Fjärrvärmen i Sverige och Stockholm

Framväxten av fjärrvärmen i Sverige beskrivs endast kortfattat nedan. För att en mer utförlig beskrivning nationellt och internationellt se Werner 198989 och 199690. Framväxten av lokala fjärrvärmenät presenteras i studier av Kaijserfeld91, Bohlin92, Palm93 och Summerton94.

Det första kommunala fjärrvärmenätet i Sverige byggdes i Karlstad 1948 efter att man redan på 1800-talet byggt mindre nät. En av anledningarna till att det tog lång tid att bygga fjärrvärmenät var att vi i Sverige hade ett överskott av vattenkraft, och eftersom det under denna tid inte heller var möjligt att bygga kraftvärme var fjärrvärmen inget attraktivt alternativ. Efter att det första nätet byggdes i Karlstad följde ett flertal av de större svenska kommunerna efter och byggde egna nät, som Norrköping, Malmö, Göteborg, Stockholm och Linköping under början av 50-talet.95 Under årtionden som följde byggdes fjärrvärmenät i många svenska kommunerna och fram till oljekriserna användes främst olja som bränsle. Då gick man istället över till kol och stora värmepumpar var även populärt, vilket bland annat byggdes i Stockholm. Under 90- talet och 2000-talet har avfall och biobränsle blivit de viktigaste bränslena i Sverige.96

Anledningarna till att fjärrvärmen lyckades etablera sig som uppvärmningsform är enligt Werner uppdelade i marknadsfaktorer och institutionella faktorer. Några av marknadsfaktorerna är att fjärrvärmen fick växa fram utan konkurrens från naturgas under längre tid, att svenska hem i stor utsträckning är försedda med vattenburen värme och att det kalla klimatet gör det lönsamt med fjärrvärme trots relativt gles bebyggelse. Institutionella faktorer var bland annat att tack vare att det kommunala självstyret med beskattningsrätt gjorde att kommunala energibolag kunde bildas. Att miljonprogrammen byggdes i kommunal regi var ytterligare en viktig faktor då dessa bostäder byggdes med vattenburen värme och således kunde fjärrvärmen expandera i takt med bebyggelsen, och dessutom med en säker värmelast.97

4.4.1 Fjärrvärmen i Stockholm och STOSEB

Som ovan nämnts var Stockholm en av de tidigaste städerna med att bygga fjärrvärme i Sverige. Redan på 1800-talet gjordes försök och mindre anläggningar byggdes, men de stora planerna kom först på 40-talet, där bland annat KTH-professorn Lage Malm tog fram en plan som skulle försörja centrala Stockholm med värme genom ånga från produktionsanläggningar i Värtan och Årstaviken. Planerna genomfördes aldrig, eftersom de menade att det var en ”intressant fantastisk utopi vars förverkligande knappast skulle kunna komma ifråga i vårt

88 _{E.ON (2009), hemsida, sökord Öresundsverket}

89 _{Werner, S. (1989), Fjärrvärmens utveckling och utbredning} 90

Werner, S. (1996), District heating in Sweden 1948-1990

91 _{Kaijserfeld, T. (1999), Ett lokalt energisystem mellan vattenkraft och kärnkraft: Uppbyggnaden av kraftvärme} i Karlstad mellan 1948 och 1956

92 _{Bohlin, H. (2004). Att välja energisystem – Processer, aktörer och samverkan i Helsingborg och Gävle 1945-} 1983

93

Palm, J. (2004), Makten över energin – policyprocesser i två kommuner 1977-2001

94 _{Summerton, J. (1992), District heating comes to town – The social shaping of an energy system} 95 _{Werner, S. (1996), District heating in Sweden 1948-1990, sid. 1ff}

96

Ibid. sid 5f

vattenkraftsrika land”.98

Det första kommunala verket i Stockholm byggde sedan 1953 i Sundbyberg med en värmeleverans på 32 GWh. 1957 levererade de 196 GWh värme till 83 abonnenter.99 Årtiondena som följde kännetecknades av en expansionsfas över stora delar av landet och så också i Stockholm. Eftersom det fanns ett behov av samordning av fjärrvärmen i regionen bildade de kommunala energibolagen samarbetsorgan, först NOSEB, Norra Stor- Stockholms Energiaktiebolag, sedan SÖSEB, Södra Stor-Stockholms Energiaktiebolag. Dessa slog sedermera samman för att bli STOSEB, Stor-Stockholms Energiaktiebolag. Syftet med bildandet var att kunna samarbeta över kommungränserna gällande energifrågorna och på grund av oljekriserna hade energisektorn blivit en tyngre och mer central del av den kommunala verksamheten. Genom STOSEB kunde man nu mötas och fatta beslut mellan energibolagen och en av styrkorna i organisationen låg i dess beslutskompetens eftersom de som ingått i styrelserna ofta varit kommunalråd, vilket gjort att välförankrade beslut utan en omfattande byråkratisk process behövts genomföras.100 STOSEB lades dock mer eller mindre ner 2002, då man flyttades över till att ingå i KSL, Kommunförbundet Stockholms Län. Anledningen var bland annat att det blev svårare att tillsätta personer i styrelsen med rätt kompetens och att avregleringen av energimarknaden gjorde att energibolagens roller förändrades.101

4.4.1.1 Regionala energiplaner

Inom STOSEB samarbetade man, som ovan nämnts, över kommungränserna inom energisektorn, och en viktig del av verksamheten var att ta fram planer i samma anda som kommunernas energiplaner. Man såg energiplanerna både som ett analysverktyg och en av de viktiga poängerna var just att man kom överens och ritade upp riktlinjer för att skapa ett så fungerande och effektivt energisystem som möjligt. Fjärrvärmen hade under hela tiden en viktig roll i detta energisystem och den fick stort utrymme både i planer och på andra sätt i STOSEB.102 De äldre planerna innehåller en del viktiga strategiska rekommendationer som gör att man förstår hur fjärrvärmenätet vuxit fram och det går även relatera till vilka idéer som fortfarande finns. Tidigt, redan i den andra planen, STOSEB -85, skriver de att den regionala samverkan är viktig för att öka den ekonomiska stabiliteten och bränsleflexibiliteten, samt för att säkerställa ett effektivt utnyttjande av regionens kraftvärmeunderlag. Vikterna av sammankopplingar av fjärrvärmenäten framhålls också för att minimera risken för suboptimeringar. Lokaliseringen av kraftvärmeverk i regionen lyfts fram som ett problem och något som gör att man bör kartlägga möjliga lokaliseringar och även regionala sammankopplingar. Inom miljöfrågan ansågs fjärrvärmen redan utgöra en viktig del i att nå olika miljömål. Som en parantes kan man nämna att man redan i denna plan hade med en diskussion om utsläpp av koldioxid och dess globala påverkan.103

Den allra största utredningen som STOSEB gjorde var den tredje energiplanen, STOSEB-92. Gällande fjärrvärme betonas de stora fördelarna som det väl utbyggda fjärrvärmesystemet ger, och att man bör fortsätta integrera näten. Det fanns dock en obalans i flera av de lokala näten, där basproduktion och effektbehov kan komma att behövas i många nät. En rekommendation var att energibolagen i stor utsträckning ska sträva efter att integrera näten snarare än att

98 _{Werner (1989), sid. 15} 99

Ibid. sid. 14 ff

100 _{Lexmark, B. red (2003). 25 energiska år – Om Stor-Stockholms Energi AB, sid. 7f} 101 _{Ibid. sid. 2ff}

102

Ibid. sid. 24ff

bygga egen produktion. Det ger en både teknisk och ekonomisk robusthet som ger bättre förutsättningar för kraftvärme och det ger även en bränsleflexibiltet.104