7.1 Har barnbibliotekariernas arbetsuppgifter förändrats under 1990-talet och i så fall hur och varför?
Jämförelser mellan litteratur och empiriskt material visade att barnbibliotekariernas främsta arbetsuppgift var densamma under 1990-talet som på 1980-talet. Det
barnbibliotekarierna sätter främst är arbetet med att sprida läsglädje hos barnen. Men deras arbetsmetoder har förändrats under 1990-talet. Tidigare arbetade
barnbibliotekarierna mycket med uppsökande verksamhet, d v s bokprat. Att bokpraten minskat under 1990-talet framkom både i litteraturen och i mitt empiriska material och orsakerna härleddes främst till barnbibliotekariernas nya faktiska arbetssituation. Det framkom att barnbibliotekarierna under 1990-talet fått mindre tid till
barnbiblioteksverksamheten samtidigt som nya arbetsuppgifter inom denna tillkommit.
Andra orsaker mina intervjupersoner tog upp var att skolbibliotekssituationen förbättrats och man tyckte sig se tendenser till att fler skolbibliotekarier anställdes. Om det är så behöver barnbibliotekarierna på kommunbiblioteken inte arbeta med bokprat i skolorna i samma utsträckning. En annan viktig orsak är att de institutioner barnbibliotekarierna arbetar med har tvingats till besparingar. Då vissa bibliotek tar ut avgifter för bokprat kan dessa ha minskat p g a att skolorna inte anser sig ha råd. Dessutom har besparingar lett till att förskolans barngrupper ökat i storlek och det är på så vis inte är lika lätt för dem att besöka biblioteken. I litteraturen talade man också om att decentraliseringen under 1990-talet inneburit att det nu ligger på kommunen att skriva handlingsplan för barn- och ungdomskulturen. Samtidigt har kommunernas omorganisering lett till att samarbetet mellan olika yrkesgrupper i kommunerna försvårats.
Förutom att bokpraten minskat så har också arbetsuppgifter rörande allmänkulturen minskat p g a besparingar. Informationsförmedling och litteraturförmedling ansågs viktigare. Däremot har barnbibliotekarierna arbetat med olika läs- och skrivprojekt. De har haft regeringens stöd i ryggen för detta både genom ekonomiska bidrag men också genom att regeringen poängterat behovet och vikten av läskunnighet och läsförståelse.
Genom tidigare forskning och mitt empiriska material tycker jag mig kunna se att barnbibliotekets identitet främst är förknippat med läs- och språkstimulans.
Barnbibliotekets informationsförmedlande uppgift kommer i andra hand. Detta hävdar jag är en orsak till att barnbibliotekarierna inte gått i första ledet i arbetet med datorerna.
Datorernas intåg på biblioteken började på 1980-talet men det stora genombrottet, framförallt för barnbiblioteken, skedde på 1990-talet. Detta har inneburit att vissa arbetsuppgifter görs på nya sätt men också helt nya arbetsuppgifter såsom
användarundervisning och att lägga ut information på hemsidor. Utsagor från
intervjupersonerna visade att många barnbibliotekarier arbetar med datorerna men att det fortfarande, i slutet av 1990-talet, finns de som är reserverade vad gäller barnens möjligheter att ta del av CD-ROM och Internet.
Arbetsuppgifterna med informationsförmedling nämndes främst i samband med förhållandena i skolan. Bibliotek och skola står nära varandra genom gemensamma intressen. Nya arbetssätt i skolan påverkar barnbibliotekariernas arbetsuppgifter enligt mina intervjupersoner.
7.2 Vilka nya kunskapsbehov har uppstått för barnbibliotekarierna under 1990-talet och varför har de förändrade kunskapsbehoven uppstått?
Den stora förändringen på biblioteken - införandet av datorer - har naturligtvis medfört nya kunskapsbehov för barnbibliotekarierna. Förutom rena fackkunskaper om de nya medierna så har arbetet med datorerna medfört att barnbibliotekarierna behöver goda pedagogiska kunskaper. De pedagogiska kunskaperna krävs då barnbibliotekarierna fått nya arbetsuppgifter med att visa och lära barnen hur de ska använda Internet och CD-ROM.
Pedagogiska kunskaper har på 1990-talet också blivit mer aktuellt genom den nya läroplanen Lpo 94. I denna poängteras att eleverna ska vara aktiva i kunskapsprocessen och skolorna har under 1990-talet arbetat på ett mer undersökande sätt. Genom ordval har detta skärpts efter 1998 års revidering av läroplanen. Skolan ska inte längre förmedla kunskap utan eleven ska stimuleras att inhämta kunskap.
Att arbetet i skolan påverkar de kommunala biblioteken är inte något nytt. Den förra läroplanen Lgr 80 poängterade vikten av att använda skönlitteratur i skolan. Detta ledde till att samarbetet mellan skola och bibliotek ökade på 1980-talet. Skola och bibliotek står nära varandra genom sitt gemensamma intresse för läs- och språkstimulans.
Borén och Limberg hävdar att då barnbibliotekarier bokpratar för förmedlare så förändras deras yrkesroll från inspiratör till informatör. Detta innebär krav på
pedagogiska kunskaper. Detta talade även en av intervjupersonerna med förflutet som pedagog om. Hon hade märkt att hon hade stor nytta av dessa kunskaper.
7.3 Vilka behov av fortbildning har barnbibliotekarierna och hur tillgodoses deras behov?
De kunskapsbehov mina intervjupersoner ansåg var störst var pedagogik och IT vilket var logiskt med tanke på att det var de kunskapsbehov som uppfattades som nya för 1990-talet.
Ellström hävdar att ny teknik bör vara kopplat till frågor om personalens kunnande och möjligheter att utveckla detta kunnande. Under 1990-talet har ny teknik införts på biblioteken i form av IT. Biblioteken har satsat mycket resurser på att utbilda sin personal. Men utvecklingen går snabbt framåt, dagens teknik blir snart gammal, och detta är ett skäl till att personalen behöver fortsatt utbildning inom detta område trots att stora satsningar redan gjorts. Min analys visar att det inte är tillräckligt med formell fortbildning utan att det krävs färdigheter och erfarenheter också. För detta krävs tid att på arbetstid få testa sina nyvunna kunskaper. 1990-talets besparingskrav har lett till att barnbibliotekarierna fått mindre tid till barnbiblioteksverksamheten och det har troligen påverkat barnbibliotekariernas möjligheter att ta sig den här tiden att träna.
Barnbibliotekarierna har fått en ny roll som handledare under 1990-talet genom att de ska visa barnen vid datorerna men också i och med skolans nya arbetssätt.
Handledarrollen kräver nya kunskaper i pedagogik. Till skillnad från IT så var
pedagogik något som vid intervjutillfället låg på planeringsstadiet, det var ett relativt nyupptäckt behov. Hur det gått med planerna på länsbiblioteken sedan dess vet jag inte men på högskolorna runt om i landet har det givits flera tillfällen till fortbildning i pedagogik för bibliotekarier de senaste åren. Ett dilemma när det gäller dessa kurser är att de inte alltid är på distans och att det endast är de på orten eller på orter i närheten som har möjlighet att delta. Avståndet torde vara ett skäl till att länsbiblioteken är så viktiga som fortbildningsinstans för barnbibliotekarierna. Genom förhållandevis korta avstånd (resor inom länet) så behöver utbildningen inte bli så dyr och tiden
barnbibliotekarien är borta från sitt arbete kan förmodligen bli kortare. Ett annat skäl till länsbibliotekens betydelse kan vara att de för en dialog med barnbibliotekarier och bibliotekschefer om fortbildningsbehov, något flera intervjupersoner ansåg saknades mellan bibliotek och Högskolan i Borås.
Söderström hävdar att det behov man försöker täcka genom fortbildning inte bara bör vara baserat på dagens arbetsuppgifter och arbetsförhållanden utan också
morgondagens. Genom behovsanalyser kan ett mer framtidsinriktat behov upptäckas och på så vis ökar möjligheterna till utveckling i organisationen. Några behovsanalyser talade ingen av intervjupersonerna om, tvärtom fick jag uppfattningen att
barnbibliotekarierna oftast själva bestämmer vilken fortbildning de ska delta i. Av detta drar jag slutsatsen att det är det för dagen upplevda behovet som barnbibliotekarierna försöker tillfredsställa genom fortbildning. Detta skulle i så fall enligt Söderström innebära att organisationens möjligheter till utveckling försämras. Detta vore synd med tanke på att man ändå satsar mycket på fortbildning.