Johannelunds teologiska skriftserie Årgång 18 Pris 50 kr
ingång
▼ 2 12
Kyrkan och
nyandligheten
ISSN 1401-8616 Ansvarig utgivare LarsOlov Eriksson Redaktion LarsOlov Eriksson Klas Lundström (redaktör) Tomas Nygren
Design jonas lindberg Grafisk form Mareld Design
Postadress Johannelunds teologiska högskola Heidenstamsgatan 75 754 27 Uppsala Telefon 018-16 99 00 e-post
info@johannelund.nu Webbplats www.johannelund.nu
Prenumeration
Helår 4 nr 160:-, utland 220:- student 110:-
Plusgirokonto 5 69 92-1 Annonser
Kontakta redaktionen för när- mare prisuppgifter.
Tryckeri
Kph Trycksaksbolaget AB
▼ ingång
Johannelunds teologiska skriftserie
Innehåll
Ingångsord 3
Bibeltexter med bäring på nyandlighet 5
av LarsOlov Eriksson
En modell för att förstå religiösa övergångar och tro på olika nivåer 16 av Klas Lundström
’Mindfulness’: kristna reaktioner och tolkningar 27
av Leif Nordenstorm
Medialitet – den skumma gråzonen 40
av Torbjörn Freij
New Age och det urgamla kors 43
Av Erika Cyrillus
Redaktör för detta nummer av ingång: Klas Lundström Omslagsbilden” Top of Atmosphere.jpg” och är hämtad från Wikipedia – the Free Encyclopedia (Wikimedia commons)
▼3
Nyandligheten är idag en etablerad del av svensk religiositet. Den påverkar kristna kyrkor och utmanar till att ta ställning. I detta nummer ingår fem artiklar som är ba- serade på föreläsningar
vid Johannelund under 2011 och 2012. Förfat- tarna står för lite olika
perspektiv och därför kan de olika artiklar- na ses som självständiga bidrag i en debatt.
De syftar dock till en grundligare analys och förståelse av nyandligheten och belyser olika kristna förhållningssätt till denna.
Från en temadag om nyandlighet den 12 april 2011 kommer tre bidrag. Lars Olov Eriksson, lektor i gamla testamentet, bidrar med en exegetisk sammanställning av bibeltexter med bäring på nyandlighet. Torbjörn Freij, pastor och rehabilite- ringskonsult, bidrar med artikeln ”Medialitet – den skumma gråzonen”. Erika Cyrillus, chefredaktör för Budbäraren, bearbetar frågan om en kristen syn på nyandligheten i sin artikel ”New Age och det urgamla kors”.
Ett fjärde bidrag kommer från Leif Nordenstorm, direktor vid Fjellsted- ska stiftelsen i Uppsala. Vid Rosenius-föreläsningarna den 23 februari 2012 höll han föredraget ”Mindfulness och kristna reaktioner och tolkningar”. Den femte artikeln är skriven av lektor Klas Lundström och är ett sammandrag av ett forsk- ningsseminarium på Johannelund den 23 april 2012. Den presenterar en modell för att förstå religiösa övergångar och tro på olika nivåer. Utifrån detta görs sen en bedömning av nyandligheten som fenomen och på vilken nivå den opererar och påverkar människor idag.
Vår förhoppning är att dessa artiklar ska bidra till en klarsyn och en konstruk- tiv bedömning av nyandligheten från ett kristet perspektiv.
Klas Lundström, redaktör
ingångsord
▼4
▼5
Bibeltexter med bäring på nyandlighet*
av LarsOlov Eriksson Inledning
Det är inte alldeles lätt att direkt peka på bibelord som har bäring på nyandlighet,1 eftersom begreppet inte finns i Bibeln. Jag har därför valt att lyfta fram några bibelställen där religiösa hot mot den genuina Jahve- eller Jesustron behandlas.
Min utgångspunkt är att det vi i dag kallar och talar om som nyandlighet ofta motsvarar det som i Bibeln framställs som hot mot äkta tro och sådant som lockar bort från tron.
Till det som i Bibeln skildras och karakteriseras som hot hör sådant som ifrågasätter, motsäger eller gör anspråk på att ersätta tron på Jahve eller Kristus.
Här är utsiktspunkten företrädare för tron på Jahve eller Kristus; det är ju de som avgör vad äkta tro är. Till lockelserna hör sådant som framstår som bättre, positivare, angelägnare, mänskligare än Jahve eller Kristus. Här är i stället ut- siktspunkten ”de andra”, de som aktivt står i opposition till den ”äkta” tron eller förespråkar en öppnare eller mer tidsanpassad eller eklektisk tro.
Exempel på dessa hot och lockelser kan i Gamla testamentet vara andra religioner, inte minst kanaaneisk och babylonisk religion. Det kan också vara inomisraelitiska utmaningar som till exempel andebesvärjare, spåmän och falska profeter. I Nya testamentet kan fenomenen exemplifieras av judaiserande ten- denser i den tidiga kyrkan eller gnosticerande tendenser i vid mening. Det kan också handla om filosofiska rörelser av olika slag.
Oavsett hur frågorna behandlas finns ett metodproblem som inte går att komma ifrån. Ty som nästan alltid är de texter som bevarats skrivna utifrån den vinnande sidans synvinkel. Så är också fallet när det gäller Bibeln.
I det följande ska jag därför lyfta fram några texter från Gamla och Nya testamentet där kampen mellan äkta och falskt förekommer och där det – åt- minstone delvis – framgår hur det falska bemöts. Det behöver knappast sägas att framställningen på intet sätt är uttömmande.
1 * Denna artikel bygger på ett föredrag som ursprungligen hölls den 12 april 2011 vid en temadag om nyandlighet på Johannelunds teologiska högskola. Den muntliga formen är delvis bevarad.
Begreppet ”nyandlighet” är inte alldeles enkelt att definiera, och jag avstår också från det här. All- mänt kan dock sägas att nyandlighet vanligtvis innefattar både ett påtagligt intresse för andliga eller religiösa frågor och en stor benägenhet att blanda olika religioner och trosriktningar. Nyandlighe- ten räds inte synkretismen. Till nyandlighetens karaktär hör att vara skeptisk till formulerad tro;
det personliga valet och friheten betonas.
▼6
Gamla testamentet
Det finns många texter i Gamla testamentet som skildrar hur den genuina Jah- vetron är hotad. Återkommande är varningarna för inte minst den kanaaneiska religionen, alltså den religion som fanns i Kanaan innan israeliterna hade bosatt sig där. I Andra Moseboken finns stränga regler mot att beblanda sig med det folk som finns i det land dit israeliterna efter uttåget ur Egypten är på väg.
Akta dig för att sluta förbund med invånarna i landet som du kommer till, så att de inte fångar er i en fälla. Ni skall riva ner deras altaren, krossa deras stenstoder och hugga ner deras asherapålar. Du skall inte tillbe någon främmande gud, ty Herrens namn är Den svartsjuke, han är en svartsjuk Gud. Du skall inte sluta förbund med invånarna i landet, ty då kommer du att äta av deras offer när de ägnar sig åt sin liderliga avgudadyrkan och offrar åt sina gudar och inbjuder dig.
Och om du låter dina söner gifta sig med deras döttrar och deras döttrar ägnar sig åt sin liderliga avgudadyrkan, kommer de att förleda dina söner till avfall.2 Här framgår att den kanaaneiska religionen sågs som ett verkligt hot mot den religion som israeliterna hade. Regeln är att inte ingå förbund, inte låta sig lockas med, inte inlåta sig med invånarna i Kanaan. Det handlar om att hålla sig borta från allt inflytande från kananéerna och deras religiösa seder.
Ett annat och konkret exempel på samma hållning framkommer i skild- ringen av Gideon i Domarboken. I en nattlig syn talar Herren till Gideon och ger honom följande befallning:
Ta din fars tjur, den granna sjuårstjuren, riv ner din fars baalsaltare och hugg ner asherapålen som står bredvid. Bygg sedan på föreskrivet sätt ett altare är Herren, din Gud, där uppe på berget och offra den granna tjuren som brännoffer med den nerhuggna asherapålen som ved.3
Den kanaaneiska guden Baal4 var en verklig rival till Jahve. Det är tydligt i de gammaltestamentliga texterna att guden hade stark förankring bland folk. Han
2 2 Mos 34:12–16.
3 Dom 6:25–26.
4 Baal betyder herre eller husbonde eller make. Ursprungligen var ordet allmänt, men det kom efterhand att uppfattas och användas som namn på en huvudgud som då kort och gott kallades Baal. Ibland förknippades namnet med namn på olika lokala gudar eller platser, och på så sätt uppkom sammansättningar som både innehöll den lokala gudens/platsens namn och namnet Baal.
Möjligen uppfattades då den lokala guden som en uppenbarelseform av storguden Baal. I Gamla testamentet förekommer namnet Baal som egennamn på en gud, som dubbelnamn på lokala gudar och i flertalsform (”baalsgudar”).
▼7 uppträdde i många olika skepnader – som åskgud, krigsgud, fruktbarhetsgud och så vidare.
Inte minst i de historiska skrifterna i Gamla testamentet skildras kampen mellan Jahve och Baal tydligt. Ett par exempel kan hämtas från Första Kungabo- ken. Det första handlar om kung Achav.
Achav gjorde det som var ont i Herrens ögon, mer än alla sina företrädare. Inte nog med att han begick samma synd som Jerobeam, Nevats son, han gifte sig dessutom med Isebel, dotter till fenikiernas kung Etbaal, och började tjäna Baal och tillbe honom. Han reste ett altare åt Baal i baalstemplet som han hade byggt i Samaria.5
Den återkommande betygssättningen av kungarna i Kungaböckerna är oftast sträng. Inte många av de israelitiska kungarna får positiva omdömen, och särskilt illa ute är kung Achav. Bakgrunden är inte bara vanstyre i största allmänhet utan avfall från den sanna Jahvetron. Achavs illgärning är dubbel: han upprättar en främmande helgedom och han gifter sig med Isebel6 som introducerar honom till dyrkan av Baal. Dessa förhållanden bildar bakgrund till den kanske mest kän- da skildringen av en kamp mellan äkta och falsk gudstro i Gamla testamentet, den mellan profeten Elia och de fyrahundra baalsprofeterna på berget Karmel.7
De exempel som jag gett så långt tillhör enligt framställningen i Gamla testamentet den tidigare israelitiska historien. Det råder ingen tvekan hos de gammaltestamentliga författarna om vilken gud som är den starkare, men ändå lockade baalsgudarna till tillbedjan. Visserligen hade folket efter kampen på Kar- mel utropat: ”Det är Herren som är Gud, det är Herren som är Gud”, 8 men det hindrar inte att förhållandena kvarstod.
Om hotet under den tidigare israelitiska historien mest tycks ha kommit från kanaaneiskt håll, är bilden delvis en annan senare i historien. Fokus flyttas från Kanaan till Mesopotamien. Bakom denna förändring ligger ett skifte i den politiska maktsituationen i dåtidens mellanöstern.
I Jesajabokens senare del finns några medvetet ironiska och förlöjligande skild- ringar av främmande gudar.
Avgudamakarna är ingenting, deras älskade bilder ger ingen hjälp.
Deras vittnen varken ser eller förstår och får stå där med skam.
…
Man fäller cederträd, man tar en stenek eller en ek,
5 1 Kung 16:30–32.
6 Isebel blir i Upp 2:20 symbolen för avguderi.
7 1 Kung 18:16–38.
8 1 Kung 18:39.
▼8
som får växa sig stor bland skogens träd,
eller planterar ett lagerträd, som regnet ger växtkraft.
Virket skall folk ha till bränsle, man har det att värma sig med och göra upp eld för att baka.
Man tillverkar också en gud som man tillber, gör en gudabild och faller på knä för den.
Hälften gör man en brasa av, där steker man kött,
man äter sin stek och blir mätt, och man värmer sig och säger:
”Vilken härlig brasa!”
Av resten gör man en gud, en bild som man faller på knä för och tillber och riktar sina böner till: ”Rädda mig, du som är min gud!”9
Det återkommande i profeterna angrepp på avgudadyrkan är att dessa som kall- las gudar inte har någon egentlig makt, hur mycket de än tillbes eller äras eller blidkas. Den ende som kan ge verklig hjälp är Herren, Jahve. Eller med orden från Jesajaboken:
Bel faller, Nebo sviktar.
Gudabilderna lastas på dragdjur och boskap,
de som burits av er lyfts nu upp och blir burna av trötta ök.
De sviktar båda och faller.
Ingenting kan bära och rädda, de förs själva bort i fångenskap.
Hör på mig, Jakobs ätt, ni som är kvar av Israel,
och som jag lyft ända sedan ni föddes, burit från er första stund.
Ännu när ni blir gamla är jag densamme, ännu när ni grånar skall jag bära på er.
Jag har skapat er, jag skall lyfta, bära och rädda er.10
I detta fall förmedlar profeten ord från Herren, men liksom i föregående citat är det kontrasten mellan Jahve och de andra gudarna som står i centrum. I stället för det tidigare förlöjligandet, som i och för sig finns antytt även här, framställs Herrens helt överväldigande makt. Det handlar om inget mindre än liv och död;
mot de döda avgudarna står den levande Guden.
De två exemplen ovan är hämtade från Jesajaboken. Men samma tema finns också på andra ställen i de gammaltestamentliga profetskrifterna. Profeten Jeremia förmedlar exempelvis följande satiriska teckning och benämning på de gudar som främmande folk tillber:
9 Jes 44:9, 14–17.
10 Jes 46:1–4.
▼9 De liknar fågelskrämmor på ett gurkfält,
de kan inte tala, de måste bäras, de kan inte gå.
Frukta dem inte, de kan inte göra något ont – och något gott kan de heller inte göra.
Ingen är som du, Herre, du är stor, stort och mäktigt är ditt namn.11
I de apokryfa skrifterna till Gamla testamentet vidareutvecklas dessa ironier i den skrift som något oegentligt fått namnet Jeremias brev. Hela den skriften – som närmast är ett slags predikan – är en vidräkning med de babyloniska avgudarna.12
Liksom i de historiska skrifterna finns i de profetiska en påtaglig och pågå- ende kamp mellan äkta och falskt. Den återkommande utmaningen är att inte falla för dessa gudar, hur lockande de än kan verka.
Avgudarna har sina företräden: de är folkliga, festliga och vackra. Men de är tomma. Herren har andra företräden: han är bestående, trofast och mäktig. Det är hans styrka. Visserligen är han osynlig, men han är med rätta anspråksfull och svartsjuk. Därför är fruktan för de andra gudarna barnslig; fruktan för Herren däremot är vishet.13
En parallell kamp till den mellan Gud och gudarna som återspeglas i de gammaltestamentliga skrifterna är kampen mellan äkta och falsk profetia, äkta och falska profeter. Det sanna och det falska lever sida vid sida. På ytan kan det som är sant och det som är falskt ibland vara förvillande lika, men i grunden är de varandras motsatser.
Denna kamp tar sig olika uttryck, men ett vanligt mönster är att det sanna är allvarligt; det falska däremot är oftast glatt och trevligt. De gammaltestament- liga profeterna är i hög grad domsprofeter, medan de falska profeterna i grunden är lyckoprofeter. Ett exempel från Jeremias bok får illustrera förhållandena.
Så säger Herren om detta folk: De älskar att driva omkring, de har svårt att hålla fötterna i styr. Herren vill inte veta av dem; nu minns han deras skuld och straffar deras synder.
Herren sade till mig: ”Du skall inte be om välgång för detta folk. När de fastar skall jag inte höra deras rop, och när de offrar brännoffer och matoffer vill jag inte veta av dem. Med svärd och svält och pest skall jag göra slut på dem.” Då sade jag:
”Herre, min Gud, profeterna säger till dem att de inte skall drabbas av svärd eller svält, eftersom du skall ge dem fred och trygghet på denna plats.”
11 Jer 10:5–6.
12 Se vidare min kommentar till Jeremias brev i boken De glömda böckerna: en guide till apokry- ferna, Örebro: Libris, 1999, s 259–268.
13 Jfr Ps 111:10; Ords 1:7.
▼10
Herren svarade mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem och inte gett dem något uppdrag och inte talat till dem. Lögnsynder, tomma spådomskonster och bedrägliga påfund är vad dessa profeter kommer med.14 Utdraget är från ett samtal mellan profeten och Herren – det finns flera sådana återgivna i Jeremiaboken. Det typiska är att Jeremia framstår som domsprofet;
det budskap han ska frambära är allvarligt och dystert. Mot detta står de falska profeternas glada och lyckofyllda förkunnelse.
Både här och senare i boken jämställs de falska profeterna med ”spåmän och drömmare och teckentydare och trollkarlar”.15 De falska profeternas förkun- nelse utmärktes av att den tonade ner allvaret i situationen. De lockade med positiva ord, de undvek att tala om dom och personligt ansvar.
Inte bara Jeremia utan även andra profeter i Gamla testamentet förkun- nade mot falska profeter. Ofta sker det direkt som i Jeremias fall, ibland framförs domen mot dem i andra former. I Hesekiels bok finns till exempel ett långt avsnitt där profeten uttalar verop över falska profeter och profetissor.16 Ankla- gelserna är stränga: ”Profeterna kalkade över allting med sina falska syner och lögnaktiga spådomar. ’Så säger Herren Gud’, sade de, trots att Herren inte hade talat.”17
Förutom de tydliga exemplen på kamp mellan äkta och falskt, mellan sann gudsdyrkan och avgudadyrkan, mellan sanna profeter och falska siare finns också andra fenomen i Gamla testamentet som kan ha bäring på frågan om förhål- landet till nyandligheten. Bland de många lagarna i Tredje Moseboken finns exempelvis följande föreskrift:
Ni skall inte äta kött med blod i. Ni skall inte syssla med spådom och teckentyd- ning. Ni skall inte klippa håret vid tinningarna, inte kapa av skägget och inte rista några märken på er kropp för någon som är död. Inte heller skall ni tatuera er. Jag är Herren.18
Det citerade stället är en del av helighetsreglerna i det gamla Israel. Det utvalda folket skulle utskilja sig från de andra folken på flera sätt just för att de var ut- valda från alla andra. Förutom att stället innehåller en del lagar som för oss som läser dem i dag kan förefalla svårbegripliga – varför får man inte klippa håret vid tinningarna? – visar det att det fanns en medvetenhet om ockulta och andra
14 Jer 14:11–14.
15 Jer 27:9.
16 Hes 13.
17 Hes 22:28.
18 3 Mos 19:26–28.
▼11 udda företeelser. Man var alltså inte främmande för saken som sådan, däremot var man övertygad om att dessa bruk var skadliga.
För att summera så långt. I Gamla testamentet framkommer en stark med- vetenhet om kampen mellan sann och falsk andlighet och dessutom om att det som betraktas som falskt är väldigt lockande för människor. Denna lockelse hade flera orsaker. En var att den för Israel främmande religionen anknöt till vardag och erfarenheter på ett påtagligt sätt, det gäller exempelvis Baal som vegetations- gud. En annan orsak var att den främmande religiositeten knöt an till sexualitet och starka känslor, till exempel kultprostitution och fruktbarhetskult i den ka- naaneisk religionen.19 Ytterligare en orsak var att avgudabilderna svarade mot ett behov att ha en synlig gud som dessutom kunde förskönas genom att bilderna dekorerades och kostades på. När det gäller det budskap som de falska profeterna framförde var det oftast positivt, domen var nedtonad om den ens nämndes, synden förminskades genom att det personliga ansvaret inte heller framhävdes.
Israels Gud var svartsjuk och krävande medan avgudarna var snälla och vänliga och överseende – åtminstone uppfattades och framställdes de ofta så.
Det är tydligt av skildringarna i Gamla testamentet att den israelitiska re- ligionen i jämförelse med andra religioner inte alltid uppfattades som den bästa.
Visserligen var Jahve barmhärtighetens Gud, men alltför ofta uppträdde och framställdes han mer som rättvisans och stränghetens Herre, och hans budbärare var sällan särskilt uppmuntrande. Då lockade de andra gudarna och de andra profeterna mer.
Nya testamentet
Bilden i Nya testamentet är på många sätt en annan än den i Gamla testamentet, även om det också finns en rad likheter. I Nya testamentet är inte det största hotet avgudadyrkan, även om den finns nämnd. I stället är det judaiserande och gnosticerande tendenser som hotar den framväxande Kristustron. Med tanke på kristendomens bakgrund är detta naturligt. Paulus kan vara mycket skarp i sina varningsord mot judaister: ”Var på er vakt mot de där hundarna, de där skade- görarna, den där sönderskärelsen.”20
Nyckelfrågan är på många sätt frågan om omskärelsen. Apostlarna tycks från början inte ha tänkt sig att den nya Kristustron gällde andra än judar, och när det visar sig att tidigare hedningar ansluter sig till den nya tron uppkommer frågan om de inte borde omskäras. Mot detta reagerar Paulus och andra kraftigt.
19 Notera för övrigt det nära sambandet i Gamla testamentet mellan avgudadyrkan och otukt och otrohet, till och med så att otukt och otrohet används som bild för avguderi. Jer 3:9; Hes 16:15–34.
20 Fil 3:2, men se gärna hela sammanhanget Fil 3:2–11.
▼12
Att kräva omskärelse vore att förlita sig på något annat än Kristus; det vore att förpassa Kristus från centrum.21
När Paulus i Galaterbrevet avhandlar samma ämne är han kompromisslös i sitt fördömande av dem som försöker kräva omskärelse för alla kristna. Han är så angelägen att han till och med byter ut den sedvanliga tacksägelsen i brevens början mot en anklagelse.
Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som har kallat er genom sin nåd, för ett annat evangelium – fast det inte finns något annat; det är bara några som ställer till förvirring bland er och söker förvränga evangeliet om Kristus.
Men om någon, vore det så jag själv eller en ängel från himlen, skulle förkunna ett annat evangelium än det jag har förkunnat för er – förbannelse över honom!
Vad jag redan har sagt säger jag nu en gång till: om någon förkunnar ett annat evangelium för er än det ni har fått – förbannelse över honom!22
Om judaiseringen av den kristna tron är det ena hotet, är gnosticerandet den an- dra. Visserligen hör den mer utarbetade formen av gnosticism23 till en senare tid än den nytestamentliga, men det finns tendenser till gnosticism som kan anas re- dan i Nya testamentet. Den i Apostlagärningarna omnämnde trollkarlen Simon brukar ibland anges som gnosticismens fader.24 Det utmärkande för honom i motsats till Filippos – som omtalas i samma sammanhang – är att hans gärningar åstadkommer häpnad medan Filippos med sin förkunnelse får människor att tro.
Det andra stora hotet mot den tidiga kristna tron är vad som med en vag term kan kallas filosofier av olika slag. Det är visserligen inte lätt att närmare bestäm- ma innehållet i dessa filosofier, dessa tankebyggnader och ideologier, men att de utgör ett hot mot den sanna Kristustron framgår till exempel av följande avsnitt ut Första Korinthierbrevet.
Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. [---] Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror.25
Det är återigen inte helt lätt att få grepp om den lära eller hållning som Paulus anspelar på och angriper, men kontrasten mellan världslig vishet och korsets
21 Denna fråga är huvudärende på det första kyrkomötet, apostlamötet i Jerusalem. Apg 15.
22 Gal 1:6–9.
23 Gnosticismen är snarare en idéströmning än ett fast lärosystem. Starkt förenklat ges frälsningen enligt gnosticismen inte genom tro eller gärningar utan genom kunskap/insikt.
24 Apg 8:9–25.
25 1 Kor 1:18, 21. Jfr för övrigt hela sammanhanget 1 Kor 1:18–31.
▼13 kraft är tydlig. Vad som också är klart är att frälsning inte ges genom kunskap eller insikt; den ges genom att lyssna till evangeliet om Jesus Kristus och vilar på vad han har gjort. Paulus uttrycker sig på liknande sätt i Romarbrevets början:
”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror.”26
I ett annat av Paulus brev, Kolosserbrevet, angriper aposteln något som ibland kallas filosofin i Kolossai. Vad denna lära eller denna samling läror exakt gick ut på är inte alldeles lätt att avgöra, men den innehöll vissa drag som är möjliga att identifiera.27 Dit hörde asketism (självförnekelse), ängladyrkan (ast- rologi?), syner och hemliga riter av något slag, speciella matregler och bestämda firningsdagar. Det tycks röra sig om något slags synkretism, religionsblandning, där man plockade trosinnehåll och religiösa regler från olika håll.
Av det som står i Kolosserbrevet framträder en troskamp som gäller vad som är sant och vad som är falskt; och det gäller frälsningsfrågan. Mot varandra står en tro som betonar vad Kristus gjort och en filosofi som – likt judaiserande och gnosticerande tendenser – fokuserar på människan, vad hon kan och ska göra. Oavsett hur filosofin i Kolossai exakt ska bestämmas är motsatsen mellan den och den kristna tron tydlig. De två är helt enkelt inte förenliga.
Också på andra ställen i Nya testamentet möter fenomen som kan ha be- tydelse för det som behandlas här. Två exempel hämtar jag från Apostlagärning- arna. Det första är skildringen av en flicka med en spådomsande som Paulus och hans sällskap mötte i Filippi.28 Det i sammanhanget intressanta är att denna flicka med sin förmåga att genomskåda visserligen uttalar sig helt riktigt om Paulus och hans medhjälpare, men ändå befaller Paulus anden att lämna henne.
Det andra exemplet påminner om det första. Det skildrar en händelse i Efesos.
Några kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig också för att uttala herren Jesu namn över sådana som hade onda andar. De sade: ”Jag besvär er vid den Jesus som Paulus förkunnar.” Så gjorde sju söner till en viss Skeuas, en judisk överstepräst. Men den onda anden svarade dem: ”Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?” Och mannen som hade den onda anden i sig for på dem, övermannade dem alla och tilltygade dem så illa att de måste fly ut ur huset, nakna och blodiga. Detta blev känt i hela Efesos bland både judar och gre- ker, och alla greps av fruktan, och herren Jesu namn blev ärat. Många som hade blivit troende kom och bekände öppet vad de hade ägnat sig åt, och åtskilliga som hade bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man
26 Rom 1:16.
27 För en fylligare genomgång av filosofin i Kolossai, se Lars Hartman, Kolosserbrevet (Kommentar till Nya testamentet 12), Uppsala: EFS-förlaget, 1985, s 117–125.
28 Apg 16:16–24.
▼14
beräknade deras värde och kom fram till 50 000 silverdrachmer. Så fick ordet genom Herrens kraft ökad framgång och styrka.29
Exemplet visar att företeelser som vi i dag förknippar med nyandlighet inte var främmande för de första kristna och de nytestamentliga författarna. Det som här kallas trolldom, och som uppenbarligen skett lite i skymundan, fanns som en del i det dåtida samhället. Det var dessutom så etablerat att det fanns skrifter med ockult innehåll, sannolikt bestående av besvärjelser och annat av liknande slag.
När de nytestamentliga författarna talar om dessa företeelser sker det nästan all- tid tillsammans med varningar för att ta del i sådant. Det är inte något positivt;
det hör tvärt om till det som i Galaterbrevet kallas ”köttets gärningar”.30 Det är inte heller någon tillfällighet att till de Andens gåvor som räknas upp hör gåvan att skilja mellan andar.31 Och precis som Jesus själv flera gånger skildras som utdrivare av det som kallas onda andar,32 ger Jesus enligt evangelierna också sina lärjungar uppdraget att driva ut demoner.33
En enkel summering av några iakttagelser utifrån läsningen av Nya testa- mentet kan då se ut ungefär som följer. Nya testamentets författare är väl med- vetna om kampen mellan sant och falskt och återkommer relativt ofta till den på olika sätt. Det falska är farligt, inte bara för att det är fel i största allmänhet utan av flera klara skäl. Det fokuserar fel, det vill säga på människan i stället för på Herren. Det riskerar att hamna helt fel i frälsningsfrågan genom att sätta annat än Kristus och honom som korsfäst i centrum. Det tenderar att sätta förnuftet över tron. Det hotar det rena evangeliet, det evangelium som är en Guds kraft till frälsning. Det är mer uppmärksamt på kraftgärningar och kraftverkningar än på kraften i evangeliet. Denna förskjutning innebär en risk att sätta upplevelser i centrum i stället för tro, för kraftgärningarna väcker förvåning men leder inte nödvändigtvis till tro.
Vad det ytterst handlar om i Nya testamentet är förkunnelsen av den kors- fäste och uppståndne Jesus. För många var uppenbarligen denna förkunnelse förnuftsvidrig och inte särskilt lockande. Men apostlarna och övriga författare i Nya testamentet hävdar med emfas att det är detta som är den kristna trons centrum, inget annat.
29 Apg 19:13–20.
30 Gal 5:19–21.
31 1 Kor 12:10.
32 Se för exempel Matt 9:32–34 och Luk 9:37–43.
33 Matt 10:8.
▼15
Avslutning
Denna genomgång av Gamla och Nya testamentet för att försöka finna bibel- texter med bäring på nyandlighet är av förklarliga skäl mer en antydan än en fullständig översikt. Men de valda exemplen kan vara illustrationer. Det vi i dag förknippar med nyandlighet är trots allt inte så helt nytt. Benämningarna kan variera över tid; företeelserna återkommer.
En sista anmärkning kan vara på sin plats. När evangelisten Matteus återger Jesu tal om den sista tiden finns en passus med som berör ämnet. Jesus säger: ”Falska frälsare och falska profeter kommer att uppträda med stora tecken och under för att om möjligt bedra också de utvalda.”34 Och aposteln Paulus skriver till sin medarbetare Timotheos: ”Anden säger uttryckligen att under den återstående tiden skall några avfalla från tron och lyssna till andar som bedrar och till demoners läror, spridda av hycklande lögnare med bortbränt samvete.”35 Det finns i Nya testamentet en stark medvetenhet om att de fenomen som vi i dag förknippar med nyandlighet hör till det som kallas den yttersta tiden, alltså all tid mellan Jesu jordiska verksamhet och hans återkomst.
34 Matt 24:24.
35 1 Tim 4:1–2.
▼16
En modell för att förstå religiösa övergångar och tro på olika nivåer
av Klas Lundström Inledning
Paul G Hiebert (1932-2006) har varit en av 1900-talets ledande amerikanska missions-tänkare. Jag läste ett par kurser för honom i Fuller Seminary, Los Ang- eles år 1987, och då jag nu ser tillbaka kan jag nog säga att han förmodligen var den lärare som jag uppskattade mest. Han utmärkte sig också för rappa och
”mättade” lektioner som integrerade olika perspektiv och förde fram nytänkande inom flera områden.
Paul Hiebert var född och uppvuxen i Indien – son i en Mennonitisk missionärsfamilj från USA. Som vuxen tog han en doktorsgrad i antropologi vid University of Minesota år 1967, och undervisade därefter antropologi i Kansas och Seattle samtidigt som han gjorde flera missionsresor till Indien. År 1977 blev han rekryterad till Fuller Seminary där han arbetade som professor i antropologi och missionsstudier fram till 1990. Åren 1990 till 2006 verkade han vid Trinity Evangelical Divinity School, Chicago, och byggde där upp ett doktorsprogram i ”intercultural studies” och skrev ett antal böcker om antropo- logi och missionärsroller i andra kulturer.1 Några av hans viktigaste böcker kan nämnas: Anthropological Insights for Missionaries (1985) som såldes i över 50 000 exemplar. Anthropological Reflections on Missiological Issues (1994), Understand- ing Folk Religion (1999), Transforming Worldviews: An Anthropological Under- standing of How People Change (2008).
I den här artikeln kommer jag dock mest att använda mig av en banbry- tande artikel ”The Flaw of the Excluded Middle” (1982). Hiebert berättar hur han kom till en indisk by för att undervisa och blev ombedd att komma och be för ett barn som hade smittkoppor. Byns invånare var övertygad att Maisamma, en smittkoppsgudinna, var vred på byn och krävde ett offer. Paul kände att det han lärt från sin utbildning inte alls räckte till i denna situation. Det fanns ett område där den västerländska moderna kristna världsbilden inte alls hade något svar – hur kan en kristen hantera krafter och makter som opererar på en mel- lannivå mellan ”Gud” och vanlig vetenskaplig medicinsk kunskap? Här fanns alldeles uppenbart ett tomrum (flaw = en spricka/en brist) på mellannivå i den västerländska kristna världsbilden. Därav artikelns titel ”The flaw of the excluded middle”.
1 Priest, 2007, s.1-3
▼17 Utifrån detta resonemang utvecklade Hiebert en analytisk modell för hur man kan förstå religiösa system på tre nivåer och med två viktiga analogiska modeller (se nedan):2
Organisk
analogi Mekanisk analogi
Osynliga och
övernaturliga Högreligion baserad på kosmiska gudar
Högreligion baserad på kosmiska krafter (ex. ödet, karma)
Utom- världsliga Folkreligion
Lokala gudar Förfäder, spöken Andar, demoner
Magi & astrologi Mana, astrologi, amuletter, magi, onda ögat
Inom- världsliga
Synliga och empiriskt baserade
Interaktion mellan människor och djur, växter (ofta om hälsa)
Folkvetenskap Interaktion mellan
”tingen” utifrån naturlagarna
Jag kommer att använda mig utav ovanstående modell i en förenklad version för att kunna förklara vad som händer i religionsövergångar och när det finns spänningar mellan olika religiösa system. Min förenklade modell (nedanstående bild) är alltså ett analytiskt verktyg för att kunna sortera religiös tro på tre nivåer:
Höggudstro
Högreligion Gud(ar) och krafter på den högsta nivån i ett religiöst system
Mellannivån Folkreligion
Andliga varelser och krafter på mellannivå
Vardagsnivån Folklig medicin och hälsoteknik på
vardagsnivå
2 Hiebert, 1982, s. 40.
▼18
I denna modell representerar ”högreligion” det som uppfattas vara den stora verkligheten, den Gud eller de gudar eller krafter som styr hela tillvaron. För makteliten och den religiösa eliten på nationell nivå har den översta nivån tra- ditionellt spelat en större roll. Tron på en eller flera högsta gudar har oftast gått hand i hand med mer eller mindre hegemoniska anspråk där religionen prakti- seras.
Mellannivån och den lägsta nivån (”vardagsnivån”) representerar den mer folkliga delen av religionen. På mellannivån har tron på beskyddande varelser och krafter i hemmet och närområdet spelat en viktig roll gentemot alla de far- liga och onda krafter som kan förstöra livet. Den nedersta nivån har mest att göra med folkmedicin och hälsoteknik för vanliga människor. I många länder har även denna nivå en viss religiös dimension – detta gäller speciellt i Afrika, Asien och i någon mån i Latinamerika. I Europa och Nordamerika har den dominerande linjen varit en vetenskapligt baserad medicinsk kunskap som är fri- kopplad från religionsutövning, men de senaste åren har också alternativmedicin och alternativa tekniker fått ett betydande genomslag.
Det bör noteras att det inte är vattentäta skott mellan de olika nivåerna.
Men modellen är viktig för den visar på att religion i betydande utsträckning fungerar på olika nivåer. Inte minst är mellannivån och vardagsnivån ofta viktiga dimensioner av religion bland vanliga människor. Här är modellen användbar för att förklara vad som händer i religionsövergångar och hur element av gammal tro kan hänga kvar trots att den gamla religionen övergivits. Vi ska också se hur gammal religion ibland kan få en ”comeback” och att denna ”comeback” ofta partiellt sker på mellannivån eller på hälsonivån (längst ner i schemat).
Modellen tillämpad på gamla testamentets tid
Modellen är mycket användbar för att förstå Israels tro i gamla testamentet i rela- tion till omkringliggande kulturer.
▼19
Egypten/Syrien Israel Kananeisk/
Fenicisk religion Egyptiska höggudar
Farao=
solgudens son Jahve Ba’al
Astarte Husgudar
Dödas Andar &
spådomsandar
Änglar
Molok Dödas Andar &
spådomsandar
Amuletter
Helanden Renhetsregler vad de fick äta +
karantänlagar (om spetälska)
?
Vi har inte en fullständig bild av folklig religion i Israels omvärld. Tron på hög- gudar spelade dock en betydande roll både i Egypten, Kanaan, Fenicien, Am- mon, Moab, Edom, och Syrien. Det är dock tydligt att husgudar ofta var viktiga inom hushållets ram. Ett par exempel är berättelsen om Labans husgudar (1 Mos 31:19, 30-35) och berättelsen om Mikas husgudar (Dom 17:3-5, 18:20). Dess- utom finns det tydliga varningar i Moseböckerna om att offra barn till Molok, att rådfråga de dödas andar eller spådomsandar (3 Mos 18:21, 19:31, 20:2-5, 5 Mos 18:9-12). Dessa varningar kan referera till tiden för erövringen av Kanaan men kan också referera till senare tider. En liknande varning ges också av Jesaja på 700-talet ”Man säger till er: ’Fråga de dödas andar och spådomsandarna, de som väser och stönar!’ . . . Så talar de för vilka ingen gryning finns” (Jes.8: 19- 20). Uppenbarligen fanns det bland Israeliterna en frestelse att ta över folklig religiös praktik från de närliggande folken.
Vad det gäller den tredje nivån (folklig hälsoteknik) finns inte så mycket information om Israels omvärld. Det är dock tydligt att amuletter var viktiga i Egypten som uppfattades ge beskydd mot sjukdomar och olika onda krafter. I Gamla testamentet fanns en hel del lagar och regler som syftade till att skydda befolkningen mot sjukdomar. Dit hörde instruktioner hur man skulle upptäcka spetälska och karantänlagar så att den inte skulle spridas till den övriga befolk- ningen (3 Mos 13-14). Det fanns dessutom konkreta löften till de fromma Is- raeliterna att Jahve skulle hålla borta olika farsoter och sjukdomar från dem (2 Mos 15:26, 5 Mos 7:15). Någon enstaka gång omtalas gudomliga helanden, men de är inte alls lika vanliga som i nya testamentets tid. I 2 Kung 5 omtalas hur Naaman blir botad från sin spetälska. I 2 Kung 20 omtalas hur kung Hiskia
▼20
blir helad från en svår sjukdom efter det att profeten Jesaja lagt en fikonkaka på det onda stället.
Modellen tillämpad på nya testamentets tid
Även vad det gäller nya testamentets tid kan vi lätt göra en jämförelse mellan olika religiösa system:
Hellenistisk och
romersk omvärld Judendomen Kristendomen
JupiterZeus
Hermes osv Jahve Fadern,
Sonen & Anden Spådomsandar
(ex Apg. 16:16) Husgudar (larer) - beskyddar hem &
familj, åkrar & fält
Ängladyrkan
(Kol 2:18) Änglar
Folklig teknik Judiska magiker och andeutdrivare
(Apg. 19:13-19) Helanden
Vi har knappast en fullständig bild av de olika krafter och varelser på mellanni- vån som fanns i folktron på nytestamentlig tid. I Apg. 16:16 finns hänvisningar till tro på spådomsandar i Filippi. Från den hellenistiska och romerska omvärl- den vet vi också att det på folklig nivå fanns en hel del tro på husgudar, som likt tomtar tänktes beskydda hem, familj och åkrar. I den dåtida judendomen fanns också en hel del exempel på ängladyrkan (Kol 2:18) och exempel på magiskt tänkande och praxis.3
3 Bohak, 2011.
▼21
Modellen tillämpad på missionstiden i Sverige ca.
800-1200
I den nordiska och svenska missionssituationen under perioden ca. 800-1200 kan man se en intressant förskjutning från fornnordisk religion till medeltidens katolska tro.
Fornnordisk tro Katolsk kristendom Tor, FrejOden
(asagudar)
Fadern, Sonen & Anden (Valkyrior)
Häxor, spöken Tomtar, vättar
Änglar Helgon
”Kloka gummor”
Klostrens medicinalväxter och
sjukvård (Helanden)
Det är tydligt att det i den fornnordiska religionen fanns en hel del höggudar och samtidigt många ”varelser” och krafter på mellannivån. I och med religi- onsövergången till kristendomen upphörde offrandet till gudarna (bloten). Vissa av varelserna på mellannivån (ex. valkyrior) verkar ha bortfallit snabbare. Men delar fanns kvar mycket länge i folktron och har funnits kvar som ”survivals”
ända fram tills i modern tid, som t. ex. tron på tomtar, spöken osv. Samtidigt är det tydligt att övergången till katolsk kristendom innebar att änglar och helgon fick bli ett slags ”funktionella substitut” för delar av de gestalter och krafter som uppfattades som skyddsgestalter på en mellannivå. I första hand fick de kristna helgonen denna roll, och varje kristen kunde be till Maria och helgonen om be- skydd mot onda makter. Klostrens sjukvård och medicinalväxter sågs efterhand som mer tillförlitliga än den gamla hälsotekniken även om de inte kunde slå ut den helt.
Modellen tillämpad på övergången från Afrikansk traditionell tro till kristendom
Övergången från fornnordisk religion till kristen tro i tidig medeltid har flera intressanta paralleller med övergången från Afrikanska traditionell tro till kris- tendom idag.
▼22
Afrikansk traditionell
religion Afrikanska kristendom idag
En avlägsen skapargud
Västafrika: Gudar Fadern, Sonen & Anden Kulturhjältar
Förfädersandar Förfäder
Häxor
”Dual Karismatisk religion” kristendom
Medecinmän Herbalister
Modern Sjukvård (Herbalister)
Helanden
I den afrikanska situationen spelar krafter och ”varelser” på mellannivå en stor roll, speciellt förfäderna och tron på häxkrafter. Tron på en skapargud fanns tra- ditionellt i Afrika men denne spelade inte så stor roll i praktiken. Det var snarare förfäderna och förfädersandar som uppfattades ha en viktig förmedlande roll mellan människor och skaparen. Medicinmän och medicinkvinnor har också traditionellt en stark roll. De medicinmän som förstärker sina mediciner med of- fer och olika slags magi uppfattades ofta som mäktigare är de enkla herbalisterna som litade enbart till örternas läkande förmåga. Kristendomen har därför kunnat acceptera herbalister i större utsträckning än medicinmännen. Missionen hänvi- sade till modern sjukvård för vård av olika slags sjukdomar och åkommor. Men i flera fall uppkom ett ”medicinskt tomrum” eftersom västerländsk sjukvård inte uppfattades kunna bota vissa åkommor – som oftast förknippades med varningar från förfäder eller ond makt från häxor osv. Följden blev att många kristna ham- nade i en slags dubbel religionsutövning (”dual religion”). Många gick i kyrkan så länge livet gick på som vanligt, men då de drabbades av svårare sjukdom och olyckor förknippades detta med de onda krafterna som den moderna sjukvården inte kunde rå på och då anlitades istället traditionella medicinmän och spåmän.
Däremot är det tydligt att karismatisk kristendom ofta har inneburit mer av en tydlig brytning (”a clean break”) i relation till den traditionella afrikanska religionen. Där har tron på den helige Ande på ett mer fullständigt sätt slagit ut tron på förfäder, andar och häxor. Tron på övernaturliga helanden som relateras till Jesus och den helige Ande gör också att dessa grupper är mindre benägna att falla tillbaka till gammal trosutövning i kristider.
Modellen tillämpad på Sverige – den modernistiska epoken
Modellen skulle också kunna tillämpas på det moderna Sverige med fokus på 1900-talets starka sekularisering.
▼23 Tidigmodern tro
ca 1500-1750
Upplysning + 1900-talets sekularisering Fadern,
Sonen & Anden (GUD)
Vetenskapstro Tomtar
Häxor/Spöken --- (vissa ”survivals”) Tidigmodern läkekonst
”Kloka gummor” Modern läkekonst
Sekulariseringen hade sina rötter i 1700-talets upplysningstid då mycket av den medeltida och tidigmoderna världsbilden (fram till 1700-talet) ifrågasattes.
Mycket av det som fanns på mellannivån uppfattades som vidskepelse, särskilt med hänsyftning på häxtron som hade flammat upp under 1660-talet och myck- et av folklig tro som överlevt från vikingatidens religion. Dessutom kom den moderna vetenskapliga läkekonsten att få ett genombrott under 1800-talet vilket ytterligare gjorde att mellannivån och den nedre ”hälsonivån” kom att sekularise- ras. Sekulariseringsprocessen kom tydligt att kulminera under 1960-1980-talet.
Vetenskapen uppfattades som den enda säkra kunskapen (arvet från Hedenius) medan den kristna tron och det mesta på mellannivån uppfattades som relikter från det förgångna.
Modellen tillämpad på svensk nutid och nyandlig- heten som fenomen på mellannivå
Det som tillkommit under de senaste två decennierna (ca 1990-2012) är framför allt att nyandligheten har fått en comeback bland betydande folklager i Sverige.
Fortfarande så dominerar en tro på vetenskapen som en tillförlitlig kunskaps- källa men en hel del kvinnor i medelåldern har tagit till sig en hel del nyandlig praxis, healing och naturläkemedel som kan förstås utifrån modellen som före- teelser på mellannivån och den lägre hälsotekniknivån. Modellen skulle kunna tecknas enligt nedanstående:
▼24
1900-talets
sekulariserade syn Perioden ca 1990-2012 (GUD)
Vetenskapstro (GUD)
Vetenskapstro
---
Nyandlighet:
Yoga, Tarot --- Shamanism
osv.
Modern läkekonst Healing
Kroppsvård Naturläkemedel
Några iakttagelser
Vi kan göra några viktiga generella iakttagelser vad det gäller tro på de tre nivå- erna och hur övergångar från en tro till en annan får viktiga konsekvenser för människors livssyn och trostolkning.
• Den översta nivån, ”höggudstron”, handlar främst om vad som ses som den stora verkligheten, den högsta kraften, eller den yttersta sanningen om det som påverka oss människor. Det är här avgörande förändringar sker då människor övergår från en tro till en annan. Då svenskarna lämnade asatron och övergick till kristendomen kom den treenige Guden att bli den stora verkligheten som påverkade stora delar av livet. Då tron på Gud försvagas i modern tid kom denna förändring också att påverka övriga nivåer.
• Mellannivån handlar mer om de krafter som uppfattas påverka livet på ”fol- knivå” i hemmet och på gården. Mellannivån har i Väst ofta uppfattats som ett ”icke-fenomen” eller som ren vidskepelse. Trots det kan vi notera att det ibland finns ”survivals” d.v.s. element från en äldre religionsutövning som överlevt. Som exempel kan nämnas tron på tomtar, häxor och spöken osv.
som har överlevt i Sverige ända in i modern tid.
• Tron på krafter på mellannivån verkar också ha fått en comeback i moderna och industrialiserade samhällen. Det är tydligt även i Sverige och andra de- lar av Västeuropa där nyandligheten blivit viktig för vissa grupper (ex. en del medelålders kvinnor). Många människor vill inte leva i ett religiöst vacuum utan söker efter det som upplevs ge vägledning och mening i det vardagliga livet. Tarotkort, seanser, astrologi, shamanism osv. har blivit viktiga vägar för en hel del människor trots att de inte är speciellt kompatibla varken med kristen tro eller modern vetenskap.
• Vad det gäller den lägsta nivån, den folkliga medicinska nivån, har modern läkekonst varit det helt dominerande under stora delar av 1900-talet. Men
▼25 på sistone har alternativa hälsotekniker från andra Österländska religioner som Hinduism, Buddhism och kinesiska religioner fått ett insteg i Väst med olika tekniker som yoga, zen, mindfulness osv. Ofta rör det sig dock om
”urbäddade tekniker” där den Österländska religionens tolkningsram inte längre finns kvar utan används som en mer ”neutral” teknik för att hjälpa människor att fokusera och stressa av.
Några bedömningsgrunder för bedömning av mellan- nivån från en kristen synpunkt
Den kristna kyrkan har genom tiderna ofta bedömt att vissa element från andra religioner (ex. förkristna religioner eller Östasiatiska religioner) inte är acceptabla i kristen tro och praxis.
• Om det innebär en tro på andra varelser och krafter som griper in och hjälper i det vardagliga livet. Den kristne fokuserar istället på Gud, Kristus och den helige Ande som den som hjälper och helar i det vardagliga livet.
• Om det innebär offer till andra gudar eller krafter. Kristus är det yttersta offret och därför behövs inget ytterligare offer.
• Om det innebär en etik och moral som inte är kompatibel med en kristen grundsyn. I den kristna etiken ingår först och främst en stor respekt för livet och människovärdet.
Samtidigt är det tydligt att vissa ”survivals” ändå finns kvar ibland i århundraden i den kristna kyrkan. Dit hör t.ex. tron på tomtar och tron på gamla naturläke- medel. De tillhör här en nedre del inom ”mellannivån” och ”vardagsnivån” och är inte speciellt tydligt förknippade med en annan religionsutövning (ex. offer till andra gudar och krafter). I detta fall behöver de inte vara direkt hotande för den kristna tron eller kristna världsbilden. Gud, Kristus och Anden är den stora verkligheten som en kristen väntar sig allt gott utav och som är de viktiga i en kristens liv. Att tron på tomtar och vättar kanske finns kvar här och där kan sna- rare ses som en emotionell ”dekoration” eller tilltro till goda krafter i periferin som står på människans sida.
För att konkretisera, låt mig peka på en illustration. För många EFS:are i Västerbotten var Kristus och försoningen i honom utan tvekan helt avgörande för att tolka sina liv. Han var den stora verkligheten som gjort det möjligt att försonas med Gud och att få ett liv med förvissning om den eviga saligheten.
Samtidigt var nog tomten inte helt borta ur bilden. Han kanske fanns där och tassade omkring på gården och såg till djuren. Men han fanns mest bara som en dekoration i periferin.
Däremot är nyandligheten ofta något mer för en del av dagens människor.
Kristus är inte längre centrum i livstolkningen och istället har nyandlig praxis på
▼26
mellannivå och på ”hälsonivån” blivit centrum i deras livsförståelse. Detta är en viktig orsak att nyandligheten idag på många sätt blivit en konkurrent och ett alternativ till ett kristet församlingsliv.
Källor
Bohak, G:
2011 Ancient Jewish Magic. Cambridge University Press.
Hiebert, Paul G.:
1982 “The Flaw of the Excluded Middle”. Missiology: An International Review, Vol X, No. 1. January, 1982, s. 35-47.
1985 Anthropological Insights for Missionaries. Grand Rapids, Mi: Baker Book House.
1994 Anthropological Reflections on Missiological Issues. Grand Rapids, Mi:
Baker Academic.
1999 Understanding Folk Religion. Grand Rapids, Mi: Baker Book House.
2008 Transforming Worldviews: An Anthropological Understanding of How People Change. Grand Rapids, Mi: Baker Academic.
Priest, Robert J
2007 ”Paul Hiebert: A Life Remembered”, Christianity Today Sept/Oct 2007.
▼27
’Mindfulness’: kristna reaktioner och tolkningar
av Leif Nordenstorm
Begreppet sati som länge varit ett begrepp använt inom buddhismen har sedan 1994 blivit allt mer använt i Europa och Nordamerika. I västerlandet lanserades det av Jon Kabat-Zinn, docent i medicin och grundare av en stressklinik vid University of Massachusetts Medical Center. Kabat-Zinn använde det i dess eng- elska form mindfulness. Det har ofta lämnats oöversatt i svenska texter. Under de senaste åren har det allt oftare börjat översättas till ’medveten närvaro’, van- ligtvis av dem som tydligt vill visa att de talar om ett sekulärt begrepp.
Sati inom buddhismen samt ’mindfulness’ och ’med- veten närvaro’ i nyandlig och terapeutisk version
På Sri Lanka och i Sydostasien inleds många buddhistiska ceremonier och ri- tualer med en hyllning till Buddha, ett nämnande av de tre tillflykterna, även kallade buddhismens tre ädelstenar, varefter de fem moralföreskrifter som gäller för lekmän reciteras. De tre tillflykterna innebär att den troende yttrar: ”Jag tar min tillflykt till Buddha. Jag tar min tillflykt till läran. Jag tar min tillflykt till munk- och nunnegemenskapen.”
I den andra av de tre tillflykterna, tillflykten till läran, hittar vi begreppet sati. Grundläggande för läran är de fyra ädla sanningarna, de satser som Sidd- harta Gautama Buddha har uttalat om lidandets orsak och upphävande:
1. Sanningen om det otillfredsställande.
2. Sanningen om det otillfredsställandes uppkomst.
3. Sanningen om det otillfredsställandes upphörande.
4. Sanningen om vägen till det otillfredsställandes upphörande.
Den fjärde satsen – sanningen om vägen till det otillfredsställandes upphörande – leder till den ädla åttafaldiga vägen: rätt uppfattning, rätt tanke, rätt tal, rätt handlande, rätt livsföring, rätt strävan, rätt uppmärksamhet, rätt koncentration.
Det som på svenska brukar kallas ’rätt uppmärksamhet’ härrör från ordet sati på språket pali. I översättning till engelska blir det ’mindfulness’. Det finns dock en stor skillnad mellan begreppet sati i buddhismen och ’mindfulness’ i västerländsk kontext. Inom buddhismen har sati en funktion i ett lärosystem.
▼28
En svensk buddhistisk hemsida framför uppfattningen att delarna i lärosystemet skall praktiseras samtidigt, inte enskilt var för sig.1
Katarina Plank har i sin avhandling Insikt och närvaro: Akademiska kon- templationer kring buddhism, meditation och mindfulness konstaterat att det finns en tendens att både meditationslärare och allmänhet isolerar meditation,
’mindfulness’ och andra buddhistiska begrepp från sitt historiska och religiösa sammanhang och lär ut dem i en sekulär inramning.2
’Mindfulness’, som ofta ses som kärnan i buddhistisk meditation, har av sekulära företrädare fått en annan innebörd än vad som lärs ut inom den religiösa tradition, theravada, varur begreppet härrör, och därigenom har ’mindfulness’
och delar av buddhistisk psykologi genomgått en stark kulturell anpassning.3 Plank konstaterar vidare att representanter för buddhismen underkänner väs- terländsk ’mindfulness’ och att ’mindfulness’-appropriatörer oftast inte är inte buddhister, men medverkar till att forma buddhismreceptionen i Sverige.”4 Mc- Mahan tydliggör hur meditation har blivit privatiserad, deinstitutionaliserad och detraditionaliserad i buddhismens västerländska historia.5
Rune EA Johansson6 översatte sati till ’rätt medvetenhet’ i sin översätt- ning av Dhammapada. Katarina Plank menar att ”denna uppmärksamhet och medvetenhet innefattar en vaksamhet, en alert aspekt som har ett drag av ana- lytisk närvaro, som möjliggör en observation av reaktionsmönster och som ba- lanserar mellan olika etiska valmöjligheter.” Hon framhåller vidare att det som presenteras som ’mindfulness’ handlar om två olika fenomen: buddhistiskt sati och terapeutisk ’mindfulness’, som har vissa likheter med varandra, men som av
’mindfulness’-appropriatörer framställs som detsamma.
Theravadabuddhistisk sati handlar om att ”observera och se igenom inre skeenden, inte att acceptera dem. Det handlar också om att sträva mot ett yttersta mål, inte närliggande hälsomål eller minskad patologi.” Terapeutisk mindfulness handlar om uppmärksamhetsträning, men saknar den reflexiva dimensionen och ihärdigheten i utövandet, som är viktig i buddhismen.7 Vidare saknas den etiska
1 Vad det innebär att praktisera den åttafaldiga vägen. SAMÂDHI - SILA - PAÑÑA. http://www.
dhamma.se/buddha/35.html.
2 Katarina Plank. Insikt och närvaro. Akademiska kontemplationer kring buddhism, meditation och mindfulness. (Göteborg: Makadam 2011).
3 Andrew Olendzki. ”The Roots of Mindfulness”, Mindfulness and Psychoterapy. Red Germer Christopher, Siegel Ronald & Fulton Paul. (New York: Guilford 2005), s. 261, enligt Katarina Plank, Insikt… s 187.
4 Katarina Plank, Insikt…, s. 215, 220.
5 David McMahan. The Making of Buddhist Modernity. (Oxford: Oxford University Press 2008), s. 57, enligt Katarina Plank, Insikt… s 187.
6 Rune Johansson. Dhammapada. Buddhistiska aforismer. (Stockholm: Natur och kultur 1983), s.
34.
7 Katarina Plank, Insikt…, s. 227.
▼29 kontexten och ett soteriologiskt mål. Kommersialiseringen har tillkommit. Yt-
terligare en skillnad mellan buddhistisk sati och terapeutisk mindfulness är att den buddhistiska lärosuccessionen har brutits upp. Jon Kabat-Zinn och Marsha Linehan har gått i träning hos buddhistiska lärare, men de har utelämnat cen- trala delar av läran när de har fört vidare vissa tekniker. Katarina Plank sam- manfattar sin analys av skillnaden mellan theravadabuddhistisk och västerländsk terapeutisk mindfulness genom en tabell:8
Sati Mindfulness
Religiös: buddhistisk Religiös: nyandlig Sekulär Thai,
Srilankesisk Goenka Vipassana- gruppen 3
juveler MBSR MBCT DBT
”inbäddad” ”urbäddad”
MBSR står för Mindfulness Based Stress Reducion som är den form av ’mind- fulness’ som presenterades av Jon Kabat-Zinn: ’Mindfulness’ används i ett åtta veckorsprogram med liggande kroppsskanning, sittande meditation, uppmärk- samhet på förnimmelser och hatha-yogaövningar för att behandla kronisk smär- ta och stressrelaterade sjukdomar.9
MBCT (Mindfulness Based Cognitive Therapy), är lanserat av Teasdale, Segal och Williams och är en gruppbehandling i åtta veckor med inslag av kog- nitiv terapi för att förhindra återkommande depressioner.10
DBT (Dialektisk beteendeterapi) utformades av Marsha Linehan och an- vänds för att behandla personer med emotionellt instabil personlighetsstörning, som kan ta sig uttryck i form av ätstörningar, depression o.s.v. På socialstyrelsens hemsida beskrivs DBT med genomgående sekulära termer.11 En artikel i Afton- bladet beskriver däremot DBT med termer som för tankarna närmare budd- hism: zen-buddhism, meditation, lotusställning och orangea kläder.12 Om Af- tonbladets beskrivning är riktig innebär det att DBT, som enligt Katarina Plank är den mest urbäddade och sekulära formen av mindfulness, ändå har tydliga drag av nyandlighet.
8 Katarina Plank, Insikt…, s. 198, 227, 238-239.
9 Katarina Plank, Insikt…, s. 200 f.; Mindfulness-baserade modeller för stresshantering, smärtlind- ring och mot återfall i depression. http://www.hornborg.se/mindfulness/index.html
10 Katarina Plank, Insikt…, s. 201.; MBCT – Mindfulnessbaserad kognitiv terapi för depression.
www.skbt.se/PDF/MBCT.pdf 2012-03-13
11 Dialektisk beteendeterapi. http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/insatser/funk- tionshinder/dialektiskbeteendeterapi 2012-03-09
12 DBT – en metod som fungerar. Så kan unga med självskadebeteenden få hjälp. http://www.
aftonbladet.se/wendela/article11798277.ab 2012-03-09
▼30
Mindfulnessreaktioner på kristen tro
Jon Kabat-Zinn nämner över huvud taget inte kristen tro i boken Vart du än går är du där. Han nämner att medveten närvaro är en ”urgammal buddhistisk me- tod”, men skriver att den inte har någonting med ”den egentliga buddhismen att göra”. I boken finns talrika citat av Thoreau, kinesiska tänkare, Gandhi, Kabir, Dalai Lama, Buddha. Det närmaste Kabat-Zinn kommer kristen tro är att han nämner att berget är symbolen för den plats där en andlig ledare möter Gud, tar emot sina bud och sluter sitt förbund (Sinai).13
Åsa Nilsonne står i boken Vem är det som bestämmer i ditt liv för en be- tydligt mer kristendomskritisk inställning: ”ett förhållningssätt som grundade sig på tolerans och respekt – det skilde sig så väsentligt från det jag upplevt tidigare i kristna och muslimska samhällen”.14 Hon väljer vidare att ytterligare distansera sig från kristendomen genom att hävda att zenbuddhism inte ”är en religion i samma bemärkelse som kristendom eller islam, utan snarare en filo- sofi med tonvikt på andlig utveckling”.15 Dylika påståenden – oftast om budd- hismen generellt - är inte ovanliga i Europa, men ändå missvisande. Självklart finns det skillnader mellan buddhismen, i vilken zen är en av många skolor, och andra religioner. Liksom andra buddhister håller zenbuddhister dock fast vid de fyra ädla sanningarna och den åttafaldiga vägen. Man har sin etik, sina ritualer och sina tempel och institutioner, boddhisattvor och heliga skrifter. Man lyfter också fram ett yttersta mål bortom den här världen: nirvana. Zenbuddhismen är grundat på samma historiska tradition som de andra buddhistiska riktningarna, och de räknas alla som religiösa rörelser av den vetenskapliga religionshistorien.
I Europa och Nordamerika presenteras dock ofta buddhistiska begrepp av per- soner med lös anknytning till buddhismen, i ett sammanhang där begreppen har fjärmats från sitt sammanhang, vilket kan ge upphov till föreställningen om buddhismen som ”livsfilosofi”.
De här två exemplen är representativa för de mindfulness-förespråkare som har sin utgångspunkt i det buddhistiska, det nyandliga eller det sekulära mindfulness-begreppet. Hos dem finns det vanligtvis inte någon vilja att pre- sentera likheter mellan ’mindfulness’ och liknande erfarenheter hos t.ex. kristna mystiker. Det vår vara osagt om detta beror på en okunskap om den kristna mystiken eller på ett medvetet val att i ’mindfulness’-sammanhang inte presen- tera något som kan påvisa att liknande begrepp även finns i kristendomen. Hur det än är med den saken har det inneburit att det inte har blivit mycket av dialog mellan ’mindfulness’-rörelsen och kyrkan, utan huvudsakligen en monolog där
13 Jon Kabat-Zinn. Vart du än går är du där. Medveten närvaro i vardagen. (Stockholm: Natur &
Kultur 2010), s. 138.
14 Åsa Nilsonne. Vem är det som bestämmer i ditt liv? Om medveten närvaro. (Stockholm: Natur
& Kultur 2004), s. 9.
15 Åsa Nilsonne. Vem…, s. 18.
▼31 kristna har reagerat på ’mindfulness’, men där ’mindfulness’-förespråkerna sällan eller aldrig tagit del av det kristna arvet.
Kristna reaktioner på ’mindfulness’
Företrädare för den kristna kyrkan har mött det ökande intresset för ’mindful- ness’ på skiftande sätt. Som exempel på avvisande reaktioner kan nämnas upp- fattningen att ’mindfulness’ är en villolära vilket framhålls bland annat på en kommentar på hemsidan bibelfokus.se.16 Argumentationen avvisar ’mindful- ness’ generellt och gör ingen skillnad mellan buddhistisk, nyandlig eller sekulär
’mindfulness’. En annan typ av avvisande reaktion kommer från en krönika i Dagen av prästen Anna Sophia Bonde under rubriken Gärna yoga och mindful- ness – men varför inte Gud? Hon menar att mindfulness bara är ”det näst bästa”
och att det är kyrkans uppgift att lära ut bön och behovet av förlåtelse, och inte i första hand mindfulness.17
Bland församlingar och enskilda kristna finns också exempel på en beja- kande inställning till mindfulness. Nedanstående tabell används för att redogöra för hur olika församlingar och enskilda motiverar att ’mindfulness’ bör läras ut i ett kristet sammanhang eller integreras i kristen tro. Hur detta motiveras beror självfallet delvis på vilken typ av ’mindfulness’ det är man avser att lära ut. De olika typerna av ’mindfulness’ finns i de olika kolumnerna i tabellen. Kolumnen
”odefinierad” innebär att det inte framgår i sammanhanget vilken typ av ’mind- fulness’ det är som praktiseras i respektive sammanhang. De olika motivatio- nerna till ’mindfulness’-engagemanget beskrivs lodrätt på de olika raderna.
16 Mindfulness. http://bibelfokus.se/question/101015
17 Anna Sophia Bonde. Gärna yoga och mindfulness – men varför inte Gud? http://www.dagen.se/
dagen/article.aspx?id=230715 2012-03-09
