Finns det några hinder för kompetensutveckling?

Som ett led för att få veta om fortbildningsbehovet tillgodoses frågade jag mina

intervjupersonerna om de ansåg att det finns några hinder för kompetensutveckling eller inte.

Både chefer och konsulenter var ganska eniga om att det inte finns några hinder för kompetensutveckling, åtminstone inte så stora enligt dem själva. De hinder de tog upp var framförallt ekonomiska hinder och att barnbibliotekarierna inte har tid eftersom de har så fullt upp i sin vardag. Det sistnämnda talade flest intervjupersoner om.

Barnbibliotekarierna själva talade om ekonomiska hinder, även om det inte alltid gällde dem själva.

På frågan om det finns några hinder för kompetensutveckling svarade Kajsa:

Nej det gör det inte. Inte mer än att de har så fruktansvärt

mycket att göra men det är ju en prioriteringsfråga som cheferna måste engagera sig i då. (Kajsa)

Att barnbibliotekarierna nekas fortbildning är inte vanligt enligt de båda cheferna.

Cecilia talade om att hennes bibliotek haft det lite bättre ställt ekonomiskt de senaste tre-fyra åren. Under den tiden hade i princip ingen nekats utbildning av ekonomiska skäl. Dessförinnan hände det ganska ofta att hon och filialcheferna fått säga nej. Hon sa att de goda tiderna var över nu och att biblioteket skulle få det kärvare. Därför skulle de bli tvungna att begränsa deltagandet i fortbildningar.

Vi har börjat ta upp diskussionen, filialcheferna och jag,

eftersom det är ett sådant enormt kursutbud och de vill åka på så mycket, det ska ärligen sägas. Vi måste börja begränsa. Du ska ju hinna vara här och jobba också. Nästan så krasst är det.

(Cecilia)

Flera intervjupersoner sa att när det gäller längre fortbildningar är det svårt för

barnbibliotekarierna att komma iväg och att ge sig tid till det. För en längre fortbildning är inte bara de dagar det är föreläsningar utan det krävs mycket arbete mellan

föreläsningstillfällena. Just den tiden är väldigt svår att få. Många barnbibliotekarier får ta av sin fritid till detta arbete. Det förekommer också att barnbibliotekarierna tar tjänstledigt för att fortbilda sig. I de fallen blir det också en privat kostnadsfråga.

Utbildningar är inte gratis, tjänstledighet och resor kostar också pengar. Orsaken till att personal inte får gå på fortbildning på arbetstid kan bl a bero på vilken organisation som är arbetsgivare, t ex barnomsorg eller kulturförvaltning. Barbro berättade att hon läste en 20-poängskurs på halvfart. För att hinna med det hade hon gått ner i arbetstid. Hon påpekade dock att hon inte tjatat för att gå på arbetstid. Hade hon stått på sig lite mer kanske hon hade fått gå på arbetstid.

Britta tog upp den personliga situationen som en begränsning. Hon tyckte privatlivet kunde vara begränsande i olika skeden i livet. Hon talade bl a om den period i livet då man har småbarn. Det är viktigt att veta att man under de åren inte kan göra allt som de som inga barn har kan göra. Det är svårare att åka iväg på kurser t ex. Vidare tyckte hon att hon märkt att åldern spelade in på viljan att utbilda sig:

Det är trist att erkänna det men i yngre dagar så orkade man mer. Då sprang man ut på kvällarna och gick en liten kurs. Men det är segare nu faktiskt. (Britta)

Ett problem som Kajsa tog upp var att det kunde vara svårt att hitta kompetenta människor som kan utbilda dagens barnbibliotekarier. Många barnbibliotekarier har arbetat länge och hon tyckte de var väldigt duktiga:

De är så fruktansvärt duktiga många av dem så att det finns liksom ingen högre kompetens. (Kajsa)

Sara tyckte det borde vara mer samarbete mellan högskolan och biblioteken. Hon tyckte BHS skärmat av sig och inte hade så bra dialog med biblioteken. Hon ansåg att det är viktigt att BHS har regelbundna kurser för barnbibliotekarierna. Det är också viktigt med distanskurser för att alla ska ha möjlighet att delta. Detta är något som SAB arbetar för.

Hon tyckte att det är för lite barnbiblioteksforskning i Sverige. I väntan på mer

forskning kring barnlitteratur och barnbiblioteksverksamhet föreslog hon att man skulle plocka kunskaper från andra områden, t ex det etnologiska.

Conny ville inte tala om hinder. Han tyckte att vi i dagens samhälle är alldeles för invanda med att se svårigheter istället för möjligheter. På hans bibliotek arbetar de utifrån möjligheter och inte problem.

Det är lättare att lösa problem om man utgått från en positiv infallsvinkel. I de flesta fall så reder det sig i slutändan. Inte minst genom att man som person eller organisation har en öppen inställning med olika delar inom t ex kommuner så kan man faktiskt samarbeta ganska mycket. (Conny)

Han exemplifierade det med en utbildning som biblioteket initierat men som

kommunens personalavdelning betalat eftersom den var bra för andra delar i kommunen också. Det handlar om att biblioteken måste öppna sina dörrar utåt och samarbeta med det övriga samhället. Det tyckte han biblioteken varit dåliga på.

Är det något biblioteken är dåliga på så är det att samexistera och utveckla det vi har. Man har alldeles för mycket trott att man är världens centrum. (Conny)

Sammanfattning: När jag ställde frågan om hinder för kompetensutveckling svarade nästan samtliga nej först för att i nästa ögonblick ge exempel såsom ekonomiska hinder och privata orsaker. De hinder som flest angav var barnbibliotekariernas stressiga vardag. Cheferna anser att det inte är ofta de nekar någon fortbildning. Samtidigt framkommer det från andra håll att fortbildning ibland sker på fritiden och till och med att barnbibliotekarier minskar sin arbetstid för att ha möjlighet att delta i utbildning.