när problem uppstår. Hur man då hanterar problemet beror helt på förutsättningarna runt problematiken.
Torkel förefaller att vara väl rustad för att möta framtiden. Ett självständigt liv förefaller att vänta runt hörnet. Samtidigt som han i sin mamma har en trygg punkt att luta sig mot. Han har även förutsättningar att få ett vanligt arbete.
5.3 Sammanfattning
Vi har i undersökningen haft två elever inom autismspektrumet som utgångspunkt, en elev (Pelle) har sin undervisning i särskolan, den andra eleven (Torkel) studerar i den vanliga grundskolan. Vi har utifrån detta undersökt nätverken kring Pelle och Torkel. Syftet är att beskriva och förstå nätverken som finns kring dem. Det går inte att generalisera de mönster som vi funnit under vårt analysarbete, utan de måste ses som specifika för dessa två fall.
Ett mönster som tydligt går att utläsa är att deras tillvaro måste vara strukturerad. Ett annat är att utvecklandet av sociala färdigheter ses som väsentligt. Skolan och således läraren förefaller att spela en betydande roll för utvecklandet av Pelles och Torkels sociala färdigheter. Nätverken är endast löst sammanhängande och kontakter med varandra tas företrädesvis när problem uppstår. I både Pelles och Torkels fall förefaller det vara föräldrarna som är motorn i att driva arbetet med dem framåt.
Föräldrarna är överlag tillfredsställda med de resurser som omgivit deras barn. Pelle är beroende av stöd från samhället, medan Torkel är mer självständig. Framtiden för Pelle är att han ska flytta hemifrån till ett boende i kommunens regi, redan inom snar framtid. Efter skolan kommer det förmodligen att bli någon form av daglig verksamhet för Pelle. Torkels framtid är ett eget boende och ett vanligt arbete, kanske som snickare eller något som innefattar bilar.
39
6 Diskussion
Den bild av elever inom autismspektrumet och nätverket kring dem som vi har beskrivit går inte att generalisera. Det är inte heller vår intention att få fram generaliserbar data, utan syftet är att beskriva nätverken kring dessa elever och för att göra det behöver vi således även ha kunskap om autismspektrumet och kunskap om den enskilde individen. Värdet i vårt arbete anser vi vara den helhet som beskrivs från den teoretiska bakgrun- den till de specifika fallstudierna. I detta kapitel behandlar vi våra reflektioner över detta. När vi skriver om skolan innefattar detta även lärarens roll.
6.1 Resultaten
Elever i behov av särskilt stöd är ett omfattande begrepp, för oss innefattar det att barn behöver hjälp och stöd i ett vidare perspektiv. Det kan betyda extra stöd i inlärnings- och mobbningssituationer i skolan, men även att eleven och dess familj behöver stöd från samhället såsom LSS. Samhällets uppgift är att se till att alla får det stöd och hjälp de behöver. Det är elever som är i behov av stöd, hur detta stöd sedan utformas beror på elevens förutsättningar och behov. Det förefaller viktigt att se möjligheterna istället för hindren i arbetet med dessa elever. Vi som utfört denna studie bär med oss olika erfarenheter av detta arbete. Jonas Anderssons erfarenheter är framförallt från LSS- verksamheten som fritidsledare. Stefan Fornestedt har varit verksam i skolans miljö. Det gemensamma är erfarenheterna av arbetet att finna lösningar för dessa individers behov. Bakgrunderna är olika, men reflektionerna om hur arbetet med elever i behov av särskilt stöd ska utformas är påfallande lika. Det förefaller som att man alltid måste utgå från eleven, dess behov och förutsättningar. Enligt läroplanen för den obligatoriska skolan ska varje elev ses utifrån dess premisser och behov (Skolverket, 2006).
I ett sociokulturellt perspektiv är lärandet en viktig del i vår kultur och hänger ihop med hopp om ekonomisk och social utveckling. Miljön har stor påverkan. Individen formas i samspelet med andra och kunskaper skapas. Eleven förstår och löser problem utifrån bakgrund och erfarenheter (Säljö, 2000). Elevens villkor och behov formar arbetet. Vi ser även detta som utgångspunkt i ett specialpedagogiskt förhållningssätt. Detta är i sin tur ett verktyg för att skapa en skola för alla. Om skolan ser varje barn efter dess pre- misser och behov anser vi att det finns utsikter att skapa en skola för alla. Både Pelle
40
och Torkel har engagerade föräldrar, detta personifieras inte minst av Torkels mamma, som lagt ner ett enormt arbete med att hjälpa Torkel med läxorna för att han ska ta sig igenom skolan. Vår studie förefaller således påvisa att elevens närmiljö och bakgrund formar en individ till den man är. Resultatet av studien åskådliggör hur omgivning och närmiljö har verkan på eleven. Bakgrunden och miljön är således av betydelse för hur en individ formas och måste tas i beaktning i arbetet med eleverna.
Den utvecklingsekologiska teorin utgår inte endast från närmiljöer utan hela omgiv- ningen i elevens tillvaro. Det är betydelsefullt att se på anpassningen emellan eleven och de skiftande beståndsdelar som förekommer i närmiljöerna för att begripa elevens utveckling (Andersson & Gunnarsson, 1990). Pelle och Torkel är således en produkt av sin närmaste omgivning men även av samhället i stort. De normer som samhället har påverkar möjligheterna för oss alla. För Pelles del är hans framtid helt knuten till hur stora resurser samhället satsar för att han ska få en harmonisk tillvaro och att i så stor utsträckning som möjligt erbjudas samma möjligheter såsom skola, boende och fritids- aktiviteter som de jämnåriga, som betecknas normala erhåller. Torkel förefaller ha större möjligheter att påverka sin framtid och är inte heller lika beroende av samhällets stöd. Det är viktigt att ge elever med beteendestörningar en social kompetens, detta görs genom att träna dem i sociala färdigheter (Asmervik, Ogden & Rygvold, 2001). Den sociala interaktionen är begränsad för elever inom autismspektrumet (Frith, 2000). En av skolans och således lärarens uppgifter förefaller vara att träna eleven i att hantera de sociala situationerna. I vår studie framkommer att mycket tid läggs på att träna sociala färdigheter för dessa elever. Detta arbete bedrivs inte enbart i skolan utan alla parter i nätverket kring Pelle och Torkel arbetar med detta.
En del problem är så svåra att skolan är tvungen att söka hjälp för att bemästra dem (Asmervik, Ogden & Rygvold, 2001). Detta belyser även vår studie. Dock är inte sam- verkan med andra parter utanför skolan så utbyggd, som vi hade förväntat oss.Sociala färdigheter är något alla intervjupersoner framhållit som väsentligt för individens framåtskridande. Eftersom både Pelle och Torkel fungerar bra för tillfället förefaller det som att detta arbete bidrar till en gynnsam utveckling. Andersson (2004) menar att kraven på lärarna att samverka med andra utanför skolan växer. I de två fall, som vi undersökt, förefaller samverkan med andra parter endast existera när det uppkommer akuta problem. Detta kan i och för sig bero på att både Pelle och Torkel fungerar
41
tillfredsställande just nu. TEACCH-undervisning finns i både vanlig skolverksamhet och specialskolor (Cohen, 2000). På Pelles korttidshem använder man termen TEACCH, då de använder sig av en TEACCH-inspirerad pedagogik. Även Torkels klasslärare använder sig av TEACCH. I övrigt använder man sig inte av ordet TEACCH. Dock kan man skönja intentioner av TEACCH i arbetet med dessa två elever. För att de ska fungera handlar det om att strukturera tillvaron på ett sådant sätt att de känner sig trygga. De vill veta vad som ska hända och vad de ska göra. Scheman används för att förtydliga detta. Att man sedan inte har något namn på detta arbete före- faller spela mindre roll. Huvudsaken är att det fungerar och eleverna mår bra av det.
Kamratskap verkar som ett säkerhetsnät (Evenshaug & Hallen, 2001). Att utveckla vänskap är ett problem för individer inom autismspektrumet och således är detta säker- hetsnät inte så väl utvecklat. Vänskapen ter sig något annorlunda och framförallt för Pelle behövs det stöd för att han ska kunna utveckla någon form av vänskap. Evenshaug