5.5 Sammanfattning
6.2.1 Feedback i öppen och sluten rollsystemskod
Observationerna i studien påvisade ett tydligt inslag av stödstrukturskategorin. Feedback var ett återkommande och tydligt inslag i undervisningen, vilket inte överensstämmer med den syn på feedback som finns i skolan enligt Carrols (1993) studie. Det tyder på att feedback är framträdande i idrott och hälsa i jämförelse med övriga skolverksamheten.
Enligt Eriksson Gustavsson och Samuelsson (2007) beskrivs elevernas självuppfattning som en nyckelaspekt för att nå ett högre betyg. Idrottslärarna gav eleverna positivt stöd i form av verbal feedback, vilket kan ha betydelse för elevernas självuppfattning i ämnet. I observationerna gavs en direkt feedback. Det kan inverka i hög grad på vilka möjligheter till val av rollsystemskod som är tillgänglig i den verbala kommunikationen. När en eller flera elever utför en rörelseaktivitet som idrottsläraren kommenterar med stödstrukturskategorin, tvingas idrottsläraren ha fokus på flera moment samtidigt. Vi fann grundat på studiens resultat att idrottsläraren inte får tid till att kunna ge utförliga kommentarer och därmed blev eventuellt rollsystemskodsvalet begränsat slutet. Idrottslärarna ger uttryck för att
vilja säga deskriptiva formuleringar med fåordiga verbala uttryck så att eleven förstår innebörden av responsen. En aspekt till att idrottsläraren kommunicerar med sluten rollsystemskod är Dysthes (2000) resonemang kring att envägskommunikation är en tradition i skolverksamheten. För att kunna ha kontroll över en klass med stort elevantal krävs det kontroll vilket erhålls via envägskommunikationen (a.a.).
I de få sammanhang idrottslärarna använde sig av feedback med en utvecklad öppen rollsystemskod fanns det tid för att genomföra en fördjupad kommunikativ dialog. Det benämndes i resultatet under insiktskategorin. I dialogen med utvecklad öppen feedback deltog idrottsläraren och eleven/eleverna. När idrottsläraren använde begränsad sluten feedback förekom det inte i majoriteten av situationerna något elevsvar. Det bekräftar Forman, Larreamendy-Joerns, Stein och Browns (1998) studie där kommunikation av sluten karaktär resulterade i ett passivt elevdeltagande och en mindre utvecklad kreativitet.
Vid feedbacktillfällena i begränsad sluten och utvecklad öppen rollsystemskod visade resultatet att när eleverna var många till antalet gav idrottsläraren mindre talutrymme till varje elev. En möjlig konsekvens av klasser med stort elevantal kan då bli att eleven får mindre konstruktiv kritik från idrottsläraren. Kritiken tenderar till att uttryckas övervägande begränsat slutet, exempelvis bra jobbat. Om idrottslärarna fick mer tid till varje elev skulle resultatet kunna bli att de i sin feedback skulle kunna motivera varför ett utförande var bra och föra ett resonemang med eleven. Det förutsätter att idrottslärarna i sin kommunikation ändrar sitt sätt att föra dialogen med eleverna. Det är inte endast tidsutrymmet och elevantalet som kan påverka hur de uttrycker sig.
Nakamura (2008) redogör för error correction där den möjliga kunskapsutvecklingen och den naturliga dialogen hindras av att lärarens fokus i för stor grad grundas på att eleverna ska bete sig på ett så korrekt vis som möjligt. Dysthe (2000) skriver att eleven är i ständigt behov av positiv feedback, vilket inte är fullständigt förenligt med Nakamura (2008). När för mycket fokus betonas på att ge feedback kan det få ett egenvärde separerat från innehållet. Risken med att uttrycka en fras frekvent är att den förlorar sin betydelse för den grupp individer som det uttrycks till (a.a.; Öieberg, 2005). Det skulle innebära att idrottsläraren inte bara skulle behöva ändra sitt sätt att uttrycka sig, utan dessutom behöva tänka på hur ofta en återkommande fras används.
6.2.2 Tillsägelsekategorin
Tillsägelsekategorin beskriver idrottslärarens verbala tillrättavisande och kommenterade av elevhandlingar. Studiens resultat visar på att idrottsläraren vill vara effektiv i sin undervisning med elevgrupperna. Ett tydligt exempel är när idrottslärare M2 säger till flera elever att de ska ta bort bollarna för att kunna starta nästkommande aktivitet, det vill säga att göra lektionen mer effektiv. Det går att återkoppla till Whiteheads (2010-06-10) begrepp physical literacy där eleverna bör anpassa sig till den omgivande miljön för att reagera effektivt i det fysiska utförandet.
En annan aspekt som resultatet tyder på är att tillsägelsekategorin ger utlopp för att tygla buset. Delvis kan det betraktas ur ett effektivitetsperspektiv och delvis som att idrottsläraren bemöter de elever som opponerar sig mot honom/henne. Tillsägelsekategorin kan då bli ett verktyg för att styra det spänningstillstånd som uppstår mellan idrottsläraren som auktoritet och eleverna som underordnade. Det kan
liknas vid Bernsteins (1977) positionerade inlärning med begränsad sluten rollsystemskod.
6.2.3 Rörelsekategorin och utförandekategorin
Rörelsekategorin och utförandekategorin uppstod i anslutning till stödstrukturskategorin och tillsägelsekategorin. I och vid sidan av rörelseaktiviteten urskiljdes olika verbala uttryck som resultatet påvisade. Ur resultatet kan det tolkas som ett tecken på effektivitet i idrottslärarnas kommunikation. Fokus ligger på aktiviteten och att den är betydande för idrottslärarna. Det påvisar att idrottsläraren använder en direkt kommunikation med eleven/eleverna, vilket den slutna kommunikationen ger indikationer om. Idrottslärarens maktposition i relation till eleverna blir tydlig, vilket Karlefors (2002) styrker genom att idrottsläraren på förhand anses vara experten i undervisningssituationen.
6.3 Klassifikation och inramning
Under denna rubrik kommer klassifikation och inramning diskuteras i relation till Bernsteins (1993) teorier gällande pedagogisk diskurs. Klassifikation och inramning uppstår i relation till varandra. Klassifikation berör isolering mellan idrottslärare och elev genom bland annat idrottslärarens verbala igenkänningsregler som resultatet påvisade. Undervisningen hade tydliga drag av hierarkisk inlärningsstruktur då idrottslärarens verbala uttryck värderades högre än elevernas. Eleverna utförde det idrottsläraren förmedlade utan att ifrågasätta situationen. Det medför att en påtaglig segregering uppstår mellan de båda parterna, vilket förstärker graden av klassifikation i undervisningen. Enligt Bernstein (1977) resulterar den hierarkiska inlärningsformen i att kommunikationen blir begränsad sluten. Studiens resultat är över lag i samstämmighet med Bernsteins resonemang gällande begränsad sluten rollsystemskod i anknytning till hierarkisk inlärning. Studiens resultat påvisar att det finns en stark klassifikation, vilket leder till en begränsad sluten kommunikation som till viss del förhindrar elevernas eget tänkande. Idrottsläraren förmedlar det eleverna behöver veta för att kunna utföra aktiviteten rätt och därmed krävs ingen egen kreativitet av eleverna.
Resultatet påvisar att idrottslärarna hade en etablerad maktposition i klassrummet samt att en tydlig grad av isolering mellan idrottslärare och eleverna förekom. Det kan placeras i förbindelse med Bernsteins (1977) positionerade inlärning. Bernstein (1993) beskriver att kontrollen i kommunikation grundas på styrning av innehållet relaterat till variabler som bland annat tempo, ordningsföljd med mera. En tolkning utifrån resultatet är att idrottslärarens grad av kontroll fungerar som en regulator för vad och hur idrottsläraren kommunicerar. Det kan indirekt påverka hur och vad eleverna kommunicerar.
Enligt Ekberg (2009) präglas ämnet idrott och hälsa av en reproducerande tradition, som kan diskuteras i anknytning till idrottslärarens makt i klassrummet. Bernstein (1993) skriver att svag inramning gör att förvärvarna får mer inflytande i kommunikationsprocessen. I de fall när idrottsläraren ingick inom ramen för svag inramning, etablerades ett spänningstillstånd i kommunikationen mellan idrottslärare och elev. Studien påvisar att majoriteten av idrottslärarna hade en stark inrättad inramning och undervisningen fick eventuellt en hög grad av positionerad inlärning. En annan aspekt kan enligt oss vara att idrottsläraren kräver en hög grad av inramning och klassifikation då ämnets undervisningsdiskurs kräver det. Idrottsläraren är drivkraften i undervisningen och bestämmer i stor grad vad som ska
göras och hur det ska utföras, vilket synliggörs i studiens resultat. Idrottsläraren innehar då en högre kunskapsposition och det kan kopplas till Brodin (1993) som hävdar att initiativtagaren i en interaktion utövar makt. Det skulle innebära att idrottsläraren inte kan avlegitimera sin makt även om individen försöker. Idrottsläraren kan i likhet med Goldstein och Jewetts (2007) tankegångar strategiskt välja vad han/hon vill delge eleverna i undervisningsförfarandet. Det framhäver idrottslärarens maktposition ytterligare. Maktpositionen tydliggörs i tillvägagångssättet i instruktionsdiskursen, där idrottsläraren offentliggör det som är nödvändigt för eleverna att veta.
6.4 Kommunikation relaterat till uppfattning om elevgruppen
Oavsett om idrottslärarna såg elevgruppen som problematisk eller ej uttryckte de sig övervägande begränsat slutet. Det tyder på att kommunikationen inte kan befästas i vad idrottsläraren anser om elevgruppen. Det kan förmodas att det finns andra faktorer som påverkar hur idrottslärarens kommunikation blir begränsat sluten eller utvecklad öppen. Exempelvis Backlunds (2006) antagande om att individens språk influeras av omgivningen. Det skulle betyda att det språk som individen uppfostras i, likt Bernsteins (1977) teori, påverkas av uppväxt- och närmiljön. Lundvall (2010-05-06) framhäver att idrottslärarens huvudmål för att få en fungerande undervisning är att anpassa sig till elevgrupperna. Det skulle innebära att idrottslärarna i denna studie anpassade sig till elevgrupperna. Styrkande för förevarande aspekt kan vara att idrottslärare M2 uttrycker att vana är betydelsefullt för att kunna hantera exempelvis en klass med större antal elever.Överlag var de data som intervjuerna medförde ojämna och relativt intetsägande. Ur den information som gavs i resultatet uppstår komplikationer i att kunna ge en deskriptiv förklaring till varför utfallet eventuellt blev det förefintliga, vilket diskuteras utförligare under rubriken 6.6 innehållande metoddiskussion.
6.5 Sammanfattning
I studiens resultat framgick det tydligt att den begränsat slutna rollsystemskoden var mest frekvent använd av idrottslärarna. Kommunikationen i undervisningen verkar vara ett verktyg för att få eleverna till praktisk inlärning och de teoretiska inslagen då blev underordnade. Den utvecklade öppna rollsystemskoden förekom i liten uträckning. I de få fall där öppen kommunikation användes var det i form av gestaltningar och fördjupade resonemang. En anledning till det begränsade användandet av öppen kommunikation kan bero på att en rollsystemskod ger upphov till en fortsatt likartad kommunikation.
En del av den praktiska inlärningsmiljön var instruktionsdiskursen. Studiens resultat tyder på att instruktionsdiskursen kan vara ämnets undervisningsdiskurs eftersom den hade störst inverkan på den verbala kommunikationen i undervisningen. Enligt Bernsteins (1993) resonemang är öppen kommunikation mest fördelaktig för inlärningsmiljön i ämnets undervisningsdiskurs. I instruktionsdiskursen var sluten kommunikation övervägande, vilket skapar motsättning till Bernsteins (a.a.) resonemang.
Feedback var en betydande del av idrottslärarens kommunikation i undervisningen. Den gavs främst i sluten form och med fåordiga uttryck, vilket kan bero på tidsbristen i att använda ett utvecklat resonemang. Feedbacken var överlag positiv vilket kan förstärka elevernas självuppfattning i ämnet idrott och hälsa. I de fall där
feedback gavs i öppen karaktär fanns det tid för att föra ett djupare verbalt utbyte mellan idrottslärare och elev. För att idrottsläraren ska kunna ge mer öppen feedback kan det krävas mer tidutrymme till varje elev. Det skulle kunna leda till att eleven får svar på frågan varför ett utförande var bra. I ett vidare resonemang är det inte bara innehållet i feedbacken som är väsentligt utan dessutom hur den uttrycks. Frekvent användande av en och samma uttrycksfras förlorar sin betydelse över tid för eleverna, vilket Öiestads (2005) studie visade.
En annan framträdande del i kommunikationen mellan idrottsläraren och eleverna var de tillrättavisande tillsägelserna. Tillsägelserna användes möjligen för att delvis tygla buset och delvis för att få en effektiv inlärningsmiljö. Ytterligare en metod för att vara effektiv var att idrottsläraren uttryckte rörelsekategorin och utförandekategorin. Inramning och klassificering existerade i hög grad i idrottslärarnas verbala kommunikation. Det tyder på att de hade en tydlig maktposition i förhållande till eleverna i majoriteten av den kommunikation som åskådliggjordes i resultatet.
Undervisningsdiskursen i studien är inte i enighet med Bernsteins (1977), Dysthes (2000) samt Ekberg och Erberths (2000) eftersträvansvärda undervisningsteorier, då studien framför att idrottslärarna använde övervägande sluten kommunikation. Den moraliska diskursen var övervägande i den pedagogiska diskursen vilket framkom i studiens resultat, då den begränsade slutna rollsystemskoden var dominerande. I resultatet framkom det inte några tendenser gällande idrottslärarens verbala kommunikation och hans/hennes uppfattning om elevgruppen.