Flaggfångst, hegemoni och maskulinitet

Generellt sett är det betydligt oftare pojkar som jagar flaggor, ställer sig först för att räddas ur fängelset och för att utföra uppgifter och står i enad front vid lekens start. Kanske beror detta på tävlings- och prestationsinriktningsinflytande från föreningsidrotten som Larsson, Fagrell och Radelius tar upp i sin artikel, vilket de menar är starkt förknippat med maskulinitet84. I fler observationer ses och hörs betydelsen av att vinna bland pojkar, bland annat då en pojke redan innan lekens start undrar hur man vinner och en annan efter leken kommenterar ”vi vann”. I observation fem ses en pojke tränga sig före en hel grupp flickor och en pojke för att hamna först i kön, ett beteende som talar för tävlingsinriktning och även befäster genusordningens hegemoni. Pojken överordnar sig flickorna och den pojke han tränger sig före och verkar tro sig vara bättre lämpad för tävlingen. Pojkar tycks i större utsträckning än flickor opponera sig mot regler. Vi kan även se andra tecken på hur tävlingsidrotten, med den maskulina prägel Jönsson85 beskriver samt de överdrivna mansideal Andreasson86 skildrar, yttrar sig under våra observationer. Till exempel efterapar pojkar idrottsliga förebilder i sina gester och ofta hörs utrop. De höjer sina röster för att heja på medspelare ”härligt Gurra”, ”gött Herman” och ”bra Lova, utklassning, det e fanimej utklassning, utklassning, utklassning”. De hörs även skrika hejarramsor ”blåa är bäst, blåa är bäst” och ses göra vinnargester och ljud ”wååååååå”. Ramsorna är dock inte alltid av positiv och uppmuntrande karaktär utan kan också fungera provocerande, ”hata röda”, ”hata röda”. I motsats till pojkarnas maskulinitetsuttryck kan vi bland flickorna urskilja gälla rop, jubel, viskningar och omfamningar.

Vi tycker att en rådande hegemonisk ordning gör sig giltig i flera observationssituationer. Precis som Connell87 beskriver, kan uttryck för denna hegemoniska ordning variera beroende av gruppens sammansättning. Andreasson88 beskriver mäns behov av att uttrycka mod och rivalitet som ett steg i att hävda sig i hegemonin. Ett tydligt exempel på detta är, då pojke C i observation tre klättrar upp på

84

Larsson, H. Fagrell. B & Radelius, K. (2005-12 -14) Kön – Idrott – Skola. Idrottsforum.org. Hämtad 2010-10-18 från

http://www.idrottsforum.org/articles/larsson/larsson_fagrell_redelius/larsson_fagrell_redelius051214.html

85

Jönsson, K. (2005- 08- 31). Cyborgatleterna är här?!Om genus, ”genfuskare” och idrottens hybrider.

Idrottsforum.org tillgänglig 2010-10-20

http://www.idrottsforum.org/articles/jonsson_kutte/jonsson_kutte050831.html

86

Andreasson, J. (2007). Idrottens kön. Genus, kropp, och sexualitet i lagidrottens vardag. Lund: Lunds Universitet.

87

Connell, R.W. (2002). Om genus. Uddevalla: Mediaprint AB.

88

Andreasson, J. (2007). Idrottens kön. Genus, kropp, och sexualitet i lagidrottens vardag. Lund: Lunds Universitet.

46

en plint, slår sig för bröstet och agerar Tarzan, en urstereotyp för det maskulina. Man kan också se hur han, med blickar söker pojke B för att få bekräftelse i sitt beteende. Han står alltså inte överst i hegemonin men fungerar aktivt delaktig för att överordna sig andra och få bekräftelse i sin maskulinitet. Ett ytterligare exempel på en pojke som försöker hävda sin hegemoniska överordnad är pojke A i observation två, som inleder med att göra narr av en flicka i gruppen. Han agerar tävlingsinriktat, och använder ofta ett högt tonläge för att överrösta andra. Han slänger ur sig kommentarer ”som om jag bryr mig” och får ofta sista ordet ”skit samma det var bara en lek”.

Samma hegemoniska ordning går att identifiera då vissa pojkar söks upp av andra elever under taktiksnack och även under spelets gång. Detta då eleverna vill få ett godkännande för sina tankar och handlingar eller bara befinna sig i dessa pojkars närvaro. Under observation tre speglas en hegemonisk maktkamp med två ledarroller, pojke A och pojke B och ett antal ”anhängare” i vilken flera konflikter utspelar sig. Pojke A utmärker en maskulin överordning genom att ständigt prata, kommentera, ifrågasätta och protestera högljutt. Han visar tydligt ilska genom att stirra ner i golvet och sedan sparka till en bänk. Han ikläder sig en ledande roll i laget och förmedlar ofta taktik till medspelare. En flicka vänder sig också till honom för att fråga om lov att rädda ur fängelset och väntar in att pojken dikterar vilka som skall hjälpa till vid denna räddningsaktion. Pojke B har en liknande roll i sitt lag och söks ofta upp av medspelare. I slutet av lektionen bevittnar vi hur dessa två pojkar A och B drabbar samman i en hetsig diskussion, där pojke A bland annat frågar pojke B om, han ska börja ”böla” nu. Diskussionen fortsätter om vem som ”bölat” när, och de båda försöker visa sig starka genom att förlöjliga ”motståndaren” inför gruppen, då gråta ses som något feminint och sårbart, i motsats till det eftersträvansvärda maskulina. Fler exempel där feminina drag nedvärderas är under observation fem, när två pojkar imiterar flickor genom att springa med utputad rumpa och bröst. Även i observation sex härmar två pojkar ett par flickor som kramas, detta på ett förlöjligande, nedvärderande sätt.

Vi har även identifierat hur Connells teori om underordnande89 ges uttryck under observationerna. Exempel på detta är då en pojke i observation ett, genom en avvisande kommentar nekas gemenskap med två andra pojkar. Densamme visar även senare signaler på denna underordning, då han först uppger att han vill vakta och sedan snabbt ändrar till att ” Jag ska också springa”, efter han hört en annan pojke påtala att han

89

47

tänker springa. På liknande sätt urskiljs en underordnad roll hos pojke A i observation fem, som vid upprepade tillfällen aktivt ignoreras och utesluts ur gruppen. Under samma observation görs även synligt hur en pojke premieras räddning före en annan, trots att han kom sist in i fängelset räddas han först och kommenterar då till den kvarstående pojken ”Gustav kan, Gustav du kan vänta”.

Även Grahn belyser på samma vis hur maskulinitet, män och deras fysiska förutsättningar, såsom snabbhet och styrka, som ses som norm90. Detta är något vi också hör pojkar uttala, främst för att nedvärdera andra. Exempelvis då en pojke under observation fyra talar om för en annan ”ok du vaktar, du är inte så snabb”. Denna pojke inte bara sätter sig över den andre genom att bestämma vad han ska göra, utan talar även om för honom hur dålig han är på att springa. På samma vis hörs en annan pojke under observation sju, med sarkasm i rösten säga till en pojke i samma lag att sätta sig i motståndarlagets fängelse, redan innan leken startat.

På liknande vis som Connells91 manliga hegemoni belyser Andreasson92 i sin avhandling även hur flickor bidrar till att skapa en hegemonisk ordning. Exempel på detta är flicka A i observation fem. En flicka som många andra flickor vänder sig till, stöttar och hejar på. Vid ett tillfälle följer en flicka med flicka A in i fängelset trots att hon inte är tagen, detta enbart för att få vara nära henne. Det som skiljer flicka A från de ovan nämnda pojkarna är, förutom hennes kön, att hon inte själv hävdar sig mycket verbalt. Däremot fungerar hon tävlingsinriktat och tar plats på ”pojkarnas arena” att fånga flaggor. På liknande sätt kan vi se hur flicka A i observation två, vid flertalet tillfällen agerar utifrån mer maskulina normer, hon springer runt och härjar, syns och hörs ständigt, med kommentarer som ” jag e inte feg, kolla”. En flicka i observation tre agerar på liknande vis då hon, genom att gestikulera, skrika och utmärka sig på ett sätt som i regel betraktas mer maskulint än feminint, ser till att bli räddad före andra ur fängelset.

90

Grahn, K (2008- 09- 03) Flickor och pojkar i text och bild: Konstruktioner av genus i idrottens läromedel. Idrottsforum.org. tillgänglig 2010-10-15 från

http://www.idrottsforum.org/articles/grahn/grahn080903.html

91

Connell, R.W. (2002). Om genus. Uddevalla: Mediaprint AB.

92

Andreasson, J. (2007). Idrottens kön. Genus, kropp, och sexualitet i lagidrottens vardag. Lund: Lunds Universitet.

48