Form och funktion

Den första gruppen av kategorier handlar om representationernas form och funktion: hur representationerna är utformade för att erbjuda mening i förhållande till discipli- nens relevanta aspekter och kursplanens mål. Det vill säga, hur representationerna är utformade för att förmedla fysikens diskurs och erbjuda möjlighet för eleverna att nå kursplanens mål. Representationer som inte förankras i texten betraktas som dekorat- ion (kategori 1a). Vanligen är de placerade i början av kapitlet. De fyller ingen direkt funktion då de inte knyts tydligt till innehållet. I första analysdelen delas grafiska repre- sentationer upp i fotografier, teckningar och abstrakta skisser. Analysen visar att det främst är den första underkategorin, fotografier, som används i dekorationssyfte medan teckningar och abstrakta skisser har en tydligare koppling till texten. Figur 5.15 är ett exempel på en representation som kategoriserats som dekoration. Fotografiet visar en strand där en person går i vattenbrynet och lämnar fotavtryck efter sig. Texten däremot handlar om valars dykförmåga och människans öron som begränsar dykning men säger ingenting om fotavtryck, som ju till och med innehåller delordet tryck. Även om repre- sentationen ur ett fysikperspektiv innehåller relevanta aspekter används den inte för att komplettera texten. Koppling mellan text och representation saknas i det här fallet helt, varför representationen endast är att betrakta som dekoration.

Form och funktion Tolknings-_stöd Placering av representationer Integration

1 a 1 b 1 c 1 d 1 e 2 a 2 b 3 a 3 b 3 c 3 d 3 e 4 a 4 b 4 c Summa TITANO 7 9 0 7 1 1 1 2 1 6 15 1 1 1 1 53 PULS 4 11 1 1 0 0 0 0 1 3 8 1 2 1 0 33 SPEKTRUM 7 26 1 6 2 0 0 0 7 11 21 1 0 7 0 88 FYSIK DIREKT 3 14 0 4 1 0 0 0 2 5 9 1 0 0 0 39 MAKRO 9 20 0 6 1 1 0 8 5 14 10 0 1 2 2 79 Summa 30 80 1 24 5 2 0 10 16 39 63 4 4 11 3

Figur 5.15. Fotografiet visar fotavtryck i vattenbrynet på en strand samtidigt som texten handlar om dykförmåga hos valar och människans tryckkänslighet i öronen. Detta är ett exempel på en representation som saknar koppling till texten (Sjöberg & Ekstig 2011, s. 124). Den placeras därför i kategorin dekoration.

Merparten av de grafiska representationerna hör till kategorin avbildning (kategori 1b). De visar endast det som texten beskriver utan att ge förklaringar till den fysik de innehåller. Då det handlar om dykning kan det vara en bild på en dykare eller när det handlar om varför ett flygplan lyfter är det en bild på ett flygplan, figur 5.16, eller en flygplansvinge. Även när det kommer till föremål som är beskrivna är det framför allt frågan om direkt avbildning snarare än beskrivning av deras funktion.

Ytterligare ett exempel på avbildning visas i figur 5.17. Teckningen föreställer ett samhälle med ett vattentorn, vilket är det som texten beskriver. Exemplet ger vid första anblicken ett intryck av att förklara vattentornets funktion men då det inte ges någon närmare förklaring till hur läsaren ska tolka sambanden mellan detaljerna i teckningen, exempelvis brunn, pump och vattenledning, kategoriseras den som av- bildning. Här syns även ett exempel på textrepresentationen ”variation av teckenstil” då begreppet vattentorn markerats med fetstil.

Figur 5.17. Teckningen föreställer ett vattentorn och vattnets ledningsnät. Texten till höger är lärobokens beskrivning av vattentornets funktion. Detta är ett exempel på hur läroböcker använder representationer för att avbilda textens innehåll (Monthán 2015, s. 109).

”Vattenledningarna i en stad hänger också ihop. Vattentornet ska ligga högst. Då är vattenni- vån högst där. När du öppnar kranen gör trycket att vattnet kommer direkt.”

I analysen framkommer att läroböckernas texter och representationer sällan är integre- rade med varandra. Texten står för sig och de grafiska representationerna är mestadels placerade bredvid texten eller efter texten. Detta begränsar deras möjligheter att för- stärka varandra. En sammanlänkning av text och figur (kategori 1c) kan göra det en- klare för läsaren att se vilka delar av texten som hör till vilka representationer, eller att se vilka representationer som hör samman i de fall flera representationer belyser samma innehåll. Sammanlänkning förekommer dock bara vid ett par tillfällen. Figur 5.18 är ett exempel på sammanlänkning. Användningen av annan bakgrundsfärg för en ruta medför att organisationen av hela upplägget tydligt visar hur text och repre- sentationer hör samman. Genom att placera text och representationer i ett större sammanhang visar läroboken tydligt att de beskriver samma del av innehållet. Läro- böckernas innehåll bör organiseras så att det visuella materialet presenteras tillsam- mans med texten och skapar en sammanhängande enhet (Mayer et al., 1995; Slough et al., 2010). På så sätt skapas förutsättningar för att läsaren ska kunna ta del av dem tillsammans.

Figur 5.18. Genom att ge flera representationer tillsammans med text en gemensam bakgrundsfärg sammanlänkas de (Sjöberg & Ekstig 2011, s.126). Läroboken visar på så sätt tydligt vilka delar som hör samman.

Representationer kan användas för att lägga till information som inte tas upp i texten (kategori 1d). I representationen i figur 5.19 finns en matematisk formel i form av ett räkneexempel. Med hjälp av representationen belyses matematiskt areans betydelse för trycket. Denna beskrivs inte i texten utan endast i form av en representation som lagts till för att visa på sambandet mellan kraft, tryck och area. Det finns ingen hänvisning i texten till representationen och ingen bildtext som beskriver hur den matematiska representationen ska tolkas. Det finns inte heller någon vägledning i själva represen- tationen till hur den ska tolkas.

Figur 5.19. En formel som visar på det matematiska sambandet mellan kraft, area och tryck har lagts till som representation utan att det matematiska sambandet tas upp i den löpande texten (Undvall & Karlsson 2006, s. 200). Ett exempel på hur representationer kan tillföra information som inte tas upp av lärobokens text.

Kombinerade representationer förekommer ytterst sparsamt. Exempel på kombine- rade representationer är till exempel när man i ett fotografi eller en teckning markerar något specifikt, exempelvis ringar in en del av en figur, pekar med en pil eller lägger in text som förtydligar detaljer. I de flesta representationerna förekommer det inte någon ytterligare representation som förstärker det som ska belysas. Genom att tillföra in- formation (kategori 1c) i form av en pil kan innebörden av representationen förtydli- gas. Strömlinjerna visar luftens flöde då ett flygplan är i rörelse. Avståndet mellan strömlinjerna är olika. Detta visar att det uppstår tryckskillnader vilka hjälper planet att lyfta. I exemplet i figur 5.20 har lyftkraften markerats med hjälp av en pil för att förtydliga det budskap som förmedlas med hjälp av strömlinjerna.

Figur 5.20. Genom att införa en pil som visar lyftkraften förstärks det budskap som strömlinjerna förmedlar (Schultze 2010, s. 80).

Transduktion (kategori 1e) innebär att informationen med hjälp av representationer omvandlas så att den blir mer lättillgänglig för läsaren. Det kan göras genom att låta flera grafiska representationer beskriva texten, både med vetenskaplig karaktär och med mer vardaglig framställning. I figur 5.21 visar en djupmarkering hur trycket förändras beroende på djupet. Genom att placera djupmarkeringen i samma teckning som sjön förtydligas förhållandet mellan tryck och djup. Läsaren får en koppling mel- lan vattendjup och tryck. Att omvandla information för att göra den mer lättillgänglig är en representationsform som läroböckerna inte använder sig av i någon större om- fattning.

Figur 5.21. Genom att markera djupet med en linje markerad med en röd pil, tillsammans med en teckning av sjöns genomskärning, kan eleverna lättare komma ihåg att tryckförändringen beror på vattendjupet. Representationen är ett exempel på hur transduktion kan bidra till ytterligare förståelse eller förankring i befintlig kunskap (Schultze 2010, s. 82).