Som ett resultat av yrkesskadestatistikutred- ningens förslag (SOU 1976:17) beslöt stats
makterna att Arbetarskyddsstyrelsen med ugångspunkt i det s k informationssystemet om arbetsskador (ISA) skulle sammanställa statistik över arbetsskador, som inträffat un
der år 1979 och senare. Arbetet skulle ske i samarbete med Statistiska centralbyrån.
Syftet med ISA är att skapa underlag för arbe
tarskyddets förebyggande arbete. ISA omfat
tar därför dels ett ADB-baserat register, dels ett arkiv som innehåller skadeanmälningama.
SCB är teknisk producent av den officiella statistiken.
Årsstatistik för 1990 resp 1991 har tidigare publicerats. Som ett komplement till den risk
bild som där ges på branschnivå, innehåller denna publikation yrkesrelaterade risker, fram
tagna genom samköming med 1990 års folk- och bostadsräkning.
Den officiella arbetsskadestatistiken omfat
tar följande:
Preliminär årssammanställning, som ger en grov bild av utvecklingen med relativa frekvenser på övergripande nivå.
Årsstatistik som innehåller detaljerade ta
beller med bl a uppgift om sysselsättning och sjukskrivningstid för att ge underlag för j ämförelser av risker mellan branscher.
Yrkespublikation vart femte år, där folk- och bostadsräkningens uppgifter utnyttjas för att beräkna yrkesrelaterade risker.
5.1 Lagen om arbetsskadeförsäkring och lagen om statligt personskadeskydd (LSP)
Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring trädde i kraft den 1 juli 1977. Enligt denna lag är alla som förvärvsarbetar försäkrade för ar
betsskada. Försäkringen gäller också den som genomgår utbildning i den mån utbildningen medför särskild risk för arbetsskada.
Som arbetsskada räknas skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbe
tet. Olycksfall under den vanliga och direkta färden till och från arbetet räknas också som arbetsskada. Från och med 1993 gäller ett skärpt arbetsskadebegrepp.
Exempel på andra skadliga faktorer än olycks
fall är farliga ämnen, ovanligt ansträngande rörelser eller arbetsställningar, skakningar eller
vibrationer från maskiner och verktyg, buller samt smitta. Vidare kan under vissa förutsätt
ningar låga eller höga temperaturer, hastiga temperaturväxlingar, fukt eller kraftigt drag ha skadlig inverkan. Besvär till följd av psy
kiskt påfrestande förhållanden, som direkt går att knyta till arbetet kan omfattas av försäk
ringen.
Som arbetsskada på grund av smitta räknas 1 Sjukdom som man ådragit sig i sysselsätt
ning vid laboratorium där man arbetar med smittämnet.
2 Samhällsfarlig sjukdom som avses i 1.1 och 1.2 bilagan till smittskyddslagen (1988:1472) samt vissa specificerade sjukdomar om de har
ådragits i arbete vid sjukvårdsinrättning, i an
nat arbete vid behandling, vård eller omhän
dertagande av smittförande person eller vid omhänderhavande eller hantering av smittfö
rande djur eller material.
Om den skadade är sjukförsäkrad enligt lagen om allmän försäkring, har han vid arbetsskada rätt till samma förmåner från sjukförsäkringen som vid annan sjukdom under en tid av 90 da
gar (för skador med visandedag fr o m 1992, 180 dagar) efter det skadan inträffade (sam- ordningstiden). Den som inte är berättigad till sjukpenning från sjukförsäkringen eller inte är sjukförsäkrad enligt lagen om allmän för
säkring, har vid arbetsskada rätt till motsva
rande förmåner från arbetsskadeförsäkringen.
I den mån ersättning inte utgår enligt sjukför
säkringslagen, ersätter arbetsskadeförsäkring
en nödvändiga kostnader under samordnings- tiden för sjukvård utom riket för personer utomlands, tandvård och särskilda hjälpme
del.
Vid samordningstidens slut görs en gransk
ning av arbetsskadeanmälan som godkänns eller avslås av försäkringskassan. Bedöm
ningen av olycksfall görs av handläggare vid försäkringskassan. Bedömningen av annan skadlig inverkan sker i socialförsäkrings- nämnd, som är knuten till försäkringskassans centralkontor i varje län. Eftersamordningsti- den ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvän
diga kostnader. Vid bestående nedsättning av arbetsförmågan har man rätt till livränta, om förmågan att skaffa sig arbetsinkomst blivit nedsatt med minst en femtondedel. Den årliga inkomstförlusten måste dock uppgå till minst en fjärdedel av basbeloppet vid årets början.
Livränta kan också utgå till efterlevande. Från och med 1993-07-01 gäller andra ersättnings
regler.
Samtidigt med lagen om arbetsskadeförsäk- ring trädde lagen (1977:205) om statligt per- sonskadeskydd (LSP) i kraft. Denna lag om
fattar bl a den som fullgör tjänst i totalförsva
ret, dvs värnplikt, civilförsvarstjänst eller lik
nande på grund av tjänsteplikt. Vidare omfat
tas av lagen den som är häktad eller intagen på kriminalvårdsanstalt, vårdanstalt för alkoholmissbrukare, arbetsanstalt eller ung
domsvårdsskola. Personskadeskyddet gäller hela den tid, under vilken man tjänstgör eller är intagen (skyddstid). Det gäller också vid resor till och från tjänstgöring eller intagning samt under fritid och annan ledighet. Försäk
ringen ger ersättning för de flesta skador och sjukdomar som man ådragit sig under skydds
tiden. Den ger i stort sett samma ekonomiska skydd som förvärvsarbetande får genom arbetsskadeförsäkringen. Man kan dock inte få sjukpenning eller livränta förrän man avslu
tat sin tjänstgöring eller sin vistelse på anstalt.
5.2 Statistikens omfattning och grundmaterial
Denna publikation avser de arbetsolycksfall som inträffat under 1990 och 1991 samt de arbetssjukdomar som anmälts under 1990 och 1991 och som registrerats senast december 1992. Innehållet avser följande:
Anmälda arbetsolycksfall med minst 1 sjukskriv- ningsdag
Anmälda arbetsolycksfall som lett till tandskador, även om detta inte inneburit sjukskrivning
Anmälda arbetssjukdomsfall oberoende av sjuk- skrivningstid men med visandeår 1985 eller senare
Statistiken gäller personer som omfattas av lagen om arbetsskadeförsäkring (LAF). Det innebär att alla arbetsskador bland förvärvsar
betande finns med. Också egenföretagare (och arbetande familjemedlemmar) samt uppdrags
tagare är medtagna. Enbart arbetsskador som drabbat personer klassificerade som förvärvs
arbetande i FoB 90 omfattas av analyserna, se avsnitt 5.3.2. Anmälda arbetsskador bland per
soner som inte var förvärvsarbetande enligt FoB 90 redovisas separat i avsnitt 4.3.
5.2.1 Arbetsskadeanmälan
Grundmaterialet för statistiken är de uppgifter som lämnas på arbetsskadeanmälan (se bilaga 1). Den innehåller uppgifter om den skadade och dennes yrke, yrkesställning och arbetssi
tuation samt om personskadans art och om
fattning. Vidare finns uppgifter om var och när skadan inträffade samt vilket företag och arbetsställe den skadade är anställd vid. Slut
ligen finns en fri beskrivning av hur det gick till när skadan inträffade och vilka maskiner, redskap, material som inverkade på händelse
förloppet.
Anmälan om arbetsskada skall göras till all
män försäkringskassa om skadan har medfört eller kan antagas medföra rätt till sjukvårds- ersättning eller sjukpenning från den allmän
na försäkringen eller arbetsskadeförsäkring- en, fr o m 1992 även om skadan har medfört eller kan antas medföra rätt till rehabili
teringsersättning från den allmänna försäk
ringen eller sjuklön enligt lagen om sjuklön.
Anmälan skall även göras om skadan har för
anlett eller kan antagas föranleda sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men.
Om den skadade är arbetstagare skall anmä
lan göras av arbetsgivaren eller den som på arbetsgivarens vägnar förestår arbetet. An
mälan skall göras på blankett, vars utformning fastställts av Riksförsäkringsverket efter sam
råd med Arbetarskyddsstyrelsen och (vid skeppstjänst) Sjöfartsverket. Den som anmä
ler skadan skall samråda med skyddsombudet om anmälan. Vidare har den skadade rätt att ta del av anmälan. Skyddsombudet och om möj
ligt, den skadade bör därför genom påskrift på anmälan intyga att de tagit del av den. Denna påskrift betyder inte att de godkänt anmälan.
Egenföretagare skall sj älv anmäla arbetsskada till försäkringskassan.
Försäkringskassan skickar sedan en kopia av anmälan till Yrkesinspektionen. På denna finns också angivet antalet sjukdagar som skadan givit upphov till under förutsättning att sjuk
fallet är avslutat, dvs personen blivit frisk. Om så inte är fallet men om skadan avslutas inom samordningstiden, sänds efter samordnings- tidens slut en kopia av första sidan av anmä
lan med uppgift om antal sjukskrivningsdagar samt diagnos till Arbetarskyddsstyrelsen. Har ersättning utgått enligt arbetsskadeförsäk- ringen översänder kassan uppgift om antal sjukskrivningsdagar under och efter samord
ningstiden. Förde fall där ingen sjukskrivnings- tid erhållits från försäkringskassorna har en samköming ägt mm mot RFVs sjukfallsregis- ter. För vissa skador har någon sjukskrivnings- tidej kunnat fås. Förde skadorna har ett skattat värde med utgångspunkt från skadornas ge
nomsnittliga värde införts (se avsnitt 5.5.4).
5.2.2 Klassificering och registrering
På Yrkesinspektionen granskas och komplet
teras anmälningarna. Är anmälningarna ofull
ständigt ifyllda, tas kontakt med arbetsgivaren för att få ytterligare information. Därefter sor
teras, kodas och dataregistreras anmälningar
na. För skador som bedöms som arbetssjukdo
mar kodas och dataregistreras de administra
tiva delarna innan de skickas till Arbetar- skyddsstyrelsen för fullständig kodning och dataregistrering. Kodnings-och registrerings- arbetet består dels i att registrera redan för
kryssade uppgifter från arbetsskadeanmälan, dels att klassificera klartext till olika koder.
Detta görs t ex för yrkesuppgifter samt för den fria beskrivningen av arbetsskadan.
Till och med 1991 har arbetsolyckorna klas
sificerats på följande sätt:
För varje olycka klassificeras vad den skada
de höll på med innan han skadade sig, hans aktivitet, t ex normalt arbete eller någon av
vikelse från detta som service, reparation, för
flyttning.Därefter klassificeras händelseför
loppet vid olyckan, med början i själva
skadehändelsen, t ex slag, klämning, mus
kelsträckning osv. Nästa steg är att koda kon
takthändelsen, dvs det som gjorde att personen kom i kontakt med det han skadade sig på. Till slut kodas den föregående händelsen, dvs det som hände innan personen kom i kontakt med det han skadade sig på. Upp till 3 olika föregående händelser kan registreras.
Till såväl aktiviteten som händelsekedjan knyts sedan yttre faktorer, dvs maskiner, redskap, verktyg, ämnen och material. Genom att på olika sätt koppla yttre faktorer till akti
viteten, ges möjlighet att ytterligare beskriva vad personen sysslade med, vilket redskap eller verktyg han använde och vilket objekt han bearbetade.
När den officiella statistiken publiceras väljs en händelse och en yttre faktor ut som huvud
saklig. Detta beskrivs närmare i avsnitt 5.3.
För arbetssjukdomar görs en klassificering ef
ter misstänkt orsak. Även till misstänkt orsak kopplas sedan yttre faktorer.
5.2.3 Matchning mellan arbetsskadorna och 1990 års Folk- och bostadsräkning
Utgångspunkt för denna publikation är de ar
betsolyckor bland förvärvsarbetande som in
träffade 1990-1991 och de arbetssjukdomar som anmäldes 1990-1991 enligt definition under 5.2. Dessa samkördes med folk- och bostadsräkningen 1990 (FoB 90), varvid bl a yrke, socioekonomisk grupp och näringsgren överfördes till skadeposten.
Totalt var det 255 713 arbetsskador bland förvärvsarbetande personer som matchades mot folk- och bostadsräkningen, varvid träff erhölls på 254 299 fall, dvs 99,4% av mate
rialet, och ej träff erhölls för 1 414 fall (0,6%).
Av de 1 414 arbetsskadorna, där personerna ej återfanns i FoB 90 var 169 dödsfall i arbetet före FoB-tillfället. Vidare var 439 sjömän på svenska båtar, därav 37 som saknade svenska personnummer. I resterande grupp återfinns personer som skadat sig i arbetet och därefter avlidit av annan anledning före FoB-tillfället, skadade som flyttat ur riket före FoB-tillfället samt personer som flyttat in i riket efter FoB- tillfället och skadat sig därefter. Även ett an
tal fall med felaktiga personnummer kan fö
rekomma.
Av de 254 299 skadeposterna med träff i FoB 90 var 243 517 (95,8%) förvärvsarbetande vid FoB-tillfället och 10 782 (4,2%) ej för
värvsarbetande. En närmare utredning av dessa 10 782 arbetsskador finns i avsnitt 4.3. Huvud
delen av dem utgörs av personer som felaktigt klassificerats som ej förvärvsarbetande i FoB 90, se avsnitt 5.5.5. Vidare förekommer per
soner som skadat sig i arbetet och lämnat arbetsmarknaden före FoB-tillfället, personer med lös anknytning till arbetsmarknaden (ofta ungdomar) som arbetar periodvis men inte vid FoB-tillfället samt ungdomar med flera som kommit ut på arbetsmarknaden efter FoB- tillfället och skadat sig.
5.3 Definitioner och indelningsgrunder
5.3.11SA-variabler
Arbetsskador indelas i arbetsolycksfall, färd
olycksfall och arbetssjukdomar.
Arbetsolycksfall är olycksfall som inträf
fat på arbetsplatsen eller på annan plats, där den skadade vistats i eller för arbetet Färdolycksfall är olycksfall som inträffat under den dagliga färden till eller från ar
betet.
Arbetssjukdomar är arbetsskador som uppkommit genom annan skadlig inverkan än olycksfall t ex belastningsskador, aller
gier och hörselskador
En arbets- resp färdolycka med fler skadade personer inblandade redovisas i statistiken in
te som en olycka utan efter antalet skadade personer. I denna publikation redovisas inga färdolycksfall.
Indelning efter näringsgren baseras på Svensk standard för näringsgrensindelning (SNI) som överensstämmer med den internationella stan
darden på området ”International Standard Industrial Classification of All Economic activities (ISIC) ”, 1968 års version.
I arbetsskadestatistiken anges näringsgren på arbetsställenivå. Med arbetsställe menas i praktiken all verksamhet vid en viss adress.
Rörliga verksamheter, t ex transporter och till
fälliga arbetsplatser, t ex vid anläggningsar
beten, hänförs till det arbetsställe varifrån de administreras.
Yrkeskodning följer den indelning som an
vänds vid folk- och bostadsräkningarna. Den bygger i princip på ”International Standard Classifications of Occupations (ISCO)”.
I denna publikation har emellertid i huvud
sak yrkeskodningen från FoB90 använts. En
bart för redovisningen av utvecklingen under 1980-talet (kapitel 2) samt för de fall som ej återfunnits i FoB90 och som särredovisas i kapitel 4, används ISA:s yrkeskodning.
Genom yrkesställning anges vilken grupp den skadade tillhör. Man skiljer på anställd personal, dvs arbetare och tjänstemän, egen
företagare (med och utan anställd personal), uppdragstagare, studerande eller lärlingar samt värnpliktiga och övriga försäkrade enligt LSP.
Till kategorin arbetstagare räknas förutom anställda även studerande, personer i arbets- marknadspolitiska åtgärder och uppdragsta
gare.
Samtliga skador har grovt klassificerats efter skadad kroppsdel och skadans art.
Arbetssjukdomsfallen har indelats efter en misstänkt orsak, d v s en grov indelning efter vad som orsakat sjukdomen, t ex belastning, buller, vibrationer, kemiska ämnen, organisa
toriska eller sociala faktorer.
Sjuktidens längd har angetts med hjälp av antalet sjukersättningsdagar, dvs det antal da
gar för vilka sjukpenning utgått. Dagar med halv sjukpenning har medräknats med halva antalet. Fr o m 1992 summeras dagar med sjuklön och dagar med sjukersättning.
De dödsfall som redovisats avser dels perso
ner som dött direkt i anslutning till arbets
olyckan, dels personer som dött vid senare tidpunkt enligt uppgift som erhållits i efter
hand av försäkringskassorna. I denna publi
kation redovisas dödsfallen 1990-1992 sepa
rat i kapitel 4.
I arbetsskadestatistiken presenteras en indel
ning efter såväl huvudsaklig händelse som huvudsaklig yttre faktor. Med yttre faktor me
nas maskiner, redskap, material, ämnen etc.
Indelningen i händelse resp yttre faktor byg
ger på ILOs rekommendationer för olycksfalls- statistik.
Nedan redovisas hur urval av huvudsaklig händelse resp yttre faktor görs i arbetsskade
statistiken.
Huvudsaklig händelse och tillhöran
de yttre faktor
Val av huvudsaklig händelse sker i följande prioriteringsordning
Elolyckor
Som huvudsaklig yttre faktor räknas den ut
rustning som varit strömförande.
Brand, explosion, sprängning och dylikt Som huvudsaklig yttre faktor räknas det ämne/
föremål (byggnad, maskin, behållare, mate
rial) som brunnit, exploderat och dylikt.
Kontakt med kemiskt ämne
Som huvudsaklig yttre faktor räknas det ke
miska ämnet.
Kontakt med värme/kyla
Vid kontakt med värme/kyla räknas det som var varmt eller kallt, som huvudsaklig yttre faktor. Vid stänk är källan huvudsaklig yttre faktor.
Fall av person
En exakt avgränsning av begreppet ”fall” är svår att göra. S k avbrutna fall är mycket van
liga och förekommer framför allt vid stöt mot möbler och dylikt. Sådana skador har ej förts till denna grupp utan ingår i stället under grup
pen Annan kontakt med föremål i vila (se nedan).
Som huvudsaklig yttre faktor vid fall på sam
ma nivå räknas det man halkat på, snubblat på etc. Vid fall till lägre nivå blir huvudsaklig yttre faktor det man fallit från eller ned i.
Trampning på ojämnhet, feltramp
Som huvudsaklig yttre faktor räknas det före
mål man trampat på, t ex en spik vid trampning på ojämnhet eller ett trappsteg vid feltramp.
Annan kontakt med föremål i vila
Många av skadorna i denna grupp är s k av
brutna fall, slintningar eller glidningar som lett till klämskador. Som huvudsaklig yttre faktor räknas den maskin, verktyg etc som personen skadat sig på.
Träffad av flygande eller fallande föremål Den huvudsakliga yttre faktorn syftar på ”käl
lan”, dvs den maskin etc som utsänder splitter, stänk, stråle och dylikt. Vid fallande föremål från egen hantering t ex tappat verktyg är det dock det fallande föremålet som avses.
Annan kontakt med föremål, maskindel och dylikt i rörelse
Skador av föremål som hanteras eller bärs räknas i regel ej hit, utom sådana skador där man träffats av handhållet maskinellt verktyg som slinter, kastar och dylikt. Som huvudsak
lig yttre faktor räknas den maskin eller det material man kommer i kontakt med.
En speciell undergrupp utgörs av Olyckor med fordon under färd, påkörd. Dit räknas alla olyckor där den skadade färdats med fordon, travers och dylikt och även fordonet ingår i olycksförloppet som t ex vid kollision, dikes- köming eller vältning. Som huvudsaklig yttre faktor räknas i dessa fall alltid det egna fordo
net oavsett vem eller vad som vållat olyckan.
I denna grupp ingår också påkömingar, dvs då den påkörda och skadade personen inte själv befinner sig i eller på fordonet. Undergruppen Slag, spark från djur eller person innehåller såväl direkt våld från annan person eller djur som indirekt sådant genom oavsiktlig hand
ling. Som huvudsaklig yttre faktor räknas i denna grupp den levande varelsen.
Överbelastning av kroppsdel
Skador av typen stukning, vrickning, sträck
ning förekommer även t ex bland fallolyckor, feltramp m m men här avses sådana skador i kombination med tunga lyft, svåra arbetsställ
ningar, häftiga rörelser etc. Vid förlyftnings- skador syftar den huvudsakliga yttre faktorn på bördan, medan i övriga fall den faktor som närmast bidragit till att initiera
händelseför-5.3.2 Variabler från 1990 års
Populationen i FoB90 är de personer som var kyrkobokförda i Sverige den 1 november 1990.
Som förvärvsarbetande i FoB90 räknas per
soner i åldern 16 år och äldre som bedöms ha haft inkomstbringande arbete i genomsnitt minst en timme per vecka under oktober 1990.
Även de som varit tillfälligt frånvarande under mätperioden medräknas i den mån de varit verksamma någon gång under året och där
med haft inkomst. Även personer som hade företagarinkomst året före inkomståret räknas som förvärvsarbetande liksom sjömän enligt sjömansskatteregistret. Medhjälpande famil
jemedlemmar räknas inte som förvärvsarbe
tande.
loppet avses, t ex is vid halkning som förorsa
kat häftig rörelse och därmed överbelastning av kroppsdel.
Hanteringsolyckor
Hit räknas olyckor där skadan uppkommit av föremål som hanterats eller burits av den ska
dade, t ex handhållna verktyg. Kontakt med slintande eller kastande handhållna maskiner räknas dock till Annan kontakt med föremål, maskindel och dylikt i rörelse (se ovan). Som huvudsaklig yttre faktor räknas det man ska
dat sig på.
Övrigt
Hit förs resterande olycksfall. Vissa klart av
gränsade skadetyper kan fortfarande urskilj as.
Sålunda ligger Psykiska skador vid obehaglig upplevelse samt Kontakt med annan fysika
lisk faktor än värme/kyla som särskilda un
dergrupper inom denna grupp. Vid psykiska skador vid obehaglig upplevelse väljs som hu
vudsaklig yttre faktor den faktor som närmast upplevts som ett hot eller motsvarande. Vid kontakt med annan fysikalisk faktor än värme/
kyla väljs källan till den fysikaliska faktorn.