Filmanalys - Från teckning till färdig produktion: en studie av storyboards inom spelfilm och a

Skiss från Vertovs eget block, unika teckningar med regissörens förberedande skisser som i ett storybord.⁴³

3. FILMANALYS

Filmanalys delen som följer kommer att ta upp temat med tidigare kapitel storytelling, genom inslag av montaget som filmberättande teknik, i scenexempel av Hitchcock och Scorsese. Det här

42Tode, Thomas/Wurm, Barbara Dziga Vertov, The Vertov collection at the Austrian Film Museum, Wien: SYNEMA, 2006, s.75

43 Bildkälla: The Vertov collection at the Austrian Film Museum

är inte montage i sin renaste form, utan mer som ett inslag av berättandetekniken.⁴⁴ Även ges exempel på klassisk narration, i scenexempel av Kaufman och Del Toro, samt hur en animerad film använder sig av storyboards. Det som finns med i Kaufmans filmatisering som bryter stilistiska drag, vilket jag valt att ta fasta på, är hur en kompilationsfilms-aktik teknik⁴⁵ använts för att tillföra en viss känsla. Del Toros film är mitt val av en samtida produktion, där en mer sömlös berättandestruktur används, med humor och små intertextuella budskap, som vittnar om en postmodern kultur där en seriefigur träder fram på filmduken, tillsammans med fantasifulla CGI-skapade monster. Samtliga regissörer har använt sig av förberedande storyboards på varierande vis, och det är vad jag önskar poängtera i mina analyser.

3.1 FÅGLARNA (1963)

“I’m all for construction, because we’re dealing with the magic of movies.’’ Robert F. Boyle

Många av medarbetarna runt Hitchcock, berättar om hans notoriska förberedelseprocesser och kreativa idéer innan hans filmer spelades in och likaså om hans motvilja att filma på offentliga platser och reella miljöer. Detta på grund av ljudets och ljusets komplexitet och svårigheten att styra dessa element. Han var en perfektionist vad gäller att skapa sina scener och till skillnad från många andra regissörer som i postproduktionen går igenom materialet och ändrar om klipp och ordning, visste han redan exakt hur det skulle se ut. I många fall är det den bilden som beskrivs om regissören, och de flesta texter om honom visar på den sanningen och materialen om hans inspelningar är omfattande och väldokumenterade. Kanske är han den regissör genom tiderna som mest fått uppmärksamhet om sig i sitt användande av storyboards, enligt Katz resonemang om regissören i samband förplaneringar. I Krohns bok Hitchcock at Work återfinns flera av hans storyboards till bland annat The Thirty – Nine Steps, (1935) Saboteur (1942), Shadow of a Doubt (1943) Vertigo (1957) och Marnie (1964).⁴⁶ I många avseenden var det just genom storyboards som det här sättet att skapa film förverkligades och var genomförbart i en kombination med andra förberedande aspekter.

“The film is already in my head before we start shooting” var ett uttryck han lär ha tyckt om

44 eftersom en slags missbedömande tolkning av begreppet montage lätt uppstår, vill jag egentligen undvika att påstå att detta är montage, men både Scorsese och Hitchcock har utmanat klassik narration, med inslag av ett montageliknande material, i de valda filmscenerna och det är vad jag vill poängtera.

45 kompilationsfilmer är främst en dokumentärfilmsteknik där gammalt material förs samman med nytt, vilket ger det gamla materialet en ny betydelse i ett helt annat sammanhang.

46 Se bildbilaga.

att upprepa och det sägs att i klippningen och redigeringsprocessen var det endast att följa hans storyboards. Däremot har det visat sig vara en sida av sanningen då han i vissa fall lät konstruera bilder, illustrationer och storyboards i efterhand för att påverka marknadsföringen.⁴⁷ Det är väl citerat även hur han uttryckt att han blivit nästintill uttråkad i själva filmandet och inspelningen då arbetet med problemlösningarna redan var gjorda i förproduktionen och det var där själva utmaningen låg. Mycket väl stämmer det att Hitchcock ibland lämnade inspelningsplatsen när allt var som han önskade och även det faktum att han sällan tittade i kameran, just genom att han redan visste exakt att den cinematografiska bilden skulle vara likvärdig den som han redan bestämt i ett storyboard.⁴⁸ Men det finns en annan sida av regissören som skall ha varit den att det existerar inslag av kaos och oförutsägbarhet och andra element i hans sätt att skapa och som står i motsats till kontroll och ordning och borde ha utmanat hans attityd med en “allergi mot oförutsägbarhet och överraskningar.”

Jag har valt att titta närmre på en scen ur Fåglarna, som kanske är hans mest experimentella och vågade produktion någonsin vad gäller tekniken med fåglarna i sig, hur de löste de avancerade scenerna och även sett till ljudspåret. Han hade, enligt Bill Krohn, en mycket omvälvande process med manuset då han ändrade det under filminspelningen, bland annat slutscenen. Det var en annan dimension, att han tillät sig vara flexibel och att han utgick från en novell som i sig var relativt enkel i sitt upplägg, till att göra en film som innehöll fler dimensioner psykologiskt och med en ovetskap om varför fåglarna egentligen attackerade, ovissheten som i och för sig var med i Daphne du Mauriers historia. Utifrån att Hitchcock hade läst artiklar om när verkliga fåglar attackerade människor fick han övertygelsen att det gick att göra något cinematiskt av historien, det var en slags ”undergångsnovell” och i den tidiga processen gjorde produktionsdesignern Robert Boyle ett stämningsfullt storyboard med Edvard Munchs ”Skriket”

som inspirationskälla, då han hade verkligen tolkat novellen som en stämningsberättelse. Mitt under filminspelningen skrevs manuset om:

I threw the whole lot away and put this new ending in/---/ but this was in the middle of shooting the picture, which I have never done before /---/ I wouldn’t like to feel that one’s best work must be done under strain like that, because I’m not usually that emotional.⁴⁹

47 Exempelvis North by North-West, se Krohn, Hitchcock at Work, s. 13 och s. 209

48 Katz, s. 23

49 Ibid., s. 240

Enligt Truffaut så var Hitchcocks filmer alltid intuitiva, vilket var hans kommentar om Hitchcocks egna reflexioner över hans mer känslosamma påverkan under skapandet av Fåglarna.

Han höll sig även nära den ursprungliga novellen till sin rytm hur fåglarna attackerar, retirerar och sedan i massor invaderar och attackerar igen.⁵⁰ Slutet kom att återvända till novellens ursprungliga öppna slut, helt utan förklaring till varför den här katastrofen uppkommit och genom en arbetsam och torterande process fann sig Hitchcock tillbaks till den ursprungliga formen av historien just i slutscenen, som först inspirerat honom.⁵¹ Bill Krohn beskriver det som så, att filmens gömda ämne verkligen är den allvetande kameran, hur han alternerar med det subjektiva – till skillnad från i exempelvis Rear Window (1954) där detta sker helt öppet. Hitchcock läste under tiden, sci-fi författaren Fredric Browns The Mind Thing (196l) och Bill Krohn resonerar över att det kan ha påverkat som en analogi mellan en Alien och Hitchcocks kamera, “/.../whose habit of occupying the viewpoints of various charachters.”⁵² Likaså den avancerade tekniska aspekten med något så oförutsägbart som levande fåglar att arbeta med måste ha inneburit en drivkraft och kreativ källa för regissören utöver hans bekymmer med manuset, allt ifrån uppstoppade fåglar, mekaniska fåglar till fåglar uppfödda på plats skapades för syftet.⁵³ Hitchcock hade verkligen en utmaning i att använda sig av sin förmåga att skapa illusioner framför kameran i den här produktionen som även satte produktionsbolag i tvivel innan den var klar, med sitt experimenterande innehåll och likt flera av hans andra produktioner skred den över den tänkta budgeten.

Storyboarden som skapades till Fåglarna var mycket visuella, både estetiskt uttrycksfulla och effektiva. Känslomässiga uttryck, kameratekniska detaljer och kompositionella enheter finns med i en konstnärlig helhet, skapade av Harold Michelsson. Dock var det Hitchcock tillsammans med produktions-designer Robert Boyle som först skapade skisser och i stora drag utformade dessa, men förfiningen och precisionen vidareutvecklades på story-artistens bord. Enligt Steven Katz var det i dessa studiotidens glansdagar, som de mest genomarbetade storyboardsen skapades, med orsak av de anställningsformer och den generösa tidsramen som rådde för filmteamen. Om man jämför med dagens filmproduktioner så råder en helt annan tidspress och tyvärr är verktyget

50 Ibid.

51 Evan Hunter som skrev manus utbytte ständigt idéer med Hitchcock samarbetet på ett tidigt stadium via brevkontakt. Kapsis beskriver processen med Hitchcocks tydliga åsikter om vad som inte fungerade med manuset.

52 Vad som än gällde, var inspirationen kom ifrån, så var det uppenbart att Hitchcock var inne på att skapa en film med temat där naturen vände sig mot människan och dess konsekvenser, enligt Krohns resonemang, s. 240

53 DVD All about The Birds

storyboards bland de första att försvinna i processen, när budget sparas in på. Det är i sig mycket motsägelsefullt, då de flesta regissörer känner till fördelen att använda sig storyboards inte minst av ekonomiska skäl.

I Harold Michelssons storyboards⁵⁴ syns jämförelsen med scenen vid bensinstationen, hur nära de befinner sig det färdiga resultatet, bilderna från filmen till höger. Även är det tydligt med vilken noggrannhet Michelson beskriver kontinuitet, men även Melanies ansiktsuttryck samt viss stämning genom skuggor och nyanser i själva teckningarna. Bilderna av Melanies ansiktsuttryck, när hon inser vad som håller på att hända med mannen nere på bensinstationen när han blir attackerad av en fågel, och sedan tappar sin tändsticka mot bensinen på marken – är gjort på ett montageliknande vis med stillbilder av Melanies ansiktsuttryck i nära följd.

Något annat som pågick i förberedelsen och som har med bild till rörlig film att göra, är inspirationen han tog från “matte artisten” Albert Whithlocks tavla, där en komposition med ett fågelperspektiv utgjorde grunden till scenen över Bodega Bay. Effekten av den här sekvensen blir

54 Bildkälla: Internet

verkligen att vi byter pov till fåglarnas perspektiv, samt att vi får en helhetskänsla över den ödesdigra effekten som fåglarna börjar få över människorna och invånarna på platsen.

Bluescreenmetoden som användes av dåtidens filmskapare för att skapa scener med skilda förgrunder mot bakgrunder, eller kollage av objekt i en miljö på artificiellt vis var inte av tillräckligt bra kvalité för filmteamet,⁵⁵ utan istället användes natriumprocessen, som tidigare endast används av Disneystudios. För och bakgrund filmades för sig och sammanfördes i en optisk kopieringsmaskin. Bakgrunden lystes upp med gult natriumljus (Soda Vapor Lamps) och objektet i förgrunden med vitt ljus. Det filmades med två filmer i en specialbyggd Technicolor- kamera, där en film var känslig för natriumljuset i bakgrunden, den andra var känslig för det som befann sig i förgrunden. Det här dubbelexponerades sedan, och det var en teknik som hade förfinats av Disneystudios och är märkbart i många av scenerna i Fåglarna. I vissa fall handlar det om scenerna där fåglarna attackerar men även filmens huvudrollsinnehaverska Melanie Daniels (Tippi Hedren) porträtteras ofta genom tekniken, vilket analyserats utifrån feministiskt synsätt hur Melanie är porträtterad som en kvinna vi får viss distans till filmen igenom. Hennes karaktär skiljer sig på många vis, från många av Hitchcocks övriga kvinnoporträtt i sin klasstillhörighet och sin persona.⁵⁶

Den screwball-aktiga inledningen och första delen av filmen, förleder åskådaren för att sedan successivt föra oss in på en mer skräckartad upplevelse, vilket var Hitchcocks uttalade vision av filmen.⁵⁷ Angående genre så var det samtidigt ett osäkerhetsmoment för Hitchcock, vilket bevittnas i dialogen med Robert Boyle:

Hitchcock: “You know, we’re not making a science fiction movie”, and I was a bit shaky, and I said: “Well, what are we making, Hitch?” And he didn´t know. ⁵⁸

Den placerar sig inom skräckgenren men har verkligen övertoner av någonting lättsamt och lite humoristiskt genom skådespeleri och dialog inledningsvis. Vi presenteras för rumsliga interiörer, ofta använt inom screwball komedin. Sedan förflyttas handlingen ut mot havet och landet där en mindre ort blir symboliskt för att skapa spänningsförhållande till nykomlingarna, associerat som det okända som hotar och ändrar den ursprungliga harmonin.

55 Bland annat ser men ofta en blå kant, ”blå eld”, i konturerna av objekt när bluescreens metoden använts. DVD All about The Birds

56 Kapsis, Robert. E., Hitchcock, the making of a reputation, London: The University of Chicago Press, 1992, s. 142

57 DVD, All about The Birds

58 Krohn, s. 239

Till vänster: Robert Boyles konstnärligt skissade storyboard/moodboards utifrån hans första tolkning av manuset, inspirerade av Edvard Munchs tavla ”Skriket.” Till höger ser vi förberedande fotografier på befolkningen i Bodega Bay, dessa togs fram till fördel för att följa Hitchcocks realism i filmen då han önskade ha en trovärdighet i klädsel och utseende.⁵⁹

För att studera närmare hur Hitchcock löst en scen med fåglarna, som det finns storyboards till, presenterar jag nu en närläsning av en vald scen. På samma sätt kommer de följande valen av filmer presenteras genom information om filmen först, för att sedan följas av en närläsning som rubriceras ”scenbeskrivning.”

3.2 Scenbeskrivning:

(1.08) Melanie, huvudrollsinnehaverskan, har väntat en längre stund i en ytterst preciserad scen utanför skolbyggnaden där ljudspåret även blir framträdande i sin betydelse. Skolbarnens sång, en ramsa som upprepar sig, hörs i bakgrunden under tiden som Melanies i övrigt kontrollerade yttre, börjar nervöst se sig om och fåglarna närmar sig i periferin. I övrigt är det endast diegetiskt ljud som hörs. Blickriktningar blir påtagliga i scenen då hennes blick riktas upp mot skyn, tystnaden är påtaglig, det enda som hörs är ramsan från skolbyggnaden. En ensam kråka i luften rör sig från vänster till höger i bilden, klipp till en komposition med en ställning fylld med kråkor som börjat successivt samla sig. Vidare så följer ett klipp till Melanies ansikte i rörelse, kameran sveper uppåt i bild, mot ställningen och Melanie vänder sig bort från åskådaren mot skolan.

Kråkorna ses nu från en annan vinkel, kameran panorerar till höger. Sekunderna är få som visar

59 Bildkälla: Hitchcock at Work

fåglarna samlade, men det räcker för att få en stark upplevelse av deras närmande som sker successivt. Hennes blickriktningar verkar indikerande för åskådaren, att vi uppmanas att reflektera över vad som sker utanför bilden. Även ses oron i hennes ansiktsuttryck med åsynen av de successivt, anhopande massorna av fåglar på lekställningen.

“Every frame that you do has control over the viewer´s eye” menar Jeff Zugale⁶⁰ när han talar om vad som är viktigt att känna till som storyboard-artist. Att titta på filmer likt klassiska stilexempel som Hitchcocks, vilket blivit min ingång, är ett sätt att tydligt se den här betydelsen.

Zugale (och flera andra samtida storyboard artister) nämner att deras inspiration även är hämtad från serietecknare:

There’s some comic book artist who you should probably be studying because they are masters of moving your eye around the frame - Will Eisner is probably one of the best ones.⁶¹

Vidare nämner han en mer okänd serietecknare/artist vid namn Adam Warren, som fungerat som en stor inspirationskälla och orsaken är just förmågan att fånga uppmärksamheten med blicken, riktningarna i vad som sker i bilderna. Ingången med tecknade serier verkar vara flera av storyboard-artisternas inspirationskälla, men de ger även rådet att se på klassiska filmer och exempelvis pausa DVDs – se vad som fick karaktärerna att reagera. Teckna ned det, gå igenom sekvensen och hitta de små, viktiga detaljerna. De storyboards som finns att hitta till Fåglarna, är till scenerna där själva fåglarna är representerade. I övrigt är det inte uttalat att det finns tecknat material i form av boards, utan det var utifrån komplexiteten att lösa fågelscenerna med den tidens möjligheter. Storyboardsen står sig tidsmässigt, dels estetiskt men även hur de är strukturerade cinematiskt, lite som ett skolexempel av storyboards och filmskapande.

60 Jeff Zugale, beskriver sig som en artist som gått den långa vägen utan konstnärlig utbildning, utan började inom musik för att sedan via en anställning på ett tryckeri jobba sig igenom från web, grafisk design och bokproducent till koncept-artist – allt inom en mycket kort tidsperiod och mycket ovissa anställningsformer. Han beskriver det mycket ovissa i att vara koncept artist och frilansa – The Sopranos hör till ett av hans meriterande uppdrag, som koncept designer. Paez/Jew, s. 173-174.

61 Ibid., s. 183

Den här scenen utspelar sig några minuter efter ovan beskriven scen, när skolbarnen kommit ut tillsammans med sin lärarinna och kaoset bryter ut. Det är ljudet av barnens fötter som får fåglarna att reagera, de flyger runt i luften ovanför barnen, Melanie och Annie som försöker att skydda sig och barnen. Vissa fåglar var tränade att attackera och i vissa moment band de fast fåglarnas fötter i kläderna så att illusionen av attack uppstod. Halvbild varvas med närbilder och helbilder i scenen som inte är ett montage, men som får den liknande effekten med sin rytmik och olika varierande kamera vinklar på ryggtavlor, halvbild på ben som springer varvat med närbilder hur fåglarna dyker ned och tar tag i barnen medan de springer konstant i rörelse bort från skolbyggnaden. Pov varieras från fåglarnas perspektiv till barnens och emellanåt skapar fåglarnas vingrörelser tillsammans med himlen som bakgrund, en abstrakt bild med känslan av skräck i det alltmer ogreppbara som håller på att ske. Lugnet infinner sig åter när Melanie når sin bil, fåglarna retirerar i bakgrunden.

28 3.4 TAXI DRIVER (1976)

“Much of what people think of as art is actually just the intelligent solution of technical problems”

Michael Chapman

Paul Schrader som skrev manuset till Taxi Driver var ny i hela studiosystemet med sitt manus till Yakuza från 1974. Manuset till Taxi Driver var först tänkt för Robert Mulligan och Jeff Bridges men köptes upp av Michael och Julia Phillips, för att sedan bli erbjudet till Martin Scorsese att regissera. Enligt flera källor är manuset som i sig var mycket visuellt, en stor del av den tydliga inspirationen som Scorsese lyckades ta ut det bästa av och forma det mest essentiella med storyn, genom bland annat storyboardsteckningar han själv gjorde och sedan överförde den visionen till filmduken. Med Chapmans filmfotografiska stil, med kontraster och känsla för det mörka i stadens miljöer till sin tematik, utgör det en stor del av filmens känsla och storhet. Gatorna är regntyngda och ljuset faller mot svärta och den skimrande asfalten, det hela är suggestivt även så det subjektiva porträtterandet av en mans inre verklighet och sinnesstämning. Pauline Kael beskriver det som en helig mission som driver Travis Bickle (Robert De Niro) likt Ethan Edwards (John Wayne) i The Searchers, (1956) en ständigt återkommande prototyp i Amerikansk film.⁶² Vi ser Scorsese själv i en biroll som suicidal/voyeuristisk man, gatflickor och droger florerar – vi får ta del av hela den svärtan och den maniska, depressiva, hyperaktiva tid i efterdyningarna av Vietnam kriget och den stämning som rådde i landet. Travis blev modellen för den potentiella mördaren, “would -be-murderer” som inkluderar det extrema likt Hinkley som sköt mot Reagan för att visa sin kärlek till Judie Foster.⁶³ Det avtryck i samtiden som uppstod kring Travis persona, var givetvis inte intentionerna alls, utan motsatsen att publiken skulle först tänka “wow”

för att sedan upptäcka, hur totalt fel det var. Enligt Scorseses egna reflexioner om fenomenet var filmen tänkt som ett slags våldsamt katharsis.⁶⁴ Scorseses tematik, med sin uppväxt i ett Sicilianskt/Amerikanskt hem i Little Italy, ligger som grund till de exotiska och stundtals våldsamma miljöer som är ständigt återkommande i hans filmer. Hans expressionism, enligt Pauline, är ej att jämföra med de tyska expressionisterna med förstärkta element i dekoren, utan han använder sig av dokumentära miljöer där han driver disharmoniska och oförenliga element

62 Sotinel, Thomas, Masters of Cinema/ Martin Scorsese, Paris: Cahiers du Cinema Sarl, 2010, s. 29

63 Ibid., s. 33

64 Ibid.

29 storyboards” och noteringar i sina manus. Dessa tjänar ett syfte för kameramännen och för alla inblandade i processen i förberedande designteam, menar han. Men det är inte endast i kommunikationssyfte, dessa teckningar är en viktig ingång och bild av vad han föreställer sig, det

In document Från teckning till färdig produktion: en studie av storyboards inom spelfilm och animerad film (Page 22-43)