Enligt rekommendationerna i matpyramiden (fig 1) skall stapelvarorna för en fullvuxen människa per dag bestå av cirka 6 dl (eller 600 g) mjölk, 4 skivor (ca 100 g) mjuk bröd, 2 skivor (ca 25 g) hårt bröd, 2 skivor ost (ca 30 g), 2 matskedar fett (ca 30 g), 4 potatisar (ca 250 g) samt cirka 50 gram av pasta eller cerealier. Stapelvarorna kan vara desamma varje dag och kan fördelas som man själv önskar över dagens måltider. Modellen rekommenderar även att en person bör äta minst två olika vegetabilier och minst en sorts frukt i slutet av varje måltid varje dag i kombination med stapelvarorna. För dem som äter animalier skall pyramidens topp även räknas in. Denna del av matpyramiden rekommenderas i huvudsak för att måltiderna skall bli mer varierade, eftersom en människa inte behöver äta denna sorts mat i stora kvantiteter för att tillföra kroppen tillräckligt med näring under dagen. 28
Tabell 6.
De olika råvarornas näringssammansättning.Råvaror kolhydrater Vitaminer Proteiner
Frukt, bär X X Vegetabilier X X Rotsaker X X Bröd, cerealier X X X Smör, olja X Kött, fisk,ägg X X Källa: Hiilsokostråd, 1984: 7.
27 Källa till fig. 2 Hif!sokostn1,f, 1984:7, Stockholm. 28 Hälsokostrådet, Hälsokostråd, 1984:6. Mineraler X X X X X Fibrer Fett X X X X X X
Ulrica Söderlund
Tabell 6 visar de olika råvarornas näringssammansättning. Kolhydraterna i kategorin frukt och bär består i huvudsak av olika sorters socker och vitaminer na är i huvudsak C-vitamin och karoten, som är bra för ögonen, V itaminerna i vegetabilierna är mer varierade. Järn, C-vitamin samt karoten finns i vege tabilier med gröna blad medan ärtor och bönor innehåller mycket B-vitamin och proteiner. Kolhydraterna i rotsaker och potatis är i huvudsak bestående av fibrer och stärkelse. Morötter är rika på karoten, medan potatis och kålrot är rika på vitamin C. Bröd och cerealier är den grupp som i huvudsak förser kroppen med kolhydrater i form av fibrer och stärkelse. Denna grupp förser även kroppen med stora kvantiteter av proteiner, vitamin B och järn. Olika sorters fett förser kroppen i huvudsak med fett men även med vitaminerna A, D och E. Fett utgör en stor energikälla för kroppen. Kött, fisk och ägg bidrar med vitamin B, proteiner, järn, zink och selen, med andra ord en rad olika metaller som den mänsldiga kroppen kan tillgodogöra sig utan problem. 29
Fett förser kroppen med livsviktiga fettsyror. Olika sorters fett är nödvän diga för kroppens energiförsörjning. Kolhydrater behövs även för energiför sörjningen, så att en person kan upprätthålla ett gott välbefinnande. Protein är nödvändigt för att bygga upp kroppens olika celler. Proteiner lämnar även material i kroppen, så den kan producera enzymer, hormoner och antikroppar. Benstrukturen, tänderna och blodet är beroende av mineraler. Dessa minera ler förser även kroppen med konstruktionsmaterial till cellerna. V itaminerna reglerar kroppens olika metabolismprocesser, och utan dem kan inte annan näring tas upp och tas till vara i kroppen. Vatten är mycket viktigt som ett transport- och lösningsmedel för andra näringsämnen i kroppen. Vatten reg lerar också kroppstemperaturen. En fullvuxen människa behöver dricka cirka
1 ½ liter vatten per dag för att kroppen skall fungera normalt.30
Om man jämför spisordningen för dem med bäst hälsa ombord Preussiska Hjelten med de moderna rekommendationerna, fick de i sig bröd och cerealier och fett från matcirkeln varje dag. I förhållande till matpyramidens rekom mendationer fick de inte frukt, mjölk och ost som de sjuka eller sårade ombord på Prins Ferdinand fick. Spisordningen når inte upp till de moderna rekom mendationerna vad gäller mängden mat i matpyramiden. Det förefaller som om denna spisordning är sparsam och bör ha varit billig, eftersom större delen av den består av olika former av cerealier.
29 Hiilsokostr!!d, 1984:7; Mjölkfrämjandet, Lite av allt-matcirke/11, tallriksmode!lem & tolv bra recept, Stockholm 1998: 6 f.
30 Ingrid Christenson, & Ina-Marie Sundling, Kostktmskap, Kungsbacka 1983, s 18; Hiilsokostr!!d, 1984:5.
Eftersom denna spisordning inte når upp till de moderna rekommenda tionerna, betyder det att de övriga spisordningarna för dem som var vid sämre hälsa inte heller gör då de endast fick ½ eller ¼ portion av den ovan nämnda spisordningen. Det verkar som om spisordningen är baserad på olika former av soppor och""'"'"'"'· Förklaringen till detta vara att de ombord- varande var så sjuka och svaga att de inte kunde föda utan måste få i sig den i flytande form.
Även om spisordningarna inte uppfyller de moderna rekommendationer na, måste man hålla i minnet att dessa var normativa, eftersom det står helt klart att de sjuka och sårade fick färskt kött, även om detta inte förekom i spisordningarna. Det faktum att majoriteten av de sjuka eller sårade skrev ut som friska till fortsatt tjänst, pekar på att flottan lyckades vårda sina patienter tillbaka till en god hälsa, och visar också att flottan var på rätt spår. Eftersom vatten är så viktigt för att upprätthålla ett välbefinnande, förefaller det som om flottan hade problem med just detta, eftersom det var omöjligt att förvara färskvatten för någon längre tid. Här måste man även hålla i minnet att vi inte vet från materialet i vilket tillstånd patienterna befann sig, när det skrevs ut som tillfrislmade en sjukdom eller skottskada. Personligen tror jag att vi idag har högre krav på vad som krävs for att bli friskskriven, än vad man hade under 1700-talet.
Om vi jämför den ordinära spisordningen för de friska med de moderna rekommendationerna, framträder en litet annorlunda bild än den för de sjuka eller skadade. Eftersom matcirkeln inte delger hur mycket av varje sektion man behöver äta per dag, är det svårt att säga hur väl spisordningen stäm mer överens med den. Om vi jämför spisordningen för de friska (tabell 2) med matpyramiden, ser man att frukosten nästan kommer upp i de modema rekommendationerna vad gäller intaget av fett. De åt mer bröd än vad som rekommenderas i dag, också om man slår ihop dagsransonen av mjukt och hårt bröd. Besättningen förefaller även ha kommit upp i moderna rekom mendationer beträffande vegetabilier men inte frukt, även om matpyramiden inte talar om några specifika mängder av vegetabilier. Även om det ser ut som om den friska besättningen nådde upp i moderna rekommendatione1� fanns det liten variation i kosthållningen för densamma. En viktig skillnad mellan spisordningen för den friska besättningen och den för patienterna finns och det är att den förstnämnda innehåller fisk.
Alla spisordningar från kriget som använts i denna studie, innehåller ren alkohol. Detta skiljer sig från de moderna rekommendationerna, där det inte
Ulrica Söderlund
finns någon alkohol alls, ej heller förekommer där tobak. Det förefaller inte heller som om någon av spisordningarna innehöll tillräckligt med vätska för att tillgodose dagsbehovet. Eftersom en fullvuxen behöver dricka 1 ½ liter vatten dagligen, är det enastående att flottan lyckades hålla de ombordvarande vid tillräckligt god hälsa och att de inte drabbades av uttorkning. Man får nog anta att de ombordvarande fick öl eller annan dricka, även om det inte nämns i spisordningarna. En annan sak är att ingen av de ombordvarande fick mjölk eller ost, som innehåller kalcium som är viktigt för skelettets hållbarhet. Som ett resultat av detta bör de ombordvarande ha lidit av benskörhet, vilket borde ha ställt till besvär för de patienter som till exempel vårdades för benbrott. Avsaknaden av frukt för patienterna visade sig mest troligt i form av skör bjugg, eftersom denna sjukdom uppstår när en människa har vitaminbrist, i synnerhet brist på C-vitamin.
Sammanfattning och avslutande diskussion
Målet med den här artikeln har varit att studera sjukvården för de sjuka eller sårade i den svenska flottan samt vilken kosthållning dessa fick under rysk svenska kriget 1788-1790.
Den svenska flottan hade fyra olika sätt att ta hand om de sjuka eller sårade. Ett sätt var att vårda dem ombord på konvalescentfartyg som Prins Ferdinand. Männen, som kom ombord fartyget, kom från Karlskrona sjukhus eller från de så kallade sjuköarna. Det förefaller som alla dessa patienter var i förhållandevis god kondition, när de anlände till Prins Ferdinand, eftersom de inte stannade speciellt länge, och när de skrevs ut som friska sändes till sina hemstäder eller till fortsatt tjänstgöring ombord på andra fartyg. Vid avresan fick samtliga mat med sig för dagen. Det förefaller som detta förfarande var ett sätt för flottan att ge plats vid sjukhuset och vid sjukön/-öarna för patien ter, som var sämre än dessa konvalescenter. Patienterna fick tre mål mat om dagen; frukost, lunch och aftonmåltid. Mängden mat är litet högre än ombord sjukfartyget Preussiska Hjelten och mer varierad. Patienterna fick smör, bröd, torra ärtor, saltat kött och färska vegetabilier tillsammans med brännvin och vin. Dagsransonen av brännvin var 14 cl per man. Fyra centiliter av dessa serverades till frukost och bestod då av svenskt brännvin. Patienterna skulle späda ut en del av sitt brännvin och vin med vatten. Det är nog inte troligt att så gjordes eftersom det var omöjligt att hålla färskvatten färskt för en längre tid ombord.
En annan lösning som flottan använde sig av för att vårda de sina, var att sköta dem ombord på de fartyg, där de utförde sin tjänst, tills det fanns en möjlighet att föra dem till ett sjukfartyg eller sjuköar. Det är inte ovanligt att man bytte manskap/patienter mellan fartyg, när dessa mötes. Ett exempel på detta är Lovisa Ulrica. Fartyget tog ombord över 100 sårade eller sjuka från andra fartyg och vårdade dem ombord, innan de anlände till Tjurkö. Kosthållningen för patienterna ombord Lovisa Ulrica skilde sig från kosthåll ningen för desamma ombord på Preussiska Hjelten och Prins Ferdinand i form av att de på Lovisa Ulrica fick söta kakor och mjukt bröd.
Ytterligare ett sätt att vårda de sjuka och sårade var att transportera dem till sjuk.öarna. Jag har endast funnit en ö i materialet; Tjurkö. Det är dock inte tro ligt att flottan endast hade en sjukö med tanke på stora antalet sjuka eller sårade under år 1789. Det förefaller dock som att de, som vårdades ombord på Preussiska Hjelten, inte transporterades till dessa öar utan fick vård ombord, tills de skrevs ut som friska eller dog. Patienterna ombord på Prins Ferdinand kom från Tjurkö. Lovisa Ulrica å andra sidan transporterade sjuka eller sårade som hämtades från andra fartyg till Tjurkö. Fartyget förde inte endast patien ter utan även proviant till ön, bl.a. levande oxar, så att patienterna kunde fa tillgång till färskt kött, och färska vegetabilier. Det finns dessvärre ingen när mare information om vilka som vårdade de sjuka eller sårade på ön, men det är inre troligt att patienterna tog hand om sig själva.
Även om hertig Karl år 1789 deklarerade att inte fanns något behov av att sjuk:fartyg skulle följa efter den svenska flottan, är det helt uppenbart att flottan var i behov av dem. För östersjöexpeditionen påföljande år finns farty get Preussiska Hjelten listat som just ett sjuk:fartyg. l:i<>rrvo-,"t började ta ombord
sårade eller sjuka i maj, sista patienten anlände i augusti, och den sista till frisknade mönstrades av fartyget i september samma år. Den totala summan av sårade eller sjuka som togs ombord var nära 600 stycken. Över 400 av dem mönstrades av som friska till sjukhuset i Karlskrona eller till staden Lovisa. De som mönstrades av som friska, sattes ibland av till samma fartyg de tjänat på innan vistelsen på Preussiska Hjelten eller till helt andra fartyg. Det förefaller
som att de överlämnades till de fartyg som var närmast avmönstringsdagen, eftersom det finns indikationer att när andra fartyg satte av sjuka eller sårade på Preussiska Hjelten, tog de emot friskskrivna.
Vid sidan av den ordinarie besättning på ett fartyg som Preussiska Hjelten, fanns även präster, samt en stab, som enbart vårdade de sjuka eller sårade. Den sistnämnda kategorin bestod enbart av kvinnor, sannolikt de enda kvinnorna ombord. De var änkor, husmödrar eller unga flickor. Det är
Ulrica Söderlund
intressant att denna stab av kvinnor finns ombord från maj-september utan att bli sjuka under hela expeditionen, trots att de kom i direkt kontakt med sina patienter varje dag. Eftersom de tillhörde den ordinarie besättningen fick de mat från den ordinarie spisordningen för friska, och det förefaller som variationen i denna var tillräddig för att hålla dem vid god hälsa. Det är första gången jag har stött på kvinnor ombord på flottans örlogsfartyg. Det förefaller som organisationen ombord för att vårda patienterna följer samma mönster
som organisationen för sjukhusen på land, eftersom dessa hade samma typ av stab som vårdade patienterna.31
Patienterna var indelade i tre kategorier ombord vad det gäller kosthåll ningen. Kategori två och tre hade en viss variation i sin spisordning, som i huvudsak bestod av form av soppa eller annan måltid som till exempel gröt gjord på cerealier, och med öl som dryck. De fick även hårt bröd och tobak att konsumera under dagen som de själva ville. De som var vid bäst hälsa fick nästan 1 liter soppa eller gröt till lunch och aftonmåltid varje dag. Det serverades dock ingen frukost. Kategori två fick ½ portion i förhållande till kategori tre till lunch och aftonmåltid medan de allra sämsta i kategori ett fick ¼ portion. De i kategori ett fick ingen heller tobak, bröd eller öl under dagen. Patienterna som led av skörbjugg fick obegränsad tillgång till surkål.
Den mängd mat, som Faxe rekommenderade till patienterna ombord på sjukfartyg, är större än vad flottan serverade patienterna på Preussiska Hjelten. Även om den svenska flottan inte följde rekommendationer från en av sina egna läkare, lyckades de med att friskskriva över 400 man av de nästan 600 som togs ombord på Preussiska Hjelten under expeditionen 1790.
Något som patienterna ombord på Preussiska Hjelten, Prins Ferdinand,
Lovisa Ulrica och de på Tjurkö har gemensamt, är att av dem serverades
fisk i kosten. Det finns ingen information om varför flottan väljer att exklu dera fisk i deras diet. Den friska besättningens diet bestod av torkad och saltad fisk, saltat kött, hårt bröd, torra ärtor, öl och olika sorters cerealier.
De olika spisordningarna från kriget kommer inte, jämfört med två moderna modeller för rekommenderat närihgsintag, upp i det dagliga rekom menderade näringsintaget. Oavsett detta var dödstalet lågt bland patienterna i denna studie och flottan lyckades vårda dem tillbaka till en så pass god hälsa att de friskskrevs. Den här studien gör emellertid inga anspråk på att ha löst frågan om hur den svenska flottan lyckades med att vårda patienterna tillbaka till en acceptabel hälsa under kriget 1788-1790. Fortsatt forskning behövs för att svara på den frågan.
31 Joh. lor. Odhelius, K Lazarettet i Stockholm, Stockholm 1776, s 32.