I kommande avsnitt har vi utifrån vår empiri och vår valda teori analyserat hur pedagogerna konkret arbetar i förskolan för att utveckla barns kulturella identitet. Vi redogör först för pedagogernas interkulturella arbetssätt och avslutar med en analys.
31
5.2.1 Interkulturellt arbetssätt
När pedagogerna talar om hur de arbetar på ett interkulturellt sätt med barnen ser vi i vårt resultat att det interkulturella arbetssättet kan se olika ut i förhållande till hur pedagoger ser på barnens olika kulturer, hur de förhåller sig till ”andras” kulturer än sin egen spelar en stor roll i pedagogens arbetssätt. Pedagogerna talar i intervjuerna om att olika grad av mångfald på förskolan kan spela in i hur de förhåller sig till detta arbetssätt och att detta bidrar med att kunskapen ser olika ut om det interkulturella arbetssättet.
Hade man jobbat på en mångkulturell förskola i form av flerspråkighet, då hade man nog varit mer medveten och mer i detta tänket. Lite mer metodiskt hur man jobbar, men vi behöver inte tänka på det så mycket vilket gör att vi är ganska så okunniga. (Pedagog B)
Ett vanligt inslag som informanterna pratar om när vi kommer in på hur läroplansmålet tillämpas, att utveckla barns kulturella identitet, är att det görs genom att synliggöra barnens olika kulturer. Här går informanternas meningar något isär. En informant pratade om att ett arbetsätt är att hänga upp flaggor i hallen för att visa vilka länder ”de olika barnen” kommer ifrån i gruppen medan en annan informant inte alls höll med om detta.
Det är viktigt att tänka på, att vid något tillfälle har vi satt upp flaggor men då fick vi lära oss något nytt på en föreläsning, att det kan vara väldigt känsligt att sätta upp flaggor för det kan väcka oerhört negativa minnen och bli väldigt jobbigt för ”de” som ser detta. (Pedagog C)
Samma pedagog berättar också att istället för att synliggöra så ”jobbar vi mycket med att vi är alla lika mycket värdefulla oavsett hur vi ser ut eller var vi kommer ifrån”. Informanterna berättar också att ett arbetssätt är att ha en bra kommunikation med barnens föräldrar och vårdnadshavare vilket är en stor del av arbetet på tre av våra undersökningsförskolor. En av pedagogerna anser att ta hjälp av föräldrar i verksamheten bidrar med ökad tillit som därigenom skapar samverkan mellan förälder och pedagog. Hen menar på att man kan bjuda in barnens föräldrar för att läsa på språk som de själva inte kan eller be dem att hjälpa till att uppmärksamma någon tradition som tillhör deras kulturella bakgrund.
En pedagog talar också om ett interkulturellt arbetssätt, vilket är att använda sig av olika verktyg i verksamheten som i detta fall en lärplatta, vilket flertalet av informanterna
32
berättar att de arbetar med. Någon informant menar på att med detta arbetssätt så kan de först berätta sagan med hjälp av bilder och att ”de” sedan faktiskt kan få höra sagan igenom lärplattan tillsammans med en fysisk bok. En informant menar också att gå till biblioteket är ett sätt att arbeta.
Vi vill att ”de” ska låna böcker och där har vi tvåspråkiga böcker på till exempel arabiska och svenska, så kan ”de” ju välja vilket ”de” vill läsa på. Det är ett annat sätt att jobba. (Pedagog F)
En pedagog berättar att på förskolan som hen jobbar på har de inga fysiska böcker mer än på svenska men att ”de” flerspråkiga barnen får ta med sig böcker till förskolan hemifrån vilket en del barn gör.
5.2.2 Analys
Våra analyser av resultaten visar att informanterna är medvetna om att det finns olika interkulturella arbetssätt att förhålla sig till på förskolan. Utifrån deras berättelser om vilka arbetssätt de har på just sin förskola så tolkar vi resultatet att graden av mångkultur utgör hur mycket av det interkulturella arbetssätt pedagogerna förhåller sig till.
Informanterna talar återkommande om att synliggöra arbetet genom att hänga upp olika flaggor för att uppmärksamma barnens olika kulturer i hallen på avdelningen. Detta med flaggor menar Lahdenperä (2018) att det kan skapa olika konstellationer i förskolan, att det blir ett ”vi och ett dem”. Hon menar också att den konstellationen som blir majoritet i förskolan anses och behandlas som den normala och i en minoritets konstellation den mindre normala och som inte tillhör normen. Lahdenperä (2018) menar också att barnen kan till exempel kopplas ihop med en flagga och ett specifikt land som de aldrig har varit i. En förskola har faktiskt slutat att synliggöra kulturer genom flaggor då de anser att det kan väcka negativa minnen.
Ur ett postkolonialt perspektiv ser vi att i pedagogernas arbetssätt talas det om okunnigheten inom området, hur man ser på det mångkulturella och som någon informant uttalade sig ”andras” kulturer. Vi ser också med hjälp av detta perspektiv att det finns en röd tråd när informanterna talar om ”de” barnen när de pratar om barnen
33
med en annan etnisk bakgrund. Loomba (2006) menar att i ett postkolonialt perspektiv kan ”den Andra” ses som en social konstruktion som representerar det som är annorlunda och som avviker. Ett antal gånger nämns till exempel vilka länder ”de” olika barnen kommer ifrån, vi vill att ”de” ska låna böcker eller att ”de “ flerspråkiga barnen får ta med sig böcker hemifrån. Vi ser i vårt resultat att när pedagogerna pratar om ett ”vi” tolkar vi det som att de menar vi svenskar och när de pratar om ”de” så är det barnen med en annan kulturell bakgrund. Vi kan också tolka utifrån vårt material att pedagogernas arbetssätt kan liknas med det arbetssätt som Lunneblads (2006) resultat visar. Han menar att pedagogernas målsättning var att lyfta kulturerna som fanns i barngruppen istället blev en målsättning för invandrarbarnen, ”de Andra”, där fokus istället blev arbete med invandrarbarnens traditioner, sånger och ramsor.