Yr£es-schemat i FoB90 grundar sig på Nor
disk yrkesklassificering (NYK), som i sin tur bygger på International Standard Classification of Occupation (ISCO).
I denna publikation definieras ålder som ål
der vid FoB-tillfället, inte ålder vid skade- tillfället.
Även uppgift om socioekonomisk indelning (SEI) har hämtats från FoB 90.
5.4 Riskbegrepp: Arbetsskadefrekvens och svårhetstal
Arbetsskaderisken inom ett yrke eller annan kategori anges genom att antalet skadefall ställs i relation till antalet förvärvsarbetande enligt FoB90 i motsvarande kategori. Denna relativa frekvens - antal skador per 1 000 för
värvsarbetande - tar inte hänsyn till antalet arbetade timmar. Eftersom andelen deltids
arbetande är olika stor inom olika yrkesgrup
per måste jämförelse göras med försiktighet.
Eftersom riskerna varierar mellan ålders
grupperna redovisas även i tabell 2, utöver den raka relativa frekvensen, en åldersstandardi- serad frekvens. Den är framtagen genom direkt standardisering med den totala förvärvs
arbetande befolkningens åldersfördelning (män + kvinnor) som standard och med 5 åldersklasser.
Den relativa frekvensen påverkas lika mycket av lätta som av svåra skadefall. Vill man ta hänsyn till hur allvarliga skadorna är kan man utgå från olika mått. Här redovisas det genom
snittliga antalet sjukersättningsdagar per fall samt ett svårhetstal som är baserat på antalet sjukdagar och beräknat som antal sjukdagar per förvärvsarbetande. Dessutom görs en spe
cialredovisning av dödsfall.
5.5 Kvalitetsredovisning
Registeruppgifternas kvalitet beror av dels registrets täckningsgrad, dvs hur mycket av den ”verkliga” förekomsten av arbetsskador som kommer in i registret, dels kvaliteten hos de enskilda uppgifterna. Täckningsgraden beror i sin tur på såväl formella avgränsning- ar som bortfall.
5.5.1 Formella avgränsningar
Registreringen av arbetsskador inom ISA föl
jer i huvudsak arbetsskadeförsäkringens an- mälningsrutiner och arbetsskadebegrepp (se avsnitt 5.1). Detta innebär i korthet att
• skadan skall omfattas av arbetsskadebegrep- pet enligt LAF
• den skadade skall tillhöra sådan personkrets som omfattas av LAF
• skadan skall ha medfört minst en dags sjuk
skrivning (gäller dock ej tandskador eller ar
betssjukdomar)
Detta innebär att vissa skadefall som inträffat i arbetet ej ingår i den statistiska redovisning
en. Det gäller främst lindrigare olycksfall utan sjukskrivning. Andra typer av arbetsrelatera- de skadefall som normalt inte omfattas är fosterskador, skador under arbete som ej utgör förvärvsarbete, skada på tredje person samt smittsamma sjukdomar utöver vissa som an
givits i smittokungörelsen. Å andra sidan in
går i arbetsskadebegreppet vissa skador där sambandet till arbetet kan ifrågasättas. Detta gäller t ex skador som uppkommit i samband med lek, idrott e d. Dessa utgör dock beträf
fande arbetsolycksfallen mindre än två pro
cent och är då i flertalet fall skador under tjänsteutövande bland t ex bamstugepersonal, lärare eller brandmän. Eventuella tveksamma fall har således försumbar inverkan i statis
tiskt hänseende.
5.5.2 Bortfall i ISA
Med bortfall avses här de skador som formellt sett borde ingå i registret men som inte åter
finns där. Detta bortfall kan uppstå i två led, nämligen
• Bortfall genom underlåtenhet att göra an
mälan
• Bortfall i den efterföljande hanteringen En återblick över åren visar att det efter inför
andet av ISA-systemet med dess både tek
niskt och administrativt nya rutiner för arbets- skaderegistrering, inte skett några drastiska förändringar av antalet registrerade skador utom vad beträffar arbetssjukdomarna, där ändringen i huvudsak beror på det nya arbets- sjukdomsbegreppet. Det nya registreringsför- farandet synes i vart fall inte ha medfört någon försämring i bortfallshänseende jämfört med den gamla yrkesskadestatistiken från RFV.
Ett rapporteringssystem av denna art är käns
ligt både för kampanjer av olika slag och för kunskap på olika områden. Aktiva fackföre
ningar kan exempelvis höja anmälnings- frekvensen väsentligt vilket kan ge upphov till konstlade skillnader mellan såväl olika regio
ner eller branscher som olika sjukdomstyper.
Ett exempel på hur statistiken kan påverkas är den överenskommelse från mars 1984 mellan arbetsmarknadens parter om att personer med godkända asbestbetingade lungsäcksförtjock- ningar (pleura plauqe) med visandedag under perioden 1/21974-5/61985 erhåller en ersätt
ning på 10 000 kronor. Denna överenskom
melse resulterade i en drastisk ökning av an
mälda fall av pleura plauqe. 1983 redovisades i statistiken 624 fall av pleura plauqe medan det i statistiken ingick 2 200 sådana fall för 1984 och 2 900 för 1985. Därefter avtar dessa anmälningar och för 1991 redovisades 430 fall.
Arbetarskyddsverket har beslutat att fr o m skadeåret 1985 skall i syfte att påskynda sta
tistiken inga kompletteringar göras av arbets- sjukdomsanmälningama med material från försäkringskassans utredningspromemorior (diagnos, bedömning etc). Detta innebär att uppgifter om fallets bedömning bortfaller i registret och diagnosuppgifterna inte komp
letteras i lika hög grad som tidigare. Det inne
bär vidare att den nyregistrering av arbetssjuk- domsfall som tidigare skett från promemorier- na också försvinner. Ett antal arbetssjukdoms- fall brukar upptäckas och nyregistreras i sam
band med komplettering av uppgifter från promemoriorna. För att bedöma bortfallets storlek har ca 40 % av promemoriorna avseen
de år 1985 matchats mot registret. 21% visade sig saknas i ISA. Detta innebär att ca 950 fall borde ha blivit nyregistrerade från promemo
riorna. Bortfallet för senare år kan beräknas vara av samma storleksordning.
I praktiken visar det sig även vara svårt att dra enhetliga gränser mellan olycksfall och sjuk
dom vid klassificeringen av de inkomna ar- betsskadeanmälningama. Dettaproblem är sär
skilt markant i fråga om belastningsskador.
För belastningsskadorna gäller att gränsen mellan olycksfallsskador och förslitningsska- dor är flytande. En skada som anses ha upp
kommit vid ett tungt lyft till följd av överbe
lastning av kroppsdel, kan mycket väl vara or
sakad av flera års tungt arbete. Det är bara en tillfällighet att den visar sig just i samband med det aktuella lyftet. Regeln är att belast
ningsskador klassificeras som olycksfall då någon akut händelse inträffat som bidragit till skadan eller att skadan kan hänföras till ett bestämt tillfälle. Gradvis tilltagande besvär klassificeras som arbetssjukdom.
Någon rikstäckande bortfallsstudie över alla branscher har inte gjorts. Däremot finns några mindre studier från olika områden genomför
da, två av äldre datum och tre aktuellare.
Arbetsolycksfallsgruppen vid Tekniska hög
skolan har gjort intervjuundersökningar på större företag inom olika branscher 1979- 1980 och därvid fått fram att mellan 5% och 8% av arbetsskadorna i de undersökta företa
gen ej har anmälts.
En undersökning har gjorts i Falköpings kom
mun av Hälsovårdsenheten vid Skaraborgs läns landsting 1978 och 1979. (L. Schelp m fl:
Olycksfall i Falköpings kommun år 1988.
Hälsovårdsenheten rapport 13, Skövde 1980).
Jämförelse har gjorts mellan arbetsolycksfall som anmälts till försäkringskassan och som registrerats på sjukhus och akutmottagningar i kommunen. Kommunen har dock en stor lands
bygd med många egenföretagare. Dessa bör
jade omfattas av försäkringssystemet först i juli 1977 vilket innebär att kunskap om arbets- skadeförsäkringen inte kan antas ha varit väl spridd under undersökningsåren. En stor del av egenföretagama har även karensdagar i sin försäkring, vilket innebär att skador med kor
tare sjukskrivningstid inte skall anmälas. Bort
fallet i den senare undersökningen ligger mel
lan 30%-50% och egenföretagama är över
representerade i bortfallsgruppen.
Skador med sjukskrivning som klassificerats som arbetsolycksfall och som behandlats vid Umeå regionsjukhus 1985-04-01 till 1986- 03-30 har jämförts med ISA. (A.M. Backlund m fl: Arbetsolycksfallens lokala epidemiologi -Tre sätt att mäta arbetsskadeproblemet ; IPS O Factum 12; Institutet för Personsäkerhet och Olycksfallsforskning, Stockholm 1988). Av skadorna återfanns 68% i ISA. Ytterligare 7%
har vid intervju uppgett att de anmält skadan som arbetsskada - några av dessa kan even
tuellt ha registrerats på fel personnummer.
Grupper som var överrepresenterade i bortfal
let var värnpliktiga, lärare och lokalvårdare samt personer sysselsatta inom kontor, affär, restaurang, hotell, trävaruindustri och jord
bruk. Hög anmälningsbenägenhet hade poli
ser, brandmän, chaufförer och lagerarbetare samt anställda inom bygg- och massaindustri.
Inom vården och stålindustrin hade samtliga anmälts till ISA.
Av ögonskadorna, som ofta hade kort sjuk
skrivningstid, saknades över hälften medan större delen av frakturer och brännskador fanns i ISA. De äldsta och yngsta hade lägre andel anmälda skador än de medelålders. Någon skillnad mellan män och kvinnor fanns inte.
För Motala kommun har en matchning gjorts mellan ISA och arbetsolycksfall med sjuk
skrivning som registrerats vid besök på någon av kommunens vårdcentraler eller akutmot
tagningar under året 1983-10-01 till 1984- 09-30. Det visade sig att 92% av arbets- olycksfallen återfanns i ISA. I ISA fanns dessutom ett betydande antal fall som inte återfanns i sjukvårdsmaterialet.
I en kombinerad enkät- och intervjustudie har 1 045 Iant- eller skogsbrukare som drabbats av olycksfall under 1987 intervjuats. (R.
Hansson m fl: Undersökning av olycksfallen i jord- och skogsbruket 1987; Lantbrukshälsan, Arbetarskyddsstyrelsen, SCB; Stockholm 1990). Av de intervjuade uppger 68% av de med jordbruksolycksfall som lett till minst en dags sjukskrivning och 50% av de med skogs- olycksfall (med minst en dags sjukskrivning) att skadan anmälts till försäkringskassan som arbetsskada. Andelen anmälda fall till försäk
ringskassan är relaterad till sjukskrivnings- tidens längd. De fall som leder till högst en veckas sjukskrivning har en anmälningsfre- kvens på 50 resp 47% medan de som leder till över en månads sjukskrivning har en anmäl- ningsfrekvens på 82 resp 58% för jordbruks- resp skogsolycksfallen. Studien visar även på att det finns åtskilliga fall i ISA som inte fångades upp i den aktuella studien.
Några generella slutsatser bör knappast dras utifrån någon av dessa undersökningar. Näm
nas bör att försäkringskassan har en nyckel
roll för infordrandet av arbetsskadeanmälning- ar. Enligt Riksförsäkringsverkets bedömning kommer varannan anmälan in först efter på
stötning från försäkringskassans sida.
5.5.3 Uppgifternas kvalitet på arbetsskadeanmälan
Kvaliteten på inkommande anmälningar va
rierar mycket. Dessutom varierar uppgiftskva- liteten kraftigt också mellan de olika uppgif
terna på anmälan. Totalt efterfrågas upp till 60 uppgifter på anmälan vilka svarar mot när
mare 100 variabler efter kodning. Vissa av dessa uppgifter är obligatoriska och måste således kompletteras före registrering om un
derlaget är bristfälligt. Detta gäller t ex upp
gift om skadetidpunkt, personnummer, yrke, arbetsgivarens organisationsnummer, nä
ringsgren, län och kommun, skadad kropps
del, skadans art, skadans följd och händelse
förlopp.
Variationen i svarsfrekvens för arbetsolyck
ornas och arbetssjukdomarnas övriga uppgif
ter illustreras nedan. Se arbetsskadeanmälan, bilaga 1.
Uppgift Andel svar i Drocent
Arbets- Arbets-olyckor sjukdomar
Inomhus/utomhus 96 _
Arbetstidensförläggning 92 88
Utbildning 91 86
Löneform 92 89
Arbetstidens början/slut 88 72
Anställningsår 89 89
Erfarenhet 87 83
Ordinarie/tillfällig plats 77
-Företagshälsovård 73 78
Riskinformerad 76 59
Ensamarbete 70 —
År i yrket 75 80
Arbetslöshetskassa 52 60
Övriga faktorer som kan
ha medverkat 32
-Fungerade maskinen som avsett 28
-Åtgärder på kort sikt 10 14
Åtgärder på lång sikt 4 8
Ett ytterligare problem är givetvis i vad mån de ifyllda uppgifterna verkligen stämmer med verkligheten. Någon mer ingående undersök
ning på detta område har ej gjorts. En studie från Arbetsolycksfallsgruppen vid Tekniska högskolan i Stockholm visar att beskrivning
en av händelseförloppet i regel stämmer med de uppgifter som gått att få fram genom inter
vjuer (U. Kjellén: Insamling och användning av information om olycksfallsrisker. Resultat av en undersökning av skyddsarbetet på sex företag. Arbetsolycksfallsgruppen, TRITA- AOG-OOl2, Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholms 1981.
Ett förhållande som bidrar till en försämrad uppgiftskvalitet är den onödigt långa efter
släpning som föreligger mellan tidpunkten för skadan och tidpunkten för anmälan från arbetsgivaren, eftersom denna eftersläpning ofta är en följd av att man dröjt med att utreda skadefallet. Mätningar som utförts vid bl a Yrkesinspektionen i Västerås och Skövde vi
sar att den genomsnittliga eftersläpningen överstiger en månad.