Årstein Justnes argumenterar i sin artikel Mindfulness og kristen spiritualitet hur
”mindfulness kan være en ressurs for kristen spiritualitet”. Justnes nämner budd-hismen i förbifarten ett par gånger och uppmärksammar i stället de terapeutiska versionerna av ’mindfulness’. Justnes söker efter bibelord i nya testamentet med utgångspunkt från en definition av ’mindfulness’ hos Johan Teasdale:
John Teasdales utdypning er derfor nyttig og kjaerkommen: Essensen av mind-fulness er å være fullt bevisst opplevelsene våre i hvert eneste øyeblikk, åpen for hva enn livet måtte tilby, og fri for dominans av vanemessige, automatiske, kogni-tive rutiner som ofte er målorienterte og, i en eller annen form, knyttet til ønsket om at ting er annerledes enn de er (gjengitt fra Egeland 2009). La oss med dette utgangspunktet gå til Det nye testamentet.
Justnes fortsätter med att ge exempel på ett antal bibelställen som han anser visar att ’mindfulness’ finns hos Jesus och även i bibeln för övrigt, t.ex.: ”Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Döm inte..” (Matt 6:34-71a)
Justnes menar att denna text dels handlar en rätt inställning till ting, det som inom buddhismen kallas ’non-attachment’ och ’non-judgment’. Justnes säger att om man pressar bibeltexten i den riktning som är i fokus i hans artikel så möter man en Jesus som med ett uttryck av Kabat-Zinn ”has cultivated intimacy with the ordinary.” I läsningen av stycket ”Gör er inga bekymmer”
(Matt 6:25-34) i bergspredikan lyfts ofta meningen ”Sök först hans rike och hans rättfärdighet fram” men detta får inte läsas isolerat så att man missar Jesu uppmaning att se fåglarna och liljorna. Hela stycket börjar för övrigt om att Jesus bemöter lärjungarna när de bekymrar sig för livet i stort och samma stycke slutar med en uppmaning att lärjungarna inte skall bekymra sig för morgondagen, utan leva i nuet. Samma tanke återfinns också i bönen Fader vår. (Dock ej i den svenska Bibel 2000:s översättning av brödbönen. LN:s kommentar.)
Justnes utvecklar också det intresse för andningen som finns bland dem som praktiserar mindfulness och/eller meditation. Intresset för andningen finns också i bibeln. Det står att Gud vid skapelsen ”blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.” (1 Mos 2:7) Jesus andades på lärjungarna och säger ”Ta emot helig Ande.” (Joh. 20:22). Justnes menar att
▼34
andningen – förenklat sett – bidrar till att montera ner det överbetonade och i någon mån konstlade skillnaden mellan det fysiska och det andliga.
I den kristna traditionen finns ofta ett starkt och överbetonat fokus på bön om Guds ingripande och helande. Enligt Justnes handlar Kabat-Zinns kanske viktigaste bidrag om radikal acceptans av situationen som den är. ”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.” (Ps 23:1) handlar om att bygga en bro över dualismens skillnad mellan bönesvar och icke-svar. Genom att radikalt acceptera situationen som den är, genom att vi omfamnar ögonblicket som det är öppnar sig nya dimensioner: ”Even in the midst of utter darkness there is this other ele-Even in the midst of utter darkness there is this other ele-ment – of beauty, of symmetry, of the natural world.”
Justnes avslut med om att en moderat variant av ’mindfulness’ kan inte-greras i den kristna trostraditionens huvudfåra. Om inte kyrkan är stor nog för att rymma mer än den form av spiritualitet som möter kyrkobesökarna i dag är risken att de som fångas upp av den ’mindfulness’-väckelse som breder ut sig i väst, i stället närmar sig buddhismen eller andra former av andlighet.21
Justnes är inte ensam om att konstatera att det finns bibelord som förmed-lar en liknande undervisning som den som förekommer inom mindfulness-rörelsen. Dr Ian Ellis Jones. Medlem av Australian and New Zealand Mental Health Association och unitarisk präst relaterar ett stort antal bibelställen i sin blogg.22
Andra ser paralleller inte i första hand mellan bibelord och ’mindfulness’, utan mellan meditativ bön så som den sedan tidigare har praktiserats i den krist-na kyrkan och ’mindfulness’. Marianne Grakrist-nat, verksam som meditationsledare i Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala, sade vid ett föredrag om ’mindfulness’
hösten 2011: ”Vi som har mediterat länge har träffat människor som tycker att mindfulness är så bra. De berättar om vad mindfulness är. Då förstår vi att det är det som vi har hållit på med i 25 år.”23
Peder Bergqvist, föreståndare för Stiftelsen Berget, som inrymmer såväl S:t Davidsgården med traditionella kristna retreater och Meditationsgården, som ger kurser i bland annat ’mindfulness’ hävdar att ’mindfulness’ möjliggör för kyrkan att återupptäcka sådant som har funnits i den kristna traditionen men som fallit i glömska, t.ex. sittställningar:
21 Justnes Årstein. ”Mindfulness og kristen spiritualitet”. Nytt norsk kirkeblad. 8 2010. Hefte åtte, årgang trettiåtte. Ss 5-10; Liknande tankar som hos Justnes finns också hos: Leong Kenneth S. The Zen Teachings of Jesus, Crossroad, New York, 1995, 2001.
22 Ian Ellis Jones. Mindfulness in the Bible. http://ianellis-jones.blogspot.com/2011/05/mindful-ness-in-bible.html
23 Marianne Granat. Föreläsning om ’mindfulness’ på Gränby centrum i Uppsala. Minnesanteck-ningar av Leif Nordenstorm.
▼35 Här på Berget började det som kurser i kristen djupmeditation. Man tog in zazen för att hitta en anatomiskt riktig kroppsställning. I kyrkans tradition har man aldrig skrivit ned kroppsställningarna. För ökenfäderna var det troligen så na-turligt att inta vissa kroppsställningar så man aldrig skrev ned vad man gjorde. I stället koncentrerade man sig på att skriva ned undervisningen om trons insida.
Jag har själv upplevt att man i pingströrelsen och OAS-rörelsen har tillämpat bön på knä, trots att detta är en mycket olämplig böneställning. Man står inte ut att be särskilt länge på knä.
Bergqvist fortsätter med att man har låtit sig influeras av ”öst” genom att bejaka det kroppsliga. Bergets tradition är att man behöver lära sig att sitta riktigt för att underlätta att man skall kunna be längre. Ändå ser Bergqvist en risk med zazen och mindfulness: att man fäster för mycket uppmärksamhet på metoden:
När folk har varit här på kurs och kommer tillbaks efter ett halvår kan man efter ett tag märka att de är fast i metoden, hur man skall sitta, hur man skall hantera tankarna som dyker upp. Att det handlar om bön har drunknat i metoden.24 Sophia-Stina Levin som är bekännande kristen. Hon betonar att ’mindfulness’ är en metod som leder djupare in i kristen tro:
För mig är mindfulness en metod som leder mig djupare in i medvetenheten om Kristi närvaro. Genom den medvetna närvaron i kroppsskanning och yoga lär jag mig vara i min kropp, Guds tempel. Jag lär mig kroppens signaler, vad jag mår gott av och vad som skadar mig. Jag lär känna de känslor som bor i kroppen och lär mig acceptera dem och välkomna dem, just som känslor som kommer och går. Jag lär mig se de tankar som ständigt far runt i mitt sinne, och inser att jag är större en dem. Jag börjar förstå djupet av den fria vilja Gud har gett oss. Jag blir medveten om min andning, lär känna det Gudsmysterium som bor i vårt andetag. Hur Gud på varje inandning fyller mig med liv och hur jag på varje utandning ger det tillbaka, i ett ständigt flöde. Det kan låta märkligt, men den fördjupade närvaron i mitt eget vara har också fört mig närmre min nästa. När vi kommer närmre Honom kommer vi också närmre varandra.
Mindfulness grundvärderingar påminner mycket om den kristna tron: Icke döma; Ett barns sinnelag; Tålamod; Icke sträva; Tillit; Acceptans; Släppa taget;
Jag utövar mindfulness med en tydlig riktning, Jesus Kristus. Allt är till för Hans förhärligande.25
24 Intervju med Peder Bergqvist, genomförd av Leif Nordenstorm.
25 Brev från Sophia Stina Levin till Leif Nordenstorm.
▼36