När det gäller min fjärde frågeställning, vad elever i årskurs nio tycker om de så kallade VISA-besöken, som ersatt praon på högstadiet i Falköping, så visade resultatet att strax över hälften av eleverna, närmare bestämt 75 personer, tyckte att besöken var bra eller mycket bra. Den andra hälften tyckte att det arbetsplatsförlagda studiebesöket var mindre bra eller inte alls bra.
På frågan, hur väl föreberedda eleverna kände sig inför det/de arbetsplatsförlagda studiebesöken, som de var på under en, två eller tre dagar under årskurs nio, så varierade svaren. 12 elever tyckte att de var mycket förberedda, 44 elever hade fyllt i att de var bra förberedda, 49 elever tyckte att de var ganska förberedda, och 41 elever kände sig inte alls förberedda.
88 av eleverna tyckte inte att de fick ut vad de hade förväntat sig av VISA-besöket. 54 elever tyckte att de fick ut vad de hade förväntat sig av besöken. 24 av eleverna fick prova på någon arbetsuppgift under VISA-studiebesöket. 100 av eleverna fick svar på de frågor som de hade under VISA-studiebesöket, 30 elever fick delvis svar och 12 elever fick inte alls svar. Sätten som eleverna förberedde sig på inför redovisningen av studiebesöken om
företaget/arbetsplatsen varierade. Några elever gjorde ett kollage. Två elever skrev att de skrev en sammanfattning, respektive frågor och svar, samt ställde upp provexemplar och broschyrer från företaget på ett bord. En elev skrev en liten uppsats, och en grupp visade hur en försäkring funkar på overhead och sketch.
24 av företagen hade fått ta del av den sammanfattning som eleverna skrivit efter besöket på företagen/arbetsplatsen. En av skolorna hade fler ja-svar än de andra skolorna, så på den skolan verkar återkopplingen till företagen ha fungerat bättre än på de andra skolorna. Påtryckningar från företag, som inte längre kunde tänka sig att ta emot praoelever och höga kostnader för omval, var två saker som var grunden till att VISA konceptet arbetades fram, det framkom i intervjun med koordinatorn, och i intervjun med projektledaren.
Vad kan då de lite sämre resultaten som elever ger uttryck för i vissa frågor i undersökningen bero på?
När det gäller frågan om hur väl förberedda eleverna kände sig inför det arbetsplatsförlagda studiebesöket så framkom det ju i intervjun med koordinatorn att det är trögförändrat i skolans värld, vilket kan vara en av anledningarna till att resultaten ser ut som de gör. Från och med i höstas så ligger ju ansvaret helt på lärarna när det gäller för och efterarbetet av VISA.
Och detta ställer ju, vilket framkom i intervjun med koordinatorn lite andra krav på dem. Enligt grundkraven i målbeskrivningen för VISA, som gäller från och med i höstas i Falköping, så står det att, varje lärare ska tar ett tydligt ansvar för att vägleda eleverna mot framtida yrkesval, och att varje lärare ska se och använder arbetslivet, som en resurs i sin undervisning. De har också, som jag tolkar grundkraven, även ansvar för att varje elev i årskurs nio planerar, genomför och redovisar minst ett arbetsplatsbesök i privata näringslivet. Och enligt en artikel i Lärartidningen, där Jörgen Andersson, som är ordförande i
Lärarförbundets lokalavdelning uttalar sig, så gick debattens vågor höga bland lärarna i höstas då det nya arbetssättet trädde i kraft.
När det gäller resultaten från de olika skolorna, rörande om eleverna kände sig förbereda inför det arbetsplatsförlagda VISA-besöket eller inte, så finns det en liten variation, det vill säga resultaten är något bättre på vissa skolor och något sämre på andra.
En annan viktig aspekt som man får väga in överhuvudtaget, när det gäller VISA, vilket dels gick att utläsa i enkäterna, och i intervjun med koordinatorn, är att eleverna fortfarande jämför det som rör VISA ganska så mycket med Praon, vilket även framkommer i intervjun med koordinatorn, och det är ju något som med största sannolikhet kommer att försvinna tills nästa läsår, eftersom dagen åttor inte varit ute på vanlig prao, utan endast varit på VISA-besök. När det gäller resultatet, om vad eleverna tyckte om det arbetsplatsförlagda studiebesöket, så var det ju något mer än hälften som tyckte att det var bra eller mycket bra. Medan den andra hälften tyckte att besöket var mindre bra eller inte alls bra.
De som inte var nöjda med besöket, var det dels kanske inte på grund utav att de inte fått besöka den arbetsplats de hade önskat, då utbudet av företag att välja mellan att besöka, inte var så stort, vilket dels framkommer lite i intervjun med koordinatorn, och dels går det att utläsa i elevernas svar i enkäterna.
Andra aspekter som vissa elever hade, på varför de tyckte att besöket var mindre bra eller inte alls bra, var att besöket var för kort. Vilket kanske gjorde att det var många elever som i enkätsvaren svarat, att de inte fått ut vad de hade förväntat sig av VISA-besöket. Och förklaringen till detta kanske kan ligga i att företagen i höstas inte förstod att det var praktik det handlade om, utan de trodde att det hela handlade om vanliga studiebesök, vilket Jörgen Andersson, ordförande i Lärarförbundets lokalavdelning i Falköping, uttalar sig om i Lärartidningen.
En förklaring till varför det blev så korta besök i höstas på vissa ställen, och som nu avspeglar sig i resultaten, kan vara, som koordinatorn själv sa i intervjun (s26) att han nog inte varit nog
En annan förklaring kan vara att företagen läst väldigt mycket mellan raderna, vilket även framkom i intervjun med koordinatorn.
Andra saker som kan förklara varför några elever tyckte att besöken var mindre bra eller inte alls bra, och som framkom i enkätsvaren var att kollektiva färdmedel inte alltid stämde överens med de tider som besöken ägde rum på. Det bidrog till att några elever, vilket framkom i enkätsvaren, fick vänta flera timmar på bussen efter ett 20-30 minuter långt studiebesök, och det här är givetvis också något som kan påverka elevernas attityd till VISA- besöken.
När det gällde frågan om eleverna fick svar på sina frågor under VISA-besöket, så var resultaten mycket bra. Fler än två tredjedelar hade fått svar, ett antal hade delvis fått svar, och endast några få hade inte alls fått svar, vilket var glädjande.
Det var även roligt att ta del av de varierande sätt som eleverna redovisade sina besök på inför klassen.
Förklaringen till att återkopplingen till företagen ser ut som de gör i resultaten, kanske kan bero på att feedbacken tillbaka till företagen ännu inte funnit sina former. Och att för och efterarbetet av besöken på skolorna, inte fungerar riktigt som det är tänkt.
Det har varit väldigt intressant att få ta del av och studera det här med VISA. Jag tror att det här kommer att fungera bra så småningom. De elever som har fått göra sitt besök på det företag de velat, och där VISA har fungerat så som det är tänkt, där tycker jag eleverna verkar nöjda eller mycket nöjda med besöket, enligt enkätsvaren.
Att bilden i Sverige då det gäller Prao är blandad, det läste jag om i Lärartidningen. Och enligt Ann-Kristina Steen, som är ordförande i ämnesrådet för studie- och yrkesvägledning, så är det mest restauranger, förskolor och affärer som tar emot praoelever idag, vilket är ett problem, enligt henne. Det allt för snäva utbudet gör att praon inte längre fyller samma funktion, berättar hon i Lärartidningen.
Om jag jämför med vad som står i Lgr 80 rörande vilka branscher eleverna skulle få
erfarenhet ut av under sina praoperioder då, så kan jag väl bara hålla med om att utbudet har blivit allt snävare, vilket ju inte är bra, då eleverna överlag inte får en generell bild av vilka branscher som man kan arbeta inom, på samma sätt som de fick för genom praon. Ur den aspekten så tror jag att VISA kan vara ett mycket bra alternativ då de funnit sina former och fungerar fullt ut.
I examensarbetet, Praoverksamhet från Malmö i söder till Kiruna i norr, genomfördes en enkätundersökning kring praon och alternativa former av prao, på 75 skolor i Sverige. Det framkom där att det finns en hel del alternativa former för prao. Det vanligaste av del
alternativa formerna som redovisas i deras resultat, är studiebesök, följt av yrkes och studiemässor, företagsbesök i skolan, fadderföretag, projektarbete och temadagar etc. Avslutningsvis så vill jag säga att jag tycker att det har varit väldigt intressant att få ta del av Falköpings sätt att arbeta när det gäller både Vägledningcenter och studie- och
yrkesvägledning och den nya formen av prao, det vill säga VISA. Det har varit oerhört intressant och lärorikt, och givit mig mycket nya kunskaper som jag aldrig skulle ha kunnat läsa mig till. Det har även varit roligt att se att man satsar på vägledningen, och tar tillvara på den kompetens som studie- och yrkesvägledare skaffat sig under utbildningstiden, när det gäller samtalsövning.