En del av respondenterna delar med sig av farhågor och oro inför Projektet. Därmed så är vi inne på den fjärde kategorin i genomgången av kommentarerna. Som framkommit hittills, så är de positiva kommentarerna rikligt före- kommande. Men, insprängt i det positiva finns även annat hos nio av de tjugotvå respondenterna i den första enkäten och hos procentuellt sett ungefär lika många i de båda andra enkäterna.
Två av kvinnorna i den första enkäten menar att de ännu inte vet tillräckligt om Projektet och att de därför håller sig lite avvaktande, medan två personer är rädda för ökad arbetsbelastning eller för att bli utnyttjad av arbetsgivaren:
Det som oroar är att lärarnas arbetsbörda kanske ökar. (man, 36- 50 år)
Bara vi får tid, kompensation och inte blir utnyttjade för att göra kommunen mer åtråvärd … Jag förstår att det finns många ”baktankar” också med detta projekt. (kvinna, 36-50 år)
En kvinna berättar om vilken inställning hon tidigare haft till Projektet:
Från början var jag väldigt tveksam och tyckte det var löjligt/ett skämt när man ser hur det ser ut och fungerar i verkligheten. Jag tänkte att det som vanligt är något som kommer uppifrån och inte från ”golvet”. (kvinna, 36-50 år)
I några av kommentarerna finns funderingar över om vi går till väga på rätt sätt och om det över huvud taget är möjligt att förändra:
Det man däremot kan ifrågasätta är tillvägagångssättet /…/ Mina farhågor ligger i om man utnyttjat sin pedagogiska personal på rätt sätt – för att nå ett så optimalt resultat som möjligt. (man, -35 år)
Hoppas bara att detta är ett sätt att bli medvetna om att vi kan bli ännu bättre. (kvinna, 36-50 år)
Klientelet vi arbetar med är förmodligen detsamma, dvs. många som inte är tillräckligt förberedda för högstadiet. (man, 36-50 år)
… men undrar om detta projekt leder till en verklig förändring. Är man intresserad av en sådan? Detta skulle ju självfallet leda till att man är tvungen att titta på sig själv och sin egen roll och detta kan vara enormt påfrestande för många. (kvinna, 36-50 år)
En kvinna uttrycker sig mer personligt, om sitt eget förhållande till Projektet:
Tänker jag inte positivt blir projektet outhärdligt. (kvinna, 51-65 år)
Det är fortfarande någon som i den tredje enkäten menar sig veta för lite om Projektet, och i den tredje och fjärde enkäten kvarstår oro över ökad arbets- belastning hos enstaka. Men fler tvivlar på egen och andras kapacitet:
… lite rädd för att inte kunna greppa situationen och finna min plats i helheten. (kvinna, 36-50 år, enkät 3)
Alla lärare kanske inte känner sig lika kompetenta att skapa denna nya skolmiljö. (man, -35 år, enkät 3)
Orkar lärarna med de påfrestningar som ”systembytet” innebär? (man, 51-65 år, enkät 4)
… det tydligen finns kolleger som inte riktigt orkar. (kvinna, - 35 år, enkät 4)
Projektet är en stor omställning för alla … (kvinna, 51-65 år, enkät 4)
Ovan citerade jag en kvinna, som i enkät 1 undrade om vi verkligen är beredda att förändra oss. Liknande funderingar är det flera som har i enkät 3 och 4:
Många i vårt arbetslag har trott att de kunnat ”smita undan” men nu när de inser förändringens betydelse backar de och vill inget/förstår inget. (kvinna, -35 år, enkät 3)
Oron för att inte alla är fullt medvetna om vad det kommer att innebära med en sådan stor omställning. Om inte alla ställer upp till 100% är risken överhängande, tror jag, att allt går i stöpet. (kvinna, -35 år, enkät 3)
Lite oro för att det ska bli ”platt fall” av det hela. (kvinna, 36-50 år, enkät 3)
Jag tror inte att alla som arbetar på skolan tror på projektet, utan en del vill fortfarande arbeta efter de gamla metoderna. Om inte hela kollegiet arbetar åt samma håll nås inte projektets mål. (kvinna, -35 år, enkät 4)
Jag tror att det finns många (lärare och elever) som inte tror på projektet. Om skolan ska fungera och bli bättre måste vi vuxna tro på det eller söka jobb någon annanstans. Alla måste ställa upp! (man, -35 år, enkät 4)
Allting har barnsjukdomar i början och ställer inte alla upp på att förebygga och förbättra dessa sjukdomar kan det bli svårt att föra projektet i land. Ledningen måste bli mer konsekventa gentemot den eller dem som inte ställer upp på detta. (man, -35 år, enkät 4)
Här rör det sig alltså om rädsla för att vi ska misslyckas med Projektet av den anledningen att inte alla ställer upp. De personer som har formulerat sin oro ovan delar denna, men viktigt att tänka på i sammanhanget är att även om det råkar vara många som delar en uppfattning så utesluter detta ändå inte möjlig- heten att någon annan kan uppfatta saken på ett helt annat sätt. Denna sanning påminns vi om av en av respondenterna som i den fjärde enkäten har skrivit:
Positivt att några säger nej. Det stärker hela projektet. (man, -35 år)
Intressant, tycker jag, är att konstatera att kommentarerna som uttrycker oro för att inte alla ska ställa upp nästan uteslutande kommer från personer ur den yngsta åldersgruppen. Intressant kan kanske också vara att jämföra med äldre personers sätt att uttrycka sin oro. Jag valde att citera lite från de äldre personer- nas farhågor och oro redan inledningsvis i det här kapitlet (s. 61), för att visa på deras lite defensiva sätt att uttrycka sig, så där finns jämförelsematerial.
En farhåga som ganska många har i enkät 3 och 4 handlar om ifall de för- ändringar vi genomför verkligen gör skolan bättre för alla, både för eleverna och för lärarna. Klarar eleverna av en ökad frihetsgrad? Och kan vi hjälpa dem att ta ett ökat ansvar? Framförallt så är det flera som bekymrar sig för de elever för vilka skolarbetet innebär problem:
Lite bekymrad är jag för de svagpresterande eleverna. Klarar de av att ta så mycket ansvar, planera, välja osv. Där får ju mentorn en stor uppgift (kanske för stor). (man, 51-65, enkät 3)
Hör att många tycker att vissa elever faller igenom. Vad och vem fångar upp dem? (kvinna, 36-50 år, enkät 4)
Barnen i gråzonen får inte den hjälp som behövs. Det tar fortfarande för lång tid innan insatser kan sättas in. (kvinna, 36- 50 år, enkät 4)
Här kan det vara givande att koppla dessa farhågor till respondenternas kommentarer från den fjärde enkäten i kategorin ”Önskan om något nytt” ovan. Där konstaterades ju av flera att vårt nya sätt att arbeta innebär en större närhet till eleverna och en större möjlighet att hjälpa och stötta dem i skolarbetet.