De sex teman som har presenterats ovan utgör fantasi och föreställningsförmågans essens. Fantasins essens analyserades från informanternas uppfattningar och blev redskap, kreativitet, lek och
verklighet. Föreställningsförmågans essens blev förståelse, att föreställa sig samt verklighet.
Uppfattningen av fenomenet fantasi framhävs från informanterna inbegripa att fantasi upplevs som ett redskap som kan användas i olika situationer och i kombination med andra förmågor. Fantasi uppfattas även som en kreativ förmåga av kreativt tänkande som skapar möjligheter utan gränser och
problemlösning. Några av förskollärarna uppfattade även att fantasi hör ihop med leken, till och med att fantasi skapar leken. Leken uppfattas även som den arena där fantasi kan övas och främjas med stöd av förskolepersonal. Det tema som uppfattades från båda fenomenen var verklighetstemat. Verkligheten uppfattades som en del av helheten i både fantasi och föreställningsförmågan eftersom erfarenheter från verkligheten tillsammans med påhittade element kombineras för att kunna föreställa sig och utöva sin fantasi. Verkligheten uppfattades även höra samman med att förstå vad som är verklighet och vad som är på låtsats eller en föreställning. Att kunna föreställa sig inre bilder av något som man ej ser fysiskt framför sig samt att kunna utveckla en förståelse för andras känslor, perspektiv och tankar uppfattade förskollärarna vara huvudsakligt för föreställningsförmågan. De sex teman beskriver hur fenomenen är konstruerade och vilka element som är konstanta i informanternas uppfattning av fenomenen, alltså vad som är fenomenens essens.
26
Diskussion
I detta avsnitt diskuteras studiens resultat och metod. Studiens kunskapsbidrag motiveras och slutsatser presenteras kortfattat, slutligen ges förslag till fortsatt forskning inom ämnet. Syftet med studien har varit att undersöka och åskådliggöra förskollärares uppfattningar om fantasi och
föreställningsförmåga som fenomen, samt hur de anser att fenomenen kan stimuleras och utvecklas i förskolans verksamhet. Frågeställningarna besvaras i resultatdiskussionen tillsammans med resultatet i relation till tidigare forskning. I metoddiskussionen argumenteras de val som är tagna i samband med metoden i studien.
Resultatdiskussion
Vad innebär fantasi och föreställningsförmåga för förskollärarna?
Empiriskt och historiskt anses fantasi ha en nära koppling till barn i förskoleåldern utifrån både de informanter som intervjuats samt utifrån förskolans läroplan. Fantasiförmågan diskuteras sällan i relation till vuxnas förmågor eller äldre skolbarn utan fantasi ses som rikast i de yngre barnens värld, trots att de äldre barnen och vuxna har fler erfarenheter som fantasin kan utvecklas från (Fleer, 2011, s.249; Vygotskij, 1995, s.41). Några av förskollärarna uppfattar att fantasi är grunden till barnens lek och att i lekens arena kan fantasiförmågan utvecklas både individuellt och kollektivt. Samtliga förskollärare uppfattar att leken är en av förskolans mest betydelsefulla moment som kan utveckla barns olika förmågor och utmana barnens lärande. Devi m.fl. (2018, s.296) betonar lekens roll i fantasiutvecklingen hos barn samtidigt som de även betonar förskolepersonalens deltagande som väsentligt i barns lek som stöttande och närvarande för att hjälpa barnens fantasiutveckling. Leken ses som ett så pass betydelsefullt element i barns utvecklande och lärande att fantasin blir en oersättlig förmåga att ha när barnet leker och utvecklas (ibid). Även Nilsson m.fl. (2018, s.36) menar att leken är fantasins praktiska form. Förutom fantasins plats i leken så ses fantasi som ett verktyg att ta till när barnet behöver lösa problem, bearbeta känslor och tidigare erfarenheter, möta behov, skapa
möjligheter och använda olika sinnen (Möller, 2015, s.324). En av förskollärarna uppfattade fantasi som en tillgång till andra förmågor och att fantasi är en kreativ förmåga. I den reviderade läroplanen för förskolan (Lpfö18, s.10) beskrivs fantasi ihop med lek och kreativitet. Den kreativa förmågan diskuterar även Vygotskij (1995, s.18) höra samman med fantasin då fantasin lägger grunden till det kreativa skapandet av människan, till exempel, alla uppfinningar runt omkring människan. Enligt Jankowska m.fl. (2019, s.1097) är även föreställningsförmågan en kreativ förmåga som innefattar kreativt tänkande som problemlösning, nya uppfinningar och att föreställa sig saker man aldrig erfarit. En av informanterna beskrev sin uppfattning om sitt barns föreställning om vad som händer vid en begravning och adjö till en kär familjemedlem där barnet eller vuxna inte upplevt verkliga händelsen vilket Jankowska m.fl. (2019, s.1098) studerat med barn som inte upplevt rymden och menar att den uppfattningen baseras på andras uppfattningar.
Förskollärarna uppfattar att verkligheten inte gick att frånkoppla varken fantasi eller
föreställningsförmågan vilket stämmer överens med Vygotskijs (1995, s.19) uppfattning om att fantasi är en del av verkligheten eftersom delar från verkligheten formar fantasins förmåga. Fleer (2011, s.249) menar att fantasin gör det möjligt för barnen att uppleva deras egen verklighet med egna erfarenheter och forma olika verkligheter i deras fantasi samt även utmanas i sin fantasiutveckling av
27
de människor med fler verkliga erfarenheter som äldre barn eller vuxna. Vygotskij (1995, kap.2) förklarar även att fantasin blir till verklighet i de skapelser som människan producerar. I
föreställningar kan människan se element som inte finns fysiskt, till exempel beskrev en av
förskollärarna hur hen berättar en saga om ett äpple som hen håller i handen men som barnen behöver föreställningsförmåga för att kunna föreställa sig.
En av förskollärarna uttryckte även sin uppfattning om ett barns föreställning där h*n förvandlade leksaker till karaktärer vilket stämmer överens med Vygotskijs (Nilsson m.fl., 2018, s.23) begrepp pivot. Barnet förvandlade barbiedockor till fiktiva karaktärer från verkligheten i form av barnets förskolepersonal. När ett barn förvandlar en leksak med fragment från verkligheten kallar Fleer (2011, s.254) däremot situationen, ett tillstånd att vara ’i fantasi’. Att föreställa sig fiktiva karaktärer utifrån erfarenheter i verkligheten till exempel, en karaktär från en saga eller film (Vygotskij, 1995, s.19), som barnen kan leka och samtala med kan innebära att barnet föreställer sig en låtsaskompis (Tahiroglu m.fl., 2011, s.100). Att barn föreställer sig låtsaskompisar hjälper deras
föreställningsförmåga i andra aspekter så barnet kan föreställa sig andras perspektiv och förstå människors olika upplevelser och uppfattningar (ibid).
Flera av förskollärarna uppfattade att föreställningsförmågan innebar att man kan föreställa sig hur andra människor uppfattar eller ser på saker. Att det även behöver finnas en förståelse för att kunna föreställa sig hur andra känner och agera därefter. Föreställningsförmågan är ett nytt begrepp som nu förekommer i förskolans läroplan (Lpfö18, s.13) vilket Sheridan och Williams (2018, s.103) beskriver som betydelsefullt i barnets utveckling eftersom det innebär att barnet skapar förståelse för andra människor i omgivningen och för saker i sitt sammanhang. Knutsdotter Olofsson (2003, s.75) betonar också att förståelse är en del av föreställningsförmågan vilket hon menar innebär att förstå
händelseförlopp i en föreställning men även konsekvenser av handlingar.
Förskollärarna uppfattar att det finns en relation mellan fenomen. Några av förskollärarna uppfattar till och med att fenomenen är knutna till varandra medan några av förskollärarna uppfattar att fenomenen finns oberoende av varandra. I läroplanen för förskolan (Lpfö18) förekommer föreställningsförmåga endast en gång och då tillsammans med fantasi vilket kan spegla att det finns en relation mellan fenomenen.
Hur uppfattar förskollärarna att barns fantasi och föreställningsförmåga kan främjas i verksamheten?
En av förskollärarna beskriver en lekvärld som personalen skapat för att främja föreställningsförmåga hos barnen på avdelningen. Exemplet med lekvärlden där Rune-Räv lever i skogen och barnen får brev med utmaningar att leta upp honom i skogen samt leta efter spår från honom skapar möjlighet för barnen att utmanas i att föreställa sig hur Rune-Räv ser ut, hur han bor och lever. I lekvärlden använder barnen sin föreställningsförmåga individuellt och tillsammans när de samtalar om hur han ser ut genom att endast föreställa sig bilder av Rune-Räv. När fantasi även används i denna situation använder barnen sina sinnen för att utforska vad Rune-Räv äter genom att smaka på en blomma eller lukta efter eventuella bajsspår. Fleer (2017, s.1265) menar att användandet av lekvärldskonceptet kollektivt skapar möjlighet för barnen att tillsammans med andra öva på sin föreställningsförmåga samtidigt som de övar exekutiva funktioner som, kognitiv flexibilitet, inhibering och arbetsminnet. Att tänka på ett kreativt sätt och kunna föreställa sig påhittade element nämner även en av förskollärarna när hon berättar om man behöver fantasi och föreställningsförmåga för att kunna föreställa sig
påhittade saker som man inte upplevt (se tidigare exempel om elefant på cykel under resultatavsnittet). Både Fleer m.fl. (2019, s.130) och Jankowska m.fl. (2019, s.1098) undersöker föreställningsförmåga
28
och fantasi i relation till lekvärldar. Det kreativa tänkandet, föreställningsförmågan anses ha en betydande funktion i barns lärande av de exekutiva funktionerna när barn får föreställa sig utan att ha direkt erfarenhet av det påhittade elementet (ibid).
Flera av förskollärarna betonar också uppfattningen om betydelsen av förskolepersonalens närvaro, deltagande och medvetenhet i utvecklandet av barnens fantasi och föreställningsförmåga. Den medvetenheten hos förskolepersonalen menar Nilsson och Ferholt (2014, s.943) skapar möjligheter i andra förmågor än just fantasi och föreställningsförmåga, till exempel, inflytande och delaktighet för barnen i verksamheten och möjlighet till lustfullt lärande. I användandet av lekvärldar som
pedagogiskt verktyg utmanas både fantasi och föreställningsförmågan när barnen leker tillsammans och utforskar miljöer och erfarenheter de inte erhållit tidigare (Fleer, 2011, s.256).
Flera av förskollärarna uppfattar att fantasi och föreställningsförmågan kan främjas genom att erbjuda olika aktiviteter och material som möjliggör användning av förmågorna och hejdar styrning från förskolepersonalen. Olika aktiviteter som kan skapa möjligheter för att främja förmågorna kan vara skapande aktiviteter med olika material, rollekar, teater, högläsning, sagor, sångstunder, skapa berättelser kollektivt och ett öppet förhållningssätt hos personalen. Personalen kan uppmuntra, delta, intressera sig, närvara och ha en förståelse för hur de kan främja förmågorna på varierande sätt för att möta varje individuellt barn. Eriksson (2017, s.6) sätter sagor i fokus som en metod där barn kan utveckla både fantasi och föreställningsförmåga. Användandet av sagan som personalen förverkligar genom att agera figurer från sagan och tillsammans med barnen bygga upp en värld där sagan är en kollektiv föreställning vilket även Nilsson m.fl. (2018, s.22–23) belyser som lekvärldskonceptet. I de varierande aktiviteterna kan förmågorna främjas genom att öka möjligheter till utvecklande av
problemlösning, öka förståelse för varandra, inspirera till att tänka kreativt och skapa intresse för olika moment (Eriksson, 2017, s.5–6). Ytterligare en aktivitet där förskolepersonalen kan skapa möjlighet för barnens utvecklande av fantasi och föreställningsförmåga kan vara att högläsa och utan att visa bilderna från boken, be barnen att föreställa sig hur berättelsen utspelas för att sedan utmana barnen att teckna eller rita ett element från boken utifrån deras individuella föreställning. Nilsson m.fl. (2018, s.36) förklarar att föreställningsförmågan utmanas när barnen får föreställa sig utifrån tänkandet och inte har erfarit element från föreställningen tidigare.
Hur uppfattar förskollärare barns uttryck av fantasi och föreställningsförmåga?
Två av förskollärarna uppfattar att det är svårt att uppfatta barns uttryck av föreställningsförmågan hos de yngsta barnen på förskolan. De resterande förskollärarna uppfattar att fantasi synliggörs i barns användande i lekar, främst i rollekar. När barnen tar sig an olika roller med olika personligheter som har olika uppgifter utmanas barnens fantasi kollektivt och individuellt (Fleer m.fl., 2019, s.128). I rolleken övas olika kognitiva förmågor tillsammans med föreställningsförmågan och fantasi som förskollärarna uppfattar synliggörs i rolleken (Fleer m.fl., 2019, s.126). En av förskollärarna
uppfattade att teater är en aktivitet där föreställningsförmågan kan övas samtidigt som barnet behöver förhålla sig till händelseförloppet, manuset och andra roller i teatern vilket Fleer m.fl. (2019, s.128) innebär att öva inhiberingsförmågan samtidigt som barnet övar på att minnas manuset och repliker används arbetsminnet (ibid).
Att fantasi blir synligt i lekar beror enligt Vygotskij (Nilsson m.fl., 2018, s.23) på att leken är fantasins praktiska form. Även Devi m.fl. (2018, s.296) betonar även dem att leken är en arena där fantasin blir som mest synlig för andra men att förskolepersonal behöver befinna sig i leken för att kunna se och stödja fantasiutvecklingen. Att föreställningsförmåga och fantasi används i barnens fria lek uppfattar en av förskollärarna att barnen bygger upp sina lekar med hjälp av fantasin och sedan lägger till
29
moment där barnen föreställer sig delar av leken vilket även Knutsdotter Olofsson (2003, s.12) menar händer i den fria leken.
Utöver lekar så uppfattar förskollärarna att barns uttryck av föreställningsförmågan synliggörs under sångstunder och högläsning när barnen till exempel, tutar på biltutan i ’krokodilen i bilen’ sången. Fantasin kan synliggöras för personalen när barnen får en uppgift att skapa något med en begränsad tillgång till material och tänker kreativt. Inför aktiviteter berättar en av förskollärarna att hon berättar händelseförloppet och att barnen då övar sin föreställningsförmåga. En av förskollärarna beskriver även sin uppfattning om en situation där ett barn återskapar erfarenheter den erfarit i verkligheten från en film som barnet sedan leker i sin fantasilek, där barnet använder gamla erfarenheter till att skapa nya (Fleer, 2017, s.1259).
Metoddiskussion
Mitt personliga intresse för fantasi och föreställningsförmåga samt dess förekomst i förskolans läroplan var inspirationen till denna studie. För att bemöta de frågeställningar som var intressanta i relation till fenomenen användes fenomenologi som teoretiskt perspektiv och metod. Inom
fenomenologiska studier är informanternas subjektiva uppfattning det mest väsentliga att nå fram till (Szklarski, 2009, s.110). Eftersom fenomenologi innefattar tolkning av informanternas uppfattningar och forskaren är medverkande i analysen behöver förförståelsen hos forskaren reflekteras kring (ibid). Eftersom jag som forskare i studien utövar både fenomenen samt professionen som förskollärare har jag reflekterat kring min förförståelse och samtidigt försökt hålla informanternas uppfattningar främst genom att begränsa mina uppfattningar om fenomenen till förordet i studien samt den medverkande rollen i analysen.
Människors upplevelser av omvärlden kan ge en bred förståelse för hur fenomen kan uppfattas på varierande sätt. Med semistrukturerade intervjuer som utgår från informantens upplevelser och
uppfattningar möjliggör en kommunikation utan rätt eller fel vilket kan ge möjlighet för informanterna att svara uppriktigt och ej vad informanterna tror att intervjuaren vill höra eller behöver till studien (Cohen m.fl., 2018, s.287). Intervjuerna gav även möjlighet att ställa följdfrågor eller förytligande frågor kring otydliga svar trots att flera av intervjuerna skedde på telefon eller online. Eftersom intervjuerna spelades in kunde fokus ligga på samtalet och möjligheten att vid transkriberingen gå fram och tillbaka i materialet skapades. En möjlig begränsning vid telefonintervjuerna med några av informanterna blev att kroppsspråket och ansiktsuttryck hämmades och det verbala språket fick bli utgångspunkt i de intervjuerna. Däremot möjliggjorde telefon och onlineintervjuerna större geografisk spridning och större datainsamling eftersom fysiska träffar inte var att rekommendera på grund av rådande epidemi (Cohen m.fl., 2018, s.536). En möjlig begränsning med onlineintervjuer kunde även skapats om tekniken inte fungerat, vilket hände vid en av intervjuerna men löstes genom
telefonintervju (Cohen m.fl., 2018, s.540). Eftersom intervjuerna skedde via telefon eller online kunde informanterna välja tid som de kände passade och plats där de kände sig bekväma och ostörda av annat. Intervjufrågorna var öppna med möjlighet för informanterna att besvara frågorna utifrån sin egen uppfattning och utan styrning av intervjuaren (Cohen m.fl., 2018, s.287). Urvalet av informanter kan ha påverkat resultatet trots brett åldersspann, geografisk spridning och yrkesverksamma år så fanns det inga manliga informanter vilket kan ha påverkat resultatet. Trots urvalets bortfall kring det manliga könet anses en rik och innehållsrik empiri kunnat samlats in med varierande åldrar hos informanterna och yrkesverksamma år i verksamheter.
30
Inför intervjuerna skickades frågorna ut till alla informanter då två önskade tid för att förbereda sig inför intervjun vilket kan ha begränsat intervjuerna i anseendet att de förberett svar på frågor men det beslutet kan även ha medverkat till att informanterna kände sig mer bekväma i intervjun eftersom de kände sig lite förbereda vad som skulle komma (Cohen m.fl., 2018, s.270). En möjlig fördel med utskicket av frågor kan även ha varit att informanterna haft tid att fundera kring frågorna och därav kunnat besvara frågorna med fler tankar och bredare information. En möjlig fördel med studien är att förskollärarnas upplevelser och uppfattningar synliggjorts utifrån deras eget perspektiv och ej genom tolkningar från andra parter. Risken med fenomenologiska studier benämner Szklarski (2009, s.118) vara att forskaren inte ger fenomenen en rättvis bild och inte lyckas fånga fenomenens essens och slutligen synliggöra den väl i resultatavsnittet. För att begränsa den risken synliggjordes fenomenens essens i olika teman på ett strukturerat sätt för att inrikta den insamlade empirin kring fenomenens essens samt så genomfördes noggrant Giorgis femstegsanalys (Szklarski, 2009, s.113). Analysmetoden som valdes var Giorgis femstegsanalys (ibid) med syfte att synliggöra fenomenens essens genom att tydligt sortera och kategorisera den insamlade empirin. Det relevanta med analysmetod har varit att följa den noggrant för att nå fram till fenomenens essens i informanternas subjektiva uppfattning. Bearbetningen i analysen skedde i den ordning femstegsanalysen bestod av, där syftet är att smalna av empirin för att fokusera det som är dominerande för respektive fenomen. Genom tydligt beskrivande av urval, genomförande och studies process anses studien som trovärdig. Valen som tagits i
metodaspekten för studien känns passande till fenomenologins metodologi och teoretiska perspektiv. Däremot är resultatet inte generaliserbart eftersom den fenomenologiska grundtanken är att nå fram till individens egen uppfattning av fenomenet vilket inte går att generalisera eftersom människors
uppfattningar och upplevelser är olika och studiens empiri grundar sig på för få intervjuer (Szklarski, 2009, s.107).
Kunskapsbidrag
Studien kan skapa inspiration om hur förskolepersonal kan arbeta med att främja fantasi och föreställningsförmåga i verksamheterna, öka förståelsen för att människor upplever och uppfattar fenomen i världen olika samt öka förståelse för fenomenen fantasi och föreställningsförmåga. I läroplanen för förskolan (Lpfö18) nämns fantasi vid flera tillfällen i relation till lek och
föreställningsförmåga vilket kan vara problematiskt eftersom fantasi kan finnas i andra moment i förskolan till exempel, i skapandet, högläsning, rutinsituationer osv. Eftersom föreställningsförmåga är ett nytt begrepp i läroplanen kan denna studie även bidra med reflektioner och inspiration till förståelse av fenomenet samt hur man kan arbeta med förmågan. Flera av informanterna i studien berättade efter intervjuerna att de kommer diskutera med sina kollegor hur de kan arbeta med strävandemålet som innefattar både fantasi och föreställningsförmåga framöver.
Slutsatser
Fantasi uppfattas för informanterna som ett verktyg där man använder olika sinnen, erfarenheter, förmågor till att vara eller tänka kreativt, som ofta synliggörs av barns handlingar i lekar. Som förskollärare kan man arbeta med olika aktiviteter till exempel, sagor, högläsning, skapande eller i olika lekar. Fantasi uppfattas även som samhörande till verkligheten eftersom erfarenheter från verkligheten används i fantasin enligt informanterna. Föreställningsförmågan kopplas även den ihop med verkligheten eftersom man i sin föreställning blandar verkliga erfarenheter och händelser med påhittade element. Föreställningsförmågan uppfattas som en förmåga där förståelse för andras
31
perspektiv, känslor och handlingar anses vara väsentliga för att kunna använda förmågan. Att kunna föreställa sig element som inte finns fysiskt, till exempel, ett äpple i sin hand eller att föreställa sig ett legobygge innan man byggt det. Att föreställa uppfattades även som en möjlighet att göra kollektivt i