Flerspråkiga barns upplevelser i samspel med lärare

Vi i vår undersökning upplevde tydliga skillnader på barnens svar mellan de olika skolorna. En del av barnen från den andra intervjugruppen ansåg att läraren hade mer gemensamt med deras svenska skolkamrater, men upplevde inte att de blev annorlunda bemötta. De ansåg att de blev bemötta som svenskar och att lärarna inte tänkte på deras utländska bakgrund. Men barnen trodde att läraren hade behandlat dem annorlunda om de hade haft en brytning. För en av flickorna upplevde att det blev lite spänt och stelt när hennes pappa kom på utvecklingssamtal, då hennes förra lärare haft svårigheter med att förstå honom p.g.a hans brister i det svenska språket.

[…] vissa lärare vet hur vissa utlänningar är t.ex. störiga i klassrummet. Läraren kanske redan anser att man är störig om man har en brytning. (Kristin, 12 år)

Vid ett utvecklingssamtal så upplevde jag att det var lite spänt och stelt och jag fick rätta min pappa för att min lärare skulle förstå. (Annika, 12 år)

Annika trodde att de hade blivit sämre bemötta om de hade varit muslimer. Hon ansåg att svenskar såg ner på muslimers traditioner som t.ex. ramadan.

- […] man blir nog olika bemött beroende på vilken tro man har. Det känns som om svenskarna ser lite ner på muslimernas traditioner som t.ex. ramadan. Det tycker jag är dåligt för de är också människor. (Annika, 12 år) - Man behöver inte se ner på folk bara för att de har en annan tro än vad man själv har. (Kristin, 12 år)

De flesta av barnen från första intervjugruppen upplevde orättvisor och kränkande bemötande från deras lärare.

- […] nu i mellanstadiet så skriker vår engelsklärare på oss hela tiden…på oss utlänningar. (Albin, 11 år) - Hon brukar få dåligt samvete och ber om ursäkt varje gång. (Catarina, 12 år)

- Hon skriker inte på svenskarna, men så fort en utlänning gör något så skriker hon att vi svenskar gör inte så. Sen på rasten ber hon om förlåtelse. (Kalle, 12 år)

Barnen var rädda för att tala med läraren i fråga för att de trodde att hon skulle bli arg på dem. De ansåg att de hade några lärare till som inte lyssnade på dem, och som behandlade dem illa.

- […] Vår andra lärare, han skriker och drar i oss hela tiden. (Albin, 11 år)

- När jag blev färdig med en uppgift två dagar innan, så sa jag det till honom. Så sa han… det skiter väl jag i. (Peter, 11 år)

- Men, ni är ju också lite…(Catarina, 12 år) - … problembarn. (Albin, 11 år)

- Jag har en lärare som jag inte tycker om så mycket, för hon skriker för det minsta lilla. (Mona, 10 år)

- Hon blev arg när jag tappade handbollen i korridoren, så hon puttade mig och tog bollen ifrån mig, fast jag inte kastade det med vilje. En kille brukar slå hårt med en bandyklubba på golvet, så tar läraren och lyfter honom och drar i honom. […] hon jagar eleverna och drar i stolen så man nästan flyger iväg. (Kalle, 10 år)

- […] när jag behövde gå på toaletten så sa hon nej, du får inte gå på toa. Hon följde efter mig och stod utanför för att se om jag verkligen gick på toa. (Peter, 11 år)

- Jag sa till henne en gång att det gör ont, då sa hon det kvittar och tar i hårdare. Det kvittar om vi slår oss, hon tar stolen och kastar iväg oss […]. (Kalle, 10 år)

- Är det inte nåt sånt…(Albin, 11 år) - …misshandel. (Lasse, 13 år)

- Är det inte lite överdrivet? (Catarina,12 år)

Barnen var väldigt uppjagade när de delade med sig av sina upplevelser kring olika bemötanden från skolpersonalen. Även minnen från förskolan dök upp under intervjuerna. En del minnen var negativa andra positiva.

De tvingade mig att äta gris på dagis, de bara sa att det är bra att äta. Mina föräldrar hade sagt till att jag inte fick äta gris, men de hade inget annat. Om jag inte åt upp maten så fick jag inte gå ifrån bordet. När mina föräldrar kom så sa fröknarna… ni får ta hem detta så han får äta. (Albin, 11 år)

En gång när jag var på dagis så visste jag inte vad gris var så började jag böla och sa jag vill ha det köttet. Mina fröknar skrev en lapp till mina föräldrar och berättade att jag hade bölat för jag ville ha köttet. Sen berättade mina föräldrar för mig att jag inte får äta det. (Mona, 10 år)

Samtidigt som barnen från den första intervjugruppen upplevde kränkande bemötanden, så berättade de att det ändå fanns många lärare i skolan som var nyfikna och fascinerade av deras traditioner.

Min lärare lyssnar på mig. (Mona, 10 år)

Även om några lärare var fascinerade gällande barnens traditioner och uppmuntrade dem att ha modersmålsundervisning, fanns det enligt barnen ändå en regel på skolan som förbjöd barnen att tala sitt modersmål under skoltid. Detta p.g.a.att andra barn inte skulle känna sig utanför och tro att det talades illa om dem. Detta blev de påminda om varje dag.

Jag brukar säga så här… varför pratar ni ert eget språk med varandra då? (Albin, 12 år)

[…] en i klassen sa att vi inte fick prata vårt eget språk i skolan. Det känns som om det hade varit acceptabelt att de pratar sitt eget språk men inte vi. Jag tror att vi inte får prata på vårt eget språk för att de är rädda för att vi ska bomba skolan eller nåt. (Annika, 12 år)

De litar inte på oss. Jag tror svenskar irriterar sig om man pratar sitt eget språk för de förstår inte vad man säger […]. (Greta, 12 år)

Albin berättade att han talade sitt modersmål i smyg. Detta såg de som en nackdel då några berättade att de ibland under lektionstid behövde få vissa saker översatta på modersmålet.

När jag skulle hjälpa någon att förstå så trodde alla att jag snackade skit. (Lasse, 13 år)

Jag fick inte prata när jag var i förberedelseklassen för hon tyckte att jag skulle lära mig svenska istället. (Lasse, 13 år)

4.1.2.1 Modersmåls- och svenska som andraspråksundervisning

Flesta av barnen valde att inte ha modersmålsundervisning. Deras associationer till undervisningen var negativa, då de upplevde lektionerna som tråkiga och onödiga.

Jag slutade med min i trean, jag tyckte det var jätte tråkigt. Jag kan redan polska flytande så jag tycker inte att det behövs. (Catarina, 12 år)

Jag har inte det, jag vet inte varför. Det är svårt att hitta lärare. Min lärare skulle kanske hitta en, men jag tror inte jag behöver det. (Lasse, 13 år)

Jag har haft och det var med gamla tanter som var så jobbiga. De tänkte på helt annorlunda sätt. Jag slutade för det känns inte rätt att gå där mer, jag lärde mig nästan ingenting. Jag började tröttna på det eftersom jag redan kunde polska hyfsat bra. Ibland har jag tänkt att jag kanske ska börja igen för det är ändå ett plus, men det är så jävla tradigt. (Annika, 12 år)

[…] jag går på hemspråk varje måndag i sex år. Jag vill inte gå där men jag måste. Jag tycker det är jobbigt att jag måste göra det efter skolan varje vecka. […] det är ett plus men inget kul. (Greta, 12 år)

Även de som hade modersmålsundervisning upplevde lektionerna som enformiga och innehållfattiga. Enda orsaken till varför barnen hade modersmålsundervisning var p.g.a. att de ville uppfylla föräldrarnas önskemål.

Det är jätte tråkigt, han frågar oss om vi gjort läxan och vi svarar ja, och då fortsätter han bara. I en timme sitter vi där. […] Jag säger till min pappa att jag inte vill gå för han lär oss ingenting, men pappa säger att det är bättre att jag går, för vi sitter bara där i en timme. Han säger bara vad vi har i läxa och säger hejdå. (Kalle, 10 år)

Vi får en sån lapp varje termin, så säger jag till min mamma att jag inte vill gå för att det är tråkigt. Men, hon pressar mig och säger att du ska gå. (Albin, 12 år)

Det var en flicka som tyckte det var roligt med modersmålsundervisning då hon blev erbjuden godis vid varje undervisningstillfälle.

Jag tycker att det är roligt för jag får godis varje gång. (Mona, 10 år)

En del barn såg inga samband mellan modersmålsundervisning och vanlig skolundervisning till skillnad från Lasse som fruktade att gå på modersmålsundervisning då han trodde att det skulle påverka det svenska språket negativt.

Av tio barn hade hälften svenska som andraspråk. Tre av barnen som hade svenska som andraspråk ansåg själva att de inte behövde det. Två andra såg det som en trygghet, men samtidigt upplevde de att deras lärare ville att de skulle gå på svenska som andraspråkundervisning enbart p.g.a. sin utländska bakgrund. De flesta upplevde att de inte lärde sig mycket då de ansåg att de redan kunde det som lärdes ut.

Vi lär ju oss svenska i klassrummet så vi får inget extra på de lektionerna. Vi lär oss inte så mycket, vi får läsläxa men det kan vi redan. (Emelie, 11 år)