F-modellen - ur elevers och studie- och yrkesvägledares synvinklar

Malmö Högskola

Examensarbete

F-modellen

– ur elevers och studie- och yrkesvägledares synvinklar

The F-model

-from students and careers counsellors point of view

Kristina Olsson

Studie och Yrkesvägledarexamen 120p Handledare: Jan A Andersson

Sammanfattning

Syftet med den här studien är dels att undersöka hur det nya sättet att arbeta med studie och yrkesvägledning i Falköping fungerar, sedan starten av Vägledningscentret i höstas, och dels att undersöka vad elever tycker och tänker om den vägledning de får idag.

Förra hösten ersattes praon i Falköpings kommun av VISA, som står för Vägledning Inför Studier och Arbetsliv. VISA har tagits fram genom projektet Personligt Entreprenörskap – att forma sin egen framtid. Jag har undersökt vad eleverna tycker om den nya formen av prao och hur fungerar den i praktiken

Jag har använt mig av en kvantitativ metod och låtit elever i årskurs nio, besvara en enkät med frågor om vägledning och VISA. Jag har även låtit studie och yrkesvägledarna i kommunen besvara en enkät för att få deras synvinkel på de nya sätt som de nu arbetar på. Då det inte finns så mycket litteratur kring det nya arbetssätten så har jag också gjort två intervjuer, en med en koordinator och en med en projektledare.

I resultat av studie- och yrkesvägledarenkäterna så beskrivs bland annat studie- och yrkesvägledarnas arbetsuppgifter i Falköping och vad de tycker och tänker om de

arbetsuppgifter och de arbetssätt som de arbetar på. Det framkommer också i resultatet vilka arbetsuppgifter som har försvunnit och vilka som har tillkommit inom yrket i Falköping.

I resultat av elevenkäterna så framkom det bland annat att många av eleverna tyckte att den information som de fick av sin studie- och yrkesvägledare inför gymnasievalet var bra eller mycket bra.

Fler än hälften av eleverna tyckte att det samtal som de hade med sin studie- och

yrkesvägledare inför gymnasievalet hjälpte dem att komma fram till vilket gymnasieprogram som de skulle välja.

Femtiofem av eleverna tyckte att det arbetsplatsförlagda studiebesöket var bra, Tjugo elever tyckte att det var mycket bra.

Den andra hälften, sjuttien elever, tyckte att besöken var mindre bra eller inte alls bra.

Nyckelord: Grundskolan, prao, studie- och yrkesvägledare, studie- och yrkesvägledning,

Förord

Först och främst vill jag börja med att tacka alla elever och studie och yrkesvägledare i Falköping som svarat på mina enkäter.

Jag vill även rikta ett stort tack till alla studie- och yrkesvägledarna i Falköping som hjälpt till med att dela ut och samla in enkäter till sju klasser i årskurs nio i Falköpings kommun. Utan er hjälp hade dessa undersökningar inte varit möjliga.

Jag vill även tacka projektledaren och koordinatorn på Vägledningscenter i Falköping som ställde upp på att bli intervjuade, och hjälpte mig med material till mitt examensarbete. Jag vill även tacka min kurskamrat Annica som givit mig tips och råd och lyssnat på mig då frågor eller problem uppstått under arbetets gång.

Tack även till min handledare Jan A Andersson.

Jag vill även tacka min sambo, som stöttat och motiverat mig under de veckor då jag arbetat med mitt examensarbete.

Slutligen vill jag rikta ett stort tack till alla som på ett eller annat sätt bidragit till tillkomsten av detta examensarbete.

Innehållsförteckning

1. INLEDNING 5

2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 5

3. METOD 6 3.1TILLVÄGAGÅNGSSÄTT 6 3.2URVAL 8 3.3BORTFALL 8 3.4ETISKA ASPEKTER 8 3.5REDOVISNING AV ENKÄTSVAR 9 3.6ÖVRIG LITTERATUR 10 4. AVGRÄNSNINGAR 10 5. TEORETISK BAKGRUND 10

5.1PERSONLIGT ENTREPRENÖRSKAP – ATT FORMA SIN EGEN FRAMTID 10

5.2VÄGLEDNINGSCENTER 11

5.3”PRAONS FRAMTID OVISS -ERSÄTTS AV STUDIEBESÖK” 12

5.4ORSAKER TILL PRAON MINSKADE OMFATTNING 12

5.5NYA FORMER FÖR PRAO 13

5.6OLIKA NYA SÄTT 14

5.7PRAON PÅ 1980-TALET 14

5.8PRAON SOM BEGREPP BORTTAGET 15

5.9VISA 15

5.10GRUNDKRAV I MÅLBESKRIVNINGEN FÖR VISA 16

6. TIDIGARE FORSKNING 17

7. INTERVJU MED PROJEKTLEDAREN 18

7.1SKAPANDET AV PROJEKTET OCH KARTLÄGGNINGEN 18

7.2LÄROPLANEN OCH PRAON 19

7.3STUDIE- OCH YRKESVÄGLEDNINGEN INNAN OMORGANISATIONEN 20 7.4FÖRÄNDRINGAR INOM STUDIE- OCH YRKESVÄGLEDARYRKET 20

7.5FÖRÄNDRINGAR PÅ GYMNASIET 23

8. INTERVJU MED KOORDINATORN 25

8.1KOORDINATORTJÄNSTEN 25

8.2VISA 26

8.3FÖRÄNDRINGEN AV PRAON 27

8.4UTVECKLINGEN AV VISA 27

8.5BRA OCH MINDRE BRA MED VISA 28

8.6ORGANISERINGEN I SKOLORNA I SAMBAND MED VISA-BESÖK 29 8.7OMVALEN OCH FÖRETAGENS ÅSIKTER OM VISA-BESÖK 31

8.8SVÅRAST OCH LÄTTAST MED VISA-PLATSER 31

8.9ELEVERNAS UPPFATTNING OM VISA 33

8.10INGA PLANER PÅ FÖRÄNDRINGAR 33

9. RESULTAT AV VÄGLEDAREENKÄTER 34 10. RESULTAT AV ELEVENKÄTER 42 11. SAMMANFATTNING AV RESULTAT 62 12. DISKUSSION 65 METODDISKUSSION 65 RESULTATDISKUSSION 65 FORTSATT FORSKNING 73 13. FÖRKLARINGAR AV BEGREPP 74 REFERENSER 75 BILAGOR 77

1. Inledning

Genom en kurskamrat fick jag förgående år höra talas om att studie- och yrkesvägledarna i Falköping arbetade på ett nytt sätt, vilket väckte mitt intresse för att ta reda på mer om detta. Jag sökte på Internet efter information om Falköpings sätt att arbeta med vägledning och intresset för att undersöka de nya arbetsformerna i kommunen väcktes. De notiser som jag hittade på Sveriges Radio, på Internet, som handlade om högstadieelever som demonstrerade mot praons avskaffande gjorde inte det hela mindre spännande att studera. Jag fick själv under en av praktikperioderna, som ingår i min utbildning till studie- och yrkesvägledare en inblick i hur mycket av studie och yrkesvägledarens tid som går åt till praon. Detta trots att den studie och yrkesvägledare som jag gjorde min praktik hos ändå inte anskaffade praktikplatserna själv, det fanns en samordnare som skötte den biten. Några av hennes arbetsuppgifter då det gällde praon var bland annat att fördela de platser som fanns efter elevernas önskemål, dela ut tillfälliga busskort till eleverna innan praon, och besöka eleverna på deras praktikplatser ute i arbetslivet etcetera.

Att få möjligheten att undersöka hur studie och yrkesvägledningen utan administrativa inslag av praon ter sig verkade därför mycket lockade, liksom att studera dess ersättning VISA, samt elevernas tankar och åsikter kring det nyss nämnda. Det var så idén till detta examensarbete skapades och nu har du som läsare av detta examensarbete en möjlighet att ta del av hur det som jag avsett att undersöka fungerar i verkligheten.

Andra som kan vara intresserade att ta del av resultaten av undersökningarna i detta arbete, är studie- och yrkesvägledarna, projektledaren, koordinatorn och elever i Falköping, med flera.

2. Syfte och Frågeställningar

Mitt syfte är att partiellt undersöka några av de delar i projektet Personligt Entreprenörskap, som har varit igång i sin nuvarande form sedan hösten 2005 och se hur de delarna av projektet gått så här långt och hur det fungerar i praktiken.

Jag vill dels ta reda på vad studie- och yrkesvägledarna i Falköping tycker om det sätt som de nu arbetar på, och dels så vill jag ta reda på vad elever tycker om den vägledning de får i dag, samt vad eleverna tycker om VISA, som ersatt praon i kommunen.

Min tanke var att jag skulle undersöka hur det nya arbetssättet som studie- och

yrkesvägledarna arbetar efter fungerar i praktiken ute på skolorna. Jag valde genom mina frågeställningar att belysa detta utifrån två synvinklar. Dels har jag valt att låta elever besvara en enkät och beskriva hur de ser på den vägledning de får nu och dels har jag valt att låta studie- och yrkesvägledarna i Falköping besvara en enkät för att försöka få dem att beskriva det nya sättet att arbeta utifrån sina synvinklar och tankar. Jag har även valt att fokusera på VISA. Utifrån det jag beskrivit ovan har jag kommit fram till de fyra frågorna nedan, vilka tillsammans bildar mina frågeställningar.

1. Hur ser studie- och yrkesvägledarnas arbetsuppgifter och arbetssätt i Falköping ut idag?

2. Vad tycker studie- och yrkesvägledarna om det nya sättet att arbeta?

3. Vad tycker elever i årskurs nio i Falköping, om den studie- och yrkesvägledning som de har fått inför sitt gymnasieval?

4. Vad tycker elever i årskurs nio i Falköping om de så kallade VISA – besöken, som på högstadiet i Falköping ersatt praon?

3. Metod

Jag har huvudsakligen använt mig av en kvantitativ metod i mitt examensarbete. Detta har jag gjort med hjälp av enkäter till elever och vägledare. Innan jag gjorde enkäterna så läste jag enkätboken av Jan Trost, och fick lite idéer och inspiration därifrån till hur jag skulle utforma enkäterna. Jag har även använt mig av kvalitativ metod. Jag har gjort två intervjuer, en med projektledare respektive koordinator. Syftet med dem är att de skall komplettera avsaknaden av litteratur kring F-modellen (Falköpingsmodellen) som jag har valt att kalla mitt

examensarbete, då det inte finns så mycket litteratur kring ämnena som jag har valt att skriva om.

3.1 Tillvägagångssätt

Jag tog personligen kontakt med studie- och yrkesvägledarna och intervjupersonerna i Falköping under vecka tolv och berättade om mina idéer och vad jag önskade undersöka.

Efter att förhört mig om att det var okej för berörda personer att jag skrev ett examensarbete kring det jag valt att undersöka, så bokade jag in tider för intervjuer och gjorde en enkät med sexton frågor till elever i årskurs nio i kommunen, med utgångspunkt från mina

frågeställningar. På plats i Falköping delade jag ut de upptryckta enkäterna till studie och yrkesvägledarna efter överenskommelse med dem. De tog i sin tur med sig dem ut till de slumpvis utlottade niondeklasserna på varje högstadieskola i kommunen. På några av

skolorna lämnade studie och yrkesvägledaren enkäterna till den aktuella klassens mentor och hämtade dem nästa gång han/hon var på skolan och på några av skolorna delade studie och yrkesvägledaren ut enkäterna och samlade in dem i den utlottade klassen, som de fått i uppdrag att dela ut och samla in enkäterna i, den dag de befann sig på just den skolan. Ifrån vissa skolor så skickades enkäterna efter överenskommelse med mentorerna på skolan tillbaka via internposten till vägledarna på Vägledningscentret och sedan fick jag komma och hämta huvuddelen av enkäterna där. Enkäterna från en klass skickades dock hem till mig per post under vecka sjutton.

Med utgångspunkt från frågeställningarna valde jag även att göra en enkät till de fem studie- och yrkesvägledarna som arbetar i Falköpings kommun för att få deras synvinklar på det nya sätt som de nu arbetar på. Enkäterna som jag delade ut under vecka femton, besvarades av studie och yrkesvägledarna på Vägledningscentrum i Falköping under vecka femton och sexton, och därefter samlade jag in dem och sammanställde dem.

Intervjun med projektledaren ägde rum den 30/3-2006 på Vägledningscentrum i Falköping och var cirka en timma lång, Även denna intervju spelade jag in med en

mikrokassettbandspelare, efter att ha frågat om tillåtelse om att få göra så. Efter intervjun skrev jag ner intervjun ord för ord och sammanställde den. Därefter skickade jag den sammanställda intervjun till henne för godkännande av den.

Intervjun med koordinatorn ägde rum den 10/4 -2006 på Vägledningscentrum i Falköping och var cirka en timma lång. Jag spelade in intervjun med en mikrokassettbandspelare, efter att jag frågat om tillåtelse till att få göra så. Efter intervjun skrev jag ner intervjun ord för ord och sammanställde den. Därefter skickade jag den sammanställda intervjun till honom för

3.2 Urval

Jag tog med hjälp av Internet och studie och yrkesvägledarna reda på hur många högstadieskolor och niondeklasser som det finns på varje högstadieskola i Falköpings

kommun. Därefter så jag la jag en lapp med varenda klass i årskurs nio på respektive skola, av de i dagsläget sju högstadieskolarna där det går niondeklassare, i var sin burk. Och sen så drog jag en klass ur varje burk, vilket gav mig ett urval på sju klasser, på sju olika

grundskolor i kommunen. Jag fick genom att fråga studie- och yrkesvägledarna reda på hur många elever som går i varje klass, och tryckte därefter upp enkäter.

I de fall där jag har fått tillbaka färre enkäter från den aktuella klassen än antalet elever så räknar jag det som bortfall.

När det gällde studie- och yrkesvägledarna så var inget urval nödvändigt, eftersom det endast finns fem anställda studie- och yrkesvägledare i Falköpings kommun. Samtliga besvarade enkäten.

3.3 Bortfall

Totalt fick jag in 148 enkätsvar från de utvalda klasserna som jag lottat ut till att besvara enkäterna av 165 möjliga, vilket innebär att jag fick ett bortfall på sexton enkäter. Avrundat fick jag en svarsfrekvens på 89,7 %. Bortfallet blev 10,3 %.

3.4 Etiska aspekter

När det gäller eleverna så kommer man i min resultatdel inte att kunna utläsa vilken klass eller vilken grundskola som besvarat enkäten. Det är något som jag har tänkt på då jag formulerade frågorna och gjorde urvalet. Det enda man kommer att veta är att de elever som besvarat enkäten går på en av sju grundskolor i Falköpings kommun. Jag anser här att jag tänkt på elevernas anonymitet, trots att jag i mitt arbete valt att redovisa var någonstans undersökningen är gjord. Jag försökte även att tänka på den etiska aspekten vid redovisandet av elevernas enkätsvar, då det endast finns en manlig studie- och yrkesvägledare i kommunen. I de citat där eleverna benämner studie- och yrkesvägledaren med han, så är det inte svårt att räkna ut vem de menar.

När det gäller enkäten till studie- och yrkesvägledarna, så är jag medveten om att deras svar kan knytas till dem som grupp. Det är något som jag har försökt tänkt på i resultatdelen, där deras svar redovisas. Innan undersökningen genomfördes frågade jag studie- och

yrkesvägledarna personligen om de kunde tänka sig att besvara en enkät med frågor, vilket de sa att de kunde.

När det gäller de sammanställda intervjuerna, så gick det bra för både projektledare och koordinator att deras namn står med. Jag har dock efter övervägande valt att endast skriva namnet på dem i referenserna. Men då intervjuerna kan kopplas till dem personligen så skickade jag dem efter sammanställandet, till dem för godkännande av dem.

3.5 Redovisning av enkätsvar

När det gäller studie- och yrkesvägledarenkäten så har jag valt att inte redovisa fråga fyra och sexton då svaren på frågorna inte är nödvändiga för att kunna besvara frågeställningarna. Övriga svar har jag sammanställt. De finns även några citat med i resultatdelen.

När det gäller enkäterna till eleverna, det vill säga resultatet av de 148 enkäterna, så har jag valt att bortse från oseriösa kommentarer som inte har med undersökningen att göra. Det var ytterst få sådana kommentarer. Jag har även valt att bortse från kommentar som inte finns med som svarsalternativ, om det inte har skilt sig från mängden och varit intressanta. Jag har endast tagit med en sådan kommentar i resultatet, en nja kommentar. När det gäller alla övriga kommentarer, så har jag i sammanställningen försökt leta reda på likvärdiga svar och

sammanställt dem först och sen försökt ta med övriga svar, som inte har gått att matcha med andra svar. Att ta med alla svar var för sig hade inte gått, det hade blivit för många, även om inte alla elever kommenterat varje fråga. Jag har tagit med minst tre citat, i samband med redovisningen av varje fråga och svarsalternativ.

Jag väljer att inte redovisa fråga tre i elevenkäten på grund utav att frågan inte var så bra formulerad, vilket gjort att det blivit lite av en tolkningsfråga. Cirka hälften av eleverna som går på en mindre grundskola har exempelvis skrivit att de bor i ett mindre samhälle, medan den andra hälften har skrivit att de bor på landsbygden, vilket har gjort att det blir svårt att utläsa något av svaren, så därför har jag valt att hoppa över redovisningen av den frågan.

3.6 Övrig litteratur

Jag har under arbetets gång hämtat idéer och inspiration från boken ”Rapporter och

uppsatser”, ”Forskningsmetodikens grunder”, ”Från tanke till text” och ”Svenska skrivregler”.

4. Avgränsningar

Jag kommer att undersöka hur studie- och yrkesvägledningen fungerar i Falköping.

I elevenkäten, så har jag valt att undersöka vad elever i årskurs nio tycker om den vägledning och information de fått i samband med sitt val till gymnasiet, samt vad de tycker om de så kallade VISA-besöken, som ersatt praon i Falköpings kommun sen hösten 2005.

I enkäten till studie- och yrkesvägledarna har jag valt att avgränsa mig till att undersöka vad de tycker om det sätt som de nu arbetar på, och om de arbetsuppgifter de har.

Det hade varit intressant att även undersöka vad gymnasieeleverna tycker men jag insåg då jag satt mig in lite mer i de ämnen jag valt att studera att det skulle bli ett alltför omfattande arbete och valde därför att avgränsa mig och undersöka några områden lite mer grundligt.

5. Teoretisk bakgrund

5.1 Personligt entreprenörskap – att forma sin egen framtid

Från hösten 2005 och till och med år 2007 är det tänkt att projektet personligt

entreprenörskap- att forma sin egen framtid, skall stödja utveckling och genomförande av arbetssätt för entreprenöriellt lärande och vägledning i Falköping.

En långsiktig effekt som man hoppas på genom projektet är att nya mötesplatser skapas via partnerskap mellan lokalt företagande och utbildningens alla stadier.

Man hoppas också på genom projektet att en positiv attitydförändring till entreprenörskap bland studerade, lärare och studie- och yrkesvägledare skall leda till att alla förstår betydelsen av entreprenörskap och man hoppas också på att nyföretagandet kommer att öka.

”Falköpings kommun har ansvar att erbjuda både unga och vuxna en kvalificerad

vägledning. Arbetslivet präglas idag av allt större och snabbare förändringar vilket kan få konsekvenser för den enskilde. Valen blir allt viktigare men också svårare. Ett välgrundat studie- och yrkesval får betydelse både för den enskilde individen och för samhället.”

(Material från projektledaren)

I broschyren om Personligt entreprenörskap, som jag fått av projektledaren, står också att man i kommunen behöver företagsamma människor, personer som är drivande och kan ta egen initiativ, liksom påverka sin framtid. Man skriver vidare att det är i den enskilda individen som tillväxten tar sin början ”Initiativkraft och entreprenörskap är den största tillgången i

såväl arbetsliv som för den enskilde och är en viktig grund för ekonomisk utveckling”.

Det övergripande målet som man har i Falköping för projektet Personligt entreprenörskap – att forma sin egen framtid är följande:

”att öka det personliga entreprenörskapet hos kommuninvånarna i Falköping. En

entreprenörsanda skall genomsyra hela utbildningssystemet och finnas hos alla invånare i kommunen” (Broschyr från projektledare) Förhållningssätt, lärprocesser och arbetsmetoder

måste finnas för att man skall kunna nå målen. De kan bidra till att öka förmågan hos både vuxna och unga att finna de rätta vägarna till utbildning, som sedan leder till arbete. Förhoppningen är också att individerna dessutom skall bli företagsamma i framtiden.

5.2 Vägledningscenter

Barn och utbildningsnämnden (BUN) och Kompetens- och arbetslivsnämnden (KAN) tog i februari 2004 beslut om inrättandet av ett gemensamt vägledningscenter i Falköpings kommun. (Förslag till Vägledningscenter, Internet)

Hösten 2005 samordnades grundskolans, gymnasieskolans och vuxenutbildningens vägledningsfunktioner till ett så kallat vägledningscenter i Falköping.

Personalen som arbetar där har ett gemensamt uppdrag som de skall utveckla sitt arbete utifrån. (Broschyr från projektledaren)

Arbetsuppgifterna för studie och yrkesvägledarna har man renodlat, och man har även anställt en koordinator, som har till uppgift att vara en länk mellan skola och arbetsliv. (Broschyr från projektledaren)

I förslaget till Vägledningscenter (Internet) så står det att vägledningscentrat ska stå för en lättillgänglig vägledning för samtliga brukare i kommunen. Basen för alla medarbetare ska vara Vägledningscentret, vilket betyder att det skall vara en central punkt, där var och en av medarbetarna har tydliga uppdrag.

I huvudsak så skall studie- och yrkesvägledarnas tid vara förlagd på de enskilda pedagogiska enheterna. Den tid som inte är elevtid, skall för den som har sin huvudsakliga inriktning mot- grund- och gymnasieskolorna, förläggas på Vägledningscentrat.

Enligt förslaget till Vägledningscenter så har personalen ett gemensamt uppdrag, vilket de skall utveckla sitt arbete utifrån. Samarbete och lärande av varandra är något som man enligt förslaget skall lägga stor vikt vid.

De finns i grunden ett gemensamt ansvar för att samtliga grupper/brukare får den studievägledningsservice som de är i behov av.

För att uppehålla en kontinuitet så har var och en av studie- och yrkesvägledarna utifrån kompetens ansvar för vissa grupper, skolor och skolformer. ”Viktigt är emellertid att detta

ansvar kan förändras över tid allt utifrån de förutsättningar som finns.” (Förslag till

Vägledningcenter, Internet)

5.3 ”Praons framtid oviss -ersätts av studiebesök”

I en artikel i ”Lärartidningen” nummer 9, som utkom under maj månad belystes praon i grundskolan. I den står det att allt fler grundskolor skär ner på praon. Men samtidigt så kommer det till nya kontaktformer mellan skola och arbetsliv. ”Praons omfattning har

minskat rejält de senaste åren” (Lärartidningen, nr 9, 2006) Det är representanter för Svenskt

Näringsliv, Myndigheten för skolutveckling och Lärarförbundets ämnesråd för studie- och yrkesvägledning överens om.

5.4 Orsaker till praon minskade omfattning

I artikeln står att en av orsakerna till att praon omfattning minskat är att praon inte längre är reglerad i läroplanen. Praon är dessutom tung att administrera och har liten koppling till skolämnena. Ett annat skäl är att företagen inte har tid med praoelever.

5.5 Nya former för prao

Nya former av prao, som exempelvis bygger på studiebesök, har skapats i flera skolor. Men när det gäller hur mycket praktik eleverna skall få så är svaren i artikeln splittrade. ”Det finns

tecken på att skolornas kontakt med arbetslivet har försämrats de senaste åren”, säger

Fredrik Wikström, undervisningsråd på Myndigheten för skolutveckling.

Ordföranden i ämnesrådet för studie- och yrkesvägledning Ann-Kristin Steen säger i artikeln att det idag är mest restauranger, förskolor och affärer som tar emot praoelever, vilket är ett problem, säger hon. Det snäva utbudet gör att praon inte längre fyller samma funktion, eftersom de inte är representativa för hela samhället.

Hon säger i artikeln att praon största behållning är att den ger eleverna ett avbrott i skolvardagen och att eleverna, vilket är bra, blir bemötta som vuxna. Men hon efterlyser nya modeller, ”där fokus ligger på hur kunskap om arbetslivet tas tillvara i undervisningen”. Hon tycker inte att eleverna till varje pris måste ut på praktik.

Undervisningsråd Fredrik Wikström håller med. Men han tycker att det är viktigt att skolorna har någon form av prao. Han tycker i artikeln att det är särskilt viktigt med någon form av prao för elever som har haft lite kontakt med arbetslivet, som exempelvis barn till arbetslösa föräldrar. Han säger vidare att: ”Eleverna måste också få tillräckligt med kunskap och

erfarenhet för att göra bra val till framtida utbildning och yrkesliv. Det är det viktigaste skälet till att praon behövs”, säger han.

Fredrik Wikström tror enligt artikeln inte, att lyssnande på föreläsningar om olika yrken, helt kan ersätta en egen praktisk erfarenhet. Utbildningsrådet Fredrik Wikström skulle helst vilja att skolorna kombinerade nya modeller, som exempelvis temastudier och studiebesök, med den gamla formen av prao.

Slimmade organisationer i företag, tror utbildningsrådet är något, som gör det svårt för företag att ta emot praoelever. De råder även konkurrens om praktikplatserna, både från gymnasiet och annan högre utbildning, säger han.

Men Jonas Berggren på Svenskt Näringsliv tror inte att företagen är mindre villiga idag än tidigare till att ta emot praoelever. Han säger i artikeln, att arbetslivet inte har förändrats så mycket. Samarbetet mellan skola och arbetsliv vill vi öka i alla dess former, säger han vidare. Skolan, liksom näringslivet lever egna liv idag. Finns det praktiska problem med praon så kan andra samarbetsformer fylla en liknande funktion, som exempelvis studiebesök hos företag, säger han.

5.6 Olika nya sätt

Studie- och yrkesvägledare Eva Fahlbeck, på Fryxellska skolan, har varit med och skapat projektet Vis, som står för Verkligheten i skolan. Syftet med Vis är att bredda och fördjupa elevernas kontakt med arbetslivet. Praktikerfarenheterna som eleverna får, ska kopplas mer till undervisningen. Till varje arbetslag, ska tio fadderföretag i Västerås knytas.

Fadderföretagen skall följa eleverna från årskurs fem till nio. Eleverna besöker företagen och företagen föreläser i klasserna. Ute på företagen får eleverna genomföra ett eget projekt som har anknytning till ett skolämne. Eleverna tränas på så sätt i entreprenörskap, och på samma gång får skolämnena en koppling till arbetslivet. Eva Fahlbeck säger avslutningsvis i artikeln att eleverna fortfarande får komma ut på praktik, den delen kommer de inte att ta bort, säger hon.

”I Falköpings kommun har näringslivet sagt nej till praoelever”, står det i artikeln.

”Samtidigt har en projektgrupp skapats, som vill lära invånarna, inklusive skolans personal

och elever att bli mer som entreprenörer.” Gulli Håkansson berättar i artikeln, att de format

en modell för hela utbildningssystemet, som gäller från förskolan upp till vuxenutbildningen. Konceptet heter VISA - Vägledning inför studier och Arbetsliv. Istället för prao, så gör eleverna i åttan och nian, en till tre dagars, så kallade kvalificerade studiebesök på olika arbetsplatser. Eleverna i Falköping får förbereda frågor, och väl på plats kan de få möjlighet att lösa någon uppgift. De erfarenheter som eleverna får tas sedan upp i undervisningen. Gulli Håkansson berättar i artikeln att de inte erbjuder praktik som den var förut, men att tanken är att eleverna skall få mer kontakt med arbetslivet under alla stadier.

I artikeln berättar Jörgen Andersson, ordförande i Lärarförbundets lokalavdelning i Falköping att debattens vågor gick höga bland lärarna i höstas, då det nya arbetssättet trädde i kraft. Demonstrationer mot beslutet att ta bort praon, genomfördes av elever. Jörgen Andersson säger att han tycker att de första försöken fungerade tillfredsställande. ”Förutom att företagen

inte förstod att det var praktik det handlade om. De trodde det handlade om vanliga studiebesök”.

5.7 Praon på 1980-talet

I grundskolans läroplan Lgr80 så utvidgade man arbetslivskontakterna i skolan ytterligare, och ersatte också det som man benämnt för Pryo med så kallad Prao, som är en förkortning av praktisk arbetslivsorientering. Enligt den dåvarande ovan nämnda läroplanen som infördes

1980, så skulle eleverna under grundskoletiden ut på prao i mellan sex till tio veckor.

Dessutom så skulle praon vara planerad så att eleverna under denna tid fick erfarenheter från åtminstone tre olika delar av arbetslivet. De tre olika sektorerna som eleverna under den så kallade praon skulle få erfarenhet av enligt SOU 2001: 45 (s30) var följande branscher: teknik och tillverkning, handel, kommunikation, service, jord- och skogsbruk samt kontor och förvaltning, vård och undervisning.

5.8 Praon som begrepp borttaget

I Skapa som finns att tillgå på Internet, och som är ett förslag till Vägledningscenter i Falköpings kommun, så står det att praon inte längre finns med som ett såkallat begrepp i Lpo-94. Men trots det så har praon ändå fortlevt på samma sätt och i liknande form som tidigare.

I Lpo-94 kan man enligt SOU2001: 45 läsa följande:

”Studie och yrkesvägledaren, eller den personal som fullgör motsvarande uppgifter skall

informera och vägleda eleverna inför den fortsatta utbildningen och yrkesinriktningen och därvid särskilt uppmärksamma möjligheterna för elever med funktionshinder och vara till stöd för den övriga personalens studie- och yrkesorienterande insatser.

Rektorn har ett särskilt ansvar för att samverkan med skolor och arbetsliv utanför skolan utvecklas så att eleverna får konkreta erfarenheter av betydelse för deras val av fortsatt utbildnings och yrkesinriktning, den studie och yrkesorienterande verksamheten organiseras så att eleverna får vägledning inför de olika val som skolan erbjuder och inför fortsatt utbildning.” (s 40, SOU: 45)

5.9 VISA

Hösten 2005 startade man i Falköping med en modell som kallas för VISA. Själva begreppet VISA står för vägledning inför studier och arbetsliv. VISA har ”tagits fram genom projektet

Personligt entreprenörsskap- att forma sin egen framtid” (material från projektledaren) ”Sedan trettio år tillbaka har eleverna i årskurserna 8 och 9 haft sk PRAO” (material från

projektledaren) Men på grund av de stora förändringar som ägt rum inom arbetslivet så kan många arbetsplatser idag inte ta emot unga elever, bland annat på grund utav att de har svårt

att ge dem meningsfulla arbetsuppgifter, dessutom så måste praktikplatser till den arbetsplatsförlagda utbildningen på gymnasiet och den för vuxna prioriteras.

” Därför inför vi nu, efter samråd med näringsliv och offentlig sektor, inom ramen för VISA kvalificerade studiebesök i årskurs 8 och 9. (Material från projektledaren) Eleverna i årskurs

åtta skall enligt VISA göra besök på arbetsplatser inom den offentliga sektorn, och när de sedan går i nian så är det tänkt att de skall besöka det privata näringslivet. ”Grundupplägget

för elevernas arbete består av att de förbereder besöket i skolan, är på arbetsplatsen 1-3 dagar, efterarbetar och redovisar för sina klasskamrater.”(Material från projektledare).

VISA ersatte från och med hösten 2005 praon i Falköpings kommun.

5.10 Grundkrav i målbeskrivningen för VISA

Grundkraven i målbeskrivningen för VISA i Falköpings kommun som gäller från och med hösten 2005 är följande:

• Rektor/verksamhetsansvarig organiserar och utvecklar verksamheten så att måluppfyllelse kan nås.

• Ett förhållningssätt som uppmuntrar och tar tillvara kreativitet och nyfikenhet finns i all verksamhet och undervisning.

• Vägledningscentrets personal har det övergripande ansvaret för eleverna vägledning. • Studie- och yrkesvägledarna stödjer och handleder skolans personal.

• Koordinator stödjer skolans personal i kontakter med arbetslivet.

• Varje lärare tar ett tydligt ansvar för att vägleda eleverna mot framtida yrkesval. • Varje lärare ser och använder arbetslivet som en resurs i sin undervisning. • Varje elev i år 8 planerar, genomför och redovisar minst ett arbetsplatsbesök i

offentlig förvaltning.

• Varje elev i år 9 planerar, genomför och redovisar minst ett arbetsplatsbesök i privata näringslivet.

6. Tidigare forskning

Om VISA har jag inte hittat någon tidigare forskning däremot har jag hittat ett examensarbete som belyser alternativa former för prao. Jag har även hittat en utredning som handlar om Vägledningscenter och en avhandling som handlar om valet till gymnasiet.

I karriärvägledning.se.nu är en utredning skriven av Ingegerd Sahlström och syftet med

utredningen var att kartlägga och analysera individens behov av vägledning i skolväsendet. Utredningen startades på uppdrag av regeringes stadsråd Ingegerd Wärnersson. I boken beskrivs bland annat historik kring Studie- och Yrkesvägledning och hur vägledningen ser ut idag. Omvärlden, Individens behov, Karriärvägledning i framtiden, Internetbaserat

informationssystem, organisatoriska frågor med mera. I slutet av boken beskrivs ett antal former av Vägledningcenter i Sverige.

Praoverksamhet från Malmö i söder till Kiruna i norr är skriven av Pernilla von Rais och

Veronica Tarland och handlar om hur svenska skolors praoverksamhet är organiserad, samt praoverksamhetens omfattning. Deras syfte var också att undersöka om skolorna hade någon annan form av liknande verksamhet eller eventuella alternativ till praoverksamheten. Och det är den sistnämnda biten som jag intresserat mig mest för, det vill säga alternativa former till praon. De skriver i sin diskussion att det mest vanliga alternativet till prao är studiebesök, yrkes- och studiemässor och företagsbesök i skolan.

Kvalet inför valet av Anders Lóven, avhandlingen handlar om elevers förväntningar och

7. Intervju med projektledaren

7.1 Skapandet av projektet och kartläggningen

Projektet ”Personligt entreprenörskap – att forma sin egen framtid” startades i Falköping hösten 2004. Projektledaren berättar i inledningen av intervjun för mig att det under en lång tid förts diskussioner om just det här med att man behöver öka företagsamheten och tillväxten i kommunen, vilket enligt henne inte bara är ett bekymmer i Falköpings kommun.

För några år sedan fanns det ett litet samverkansprojekt mellan några företag och lärare, särskilt en lärare, som jobbade mycket med temaarbete i samverkan med företag i kommunen berättar hon. Det har varit en av anledningarna till att man ville fortsätta utveckla den här samverkan. Dels hade man ju fått en god erfarenhet av att det gick att göra väldigt bra saker och sen var det ju så att man hade sett att saker och ting förändras, särskilt ute i arbetslivet.

Själva projektarbetet startade i augusti 2004. De projektansvariga började då att arbeta med kartläggningen och med och ta fram förslag som de lämnade ifrån sig i december 2004. Då hade de arbetat fram ett förslag till Vägledningscenter och ett förslag på hur praon skulle förändras.

De började i augusti med en kartläggning. Först skickade de ut en enkät som det inte blev så mycket av, på grund av att de fick alltför låg svarsfrekvens. Så då satte de igång och åkte ut till skolorna och pratade direkt med lärarna istället. De samtalade också med Studie och Yrkesvägledarna, rektorerna, företagare och arbetsledare i offentlig sektor.

Studie och Yrkesvägledarna pratade de med som en grupp för sig. De kartlade hur de jobbade och satte det i förhållande till vad de hade sett i samband med studiebesök på andra håll. Och sen så kom de fram till att så här borde det vara utifrån utredningen Karriärvägledning.se.nu. som de även använde sig av i sitt kartläggningsarbete. Men de tittade också på hur andra hade gjort. De besökte under kartläggningsarbetet Kungsbacka och Lerum, berättar projektledaren. När de hade besökt dem så tyckte de att det räckte så, för det stämde så mycket med de tankar som de redan hade, berättar hon.

”Det stora övergripande målet för projektet är att öka det personliga entreprenörskapet hos

kommuninvånarna i Falköping. En entreprenörsanda skall genomsyra hela utbildningssystemet och finnas hos alla invånare i kommunen.”

Hon berättar även för mig om delmålen. Det första som de projektansvariga skulle försöka göra, var att försöka höja kvalitén på vägledningen rent professionellt.

”Vi skulle ju ha ett vägledningscenter, det var redan klart. Det hade man redan tagit ett beslut om, för man såg att vi måste göra någonting kraftigt där. Och sen var det här med nya former för samverkan och att praon måste förändras. Det var en mycket stor del i det här arbetet.”

De gjorde en kartläggning där de ställde frågor, berättar projektledaren. Vissa frågor rörde hur lärarna arbetade med vägledning i dagsläget och då fick de till exempel de här svaren; ”Ja det

här med vägledning är inte min sak, det är syvarnas sak”. I bakgrunden fanns en diskussion

kring just det här med läroplanen och hur de flesta lärarna ser på den.

7.2 Läroplanen och praon

Grundskolan fick en ny läroplan 1994, där det inte nämns någonting om praon enligt

projektledaren. Men det står väldigt tydligt där enligt henne att alla i skolan har ett ansvar för att ha kontakter med omvärlden och arbetslivet.

Men praon har ändå hängt med på något vis, och sett likadan ut de senaste 30-40 åren. Däremot har arbetslivet förändrats mycket, vilket gjort att man idag inte har möjlighet att placera och ta emot ungdomar. I projektgruppens uppdrag ingick därför att försöka hitta en lösning på det här.

De hade även fått påtryckningar ifrån arbetslivet om att de måste göra någon slags förändring, då det gäller just praon, berättar hon.

”Vi måste hitta bättre samverkansformer som leder till att våra ungdomar kan se olika

möjligheter framför sig när de sen skall söka till gymnasiets olika linjer och skaffa sig framtida yrken och yrkesval, och det här var ju en väldigt viktig del.”

Projektledaren berättar också att det är så otroligt många andra elever som skall ut idag, som de måste prioritera, hon nämner här utbildningar på gymnasiet. Där måste eleverna få sin praktik för att de skall kunna få sina betyg.

7.3 Studie- och yrkesvägledningen innan omorganisationen

I Falköping har man en organisationsmodell med många små skolor. Innan omorganisationen så fanns det totalt sex och en halv tjänst som studie och yrkesvägledare i Falköpings kommun. Flera lärare hade dessa tjänster i kombination med sin lärartjänst. Deras tjänstgöringsgrad som studie och yrkesvägledare berodde på skolans storlek. Det fanns tjänster på mellan 10-15 % upp till en halvtidstjänst. På gymnasiet fanns det två studie- och yrkesvägledare som hade vägledning innan omorganisationen. Och sen fanns det ett antal studie och yrkesvägledare ute på grundskolorna. Många av studie och yrkesvägledarna ute på grundskolorna saknade utbildning i yrket.

7.4 Förändringar inom Studie- och yrkesvägledaryrket

Studie och yrkesvägledarna i Falköping gjorde tidigare många arbetsuppgifter som de projektansvariga, under kartläggningen, kom fram till inte hörde till deras yrke. Men under arbetets gång så kunde de inte i detalj ta reda på vad varenda studie och yrkesvägledare hade gjort förut, så de har haft ganska mycket att klargöra nu efteråt, berättar projektledaren. De har försökt att säga att så här skall vi ha det. De har också lagt ut vissa arbetsuppgifter, berättar hon. Koordinatorn gör t ex en del saker, så att syvarna verkligen får ägna sig åt det som de skall göra. För att det skall vara möjligt berättar projektledaren så är man tvungen att skala bort pappersarbete och vissa andra saker som de har gjort förut. Det har fungerat ganska bra för studie och yrkesvägledarna ute på grundskolorna, berättar hon, för där blev deras arbetsuppgifter ganska tydliga. Men det var värre på gymnasiet, för där kunde de aldrig riktigt förutse vilka arbetsuppgifter som studie och yrkesvägledare hade haft tidigare. Men när det nu är så här det är, så är det en väldig omställningsprocess, men samtidigt så har de förstått ifrån många håll att man också ser kvalitén. Ändå så tycker man att studie och yrkesvägledarna skall göra de andra sakerna också, berättar hon, vilket ju inte går. Hon berättar att som de nu sagt så kommer de att prioritera enskilda samtal, gruppsamtal, tydlig information och lägga mycket tid på elever med särskilda behov.

När det gäller studie- och yrkesvägledningen så säger hon att hon tror att det är en

kvalitetshöjning, för att dels så är de inte ensamarbetare utan man är ett team, där man tar vara på styrkorna i ett team. Det var någonting som de projektansvariga kom fram till var väldigt viktigt. Är det någon som är bra på en sak så skall ju den göra det och kan göra det på flera ställen. Det nya sättet att arbeta på leder även till en kvalitetssäkring på alla skolor i kommunen. Det var nog ganska olika förut då det gäller vägledning, berättar hon. När det gäller just studie- och yrkesvägledning så berättar hon att de har sett en kvalitetssäkring eftersom de förutsätter att alla nu får exakt samma information. Dessutom fortsätter hon, så har alla studie- och yrkesvägledarna en utbildning. De är en grupp som jobbar tillsammans och hjälps åt, och stödjer varandra, det är oerhört viktigt, det är en grundförutsättning.

”Det spelar ingen roll om du som elev finns på en liten skola eller på en stor skola för du har samma möjlighet att få en kvalificerad vägledning, det tycker jag är en jätteviktig bit i detta.”

Om sen alla lärare så småningom ser värdet i detta och får in detta som ett tankesätt att vägleda eleverna framåt genom sina olika ämnen och insatser på olika sätt, från förskolan och under hela skoltiden, så måste det ju bli en kvalitetshöjning. Och förhoppningsvis leder det till att vi inte får så många omval, och så många avhopp, vilket ju är en samhällsekonomisk vinst. 20 miljarder om året kostar det i Sverige, att det är så många elever som byter, hoppar av, eller måste läsa extra för att de har bytt till ett annat program, berättar projektledaren.

Hon berättar att hon tycker det ska bli intressant och se vad som händer nu. Men hon säger

också att hon inte tror att det kommer att förändras så fort, men på sikt så borde man som ung elev kunna bli lite säkrare i sitt val. Några stycken skulle åtminstone kunna bli lite säkrare i sitt val om de har sett lite mer utav verkligheten utanför skolan och fått en bra vägledning i samtal om vad som krävs, säger hon. Bara en sån sak att du kanske inte väljer ett program med svår matte om du hela tiden har haft underkänt i matte. Då finns det kanske någonting annat som du kan välja, som du också kan gå vidare på sedan. Det är dit man behöver komma. Hon säger att den här biten är väldigt viktig. För varje elev som byter program på gymnasiet så blir det ju en kostnad för kommunen, och för människan själv och samhällsekonomiskt. Men med det vill hon inte säga att man som sextonåring alltid kan veta vad man vill. Du måste alltid ha möjligheten att kunna komma tillbaka, men det skall ju kanske ändå finnas lite riktlinjer så att man inte är fullständigt nollställd, och som elev gör ett helt fel val, och det är ju viktigt, säger projektledaren.

Projektledaren berättar att de verkligen försökt renodla studie- och yrkesvägledningen. Studie- och yrkesvägledarna skall vara studie- och yrkesvägledare utifrån den utbildning som de har och det som man verkligen kan. De har försökt att skala bort. Något annat som förändrats kring studie- och yrkesvägledningen i Falköping är ju att den så kallade praon ersatts av VISA Det första som de projektansvariga sa var att det inte är studie- och yrkesvägledarnas sak att hålla på och organisera det här med arbetslivskontakterna. Det skall ligga ute på skolorna. Därför anställdes också koordinatorn som hjälp till detta. De såg att det behövdes någon slags samordnare där. Men sen är det ju det här med att renodla så att man inte hamnar

i en administrativ karusell, där man skall springa och dela ut papper och samla in blanketter. Det är ju mycket sånt här med att räkna poäng och sådant på gymnasiet, och kolla om eleven kan byta till en annan grupp och så vidare. Det vet ju inte de egentligen, för dom måste ju ändå gå och fråga den som har hand om schemat och den som ser om det är fullt i grupperna eller inte.

I ett professionellt vägledningscenter, skall studie- och yrkesvägledarna vägleda och informera. Handledning, är en annan arbetsuppgift. Det kompensatoriska uppdraget för individer med särskilda behov är självklart jätteviktigt, man får lägga mycket tid på dem, och den uppsökande verksamheten som har hand om de vuxna med låg utbildning. Det här är ju grunden. Sen kan man ju tolka hur mycket papper det här handlar om, men lite pappersarbete innebär det ju alltid i alla lägen, du måste ju alltid handlägga någonting och alltid skriva någonting, men det är ju mycket sådant som vi har försökt att renodla, men som har varit väldigt svårt än så länge. Men vi är på gång.

När jag för det här med förändringar på tal rörande studie- och yrkesvägledarnas deltagande i elevvårdssamtal så berättar projektledaren att de också sagt att det inte får vara det här slentrianmässiga. Oftast så har ju syvarna varit dem som har fört protokoll. Hon säger att hon inte vet om det har varit så här, men att hon hört det från en del andra håll.

”Studie och yrkesvägledarna här tar del i elevvården när de blir kallade”

Studie- och yrkesvägledarna kunde också förut sitta med vid alla niors utvecklingssamtal. Detta berättar hon att de nu också tagit bort. Studie- och yrkesvägledarna skall ha sina samtal utifrån vägledningssamtal, de skall inte ha det utifrån ett utvecklingssamtal.

De projektansvariga menar att det är en annan typ av samtal, läraren har ett utvecklingssamtal och vägledaren har ett vägledningssamtal. Vägledningssamtalet kan mycket väl vara

tillsammans med föräldrarna och kanske behövs även ett sådant samtal i en situation där det handlar om ett elevvårdsfall, där kanske även läraren sitter med. Men det är ett annat slags samtal, så det är ju inte det här att sitta med utav slentrian, det är väldigt viktigt, säger projektledaren.

Sen så fanns det ju arbetsuppgifter som lyftes då de pratade med studie- och yrkesvägledarna som arbetade på gymnasiet här i Falköping. De hade betygskontroll och satt och kollade alla betygen. De projektansvariga kom fram till att de inte tyckte att det var en arbetsuppgift som man skulle ha som studie- och yrkesvägledare. Men man kunde inte förutse varenda

arbetsuppgift och specificera dem, som inte skulle göras, utan när det nya sättet att arbeta på väl kom igång så upptäckte man detta. Under kartläggningsarbetet fick man inte fram det här, och varenda liten del går inte att ta fram, säger hon.

Studie- och yrkesvägledarnas nya arbetssätt organiserades utifrån grundskolorna i kommunen. På grundskolorna var man innan omorganisationen rädd för att man inte skulle se Studie- och yrkesvägledarna sen. Man frågade om eleverna sedan skulle åka in till stan och till

Vägledningscenter för att träffa studie- och yrkesvägledarna. Men de projektansvariga sa då att det är klart att de inte skall göra, utan meningen är att studie- och yrkesvägledarna skall komma ut till skolorna. Projektledaren berättar att det inte blev så stor skillnad i höstas eftersom studie- och yrkesvägledarna var ute på skolorna otroligt mycket. Självklart så var man ju inte där jämt. De små skolorna som tidigare har haft en studie- och yrkesvägledare anställd på 10-15 %, som fanns på skolan varje dag då hon/han även var anställd som lärare, som eleverna kunde gå och fråga, för dem är det ju förstås en skillnad, berättar hon.

7.5 Förändringar på gymnasiet

När det gäller förändringarna på gymnasiet så gäller det att utifrån VISA försöka få in mer utav det här med ung företagsamhet, och tankar kring det i de olika programmen. Men det är också viktigt att få lärarna att försöka koppla sin undervisning till det och göra till exempel temaarbeten ihop med företag. Det gäller överhuvudtaget att man är medveten om världen utanför skolan, det är ju väldigt vikigt. Och det är något som de jobbar på, på gymnasiet. Annars har det inte förändrat så mycket. Man har inte gått in och sagt att praktiken på gymnasiet skall förändras. Den fungerar bra.

Gymnasiet är på gång att förändras år 2007. Det kommer väl och ske en hel del där som är mer knutet till arbetslivet, berättar projektledaren. I alla fall så lyfts det här med

entreprenörskap oerhört tydligt i den nya gymnasiereformen.

7.6 Pilotkommun

Falköping och 14 andra kommuner i Skaraborg jobbar med entreprenörskap. Falköping har sin speciella infallsvinkel mot VISA - vägledning inför studier och arbetsliv. Andra är inriktade mot NO-teknik, men allting handlar om att göra ungdomarna mer kreativa och företagsamma.

Projektledaren säger att hon tror att det här projektet kan bli väldigt bra när alla har kommit igång. Hon säger också att hon nog vill påstå att de varit lite av en föregångare i detta.

”Vi har varit lite av en pilotkommun i att förändra praon.”

Men det sker ju i stort sett överallt någonting, sen om man förändrat lika drastiskt som Falköping gjort, säger projektledaren att hon inte vet. Det är många som har varit här och pratat med oss, berättar hon. Och kommun efter kommun säger att de inte kan ha det som de har det, utan de måste göra någonting. Hon berättar att hon varit iväg på en del ställen och pratat om hur de gör, och hon får förfrågningar om hon kan komma och prata om det helhetsgrepp som de har tagit i Falköping. Hon säger att hon tycker det är viktigt att det ses som ett helhetsgrepp. Det är inte bara praon som förändrats i årskurs 8 och 9, utan helheten i VISA från förskolan och upp kombinerat med Vägledningscenter. Hon säger att det blir ett annat tänk om de får in det.

8. Intervju med koordinatorn

8.1 Koordinatortjänsten

På frågan om hur tjänsten som koordinator skapades svarar koordinatorn att det egentligen är en fråga för projektledaren. Men fortsätter han, hon tyckte att tjänsten skulle tillsättas av en person som inte hade någon pedagogisk utbildning, eftersom hon inte ville att tjänsten skulle förknippas allt för mycket med lärare och utlärning. Hon ville att tjänsten skulle innehas av en person som kom ifrån näringslivet, med erfarenhet från olika yrken. Själva syftet med tjänsten säger koordinatorn är:

”att skapa kontakter mellan skola och arbetsliv, framförallt för skolans räkning, arbetslivet

känns mer aktivt i kontakttagandet och skolan känns ganska passivt, så att syftet med den är att skapa kontaktytor och vara ett bollplank för lärare, för att kunna hitta på mer projekt tillsammans med arbetslivet, framför allt företag.”

På frågan om vad han har för utbildningsbakgrund så svarar han att han har läst ekonomi på universitet och på högskolenivå.

Då jag frågar vad han har för arbetsuppgifter svarar han att han arbetar med allt ifrån förskola upp till vuxenskola, och när det gäller förskolan hjälper han till om dom behöver kontakt med något företag eller någon förvaltning. Annars så är det dom som behöver minst hjälp. De är väldigt duktiga rent generellt på att låta barnen få utlopp för sina idéer. Men av någon anledning så tar det stopp när de kommer högre upp i åldrarna. De får då inte möjlighet att vara kreativa och arbeta med sin entreprenörsådra/kreativitet som man normalt är född med. Han vet inte varför man tar bort det, men det vill han försöka överbygga. Lärarna får gå utbildningar för att hitta vägar att arbeta mer kreativt och entreprenörsinriktat, samt inspireras att skapa en större integration med arbetslivet. Tjänsten innefattar också att, dels komma med idéer hur man kan arbeta, dels föreslå olika föreläsare som inspirerar och ger olika metoder för hur man kan arbeta.

Under en vanlig arbetsvecka så utgår koordinatorn alltid ifrån Vägledningscenter i Falköping. Hittills har det varit ganska så mycket kontorsarbete, berättar han. Då han började i augusti var det primära att försöka få in så många företag som möjligt inför elevernas VISA-besök i näringslivet. Då hade han inte tid att bearbeta företagen på det vis som han skulle vilja göra utan han skapade ett brev som var tämligen lockande för att skicka ut till företagarna och försöka få in så många svar som möjligt. Det gick förhållandevis väl, men han fick inte den kontakt med företagen som han skulle vilja ha. Därför har det uppstått en hel del frågetecken som han har haft svårt att lösa, som man normalt inte träffar på då man har skapat en relation, eftersom man då får ett bättre meningsutbyte.

Då jag frågar koordinatorn hur han skulle vilja ha det så svarar han att han skulle vilja ha det som han har det nu. Nu åker han ut till företagen och besöker dem ett efter ett och skapar sig en egen bild om företagen. Kontaktpersonen på företagen får ett ansikte på honom och han får ett ansikte på kontaktpersonen. Det ser han som jätteviktigt och det är mycket lättare att ta tag i problem om dom kommer, när man känner varandra på ett annat sätt, så till hösten räknar han med att besöken och företagsrelationerna kommer att vara mycket bättre. För närvarande besöker han åtminstone sju företag i veckan i snitt.

Om det sätt som han som koordinator nu arbetar på säger han att han tycker att det är ett bra sätt. Han har fått forma tjänsten ganska mycket själv utifrån projektplanen och det ser han som väldigt positivt.

8.2 VISA

VISA står för Vägledning Inför Studier och Arbetsliv. VISA inkluderar vägledning från professionella studie- och yrkesvägledare såväl som besök i arbetslivet för eleverna i år åtta och nio. Eleverna i år åtta besöker den offentliga sektorn medan niorna besöker näringslivet. Målsättningen med besöken är att ge eleverna en god orientering och en bred bas att stå på inför sina gymnasie- och sedermera yrkesval.

Idén till VISA-besöken skapades av en projektgrupp som bestod av Gulli Håkansson, Andreas Widlund och Liljan Odh. De har arbetat fram en modell utifrån önskemål från företag som har sagt att man inte kan tänka sig att ta emot mer praoelever för att

arbetsuppgifterna idag jämfört med trettio år sen när prao var modernt har blivit betydligt mer avancerade. Arbetsmiljölagar säger att åttor och nior inte får utföra vissa arbeten och

eftersom allt har blivit allt mer avancerat så behövs det ju utbildning för att utföra tjänster. Och skall man då ha en elev i två veckor som inte får utföra de normala arbetsuppgifter som ett företag utför då blir det ju ett problem. Då får man istället hitta på någonting som den här eleven skall göra, och ofta kanske det blir sådana arbetsuppgifter som inte alls är relaterade till det man egentligen gör på företaget. I värsta fall kan de arbetsuppgifter man får utföra avskräcka mer än locka till fortsatt utbildning.

8.3 Förändringen av praon

På frågan om varför man bytte ut praon mot de så kallade VISA-besöken svarar koordinatorn att det dels är företagens önskan och att det dels är ett förlegat system. Skolorna har haft svårt att få ut eleverna på arbetsplatser. Det finns inte tillräckligt med arbetsplatser, vilket gör att man valt att dela in eleverna i grupper då man på det viset inte tar så många företag i anspråk. Det finns många företag i Falköping men det är ett flertal utav dem som inte kan tänka sig att ta emot elever över huvudtaget tyvärr, säger han.

Då jag frågar koordinatorn om företagarnas argument till varför de inte kan ta emot praoelever svarar han att företagen säger att de inte har resurser till det. Och när det gäller företagen så kan man ju säga, det är klart ni har resurser, eran framtid är eleverna, men man kan inte tvinga dem att tänka på det sättet, och det är ett problem, berättar koordinatorn.

8.4 Utvecklingen av VISA

På frågan om hur han tycker att VISA utvecklats sedan starten föregående år svarar koordinatorn, att på grund utav att han inte fick så mycket tid i början till att skapa bra kontaktytor, så blev missförstånden på grund av bristande information ganska omfattande i höstas. Han säger att det känns betydligt bättre nu i vår i den offentliga förvaltningen, det flyter på mycket bättre, jag har fått bra feedback, berättar han. Men det är vissa förvaltningar säger han som han uppenbarligen inte har varit nog tydlig med, för de har inte förväntat sig att det är åtta stycken skolor som skall ringa till dem. Men han säger att det har de kunnat lösa så det har inte varit några problem, utan man har fått fylla på med lite mer information under vägen så att säga, berättar han. Och de företag som han har varit i kontakt med inför hösten verkar alla väldigt positiva och han tror att det kommer att bli en bra näringslivsperiod i höst.

8.5 Bra och mindre bra med VISA

På frågan om vad det mest positiva med VISA är, så svarar koordinatorn att han tycker att det är ett bra sätt att arbeta efter, och han ser en utveckling i det. ”Projektet är ju en

pappersprodukt som gör att det är svårt att applicera den rakt av i praktiken.” Men efter

vissa modifieringar så tror han på den här modellen. Eleverna får engagera sig mycket hårdare, dels i förarbetet genom att tänka efter, vilken arbetsplats dom skall besöka, vad vill man fråga, för att lära sig mer om den här branschen, eller mer om den här förvaltningen. Och sen när man väl har varit på besöken, så måste man tänka efter, hur man skall redovisa. En del elever kanske tycker att PowerPoint kan vara passande medan andra tycker att deras redovisning skulle passa bättre i tvärgrupper eller smågrupper. Det viktigaste är att man diskuterar studiebesöken inom gruppen. För man är ju inte hela tiden i grupp utan varje medlem i gruppen följer en individuell arbetstagare. Då måste man ju också sammanställa det på ett bra sätt, så att man kan få till en bra diskussion. Koordinatorn tror att det här är

utvecklande för individen. Är man bara öppen när man kommer ut till arbetsplatsen så tror han att man kommer att lära sig mycket, bland annat att man lär sig att samarbeta. Men för många tror han att det är riktigt utvecklande att man får göra det på det här viset. Sen är det bra att man får lära sig att stå framför klassen på ett annat sätt vilket man kanske inte har behövt förut. Vissa känner ångest för det, men om man bara låter det gå ännu längre så känner man ju ännu mer ångest ju äldre man blir, så han tror att det är ett jättebra sätt att träna på. Han ser bara fördelar med det, framförallt så ser han fördelar med det för elevernas skull eftersom företagen, när det gäller praon, har slagit så pass bakut som de har gjort. Företagen ser ju det här som en vinstsituation att de inte blir belastade med någonting som de inte kan hantera. Skall man ha en kontinuerlig kontakt med företagen, vilket man måste ha, måste man hitta former att arbeta efter också, och han tror att det här är en bra form.

Något som gått mindre bra när det gäller VISA är att besöken i början var för korta, vilket dels berodde på honom, dels berodde på skolorna och dels berodde på företagen, så koordinatorn säger att de får nog alla ta på sig en del av problemet.

I värsta fall säger han så rörde det som om 20 minuter långa besök. Då jag frågar vad man hinner med på tjugo minuter så berättar han att en del i konceptet bygger på att eleverna skall skapa frågeställningar som sedan skall mailas ut till företagen, så att de får tid på sig att förbereda sig för vad eleverna undrar över. Men kommer då eleverna ut och inte har en fråga med sig, och är fullständigt ointresserade av att göra besöket, då kan man vända på frågan,

hur skulle du som företag känna då när du lägger ner tid på att ta emot dem, när de inte bryr sig över huvud taget själva. Så att på sätt och vis så förstår jag företagen, säger han, även fast han inte tycker det är försvarbart med ett 20 minuters besök, för då kan man i alla fall visa vad man gör på företaget och det torde ju ta någon timme i anspråk i alla fall.

Men han säger att han har nog inte varit nog tydlig när han har skickat ut presentationen över vad VISA-besöken går ut på, man har läst väldigt mycket mellan raderna. Men när han går ut på sin presentationsrunda nu, så måste alla företag som vill vara med, ange hur lång tid som de kan ta emot. Och de önskar att arbetsplatserna skall ta emot under åtminstone en

arbetsdag, som kan bestå av en informationsdel, där frågeställningarna görs och sen att man får gå med i verksamheten, med de olika arbetstagarna precis som man gör i den offentliga förvaltningen nu. Men givetvis så måste man ju tänka också att vissa kanske inte kan ta emot en hel dag, men då skall man ange, att vi kan ta emot två eller tre timmar. För då är det upp till eleven och lärarna, om företaget känns fortsatt intressant trots att man inte tar emot en hel dag, att boka in ett besök som håller en god kvalitet.

8.6 Organiseringen i skolorna i samband med VISA-besök

I den offentliga förvaltningen så är det tämligen vanligt att eleverna är ute på VISA-besök i mer än en dag. Här på KAF (Kompetens- och Arbetslivsförvaltningen) har vi dem i tre dar, berättar koordinatorn. Även Barn och Utbildningskontoret har tre dagar, sjukhuset har tre dagar, ja, det är flera arbetsplatser som har tre dagar, men de flesta har en dag. Det som han kan uppleva som ett problem är när de skall försöka få rytm kring besöken i skolan. Skolan sätter inte av någon tid för besöken som man har gjort för praon förut. För då har ju alla varit ute samtidigt och då har det varit lätt för dem att sätta av tid. Men istället för att kalla

perioden för besöken för näringslivstema, eller offentligt tema, så har man vanlig

undervisning under tiden och det är klart att det blir svårt och hattigt när eleverna är borta om vartannat. När man har halvklass, kanske man kan arbeta med något projekt inom näringsliv eller offentlig förvaltning istället för att man har vanlig SO-undervisning. Det gäller ju att man anpassar sin undervisning till vad man håller på med och det tycker koordinatorn man hittills varit dålig på. Det klagomålet har han tröttnat på att höra, man ser inte lösningar överhuvudtaget utan man ser bara problem. Men han har lärt mig att så fungerar det i skolvärlden, men han tänker inte acceptera det utan det skall de komma tillrätta med genom

på en arbetsplatsträff av något slag så de får förmedla sig med varandra. Och framförallt så skall de som har lyckats bra få berätta hur de har gjort, för att de som har lyckats mindre bra i sitt grundarbete ska kunna få lite idéer hur man kan gå till väga.

Om en elev är ute en halvdag på en VISA - plats, får den eleven ytterligare en plats då, frågar jag. Koordinatorn svarar att det är helt upp till skolorna själva. Barn och

utbildningsförvaltningen har som krav att alla elever är ute på ett besök, det finns inget tak för hur många man kan göra. Men han säger att det som känns rimligt är väl att man kanske försöker uppnå tre besöksdagar per person. Och då kanske de som går till en förvaltning som tar emot i tre dagar har gjort sitt sedan. Han säger att han vet att på Gudhemsskolan så arbetar man mot att alla elever skall vara ute tre dagar. Så de som väljer en förvaltning som har ett 3 dagars besök har gjort sina dagar.

På frågan om var han tror om framtidsutsikterna för VISA svarar han så här:

”Eftersom det är trögförändrat i skolans värld överhuvudtaget så tror jag att VISA kommer att slå igenom ganska väl, när man har glömt bort praon om något eller några år.”

För man jämför ju alltid mot praon och det var ju rena drömmen för eleverna då, även fast de hade tråkigt så fick de vara lediga från skolan i två veckor. Och för lärarna var det ju perfekt för då hade de ju tid att rätta prov o s v. Och det var ju en bra period för dem att utföra liknande sysslor på. Det här ställer ju andra krav på dem, och lärarna har ju väldigt svårt att relatera till läroplanen som allt det här står inskrivet i egentligen. De ser det på ett annat sätt, men det är en ledarfråga som han ser det. Och i vissa fall tycker han att rektorerna tar tag i det på ett bra sätt, och i vissa fall så tycker han det känns som att om de tar tag i det, så når de inte fram i alla fall.

På frågan om han upplever att Falköping är en förebild för andra kommuner i Sverige när det gäller VISA, så svarar han både och. Givetvis så är det inkörsproblem, men vi får besök från många andra kommuner som vill se vad vi gör, berättar han. För de upplever samma problem själva. Och han tror att de kommer att bli en föregångare så till vida att de har förändrat både praon och vägledningen, men han är inte säker på att de andra kommunerna som kommer och tittar på Falköpings modell kommer att ta efter helt och hållet, men han tror att de kommer att härma delar av vad de gör.

8.7 Omvalen och företagens åsikter om VISA-besök

Enligt koordinatorn så är arbetsgivarnas (företagens) uppfattning om VISA blandad. Det var ju vissa som tyckte att praon var jättebra, för då hade de möjlighet att se vilka personer som de skulle kunna tänka sig att anställa som sommararbetare. Men han säger att då har ju de också missuppfattat idén med praon, för det är ju inte det som det handlar om. Men han förstår företagarna här, det är ett bra sätt att ha en anställningsintervju på under två veckor. Men som helhet tycker företagen att det är bra eftersom det är de själva som är en stor anledning till förändringen, säger han.

En annan bidragande orsak till förändringen är att omvalen i Sverige kostar 20 miljarder per år, och Falköping är inget undantag, de ligger på rikssnittet.

Men som helhet så verkar företagen tycka att det här är bra, säger han. De gick från två veckor ner till minimum, så att det är från minimum som företagen måste komma upp i en acceptabel besökslängd nu. Men det känns som att de flesta företag som han är ute och träffar nu inte ser några problem i att man tar emot under en dag i alla fall. Och han säger att de verkar förstå poängen med det här, och att eleverna är deras framtida arbetstagare, eller kanske rent av sådana som skulle kunna tänkas ta över företagen eller bli konkurrenter.

8.8 Svårast och lättast med VISA-platser

På frågan om det är lätt att hitta VISA – studiebesöksplatser till eleverna, svarar han att det är det. Men med den arbetsmodell som han använde sig av i höstas så var det ju svårt. Det är ju så att när en företagare får ett brev via mail eller post, så är det ju inte något som man prioriterar. Men sen har han ju ringt och varit ute och följt upp det här hos vissa av företagen i höstas och då var det inga problem alls. Han berättar att han hade möjlighet att besöka eller kontakta 70 företag, och av dem så ville 63 vara med, vilket är en god utdelning, och det var bättre än vad han hade hoppats på. Han räknar med att hans kontakter med nya företag, som han kommer att skapa här nu under våren och försommaren, kommer att leda till att det finns över 100 företag att välja på för niorna i höst.

Vissa företag säger nej till att ta emot studiebesök. Då jag frågar om det är mindre företag som säger nej eller om det är speciella branscher, så svarar koordinatorn att det är både och. ”Dels är det fåmansföretag men sen är de vissa speciella branscher som handlar mycket med

sekretess.” Och de branscherna ser det bara som att, vi har sekretess här, istället för att tänka,

jaha vad kan vi visa som inte har med sekretess och göra. Det gör man exempelvis nu inom vården, på sjukhuset, inom primärvården och inom tandvården, och de arbetar också med sekretess, säger han. Men man behöver inte just gå in och visa det som sekretessen berör, utan man kan mer generellt visa vad man gör inom ett företag eller en offentlig förvaltning. Från början så var det tänkt att eleverna skulle vara mellan tre och fem stycken, men det har de fått lov att ändra på för de märkte att det var ohållbart, för då diskvalificeras nästan varenda affärsidkare nere i stan, som kanske bara är en eller tvåmans företag. De kan inte ta emot grupper på tre personer utan de vill ha en i stöten, men då tar de gärna emot, säger han. Det bryter ju sig ur lite grann ur VISA-tänket men han tycker det var ohållbart att inte ta med de företagen, så därför så kör de den modellen nu också. Hur det kommer att flyta på

gruppmässigt sett i skolorna under hösten vet han inte. Han tror att det kommer att bli en del gnissel när det gäller det också, nu har vi satt ihop grupper och nu tar de emot en och en. Men då kommer mitt förslag bli att man kan sprida ut de här tre eleverna som ville gå till handeln och sen lösa det på det sättet att de eleverna går till tre stycken olika företag inom handeln istället. Och sen kan de i sin tur diskutera sina besök inom den lilla gruppen. Han berättar att han har träffat representanter från svensk handels lokalavdelning i Falköping, och de har kommit fram till att de vill ha en grundföreläsning för de elever i nian som är intresserade av handel, så man tar en introduktion med dem, och det tycker han är en jättebra ide.

Då jag frågar inom vilka branscher det är lättast att få VISA-platser på, säger han att det är lättast på industrier och hos företag med många anställda speciellt då man lägger fram det här konceptet med att man vill att de skall följa med olika arbetstagare. Och är man bara ett fåmansföretag eller ett enmansföretag så blir det ju ett problem om man skall ta emot en grupp. Rent generellt så tror han inte det är någon bransch som säger nej kategoriskt utan de flesta är med.