Familjecentralers arbete med barns fysiska aktivitet

Utifrån resultatet framkom det att fysisk aktivitet bland barn anses vara ett begrepp som alla gemensamt svarade ungefär lika på. Det arbetades med fysisk aktivitet dagligen på olika sätt, det kunde handla om uteverksamheter och olika ”språkpromenader” till inomhusaktiviteter

där all form av rörelse involverades för alla barn i åldrarna noll till sex år. Vilket följer WHOs (2019) nya riktlinjer för fysisk aktivitet för barn under fem år.

För att arbeta med fysisk aktivitet hos barn ansågs det vara viktigt att ha koll på vad begreppet innebar. För att kunna genomföra aktiviteter som är hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande finns läroplanen för förskola som Skolverket (2018) anser att alla familjecentraler ska arbeta efter.

I resultatet framgår det att personalen ansåg vikten med fysisk aktivitet för att kroppen ska må bra, och genom att kontinuerligt rekommendera olika aktiviteter kan familjerna bli mer aktiva i sin vardag. Socialstyrelsen (2014), menar är att bland de viktigaste

familjecentralernas har att arbeta med, är att vägleda familjerna till något som gynnar barnets utveckling och hälsa.

För att genomföra aktiviteter efter att främja barns fysiska aktivitet och ohälsa finns

anpassade mål på verksamheterna, utifrån Socialstyrelsen (2014). Personalen har ett ansvar att erbjuda insatser och hjälp för barn som löper större risk att drabbas av ohälsa. För att genomföra olika insatser i verksamheten, kan den teoretiska modellen SESAME användas. SESAME modellen kan sättas i praktiken, då insatserna bör verkställas tidigt i en

planeringsprocess genom att identifiera problem och behov, etablera en samverkan med betydande aktörer och arenor, för att därefter komma fram till ett mål med

förändringsarbetet (Haglund et al., 1996). SESAME modellen passar även bra till ”Strategin för ett utvecklat föräldrastöd” (Föreningen för familjecentralers främjande, 2015), där fokuset är att hitta bra samverkanspartners, och hållbara modeller kring samverkan. SESAME har bland annat ett av åtta steg som innefattar att etablera samverkan för att till slut nå ett mål.

Ingen av de deltagande familjecentralerna använder sig av någon specifik handlingsplan eller policy. Däremot tas Skolverkets (2018) läroplan för förskola upp, som riktas mot

verksamheter där bland annat familjecentraler passar in. I läroplanen finns olika värdegrunder och uppdrag där bland annat ”Hållbar utveckling samt hälsa och

välbefinnande” finns med som kategori. I denna står det tydligt ”Barn ska få förutsättningar att utveckla en allsidig rörelseförmåga genom att ges möjlighet att delta i fysiska aktiviteter och vistas i olika naturmiljöer” (Skolverket, 2018), vilket de deltagande familjecentralerna också trycker på. En annan aspekt, är att barn påverkas positivt i utemiljöer. Motoriken kan utvecklas snabbare om barnet har möjlighet till att aktivera sig i utemiljöer, vilket de inte har på denna familjecentral. Det måste vara något som verksamheten ska prioritera, speciellt i sammanhanget, då verksamheten varken har stora lokaler eller bra utemiljö.

Det finns även olika rapporter gjorda av föreningen för familjecentralers främjande, som riktas mot, och ska vara ett stöd för landets alla familjecentraler. I dessa rapporter finns ingenting som trycker på fysisk aktivitet, utan innehåller mest en generell bild av hur familjecentraler arbetar med hälsofrämjande arbete för personal och vårdnadshavare. Att familjecentralerna följer läroplanen och dess värdegrunder för fysisk aktivitet gör att

Något som familjecentralerna även påpekar är deras arbete med att stärka barnens

anknytningar och samspel. Det krävs ett arbete med att skapa glädje och pusha barnen att vilja vara mer fysiskt aktiva. Genom att personalen visar på att det ska vara kul med fysisk aktivitet och olika lekar kan det medföra att även barnet aktiverar sig mer.

En familjecentral anses som en hälsofrämjande arena där besökare ska vara fysisk aktiva, men det sociala stödet från personalen kommer att behövas, då de kan ses vara en viktig faktor för fortsatt fysisk aktivitet. Det sociala stödet behöver inte alltid anses som en positiv del, utan kan lika gärna bli negativ om det sociala stödet får motsatt effekt och övergår till en press. I en tidigare artikel skriven av Bing (2011) finns det ett stort samband mellan

vårdnadshavare och barnets levnadsvillkor, vilket även familjecentralerna i Örebro län påpekade. Bing (2011) tycker även att det är viktigt att resurserna läggs på barnet för att föräldrarna ska bli inkluderade i arbetet. När författaren ställde den frågan, uppkom svar att resurserna inte läggs på barnet utan den mesta energin från personal läggs på

vårdnadshavarna, för att de i senare stadie ska motivera sitt barn.

Från personalens sida är det viktigt att hjälpa barnet att känna att någon värnar om dennes liv och att se till att barnet mår bra och får utvecklas. Det är att tillämpa empowerment i arbetet, då det handlar om en process där fokuset är att stärka individer att själva vilja göra en förändring i livet. Genom personalen kan empowerment bidra till att stärka barnen att vilja bli mer fysisk aktiva då dem kan öka sin kontroll över att fatta beslut om sin hälsa. Familjecentralernas arbete kan sammankopplas med SESAME modellen. Steg två i modellen ”etablera samverkan”, är ett viktigt steg för att påbörja ett förändringsarbete för

familjecentralerna, då det är olika professioner som ständigt arbetar tillsammans för att få familjecentralerna att bli så bra som möjligt. Under steg tre i modellen, kan det dock anses finnas brister i arbetet idag. Att utveckla olika strategier exempelvis var inget som

familjecentralerna tog upp under någon intervju. De anpassade sig inte heller efter någon handlingsplan förutom läroplanen för förskolan, kan detta vara något som familjecentralerna kan behöva se över. Att utforma olika genomförande av förändringsarbete är troligtvis inget problem på verksamheterna, då det finns många professioner som kan hjälpas åt från olika håll.

I resultatet framkom även att något som familjecentralerna ständigt och aktivt arbetar med är stödjande miljöer, då alla familjecentraler ska ha en sådan miljö. För att arbeta utifrån ett förändringsarbete inom stödjande miljöer är SESAME en fungerande modell, vilket bör fungera väl för familjecentralerna.

Uppsatsens resultat täcker en del av syftet. Då syftet är så pass brett, finns det också mer att jobba med, för att veta hur personalen arbetar mer exakt. Uppsatsen visar dock på en tillförlitlig helhetsbild av personalens arbete och resultatet är därmed meningsfullt i sin helhet i relation till syftet.

6.2.2 Hinder inom arbetet med barns fysiska aktivitet

Resultatet i studien visar att personalens upplevelser om hinder i arbetet med att främja barns fysiska aktivitet. De tyckte att barnet inte brukade påverka det själva, utan att det oftast

var vårdnadshavarna som orsakade att barn blir mer stillasittande. Det visar även tidigare forskning på. Det ligger mycket ansvar på vårdnadshavarna, och barnet kommer troligtvis att anpassa sig efter vårdnadshavarnas fysiska aktivitet (Telford, Finch, Barnett, Abbott & Salmon, 2012).

Något som kan tänkas vara av betydande i arbetet, är att personalen på familjecentralen känner egenmakt och kontroll att bidra till en stark utveckling av fysisk aktivitet för barn, där empowerment återigen kan kopplas in. Genom att vårdnadshavare lägger mycket vikt i att aktivera barnen, kan den sociala närvaron öka vilket gör att vårdnadshavare blir ett stöd för barnens utvecklingsmöjligheter till att främja sin fysiska aktivitet. Om barnet även får rätt stöd från dennes närmiljö kan det resultera i att behovet av stödjande miljöer stärks. En fördel kan vara att konstruera olika handlingsplaner och strategier anpassade till varje enskild familjecentral, för att underlätta för de hälsofrämjande arbetet.

Tidigare forskning menar att strategierna kan förbättra kvalitén i arbetet. Det kan även vara till fördel att använda dessa, då programmet kan anpassar efter varje familj (Hamilton, Roach & Riley, 2003). Det påpekas aldrig under någon intervju att familjecentralerna använder sig av någon strategi för att stötta och hjälpa familjerna. För att få ett djupare resultat hade författaren behövt tillägga några intervjufrågor som kan ha varit anpassade efter hur personalen arbetade för att förbättra kvalitén.

I resultatet framkom att de inte fanns några större problem att få barn att bli fysisk aktiva, och få med de i olika aktiviteter på familjecentralerna. Något som däremot visade sig vara ett problem är att motivera vårdnadshavare till att aktivera barnen lika mycket i hemmet som på familjecentralen, vilket även tidigare forskning visar på (Wagner, Klein-Platat, Arveiler, Haan, Schlienger & Simon, 2004). Genom att lägga ansvaret på vårdnadshavaren kan dennes egna val vara av stor betydelse för barnets hälsa, men även för vårdnadshavaren själv. Att skapa bra och gynnsamma förutsättningar och stödjande miljöer för hälsan kan resultera i goda, bättre och klokare val för alla parter.

Det andra teoretiska ansatsen som uppsatsen innehåller är SESAME modellen, som

innefattar olika steg för att nå ett slutgiltigt mål. Den ger även möjlighet till omstrukturering under projektets process. Modellen kan vara lämplig att använda för familjecentraler då arbetet riktar sig mot att skapa stödjande miljöer för familjer på familjecentralerna. Alla familjecentraler bör ha en trygg miljö, och därför kan det antas vara viktigt att skapa stödjande miljöer och lägga resurser på att finnas som socialt stöd till alla besökare. Genom att implementera SESAME modellen i verksamheten kan personal utgå från modellens åtta steg, för att möjliggöra stödjande miljöer för vårdnadshavare och barn. Resultatet av uppsatsen visar att det läggs mycket arbete på vårdnadshavare. För att ge stöd i personalens arbete kan SESAME modellen vara till nytta för att stärka de stödjande

miljöerna för vårdnadshavare. Finns det tillräckligt med stödjande miljöer och socialt stöd kommer arbetet med att främja fysisk aktivitet hos barnen bli lättare.

kunskap om hur arbetet med att aktivera barnen hemma kan utföras. Eftersom steg ett i modellen redan är identifierat kan processen starta direkt på steg två. Modellen gör att problem kan upptäckas i ett tidigare skede, och skapa en kontroll över en förändringen, samt få ett bättre arbetssätt. Det kräver dock att alla involverade behöver vara delaktiga redan i första steget, och att vilja vara aktiv även utanför familjecentralen. Denna modell passar familjecentralerna då de oftast har en stor samverkan runt sig och arbetar hälsofrämjande. Något som påpekas i intervjuerna, är att familjecentralen har ett mål där alla vårdnadshavare ska förstå innebörden av att vara fysisk aktiv. Det kan förklaras genom att vårdnadshavares engagemang för fysisk aktivitet sprider sig till barnet. Barn gör gärna som vårdnadshavarna gör, därför är det extra viktigt att vårdnadshavarna finns tillgängliga som stöd. Därför är det även viktigt att för alla involverade att förstå innebörden av vad fysisk aktivitet handlar om. Personalen betonar vikten av att få föräldrar tillräckligt motiverade för att själva delge kunskap och lärande till sitt barn. Personalen beskriver även att det är ett svårt och jobbigt arbete med att få vårdnadshavare tillräckligt motiverade, vilket kan resultera i att barnet blir till stora delar mer stillasittande och därmed kan skrämtiden öka.

Något som togs upp under en intervju var tillgången till utrymmen för att kunna vara fysisk aktiv på. Personen tyckte att arbetet hade kunnat varit enklare om det fanns större

möjligheter till att utöva fysisk aktivitet. Då lokalerna inomhus var för trånga, samt tillgången till uteverksamhet och grön yta inte fanns tillgänglig. Det kan i sin tur bli en nackdel för verksamheten då uteverksamhet är något som är positivt för motoriken i barnens uppväxt. Det kan anses vara en nackdel, då en familjecentral ska arbeta som en hälsofrämjande arena mot fysisk aktivitet. Om uteverksamhet inte finns kan det förhindra barnen att vara aktiva. Det är något som bör prioriteras för barnens bästa. För att ha möjlighet till att aktivera sig är miljön en viktig faktor. En miljö med rätt förutsättningar för fysisk aktivitet kommer i större utsträckning resultera i att den fysiska aktiviteten kommer att öka, som i detta fall, att ha tillgång till en utegård och grönområden. De barn som har bra socialt stöd i sin omgivning kommer bli mer uppmuntrande till fysisk aktivitet och sannolikheten att barn kommer aktivera sig kommer att öka, därmed är ett bra socialt stöd och stödjande miljöer viktig för att underlätta för barnet.

En annat hinder som togs upp under intervjuerna var att de flesta vill utöka sitt samarbete med andra aktörer och arenor. Detta för att bygga på en starkare samverkan. För enligt Rikshandboken (2019) är det viktigt att ha en bra samverkan för att komplettera upp

varandras arbete och kompetenser. Det krävs även att samverkan sker utanför arbetsgruppen för att få till ett bra arbete och goda resurser.

SESAME modellen belyser vikten av att etablera samverkan, för att få till ett bra

förändringsarbete (Haglund et al., 1996). Samverkan kan i detta fall vara vårdnadshavare men även andra aktörer och arenor i samhället som arbetar med barns fysiska aktivitet, eller barns uppväxt och levnadsvillkor generellt. För att barnen ska uppnå en god hälsa som kan det vara till fördel att det finns hjälpmedel och åtgärder som både är förebyggande och främjande. Något som kan tänkas vara en god samverkan mellan två aktörer är

familjecentralen och skolan, för att främja fysisk aktivitet som en fritidsaktivitet. För att underlätta att glappet inte blir för stort mellan dessa verksamheter, kan det vara av ide att

låta barnen får besöka den andra verksamheten för att få känna och få anpassa sig till en ny miljö. På familjecentralerna i Örebro län upplevs det ibland att öppettiderna på centralerna inte alltid passar för båda vårdnadshavarna, vilket kan göra att det endast blir en av föräldern som blir engagerad i barnets aktiva livsstil. Att anpassa öppettiderna till att båda

vårdnadshavarna får möjlighet att ha tillgång till att besöka verksamheterna, kan resultera i att vårdnadshavarna får ett mer helhetsperspektiv över sitt gemensamma barns fysiska aktivitet. Det beskrivs som att det oftast är en av de som besöker verksamheten tillsammans med sitt barn. Det är mest trovärdig att det också bara är den vårdnadshavaren som kommer att ha mest uppfattning om barnets hälsa och utveckling.

Det kan finnas flera olika faktorer som har inverkan för det hälsofrämjande arbetet kring fysisk aktivitet. Alla familjecentraler har olika tankar om hur de ska arbeta för att uppnå en god hälsa för familjerna som besöker dem. Då det oftast inte är så mycket personal som arbetar på en familjecentral, kan det upplevas som att den befintliga personalen på plats har för höga krav på sig att stötta familjerna gällande fysisk aktivitet, och samtidigt försöka finna kontroll över alla krav som ställs. På lång sikt kan denna obalans leda till utbrändhet bland personalen. Något som på senare tid har visat sig påverkat barns fysiska aktivitet är skrämtid därför har WHO (2019) kommit med nya riktlinjer där barn bör ha en maxtid på en timme skrämtid om dagen, för att få större möjligheter till att istället aktivera sig på fritiden. Detta är något som en familjecentral tog upp som en viktig del i deras arbete. Familjecentralen har även kontaktat alla föräldrar och delgett informationen om att det är en mobilfri verksamhet, just för att barnet ska vara i centrum på familjecentralen. Något som kan vara

anmärkningsvärt är att det endast var en familjecentral som tog upp detta med författaren under intervjun.

Då familjecentralerna kan behöva en viss förbättring och möjligtvis planering kring arbetet riktat mot hur vårdnadshavare bör agera i hemmet för att främja barnet fysiska aktivitet. Att använda sig av SESAME modellen gör det enklare för alla samverkanspartners att se vad som är målet med arbetet och vart i processen alla befinner sig. SESAME är att rekommendera om ett förändringsarbete ska ske, då varje steg är tydligt och åtgärderna blir lättare att följa upp i efterhand, vilket är viktigt att göra.

6.2.3 Framgångsfaktorer inom arbetet med fysisk aktivitet hos barn

Det upplevs finnas flera framgångsfaktorer på familjecentraler, med att främja fysisk aktivitet hos barn. Att ha starka samverkanspartners är av stor betydelse, för att familjecentralerna ska arbeta hälsofrämjande. En fördel med att ha en stark samverkan på familjecentralerna är att det finns så pass många professioner som tar ställning till varandra och rätt åtgärder kan därför snabbt sättas in på familjer som behöver stöd. I det fallet handlar samverkan inte endast om att lyckas få samtliga professioner under samma tak att samarbeta utefter samma vision, utan det krävs också tid och resurser för att hitta andra utomstående

samverkanspartners som bidrar till ett gott slutresultat för arbetet i sin helhet. En familjecentral har en stor roll i det hälsofrämjande arbete, då det krävs mycket

det sker mycket samspel mellan personal, vårdnadshavare och barn. Personalens viktigaste arbete, är att förmedla deras kunskap och information via samtal. Det som kan komma att komplicera det hela, är språksvårigheter, då det kan förekomma familjer med utländsk bakgrund. Det är till stor vikt för familjecentraler att samverkan med andra aktörer och arenor bidrar till att skapa större nätverk, vilket gör att fler familjer i behov av stöd hittar familjecentralen. Familjecentralen kan vid senare tillfälle, om det behövs, slussa vidare familjer som är i behov av speciellt stöd som inte familjecentralen kan erbjuda, till exempel barnpsykiatrin. Att en familjecentral har den samverkan med andra arenor och aktörer gör att fler barn och familjer kan få hjälp, vilket minskar risken för att drabbas av psykisk ohälsa eller liknade. Det gör att samhällskostnaderna kan hållas nere, om ett barn kan få rätt hjälp, vid rätt tidpunkt. Genom att personalen på familjecentralerna och på andra arenor, är på rätt plats vid rätt tidpunkt, och med rätt information att delge, kan de resultera i stödjande insatser som krävs för målgruppens behov.

Något som alla involverade familjecentraler i studien var överens om är att det är en viktig del i arbetet att ha regelbundna samtal med familjer. En förklaring till det kan vara att motiverande samtal är en stor del i arbetet, för att få familjerna att förstå innebörden av problem som kan uppkomma. Om familjecentralerna inte arbetar individanpassat, kan det resultera i att de troligtvis inte kommer finnas kvar, då det finns annan hjälp, från annat håll att söka. En annan aspekt i det, är att det är viktigt att följa upp familjerna och komma med förslag för att jobba i förbättringsarbeten om något inte fungerar som det bör. En sak att påpeka är att det endast var en av de intervjuade svarade att de gjorde en uppföljning på barnen för att följa deras utveckling. Utöver det görs inga insatser för att de hur barn utvecklats. Om familjecentralerna följer upp barns utveckling skulle det kunna leda till att fler barn deltar i verksamheten. Om personalen lägger ner mer energi på att följa upp och utvärdera barnens utveckling. I och med en uppföljning kan det även se vad familjerna ser som positivt och negativt med verksamheten och på så sätt åtgärda problem. Det kan också vara av intresse att se om familjecentralerna kan nå ut till fler barn som är i behov av stöd, på något annat vis än tidigare, exempelvis genom undersökningar i länet.

Detta visar även tidigare forskning på. Det är viktigt att sätta gemensamma mål för att stödja utvecklingen för varje enskild person (Winder & Corter, 2016).

Något som bör poängteras är familjecentralernas arbete med nya riktlinjer som tas fram. De nya riktlinjerna är anpassade till fysisk aktivitet, sömn och skärmtid, vilket var något som passade bra för studien. Familjecentralerna utgår ifrån olika riktlinjer, vilket gör att arbetet kan bli mer hållbart. Riktlinjerna riktas mot aktörer och arenor som ska främja barns rörelse, i allt större omfattning än vad som görs i dagsläget. I och med det skulle familjecentralerna kunna bygga på egna program baserade på vad som efterfrågas på varje familjecentral.